BÖCKER PÅ FILM DEL 1 – från HARRY POTTER till EN LITEN BOKHANDEL I PARIS

  

Böcker, boklådor, bokhandlare och bibliotek spelar viktiga roller i många filmer och vi listar här några av de bästa i olika genrer. Thriller, deckare, komedi, prisvinnande drama och publikfriande fantasy … Klassiker så väl som nyheter. En diger lista för bibliofiler och cinefiler att dela och mysa med tillsammans! Första tipset här nedan har precis gått upp på svenska biografer.

A Bookshop in Paris (En liten bokhandel i Paris) – Sergio Castellitto (2021)

Det är snudd på obligatoriskt för feelgood att ha “lilla” i titeln. I alla fall i Sverige. Det lilla bageriet på strandpromenaden, Det lilla caféet med glasveranda, Den lilla bokbussen runt hörnet, Det lilla konditoriet med småkakor, Det lilla antikvariatet i den lilla gränden, Den lilla stugan vid den lilla bäcken, Den lilla sjöjungfrun plumsar igen …

Men … En liten bokhandel i Paris är lite mer än en feelgoodklassiker och filmen är gjord efter ett manus författat av en italiensk stjärnregissör, Ettore Scola, som skapade Vi som älskade varandra så mycket.… (och inte lite!) Filmen får svensk biopremiär inom kort, den 17 februari.

Notting Hill – Roger Michell (1999)

Stor amerikansk filmstjärna kommer till London och väljer att gå till en
liten obskyr bokhandel i stadsdelen Notting Hill för att köpa en bok om …
Turkiet. (Varför?)

Allt vad man behöver för att bli ihop med en filmstjärna av Julia-Roberts-
liknande status (spelad av Julia Roberts) är alltså en bokhandel full av
reselitteratur som ingen egentligen läser — och att se ut som Hugh Grant!
Manus av mästaren Richard Curtis. Korad till den bästa romantiska
komedin genom tiderna. (Jag trodde att filmen Casablanca innehade den
positionen – men den räknas tydligen inte som komedi – trots att den är så
rolig!)

Beauty and the Beast (Skönheten och Odjuret) – Gary Trousdale, Kirk Wise (1991)

Den enda animerade film som någonsin blivit nominerad till Oscar i kategorin Bästa film. Skönheten Belle läser jämt. När vi först träffar henne är hon på väg till ortens lilla boklåda. Bokhandlaren är den ende i den lilla byn som förstår henne. Fast det här är inte Notting Hill. Bokhandlaren ser inte ut som Hugh Grant. Han har inte en chans. Och han har inte ett helt magnifikt bibliotek att erbjuda henne i kärlekspresent – den mest romantiska, bibliofila gesten i hela filmhistorien. 

Men. Ingen sann bibliofil, som Belle, skulle i verkligheten låta ett hungrigt, bräkande, ulligt får förse sig och ostraffat låta djuret mumsa upp en hel del av en spännande bok, allt emedan Belle är upptagen med att sjunga en klämmig sång.

Harry Potter and the Philosopher’s Stone. Chris Columbus (2001)

Hur är livet på den berömda trolldomsskolan Hogwarts?
Harry, Ron och Hermione är så upptagna med att leta ledtrådar i alla möjliga böcker i alla delar av biblioteket – även i “the restricted section” – för att lösa mysteriet med “the philosopher’s stone”. I den magiska världen finns ingen internetuppkoppling och inget snabbare sätt. Det tar två terminer och en 152 minuter lång film.

Wonderstruck – Todd Haynes (2011)

En gammal bok om kuriosakabinett, med titeln Wonderstruck, och ett bokmärke från en originell liten bokhandel i New York, blir en ledtråd för protagonisten, som nyligen blivit döv, och som är på jakt efter sin pappa … Femtio år tidigare, under stumfilmens sista flämtande glansdagar, gjorde en döv liten flicka samma resa – och hade samma bok i splitterny version …Baserad på en romansuccé, filmmanuset skrevs av bokens författare, Brian Selznick.

