tisdag 24 juni 2014

The Mindy Project!


Ny kul, komedi!


Ännu en asiatisk läkare intar TV-rutan. Men den här tjejen löser inte brott ... Hon ger sig på något mycket svårare. Att försöka trassla ut sitt eget kärleksliv ...


Mindy är smart. Mindy är framgångsrik. Men när det gäller att hitta den stora kärleken har hon en bit kvar. Mindy (Mindy Kaling) är gynekologen som helst skulle vilja att livet var som en romantisk komedi – om hon bara lyckades hitta den manliga huvudrollen.

Mindy upptäcker att receptet på lycka har en del komiska sidor när hon försöker balansera sitt oförutsägbara arbete med några klart annorlunda dejter. Se alla 24 avsnitt i säsong 1 med gästspel av Set Rogen (På smällen), Ed Helms (Baksmällan) och Alison Williams (Girls). Det här är kanonserien kritikerna rosar som ”helt enkelt suverän” (Entertainment Weekly).


DVD, 2014

Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: 47 ronin


47 ronin

- en konfusiansk historia om herrelös hämnd

47 ronin, Universal
 

 

 

Det finns en ikonisk berättelse om konfuciansk lojalitet, den berömda pjäsen för kabukiteatern om de fyrtiosju samurajerna, Chushingura.

 

Den bygger på verkliga händelser som inträffade 1701, strax innan pjäsen kom till:

 

Länsherren Asano Naganori hade kallats till Edo (Edo var Tokyos innan det blev Tokyo) för att göra tjänst i shoguns borg. Eftersom han inte var insatt i alla formaliteter fick han lektioner av Kira Yoshina, en annan daimyo. Kira retade Asano så mycket för hans fumlighet att Asano till slut förlorade besinningen, och han gick till attack med sitt svärd. Skadorna blev obetydliga men brottet var så mycket större: det var absolut förbjudet at dra vapen i shoguns borg. Shogun själv, Tsunayoshi, befallde Asano at begå seppuku (harakiri). Asano lydde och tog livet av sig.

 

Det verkliga dramat gällde dock den vendetta som Asanos lojala vasaller genomförde och det är detta som är den konfucianska poängen.

 

Kira fruktade naturligtvis hämnd från Asanos trogna vasaller. De gjorde allt för att skingra hans misstänksamhet, framför allt genom att de låtsades tappa kontakten med varandra sedan de blivit herrelösa.

 

Under mer än ett år lyckades deras ledare övertyga omvärlden om att han gått ner sig i ett liv med alkohol och fala kvinnor. En vinterkväll inleddes hämndaktionen. Asanos trogna fyrtiosju vasaller gav sig av mot Kiras residens i östra Edo. Det snöade och var kallt men vasallerna lät sig inte hejdas. De fick leta efter sitt offer. Kiras död blev skamlig - han hade gömt sig i en bod. Asanos män deklarerade det rättfärdiga i sin handling och halshögg honom sedan. Huvudet förde de till sin herres grav i templet Sengakuji på andra sidan av staden.

 

Men vendettor var förbjudna, trots att hämnd tidigare varit en hederssak för samurajer. Asanos samurajer hade valt att följa de ideal som sa att man ska vara sin herre trogen. Men samtidigt hade de brutit mot sin högste herres, shoguns, lagar. Därför fick de order om att begå seppuku. De var fullt beredda på den domen och utförde den utan tvekan. Deras kvarlevor begravdes på samma plats som deras herre, i templet Sengakuji.

 

Varje år på dödsdagen den 14 december vandrar ett tåg av män, klädda som 1700-tals samurajer, genom Tokyo precis som Asanos trogna vasaller. De iscensätter historien. Fortfarande spelas Chushingura på kabukiteatern (det tar gem timmar att se hela handlingen) och dessutom finns det många versioner på film och TV.

