Rabarber - En bok att lägga rabarber på!

Lättsamt, läckert och lustfyllt hattrick!

Rabarber är en sommarklassiker. Det kommer även denna underbara bok att bli!
Informativt, initierat och inspirerande skriver Ingar Nilsson om denna lättodlade och i Sverige ofta underanvända och underskattade växt.

Under lång tid var rabarbern en dyr och begärlig handelsvara --- ibland hade den till och med ett högre pris än opium! (Rabarber har dock inte samma effekt.) Än idag odlas rabarber i Kina för att användas inom den kinesiska medicinen.

Ingar Nilsson
Rabarber

ISBN: 9789178434855
Förlag: Bokförlaget Arena

Ingar Nilsson

Ingar Nilsson har besökt rabarbertriangeln (som ligger i norra England) och träffat äkta rabarberentusiaster och rabarberfarmare och till och med gått på rabarberfestival. Hon har även varit med att starta liknande aktiviteter i Sverige och varför skulle inte Sverige ha sin egen rabarberfestival?

Idag odlas rabarber i allmänhet för stjälkarnas skull - de hamnar i pajer och krämer och serveras som efterrätt. Men rabarber kan användas till så mycket mer än så! Prova rabarber i huvudrätten. Eller gör en läcker rabarberchutney. Rabarber kan pigga upp det mesta!

Förr i tiden var det faktiskt roten man var ute efter. Jakten på den rätta medicinalroten gjorde att Linnes lärljungar tog hem massor av rabarber (man visste ju inte om man hade rätt sort förrän man började odla dem!) och detta ledde till att rabarber hamnade i snart var mans trädgård. Rabarber är inte några kinkiga växter, men de vill ha en köldperiod (alltså en riktig vinter) för att frodas rikligt. Klimatet i Sverige och norra England är alltså perfekt för rabarber.

Boken Rabarber innehåller också en historisk skildring av rabarbern.
Under lång tid var rabarbern en dyr och begärlig handelsvara --- ibland hade den till och med ett högre pris än opium! (Rabarber har dock inte samma effekt.) Än idag odlas rabarber i Kina för att användas inom den kinesiska medicinen.

Boken Rabarber är ett sällsynt lyckat hattrick: här får man tre böcker i en! En bok med fascinerande kulturhistoria, en med läckra recept (rabarber är lätt att lyckas med!) och en med smarta odlingstips och listor över de vanligaste rabarbersorterna och deras egenskaper.

Rabarber passar lika bra på historiehyllan, som i trädgårdshyllan, eller bland de bästa kokböckerna.

Lättsamt och läckert och lustfylld läsning!

Döden på Nilen - En av deckarhistoriens stora klassiker

Döden på Nilen - En modern klassiker i ny, välskräddad språkdräkt

Döden på Nilen är den främsta av Agatha Christies reseskildringar. Först publicerad 1937 är den ett stilbildande tidsdokument, som ett fruset fotografi av en svunnen tid och den exotiska flärd som var högsta mode under tiden efter den stora depressionen och just före det andra världskriget. Det här var partyt som utspelade sig mellan två stora katastrofer.

Ett sorgligt porträtt av mänskligheten

Agatha Christie 
Döden på Nilen

ISBN: 9789187441066
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark förlag

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Agatha Christie

Men denna lyxkryssning på Nilen blir i sig en katastrof, ett klaustrofobiskt drama som har med sig ond, bråd död för mer än en av passagerarna på resan.

En dramatisk historia

Personerna presenteras i första delen av romanen i den ordning de uppträder i boken.

Linnet Ridgeway är bara tjugo år gammal. Otroligt vacker, smart och charmig. Dessutom stenrik och hon kommer att bli ännu rikare när hon fyller 21 och får ut hela sitt arv. Friarna står givetvis på kö. Många vill ha en rik arvtagerska vars pengar kan rädda familjegodset (precis som grundintrigen i Downton Abbey) och sedan är det ju en extra bonus att arvtagerskan är vacker och kan gå runt på godset och se snygg ut.

