lördag 24 augusti 2019

FILM: Pet Sematary - Den obehagliga katten går igen - igen!


- Mjau! I'm back!


Regi: Kevin Kölsch och Dennis Widmyer
Titel: Pet Sematary
Svensk titel: Jurtjyrkogården
Medverkande: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow m.fl.Land: USA, 2019
Distribution: Paramount Pictures
Aktuell: På DVD; BD och VOD 19 augusti


Katter är lömska djur, hävdar min granne. De bara väntar att hoppa på en!

En annan bekant hatar familjens katt och hävdar att det är den otäckaste "inne-katt" som de någonsin haft. Han hävdar att katten är ute efter honom.


Underligt nog, när han är i närheten så beter sig katten väldigt konstigt och ger ljud ifrån sig som jag aldrig hört någon annan katt göra (eller rättare sagt: ljud som jag aldrig har hört någon eller något alls göra!). Antagligen inser katten att de är rivaler om samma revir och om samma kvinna ...

När jag var ensam med katten och fotograferade den på en antik matta var den underbar, den spann av mitt beröm och poserade. De säger att katter inte kan ta order. Men det kan de. Om man berömmer dem.

Jag är uppväxt med katter. I England vördas katter som små gudar, ungefär som i det gamla Egypten.

En av mina katter blev jättegammal. Den andra blev skjuten av grannpojken. Som hade fått ett luftgevär att leka med. Han dog. Katten alltså. Grannpojken fick inget straff alls.

Som att bli av med sitt luftgevär eller lägga sig utan efterrätt.

Jag hade aldrig en tanke på att återuppliva älsklingskatten (fast grannpojken borde ha haft stryk! även om barnaga är förbjudet!) men den idén kommer de på i Pet Sematary.

Att återuppliva en död älsklingskatt. (Inte att ge grannpojken stryk).

Katten blir jätteobehaglig. Nästan lika konstig som katten som min vän är livrädd för, för att den är så underlig. (Den är underlig. Snygg, men underlig! Den väntar säkert bara på rätt tillfälle att slå ner sin rival i sömnen ...)

Poängen är ... Det här hade inte funkat med en hund. Katter i sig är något som folk innerst inne är rädda för, förr i tiden hängde de ihop med häxor och djävulen och allt möjligt otäckt.

En hund i Pet Sematary ... Nej. Katt däremot ... blir skitläskigt direkt!

Pet Sematary är redan en bok av Stephen King och har filmats av Mary Lambert och nu är det alltså dags igen för en ny filmatisering.

Hemskare, eller inte?

Delvis. Men ... nej. Den nya filmen är inte speciellt hemsk, snarare ledsam och tragisk.

Kan bero på att man blivit äldre. Lite.

Början är i alla fall likadan i alla tre versionerna.

I den nya filmen spelar Jason Clarke läkaren Louis Creed, som fått nytt jobb som skolläkare, och tillsammans med hustrun Rachel (Amy Seimetz), och barnen Elllie (Jeté Laurence) och Gage (tvillingarna Hugo och Lucas Lavoie) flyttar han in i ett hus ... som den här gången verkar ligga mitt i skogen.

Förra gången bodde de vid en stor väg, som trafikerades av stora långtradare och annan tung trafik.

Den här gången bor de vid en liten gullig skogsväg. Som trafikeras av långtradare.

Vad är det med de där långtradarna, trasig GPS eller? Det BORDE finnas någon lämplig motorväg i närheten!

Katten blir i alla fall överkörd (i alla versioner) och återupplivad (i alla versioner) och blir sjukt obehaglig (i alla versioner).

Sedan skiljer det sig en hel del åt vad som händer med resten av familjen.

Skulle man kunna tolka det som ett potentiellt lyckligt slut att de skulle alla kunna bli återupplivade som en zombie-familj --- happily family ever after! Och ungarna är för evigt små glin i trotsåldern.

Nu säger jag inte att det är vad som händer, men det skulle kunna hända --- alla blir levande döda i hela huset eller hela den lilla byn och ingen behöver någonsin sakna någon och ingen verkar obehaglig eller konstig eftersom alla är lika obehagliga och konstiga ...

Det bästa i den HÄR versionen är bra barnskådespelare och så grannen Jud Crandall (spelad av John Lithgow). Fast varför i hela världen han säger åt ungarna att gräva ner katten på den gamla indianmarken ... VET han inte att de kommer att få en ond och illaluktande zombie-katt tillbaka?

Det är en av filmens oförklarliga små gåtor.

Samt hur man på en liten skolläkarlön kan få råd med ett plejs som har så gigantiskt stora ägor, flera tunnland, verkar det som.

Men, men. Det finns mycket som är oförklarligt här i världen.

Pet Sematary är i alla fall fortfarande lite otäck. Fast inte alls så läskig som förr i tiden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar