CASSANDRA CLARE : KEDJA AV JÄRN – en detaljrik fantasyvärld där inget lämnats åt slumpen

 

Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: The Last Hours (del 2)
Genre. Fantasy & magisk realism
Originaltitel: Chain of Iron
Översättare: Jan Risheden
Ålder: Unga vuxna
Antal sidor: 650
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2022-08-31

Vi befinner oss i en steampunkig fantasyversion av det viktorianska London, där vanligt folk, skuggjägare, varulvar, vampyrer, spöken, vättar, sjöjungfrur, feer och lite annat löst folk och övernaturliga varelser lever sida vid sida. Demoner är dock inte välkomna. Skuggjägarnas jobb är att förgöra demoner och att hålla världen säker – för både vanligt folk och alla övernaturliga varelser.

En rad mord skakar London. Vanligt folk, sådana som skuggjägarna kallar mondäner, läser i sina tidningar om en vansinnig seriemördare som väljer ut offer utan någon som helst logik. Skuggjägarna ser däremot ett mönster. Ja, offren var av olika härkomst, kön och ålder. Men de var alla skuggjägare. Vilken seriemördare kan ensam klara av att övermanna en tränad skuggjägare – dessutom mer än en gång? En vanlig mondän? Knappast. Någon övernaturlig varelse? Kanske. En annan skuggjägare? Troligt.

Kärlekskarusell, demonjakt och spökupplivningsförsök

Samtidigt blommar romantiska förvecklingar bland skuggjägarna. James och Cordelia gifter sig, fast James bäste vän Matthew är kär i Cordelia, liksom Matthews kusin Anna. Matthews äldre bror Charles ska gifta sig med Grace, och Grace är den som James älskar. Tror han. Eller … börjar han inte att gilla Cordelia, mer och mer?

Cordelias storebror Alastair är kär i James vän Thomas, men kompisgänget som omger James har alltid avskytt Alastair, ända sedan de alla gick i skolan tillsammans. Christopher försöker att ta fram nya vapen som kan hjälpa både i jakten på demoner och seriemördare.

Och James lillasyster Lucie är kär i ett spöke, Jesse, som råkar vara Graces adoptivstorebror. Grace och Lucie inleder farliga nekromantiska försök för att återuppliva Jesse, med hjälp av diverse förbjudna ingredienser och formler.

Oskyldigt misstänkt … ?

När seriemördaren dödar sitt fjärde offer blir Thomas huvudmisstänkt. Alastair försöker hjälpa Thomas och bevisa att han är oskyldig … Trots att alla i kompisgänget “de muntra gossarna” behandlar honom så illa.

Det finns fler än en karaktär i den här boken som lider av olycklig kärlek och taskig tajming. Det är mycket melodramatiskt …

Superkrafter och vardagliga problem

Trots att vi rör oss bland skuggjägare med superkrafter och massor av övernaturliga väsen, så har karaktärerna ändå väldigt vanliga problem. Ett problem som boken tar upp är alkoholism och drogberoende. Cordelias far är alkoholist och alla vet det, alla ser det. Alastair har blivit så tvär och inbunden av att ständigt skydda sin lillasyster Cordelia från deras far. Som återigen dyker upp i syskonens liv, oanmäld och översvallande, och han håller på att förstöra Cordelias bröllop på kuppen. Alastair tar hand om allt och städar upp, som vanligt.

Men Matthew … James är orolig för sin bäste vän. Cordelia påpekar att Matthew inte alls är som hennes far. Matthew är ju rolig! Visst. Han är slagfärdig och välklädd, en riktig dandy och partyprisse, han har affärer med både män och kvinnor och har Oscar Wilde som sin idol … Men Matthew är också ständigt full eller bakfull. Vilket bara de allra närmaste märker. För ingen kan väl tro att “the life of the party” kan vara olycklig?

Paralleller till Great Expectations

Det finns klara paralleller till Charles Dickens värld, främst Great Expectations och Grace är en tydlig Estella. Alla älskar Estella, Estella älskar ingen. Men samtidigt är Estella en tragisk och missförstådd karaktär.

Det går som ett urverk …

Boken Kedja av järn kan läsas helt fristående, men är samtidigt en del av ett helt universum av skuggjägarböcker och serier. Serien Clockwork Angel, Clockwork Prince och Clockwork Princess introducerade kärleksaffären mellan Tessa Gray och Will Herondale, och deras barn James och Lucie är huvudpersoner i Kedja av guld och Kedja av järn. Men Tessa, Will, Magnus Bane, Jem, Jessamine och andra karaktärer som man känner igen återkommer också i handlingen i båd Kedja av guld och Kedja av järn.