The Book Thief (Boktjuven) – Brian Percival (2013)

Nazisterna bränner böcker och protagonisten gör allt i sin makt för att sno undan så många böcker som möjligt … Baserad på romanen med samma namn av Markus Zusak.

The NeverEnding Story – Wolfgang Petersen (1984)

Bastian Bux hittar en magisk bok som är en portal till en annan värld … och han är utvald till att rädda den världen. Alla älskade den fluffiga draken, som ser ut som en vit hund med långa öron. Alla älskade musiken. Alla älskade alla små skrömt. Och alla skrämdes av skurken som visade sig vara … ingenting?! Det här är en fantasyfilmklassiker par excellence. Som bland annat visats på Filmstadens Throwback Tuesday. En film som verkligen vinner på att visas i stort bioformat. Men med tanke på hur stora skärmar de flesta har på väggen nu för tiden – passa även på att njuta av denna film hemma, och känslan av att flyga hunddrake över ett magiskt fantasirike. Baserad på romanen av Michael Ende.

You’ve Got Mail – Nora Ephron (1999)

Meg Ryan och Tom Hanks var de mesta och bästa romcom skådespelarna på den här tiden. (Tom Hanks hade även andra romcom partners, som Daryl Hannahs lilla sjöjungfru i Splash.

Kathleen Kelly har en liten personlig bokhandel. Joe Fox har en hel kedja med opersonliga och billiga affärer, som slår ut alla personliga små butiker. I verkligheten hatar de varandra. På nätet blir de förälskade. En Nora Ephron klassiker.

Och … Med risk för att göra alla Meg Ryan och Tom Hanks fans upprörda. En föregångare till You’ve Got Mail är ännu bättre: The Shop Around the Corner. Och man slipper scener där huvudpersonerna har tråkig skärmtid. James Stewart (från julfilmen It’s a Wonderful Life) och Margaret Sullavan grälar och blir förälskade. Men. Inga böcker förekommer i denna affär.

Del två med böcker på film kommer snart med fler bibliofila, cineastiska tips!

BEAST – effektiv survivor-skräck, men inget stämmer med lejonens beteende

FAKTA
Regi: Baltasar Kormákur
Skådespelare: Idris Elba, Leah Jeffries, Lyana Hailey, Sharito Copley, Tafara Nyatsanza
År: 2022
Genre: Action, Äventyr, Drama
Längd: 93 minuter
Distributör: Unviersal

Format: DVD, Blu-ray
Betyg: 3

Idris Elba versus ett lejon. Alfahane versus alfahane. Savannen kan bara ha ett enda suveränt rovdjur, en enda apex predator. Och gissa vem det blir …  
 
Hajen + Prey = Beast 

Det här är effektiv survivor-skräck i samma genre som Hajen, fast utan att vara lika ikonisk. Framför allt när det gäller musiken. Filmen har också en hel del gemensamt med Prey. Där människan överlever och drar det längsta strået i bataljen, genom överlägsen kunskap om terrängen och sin fiende. Fast Beast är inte alls lika övertygande som Prey, speciellt inte i sista akten. 
 
Tröttsamma troper

Idris Elbas karaktär har två döttrar som ska skyddas och en bästa kompis som verkar vara vikt för att offra sig för kärnfamiljen. (Alla singlar därute – ni har ett värde! Att bli kanonmat för kärnfamiljen!) 

Farsor som skyddar sina barn, ofta döttrar, har blivit en tröttsam trop i filmvärlden. Morsor är frånvarande eller döda (som här) och man slår an smetigt sentimentala strängar. Visst vore det kul med hjältemorsa och död farsa och en singel som inte offrar sig? Bara för att skaka upp saker lite? 

Idris Elbas dotter sökte förresten rollen som filmdotter, men nobbades. 
 
