PHILIPPA GREGORY : I DROTTNINGENS NÄRHET – historierevisionism av spanska inkvisitionen i form av good girl/bad girl story

 

Originaltitel: The Queen’s Fool
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Serie: Den andra systern Boleyn (del 2)
Översättare: Carla Wiberg
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 494
Utgivningsdatum: 2022-07-06

Philippa Gregory är drottningarnas drottning. Den andra systern Boleyn filmatiserades med Scarlett Johansson och Natalie Portman som systrarna Mary och Anne Boleyn. Den vita drottningen, som utspelar sig under Rosornas krig, blev genombrottet för svenska Rebecca Ferguson. Vilken drottning spelar huvudrollen i den nya romanen I drottningens närhet?

Philippa Gregory har rört sig framåt från Rosornas krig, med den vita och den röda drottningen, och genom Henrik XIII tyranniska styre, där fler än en drottning blev av med huvudet, och nu, efter Henrik XIII död, uppstår en maktkamp mellan två halvsyskon. Båda två kommer att bli drottningar.

Den blodiga eran och den gyllene eran

Vi som har facit i hand vet att det blir den protestantiska Elizabeth, dotter till Anne Boleyn (och namne med den nuvarande regerande drottningen Elizabeth II), som kommer att dra det längsta strået. Hon kommer att bli Elizabeth I och ge denna gyllene epok namnet “the Elizabethan age“.

Poesi och litteratur blomstrar, Christopher Marlowe skriver Faust, Shakespeare skriver en massa pjäser, den spanska armadan krossas, kolonier grundas, Sir Francis Drake spelar “bowls” och kartlägger nya territorier och blir den andra personen som seglar jorden runt (och den förste som överlever hela resan) … innan han blir förfader till den fiktive äventyraren Nick Drake, tolkad på film av Tom Holland i Uncharted. England är på topp, kulturellt så väl som ekonomiskt.

Tomatbaserad drink och den spanska inkvisitionen

Allt det där ligger i framtiden för karaktärerna i denna roman. Den katolska Mary, Elizabeths äldre halvsyster, tror att det kommer att bli hon som går till historien. Vilket hon på sätt och vis gör. Genom grundliga religiösa förföljelser, och genom att låta avrätta drösvis med protestanter, har hon gått till historien som “Bloody Mary”. Hon har även gett namn åt en mycket god drink, baserad på tomatjuice.

Själva tidsandan, med den katolska religiösa fanatismen, har fångats och drivits med i en serie med klassiska Monty Python sketcher, “Nobody expects the Spanish Inquisition!”.

Religiösa utrensningar pågår

Det här är en tid under vilken stora utrensningar och pogromer pågår — med statlig välsignelse. Något vi tyvärr känner mycket väl igen, både från 1900-talets svartaste ögonblick och från aktuella krig runtom i världen idag. Det anspelar Philippa Gregory på, och det gör att det finns en aktuell angelägenhet i tilltalet i romanen. Hur mycket kan en ensam människa göra för att påverka historiens gång? Vad kan hon göra ? Och vad bör hon göra?

Philippa Gregorys världar är så mycket mer än bara drottningar. Vi rör oss ofta i deras närhet (bokstavligen varudeklarerat i den nya titeln) och lär känna miljön och tidsandan genom birollsinnehavare i historieskrivningens utkanter.

Fiktiv birollsinnehavare blir huvudperson

Huvudperson i romanen är den fiktiva Hannah, som flytt den spanska inkvisitionen – hennes mamma har bränts på bål i Spanien, eftersom hon var judinna. England är ett säkert territorium, England och Spanien är ärkefiender sedan gammalt. (Fast ännu har inte England gett den spanska armadan pisk – det händer anno 1588 och man pratar fortfarande om det varenda gång England ska möta ett spanskt landslag …). Kort sagt, i England kan verkligen läget sammanfattas med orden: “Nobody expects the Spanish Inquisition!”.

I alla fall tills drottning Mary, som är fanatisk katolik, reagerar positivt på uppvaktningen från det spanska kungahuset. Ett giftermål mellan det engelska och det spanska kungahuset, och en stark katolsk allians som kommer att leda till fred och rikedom – är inte det precis vad England behöver? I alla fall ur drottning Marys synvinkel.

Vad finns att tjäna på den spanska modellen?

Marys förtrogna hovdam Hannah är inte lika säker. Hannah vill absolut inte se ett katolskt, fanatiskt England. Hannah vill inte se antisemitismen få möjlighet att få fäste i sitt nya älskade hemland. Och hon vill absolut inte behöva vänta sig den spanska inkvisitionen! Hade det inte varit smartare att satsa på den protestantiska prinsessan Elizabeth? Är inte hon vad England – och världen – behöver? Så att folk som är annorlunda, tänker annorlunda, tror annorlunda, ska kunna ha en säker plats i världen …

Revisionistisk historieskrivning

I den här romanen finns en hel del revisionistisk historieskrivning – de religiösa förföljelserna verkar bara vara lite oturliga, ut Marys synvinkel, och framprovocerade av den där irriterande lillasystern. Vilket knappast är fallet, rent objektivt sett. Men Philippa Gregory är inte känd för objektivitet i sina romaner – det ska finnas en “bad girl” och en “good girl” när det gäller såväl syskon som drottningar. Den vita drottningen var den goda drottningen. Den röda drottningen var en intrigerande bitch. Den här romanen tar trots allt Marys sida, även fast det inte finns några som helst historiska belägg som understöder att hon skulle ha varit en snäll och välmenande hjältinna, ett aningslöst offer för omständigheterna.

Att drottning Mary skulle ha varit så aningslös när det gäller vad hon gjorde – och konsekvenserna av handlingarna – är fullkomligt osannolikt. Men förmodligen vill man inte framsälla Hannahs förtrogna drottning som en fullkomlig tyrann – då hade Hannah själv framstått som en fullomlig idiot.

Fristående fortsättning på Den andra systern Boleyn

Boken är listad som del två i en serie, uppföljare till Den andra systern Boleyn, men om du inte har läst den boken, eller för den delen sett filmatiseringen, så går det mycket lätt att hänga med i handlingen ändå.

Sedan kan man inte låta bli att fundera på vem som kommer att snappa upp filmrättigheterna och vilken skådespelerskas karriär som ska få en skjuts denna gång … I drottningens närhet har flera bra roller för kvinnor. Protagonist, antagonist och mittemellan. Vilket är typiskt för Philippa Gregory. Visst, verklighetens drottningar var förmodligen mer komplexa än vad man kan fånga i en roman, men de klara arketyperna gör berättelsen både lättläst och filmatiseringsvänlig.