Namnen känns igen från The Mortal Instruments

Dessutom: Det finns vissa klaner av skuggjägare som regerar genom århundradena, och samma efternamn finns med i serien The Mortal Instruments, som utspelas i vår tid, 2000-talet, och som har blivit filmatiserad hela två gånger, både som biofilm och som Netflix-serie. Undertecknad var bland de första i Sverige att skriva om The Mortal Instruments och att tipsa om bokserien som “the next big thing” och huvudpersonen som nästa “Buffy”. Citaten finns på de svenska utgåvorna av The Mortal Instruments.

Visst blev det “the next big thing”, större än vad de flesta kunde tro, men framtiden ligger för urban fantasy med en unik twist. Och visst har varje fristående serie i den övergripande sagan om skuggjägarna minst en Buffy-tuff tjej, oftast beväpnad med demondödande klinga, i huvudrollen.

Följer familjerna över ett sekel

Det här är en detaljrik och detaljstyrd värld, där ingenting lämnas åt slumpen och där författaren har full koll på sina familjer och deras världar – i över ett sekel. Från 1878 till 2015 – få serier har ett sådant tidsspann att leka med.

HILLARY RODHAM CLINTON och LOUISE PENNY : I TERRORNS GREPP – thriller högt över godkänt-linjen

 

Förlag: Bokfabriken
Gemre: Politiska & juridiska spänningsromaner, Skönlitteratur I översättning
Originaltitel: State of Terror
Översättning: Mia Gahne
Antal sidor: 491
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-01-11

Alla drömmer om att skriva en bästsäljardeckare eller en populär thriller. Är du en kändis har du en större chans än “Everyman Smith” och “Everywoman Jones” att se din dröm slå in.

Bill Clinton har skrivit deckare och thrillers ihop med James Patterson, vilket även Dolly Parton har gjort. Resultatet av countrydrottningens ansträngningar blev en thriller som utspelar sig i musikvärlden.

Fint sällskap för Hillary!

Nu är det Hillary Rodham Clintons tur att ta sig in på den överlastade marknaden för amerikanska deckare och thrillers — och det gör hon med bravur. Och i fint sällskap. Medförfattare är den kanadensiska Louise Penny. Det bidrar till fina spänningar i berättelsen. Man har känslan av att båda två bidrar med sina specialområden. Hillary Rodham Clintons specialområde? Politik. Och utrikespolitiska intriger.

Karaktärsmord på Donald Trump

Visst kan det här läsas som en nyckelroman, och visst finns det porträtt som bara är lätt förklädda bilder av verkliga personer. Inledningsvis i romanen tvingas Eric Dunn att avgå, och det vore lätt att säga att detta är ett karaktärsmord på Donald Trump, förutom att Trump inte verkar ha så mycket karaktär kvar att massakrera. Dunn gör förmodligen inget som Trump inte har gjort, eller har tänkt göra, eller drömt om att göra, eller (gulp!) kommer att göra.

Ställer in sig hos motståndarna

Den nye presidenten är inte lik Joe Biden, men i likhet med både Biden och Obama utser han motståndare inom partiet till höga poster, dels för att fjäska (som i Gudfadern – “keep your enemies close …”), dels för att ena det egna partiet.

President Douglas Williams utser alltså sin politiska motståndare Ellen Adams till utrikesminister. Det är hon som är hjälten i romanen. Tillsammans med sin hårt prövade och mycket kunniga stab. Närmaste rådgivare blir bästa barndomsvännen Betsy. Ellens dotter Katherine får ta över medieimperiet. Någonstans i världen finns Ellens son Gil. Han arbetar som utrikeskorrespondent och har precis lyckats rymma efter att ha blivit kidnappad i Afghanistan.

Ingen drömstart

Den nya regeringen får ingen drömstart. Runtom i världen sker terrorattentat. Bussar sprängs i London, Paris och Frankfurt, och Gil lyckas rädda sig i sista stund i Frankfurt.

Utrikesminister Ellen Adams reser över hela världen med sitt specialplan och träffar olika ledare, bland annat Vladimir Putin som här heter Maxim Ivanov. Hade denna scen inträffat efter invasionen av Ukraina hade den sett diametralt annorlunda ut.

