Titel: Ingen surf. Handbok i nedkoppling.
Författare: Jonas Gren
Antal sidor: 220
Utgivningsdatum: 2025-09-09
Förlag: Weyler Förlag
ISBN: 9789127188419
Digital detox är det nya svarta. Tål vi att vara uppkopplade 24/7? Är vi och våra hjärnor designade för detta? Jonas Gren har valt att leva en del av sitt liv utan surf, sju kilometer från uppkoppling, han åker till sin arbetsplats där han kan skriva, tänka, skapa i lugn och ro, utan att bli distraherad. Att ha en smartphone i fickan beskriver Jonas Gren som att ha tillgång till en fickplunta ... Hur ska man bli nykter, tänka nyktert, när man ständigt har tillgång till sin egen personliga drog? Jonas Gren gör en intelligent koppling till de mystiska grå männen i Michael Endes Momo, de där grå männen som äter upp allas tid, och ingen förstår vart tiden tar vägen.
Boken handlar om Jonas Grens eget liv, egna val, men också om att vårt kollektiva beroende inte bara är ett stressproblem (eller ett psykisk ohälsa problem) för individen, det är också ett övergripande problem för hela samhället. Det borde vara möjligt att välja bort smartphone - men istället verkar den bli mer och mer obligatorisk. Man ska till exempel ha en smartphone för att signera med BankID att man fått ett brev. Förr fick man papperslapp i lådan om stort brev att hämta. Hur hittar man parkering och betalar utan smartphone? Och när du swishar, vet du om utifall det går till parkeringsbolaget eller till en kriminell organisation som tapetserat över QR-koderna med sina egna? (True story. Precis sänt i nyhetsprogrammet Rapport.)
ISBN: 9789127188419
Digital detox är det nya svarta. Tål vi att vara uppkopplade 24/7? Är vi och våra hjärnor designade för detta? Jonas Gren har valt att leva en del av sitt liv utan surf, sju kilometer från uppkoppling, han åker till sin arbetsplats där han kan skriva, tänka, skapa i lugn och ro, utan att bli distraherad. Att ha en smartphone i fickan beskriver Jonas Gren som att ha tillgång till en fickplunta ... Hur ska man bli nykter, tänka nyktert, när man ständigt har tillgång till sin egen personliga drog? Jonas Gren gör en intelligent koppling till de mystiska grå männen i Michael Endes Momo, de där grå männen som äter upp allas tid, och ingen förstår vart tiden tar vägen.
Jonas Gren är inte emot internet. Han har internet hemma och förstår att det är bekvämt och fullt av möjligheter. Allt finns en knapptryckning bort, från banken till matkassen. Så vanebildande. Så bekvämt. Så praktiskt. Eller?
Vi blir också sårbara, eftersom vi litar på att allt ska fungera hela tiden. Vad händer om mobilmasten slås ut? Om swish hackas? Om litiumbatterierna i mobilen börjar brinna när vi ska gå på flygplanet och vi inte kan visa upp våra biljetter? Om det blir storm, om det inte finns någon täckning, om kriget kommer ... och så vidare. Det kan vara bra att öva sig att använda kontanter och att ha biljetter på ett plastkort (Västtrafiks till exempel) eller en papperslapp. Som inte laddar ur sig i rekordfart så fort det blir kallt.
Boken handlar om Jonas Grens eget liv, egna val, men också om att vårt kollektiva beroende inte bara är ett stressproblem (eller ett psykisk ohälsa problem) för individen, det är också ett övergripande problem för hela samhället. Det borde vara möjligt att välja bort smartphone - men istället verkar den bli mer och mer obligatorisk. Man ska till exempel ha en smartphone för att signera med BankID att man fått ett brev. Förr fick man papperslapp i lådan om stort brev att hämta. Hur hittar man parkering och betalar utan smartphone? Och när du swishar, vet du om utifall det går till parkeringsbolaget eller till en kriminell organisation som tapetserat över QR-koderna med sina egna? (True story. Precis sänt i nyhetsprogrammet Rapport.)
För femton år sedan var det så mycket som var nytt, coolt, lockande. Nu har det blivit normalt att erkänna att man fastnar i internets lockelser, i det eviga scrollandet som lovar lite lättsam avkoppling och som snabbt äter upp timmar av din tid. För alla vet ju att ”sociala medier” egentligen är asociala medier som är designade inte för konsumenternas välmåga utan för att så många som möjligt ska fastna i flödet så länge som möjligt.
Det är viktigt att tänka på skillnaden mellan skärmtid och surf. Jonas Gren arbetar också vid en skärm, precis som så många andra, men utan surf som distraherar. Flera internationella författare, vare sig de skriver prisvinnande finlitteratur eller populär fantasy eller romance eller historiska romaner med drakar på omslaget, har berättat att de skriver på en dator som inte har uppkoppling. Alltså: de skriver egentligen på en lyxig, dyr skrivmaskin som ser ut som en dator. Annars finns för många lockelser. Man fastnar i annat.
Det finns så klart fördelar med att vara uppkopplad när man skriver. Om man vill veta direkt hur lång världens längsta baguette är, så är det bara att slå upp det direkt. Jonas Gren väljer istället att markera baguette-avsnittet i gult, och så får han fylla i rätt fakta sedan.
Jonas Gren har själv motstridiga känslor inför det uppkopplade tillståndet. Det finns 152 avsnitt som alla är olika långa, från några rader till några sidor, och man varvar mellan djuplodande reportage och korta nästan poetiska tankepassager. Han kommer fram till att han trivs med att vara uppkopplad ibland, men inte alltid, och inte överallt.
Han byter ut sin fickdator mot en knapptelefon, en Nokia 3310, och det vore intressant att få reda på hur det blir med uppkopplingen där när mobilmasterna släcks ner - knapptelefoner som går på 2G, 3G och 4G har redan blivit obrukbara (beroende på vilken leverantör av surf du har) även om du köpte dem nyss, på årets Black Friday.
Tvånget att köpa fler, nyare prylar som tär på miljön finns kvar. Och de drar mer och mer energi med sitt AI-sökande, vilket också tär på miljön. Nya servrar, nya solcellsparker, aldrig är det nog.
Författaren strävar efter eftertanke, ro, lite nedkoppling, inte mot starkare strukturell tvångsuppkoppling. Det här är ett intressant tidsdokument. Vart är vi på väg?
Förresten. Läste ett reportage i The Guardian som handlade om sömnsvårigheter. Bästa tipset, sa någon, var att lämna telefonen på nedervåningen (vilket i och för sig kräver att man har en nedervåning) så hen inte kunde kolla upp saker på natten, när hen egentligen borde sova. Jag läste den här artikeln när jag borde ha sovit. Så klart. Att veta att man borde lägga bort skärmen och koppla av är en sak - att göra det är en annan. Det finns ju så många intressanta böcker att ladda ner ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.