Titel: Jag överlevde tornadon i Joplin 2011
Översättning: Emeli André
Sidantal: 110
ISBN: 978-91-8053-789-6
Stormjägaren Norman Gage ger elvaårige Dexter ett erbjudande han inte kan motstå: att få följa med och se en tornado på riktigt.
Joplin är en trygg och vänlig plats. Dexters liv är egentligen ganska bra, men han är ensam. Hans bäste vän har skaffat nya vänner sedan han började med någon sport, och Dexter saknar sin storebror som numera är en SEAL. Dexter kan i alla fall få sin forne bäste väns uppmärksamhet (och hans lagkompisars uppmärksamhet) genom att berätta om storebroderns umbäranden och hjältemodiga bravader. Det är till och med spännande att höra om hur en SEAL bäddar sin säng på morgonen ...
Norman Gage är en gammal vän till Dexters pappa, därför får Dexter gärna följa med på en spännande utflykt. De ska ju bara spana på tornados på avstånd. Det är inget farligt ... Men. Även en erfaren stormjägare har fel ibland, en gigantisk tornado lurar osynlig, gömd bakom en vägg av regn och moln, en så kallad dödsvägg ... och snart flyr Norman och Dexter för sina liv. De måste också varna människorna i Joplin ... Kommer det att finnas någon stad kvar efter tornadons framfart?
Jag överlevde tornadon i Joplin är en stark skildrig av hur snabbt vardagen och verkligheten kan förändras. De flesta av familjerna i Joplin har bott där i generationer, och snart är hela deras liv, deras arv, deras hem, deras affärer, deras gator ... ett minne blott.
Naturen har ofantliga krafter.
När äventyret är slut skriver Lauren Tarshis vidare om sin forskning, om verkligheten bakom boken, vilka verkliga karaktärer som inspirerat de fiktiva kariaärerana (verklighetens Norman Gage dog när han jagade tornados) ... och även varför hon alltid skriver om katastrofer. En ung läsare skrev och frågade varför hon alltid skrev om deprimerande saker. Lauren Tarshis tänkte efter och höll inte med. Hon tänker inte i första hand på katastrofen som drabbade Joplin utan på kämpaandan efteråt - hur alla hjälptes åt och byggde upp Joplin igen. Lauren Tarshis böcker handlar i första hand inte om katastrofer utan om mod, om hjälpsamhet, om solidaritet, om människors förmåga att studsa tillbaka när det ofattbara har hänt ... På så sätt är det upplyftande läsning. Dessutom vet man att den unge (fiktive) protagonisten alltid överlever. Det utlovas redan i titeln. Och Lauren Tarshis håller vad hon lovar. Hennes bcöer är ständigt New York Times bästsäljare och man skulle kunna säga att hon skapat sin egen genre: Katastroffeelgood. Vi börjar med skräck och katastrof och elände, men sedan slår människorna tillbaka och kommer igen ... och vi stänger boken med varma tankar av beundran inför människor som utför hjältedåd och överlever oerhörda prövningar. Kanske också med tankar på varför folk bor i en zon som garanterat drabbas av tornados, eller tsunamis (Tarshis förra bok) eller skogsbränder (Tarshis förrförra bok ...) Hemma är där hjärtat finns. Och många människor har sina hjärtan och sina hem i områden som drabbas av tornados eller översvämningar eller jordbävnningar eller skogsbränder ... Och nu för tiden verkar det som om naturkatastroferna kommer allt oftare och blir allt större. Fast tornadon 2011 i Joplin var varken den första eller den största ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.