Louise Pennys lilla by Three Pines gör storstilad entré

Men allt är inte storpolitik. Louise Penny lyckas få in byn Three Pines och människorna från sin berömda och kritikerhyllade serie om kommissarie Gamache. Dessa vardagliga karaktärer hade väl tidigare knappast kunna drömma om att få spela roller i ett internationellt drama om kärnvapenhot från en resursstark terrorist?

Handlingen i romanen hoppar mellan olika platser och olika karaktärer. Boken är nästan 500 sidor, så den är gjord för att vara ett bra tag. Knepet att ständigt byta plats och perspektiv gör att man får multipla cliffhangers. Och man får på köpet många trådar, många namn och många miljöer att hålla reda på.

Hur lång tid pågår egentligen en konflikt?

Hur är slutet? Hur löses konflikten? Kanske är detta en lite för enkel lösning. Det är alltför platta och alltför enkla skurkar, som är för enkla och för okomplicerade att isolera och övervinna. Det finns aningen för mycket patriotiskt amerikanskt flaggviftande i triumfens ögonblick. (Michael Bay kan känna sig manad att lägga rabarber på filmrättigheterna). Det hela utmynnar i en lite för stor och lite för lätt triumf.

Men detta är en fiktion, en roman. Läsarna förväntar sig ett slut, inte en slutgiltig cliffhanger och information i en epilog att detta kommer att pågå i decennier utan att få en lösning.

Sherlock Holmes bäste vän Doktor Watson kom föresten hem krigsskadad från Afghanistan. Och då pratar vi 1800-tal. När BBC nyfilmatiserade Sherlock behövde de inte ens hitta på en ny krigszon. Det säger en hel del om hur länge konflikter, och utrikespolitiska förvecklingar, kan pågå.

Vardagligt kneg, ironisk humor, många överraskningar

I terrorns grepp är fiktion, underhållning, med en liten verklig skärva av verklighet och det vardagliga kneg som det innebär att vara utrikesminister. För mer om verkligheten bakom kulisserna rekommenderas Hillarys personliga och avslöjande memoarer från denna tid, Living History – Svåra val: En memoar.

Som deckardebut och thrillerdebut ligger I terrorns grepp högt över godkänt linjen och är betydligt bättre än de böcker som de flesta kändisar (Bill Clinton, Dolly Parton och så vidare) skriver eller får hjälp att spökskriva. Det finns spänningar mellan Hillary Rodham Clinton och Louise Penny som bidrar till intressanta dialoger, smarta iakttagelser, härligt ironisk humor och många överraskningar längs vägen.

KOMMISSARIE VENN (säsong 1) – så mycket mer än bara en mordgåta

Skapad av Kelly Jones
Regi: (episod 1-4) Lee Haven Jones
Skådespelare: Ben Aldridge, Declan Bennett, Siobhán Cullen, Martin Shaw, Juliet Stevenson, Pearl Mackie, Aoife Hinds, Dylan Edwards Anita Dobson , Sarah Gordy
Land: Storbritannien
År: 2021
Genre: Brott, Drama, Mysterium
Originaltitel: The Long Call
Längd: Fyra avsnitt à 46 minuter
Visas på SVT Play
Betyg: 4

Kan ses på SVT Play till den 4 november 2022

Ann Cleeves är ett namn som borgar för hög kvalitet. Hennes böcker har redan gett världen två succéserier – Shetland med Jimmy Perez och Ett fall för Vera med Vera Stanhope, en serie som utspelar sig i Northumberland. Gör dig nu redo för den senaste fullträffen i Cleeves hattrick: Kommissarie Venns mysterier i Devon. Vi inleder med första säsongen: The Long Call.

Boken som agerar förlaga till serien heter Albatross i svensk översättning, och titeln syftar på en tatuering som blir viktig i fallet. Bonusinfo: Ann Cleeves man är ornitolog och hon inledde sin lukrativa deckarkarriär när de bodde ensamma på en öde ö och spanade på fåglar. Inga mordoffer med fågeltatueringar hittades dock i verkligheten.

Storslagna miljöer

Miljöerna i serien The Long Call är storslagna och spelar en stor roll i handlingen. Matthew Venn (Ben Aldridge) och hans man Jonathan (Declan Bennett) har byggt sitt drömhus med fabulös utsikt mot havet och en prunkade trädgård som omger bygget. Venn hinner dock inte vara hemma så mycket och pyssla med bygget, hans underordnade Jen Rafferty (Pearl Mackie) ringer hela tiden och stör, eller så är det någon annan på jobbet som vill något, och så är det “upp och iväg” för Venn igen.