Den senaste filmen heter 47 ronin och den har lagt till en kärlekshistoria över klasgränserna, en stor dos fantasyelement, slaveri med gladiatorbataljer och dueller med demoner, för att behaga en modern publik. (Ändå, trots alla tillägg, är allt över på mindre än fem timmar). Kira försöker med orätta medel ta över makten från Asano (dramat gäller alltså inte klumpighet) och har till sin hjälp en häxa med olikfärgade ögon som kan förvandla sig till olika djur, som en vit räv eller en grön drake. Men egentligen är detta drakar-och  -demoner-grepp inte så malplacerat. Det finns gott om olika övernaturliga väsen i Japansk folklore och farliga rävar som kan förvandla sig till människor (och tvärtom) är bara en av alla de övernaturliga väsen man måste se upp för.

 

Kärnan i berättelsen om de 47 samurajerna finns kvar --- Asanos vasaller får sin hämnd och får som belöning begå seppuku. Dvs. de får dö en ärofull död. Halshuggning hade varit en förolämpning. Det finns föresten rävtempel i Japan, vid Oji rävtempel sägs Japans alla rävar samlas vid nyår. Kanske även den vita räven?

 

 

 

 

måndag 23 juni 2014

Bästa TV- serien: House of Cards





"A great man once said, everything is about sex. Except sex. Sex is about power."Ta en dos David Fincher, lägg till ett par matskedar Kevin Spacey, två kryddmått makt och koka ned allt i en gryta av politiskt rävspel så har du House of Cards.

Huvudrollsinnehavare är Kevin Spacey som spelar den skrupelfria republikanska politikern Frank Underwood. Regissör för de två första avsnitten, och en av producenterna är ingen mindre än David Fincher, som nu gör sitt första tv-projekt.


House of Cards påminner om många saker:

1) State of Play

2) Macbeth

3) Richard III

4) serien den är baserad på --- den brittiska boken och serien House of Cards (huvudpersonen har kvar sina initalier F.U.)

5) Vita huset (The West Wing) där alla trevliga typer som stöttar varandra är utbytta mot typer som gärna hugger varandra i ryggen.

Macbeth och Lady Macbeth drog sig  inte för mord och mutor, när det behövdes.

I avsnitt ett av säsong två  dödar Frank Underwood en jobbig reporter, genom att knuffa henne framför ett pendeltåg (State of Play) och när det kommer på nyheterna sminkar sig Claire, seriens Lady Macbeth, för att upprätthålla den fina fasaden. Det kan inte ha gjorts tydligare --- eller bättre.
Mannen kommer hem efter att ha löst problemet - så att säga - och kommunicerar med sin fru genom att släcka ett stearinljus. Genom att kväva lågan.

Sedan, när avsnittet nästan är slut, börjar han prata med publiken. "Trodde  ni jag hade glömt bort er?"

Kevin Spacy förberedde sig för TV-jobbet genom att spela Richard III i tolv olika städer runtom i hela världen. Shakespeare kunde det där med att låta skådespelare prata med publiken och de älskade att få veta nogot som ingen annan på scen vet --- och Kevin tog med sig Richard III till sin roll som Frank Underwood. Men ärligt talat --- även i den brittiska serien från åttiotalet talade Mr. F.U. med kameran.

Frank är givetvis inte nöjd med att vara vice president. Han ska bli president. Utan att någon röstat på honom. Nu gäller det bara att intrigera, för Presidenten kastar man inte bara under ett pendeltåg ...

Det blir 24 timmar med stort skådespeleri och vackra scener och många kändisar har regisserat olika avsnitt. Som Jodie Foster och Robin Wright. Robin, som även spelar den vackra Claire, Franks fru i serien.

De förstår varandra så väl.

- What are we serving the Walkers?
-  Cyanide?
- I was saving that for desert.

Familjen Borgia skulle inte ha kunnat uttrycka det bättre!