Föredömligt kort speltid 

Hur bra är filmen? Visst, det finns en massa jumpscares, filmens speltid på en och en halv timme är föredömligt kort för en skräckis … Men som åskådare måste man ha ett stort mått av suspension of disbelief för att genomlida handlingen. Ingenting med hur lejon beter sig stämmer. Överhuvudtaget. Det är skrattretande dåligt. Speciellt slutet där ”tama lejon” ska skydda kärnfamiljen mot filmens skurk. Ja, som också är ett lejon.  

Dessutom. Lejoninnorna är farligare än lejonen. Bara ännu en sak som produktionen till filmen har missat. 

Snyggt foto, högt tempo 

Finns det något som är ovanligt eller ovanligt bra? Ja. Fotot. Och tempot. Oscarsvinnande fotografen Philippe Rousselot (Dangerous Liaisons, Interview with the Vampire, Big Fish) går gång på gång in för oväntade val. Han får filmen att se snyggare ut än den B-action som den egentligen är. Och det är rätt kul att detta blodiga drama i Sydafrika är regisserat av en effektiv islänning,  Baltasar Kormákur, som inte skäms för att han gör ”pulp fiction” i filmform. 

HARLAN COBEN : LÄMNA INGA SPÅR – Wilde var en bättre karaktär när han bara var ”Pojken från skogen”

FAKTA
Förlag: Bookmark
Serie: Wilde (del 2)
Genre: Deckare, Skönlitteratur i översättning
Originaltitel: The Match
Översättning: Jan Risheden
Antal sidor: 373
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2023-01-09

Pojken från skogen är tillbaka i en fristående del två. Wilde är fyrtio plus-någonting, ingen vet exakt, för han hittades i skogen när han var liten. Han hade inga minnen av någon familj eller hur han hamnade i skogen.

Han överlevde genom att äta rester som han hittade i olika sommarstugor – och med hjälp av en jämnårig vän, som alla trodde hade hittat på en fantasivän som fanns i skogen.  

Nu har den vännen dött i en mystisk bilolycka som fortfarande inte fått sin förklaring. Wilde är ihop med änkan i ett av och på förhållande och även kompis med vännens son och mamma.  
I jakten på den familj som Wilde inte minns (och som övergav honom i skogen)  lämnar Wilde sitt DNA till olika sajter på nätet. Han hittar en person som kan vara hans pappa, men efter en träff försvinner den potentiella pappan och dennes fru och tre döttrar spårlöst. 
 
Släkten är värst … och även mordisk? 

Wilde hittar också en avlägsen kusin eller syssling som är involverad i den skumma dokusåpavärlden. Denna avlägsna kusin har utsatts för näthat och kanske har han begått självmord. Eller så är han en seriemördare. Spåren går åt alla håll och kanter och Wildes vägar korsas med en grupp som tar itu med näthatare och anonyma troll på extrema sätt. Man kan se dem som vigilantes, i stil med Batman, men i en virtuell värld. Morden tycks ha en koppling till denna grupp … 

Wilde var bättre som en modern spagetti-Clintan
 
Harlan Coben blandar och ger. DNA-spåret är ganska uttjatat vid det här laget. Vem bryr sig? Clintans okände hjälte i den klassiska trilogin med spagettiwesterns var så bra just för att han inte genomgick DNA-analys – man struntade i hans släktingar, hans ursprung … allt. Wilde var en bättre karaktär nr han bara var ”pojken från skogen”. Historien om hur han hamnat där och vad hans familj utsatts för är långsökt och det finns stora hål i själva berättelsen.  


Bokens andra storyline som är en hejdlös drift med dokusåpavärlden är bättre. Liksom den del som handlar om näthat och det laglösa westernland som internet i USA har förvandlats till. Det krävs mer än en handfull dollar för att rensa upp här. 
 
Demokratin sätts på undantag 

I en bihandling försvarar Wildes vän Hester (hon som är mamma till hans döde barndomsvän) en man som begått mord genom att hävda det var självförsvar – trots att alla vet att det helt klart var mord. Allt för att tjäna pengar och bli berömd. Fula fiskar fiskar inte bara på nätet.

