Författare: Ulf Lundell
Titel: Vardagar 12
Serie: Vardagar (del 12)
Antal sidor: 608
Antal sidor: 608
Utgivningsdatum: 2025-05-20
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146243212
Det här är bland de bästa böckerna i år. Från det oemotståndliga omslaget till de sista skrivna raderna. Ja, det är en ny dagbok, men det är samma gamla Lundell. Nu ännu äldre.
Det här är bland de bästa böckerna i år. Från det oemotståndliga omslaget till de sista skrivna raderna. Ja, det är en ny dagbok, men det är samma gamla Lundell. Nu ännu äldre.
Ulf Lundell tillbringar mycket tid och många dagboksanteckningar med att tänka på att snart fyller han 75. Hans stora, berömda verk kommer att ha 50-års jubileum. Vargmåne är en modern klassiker. Något måste göras för att fira. Eller? Blir det en stor turné? Eller en liten turné? Eller ett nytt album? Sommaren 2025?
Den här boken utspelar sig 2024 och vi vet nu med facit i hand - det blev inget återkomsttåg för Ulf Lundell sommaren 2025. Den som gjorde en sista stor turné innan det är dags att pensionera sig från livet på de stora scenerna var Laleh. Hon är 43. Yngre än Ulf Lundells Vargmåne.
En stor del av charmen med Ulf Lundells dagböcker är just att de är så vardagliga och de handlar mycket om vardagsliv. Ulf Lundell går på Coop och handlar. Han ondgör sig över att Loka är slut. Ramlösa är inte lika gott, det smakar för mycket salt ... Och vem vill ha alla de där konstiga smakerna? Persika-björnbär-hallon-persika-avokado-gud-vet-vad... varför kan inte vatten bara få vara vatten?
Ulf Lundell retar sig på det mesta. Det är som att han kanaliserar Jack Lemmon och Walter Matthau i filmen Grumpy Old Men - Griniga gamla gubbar. Men samtidigt kanaliserar Ulf Lundell allas vår inre griniga gamla gubbe, som gnäller över det mesta och tycker att det var bättre förr. Och när Lundell sätter igång att ondgöra sig över saker, då finns det mycket som han avskyr ... Världsläget, den fullskaliga invasionen av Ukraina, Putin, Trump, bandet Dina ögon, fyraåriga influencers med egna mobiltelefoner, Filip och Fredrik som ska släpa iväg Filips pappa på semester - får man inte ens vara gammal och åldras i lugn och ro, utan att andra ska säga sitt hur man ska vara och vad man ska göra?
Lundell avskyr också att åka in till stan, han avskyr Scandic hotell, Triangeln, Henrik Schyfferts nya show som är full av pubertal senior-mobbing-humor ... där Lundell inte skrattar på tre kvart, och där Schyfferts slutliga punch-line handlar om Lundells rumpa. Lundell is not amused.
Den här boken utspelar sig 2024 och vi vet nu med facit i hand - det blev inget återkomsttåg för Ulf Lundell sommaren 2025. Den som gjorde en sista stor turné innan det är dags att pensionera sig från livet på de stora scenerna var Laleh. Hon är 43. Yngre än Ulf Lundells Vargmåne.
En stor del av charmen med Ulf Lundells dagböcker är just att de är så vardagliga och de handlar mycket om vardagsliv. Ulf Lundell går på Coop och handlar. Han ondgör sig över att Loka är slut. Ramlösa är inte lika gott, det smakar för mycket salt ... Och vem vill ha alla de där konstiga smakerna? Persika-björnbär-hallon-persika-avokado-gud-vet-vad... varför kan inte vatten bara få vara vatten?
Ulf Lundell retar sig på det mesta. Det är som att han kanaliserar Jack Lemmon och Walter Matthau i filmen Grumpy Old Men - Griniga gamla gubbar. Men samtidigt kanaliserar Ulf Lundell allas vår inre griniga gamla gubbe, som gnäller över det mesta och tycker att det var bättre förr. Och när Lundell sätter igång att ondgöra sig över saker, då finns det mycket som han avskyr ... Världsläget, den fullskaliga invasionen av Ukraina, Putin, Trump, bandet Dina ögon, fyraåriga influencers med egna mobiltelefoner, Filip och Fredrik som ska släpa iväg Filips pappa på semester - får man inte ens vara gammal och åldras i lugn och ro, utan att andra ska säga sitt hur man ska vara och vad man ska göra?
Lundell avskyr också att åka in till stan, han avskyr Scandic hotell, Triangeln, Henrik Schyfferts nya show som är full av pubertal senior-mobbing-humor ... där Lundell inte skrattar på tre kvart, och där Schyfferts slutliga punch-line handlar om Lundells rumpa. Lundell is not amused.
