FILM: Obsession - Var försiktig med vad du önskar dig ...

 

Film: Obsession

Regi: Curry Barker

Medverkande: Michael Johnston, Inde Navarrette, Andy Richter med flera ...

Betyg: 2

Aktuell: 4K UHD, BD med flera format

Kommer ni ihåg Guy Ritchie filmen Aladdin, där Will Smith som ande förklarar att man ska vara försiktig med vad man önskar sig och hur man önskar sig det ... ?! "Make me a prince!" kan betyda att du förvandlas till en prins, eller att du får en förvirrad prins från långtbortistan som följer efter dig resten av livet. Huga. 

Nu hade ju Aladdin en ganska bra guide till önskandet, och han försökte vara osjälvisk och önska saker åt andra också. Men han fick lära sig en läxa ändå: tjejen han gillade blev inte kär i honom för att han förvandlades till rik prins, hon gillade istället den busiga gatpojken Aladdin. Han hade bara behövt fråga chans. Han hade inte behövt en magisk ande för att hjälpa till ... Det är också viktigt att påpeka att Aladdin aldrig önskar att Jasmine ska älska honom över allt annat i världen, han litar på sin egen charm och sina dance moves för att få sitt hjärtas dam innan ridån faller.  Det går inte att önska fram kärlek. Det är en av sagans gamla regler. Allt annat kan du önska dig - guld,
ädelstenar, palats, en skräddarsydd outfit till din tama apa ... Men man kan inte magiskt önska fram känslor.

Bear, huvudpersonen i Obsession, hade verkligen behövt se Aladdin.  Han hade också behövt gå en danskurs eller en charmkurs. Bear är nästan sjukligt blyg och tafatt när det kommer att tala med damer. Man börjar tänka på norrlänningen i Sällskapsresan II - Snowroller som efter en hel kvälls hembräntssupande lyckas klämma fram: "Ska  du ha en snus?".  

Bear är kär i sin tjejkompis och han försöker säga det, men han sumpar sin chans, gång på gång. Han lyckas inte ens klämma fram "Ska du ha en snus?". Han lyckas inte ens ge henne 

Han lyckas inte ens ge Nikki en present han köpt till henne, en "one wish" grej, så han bryter av presenten och önskar själv, att Nikki ska älska honom över allt annat i världen. Man ska aldrig önska mer än lagom. Och man ska absolut önska att tjejen ska tycka om att ha "egentid" så man hinner med allt man själv vill göra.  Hela filmen är som skräckversionen av en gammal stand-up rutin "girlfriends are crazy". Vi har tjugo minuter på oss att se den riktiga Nikki. Sedan ser vi mest den besatta Nikki, önske-Nikki. Den riktiga Nikki, som vill ha ett eget liv och skriva kärleksromaner, finns kvar och slåss om herraväldet i samma kropp som önske-Nikki. Men av den riktiga Nikki ser vi mycket lite. Det sägs att hon har föräldrar som bryr sig om henne, men vi ser inte skymten av dem under hela filmen. Inte ser vi heller några av hennes vänner eller släktingar och kompisar ur hennes sfär. Folk som kan undra vad fan som hänt med Nikki, varför det ser ut som hennes kropp, men ingenting av henne märks på ytan. 

Det sänker verkligen filmen att den i grund och botten är både gammaldags och misogyn. Från viktorianska galna damer (ofta klädda i vitt) till Glenn Close som kaninkokerska ... vi har sett den här skräcktropen så ofta, så ofta ... och stackars, stackars män som blir utsatta för dem. Hur är det med stackars Nikki? Hon utsätts för önske-övervåld av Bear, som egentligen är "a total creep" och inte alls någon ensam stackare som vi ska tycka synd om (vilket filmen ofta marknadsför det som), och det är väldigt sällan som det framhålls att Nikki är ett offer, hon skildras oftast som förövare, något oformligt som Nosferatu-liknande lurar i skuggorna ... som en kvinnlig vampyr redo att suga ut livskraft ur killen.

Filmen är bara om (och kanske av) en kille som lever med en mossig gammal tjejskräck. Passa dig för tjejbaciller!

Önske-Nikki behöver bekräftelse och kärlek, hon är klängig, hon är kontrollerande, hon har humörsvängningar, hon är ständigt i PMS-übermode, hon vill mysa, hon är svartsjuk, hon vill följa med när Bear ska ut med grabbarna, hon tolererar inte att dela Bears kärlek med hans husdjur, hon tolererar absolut inte att Bear har en tjejkompis, hon vill inte att Bear ska gå till jobbet, hon tejpar igen dörren så att Bear inte ska gå ut ...

Trollkvinnan Morgana fångade Merlin i ett träd och behöll honom för sig själv. Så gammal är den här typen av misogyn skräck. Se upp för galna tjejer/häxor/vampiga vampyrer/husdjursmördare ... Suck, suck, suck ... Och se upp för krävande flickvänner. Killar/män/gubbar har rätt att vara krävande i ett förhållande. Tjejer ska vara lättsamma och tacksamma och omhändertagande ... Det finns förresten en scen i dramatenpjäsen Liv Strömquist Tänker på dig! där Amy Winehouse är krävande som en karl och männen springer all världens väg (tidigare har den krävande mannen dragit till sig kvinnor som vill ta hand om honom ...) och en annan scen där Britney Spears är krävande och jobbig ... och Britney Spears i den pjäsen påminner om önske-Nikki här. Filmen förvandlar Nikki till ett objekt, ett tomt skal, som man kan hälla århundranden av trötta kvinnliga (skräck-)troper i. 

Generation Z och generation Alpha kanske inte fattar vilket gammalt misogynt mög de matas med i Obsession, eftersom det är förpackat under en glossig och förment hyllad modern yta. Filmen gör sken av att handla om manlig ensamhet i den moderna konstiga (dejting-)världen. Men den ignorerar kvinnlig ensamhet och att den riktiga Nikki vill ha både karriär och kärlek och berövas både och.

Besattheten med Obsession ... är helt enkelt överreklamerad.