Regi/Produktion: David Fincher
Titel: House of Cards
Medverkande: Kevin Spacey, Robin Wright,  Michael Kelly, Kristen Connolly, Kate Mara,
Corey Stoll m.fl.
DVD, 2014
Sony Pictures


I, Frankenstein - The Creature goes from “Monster” to “Hero”


I, Frankenstein

- The Creature goes from “Monster” to “Hero”

 

 

Mary Shelley

Frankenstein

 
Nick Dear, Danny Boyle

Frankenstein

 
 
Kevin Grievaux, Stuart Beattie

I, Frankenstein

 

 

Boris Karloff, Robert de Niro, Christopher Lee, Aaron Eckhart, Johnny Lee Miller, Benedict Cumberbatch. What have they all got in common? They have all played Frankenstein’s monster, or the Creature, as he is now more commonly called. Lee Miller and Cumberbatch even alternated roles, swapping roles between the scientist Victor Frankenstein and the Creature he created every other performance.

 

The director Danny Boyle explained the take: “Every other night they reinhabit each other. They are mirrors of each other. And it’ll make the play interesting for the actors to do --- they wont be able to settle and they’ll be constantly sparring.“

At the time Boyle was preparing for the opening ceremony of the London 2012 Olympics and in fact he described Frankenstein as a “little mini-sabbatical”, a welcome distraction from the Olympics job, which took two full years of preparation.

 

Nick Dear was responsible for the adaptation in 2011. When one of the drafts suggested opening the play from the Creature’s perspective, Danny Boyle leapt at the opportunity. Because this opening suddenly gave the Creature his voice back! One thing led to another and this prompted Boyle into switching the lead roles around. Starting from the Creature’s point of view was the key to unlocking the adaptation. Once you don’t start with Victor Frankenstein, you need to balance the Creature with this obsession with his creator.

 

Boyles logical reasoning was: “So we rebalanced our approach by double casting the actors”. Double casting also leaves no room for ego. Even though it meant double the work load for the actors. One actor could start learning one part . Only to find himself thrown by the other performer’s  cues. Having both characters on the same page is a distraction . But it is also appropriate. The two lead characters should become the same in a way --- two strands of the same part. They are the creator and son and the

obligation in that relationship is very close.

 

 

Mary Shelley’s original text was written in 1816, during a period when she had two poets in her life: her husband Percy Byshe Shelley and Lord Byron.

Cumberbatch’s approach to Frankenstein was that “She sees Byron as the noble savage in the Creature, whereas she sees Shelley as this obsessive social misfit. So her novel makes sense of the psychodrama she found herself in”.

 

It is also possible that she just tried to scare everyone’s pants off. When it comes to horror lore Shelley’s Frankenstein and Polidoris Vampire and were born during the same night, when the Shelleys and their friends told  each other ghost stories, a popular way to pass the time, not only in Charles Dickens Victorian  novels. However, a little celebrity gossip has never hurt the marketing of a good story. It becomes the story of the story. And Byron is also said to have inspired the vampire stories, even the tormented Edward in Twilight today is known as a “byronic hero” vampire.

 

But Mary Shelley’s Frankenstein has gone from horror classic to something else. Nick Dear and Danny Boyle wanted to bypass the story’s horror film connections, from days when the Monster was marketed together with the Vampire and the Mummy and other horror classics, and instead concentrate on the ideas explored in Shelley’s original novel, which was in its day extremely futuristic in its vision. Mary Shelley is looking forward to the technical revolution --- 200 years from when she wrote it our technology is such that we are achieving now what she had nightmares about.

 

 

Back to the night of the horror stories. Now-a-days vampires, werewolves and even zombies have been cast as the heroes, not the monsters, of  today’s bestselling novels and blockbusters. Frankenstein’s monster, or The Creature, has also achieved hero status.

 

In the graphic novel I , Frankenstein by Kevin Grievaux the Creature, is the saviour of the human world. The Creature is first called Adam, but after accepting his past he starts calling himself Frankenstein, after his father, his creator. So the two strands finally become one, after 200 years.