Vänder hem från förskingringen

Jonathans föräldrar bor i Spanien och Australien – valet att flytta till Devon är för Matthew Venns skull. Venn är uppväxt i trakterna och känner allt och alla och vice versa. Venn försöker förtvivlat lappa ihop de ansträngda förbindelserna med sin familj, men det är inte lätt. Han är nämligen uppväxt i en renlärig religiös protestantisk församling (eller fanatisk religiös sekt, beroende på hur man ser det) där medlemmarna uppfostras till att tro på att homosexuellitet är både onaturligt och ogudaktigt. Eller som Jonathan säger: Det är inte lätt att leva med sig själv, när man uppfostrats till att tro att homosexuella är utsända medlemmar av Satans armé.

Mordoffer på stranden

Mordoffret hittas på stranden – och flitiga deckarkonsumenter lär chockas över det ovanliga i att offret är en fullt påklädd medelålders vit man. Simon Walden var nyinflyttad, hade en historia av alkoholproblem och hade kört ihjäl ett litet barn medan han var påverkad. Var mordet en hämnd? Eller höll Simon i själva verket på med en rad försoningsgärningar, att hjälpa andra, och fick därmed nya mäktiga fiender? Fler fiender än en, verkar det som …

Rätten till kärlek på egna villkor

Sammanhållande tema i serien är rätten till kärlek – på egna villkor. Församlingen som Venn växt upp i tolererar bara heterosexuell kärlek – och kvinnorna fostras till att lyssna och lyda och att inte ta plats själv. Venn inser efter hand att det inte bara var barn som var rädda i sekten han växte upp i, även vuxna kvinnor – och som vuxen tror Venn att han äntligen är i en position av makt att ändra på saker. Men hur räddar man någon som är alltför rädd och alltför “gaslightad” för att göra något åt sin egen situation?

Alla har fördomar

Att religiösa galningar har fördomar är en sak. Men hur är det med vanligt folk? En tjej med Downs syndrom är tillsammans med en städare på dagcentret, och han blir genast misstänkliggjord.

Och hur är det med killen som våldtagit en tjej efter en after work fest, och oroar sig för om det räknas som otrohet, men han och hans underbara flickvän var ju inte riktigt tillsammans än … ? Ja, vanligt icke-religiöst folk kan också konsten att vara fördomsfulla och trampa i klaveret, på sitt eget sätt.

Huvudpersonen härstammar själv från Devon

Filmatiseringen kombinerar lockande miljöer från Devon med en rik uppsättning av udda och intressanta karaktärer.

Huvudrollsinnehavaren Ben Aldridge härstammar själv från Devon, han har växt upp i en religiös evangelisk församling fram till 18-års åldern och har kommit ut som gay på internationella komma-ut-dagen. Det går knappast att hitta någon som har en mer passande bakgrund för att spela Kommissarie Venn.

Serierna fortsätter efter att källmaterialet tagit slut

Hur kommer det att gå i framtiden? Ann Cleeves har skrivit, och planerat, fler böcker om Matthew Venn. Hennes tidigare bokserier om Jimmy Perez på Shetlandsöarna respektive Vera Stanhope i Northumberland har båda två blivit lukrativa serier som fortsatt och fortsatt även långt efter källmaterialet har tagit slut.

Vilket kan bli fallet även för Matthew Venn. Det finns tillräckligt med slående miljöer och ovanliga landsortsoriginal för att fylla säsong efter säsong. Och Venns vice, Jen Rafferty, skulle klara av att bära en egen spin-off serie om hon var tvungen. Utredaren som flyttar från storstan till småstan och förtvivlat försöker förstå alla koder och vad som egentligen pågår och som klampar i klaveret mer än en gång …

Fyra fina avsnitt av en roman

Serien The Long Call består av fyra avsnitt, som sammanlagt bildar hela romanens historia. Till skillnad från de avslutade äventyren med Vera Stanhope kan det vara svårt att komma ihåg vem som är vem om man låter det gå för lång tid mellan avsnitten – men strunt samma, man minns alltid vem som är Venn. Och hans personliga resa är också väl värd att följa.