Men Linnet vill driva sina egna affärer, hon skriver inte under vilka papper som helst utan att läsa det finstilta, och att bli slottsfröken? Så förlegat!

Hon gifter sig av kärlek med Sebastian Doyle, en fattig kille. Han kan väl inte vilja gilla henne för pengarna, han som inte har ett gods att rädda. Det finns däremot en hake. Sebastians ex-flickvän Jacqueline förföljer dem överallt och hon nästlar sig till och med in på lyxkryssningen på Nilen ...

Döden på Nilen är inte bara ett enastående tidsdokument och en klassisk pusseldeckare, det är även ett väldigt sorgligt porträtt av mänskligheten och dess missunnsamhet.

Ett sorgligt porträtt av mänskligheten

När man läser om vackra, blonda Linnet slås man av hur smart hon är för en tjugoåring - de flesta rika "brats" festar på tio år till, men hon ser redan över sina egna affärer. Sedan kan man inte komma ifrån att hon just lämnat tonåren och i grund och botten fortfarande är ganska självisk. I boken beskrivs detta ibland som ett dåligt karaktärsdrag --- men det är inte utan att man tänker på den senaste moderna deckaren man själv just läst, Öppnas i händelse av min död. Mordoffret Jaynee i den boken är också i sena tonåren, blond, snygg, till synes självsäker och självisk. Och har mer än en "friare" som är intresserad. Förtjänar hon att bli mördad? Berättaren förklarar att om hon hade fått leva sitt liv och växa upp hade hon blivit trevlig igen, precis som hon var som barn. Samma sak säger inte den här berättarrösten om Linnet, men man tänker ändå att om hon hade fått fortsätta sitt liv hade hon kunnat växa ifrån de sena tonårens egocentrisk och blivit trevlig. Nu får varken Jaynee eller Linnet den chansen.

Tragiskt, men bara en av tragedierna i Döden på Nilen. Man slås av hur falska Linnets så kallade vänner är, alla är ute efter något. Ja de är avundsjuka på Linnet, men de försöker också komma åt att ta hennes pärlor, hennes pengar, hennes pojkvän ... vem av dem är också ute efter att ta hennes liv? Och vem av dem går i land med det?
Exotiska, flärdfulla miljöer

Agatha Christie har skrivit en mängd briljanta deckare, några av dem i exotiska miljöer, några av dem på lyxiga resor. De bästa och mest kända är Mordet på Orientexpressen och Döden på Nilen. Lyxiga tågresor må ha blivit omoderna, men lyxkryssningar är fortfarande hårdvaluta.

Agatha Christie reste själv mycket. Under 1930- och 40-talen spenderade Agatha och hennes make, som var arkeolog, en stor del av sin tid vid utgrävningarna i Nimrud, Irak. Agatha var också den första brittiska kvinna som lärde sig att surfa.

Tillsammans med sin dotter Rosalin reste Agatha själv i mitten av 1930 talet på en lyxångare längs Nilen. De underhöll sig med att fantisera ihop historier om sina medpassagerare och på så sätt såddes fröet till Döden på Nilen. Den här romanen är i sin nya, eleganta språkdräkt och vackra retroomslag ett måste i boktraven med sommarläsning. Den får helt enkelt ligga överst.

En modern klassiker! Det här är originalet vad det gäller "elegant crime" - nu i ny lyxig, förpackning.

FILM: Secret in Their Eyes - Nyinspelning av Oscarsvinnare med Julia Roberts

Spegeln sprack från kant till kant - Julia Roberts som hämndlysten morsa.

Ray och Jess är FBI-utredare och dessutom bästa vänner. Den dagen den Harvardutbildade juristen Claire börjar i teamet blir Ray blixtförälskad. Jess retar honom, så där godmodigt som bästa vänner brukar göra. Den godmodiga stämningen och gnabbandet fortsätter när teamet ska kolla upp ett mord vid en moské som de ska hålla koll på.

I deckare kan anhöriga berätta viktiga detaljer direkt efter ett mord

Julia Roberts Spegeln sprack från kant till kant

Secret in Their Eyes

Regissör: 
Regi: Billy Ray

Skådespelare: 
Chiwetel Ejiofor, Nicole Kidman, Julia Roberts, Alfred Molina m.fl.