Hester dövar samvetet med att mordoffret var högersympatisör … Innebär det att alla som tycker det var fel att döda gråsparvar i miljontals får lov att  skjuta kommunister och vänsterpartister hejvilt? Eller att alla som tror på att Joe Biden stal segern från Donald Trump har rätt att skipa rättvisa med gevär?

Hester öppnar en farlig väg där åsiktsfrihet och demokrati sätts så långt ner på prioritetslistan. Det viktigaste är ju att hennes eget tv-program har bra tittarsiffror och att hon tjänar storkovan på att vinna tveksamma fall och få mördare friade.  

Ingen vacker bild
 
Det är ingen vacker bild av Amerika som Harlan Coben målar upp. Men förmodligen känner många amerikaner igen sig, böckerna säljer som smör och flera av dem har blivit Netflix serier. En ny serie, med Win som huvudperson och tveksamt rättskipande vigilante, har premiär i år. 

Svante Pääbo har inte själv kollat sitt DNA

Pojken från skogen är fortfarande den bästa boken i Harlan Cobens långa produktion – där Wilde får vara en anonym och mystisk hjälte utan band, utan familj och utan DNA-analys. 

Som genetikern Svante Pääbo sa i en Nobelpristagarintervju. Det är människor som man tillbringar sin tid med dagligen som är viktiga. Han har själv inte kollat sitt DNA för att analysera några släktskap. Varken med neandertalare eller homo sapiens.

LYLE, LYLE CROCODILE, HALLOWEEN ENDS och TICKET TO PARADISE bland februaris DVD- och Blu-ray-släpp

Februari är en riktigt fullmatad filmmånad.  Familjefilmer som Stinkisarna, En annorlunda värld, Tassar av stål, en ny LasseMajas detektivbyrå och Lyle, Lyle, Crocodile. Skräckavslutning med the final girl som nu blivit the final grandmother: Halloween Ends. Och en av de största franska deckarna spelas av en av de (bokstavligen) största franska skådespelarna. Gérard Depardieu är Kommissarie Maigret. 

Nu är det inte deckare utan feelgood som är världens största bokmarknad. En av de största feelgood succéerna, Mrs. Harris, har nu blivit film. Missa inte underbara Leslie Manville i Mrs. Harris Goes to Paris. Och ja, hon är suverän i deckargenren också (Sherwood och Dödligt kapitel finns på SVT play). Mrs. Harris är banbrytande i sin genre – bland annat genom att hon faktiskt arbetar ihop pengar till sin klänning själv. Pretty Woman är så ute! 

Roberts och Clooney får en andra chans

Med det sagt … Julia Roberts är hemma igen. I romcom genren som gjorde henne berömd. Tillsammans med George Clooney. Som hon haft ihop det med förr. På film, alltså …  I Ticket to Paradise spelar de gamla filmstjärnorna ett frånskilt par som får en andra chans. 

Italienarna har sin egen speciella infallsvinkel till romance och superhjältestatus – vilket vi får se i Kärlekens hjältar. Ciao filmmys med riktigt bra film! Och visst är dansk film ”still going strong”, speciellt när Sofie Gråbøl är involverad. Spana in hennes prestation som Inger och Rose i filmen Rose. 
Slutligen, inte en månad utan en ”based on a true story”. Inget är väl vansinnigare än att en av de mest kända kungagravarna varit ”förlagd” i mer än 500 år … och att en amatörarkeolog hittar honom. Filmen The Lost King är baserad på boken The King’s Grave: The Search for Richard III av Philippa Langley och Michael Jones. Sally Hawkins (känd från Paddington och The Shape of Water) är mycket sympatisk i huvudrollen. 
Allt detta och mycket mera under februari månad. 
Smaklig filmfest och glöm inte att fira Valentine’s Day med fint filmkalas!