Det är lite för mycket politik i dagboken. Visst är det också synd om politikerna, i alla fall kommunalpolitikerna som försöker så gott de kan med alldeles för små medel som aldrig räcker till, och tänk vilka fantastiska drömmar de hade en gång i tiden om att göra världen bättre ... Och så drabbas de av hat, hot, politikerförakt och hoppar av och inga nya vill engagera sig och vi är fast med åldrade politiker som snart kommer att försvinna. Och hur ska liberalerna kunna rädda världens klimat, 2 procent av alla röstberättigade svenskar bidrar inte till så mycket utsläpp. Eller inflytande. Ingen vill sluta vara bekväm, sluta flyga, speciellt inte folk som lever i en distansrelation. Boken är bättre om man skummar och hoppar över politikerbitarna - om inte annat för att årsgamla nyheter är sådär, och dessutom riskerar läsaren att drabbas av mimikryilska och bli arg över allt passerad elände - en gång till.
Hur står det till med kärleken? Lundell har en distansrelation med N. som bor i Stockholm. Hon kommer och hälsar på var fjortondedag. Ibland känner han sig som en farsa som lyssnar på en dotter som babblar oavbrutet när hon hälsar på och han skjutsar runt henne. Varannan helg. Lundell känner hur hans tid krymper och att han inte hinner med. Tre pärmar med post. Ingen pärm med uppslag och låtidéer till det nya albumet, som aldrig verkar bli av. Med N. har han fått mycket på köpet, filosoferar han. Massor av extra familj och släktingar och trendiga kompisar och folk som han "måste träffa" och umgås med, fast han inte vill. Lundell funderar på om han kan lita på N. om han kan lite på någon över huvud taget, han funderar på vad hon vill och vad han vill och kommer fram till att han inte vet ... i en liten prosadikt som skulle kunna ha tonsatts. Vem vet, inte du, vem vet, inte jag ... vi vet ingenting nu, vi vet inget idag ... som Lisa Ekdahl påpekade en gång i tiden. En sanning som fortfarande gäller.
Hur står det till med kärleken? Lundell har en distansrelation med N. som bor i Stockholm. Hon kommer och hälsar på var fjortondedag. Ibland känner han sig som en farsa som lyssnar på en dotter som babblar oavbrutet när hon hälsar på och han skjutsar runt henne. Varannan helg. Lundell känner hur hans tid krymper och att han inte hinner med. Tre pärmar med post. Ingen pärm med uppslag och låtidéer till det nya albumet, som aldrig verkar bli av. Med N. har han fått mycket på köpet, filosoferar han. Massor av extra familj och släktingar och trendiga kompisar och folk som han "måste träffa" och umgås med, fast han inte vill. Lundell funderar på om han kan lita på N. om han kan lite på någon över huvud taget, han funderar på vad hon vill och vad han vill och kommer fram till att han inte vet ... i en liten prosadikt som skulle kunna ha tonsatts. Vem vet, inte du, vem vet, inte jag ... vi vet ingenting nu, vi vet inget idag ... som Lisa Ekdahl påpekade en gång i tiden. En sanning som fortfarande gäller.
Man kan i alla fall lita på att fåglarna kommer åter, speciellt när det vankas fågelfrö. Lundell promenerar i Parken (Nationalparken alltså), träffar folk, köper fågelfrö, håller span på de lokala fåglarna och skriver om de nya storkarna som bygger bo, när de första tranorna synts till, och så vidare. Bird watching. Fåglar går som en röd tråd genom alla Ulf Lundells dagböcker. Fåglar finns som en mycket synlig röd tråd på alla Ulf Lundells dagböcker ... och kungsfiskaren på detta omslag är en av de allra vackraste.
Lundell är flitig med att åka till galleriet, som sköts av S. hans före detta. Ofta skriver han att han ska signera några gicléer. Vad är gicléer? Det är tydligen ett slags framställning av grafisk konst i begränsade serier. Man skriver ut från en datorskrivare på högkvalitetspapper och signerar. Vad är skillnaden mellan litografier och gicléer? Varsågod, slå upp själv ...
Lundell jobbar hårt med att lägga upp lager av gicléer och annat försäljningsbart innan det är dags för "finissage". Det är motsatsen till vernissage. När det är finito för säsongen och rea på allt. Lundell är väldigt ärlig med sin besvikelse att finissaget är en flopp. Nästan ingen kommer, grejorna förblir osålda, vinet är odrucket och tilltugget finns kvar. Någon mer fåfäng hade säkert försökt göra en twist och hävda att det kändes som en framgång i alla fall. Ulf Lundell är ärlig med sin besvikelse efter fiaskot och den uteblivna publiktillströmningen. Tilläggas bör: finissaget kolliderade med Bokmässan i Göteborg - stora delar av Kultur-Sverige vallfärdar ju till Göteborg under denna helg, säkert folk från Österlen också ...
