lördag 22 mars 2014

FILM: The Butler



One Butler
Seven Presidents
Changing History


En verklighetsinspirerad historia av Oscarnominerade Lee Daniels (Precious) med en stjärnspäckad skådespelarensemble ledd av Forest Whitaker och Oprah Winfrey.

Du ser ingenting, du hör ingenting - du ska bara tjäna. Med de ledorden började Cecil Gaines, (Forest Whitaker) sin långa trogna bana i Vita Huset.


Mellan åren 1952-1986 arbetade han som butler för inte mindre än 7 presidenter. Från maktens innersta rum bevittnade han många av de stora och dramatiska historiska händelserna i världs- och segregationspolitiken. Han blev vittne till både goda och onda gärningar, men förblev lojal mot Vita Husets presidenter ända fram till sin pension.

För många inom politiken var han inte "bara" en butler, utan en sann vän och förtrogen. Filmen är baserad på en artikel publicerad i Washington Post av journalisten Wil Haygood den 7 november 2008 om Eugene Allen, en av Vita Husets mest lojala medarbetare någonsin.

En stjärnspäckad film som ger en överblick över amerikansk politik under många decennier!

Robin Williams som Rosevelt

James Marsden som Kennedy

John Cusack som Nixon

Alan Rickman som Reagan ...

och Jane Fonda som Nancy Reagan!

Forrest Whitaker och Oprah Winfrey är mycket fina och  trovärdiga tillsammans som det strävsamma gamla paret som håller ihop i vått och torrt!

FILM: About time - två timmar som räcker länge!

About time

- en charmig komedi om att fånga dagen!
Det är aldrig för sent att göra om!

 



Richard Curtis är manusförfattaren bakom älskade succéer som ”En lång en”, ”Fyra bröllop och en begravning” och ”Notting Hill”. Han skrev och regisserade ”Love actually”. Den här filmen har ungefär samma grundton: den handlar om att människor vill varandra väl, och att alla kan bli lyckliga på sitt sätt, även om vägarna är nog så krångliga. Och man behöver inte ha superkrafter och åka i tiden för att bli lycklig --- man kan uppskatta varje liten dag, precis som den är!
 

Richard Curtis humor har också synts i ”Mr Bean” och ”Bridget Jones”filmerna.
 

Vad filmen saknar är en Hugh Grant – han har varit med i de flesta av Richard Curtis succéer. Att spela romantisk komedi är svårt och Domhnall Gleeson blir aldrig speciellt intressant som filmens huvudperson --- även om han kan resa i tiden, som Dr. Who.
 

Rachel McAdams är här den obligatiriska amerikanskan som britten får ihop det med (något som känns igen från många av Curtis tidigare filmer. McAdams rollkaraktär och rollprestation påminner om den i The Vow, där hennes karaktär tappade minnet och Channing Tatums karaktär var tvungen att vinna hennes hjärta igen.
 

Gleesons karaktär reser i tiden och McAdams karaktär minns inte att hon någonsin träffat honom. Så han måste få henne intresserad. Igen. Och igen. Och igen.
 

Huvudpersonen i filmen är den tidsresande Tim, han växer upp i Cornwall som är en idyll och både mamma spelad av Lindsay Duncan och pappa spelad av Bill Nighy är sympatiska människor som säger snälla och kloka saker hela tiden. Tim har också en vimsig syster och en tankspridd farbror.
 

Det är oklart vad folk jobbar med eller om de jobbar över huvud taget, ändå bor de i ett gigantiskt hus och alla har hur mycket tid som helst. Det påminner lite om Dodie Smiths roman I Capture the Castle – som faktiskt filmats med Bill Nighy som pappan i den gentilt povra familjen, som bor i ett stort, fallfärdigt hus. Nighys rollfigur och rollprestation ligger väldigt nära den i I Capture the Castle.
 

”About time” är klassad som romantisk komedi, men egentligen handlar det mest om förhållandet mellan far och son, och mindre om förhållandet mellan man och fru (eller man och flickvän), och så handlar det om att varje dag är ett litet mirakel.
 

”About time” är två timmar som räcker länge.



