FILM: SVJ - Stora Vänliga Jätten av Roald Dahl i Spielberg film

Sophie (Ruby Barnhill) och BFG (Mark Rylance) på promenad jättarnas värld.

SVJ - En film och pedofili eller en film om filmmagi?

Filmen SVJ är baserad på Roald Dahls roman The BFG (Big Friendly Giant) som publicerades 1982.
Regissör av filmen är Steven Spielberg som tidigare regisserat bland annat E.T.

Roald Dahls böcker borde vara en källa för filmguld, speciellt i en tid där specialeffekter är bättre än någonsin.

Men det har inte varit helt lätt att flytta över hans tonfall till film. Kalle och chokladfabriken handlade mest av allt om Johnny Depps tänder - och om Depp egentligen inte spelade sin roll som en blandning av Michael Jackson imitation och obehaglig pedofil. Häxorna hade Anjelica Houston men var ändå inte alls så hemsk och skrämmande bokförlagan.

Roald Dahls böcker är en blandning av humor, sorg och skräck.
Lilla Matilda som växer upp i en familj som öppet föraktar henne och utnyttjar henne (ungefär som familjen Dursleys i Harry Potter). Pojken i ”Häxorna” som förlorar sina föräldrar och blir förvandlad till minimal gnagare av elaka häxor. Det är bara "grandma" som är god och pålitlig i boken. BFG - Big Friendly Giant - har på svenska blivit SVJ: stor, vänlig jätte. men allt börjar med att en stor gammal gubbe likt en pedofil tar en liten flicka från sitt hem. Ingen har sett något. Ungefär som de fula gubbar som sitter i vita omärkta bilar och spanar, ingen verkar lägga märke till dem.

Nu visar det sig att flickan inte har någon familj, hon trivs inte på barnhemmet, så ingen skada skedd. (?!) Men jättelandet är fullt av fler fula gubbar: nio pedofiler, förlåt jättar, som gärna vill mumsa i sig ett litet barn. Förra barnet SVJ tog med hem för att han som husdjur/sällskap blev uppätet.

Men snart handlar allt om att blåsa drömmar och SVJ och den lilla flickan fångar drömmar och ger dem till de behövande, ungefär som John Blund.

Steven Spielberg har regisserat och manus är av Melissa Mathison, som även gjorde ET-manuset. Det här blev hennes sista manus och filmen är tillägnad henne.

Drottningen i berättelsen görs av Penelope Wilton (känd som Cousin Isobel från Downton Abbey) och hon skildrar hennes majestät med torr humor. Hon ringer till Boris (Jeltsin) och Ronnie (Reagan) för att få hjälp, eftersom jättarna nu kommit till människornas värld och ätit en massa barn. (Boken publicerades under åttiotalet, därav de gamla namnen). Tillsammans förenar man sig mot jättarna, alla nio .... och snart är SVJ kvar ensam i jättelandet, där han odlar sina grönsaker och sina drömmar.

En sak som är svår att förstå: varför använde inte SVJ sin "mardröm", den som gör att jättarna får skuldkänslor, INNAN alla barnen på olika barnhem blev kidnappade? Det var ju så himla lätt fixat!

Mark Rylance gör SVJ och han fick en Oscar för sin roll i Spionernas Bro, också den av Spielberg.

Men bäst är den lilla flickan som spelar Sophie. Ruby Barnhill som tolkar Sofie med finstämd exakthet.

Filmen finns både i en dubbad version och i en originalversion med svensk text --- men Barnhill och Rylance är en duo som förtjänar att upplevas i original.

Sedan kommer det säkert att dyka upp alla möjliga tolkningar av SVJ - filmjätten som levererar drömmar till alla barn och vuxna, är det egentligen ett porträtt av en Roald Dahl figur eller av Spielberg själv?

Regi: Steven Spielberg

Svensk titel: SVJ - Stora vänliga jätten
Originaltitel: The BFG - Big Friendly Giant

Medverkande: Mark Rylance, Ruby Barnhill, Penelope Wilton, Jemaine Clement, Rebecca Hall,

Rafe Spall, Bill Hader, Ólafur Darri Ólafsson, Adam Godley, Michael Adamthwaite, Daniel Bacon
Jonathan Holmes, Chris Gibbs, Marilyn Norry m.fl.

