FILM: Billie Eilish – Hit Me Hard and Soft: The Tour
Aktuell: på 4K UHD med mera ...
Betyg: 3
Billie Eilish gör intima och personliga tonsatta berättelser tillsammans med sin bror Finneas O'Connell. Hon vill mest av allt vara en jämställd polare med sina fans, ett "vi" som diskuterar och kommer framåt. Inte en diva som ska avgudas på piedestal medan fansen står runtom och beundrar med tappade hakor och stora ögon.
Billie Eilish gör intima och personliga tonsatta berättelser tillsammans med sin bror Finneas O'Connell. Hon vill mest av allt vara en jämställd polare med sina fans, ett "vi" som diskuterar och kommer framåt. Inte en diva som ska avgudas på piedestal medan fansen står runtom och beundrar med tappade hakor och stora ögon.
James Cameron är raka motsatsen. Allt han gör är stort och episkt och upphöjt, avsett för att beundras med tappade hakor och stora ögon. Stora ögon som göms bakom 3D glasögon. Nu är biofilmen släppt på 4K UHD, och ja, den är bättre utan 3D. Ändå finns det något bombastiskt kvar som inte riktigt passar ihop med Billie Eilish och hennes musik. Djuplodande, tänkande, introvert.
Albumet Hit Me Hard and Soft blev en succé. Hur är scenshowen? Billie Eilish är inte Taylor Swift eller Beyoncé. Här finns ingen häftig koreografi, ingen tjusig scenografi och inga häpnadsväckande klädbyten. Det finns en lasershow till Guess och det finns ett avslutande konfettiregn. Vilket party. Annars går det lika bra att lyssna till skivan och fantisera själv om olika bilder. Det är ju det som är så roligt med musik, man får bilder i huvudet.
Billie Eilish vill inte vara upphöjd entertainer, hon vill vara en polare och en storasyster till sin publik och James Cameron försöker i alla fall att fånga denna relation - vilket resulterar i många bilder på gråtande tonåringar. Display of affection. Affekterat.
När det gäller känslor, så imponeras man mer av Raye at the Royal Albert Hall ... hon visar känslor och publiken visar känslor men de gör det inte till en "display", det är mer äkta. Men så befinner vi oss också på en helt annan kontinent.
Tillbaka till Billie Eilish. Hon skippar scenkläder och dansare och hon klär på sig själv och hon väljer sina egna kläder och hon borstar håret själv och hon sminkar sig själv ... något som få andra amerikanska stjärnor av den här kalibern och som säljer så här pass mycket kan tänkas göra. En intervjufilm hade varit intressant. För bilderna man får till musiken var intressantare när man lyssnade på albumet och blundande.
Albumet Hit Me Hard and Soft blev en succé. Hur är scenshowen? Billie Eilish är inte Taylor Swift eller Beyoncé. Här finns ingen häftig koreografi, ingen tjusig scenografi och inga häpnadsväckande klädbyten. Det finns en lasershow till Guess och det finns ett avslutande konfettiregn. Vilket party. Annars går det lika bra att lyssna till skivan och fantisera själv om olika bilder. Det är ju det som är så roligt med musik, man får bilder i huvudet.
Billie Eilish vill inte vara upphöjd entertainer, hon vill vara en polare och en storasyster till sin publik och James Cameron försöker i alla fall att fånga denna relation - vilket resulterar i många bilder på gråtande tonåringar. Display of affection. Affekterat.
När det gäller känslor, så imponeras man mer av Raye at the Royal Albert Hall ... hon visar känslor och publiken visar känslor men de gör det inte till en "display", det är mer äkta. Men så befinner vi oss också på en helt annan kontinent.
Tillbaka till Billie Eilish. Hon skippar scenkläder och dansare och hon klär på sig själv och hon väljer sina egna kläder och hon borstar håret själv och hon sminkar sig själv ... något som få andra amerikanska stjärnor av den här kalibern och som säljer så här pass mycket kan tänkas göra. En intervjufilm hade varit intressant. För bilderna man får till musiken var intressantare när man lyssnade på albumet och blundande.