Regi: Richard Curtis

Medverkande: med Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy, Lindsay Duncan, Lydia Wilson

2013, England

Universal Sony Pictures Home Entertainment
 

fredag 21 mars 2014

RECENSION: C.S. Lewis - Världens sista kväll och andra texter

C.S. Lewis i högform

C.S. LewisC.S. Lewis C.S. LewisVärldens sista kväll och andra texterÖversättning: Felix LarssonLibris
C.S. Lewis är känd som författaren till Narnia-böckerna, The Lion the Witch and the Wardrobe, Prince Caspian, The Voyage of the Dawn Treader, The Horse and his Boy osv, illustrerade av Pauline Baynes och filmade flera gånger, bland annat nu senast som Disney storfilm.
C.S. Lewis är också känd som bäste vän - och bollplank - till J.R.R. Tolkien och medlem i den intellektuella gruppen The Inklings. Han har blivit staty i hemstaden Belfast, hans böcker har blivit frimärksserie och hans liv har blivit film, två gånger. Shadowlands med Anthony Hopkins som C.S. Lewis är den mest kända versionen.
Science-fiction fans känner också till C.S. Lewis banbrytande Rymd-trilogi.
Men C.S. Lewis var också en välkänd profil i det brittiska kulturlandskapet. Hans huvudämne var medeltida engelsk litteratur och han arbetade länge vid Magdalen College i Oxford och mot slutet av sin karriär blev han professor i medeltids- och renässanslitteratur i Cambridge.
Lewis skrev många texter för en akademisk läsekrets. På teologins område var han en lekman, ändå blev dessa texter, kåserier, krönikor, artiklar, essäer etc. mer kända än Lewis akademiska texter om litteratur. En blandning av logik, fantasi, humor och populärvetenskaplig enkelhet - utan att förenkla för mycket - gjorde att Lewis kunde göra komplicerade teologiska resonemang begripliga för den stora massan. Det har också bidragit till att Lewis blivit framröstad till 1900-talets mest inflytelserika författare i USA.
Hitintills har många av Lewis texter inte funnits på svenska. I Världens siska kväll och andra texter kan man ta del av femton texter av Lewis - de flesta för första gången nu utgivna på svenska. Härlighetens tyngd, Tankar från en redskapsbod, Människa eller hare?
En av de allra roligaste texterna är Människans avskaffande, som handlar om vad som är fel med dagens läroböcker.
Det är nu 50 år sedan C.S. Lewis gick ur tiden, och den där texten skulle lika gärna ha kunnat skrivas idag och publicerats i vilken tidskrift som helst som handlar om litteratur, utbildning osv.
Otäcka röda små saker, först publicerad 1944, är lika aktuell den. Likaså Det seende ögat.
Det är så man börjar undra om utvecklingen alls går framåt, i alla fall när det gäller utbildning och tänkande, och svaret är förmodligen nej, utvecklingen går inte alls framåt. Eller att C.S. Lewis var grymt mycket före sin tid. Eller att han inte höll sig till någon tid alls. Han var tidlös. “A man for all seasons.” Det sägs att han aldrig brydde sig om dagens nyheter eller att ha en klocka på sig. Han hade tid ändå, men inte den typen av tid som mäts i minuter och sekunder, snarare tidlös tid och tidlösa tankar.
Inte bara NarniaInte bara NarniaDet seende ögat handlar om människans sökande efter liv i rymden. C.S. Lewis hoppas på att de som söker inte kommer att finna. Liv i rymden alltså. Det räcker med att utforskare har koloniserat och förstört alla folkslag de hittat på Jorden.
“Vi är inte redo att besöka andra världar. Vår egen har vi fyllt med massmord, tortyr, syfilis, svält, miljökatastrofer och allt möjligt som är vedervärdigt för syn och hörsel. Är vi tvungna att smitta ner nya världar?”
“Det var delvis dessa funderingar som först fick mig att dra mitt lilla strå till science-fiction-stacken. På den tiden beskrev författarna i genren nästan per automatik invånarna i andra världar som monster och intränglingarna från jorden som goda Sedan dess har den motsatta idén blivit rätt vanlig. Kunde jag tro att jag i någon mån bidragit till den förändringen vore jag stolt över det.”
Det finns också texter som handlar om C.S. Lewis egen kristna tro, mer komplex än den vi får se i Narnia-böckerna, eftersom C.S. Lewis länge var inbiten ateist - tills han inte var det längre. Han skriver mycket roande och intressant om sin upplevelse om att bli omvänd, men eftersom han alltid varit intresserad av mytologi och religioner vet han ju vad som finns på menyn, så att säga, och han skriver också att han tycker att den Nordiska Mytologin (med Asagudarna) är hans personliga favorit, och rena religioner som antingen har en gud eller massor av gudar verkar mer imponerande än den kristna treenigheten - och sedan ger han en av de bästa förklaringar som finns till den röriga och svårgripbara treenigheten.
När det gäller kärleken till den Nordiska Mytologin undrar man vad Lewis skulle ha tyckt om den nya filmen Thor: The Dark World. Förmodligen hade han tyckt att det var lite kul att Oden spelas av Anthony Hopkins som tidigare spelat C.S. Lewis … Från Vis Författare till Vis Gud.
Gillar man science-fiction och fantasy är denna bok ett måste, man vill verkligen läsa personliga, skarpa, humoristiska texter av en mästare i både science-fiction och fantasy genren. Men även om man är intresserad av teologi och litteraturvetenskap är det här en bok där det finns mycket att hämta, för C.S. Lewis kan sin sak, och han kan också förmedla med glädje, känsla och nyfikenhet.