Land, år: 
USA, 2015

Scanbox Vision

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

De anhöriga får alltid livstid

Som det brukar vara i TV-serier och deckare. Ingen bryr sig om att någon är död och hur ledsen dennes anhöriga kommer att bli. Inte förrän de hittar kroppen och det visar sig vara Jess' egen dotter som är offret. Sorgen som drabbar Jess visar att de anhöriga alltid får livstid. Oavsett vad som händer med gärningsmannen. Ray drabbas av skuldkänslor --- han skulle ha träffat flickan för att hämta en tårta till ett överraskningskalas, men han hann inte. Och hon blev mördad.

Allt pekar på att en ung man som använts som informatör har utfört dådet. Och det kommer order från högsta ort att spåren ska sopas över. Är en informatör immun? Får vissa människor göra vad som helst ostraffat? Konsekvenserna blir att Ray lämnar sitt jobb, att det aldrig blir något mellan Ray och Claire och att Jess blir helt förstörd. Hennes dotter är död och hon kommer aldrig att få någon rättvisa. Eller?

Tretton år senare kommer Ray och påstår att han hittat mannen som en gång slapp undan. Nu ska de alla samarbeta och inte göra några misstag! Det är aldrig för sent för rättvisa. Men finns det någon rättvisa, egentligen?

De flesta deckarfilmer och actionfilmer behandlar mord och hämnd lättvindigt. I deckare kan anhöriga berätta viktiga detaljer direkt efter ett mord --- Jess däremot kan inte säga något sammanhängande över huvud taget. Tretton år senare lever hon fortfarande i en kokong av sorg och ilska. Och det är inte säkert att hämnd gör henne lyckligare.

Däremot hittar Ray ledtrådar lika snabbt som en hjältinna i en tonårsdeckare (eller svensk 1950-tals deckare). Ett inbrott i ett hus, en öppnad skrivbordslåda, och vips har han hittat seriealbumet som är nyckeln till brottslingens personlighet och slutgiltiga fall. För enkelt.

Men relationerna är trovärdigt skildrade. Hela intrigen är välspelad och har en smart twist på slutet. Filmen har tidigare vunnit en Oscar för bästa utländska film i sin argentinska tappning och detta är den amerikanska varianten av samma historia. Det finns faktiskt en ny twist på slutet --- som både är överraskande och trovärdig och till och med imponerade på manusförfattaren till originalet.

Julia Roberts, som sörjande anhörig, gör den mest nedsminkade och oglamorösa rollen någonsin i sin karriär. Som ett offer som åldrats i förtid --- utan att det finns någon rättvisa.

FILM: Trumbo - Bryan Cranston som Hollywoods verklige Spartacus!

Helen Mirren  och Bryan Cranston i en laddad scen.

Dalton Trumbo var Hollywoods högst betalde manusförfattare. Vilket automatiskt gjorde honom till världens bäst betalde manusförfattare. 
Man kommer inte högre upp än så på det glittrande glasberget. 
Trumbo hade ett underbart liv, en gullig familj och verkade vara älskad av alla (speciellt biopubliken) och på jobbet gick det jättebra --- tills den stora kommunistjakten drogs igång.

Dalton Trumbo fortsatte att skriva under pseudonym. Han fick två Oscars under andra namn.

Helen Mirren och Bryan Cranston

Trumbo

Regissör: 
Regi: Jay Roach

Skådespelare: 
Bryan Cranston, Diane Lane, Helen Mirren, Dakota Fanning, John Goodman m.fl.

Land, år: 
USA, 2015

Scanbox Vision

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

En Spartacus historia om en överlevare

Trumbo var en av medlemmarna i den kända gruppen "the Hollywood ten". Tio framgångsrika manusförfattare som förföljdes för sina åsikter.

Men i jakten på medborgare som höll på med "oamerikanska aktiviteter"
inskränkte sig inte till manusförfattare i Hollywood. Skådespelare, lärare, tjänstemän ... alla undersöktes, förhördes och fick i många fall sina liv förstörda.

