BOK: Spiongänget Uppdrag Manhattan - Greta Thunberg får en brasiliansk makeover

Titel: Spiongänget: Uppdrag Manhattan

Serie:  Spiongänget #5
Översättning: Torun Reuterswärd
Originaltitel: City Spies: Mission Manhattan
Bandtyp: Kartonnage
Utgivningsdag: 2026-08-05
Antal sidor: 352
ISBN: 978-91-8108-846-5 



Spiongänget är i Venedig för att skydda en klimataktivist som är hotad. Hon ska tala inför sina fans i Venedig och sedan ska hon åka  med miljövänlig båt till Amerika och tala inför FN ... Beatriz fans kallar sig själva för Svärmen och de klär ut sig till bin ... något som helt klart är inspirerat av Beyoncé, medan Beatriz själv mest känns som om Greta Thunberg har fått en brasiliansk  (bi-)vaxning.

När det gäller Spiongänget så följer vi mest killarna, det är deras relationer och känslor och hjältemodiga hjältedåd som står i fokus. Rio är den som blir kär i och som får rädda livet på Beatriz. 

Paris är ledaren och alfan i gänget. Kairo är nykomlingen som ser upp till de andra killarna, och de andra två får turas om att ta på sig ett slags storebrorsroll. Rio kan trolla och äta massor. Paris är ledartypen som kan charma folk genom att recitera en dikt om en haggis. Kairo är den osäkra lillebrorsan som saknar sin mamma som kanske (eller kanske inte) är en superskurk i stil med snubben som klappar en vit katt i James Bond filmerna. 

Väldigt mycket av den tidigare handlingen i serien om Spiongänget har handlat om den ondskefulla organisationen Umbra, som MI6 med det unga Spiongänget försöker motarbeta, och Kairos mamma kanske är en medlem ... eller också så är hon en god MI6 spion som infiltrerat organisationen för att spränga den inifrån. Vi vet inte. Och vi kommer inte ett dugg närmare att få veta något i hela denna bok. Som bara handlar om den bivaxade Greta Thunberg. Vilken besvikelse.

Kairo träffar sin luriga mamma Clementine i Venedig, och hon har en sexigt elegant och farlig mask på sig (det är mycket maskeradtema i boken) ... och det är allt. Så snopet.

Venedig är en intressant stad och James Ponti hinner med att lära ut massor både om forna tiders maskeradbalsfestande Venedig och dagens  klimathotade Venedig ...

Sedan blir det en tur till Skottland, där Paris hinner deklamera en hel dikt av Robert Burns, den som handlar om en haggis, och så blir det en retro tur till Brasilien där vi får veta hur Rio var när han var yngre ... (han var ett matvrak som trollade, och nu för tiden är han ett matvrak som trollar, så hela den här detouren var komplett onödig ...) och sedan kommer vi till Manhattan. För de som trodde att den här boken skulle handla om Manhattan, på grund av omslaget och på grund av titeln ... de har fått vänta väldigt länge på att läsa om Manhattan. 

Det finns massor av fakta om ambassader och diplomatisk imunitet (mer än i Dips) och så finns det massor av fakta om gamla bibliotek och de relativt .otillgängliga magasinen djupt under New York Public Library och Christopher Robins berömda gosedjur (som skildrats som Nalle Puhs kompisar i A.A. Milnes böcker). Det finns tillräckligt med random fakta för att små läsare ska klara random frågor i framtida avsnitt av På spåret.

Handlingen är lite klyschig med en massa  goda miljömuppar utklädda till bin och en massa onda företagsmänniskor och senatorer som vill exploatera regnskogarna ... Man hade kunnat ha mer nyans och mer g råskala. Är det rätt att som Beatriz förvägra folk att gå in i regnskogarna över huvud taget? Det kan finnas inspiration där till nya mediciner och nya drivmedel och nya lösningar, som man kan hämta utan att hugga ner ett enda träd. Och hur ska man skydda någonting som ingen någonsin besökt, man vet ju inte ens vad som finns där och vad dessa växter och djur behöver? Det verkar inte vettigt. 

Omslaget föreställer förresten Brooklyn, Sydney och Rion när de befinner sig på Manhattan, och ett åskväder närmar sig. Om du undrar vad det är för mening med tjejerna i Spiongänget ... Ja, Brooklyn är gängets Lisbeth Salander hackare, för varje spiongäng (och varje kuppgäng i varje film) ska ha med en kvinnlig hackare, det är standard nu för tiden, och hon kan deus-ex-machina lösa nästan vad som helst. Sydney gillar kläder och mode och letar upp fina kläder till alla på Manhattan, så de kan ta sig in på en fest för att skydda nästan-Greta-Thunberg. Kat är back-up-Lisbeth-Salander, hon ser världen som en massa pusselbitar och hittar en ny MacGuffin-infallsvinkel när de andra kört fast. Brooklyn och Kat sitter länge hemma och jobbar med en superdator medan killarna är ute på äventyr, lite som arbetsfördelningen mellan Penelope och Odysseys i Odysséen. Datorer är de moderna vävstolarna. Och idén med datorer lär förresten vara förresten baserad på vävstolar med hålkort.

Slutet är en cliffhanger. Det kommer mera i serien. Det finns ju uppenbarligen en hel del städer kvar i världen att åka runt till ... Och visst vore det kul om en av tjejerna hjältemodigt fick skydda en kille som blir kär i henne och ger henne en puss och en medalj ... Reverse Bodyguard. Någon gång får tjejerna dra ner lite på sin skärmtid och sitt shoppande ...