6
The Old Way
Prey for the Devil
Tassar av stål
Året jag slutade prestera och började onanera

13
Anklagelsen
En annorlunda värld
En sekund av lycka
LasseMajas detektivbyrå – skorpionens gåta
The Lost King
House of the Dragon
Maigret
Rose
Stinkisarna
Ticket to Paradise

20
Black Panther: Wakanda Forever
Lyle, Lyle, Crocodile
Skolan vid världens ände
The Woman King

24
Can You Keep a Secret
The Came You

27
Detective Knight: Rogue
Halloween Ends
Kärlekens hjältar
Mrs. Harris Goes to Paris

ENOLA HOLMES 2 – så här ska Sherlock Holmes uppdateras

 

Uppföljaren överträffar ettan – på så många sätt. Man har använt sig av Sarah Chapmans verkliga historia och den berömda tändsticksstrejken (som inträffade i verkligheten, fast utan inblandning av Enola Holmes, Moriarty och en massa mord) och tyfusepidemin och funderingar utifall vinstmarginaler verkligen är det enda som ska räknas …  på så sätt har man fått fram både en tidsaktuell och en viktorianskt tidstypiskt äventyr på en och samma gång.

Det här är så mcket bättre än BBC:s tradiga serie Sherlock, som kretsar kring en homoskämtsam ton och ett triangeldrama med tre vita män – Sherlock Homes, John Watson och Moriarty. Den supersmarta lillasystern är inspärrad. Och detta ska föreställa ”samtida uppdatering”. Det är så mycket mossigare än vilka gotiska viktorianska berättelser som helst. 

Moriarty som svart kvinna

Här … tillåts den supersmarta lillasystern att spela första fiolen – även om hon till skillnad från Sherlock inte äger någon fiol. Lestrade funderar på om han får vara på ”first name basis” med Sherlock Holmes och erbjudar sig att bli kallad för Grayson (Sherlock nappar inte, tack och lov). Doktor Watson kommer att spelas av charmknutten Himesh Patel (känd från EastEnders och Beatleskomedin Yesterday) och det är väl på tiden att doktorer med brittisk-indiskt ursprung får representation? Och Moriarty är en svart kvinna. Så HÄR ska Holmes uppdateras! 

Uppgraderat kärleksintresse

Filmen är mycket löst baserad på Nancy Spingers Enola Holmes Y.A. böcker och unga fans gillar så klart att Lord Tewkesbury har blivit  uppgraderad ett någorlunda jämnårigt kärleksintresse för Enola istället för en liten toddler som hela tiden måste räddas. 

Enola, en högst mänsklig deckare

Det här är bättre än originalet. Och Enola Holmes berättarröst är tack och lov inte en voice-over utan hon förklarar i humoristiska monologer med kameran som samtalspartner vad hon håller på med, eller rättare sagt, vad hon tror att hon håller på med. Enola är en högst mänsklig deckare, och hon missar ofta poängen.

Det  är snyggt klippt och snyggt berättat och visar upp en version av viktorianska London där staden får vara både skitig och multikulturell … och full av hästdragna droskor, snygga kläder och klassisk elegans, precis som i Conan Doyles original.

Krockande talanger

Henry Cavill kommer i sin tolkning av Sherlock Holmes mycket nära originalet. Till skillnad från i så många moderna tolkningar är han inte asocial, oförskämd och någonstans på autismspektrat utan mycket charmig, social och empatisk. Förutom lysande i slutledningsförmåga. Ibland krockar talangerna och mitt i en slutledning om vad Enola Homes haft för sig tvingas Sherlock att pausa och svälja hårt – känslorna kommer till ytan, han inser att hans älskade lillasyster har utsatts för hot och mordförsök. Då är det inte lätt att fortsätta med ”slutledningstricket” för att briljera. 

Smart och full fart – och inte för småbarn. Viktorianska London var farligt på så många sätt, våldsamt och fullt av smuts och sjukdomar och perversa mördare. 