Dalton Trumbo fortsatte att skriva under pseudonym. Han fick två Oscars under andra namn. En för Roman Holiday och en för The Brave One.

För skådespelare som utpekats som förrädare var situationen värre. De kunde knappast skådespela under pseudonym. Ingen bryr sig om en manusförfattares ansikte, han eller hon är bara ett namn. Skådespelare blev bespottade på gatan. Alla kände igen dem. En gång utpekad som kommunist (om än grundlöst), alltid förföljd.

Trumbo är en film om revansch. Dalton Trumbo gör comeback och får två stora "hits" samtidigt: Spartacus med Kirk Douglas i huvudrollen och Exodus som Otto Preminger regisserade. När President Kennedy går och ser Spartacus och säger att han tycker att det är en bra film, då har svarta listan blivit inaktuell.

Men Trumbo är en film om en överlevare. Precis som många filmer om förintelsen fokuserar på överlevarna och slutligen blir till ett slags feel-good (inom vissa ramar) får publiken här bli lycklig över att Trumbo kommer tillbaka och blir älskad igen.

Så bra gick det inte för många som blev utfrågade under jakten på den röda faran. Massor av lärare, tjänstemän, manusförfattare, skådespelare miste sina jobb, sina familjer och sina liv. Självmord var inte ovanligt bland de som "svartlistats".

Trumbo briljerar i alla fall med lysande rollprestationer av Bryan Cranston som Donald Trumbo och Helen Mirren som Hedda Hopper. En rolig birollsfigur görs av John Goodman som Frank King. Mannen som anställer Dalton Trumbo när han svartlistats --- han bryr sig inte om utifall Trumbo är kommunist eller inte, bara hans manus drar in pengar till filmbolaget.

Trumbo är Spartacus utan korsfästelsen på slutet. Eller historien om en Spartacus som återuppstod efter korsfästelsen: kom tillbaka först under antagna namn och sedan sitt eget. Och folket gjorde tummen upp. Liksom kejsaren. Eller i alla fall President Kennedy.

FILM: Joy - Jennifer Lawrence som mirakelmoppens uppfinnare!

Jennifer Lawrence och mirakelmoppen

Det finns otaliga pilsnerfilmer som börjar med att en manlig uppfinnare ska ta patent på något --- en karburator, en båtmotor eller en ny motorcykel. (se t.ex. Pensionat Paradiset, Smålänningar, Vi som går köksvägen …) Efter lite motgångar i början lossnar det, den nya produkten vinner ett viktigt och prestigefullt lopp och mannen får framgångar, bra jobb och drömflickan.

---

Arketypen "den onda styvsystern" går igen

Joy

Regissör: 
Regi: David O. Russel 

Skådespelare: 
Jennifer Lawrence, Bradley Cooper, Robert De Niro, Isabella Rossellini, Diane Ladd m.fl.

Land, år: 
USA, 2015

Fox-Paramount

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Skurmopp istället för karburator i ny uppfinnarfilm

Men aldrig tidigare har väl uppfinningen som en film handlar om varit en skurmopp! Inte förrän David O. Russel bestämde sig för att skriva manuset till Joy och sedan regissera filmen, som är löst baserad på den verkliga Joy Manganos liv. Kvinnan som uppfann mirakelmoppen: "the self-wringing Miracle Mop". Och sedan blev multimiljonär på kuppen.

Hela livet är ett lopp

Det här är inte en film som kan få sitt klimax i ett race som ska vinnas. Hela filmen är snarare som ett stressigt race, där Joy försöker överleva. Hon är fattig, överarbetad, outbildad och singelmamma med två barn.

Inledningen till filmen Joy är som taget från en Alain Resnais film --- en svartvit såpopera parodi. Och när Joy drömmer mardrömmar drömmer hon att hon är med i en såpopera, omgiven av hela sin galna familj.

David O. Russel har tidigare gjort de framgångsrika filmerna American Hustle och Silver Linings Playbook --- båda med Jennifer Lawrence i stora roller. Rollen i Silver Linings Playbook (som på svenska fick titeln Du gör mig galen) gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom är även David O. Russel favoriterna Bradley Cooper och Robert De Niro med igen.

