OWEN NICHOLLS : PERFEKT TAJMING – romcom som även lyckas diskutera och analysera romcom

 

Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Genre: Skönlitteratur i översättning
Originaltitel: Perfect Timing
Översättning: Åsa Brolin
Anatal sidor: 317
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-08-17

If you can make it there, you can make it anywhere … Jag talar inte om New York, utan om Edinburgh. Edinburgh festivalen, också kallad The Fringe, är en av de största och bästa platserna för att uppleva “the next big thing” innan det har blivit “the next big thing”. Ett fenomen som uppfanns på Edinburgh festivalen var Bäst i test. Som verkligen blev nästa stora grej – i många olika länder, inte bara i Storbritannien.

Huvudpersonerna i Perfekt tajming, stå-upp komikern Jess och musikern Tom, träffas på samma scen där de tävlar om samma första pris som ingen av dem vinner. Men båda två får rasande framgångsrika karriärer, som fungerar som hinder på vägen. Lägg till detta en lång rad mer eller mindre onödiga missförstånd som måste klaras upp innan de till slut kan få varandra. Det går flera år.

Stå-upp i Australien och filmstjärneliv i Los Angeles

Jess slår igenom med arg stå-upp i Australien och stannar i fyra månader istället för fyra veckor och träffar en annan komiker. Toms band blir framgångsrikt och turnerar jämt och ständigt och han får ihop det med en filmstjärna och lever det soliga Los Angeles livet och börjar skriva filmmusik.

Det här är gammaldags romantisk komedi där två personer hela tiden går om varandra – taskig tajming eller ödets vilja? – och det är meningen att man ska heja på att de två huvudpersonerna ska få varandra till sist.

Redo för attack …

Jämfört med amerikanska produkter av samma snitt är detta mycket mörkare. Tom lider av panikattacker, har alkoholproblem och funderar på om han kommer att begå självmord, precis som sin farfar, som också var en berömd musiker. Jess driver med folk som begår självmord, bland annat när hon har Tom som gäst i sin usla podcast. Hon driver också med mord på minderåriga när hon är i TV, och hon gör sig ett namn som den elakaste kvinnliga komikern. De två är ett udda par, eftersom Jess ständigt är arg och redo att gå till attack, medan Tom ständigt är snäll och aldrig redo att försvara sig när han blir attackerad, varken fysiskt eller verbalt.

Nedslag på olika datum

Formmässigt liknar Perfekt tajming den stilbildande brittiska romcomklassikern One Day (En dag) av David Nicholls (även filmatiserad med Anne Hathaway i huvudrollen). Man växlar perspektiv mellan en kvinnlig och en manlig berättare, två protagonister som ska bli ihop så småningom, och åren går …

Skillnaden är att boken inte är lika pepprad med skojiga popkulturella ord och referenser (språket är likadant hela vägen igenom) och att man inte håller sig till årliga nedslag på en dag. Istället får vi flera olika datum från varje år där karaktärerna berättar var de befinner sig och vad som har hänt sedan sist. Från den 15 juli 2015 i Sheffield till den 29 augusti 2018 i Edinburgh.

Australien off-stage

En hel del nyckelscener inträffar alltså “off-stage” – som hela stå-upp-turnéen på fyra månader i Australien, hur Jess träffar sin irriterande stå-uppande pojkvän, när-hur-och -varför Tom flyttar till Los Angeles och så vidare.

Det är lätt att konstatera att Jess och Tom hade tur som hann med sina respektive scenkarriärer innan coronapandemin lamslog nöjesvärlden och gjorde så många musiker och scenarbetare arbetslösa.

Skildringen av musikindustrin, där streamingtjänster gjort att musiker måste turnera in absurdum för att försörja sig själva (eventuell albumförsäljning ger en spottstyver), är mycket träffande på så många sätt.

Kärlek utan manus

Owen Nicholls är manusförfattare och har en hel del “inside information” att bearbeta om den cyniska nöjesindustrin. Det här är hans andra bok, efter den romantiska komedin Kärlek utan manus, som handlar om en filmnördig biografmaskinist som verkligen älskar romantiska komedier och inte kan förstå varför flickvännen uppför sig så konstigt, hon håller sig aldrig till hans tänkta manus …

Nicholls lyckas återigen med konststycket att diskutera och analysera romcom, samtidigt som verket i sig är en romcom. Och vad är då viktigare än perfekt tajming?