Manus: Melissa Mathison, efter boken av Roald Dahl.
Produktionsbolag: Walt Disney Pictures, Amblin Entertainment, DreamWorks SKG, Reliance Entertainment, The Kennedy/Marshall Company, ass. Walden Media.

USA/Storbritannien, 2016
Svensk distribution: Nordisk Film

FILM: War Dogs - En (nästan) sann historia

Miles Teller och Jonah Hill i War Dogs.

Krig är inte en fråga om ideologi. Krig är en fråga om ekonomi.

I alla fall enligt Miles Tellers karaktär i War Dogs.

Filmen War Dogs är baserad på en sann historia - och mycket av det mest vansinniga i filmen är det som är sant!

För en gångs skull är förebilderna mycket yngre (och även något snyggare och något smalare) än de skådespelare som spelar dem i Hollywoodversionen.

Miles Teller spelar verklighetens David Packouz. Teller har spelat unga killar tidigare, som trummisen i Whiplash, men Teller är 29 år, Packouz var 21 år gammal. Liksom hans gamla klasskompis Efraim Diveroli, spelad av Jonah Hill, 32 år.

Packouz är filmens berättarröst och han försörjer sig som massör, och startar eget företag --- han ska sälja lyxiga lakan till äldreboenden. Men, som berättarrösten påpekar, ingen bryr sig om gamla människors välbefinnande.
De verkliga pengarna finns i armén. Dit går hur mycket skattepengar som helst.

I filmens mest irriterande scen bränner han lakanen --- kunde han inte gett bort dem till ett fattigt äldreboende som good will? - nej, det här är America, vård skola omsorg ligger lågt ner på prioriteringslistan.

Där andra ser död och förstörelse ser Packouz prislappar. Packouz och Diveroli tävlar med andra företag om att få tag på lukrativa kontrakt och tjäna storkovan på vapen och ammunition.

Det här är som en blandning av Oscarsbelönade The Big Short och en Michael Moore film och Baksmällan.

Det osannolika i berättelsen skapar per automatik komik. En renodlad politisk thriller hade varit ett effektivare vapen för att kritisera amerikansk korruption (och krigföring), men Todd Phillips, känd för Baksmällan 1, 2 och 3, vill locka den breda publiken och folk vill skratta snarare än tänka, eller hur?

Därför spelas en av huvudrollerna av Jonah Hill, en rundlagd komiker, som här imiterar Scarface, röker på och solar solarium och raggar brudar.

Miles Teller får spela den seriösare i duon, han har en politiskt medveten flickvän som hatar USAs krig, som skriver på listor och demonstrerar mot kriget, och tillsammans har de en söt liten bebis som han måste försörja. Flickvännen och bebisen har inte funnits i verkligheten. Som sagt: det mest vansinniga är som är verkligt (de lyckades lura Pentagon på 300 miljoner dollar och kom nästan undan med det) det mest normala - flickvännen och bebisen och familjelivet - är helt påhittat.

De två vännerna tar sig vatten över huvudet då de skriver på en deal värd 300 miljoner dollar för att distribuera vapen till militären i Afghanistan. De blir involverade i verkligt skumma affärer med verkligt skumma människor, och till sist tänker Packouz inte längre på prislapparna och pengarna, han tänker bara på att överleva ...

Det här är definitivt en sevärd film, med mycket bra skådespelarinsatser av både Jonah Hill och Miles Teller.

Efter ett tag börjar idén med att sälja sängkläder verka allt mer attraktiv --- inga snabba pengar, men folk på äldreboenden försöker i alla fall inte döda dig hela tiden. Men, men. Som man bäddar får man ligga.

Regi: Todd Phillips

Titel: War Dogs

Medverkande: Jonah Hill, Miles Teller, Steve Lantz, Gregg Weiner, David Packouz, Eddie Jemison
Julian Sergi, Daniel Berson n.fl.

USA, 2016

Warner Bros.

FILM: Independence Day Återkomsten - Alla ska med, men Amerika äger mest

Liam Hemsworth som den nye Will Smith. 

Större rymdsskepp på väg.

Efter att Independence Day lyfte blockbustern till en ny nivå kommer nu ett nytt kapitel som höjer ribban ytterligare. För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse.