Folk med rätt look och sound

Som i så många kostymdraman har man dragit fördel av att engagera ett myller av brittiska skådespelare i varenda liten minimal roll, folk som har helt rätt look och sound i sammanhanget, och som lägger ner möda på att skapa en rejäl roll även av bara några få repliker. Spana särskilt in den talangfulle Tim McMullan (som även kan ses i den utmärkta serien Dödligt kapitel som finns på SVT play just nu), som här spelar skurk eller möjligen offer. Beroende på infallsvinkel.

ENOLA HOLMES – korkad intrig, men småskojigt mellan varven

FAKTA
Regi: Harry Bradbeer
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Henry Cavill, Sam Claflin, Louis Partridge, Helena Bonham Carter

Land: Storbritannien

År: 2020

Genre: Äventyr
Längd: 123 minuter

Visas på Netflix

Betyg: 3

Maka på dig Sherlock Holmes – det finns en ny mästerdetektiv i stan! Men visst är viktorianska London tillräckligt fullt av fiffel och båg och mördare i välskräddade kostymer och plommonstop för att räcka till mer än en detektivbyrå?

Enola Holmes är Sherlock Holmes hitintills ganska okända lillasyster. Hon figurerar i en serie ungdomsböcker av Nancy Springer, men det är Netflix påkostade filmatiseringar med tekniskt skojiga finesser (berättelser med klippdockor, stumfilmsskyltar och så vidare) som gjort henne megakänd. Och det är ingen mindre än The Crowns Princess Margaret, alltså Helena Bonham Carter, som spelar Enola Holmes orädda och stridbara mamma. Det är lätt att förstå varför Sherlock har blivit som han blivit med en sådan familj. 

Explosiva grejor

När berättelsen inleds är Mrs Holmes försvunnen och bröderna Mycroft och Sherlock är konfunderade. Enola är hjärtekrossad. Hon fyller sexton … och mamma är borta. Hon måste hitta henne! Men publiken förstår innan Enola att hennes mamma försvunnit frivilligt, hon är en del av ett nationellt nätverk av ökända terrorister, mer kända som militanta suffragetter … och det som mamma Holmes håller på med är explosiva grejor. På mer än ett sätt. Det är inte meningen att Enola ska följa efter. Men följa efter gör hon, och blir på vägen involverad i ett annat fall – det verkar som om någon är ute efter att mörda den reformvänlige Lord Tewkesbury, en jämnårig snygging till Enola och blivande kärleksintresse i serien. 

Smidigare sätt fixa rösträkningen

Det finns många plot holes i intrigen. Om någon inte vill att någon annan ska rösta på ett visst sätt – det finns så många så mycket smidigare sätt att fixa rösträkningen på än att leja klumpiga yrkesmördare för att ta familjemedlemmar av daga. (Och dessutom – någon måste ju ärva gods och titel – har man haft ihjäl arvtagarna finns det ju ingen i framtiden som kan ta hand om flagnande tapeter och läckande tak och annat glamoröst adligt arvegods).

Fördrar botanik framför politik

Nummer ett på röstfixarlistan är mutor och övertalning (det funkade ju utmärkt när Quatar fick fotbolls-VM), och den viktorianska klassikern är ju att skicka ut yngre familjemedlemmar på ”The grand tour”. Folk som är upptagna med att måla akvareller i Italien är inte hemma och röstar. Det är förresten inte förrän Lord Tewkesbury är mordhotad som han börjar att intressera sig för politik, innan dess verkar han mest vara intresserad av botanik. Han håller på att försörja sig med att sälja blommor när Enola hittar honom. 

Segt och historiskt felaktigt

Jämfört med boken finns en lång och onödig sekvens där Enola ska gå i skolan och den löjliga skolan samt även räddningsaktionen påminner mer om något ur en Roald Dahl bok än ett Sherlock Holmes äventyr. Både segt och historiskt felaktigt utan att vara kul (vilket de flesta anakronismer brukar vara). 

Misslyckade förklädnader

Ett running gag genom hela filmen är en parodi på Sherlock Holmes mästerliga förmåga att klä ut sig (väl dokumenterat i Conan Doyles äventyr) – här försöker Enola klä ut sig och varje gång misslyckas förklädnaderna kapitalt. 