Kommissarie Venn mysteriet The Long Call är så mycket mer än en mordgåta. Juliet Stevenson är förresten superb som Matthew Venns mamma, sorgsen, vilsen, fördömande, sökande … och mycket starkare och mer kapabel att öppna upp sina vyer än vad någon i sekten (och utanför sekten) kan tro. Grädde på moset är vetskapen att Stevenson själv tidigare i sin karriär har spelat HBTQ+ karaktärer med stor bravur och inlevelse.

KUPPEN – miniserie om en av de roligaste kupper som filmats i modern tid

Skapad av Jessica Redenbach
Regi: (episod 1, 3, 4) Natalie Bailey, (2): Melvin J. Montalban,
Skådespelare: Miranda Otto, Aina Dumlao, Lena Cruz, Michelle Vergara Moore, Sandy Gore, Susana Downes, Matt Day, Toby Leonard Moore, Heather Mitchell, Peter O’Brien
Land: Australien
År: 2021
Genre: Komedi, Brott, Drama
Originaltitel: The Unusual Suspects
Längd: Fyra episoder på mellan 49 och 51 minuter
Visas på SVT Play
Betyg: 4

Sällan har så mycket gått snett i jakten på dyrbara juveler som i denna australiensiska TV-serie. Miranda Otto (Lord of the Rings) spelar en utblottad influencer som får en vansinnig idé om att sno ett halsband värt 16 miljoner dollar – för att lösa det faktum att hon är pank. Historien utspelar sig i Australien, närmare bestämt i Sydneys mer välbeställda områden.

Vanligtvis inkluderar kuppfilmer en icke-vit person och filmmakarna klappar sig själva på ryggen för att de är så “inkluderande“.
Här är fyra av de sex kvinnliga huvudpersonerna av filippinskt ursprung. Liksom en av birollerna, kommissarien som utreder juvelkuppen.

Kan både gnistra och bli osynlig

Kvinnorna som involveras i kuppen är alla karaktärer med unika “skill sets” och de klär i allt från galaklänning till uniform. De kan både gnistra och bli osynliga på beställning … Ingen ser en filippinsk städerska med golvmopp, hink och munskydd. Hon är de facto osynlig. Idealiskt för en kupp … I dialogerna växlar man mellan australiensisk engelska och tagalog. Nannyn Evie, spelad av Aina Dumlao, fixar det mesta och måste vara Filippinernas svar på Mary Poppins.

En av de roligaste kupperna

Kuppen är uppdelad i fyra avsnitt och det är en av de roligaste kupperna som filmats i modern tid. Man kan verkligen tala om “unusal suspects”. Enda felet är att avsnitt ett tillbringar för mycket tid på sociala medier, och oj, vilka små bilder och vilken liten text! Vad säger folk till varandra och varför? Är det viktigt för handlingen? Men sedan tar det sig. Mer action och mindre snack i små pratbubblor på mobiltelefoner.

Mycket australiensiskt och moralkakebefriat

Det här är mycket australiensiskt. Magnifika miljöer. Ovanlig handling. Ovanlig twist. Och bäst av allt: uppfriskande fritt från moralkakor.

Miranda Ottos karaktär är från en början något av en fördomsfull översittare som gör tvivelaktiga val … men hon straffas inte för det under händelsernas gång. Tvärtom tillåts hon att bättra sig och uppnå hjältinnestatus och att leva lycklig med sin man (som hon varit otrogen mot) och att bli vän med nannyn som hon tidigare behandlat utan någon som helst respekt.

The Hays Moral Code snurrar runt och vänder sig i sin grav … Men är det inte roligare att det kan gå hur som helst i en film, eller i en serie, och att även tvivelaktiga karaktärer kan få unnas ett lyckligt slut? Det kanske är de som behöver det allra mest…

SNÖLEOPARDEN – behjärtansvärd dokumentär på 5000 meters höjd

 

Originaltitel: La Panthére des neiges (The Velvet Queen)
Regi: Marie Amiguet och Vincent Munier
Dokumentär med Vincent Munier, Sylvain Tesson
Land: Frankrike
År: 2021
Genre: Dokumentär
Längd: 92 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

Av någon anledning förväntas man ha ett favoritdjur, precis som man förväntas ha en favoritfärg. Speciellt som barn. Min kompis Elizabeth, som såg ut som en ljuslockig Alice i Underlandet, var bergsäker på att snöleoparder var världens coolaste djur och att snöleoparder var hennes favoritdjur. Hon hade till och med ett stort gosedjur som nästan var lika stort som en verklig snöleopard.