1990 - Mirakelmoppens och Jennifer Lawrences födelseår

Mirakelmoppen uppfanns 1990 --- samma år som Jennifer Lawrence föddes.

Den verkliga Joy Mangano gick på college och har en examen i "business administration" från Pace University. Hennes man (senare ex-man) var en klasskompis till henne som också läste affärsvetenskap. (Han var alltså inte en hopplös, arbetslös sångare från Venezuela, som i filmen.)
De är fortfarande bästa vänner idag, både han och två av deras barn jobbar i Joy Manganos affärsimperium. Dottern Jackie (som blev bortrationaliserad i filmen) är modell och skribent för HSN och US Weekley.

Arketypen "den onda styvsystern" går igen

Halvsystern Peggy, som är lika led och avundsjuk som båda Askungens fula styvsystrar tillsammans (och som man önskar skulle blivit bortrationaliserad på manusstadiet), fanns inte i verkligheten. Inte heller den hemska mamman. (Ja, Joy hade en mamma i verkligheten, men inte en galen TV-knarkare). Det stämmer däremot att Joy var singelmamma. Men inte så fattig och outbildad som den Joy i filmen, som sumpar chansen att gå på college för att istället hjälpa sina föräldrar med deras skilsmässa.

Hundhalsbandet som försvann

Den verkliga Joy Mangano har berättat att på den tiden (alltså 1980-90) var det inte okej för tjejer att säga att de ville bli uppfinnare. Om en ung tjej sa "jag vill bli uppfinnare" fick hon repliken "skaffa terapi" som respons. Idag har Joy Mangano över 100 patent registrerade! Hennes första framgångsrika uppfinning, som hon gjorde som tonåring, blev dock aldrig registrerad. Ett smart, funktionellt hundhalsband, som bland annat fungerade som reflex. Ett stort företag tog helt sonika idén och tjänade storkovan på det.

Allvetande död mormor som berättare

Det är alltså tufft att vara kvinnlig uppfinnare och företagare --- men David O. Russel har bullat upp ett smörgåsbord med ännu fler hinder, eftersom den verkliga Joys liv tydligen inte var eländigt nog. Dessutom finns det fler otäcka kvinnliga karaktärer här än i Askungen. Det verkar som om alla kvinnor i familjen vill motarbeta henne (och ex-mannen är arbetslös och värdelös). Men mormor är i alla fall snäll, hon ser lite ut som den goda fén som sjunger Bibbidi-Bobbidi-Boo. Hon må vara död under en stor del av filmen, men hon är i alla fall filmens berättarröst och vet till och med vad som ska hända i framtiden, fast Joy själv inte har en aning om det, när hon bara "går nerför gatan".

Affärsvärldens helvetesringar

När man ser filmen Joy känner man sig inte inspirerad eller upplyft och man blir absolut inte uppmuntrad till att vara kreativ och uppfinna något. Allting verkar ju vara ett ändlöst helvete, ungefär som Dantes Inferno. Så snart du gått igenom en helvetesring så kommer en ny.

Affärsvärlden skildras definitivt inte på något positivt sätt --- det är som ett Hungerspelen i verkligheten där alla verkar vara ute efter Jennifer Lawrences karaktär. Man undrar faktiskt varför hon inte bara gjorde en skurmopp för husbehov och struntade i alla andra och deras eventuella moppbehov.

Jennifer Lawrence fick i alla fall en Oscarsnominering för bästa kvinnliga huvudroll och en Golden Globe nominering för bästa huvudroll i en komedi --- men Joy är en film som aldrig är rolig och paradoxalt nog, med tanke på titeln, inte heller andas någon glädje. Men Jennifer Lawrence i en David O. Russel film är så klart återigen briljant!

