ENOLA HOLMES 2 – så här ska Sherlock Holmes uppdateras

 

Uppföljaren överträffar ettan – på så många sätt. Man har använt sig av Sarah Chapmans verkliga historia och den berömda tändsticksstrejken (som inträffade i verkligheten, fast utan inblandning av Enola Holmes, Moriarty och en massa mord) och tyfusepidemin och funderingar utifall vinstmarginaler verkligen är det enda som ska räknas …  på så sätt har man fått fram både en tidsaktuell och en viktorianskt tidstypiskt äventyr på en och samma gång.

Det här är så mcket bättre än BBC:s tradiga serie Sherlock, som kretsar kring en homoskämtsam ton och ett triangeldrama med tre vita män – Sherlock Homes, John Watson och Moriarty. Den supersmarta lillasystern är inspärrad. Och detta ska föreställa ”samtida uppdatering”. Det är så mycket mossigare än vilka gotiska viktorianska berättelser som helst. 

Moriarty som svart kvinna

Här … tillåts den supersmarta lillasystern att spela första fiolen – även om hon till skillnad från Sherlock inte äger någon fiol. Lestrade funderar på om han får vara på ”first name basis” med Sherlock Holmes och erbjudar sig att bli kallad för Grayson (Sherlock nappar inte, tack och lov). Doktor Watson kommer att spelas av charmknutten Himesh Patel (känd från EastEnders och Beatleskomedin Yesterday) och det är väl på tiden att doktorer med brittisk-indiskt ursprung får representation? Och Moriarty är en svart kvinna. Så HÄR ska Holmes uppdateras! 

Uppgraderat kärleksintresse

Filmen är mycket löst baserad på Nancy Spingers Enola Holmes Y.A. böcker och unga fans gillar så klart att Lord Tewkesbury har blivit  uppgraderad ett någorlunda jämnårigt kärleksintresse för Enola istället för en liten toddler som hela tiden måste räddas. 

Enola, en högst mänsklig deckare

Det här är bättre än originalet. Och Enola Holmes berättarröst är tack och lov inte en voice-over utan hon förklarar i humoristiska monologer med kameran som samtalspartner vad hon håller på med, eller rättare sagt, vad hon tror att hon håller på med. Enola är en högst mänsklig deckare, och hon missar ofta poängen.

Det  är snyggt klippt och snyggt berättat och visar upp en version av viktorianska London där staden får vara både skitig och multikulturell … och full av hästdragna droskor, snygga kläder och klassisk elegans, precis som i Conan Doyles original.

Krockande talanger

Henry Cavill kommer i sin tolkning av Sherlock Holmes mycket nära originalet. Till skillnad från i så många moderna tolkningar är han inte asocial, oförskämd och någonstans på autismspektrat utan mycket charmig, social och empatisk. Förutom lysande i slutledningsförmåga. Ibland krockar talangerna och mitt i en slutledning om vad Enola Homes haft för sig tvingas Sherlock att pausa och svälja hårt – känslorna kommer till ytan, han inser att hans älskade lillasyster har utsatts för hot och mordförsök. Då är det inte lätt att fortsätta med ”slutledningstricket” för att briljera. 

Smart och full fart – och inte för småbarn. Viktorianska London var farligt på så många sätt, våldsamt och fullt av smuts och sjukdomar och perversa mördare. 

Folk med rätt look och sound

Som i så många kostymdraman har man dragit fördel av att engagera ett myller av brittiska skådespelare i varenda liten minimal roll, folk som har helt rätt look och sound i sammanhanget, och som lägger ner möda på att skapa en rejäl roll även av bara några få repliker. Spana särskilt in den talangfulle Tim McMullan (som även kan ses i den utmärkta serien Dödligt kapitel som finns på SVT play just nu), som här spelar skurk eller möjligen offer. Beroende på infallsvinkel.