Uppblåst som han ska vara

Intrigen må vara korkad, men det är småskojigt mellan varven. Familjen Homes är utmärkt castad – Sam Claflin som Mycroft, Henry Cavill som Sherlock och Helena Bonham Carter som Mrs Holmes. Mycroft är precis så irriterande och uppblåst som han ska vara, Sherlock har både empati och skarpsinne, och Mrs Holmes är bokstavligen kick-ass.

DON’T WORRY, DARLING – ingenting hänger ihop eller går ihop

FAKTA
Skådespelare: Florence Pugh, Harry Styles, Chris Pine, Olivia Wilde, Gemma Chan
Land: USA
År: 2022
Genre: Drama, Thriller
Längd:123 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Warner
Betyg: 2

Det blev ett budgivningskrig mellan ett otal Hollywoodstudios när Olivia Wildes nya projekt lanserades. Alla som inte vann budgivningen tackar nu säkerligen sin lyckliga stjärna tusen gånger om.

När det gäller skvaller och rykten så har Don’t Worry Darling nått upp i rekordnivåer för en modern film.
 
Harry Styles regiromans och omskrivna spottloska

Shia LaBeouf som fick sparken för att han missuppförde sig. Ersättaren Harry Styles, en gång i tiden känd som popstjärna i bandet One Direction, hade en romans med regissören Olivia Wilde. Hur störde detta inspelningen? Hur påverkades filmen? Varför hatar Olivia Wilde och Florence Pugh varandra? Och spottade Harry Styles verkligen på Chris Pine när det var dags för filmens världspremiär på Venedig filmfestival? ”Spitgate” var lätt årets mest omskvallrade och omskrivna händelse i underhållningsbranschen. Och … tänk vilken skojig film som det hade blivit av alla dessa rykten!
The Movie That Goes Wrong. Gång på gång på gång….
 
Färdig produkt mindre intressant än alla rykten

Men … hur är då själva produkten? Kort svar: inte alls lika intressant som alla rykten och intriger bakom kulisserna.
Filmen är en hybrid av thriller, svart komedi, feministmanifest … Och lite skräckfilm. Trots allt, det verkar vara en uppdatering av den gamla skräckisen The Stepford Wives  som står på tapeten. Männen åker till jobbet, lika säkert som ett klockverk, och kvinnorna är glada och villiga hemmafruar.
 
Ett typiskt sterilt och fantasilöst Hollywoodparadis

Vi befinner oss i öknen, i ett artificiellt uppbyggt ”paradis”. Som så ofta när Hollywood ska gestalta ”paradiset” på film så tänker de på Hollywood och Los Angeles. Alla har perfekt klippta gräsmattor. Man ska ha pool, grillplats, garage och tennisbana. Hur många av dessa grejer man har speglar statusen. Chefen Frank, spelad av Chris Pine, har tennisbanor. Plural. Och arkitektritat hus.
 
Måndag hela veckan

Det hela påminner lite om utopi-dystopithrillern Elysium med Mark Damon. Och återigen får man samma tanke … Det här ser ju så himla tråkigt ut. Det finns inga årstider, inga väderomväxlingar, inga intressanta blommor, inga ovanliga träd, inga urtidsskogar, ingenstans att plocka bär och svamp, ingenstans för hundar att gräva ner tuggben, det finns inga katter, harar, rävar, igelkottar, fåglar, döda stubbar fulla med skalbaggar, inga spindlar, inga fjärilar … Bara dessa oändliga rader av turkosa pooler och pastellfärgade människor med cocktaildrinkar. Skuggorna är helt fel, palmerna rör sig inte i blåsten och alla människor rör sig som om de var med i datorspelet The Sims.
 
