Betyg: 5 - kan en uppsättning av Grease bli bättre ... ?!
Susa som en oljad blixt till Rondo, Liseberg, och njut av årets kaxigaste och gladaste upplevelse! Musikalen Grease i ny extramaffig de luxe tappning! Mer dans, mer tempo, mer ... allt. Den vanliga Grease är som ett Happy Meal. Det här är en Supersize extra allt de luxe meny. Med rosa milkshake till efterrätt.
I en grå och trist värld där höstvindarna sveper kalla och nöjesbranschen generellt erbjuder ett smörgåsbord av sorg och lidande där även folk i musikaler dör av mystiska sjukdomar eller begår självmord medan de sjunger sorgliga låtar ... så är Grease som ett flämtande ljus i mörkret. Ingen spiller tid på att tycka synd om sig själv, offerkoftor går inte ihop med läderjackor, glittriga rosa outfits, djurmönstrade tights och cheerleadingkostymer.
Den här versionen av Grease blandar ett slags femtiotals-tillbaka-till-framtiden-nostalgi med det bästa som modern musik och koreografi och dans och skådespel kan erbjuda. Det här är Grease 2.0.
Det är mer dans, mer attityd och kaxigare tjejer ... Förresten, allt som händer är det tjejerna som tar initiativ till. Killarna är egentligen ganska värdelösa, i alla fall när det gäller att ha en egen agenda och göra egna val. De väntar på att bli valda och att någon ska säga åt dem vad de ska göra.
Den här versionen av Grease lägger ett större fokus på relationer och rivaliteter. Det finns en insikt om att alla vill höra till, höra hemma, och att det finns olika sätt att vara cool på.
Det är lätt att dra paralleller mellan Grease och filmen Mean Girls (som också blivit musikal) ...
Pink Ladies är "the original mean girls", trion som alla vill vara eller alla vill vara ihop med (både killar och tjejer), men här utforskar man också de tre coola tjejernas egna osäkerheter. Frankie, en tjej som drömmer om att bli sminkös (idag hade hon varit influencer), är egentligen väldigt snäll innerst inne, och mycket vilsen. Rondos version av Rizzo påminner om Renée Rapps Mean Girls ledare, som kan ha hur många pojkvänner som helst (en pojkvän är bara en accessoar för henne), men som egentligen bara vill ha en flickvän ... och visst slår det gnistor i samspelet mellan Rizzo och Sandra Dee. Det hade kunnat bli kärlek vid första ögonkastet. Om de inte istället blivit rivaler och "best frenemies" vid första mötet.
Sandra Dee kommer som en frisk fläkt in i en skola där alla grupperingar redan verkar ligga fasta. De ambitiösa och duktiga som studerar. Nördarna som alla ser ner på. Sportfånarna som alla hejar på. Cheerleaders som ser så pigga och hälsosamma ut. Och så de riktigt coola kidsen som anser sig för fina för att anstränga sig, för smarta för att studera, för överlägsna för att hålla på med sport ... Pink Ladies och T-Birds. När ledaren för T-Birds, Danny Zuko, bestämmer sig för att prova på att sporta (trots att han blir andfådd direkt) så blir alla hans kompisar direkt chockerade.
Anton Ewald som Danny Zuko är inspirerad casting. Han behöver inte förändra någonting. Han kan bara rulla ut ur sängen och komma till Liseberg och ställa sig på scenen och vips - här är Danny Zuko.
Lovisa Bengtsson har precis turnerat med Zara Larsson och hon är en ovanligt kaxig Sandra Dee. Kan man ha en kaxig Sandra Dee? Det funkade ju för Peter Parker Spider-Man att bli kaxig ... Sandra Dee utmanar grupperingarna och vad det innebär att vara cool och likt en antropolog på safari utforskar hon alla grupper och blir vän med nördarna, sportfånarna, åtminstone ett par Pink Ladies och T-birds. Alla vill vara vän med henne, alla vill vara med henne. Hon är The American Sweetheart personifierad.
Den är uppsättningen av Grease är smart och rolig, lekfull och tänkvärd, trallvänlig och medryckande. Allt i ett enda glittrigt rosa paket.
Flera i ensemblen gör musikal för första gången och bidrar med en naturlig nyfikenhet och fräschör, flera kommer tillbaka till musikalgenren med sin drivna rutin och visdom. Det är en sällsynt lyckad mix.
Musikaldebutanten Anna Mannheimer är en charmig och slagkraftig stand-up-comedy rektor och det är ett under att inte alla klättrar på väggarna för att bli ihop med henne. Hon är skitsnygg i rollen. Emil Henrohn är en gullig och entusiastisk nörd, som om han hade gått på pink champagne hela sitt liv. Arantxa Álvarez är så sårbar och gullig i rollen som Frankie. Anton Ewald är född till den manliga huvudrollen, Danny Zuko. Lovisa Bengtsson är så fin som Sandra Dee och gör rollen helt och hållet till sin egen, det här liknar inte någon annan Sandy i historien. Nils Reinholtz som Kenickie, vilken komisk tajming. Vanja Engström, en totalt underbar kickass Marty (kolla in hennes bensparkar!) som förkroppsligar "big is beautiful" idealet, liksom inkarnationen av den coola nörden. Pia Ternström som Rizzo, hundra procent attityd och hundratio procent kär i Sandra Dee. Och så vidare. Vilken cast. Vilken bredd. Vilket djup.
Flera nummer är mycket större och vackrare och maffigare. Helt skräddarsydda för Rondo. Numret Beauty School Dropout är en total banger, musiken och koreografin har en del moderna influenser, man mixar 1950-tal och hiphop och Boris Renée bara äger som glittrig ängel som delar ut råd. Grease, Grease Lightning,Born to Hand Jive, Shakin’ at the High School Hop ... man tar ut danssvängarna till max, liksom komiken, och utnyttjar hela Rondos scenyta. Det händer saker överallt, hela tiden.
Fångar musikalen Grease en bild från en svunnen värld? Icke. Grease handlar om längtan. Längtan efter att passa in och att hitta sin flock och att balansera kärlek och vänskap och ambitioner och drömmar ... och saker har inte förändrats. Alls. Det är lätt att se T-birds idag, kanske någonstans i skogarna i Värmland, mekandes med sina epa-traktorer och med hembränt i dunkarna och epa-dunk i högtalarna. Det är lika lätt att se Pink Ladies som influencers och TikTokare som gärna vill glida fram på en rosa räkmacka, medan nördarna kommer att ägna sig åt lukrativa start-up företag och bli rika och sportfånarna kommer med i landslaget.
Det har alltid funnits slackers, det har alltid funnits kämpar, det har alltid funnits de som vill få allting serverat, det har alltid funnits de som är avundsjuka och det har alltid funnits de som skapat en air av oåtkomlig coolhet kring sig själva. Fast den kan bli ensamt på den kalla toppen av popularitetsberget ...
Det har alltid funnits ett behov av musik och glädje, glitter och glamour. Grease har allt detta och så mycket mer. Och när det inte kan bli bättre .... då börjar efterfesten. Sitt kvar tills efter applådtacket - ni kommer inte att ångra er!
Rondo levererar årets stora glädjekick. Det här är en riktig godbit som ger näring till själen i lång tid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.