Belinda Graham

torsdag 20 mars 2014

RECENSION: Titta!

Stina Wirséns hjärtstrålar ger liv till de små brokiga

bitvänlig bokbitvänlig bokStina Wirsén
Titta!
Bonnier Carlsen
Titta! Solen som lyser.
Titta! Natten som sover.
Titta! Regnet som regnar.
Titta! Gräset som växer!
Titta! är en ny bok av Stina Wirsén med en stor, glad, gul sol som huvudperson. Solstrålarna avslutas med små hjärtan i ändarna, som för att understryka hur livgivande solen är. Speciellt för allt med klorofyll, som ska bli grönt …
Men det är inte bara gräset som växer. Det kommer även upp några underliga små växter, som får ben och fötter, precis som Elsa Beskows blommor och grönsaker. De små springer iväg och solen hinner inte med … men liten Ärta kommer tillbaka och vinkar Kom!
Och så är boken slut.
För de lite äldre barnen finns böcker om siffror, bokstäver, motsatser och ruskiga saker med en liten skär och alla de brokiga.
Titta! Är en bok av Stina Wirsén för de allra minsta läsarna, ett slags introduktion via solen in i de brokigas värld.
Är det en trend med att böcker blir “yngre”? För tidigt att säga nu, men det händer allt oftare att karaktärer blir yngre, att det ska förklaras hur det började och att böckerna blir mindre och lämpar sig för en ännu yngre målgrupp.
Titta! kan ses som en “prequel” till Stina Wirséns andra böcker- om hur de brokiga en gång föddes.
Och formatet har blivit mindre och “bitvänligt” med rundade hörn och tjocka blad.
Pettson och Findus har förresten också blivit yngre och kommit ut i extra småbarnsvänligt format med tjocka blad och rundade hörn. (Nybörjarboken Känner du Pettson och Findus är däremot mer innehållsrik i bild och text och varar längre än Titta!).
Undras vad som händer om man rundar hörnet efter att liten Ärta har sagt “Kom!”?!
Det får vi inte veta, det får vi fantisera om själva!

Belinda Graham

RECENSION: En anka är bra att ha!

En anka är bra att ha – och en pojke är bra att ha!

den underbara Isolden underbara IsolIsol
En anka är bra att ha
Originaltitel:Tener un patito esútil
Översättare: AnnaKarin Thorburn
Alfabeta
Isols böcker är fulla av humor och överraskningar och snabba vändningar, även när de handlar om allvarliga saker. Hon har ett lekfullt sätt att berätta på och ibland experimenterar hon även med bokens utformning som i boken En anka är bra att ha.
Denna bok är som ett dragspel, vilket får tankarna att gå till att Isol även är intresserad av sång och musik, inte bara text och bild.
Här finns olika perspektiv; medan pojken tänker att en anka är bra att ha tänker ankan att en pojke är bra att ha … vem äger vem, vem är side-kick till vem? Det är det ingen som vet, för båda två skriver sina egna manus i sina egna huvuden!
När pojken hittar en anka, berättas i text och bild hur han har den som hatt, som visselpipa, som näsa och så vidare. Men vad har ankan för nytta av pojken? OM man vänder på boken, får man en ny version av samma händelser, allt ur ankans perspektiv. Och med ny titel: En pojke är bra att ha.
Bokens dragspelsform gör att tankarna går dels till ett musikinstrument, dels till Isols egen musikaliska bakgrund. Och vem vet, med instrument är det kanske så, att vi tänker att vi behöver ett instrument att spela på, medan instrumentet tänker att det behöver någon som spelar på det?!
En sådan här bok är i alla fall bra att ha! Hur man än vänder och vrider på den!
Isol har mottagit många priser runtom i världen, däribland ALMA priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgens minne, och i Sverige kommer alla böcker som hon själv gjort både text och bild till ut på Alfabeta förlag. Isol har även illustrerat andra författares texter.
Belinda Graham