USA räddar världen. Igen. Absolut inte överraskande när katastrofregissören nummer ett, Roland Emmerich, fortsätter historien i Independence Day, 20 år senare. Filmen 1996 utspelar sig 1996. Men denna film utspelar sig i ett alternativt 2016 - på grund av händelserna i "ettan" har människorna tagit till sig rymdisarnas teknologi och nu finns massor av grejor på Jorden som inte skulle ha funnits annars. Vardagen har blivit mycket mera "Star Trek". Och förresten, det har också varit fred på Jorden i 20 år. Filmtekniken har utvecklats sedan den förra filmen, medan manuskonsten tagit flera steg bakåt.
Här finns stora tal, små tal, pep-talks, oneliners, osannolika hjältemodiga insatser och ett myller av människor som man aldrig lär känna. Och allting i den här uppföljaren ska vara större.
Det hela sammanfattas bäst i dialogutväxlingen: "Var i Atlanten har rymdskeppet landat? I hela!"

Men trots att rymden är stor, rymdskeppen är stora och den nya tekniken är stor (och avancerad) så blir det mest en western av det hela ändå. Ta skydd bakom en låg mur och peppra fienden med pistoler. Det fungerar tydligen i vilken amerikansk film som helst.

Liksom nya Star Trek egentligen inte är någon rymdfilm utan snarare en western som handlar om nya nybyggare längre västerut och "kavalleriet kommer"-intrig.

Liksom Star Wars också är en western med långa promenader genom öknen one-on-one dueller som egentligen är helt onödiga nu när Dödsstjärnan finns.

Det finns massor av kända skådespelare i detta stora spektakel: Det unga gardet representeras av Liam Hemsworth, Maika Monroe, Jessie T Usher, medelåldern av Charlotte Gainsbourg och Sela Ward och de äldre skådeisarna repressentras av en massa namn från ettan. Som Bill Pullman, Judd Hirsh och Jeff Goldblum och Brent Spiner. Den förre presidenten ( Bill Pullman) reser sig från sjukbädden och gör en hjältes insats när det verkligen gäller. Här finns gott om gamla gubbar i Clint Eastwood western roller.

Will Smith är dock inte tillbaka, hans rollkaraktär har dött sedan ettan. Den kaxige piloten spelas här av Liam Hemsworth, känd från Hungerspelen-filmerna.

Så ja, man har återigen en helylleamerikansk hjälte (även om han spelas av en kille från Australien). Och USA är bäst, Amerika äger, och Amerika leder världen mot frihet igen. Men --- eftersom det varit fred på Jorden i tjugo år ska alla med på hjälteinsatsen, bland annat en kvinnlig kinesisk pilot, och man har anammat Star Trek tänkandet "alla ska med" utan åtskillnad av ålder, raser, länder, preferenser och läggningar.

Bara USA för leda alla och vara den störste Clint Eastwood i westernstaden.

En trea lär vara inplanerad.

Regi:Roland Emmerich
Originaltitel: Independence Day: Resurgence
Medverkande: Liam Hemsworth, Jeff Goldblum, Jessie T. Usher, Bill Pullman, Maika Monroe
Sela Ward, William Fichtner, Judd Hirsch, Brent Spiner, Charlotte Gainsbourg m.fl.
USA, 2016
FOX-Paramount

FILM: Legenden om Tarzan - Alexander Skarskård övertygar som både ädling och ädel vilde

Legenden om Tarzan är en uppdatering av ett klassiskt matinéäventyr som kostymdrama korsat med actionfilm.

Human. Nature.Det har gått många år sedan mannen, som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.

Alexander Skarsgård verkar vara som född för att göra John Clayton / Tarzan, brittisk ädling och afrikansk vilde i ett och samma paket. 

Hur relevant är Tarzan idag? I en av filmbilderna svischar tågvagnar förbi, lastade med elfenben, och man tänker på att djuren verkligen skulle behöva någon som försvarar dem. 1884, då filmen utspelar sig, fanns det 19 000 000 elefanter. Alltså 19 miljoner. Idag finns det 500 000. Alltså en halv miljon. Tala om "genocide". Fast det folkmord som filmen handlar om är det som hände i belgiska Kongo där cirka 11 miljoner människor uppskattas ha satt livet till.


