BOK: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse av Paul Tenngart

Titel: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse
Författare: Paul Tenngart
Antal sidor: 570

Utgivningsdatum: 2025-09-30

Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100802660

Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset är litteraturforskning när den är som bäst - populärvetenskaplig, djuplodande, initierad och suggestivt spännande. Det här är en bladvändare av rang, med cliffhangers och plot twists som kan göra den mest rutinerade thrillerförfattare illgrön av avund.


Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". 1901 gick det första priset till fransmannen Sully Prudhomme. Sedan dess har Svenska Akademien tolkat och omtolkat Nobels intentioner, enligt olika ledstjärnor och olika trender, samtidigt som hela världen har sett på och reagerat på priset.

Vad gör Nobelpriset så stort? När det gäller de tre vetenskapliga priserna är det lätt. Man har helt enkelt (med få undantag) hittat det mesta och det bästa, det som har blivit till mest nytta för mänskligheten, det som gett oss saker som kvantdatorer och vacciner och mediciner och röntgenmaskiner ... Man har inte missat giganterna och kändisarna. Pristagarna har också blivit till ambassadörer för priset. Blir du en Nobelpristagare ingår du i samma grupp som Albert Einstein, Marie Curie, Nils Bohr, Richard Feynman, Watson & Crick, Werner Heisenberg, Hermann Joseph Muller, Alexander Fleming … och du vet att du delar glans med folk som upptäckt saker som DNA och penicillin och radioaktiv strålning och principerna bakom kvantmekanik. Mycket få gånger har det varit “fel val”. Detta gäller alltså vetenskapspriserna. När det gäller fred och litteratur har det bråkats desto mer. Mest bråk har det paradoxalt nog varit kring fredspriset.

När Nobelpriset i litteratur fyllde femtio år så gjorde en internationell välrenommerad tidskrift en utvärdering och kom fram till att en tredjedel var dåliga val, en tredjedel var bra val och en tredjedel var författare som skapat omistlig litteratur. Som Selma Lagerlöf och T.S. Eliot. Att pricka rätt en tredjedel av gångerna ... det gör man inte bara genom att helt slumpmässigt kasta pil mot en tavla.

Tenngarts digra volym handlar om pristagarna, om Svenska Akademin, om hur man tänkte, om vad som låg i tiden och vilka som fick och vilka som inte fick Nobelpriset i litteratur ... För det är ännu fler författare som INTE fått Nobelpriset i litteratur än de som har fått Nobelpriset i litteratur. Så klart. Det finns några intressanta missar, författare som borde ha fått (som Virginia Woolf och Edith Wharton och Graham Greene, vilket otaliga internationella granskningar och artiklar har framhållit) men också författare som nästan fått, men som inte fick, Nobelpriset i litteratur, och hade de blivit belönade med finkulturens finaste pris ... då hade mycket sett annorlunda ut. På 1930-talet var det till exempel helt okej med populärlitteratur, och Svenska Akademin diskuterade på fullt allvar att ge Nobelpriset i litteratur till Margaret Mitchell - hon som skrev Borta med vinden, en bästsäljarroman som blev både den mest inkomstbringande och den mest Oscarsbelönade filmen. 

1940-talet präglades av andra världskriget - och prisutdelningsuppehåll. 1950-talet drog igång med litteraturpriser som ansågs som Sveriges ursäkta-oss-priser till omvärlden. Populära priser gick till Frankrike, Storbritannien, USA ... de allierade. Ett år jublade man i Frankrike, då François Mauriac fick Nobelpriset i litteratur, nästa år toppade Svenska Akademin detta med den mest kända mottagaren och den mest kände ledaren av de allierade, Winston Churchill, som gav jubel i hela världen, och sedan fortsatte man med amerikanskt jubel för Ernest Hemingway (även om Hemingway själv surade lite och tyckte att han borde ha fått priset mycket tidigare).

Så småningom vänder man sig bort från de kända namnen och försöker sig på en geografisk spridning av priset. Den som vinner behöver inte vara bäst, eller ens speciellt bra, bara priset ser rättvist ut. Allt kan inte hamna i Europa och Amerika. Vissa språk och vissa länder, som till exempel Frankrike och Norge, är överrepresenterade, medan andra språk och hela världsdelar är underrepresenterade.

 
Hur är Nobelpriset i litteratur idag? Kan det fortfarande överraska, eller är det bara en repris på Bookerpriset? Flera av senare års Nobelpristagare har tidigare, eller till och med samma år, fått eller varit nominerad till Bookerpriset (antingen det vanliga gamla Bookerpriset som fokuserar på samväldet, eller det nya internationella).

Det här är en resa som går över ett sekel och där många människoöden fladdrar förbi som har varit betydande i Nobelprisets historia, bland annat Dag Hammarskjöld, nära vän till ständige sekreteraren Anders Österling, som man kanske inte tänker på som en influens för Nobelpriset i litteratur. Dag kunde ha blivit ny ständig sekreterare för Svenska Akademin om det inte hade varit för sin tragiska för tidiga bortgång. Karl Ragnar Gierow är förmodligen den som vi idag mest av alla kan tacka för att Nobelpriset i litteratur har blivit så upphaussat inom media - han förstod vikten av att ge dem, alltså pressen, en bra show. Och att inte avslöja pristagaren för tidigt. Det blev hemlighetsmakeri, den legendariska dörren som öppnas, dramatik och mörka glasögon. Det är knappast någon överraskning att Gierow tidigare varit chef för Dramaten i Stockholm. It takes a showman to make a great show.

En intressant utvikning, speciellt för alla som månar om vikten av barn-och-ungdomslitteratur, är att Nobelpriset i litteraturs existens inspirerade till att ett motsvarande pris för barnlitteratur skapades - H.C. Andersen priset. Priset varvas mellan författare och illustratörer. Än idag är det känt som barnlitteraturens Nobelpris.

Nobelpriset i litteratur har alltså betytt så mycket. För de som har delat ut priserna, för de som har fått dem, för de som inte har fått dem, och för de som har skapat andra litteraturpriser med Nobelpriset som inspiration och i sin tur för de som har fått dessa priser ... och så vidare ...

Har Nobelpriset i litteratur en framtid? Eller har det idag förvandlats ännu en gång, till ett slags litteraturens motsvarighet till Idol där årets författare är het, och det ska tryckas och krängas böcker direkt, för nästa år är nyheten passé, vi har en ny vinnare som ska beundras, analyseras, säljas ... och fjolårsvinnaren kan bli lite bortglömd? Trend eller tillfällighet? Det får framtiden utvisa.