Läs även: Du gör mig galen - De bipoläras revansch 

FILM: Du gör mig galen - De bipoläras revansch

I brittisk media tokhyllades The Silver Linings Playbook, inte främst för att den förnyade en genre som verkade mer stendöd än musikalen (nämligen den traditionella romantiska komedin), utan för att de bipolära fick ett ansikte, ett positivt, snyggt ansikte med ärliga blå ögon. Pat, som är bipolär, spelas av Bradley Cooper och han, liksom Jennifer Lawrence som spelar Tiffany (vilket gav henne en Oscar), porträtterar människor som har ett beteendemönster som ligger utanför vad som anses vara ”normalt”. Men vem har egentligen bestämt vad normalt är? 

Jennifer Lawrence belönades med en Oscar! 

Tiffanys sorgebearbetning efter sin makes död anses vara onormal, hon har blivit sexmissbrukare på kuppen. Pat diagnostiseras som bipolär, alltså ”störd” efter att han slagit ner fruns älskare. Men hade det inte varit mer onormalt att inte reagera med någon slags aggression?

Pats och Tiffanys olika historier har gjort dem till trasiga människor som rör sig i periferin av samhället som är fullt av ”normalstörda” människor - eller snarare människor som inte fått sin diagnos än. När man ser filmen reflekterar man snabbt att Pat verkar vara den mest ”normale” i sin familj, alla andra beter sig väldigt konstigt hela tiden. Men det är förmodligen poängen med filmen – att visa att den som är bipolär inte alls behöver vara ”konstigast” i sin värld. 

Det går att förstå varför allt från BBCs filmprogram Talking Movies till alla dagstidningar hyllade The Silver Linings Playbook. Det var på tiden att en huvudperson i ett main stream-drama fick vara bipolär.

Eller rättare sagt: att en ”normal” huvudperson fick lov att vara bipolär. Supergenier, brottslingar och brottsbekämpare som är vansinniga och som har mer eller mindre bipolära drag finns redan.

Carrie Mathison (Claire Danes) i Homeland med kommer snart med säsong 6.

Mest framgångsrik är förmodligen den snygga Carrie Mathison i HBOs Homeland. Just därför att hon är bipolär (och ofta otroligt manisk) klarar hon av svåra fall som ingen annan klarar av och ser monster som ingen annan upptäcker. Tror Carrie en sak och resten av FBI en annan, så är det Carrie som har rätt.

Carrie är som en avlägsen kusin till BBCs nye Sherlock Holmes, även han med bipolära och maniska drag. Om Sherlock tror en sak och resten av världen en annan är det Sherlock som har rätt. Men liksom de flesta autistiska personer inte är mattegenier som Dustin Hoffman i Rain Man, är inte de flesta bipolära supertalanger på att lösa brott och komma på saker som ingen annan kan komma på. De flesta är helt vanliga personer, som Pat som försöker få ordning på sina liv. Därför blir The Silver Linings Playbook så hyllad och så sevärd.

I England är bipolär det nya ”komma ut”. Idag är det normalt att vara gay, när t.ex. en skådespelare säger att han är gay är det ingen som vare sig rynkar på näsan eller höjer på ögonbrynen. Men att vara bipolär … När Stephen Fry (öppet homosexuell) kom ut som bipolär resulterade det i en hel TV-serie där han undersökte bipolaritet och intervjuade både kändisar, skådespelare och stora komiker, och folk med mer anonyma, vanliga yrken, som en sjöman som ständigt brottats med sin bipolaritet och försökt begå självmord.

Oavsett läggning eller yrke var stigmat i deras liv deras bipolaritet. Det syns inte men det känns. Och att introducera bipolära som supergenier är inte att göra dem en tjänst. För varje supersmart Stephen Fry eller Carrie Mathison finns det en hel hög med vanliga Pats som promenerar runt och funderar på nästa steg och slänger ut sin senaste Hemingway genom fönstret och hoppas på att få sin drömpartner.

En stark påminnelse att alla människor är vanliga människor. Och unika, ovanliga människor, samtidigt.

FILM: The Big Short - Årets bästa filmmanus utmanar bankerna!

Ryan Gosling, filmens berättare, illustrerar hur bankerna fungerar (eller inte) med hjälp av ett Jenga spel.