 

Adam Frankenstein has the role of all Hollywood blockbusters: looking good, while getting the girl and saving the world, all in one fair swoop. Aaron Eckhart was chosen for the role of Frankenstein when Walt Disney Studios transmediated the graphic novel for the silver screen.

 

In the future our world, the human world, is protected by gargoyles, but threatened by demons and both sides want, nay both sides need, Frankenstein in order to win. The gargoles want the human world to remain, the demons want to take over completely. This is rather like Cassandra Clares The Mortal Instruments with marked weapons to kill demons, with gargoyles instead of  shadow hunters living in desolate churches. The humans no longer believe in the church, they no longer believe in science, they no longer believe in the future. But the gargoyles still believe the humans are worth protecting, rescuing saving … And Frankenstein, as immortal and indestructible as any old vampire, join their ranks to protect humankind. The journey from monster to hero is thus completed for the creature, who now proudly calls himself Frankenstein, after his human father. For no man is an island - and no monster is without a family.

Jakten på Jack - Fantasy i välkända Stockholmsmiljöer!

Fantasy i välkända Stockholmsmiljöer

Jakten på JackJakten på Jack
Martin Olczak
Trolldom i Gamla Stan
Varulvar i Storkyrkan
Vålnader på Vasaskeppet
Häxor i Tunnelbanan
Serie: Jakten på Jack
Illustratör: Anna Sandler
Rabén & Sjögren

”Sommarlov” för med sig ett automatiskt sug efter fantasy och äventyr. ”Förr i tiden” när man suktade efter fantasy var man hänvisad till engelska och amerikanska miljöer. Och även om Harry Potters engelska internatskola och det amerikanska vamp-nästet Forks fortfarande lockar unga läsare, så finns det idag mycket bra svenska alternativ och utmanare för alla åldrar.
Rabén & Sjögren har gett ut en hel serie med mysiga, lättlästa fantasyböcker för väldigt unga läsare, där det finns trolldom i Gamla Stan (det har väl alla besökare känt på sig?) och varulvar i Storkyrkan (de kanske håller St Göran och draken sällskap?). Vålnader intar Vasaskeppet (med så många drunknade under jungfrufärden var det på tiden att vålnaderna visade sig!) och det finns Häxor i tunnelbanan (tunnelbana är kanske snabbare än att åka på en kvast?).
Allt utspelar sig i en modern Stockholmsmiljö. Bland det bästa med de fyra böckerna om Jack är de härliga blyertsteckningarna. Annars är böckerna i tunnaste laget, saker händer så snabbt att det aldrig riktigt hinner bli spännande. Och inspirationen från engelska barnböcker som J.K. Rowlings Harry Potter och Philip Pullmans Guldkompassen och andra engelska klassiker är uppenbar. Fast här gäller det en silverkompass (det blir lite lågbudget i Sverige?! guldet blev till sand?! eller i alla fall silver?). Men man kan också använda böckerna som en guide över Stockholm – alla stora sevärdheter finns presenterade i boken och illustrationerna förhöjer läsupplevelsen!

Belinda Graham

söndag 22 juni 2014

Kvinna 22

Att söka spänningen på nätet har sina risker

Livskris och krossade drömmarLivskris och krossade drömmarMelanie Gideon
Kvinna 22
Översättning: Katarina Jansson
Forum
Kan man ha allt och ändå vara missnöjd? Tänk om … någonstans där ute finns det ett annat liv! Ett mer spännande liv och framför allt: en mer spännande partner!
Graffiti delen i Göteborgsposten publicerar skribenter som är under 15 år. En dag skrev en tonårstjej om internetberoende. Om behovet att få bekräftelse på nätet, att lägga ut lyckade bilder på Facebook, att prata med andra människor på internet i timtal, istället för med de människor som finns där hemma. Hon skrev inte om sig själv, hon skrev om de vuxna människor som hon känner. Föräldrar och andra.
Det där inlägget skulle vara skrivet av tonårsdottern i boken Kvinna 22. För mamman i boken, Alice Buckle, försvinner ut i sin drömvärld på nätet, hon har allt, men är ändå inte nöjd. Någonstans i världen måste det väl finnas en mer spännande man än hennes egen, någon som verkligen lyssnar och förstår …det egna förhållandet går på slentrian.
Facebook och Twitter blir en tillflykt från tystnaden som breder ut sig mellan makarna.