Regissören David Yates har tidigare bland annat gjort fem filmer om Harry Potter och kan det där med superhjältar. För Tarzan är som en superhjälte, hans superkraft (eller magi) är att vara ett med naturen och kunna tala med alla djuren. Och så är han superstark. Här svingas det i lianer för att komma ombord på ett tåg, det hoppas utför stup och det fajtas, både mot gorillor och mot onda människor. Och så ska Tarzan rädda sin fru som blivit kidnappad av onda typer som vill åt en massa diamanter, som ska betala en hel armé av legosoldater som kommer att göra att slaveriet sprider sig ytterligare.

Filmen understryker ändå att Jane (spelad av Margot Robbie) är en självständig kvinna och hon himlar med ögonen vid tanken på att hon inte skulle kunna klara sig själv. Men Jane var redan i originalhistorierna av Edgar Rice Burroughs, varav den första kom så tidigt som 1912, en ganska tuff djungeldam själv. Nu har hon blivit amerikanska. Men mycket som rör Tarzans bakgrundshistoria har David Yates haft den goda smaken att inte förtydliga. Alla kan Tarzans historia, man behöver inte förklara allt.

Genom snabba flashbacks påminns vi om hur Tarzan som barn förlorade sina föräldrar Lord och Lady Greystoke och blev adopterad av en mamma gorilla.

Han utvecklar övermänskliga förmågor att överleva, hans fysik anpassar sig efter djungeln och han lär sig kommunicera med djur. I byarna och bland stammarna sjunger man visor om Tarzan, en varelse som man ser som en ande.

I många historier om Tarzan ska djuret tämjas och den mänskliga sidan av honom räddas --- i den här historien är det tvärtom. Den djuriska sidan av honom måste räddas, för han håller på att kvävas som människa i ett liv han inte trivs med. Det är också djuret i honom som gör att han överlever äventyret och räddar hela världen, i alla fall en massa förslavade människor och sin fru, och hittar sig själv igen.

Djuren får här stå för de goda värderingarna. Det gosas med en lejonhona, en gorillahane räddas från ett dödligt skott och elefanter klappas om och beundras.

Tarzan filmen stödjer också "stop ivory" projektet som ska hjälpa till att se till att elefanter inte utrotas.

Alexander Skarsgård är mycket bra i rollen som Tarzan, bland annat därför att det är en så fysisk roll. Under filmens gång utför han filmhistoriens långsammaste stiptease, tills han till sist även kastar skjortan. Han lyckas också svinga sig i lianer helt naturligt och se stor och imponerande ut. Den amerikanske sidekicken hade man dock kunnat vara utan. Eftersom Tarzans grej är att kommunicera med djur och att ha en övermänsklig styrka, är det långtråkigt med en amerikan med puffror som sidekick. Han kan liksom skjuta alla djur och alla bad guys. Och även Tarzan. Inte för att han gör det, men han skulle kunna. Vad är det för mening med att vara stark och smart när det finns maskingevär?

Inte bara för att den kräver en extremt vältränad bringa utan ännu mer för att han går som en gorilla, ser ut att vara två och en halv meter lång utan att det ser konstigt ut och att han svingar sig i lianen som vore det den naturligaste saken i världen.

Skurken spelas av Christoph Waltz som återigen är delaktig i folkmord och talar hotfullt och samtidigt belevat med skön dam samtidigt som han äter och pratar med mat i munnen. Liksom i vissa andra roller som han redan gjort.

Men med facit i hand vet man att Afrika inte blev räddat. Glöm filmens bilder av glada dansande människor, idag går alla och glor ner på sina mobiltelefoner ... och vitala ämnen till den nya tekniken kommer liksom diamanter från "Afrikas gruvor".

Samtidigt oroar man sig för alla elefenben i filmen, och för att Tarzan inte ger sig ut för att rädda elefanterna.

Men som äventyr kombinerat med kostymdrama står sig Tarzan. Yates har lyckats uppdatera Tarzan, genom att förankra honom i verkliga historiska händelser 1884.

I nästa uppdatering kan Tarzans ättlingar svinga sig fram idag, och rädda de stackars återstående elefanterna.

Regi: David Yates
Titel: The Legend of Tarzan
Medverkande: Alexander Skarsgård, Christoph Waltz, Margot Robbie m.fl.
USA/Storbritannien, 2016
Warner Bros.