tisdag 18 mars 2014

RECENSION: Isol - Petit, monstret

Vargen och kaninen samsas i samma barn

Hans snälla hund följer med honomHans snälla hund följer med honomIsol
Petit,monstret
Originaltitel: Petit, el monstruo
Översättare: AnnaKarin Thorburn
Alfabeta
Isol är 2013 års mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgens minne (ALMA), Petit, monstret är en av Isols senaste böcker, ett litet mästerverk som hon själv talade mycket varmt om på Bokmässan som en av sina egna personliga favoriter bland alla böcker hon gjort. Och det är lätt att förstå varför.
Aldrig har väl jaget och underjaget framställts så smart, snyggt och tydligt! Till och med omslaget visar hur tudelad Petit är. Ena halvan är röd och där hoppar en kanin. Andra halvan är grön och där ylar en varg. Petits tröja är också röd och grön som att understryka att hela Petit är en yin yang mix.
Petit kan inte förstå själv om han är ond eller god. Snäll eller dum.
Jag gillar översättningen, för barn använder ofta ordet “dum” när de menar elak eller ond --- som ett motsatsord till snäll, som är det goda, det positiva.
För vuxna kan snäll låta mesigt, och dum är ju någon som inte förstår saker eller har inlärningssvårigheter--- inte någon som är ond eller elak. Petit slits alltså mellan ”gentil”och ”méchant”. Snäll och dum.
Man ser tydligt på bilderna när vilken del av Petit vinner --- den snälla kanindelen som leker med sin hund och som sitter i knäet på morfar Paco --- eller den dumma delen som skjuter med slangbella mot duvorna och luggar sina klasskompisar.
Petit undrar om han är ett slags monster som slits mellan sådana ytterligheter. Men hans hund bryr sig inte om utifall Petit är snäll eller dum; han älskar alltid Petit. Det gör även Petits mamma.
Petit kommer till insikt att han är en sorts “snäll-dum” pojke och erkänner snällt att han varit dum och slagit sönder mammas fina vas. “Mamma är snäll som förstår …Men dum när hon inte ger mig någon efterrätt. Det kanske är något som ligger i släkten?” funderar Petit. Men han behöver inte gå till sängs utan efterrätt alldeles ensam. Hans snälla hund följer med honom!
Isols böcker är fulla av humor och överraskningar och snabba vändningar, även när de handlar om allvarliga saker. I likhet med Petits hund (och Astrid Lindgren) tar hon alltid barnets sida och väljer barnets perspektiv.
Belinda Graham

Tom Tits roliga tricks


Mer om Tom Tits experiment finns att lasa på www.tomtit.seMer om Tom Tits experiment finns att lasa på www.tomtit.seTom Tits roliga tricks

Klas Fresk, Lasse Levemark
Tom Tits roliga tricks
Alfabeta
Hur tänder man ett lysrör med en kam? Hur gör man en varmluftsballong av en te-påse? Och hur kan man göra rörliga bilder med penna och papper?
En av de absolut roligaste skolutflykterna var till Tom Tits experiments.
Detta magiska ställe där naturvetenskap är lika coolt som något ur en Harry Potter bok och har sin svenska adress i Södertälje --- men det går även lätt att göra Tom Tits tricks på hemmaplan!
Tom Tits roliga tricks består av 44 enkla, spännande och överraskande experiment som man kan göra hemma vid köksbordet eller i skolan för att roa, undersöka och inte minst för att imponera på andra.
I boken Tom Tits roliga tricks får man bland annat lära sig hur man gör en fackla av en apelsin, rörliga bilder med bara penna och papper och en fontän med lite vatten och en ballong. Det här är “pyssel” och experiment som inte kräver svindyra inköp i överprissatta hobbyaffärer --- det är helt enkelt bara att köra igång och experimentera på hemmaplan med vad man har!
En kul bok med experiment som passar både utomhus och inomhus. Och som visar att naturvetenskap är riktigt magiskt skoj!
Mer om Tom Tits experiment finns att läsa på: www.tomtit.se

Belinda Graham