Ingen hade väntat sig världsekonomins kollaps. Ingen? Några få nördar och outsiders gjorde det --- förutspådde det som INGEN, inte storbankerna, inte media, inte regeringen, inte Alan Greenspan, det som INGEN ens vågat TÄNKA på. Och de vågade satsa på sin idé. Satsningen kallades “The Big Short”.

Michael Moore måste vara Hulken-grön av avund

The Big Short

Regissör: 
Regi: Adam McKay

Skådespelare: 
Manus: Charles Randolph & Adam McKay

Land, år: 
USA, 2015

Fox-Paramount

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Årets bästa filmmanus spelar Jenga med bankerna

Oscarsbelönad, bästsäljande historia

The Big Short: Inside the Doomsday Machine är en bästsäljande bok av Michael Lewis som handlar om hur "the housing bubble" byggdes upp och senare kollapsade. Att IT var en bubbla, det vet vi, men hur kan hus vara en bubbla? Hus verkar ju ganska solida och pålitliga ... Men en bubbla var det, och bubblan sprack.

Manuset The Big Short belönades med en Oscar för bästa manus baserat på en förlaga. Årets Oscar för bästa originalmanus gick till Spotlight. Båda bästa manus i år gick alltså till "de stora skandalerna". Det är svårt att säga vilken skandal som var störst.

Alla stjärnor tackade ja till medverkan

Filmen The Big Short är en stjärnspäckad historia --- alla tycks ha velat vara med. Christian Bale som Michael Burry, medicine doktor med aspergers och ett fantastiskt sifferminne. Det är han som upptäcker "husbubblan" trots att alla hävdar att man inte kan se en bubbla. Steve Carell som Mark Baum (verklighetens på Steve Eisman), Ryan Gosling som Jared Vennett (verklighetens Greg Lippmann), Brad Pitt som Ben Rickert (baserad på Ben Hockett), John Magaro som Charlie Geller (baserad på Charlie Ledley), Finn Wittrock som Jamie Shipley (baserad på Jamie Mai) och Marisa Tomei som Cynthia Baum (verklighetens Valerie Feigen).

Kändisar som spelar sig själva

Lägg till den digra listan kändisar som spelar sig själva och som "förklarar" ekonomiska begrepp genom att bryta den fjärde väggen och prata direkt in i kameran: den australiensiska skådespelerskan Margot Robbie badar bubbelbad och dricker champagne, stjärnkocken Anthony Bourdain lagar en ny rätt av gammal osåld fisk, popstjärnan Selena Gomez och kändisekonomen Richard Thaler förlorar massor av pengar på ett casino i Las Vegas ... Så här kul har aldrig ekonomi presenterats förr!

Michael Moore måste vara Hulken-grön av avund --- det här är spetsigare, roligare och mer cyniskt än någon satir han någonsin gjort!

Tilltalar publiken och bygger Jenga

Den karaktär som är mest olik "originalet" är Ryan Goslings --- hans jobb är att likt Frank Underwood i House of Cards ständigt prata med publiken och förklara vad som egentligen pågår --- samtidigt som han interagerar med de andra skådespelarna i filmen. Roligast är när han demonstrerar husbubblan med hjälp av ett stort Jenga bygge som rasar.

När dammet efter den stora Jenga kollapsen i verkligheten har lagt sig är åtta miljoner människor utan jobb, sex miljoner förlorar sina hem och de amerikanska bankerna har förlorat fem triljoner dollar. Det är ett stort bankrån. Men på grund av felsatsningarna rånade bankerna i princip sig själva --- pengarna bara försvann och "vanligt folk" fick ta smällen.

Vinster och förluster

De som satsar i The Big Short blir alla rika. Vi pratar om biljoner dollar. Men Mark Baum drar sig ändå för att sälja --- han vill inte bli rik på att bankerna gjort fel, och tänker på att miljontals människor förlorar hus och hem och jobb. Till sist säljer han motvilligt, annars skulle hans team och hans bank också gått under. Men han har dåligt samvete.

Det är detta som skiljer ut hjältarna i filmen --- alla blir rika, men hjältarna har i alla fall lite lagom dåligt samvete för den nyförvärvade rikedomen.