Själv var jag lite skeptisk till varför man måste ha ett favoritdjur framför alla andra djur, och om man bara får lov att gilla ett enda djur allra bäst … varför då välja snöleopard som man förmodligen aldrig får se, varför inte Dartmoorponnyer? De är vilda och vackra och möjliga att få syn på. Inte behöver man köpa ett gosedjur heller. “The real deal” kan låta sig klappas, under rätt omständigheter, speciellt om man har med sig morötter. De glupskaste ponnyerna kommer ända fram till bilvägen som går genom heden.

Men. Om snöleoparder nu är ditt favoritdjur och du vill se snöleoparder i sin naturliga miljö – då är det ingen billig upplevelse. Varken när det gäller att spendera tid eller pengar.

Fransk trio drar till Tibet

I dokumentärfilmen Snöleoparden drar en fransk trio till Tibet. Det är dokumentärfilmaren Marie Amiquet, naturfilmaren Vincent Munier och författaren Sylvain Tesson. Filmen är bokstavligen en riktig höjdare – den utspelar sig på 5000 meters höjd. Och den hade inte varit möjlig att göra utan den tibetanska lokalbefolkningens hjälp. (I en mycket komisk scen konstaterar Tesson att hans tibetansk-franska parlör är helt värdelös.)

Maries jobb är att filma de båda gubbarna, Vincents jobb är att filma naturen och djuren, Sylvains jobb verkar vara att prata om allting och anteckna visdomspärlorna ur sin egen störtflod av ord i en liten svart anteckningsbok. Ibland gör han en skiss också.

Civilisation kontra natur, strumpor och iskall väntan

Sylvain Tesson är inte bara författare, han är också en fanboy som avgudar Vincent Muniers filmer och han bjöd in sig själv till den nya snöleopardresan. Han pratar och filosoferar hela tiden om civilisationen kontra naturen och vart vi är på väg, och det är nog åt fanders. Ibland filosoferar han om mer vardagliga ting. Som att han fryser något helvetiskt om fötterna, och om han ska dra på sig ännu ett par varma strumpor (kommer något djur fram precis under strumpsekvensen … eller väntar de snällt med att göra entré?). Civilisationen har i alla fall gett oss ett par bra saker. Varma strumpor.

Ingen garanti för succé

Vincent Munier har sett och fotograferat snöleoparder förr och han visar upp sina bilder. Sylvain Tesson vill så gärna själv se en snöleopard. Men han vet att denna dyra, tidsödande och smärtsamma resa, med så mycken väntan och så mycket frysande, inte är kommer med någon garanti för att få se en snöleopard.

Fascinerade variation av tibetansk fauna

Under tiden som det väntas får vi se en fascinerande variation av alla de djur som finns i Tibet. De bräker, brölar, bökar, kvittrar, fräser, jagar, blir jagade, boxar på varandra, varnar för inkräktare och så vidare… beroende på vad det är för djur. Nomaderna har jakar som tamdjur. Små gnagare boxas mot varandra. En liten uggla sitter orörlig på en sten och väntar på action. En pallaskatt ser ut som en ovanligt ilsken och uppburrad vildkatt med “mucka inte med mig attityd!”. En småfågel ser ut att ha röda byxor på sig.

Djurvärldens Marilyn Monroe?

På det hela taget … alla som inte har snöleopard som favoritdjur hade varit väldigt nöjda med resan. Spektakulär natur, spektakulärt väder, spektakulära djur. Men. Sylvain vill ju se den skygga snöleoparden! Han hade gjort klokt i att ha Dartmoorponnyer som favoritdjur, de levererar alltid en show.

Snöleoparden kommer inte fram och har föreställning på beställning. Den är som Marilyn Monroe under sina mest opålitliga år. Kanske hon kommer sent, kanske inte alls.

I väntan på Godot

Filmen blir mer och mer som den klassiska pjäsen I väntan på Godot. Två frusna män väntar på Godot – kommer hen? Har all väntan någon mening? Finns Godot eller är hen en myt, som yetin?

Filmen kunde ha hetat I väntan på Snöleoparden istället för bara Snöleoparden. För det är mer väntan än snöleopard. Men till sist kommer den. Och bara levererar. Gör en djurvärldens Marilyn och sträcker ut sig framför de tre fransosernas gömställe. Och bjuder dokumentärfilmarna på en show som inte kan mätas med världsliga mått.