Överraskningen som inte är en överraskning

Nu utfärdas spoilervarning. Det visar sig att det ska vara en överraskning att tillvaron i denna fiktiva stad Victory verkligen bara är ett datorspel … eller snarare en datorsimulering. Det förstår man faktiskt ganska tidigt i filmen.
Ingen finns där på riktigt, allt utspelar sig bara i fantasin. Det är lite The Matrix och Inception över det hela. Kropparna finns någon annan stans. Nersövda.

Annars påminner handlingen mycket om The Truman Show och Free Guy … för huvudrollsinnehavaren börjar misstänka att det här är inte på riktigt, hen vill ha ut mer av livet, och då skakas allt i sina grundvalar.
 
Pigg hemmafru och Rat Pack lookalike

Florence Pugh spelar en pigg hemmafru som är gift med killen som ser ut som Harry Styles med Frank Sinatra stajling. Men i den verkliga världen har hon varit en framgångsrik läkare. Nu ligger hon nersövd och drömmer om en hemmafrutillvaro. Hon vill ut, och för att klara av detta måste hon dupera sin man, ja, alla män i spelet/simulationen, och ta sig till sin egen kropp.

Det finns mer luckor i handlingen än handling utan luckor. Ingenting går ihop. Om något går fel i simulationen… varför jagar dessa rödklädda människor runt? Och en läkare med piller? Varför gör man inte något på platsen där de nedsövda kropparna ligger?
 
En manlig dröm utan kärlek

De flesta kvinnorna tycks ha kidnappats mot sin vilja, utvalda av män som har denna dröm. Liksom i fallet The Stepford Wives är detta en manlig dröm. Men vad är det för poäng med att bli älskad av en robot som liknar den fru man just har mördat, eller att bli älskad av en person som mot sin vilja är nedsövd på annan ort och som fått artificiella minnen inplanterade för att locka fram kärlek? Männen vet ju om att allt är fejk.

Varken mat eller swimmingpooler eller snygga bilar eller tennisbanor finns. Och kärleken finns inte heller.
 
Efter förklaringen … är allt ännu mer obegripligt

Det finns mängder av obegripligheter i filmen. I tjugo minuters extramaterial förklarar Olivia Wilde allting … och hur detta är ett feministiskt manifest … och sedan är filmen ännu mer obegriplig.

Varför har huvudpersonen drömmar i svartvitt? Vilka är alla de där balettdansande blonda kvinnorna i drömmen? Varför måste de klippa in ännu en tråkig drömscen när vi just ska få se Dita Von Teese klättra upp i ett cocktailglas?
 
Saknas aldrig de kidnappade unga kvinnorna?

Varför är det ingen som saknar den smarta unga kvinnliga läkaren? Ens på jobbet? Hon är ju kidnappad och nersövd för bövelen!
Hur länge kan folk ligga nersövda utan att det skadar dem? De får liksom varken mat eller motion i simulationen.

Och slutligen … skulle det inte gå att sälja ”vara ihop med Harry Styles” i en en timmes lång simulation (längre kan nedsövning väl inte vara hälsosamt?) till alla gamla One Direction fans? Varför ska det bara vara en manlig fantasi?
 
Vem vill ha tråkigt i ett spel?

Varför måste simulationen vara så förpepprat tråkig?
Skulle jag göra mig besväret att besöka en simulation skulle jag vilja ha något mer än en tripp till en fejkad version av 1950-talets Los Angeles. Visst vill man ha en tripp till Mars, som Arnold Schwarzenegger fick i en gammal 1980-tals rulle, eller en tur till Hogwarts, och mata ugglorna i posttornet och ta en flygtur på Buckbeaks rygg!
 
Uddlös, mesig och osammanhängande

Filmen är för mesig för att vara thriller eller skräck, för uddlös och för velig för att vara satir eller komedi, och alldeles för tråkig och långsam för att vara underhållning.
Dessutom är filmen för ologisk och för tondöv för att vara sammanhängande. Men man ska förmodligen inte bekymra sig om smörjan, och det faktum att ingenting hänger ihop eller går ihop … Som sagt. Don’t Worry Darling.