FILM: Ghostbusters - Större och bättre blir inte alltid bra

New busters on the block.

Det här är en efterlängtad remake - när så många väljer att satsa på tonåringar och "baby" versioner och reboots (från Mupparna till X-men) är det kul att man här inte valt finniga tonåringar utan fyra medelålders skådespelerskor till huvudrollerna!

Dessutom: när så många filmer marknadsför "starka hjältinnor", som egentligen innebär tajta fodral, trikåer, mini-shorts, lädertopp eller annan sexig outfit (kolla in allt från dystopierna till superhjältarna och mutanterna) går de här tanterna runt i säckiga overaller! Kul!

Visst måste det här bli bra?!

Dessutom har ju specialeffekterna gått framåt.

Det är nu över trettio år efter att originalfilmen tagit världen med storm, och enligt reklamen "är Ghostbusters tillbaka och redo att fängsla en helt ny generation. Regissören Paul Feig har kombinerat den övernaturliga spänning som gjorde originalet så omtyckt, med en helt ny ensemble bestående av några av världens roligaste skådespelare."

Ghostbusters är en gammal film som man kommer ihåg tre saker från:

- Låten Ghostbusters

- Bill Murray

- Väldigt töntiga specialeffekter

Specialeffekterna från 1984 var bland de sista "analoga". Dvs. man använde dockor, hål i en soffa för att sticka upp en hand, folk i löjliga kostymer, dubbelexponering ... Det är så töntigt och det är det som är en del av det roliga.

Roligt är det också med Bill Murray, som hela tiden ser så nollställd och blasé ut. Till och med när han får se ett spöke. Det där är looken som gav honom den kritikerrosade rollen i Lost in Translation! Och många fler framgångsrika roller.

Dialogen i gamla Ghostbusters är också, tidvis, tönt-rolig, typ "he slimed me!" "great, save a sample for me!"

Den här nyinspelningen har små cameoroller för Bill Murray, Dan Ackroyd och Sigourney Weaver från originalet.

Men filmen är inte rolig. Det finns inga roliga dialoger eller töntiga scener.

Allt är så BRA och så fläckfritt, tjusiga nya spöken, tillverkade i Australien, som verkligen ser skrämmande ut gjorda i datorn och en portal till en annan dimension som ser ut som något från Big Hero 6 och så en ghostbuster som får rädda en annan innan hålet stängs ... precis som i Big Hero 6.

Saker blir automatiskt inte bra av att vara bättre, eller ens bättre av att vara bättre ...

Det som var "bra" med den gamla filmen var att den var "dålig". 

Allt det roliga med den töntiga gamla filmen är borta i den här filmen.

För snygg, för tillrättalagd, för välgjord. Och den lämnar inget alls att ha roligt år.

Förutom möjligen Chris Hemsworth (killen som spelar Thor i The Avengers) som gör sin snygging-roll med stor självdistans. Han är, liksom alla CGI-spöken, tillverkad i Australien.

Regi: Paul Feig
Titel: Ghostbusters
Medverkande: Chris Hemsworth, Zach Woods, Kristen Wiig, Ed Begley Jr., Charles Dance, John Milhiser, Ben Harris, Melissa McCarthy, Karan Soni, Kate McKinnon, Bess Rous, Steve Higgins, Leslie Jones, Neil Casey, Dave Allen, Katie Dippold m.fl.
USA, 2016
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Hitta Doris - Fina fisken i efterlängtad uppföljare!

Simma lugnt!

Fina fiskar och vackra valar i det spännande äventyret Finding Dory!

Det har gått ungefär ett år sedan den lille clownfisken Nemos äventyr. Den glömska palettkirurgen Dory lever ett härligt liv vid revet tillsammans med Nemo och Marvin. Plötsligt en dag minns hon att hon har en familj, som kanske letar efter henne. Tillsammans beger sig trion av på ett äventyr över havet mot Kalifornien och det berömda Marinlivsinstitutet med dess stora akvarium. För att hitta sina föräldrar tar Dory hjälp av akvariets spektakulära innevånare.

Det har egentligen gått tretton år sedan Finding Nemo. Det är länge att vänta på en uppföljare!
Speciellt med tanke på hur många uppföljare det blivit till Toy Story (vilket Ellen DeGeneres, alias Dorys röst, också skojat om i sin talkshow).