Men lite världsligt klirr i kassan har det i alla fall blivit och ett pris för bästa dokumentärfilm på prestigefyllda Cannes filmfestival.

Behjärtansvärt filmprojekt

Det här är en behjärtansvärd dokumentärfilm som verkligen bryr sig om naturen och djuren och människorna som den skildrar.

Snöleoparden i Tibet. En större upplevelse än yetin. Och minst lika mytomspunnen.

FABIAN: BERÄTTELSEN OM EN MORALIST – tysk films revansch placerad i 30-talet

Originaltitel: Fabian oder Der Gang vor die Hunde
Regi: Dominik Graf
Skådespelare: Tom Schilling, Albrecht Schuck, Saskia Rosendahl, Michael Wittenborn, Petra Kalutschke
Land: Tyskland
År: 2021
Genre: Drama, Romantik
Längd: 176 minuter
Format: DVD, VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

Efter en lång åkning genom en nutida, hypermodern tunnelbanestation i Berlin kommer vi plötsligt upp i det varma, bländande solskenet – och året är 1931. Och människorna är … de samma? Man känner definitivt igen både tongångarna och arketyperna, och det är det som är meningen. Samma underjord, samma yta, inget nytt under solen. Egentligen.

Huvudpersonen Fabian jobbar som copywriter långt innan ordet är uppfunnet och hans jobb är att göra reklam för tobaksprodukter. Han låtsas vara coolt intellektuell och modernt befriad från klängiga känslor. Han bär sina ärr från det stora världskriget (alltså första världskriget) i hemlighet utan att snacka om det. Fabian hänger gärna ihop med, och partajar vilt med, sin överklasspolare, som har akademiska ambitioner och leker tidstypiskt trendig vänstersympatisör. Fabian träffar så småningom en snygg tjej som vill bli berömd skådespelare. Denna trio har sina öden och äventyr, dels tillsammans, dels var för sig.

En blandning av dekadens och alternativa politiska vindar

Mellankrigstidens unika tidsanda, en blandning av dekadens och alternativa politiska vindar, en era då alla -ismer frodas i Berlin, ett 1920-tal som inte var alldeles för glatt och ett 1930-tal där allt började barka söderut … denna era analyserades framgångsrikt redan av flera samtida författare.

Vissa verk håller än idag. Christopher Isherwoods Farväl, Berlin (1939) som numera mest är känd som förlagan till den åttafaldigt Oscarsvinnande musikalen Cabaret med Liza Minelli. Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz (1929) som filmatiserats hela tre gånger. Fassbinders film är 15 timmar lång – hans magnum opus. Och så Fabian – Berättelsen om en moralist (1931) av Erich Kästner.

Erich Kästner var tidigt ute med att förstå vad som höll på att ske och vart världen var på väg. Inflation, politisk instabilitet, hotet från krigstrummor … Ja, det här verket är aktuellt än idag, vilket är lätt att förstå även utan den symboliska åkningen genom den moderna tunnelbanan i början av filmen.

Blomstrande expressionism och experimentell jazz

Filmmakarna har använt både moderna och gammaldags filmgrepp, 1930-talet är ju en del av tysk films storhetstid, expressionismen blomstrar, liksom experimentell jazz, och allt detta märks i filmen. Som är nära tre timmar lång. Filmen blandar experimentella tekniker, expressionismens trettiotalstrender, skakig kamera, grynigt gammaldags foto, och olika tidslinjer på ett utmanade sätt. Men inte allt bildarbete är experimentellt och avantgarde, det hade förmodligen inte en modern filmpublik mäktat med. Det finns publikfriande scener. Och en kärlekshistoria med förhinder som går som en röd tråd genom hela verket.

Kontrakt om öppet förhållande

Claudia, som vill bli skådespelare, och Fabian, tobaksreklamaren, skriver ett kontrakt om att ha ett öppet förhållande. Det ligger i tiden. Att vara cool och intellektuell och modern, inte sentimental och känslosam. När Claudia når toppen, eventuellt genom ren och skär talang, eventuellt genom att ligga med en producent som stöter på henne (långt innan #MeToo vågen) känner sig Fabian sviken och arg. Det är hans sårade känslor filmen fokuserar på, inte att filmindustrin utnyttjar sårbara unga kvinnors drömmar. Eller … så är det snygga unga kvinnor som utnyttjar äldre sårbara män och hittar deras akilleshäl? Ja, alla läsningar av Fabian – Berättelsen om en moralist är inte hundra procent moderna.