Det är något kulturbråk med någon i Stockholm om syfilis. Ulf Lundell tycks inte ha mycket till övers för Stockholm, och han gillar absolut inte kvällstidningarna. Det är fler bråk. Inte alltid om kultur.
Är Lundell alltid arg, grinig, besviken över allt och alla, desillusionerad av sin samtid? Nej, inte alltid. Han går på musikal för första gången i sitt liv och gör en perfekt analys av hela musikalgenren och dess storhet efter bara en enda föreställning - och sedan skriver han ett beundrarbrev till hela ensemblen. Ulf Lundell har max skrivit ett tiotal beundrarbrev i sitt liv. Ensemblen borde rama in detta! Eventuellt med en giclée bredvid.
Och Emma Stone får beröm, liksom hennes då senaste film Poor Things, som gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Fyra berömmande rader och betyg 4,5. Som efter närmare eftertanke nästa dag uppgraderas till betyget 5 med fyra berömmande rader till ... Så Ulf Lundell kan vara helt lyrisk över saker och strössla med lovord ... när han känner för det, och när han känner att något är riktigt bra. Han berömmer också Femke Bols storhet - där hon springer och hoppar häck och vinner guldmedaljer, helt osminkad.
Ulf Lundell skriver ofta en vardagligt vanlig prosa, iblanda med en förtrollande naturromantisk touch, och prosa blandas med prosalyrik och små, eftertänksamma poetiska strofer som handlar om dagens väder och vind ... Ulf Lundells penna, så väl som hans pensel, upphöjer det mesta till konst ... Särskilt fåglarna.
Lundell är flitig med att åka till galleriet, som sköts av S. hans före detta. Ofta skriver han att han ska signera några gicléer. Vad är gicléer? Det är tydligen ett slags framställning av grafisk konst i begränsade serier. Man skriver ut från en datorskrivare på högkvalitetspapper och signerar. Vad är skillnaden mellan litografier och gicléer? Varsågod, slå upp själv ...
Lundell jobbar hårt med att lägga upp lager av gicléer och annat försäljningsbart innan det är dags för "finissage". Det är motsatsen till vernissage. När det är finito för säsongen och rea på allt. Lundell är väldigt ärlig med sin besvikelse att finissaget är en flopp. Nästan ingen kommer, grejorna förblir osålda, vinet är odrucket och tilltugget finns kvar. Någon mer fåfäng hade säkert försökt göra en twist och hävda att det kändes som en framgång i alla fall. Ulf Lundell är ärlig med sin besvikelse efter fiaskot och den uteblivna publiktillströmningen. Tilläggas bör: finissaget kolliderade med Bokmässan i Göteborg - stora delar av Kultur-Sverige vallfärdar ju till Göteborg under denna helg, säkert folk från Österlen också ...
Det är något kulturbråk med någon i Stockholm om syfilis. Ulf Lundell tycks inte ha mycket till övers för Stockholm, och han gillar absolut inte kvällstidningarna. Det är fler bråk. Inte alltid om kultur.
Är Lundell alltid arg, grinig, besviken över allt och alla, desillusionerad av sin samtid? Nej, inte alltid. Han går på musikal för första gången i sitt liv och gör en perfekt analys av hela musikalgenren och dess storhet efter bara en enda föreställning - och sedan skriver han ett beundrarbrev till hela ensemblen. Ulf Lundell har max skrivit ett tiotal beundrarbrev i sitt liv. Ensemblen borde rama in detta! Eventuellt med en giclée bredvid.
Och Emma Stone får beröm, liksom hennes då senaste film Poor Things, som gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Fyra berömmande rader och betyg 4,5. Som efter närmare eftertanke nästa dag uppgraderas till betyget 5 med fyra berömmande rader till ... Så Ulf Lundell kan vara helt lyrisk över saker och strössla med lovord ... när han känner för det, och när han känner att något är riktigt bra. Han berömmer också Femke Bols storhet - där hon springer och hoppar häck och vinner guldmedaljer, helt osminkad.
Ulf Lundell skriver ofta en vardagligt vanlig prosa, iblanda med en förtrollande naturromantisk touch, och prosa blandas med prosalyrik och små, eftertänksamma poetiska strofer som handlar om dagens väder och vind ... Ulf Lundells penna, så väl som hans pensel, upphöjer det mesta till konst ... Särskilt fåglarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.