En annorlunda "buddy movie"

Finding Nemo var på ett sätt en standardfilm om far och son problematik. Vilket mer än hälften av alla populära böcker och filmer handlar om, verkar det som. Men Finding Nemo var också en unik film, eftersom det klassiska "buddy paret" (eller bromance paret) som i t.ex. i Toy Story spelas av en cowboy och en astronaut docka, här spelas av en manlig och en kvinnlig fisk. Heja DisneyPixar, som tar ut gränserna! Inte så mycket som i Inside Out, där "buddy paret" var två tjejer (Joy och Sadness) men ändå. Nu har Dory uppgraderats från "buddy" till huvudperson, och det är stort. Att konstruera en handling med en huvudperson som inte har mycket till minne är i sig en utmaning. Och för Dory är det en utmaning att hitta hem till ett hem hon inte minns.

Komedi eller tragedi?

Det blir lite som i Memento och andra filmer där huvudpersonen har mycket kort minne --- en utmaning att hänga med och få till handlingen. Hur ska man hitta vad man letar efter när man inte vet vad man letar efter?

Dory lanserades som en komisk karaktär i Finding Nemo. Nu, med nytt djup, är hon en tragisk karaktär. Glömskan är inte ett skämt utan ett handikapp. Fler handikappade djur finns med --- en halvblind val (Dorys kopmis Destiny) och en annan val som fått vajsing på sitt ekolod.

Vad har gett upphov till Hanks svartsyn?

Dory får också en ny "buddy" i denna nya "buddy movie" - bläckfisken Hank. Vem vet, vi kanske får följa honom i nästa film och får svaret på varför han för det mesta ser världen i svart (bläcket är inte svaret ...)

En sista fundering när eftertexterna rullar ... varför gör man en nästan perfekt film och avslutar med "djur kör bil i biljakt" --- precis som i Husdjurens hemliga liv? Det är plågsamt att se hur biljakter ska klämmas in med skohorn i nästan varje stor amerikansk produktion. Till och med när det handlar om kaniner och hundar, eller fiskar och bläckfiskar.

Piper på snäckjakt i mästerverk i miniatyr

Kortfilmen Piper som medföljer är den bästa "förfilm" som DisneyPixar någonsin gjort. Piper handlar om en liten fågelunge som lär sig ett helt nytt sätt att få tag på smaskiga snäckor ... Hela filmen är gjord helt utan mänskligt tal, utan dialoger, utan överdrivna antropomorfiseringar ... och man fattar hela handlingen. Dessutom behöver den inte dubbas i alla olika länder. Wow, vilket mästerverk! Stor animationskonst med små detaljer som är helt gränsöverskridande.


Regi: Angus Maclane / Andrew Stanton
Titel: Finding Dory
Röster original: Ellen DeGeneres, Albert Brooks, Hayden Rolence, Ed O'Neill m.fl.
USA, 2016
Walt Disney Studios Home Entertainment

Belinda Graham

FILM/TV: Big Bang Theory tillbaka med säsong 11!

Dressed for success!

För ett par dagar sedan blev det klart att det BLIR en säsong elva av roligaste sitcom serien just nu:
Big Bang Theory.

Länge ryktades det om en ny spin-off med en yngre Sheldon (KAN någon annan göra den brilliante OCD asp geniet ? Jim Parsons version av Sheldon är ju en stor del av BBTs attraktionskraft!)
och att BBT skulle köra vidare utan Penny, Leonard och Sheldon, eftersom de inte förnyat sina respektive kontrakt.

En show med Raj som velar mellan olika tjejer och bebissnack med Bernadette och Howard? Nej tack och NEJ NEJ tack!

Tack och lov: serien är räddad Kaley Cuoco och Johhny Galecki (alias Penny och Leonard) har skrivit på sina kontrakt.

Jim Parsons nya projekt The Monarch is Going to Shit kan inte ta upp all tid, eller ...?

Parsons har vunnit tre Emmys och en Golden Globe för sin roll     som Sheldon. Sheldon är BBTs största namn och största framgång.

Det verkar tidigt att spekulera om vad Big Bang Theory säsong 11 kommer att handla om --- med tanke på att säsong 10 bara är ungefär halvvägs.

Men säsongen kommer att börja sändas september 2017, precis efter att säsong 10 är slut.