Tysk film tar tillbaka “den gyllene eran”

Men det här är tysk films revansch. Att återigen ta sig tillbaka till “den gyllene eran” genom att göra en film som delvis utspelar sig inom filmindustrin och under filmindustrins tysktalande glansdagar.

Filmen är lite som att uppleva experimentell jazz i tre timmar. “An aquired taste”. Men man kan aldrig beskylla filmen för att vara slätstruken. Man har verkligen fångat känslan i Erich Kästners roman och fått den att verka relevant i vår tid – och utan att ändra på ett dyft av allt det som är viktigt.

Och om du tycker att filmen är lång för att den håller på i tre timmar … Betänk att Fassbinders Berlin Alexanderplatz höll på i ytterligare tolv timmar.

EIFFEL, ROSY och THE BAD GUYS på DVD och Blu-ray i september

 

We’ll always have Paris! September månads filmutflykt börjar just i Paris, med en drömsk biopic, Eiffel, som handlar om mannen som konstruerade Paris mest kända metalliska turistattraktion. Handlingen är romantisk, helt påhittad och påminner mycket om Casablanca.

Resan går vidare till London, där Charles Dickens klassiker får en ny twist i Twist Filmen har blivit korad till en av årets allra sämsta i Storbritannien. Michael Caine blev sannolikt mutad med ett nytt drömhus för att vara med i soppan.

Jorden runt resa med Rosy
I den franska filmen Rosy får vi åka jorden runt med en tjej som får diagnosen MS vid 21 års ålder, och därför planerar sin drömresa. Bland annat står Mongoliet och Nya Zeeland på listan. Sjukdomen får namnet “Rosy” – och huvudpersonen planerar att meditera på resan och att lära sig älska både sjukdomen och sin nya kropp.

En resa tillbaka i tiden
Mothering Sunday är en resa tillbaka i tiden, till idylliska lantgods och herrskap och tjänstefolk. Allt är baserat på en hyllad roman och huvudpersonen går från tjänstefolk till hyllad författare. Olivia Colman finns med i rollistan. Behöver man säga mer? Jo, filmstjärnan Glenda Jackson gör sin första roll på trettio år. Sevärd!

Minns du när lilla Drew Barrymore satte eld på sina leksaker?
“A trip down memory lane”. Stephen Kings Firestarter (Eldfödd) blev en klassiker med Drew Barrymore som den lilla flickan med övernaturligt heta krafter. Nu kommer nyfilmatiseringen på DVD och BD.
Filmen har fått ungefär lika positivt bemötande som Twist. Både kritiker och publik tycks föredra att deras klassiker får vila i frid – men en hel franchise, som fansen inte har önskat sig, är planerad kring Firestarter. Om inte marknaden redan var översvämmad med Stephen King-produkter och superhjältar och folk med övernaturliga förmågor, skulle detta ha kunnat vara en spännande nyhet.

Déjà vu med djurisk Ocean’s Six
Har du sett klassiska heistfilmer som Storslam i Las Vegas, hela den nya Ocean’s franchisen och Entrapmentså förvånar dig inget i The Bad Guys – en tecknad kuppfilm som har fått den mesiga svenska titeln Tuffa gänget. (Alla andra nordiska titlar är roligare. Barske Böller. Hurja Jeng!, Bad Guys – De er superbarske!). En varg, en haj, en spindel, en piraya, en orm och en räv begår bankrån, snor juveler, planerar högtflygande konstkupper och toppar allt med att sno en meteorit. Akwafina gör rösten till den näthackande spindeln. Travel Man, Richard Ayoade gör rösten till den marsviniga superskurken Professor Marmalade – eftersom alla genuint onda karaktärer måste ha dokumenterad akademisk kompetens och en distinkt brittisk accent. Snacka om typecasting …

Déjà vu med Gerald Butler i nästan Taken
Slutligen … Om du inte har fått nog av filmer som efterliknar Taken, så kan du i Last Seen Alive se Gerard Butler i en klassisk Liam-Neeson-tar-lagen-i-egna-händer-roll.

Allt detta och lite till under september månad.

5 september
Eiffel
Mothering Sunday
Twist

12 september
The Reef
Rosy

16 september
Last Seen Alive

19 september
American Siege
En annan värld

26 september
Eldfödd
The Bad Guys