En dag får Alice Buckle ett mejl från en forskare som undrar om hon vill delta i en anonym undersökning om äktenskap. Hon tackar ja. Av ren tristess. Eller på grund av något annat? Under alias ”Kvinna 22” berättar hon alla sina hemligheter, allt hon aldrig skulle berätta ens för de närmaste vännerna ochinte ens för sin man.
Men Alice inser snart att ”Forskare 101” är intresserad av henne, mer än som ett forskningsobjekt och hon är intresserad av honom … Men de är ju båda gifta, båda fast i tråkiga äktenskap, vad ska de göra? Ska de ses i verkliga livet eller göra slut innan det går för långt? Och är Forskare 101 verkligen den han utger sig för att vara? Han vet ju allt om Alice, hon vet ingenting om honom. Inte ens hans namn. Han kan egentligen vara precis vem som helst
Kvinna 22 är en intressant, modern roman som handlar om livskriser, krossade drömmar, slitsamt familjeliv och riskerna med att söka spänningen på nätet i stället för i det verkliga livet. Berättelsen har ett enormt driv framåt och man vill verkligen veta hur det ska gå för Alice. Detta är en roman som inte dömer eller fördömer, den helt enkelt berättar, och händelserna får utveckla sig själva, som de ofta gör i verkliga livet.

lördag 21 juni 2014

Pojken som svävade

Det finns fördelar med att inte vara jordbunden!

Boken handlar om Barnaby BrocketBoken handlar om Barnaby BrocketJohn Boyne
Pojken som svävade
Översättning: Anna Strandberg
Originalets titel: The Terrible Thing that Happened to Barnaby Brocket
B.Wahlströms

Det finns olika typer av fantastiska böcker och olika sätt på vilket man flyger in i andra världar. Den historiska världen, där övernaturliga saker var “normalare” än vad de är idag, den övernaturliga världen, där gränserna mellan det normala och det paranormala suddas ut, eller “Roald Dahl” världen där det absurda helt enkelt kommer till vår annars så normala värld och gör ett gästspel.
Pojken som svävade av irländaren John Boyne (känd för Pojken i randig Pyjamas, som även blivit storfilm) handlar om Barnaby Brocket, tredje barnet till Herr och Fru Brocket, ett stadigt gift par som absolut inte vill att någonting ska vara annorlunda eller konstigt. De föraktar allt som är annorlunda, konstigt och onormalt. Paret känns som släktingar till Herr och Fru Dursley i Harry Potter böckerna, paret som vill att allt ska vara vanligt och normalt, de har en liten föräldralös magiker (fruns systerson) inneboende i familjen och gör allt för att dölja detta. Herr och Fru Brocket har det ännu värre. Deras eget barn, nummer tre i syskonskaran, den onormale Barnaby, har nämligen fräckheten att sväva. Detta är svårt att dölja!
John Boyne framstår här som en arvtagare till Roald Dahl: det absurda blandas med det tragiska, humorn med allvaret, och Barnaby som är så oälskad av sin egen familj, får tankarna att gå till Roald Dahls Matilda. En dag tröttnar helt enkelt föräldrarna på Barnaby och släpper taget. Bokstavligen. Barnaby svävar iväg. Över hela världen får Barnaby vänner och upplever äventyr - men föräldrarna kan fortfarande inte acceptera sitt yngsta barn om han inte blir “normal”. Men Barnaby upptäcker att det finns fördelar med att vara annorlunda. Och att inte stå med båda fötterna stadigt på jorden!
Ett extra plus för de humoristiska illustrationerna av Oliver Jeffers och de inklistrade vykorten från Barnaby.

Belinda Graham