måndag 25 november 2013

Vem vann i Barn- och Ungdomsklassen?

Min favorit i denna kategori var Lex bok en ungdomsbok av Sara Kadefors - hon har vunnit tidigare med Sandor slash Ida. Men Lex bok var den enda boken av FEM som INTE var en bilderbok.
INget ont om bilderböcker, men det är oftast bilderböcker som vinner. Det är som om ungdomsböckerna blir lite styvmoderligt behandlade. Nyckeln som är helt briljant var inte ens nominerad ... Det är som om barnjuryn är utbildad på småbarnböcker och det är det dom kan.
 
men NU till två glada vinnare:
 
Ellen och Eva!
 
Ellen och Eva - Hippo förlag - vann för bästa bilderbok.
 
Förlåt jag menar vann i barn och ungdomskategorin av August priset.

De får stora blombuketter!



Ellen höll tacktalet och tackade sin kollega Eva
och Hippo förlag ...
 


 Hitintills är det de som blivit presenterade sist som vunnit. Det förtar spänningen litegrann!












ONE down! 2 to go .... Min favorit Bea Uusma vann!!!


JUST NU Augustpriset! Med massor av bra musik!

 
Petter rappade den Unge Werthers lidanden och talade om sina läs och skrivsvårigheter som hade lett till en livslång kärlek till svensk litteratur ... Kolla in detta! Värt det både för Petter, litteraturen och musiken!
Eva Röse: briljant presentatör.
Musikerna: jättebra! Augustifamiljen, Anna Järvinen och många fler!

Ni kan även följa galan om ni är hemma:

http://www.augustpriset.se/

Live sändning.
OBS!
Min favorit Bea Uusma vann med Expeditionen Min Kärlek. !!!

Kul:

Melodifestivalkoppling: Bea Uusma har faktiskt skickat in en Melodifestival låt om Andrée expeditionen! (Hon var 12, den kom inte med).

Visst behöver vi fler låtar i Melodifestivalen som handlar om katastrofer?!

JUST NU: Augustpris galan!

Just nu:

Augustprisgalan!

Jag blir så himla rörd av den där unga tjejen som vunnit Lilla Augustpriset!

Och Petter som rappar den Unge Werthers lidande! Respekt!

Har den bästa delen av Augustprisgalan redan varit?




Lånad bokuggla! ;D

lördag 23 november 2013

RECENSION: Lex bok


Cyrano de Bergerac skaffade en ställföreträdare för att säga vad han EGENTLIGEN känner.

Men han hade inte tillgång till en blogg. Där kan man lätt uppfinna en ny variant av sig själv.

Lex i Lex bok skaffar en blogg där hon utger sig för att vara Maya - och börjar säga allt vad hon egentligen vill säga och som hon faktiskt också säger som sig själv - men ingen lyssnar.

Men Maya är snygg och cool och en dekadent femme fatale i lyxforpackning, stajlad av Lex bästa vän Jonatan, en gay kille med drömmar om att blir designer. Jonatan ser det inte som en lögn, han ser det som ett konstprojekt, hans konstprojekt, och det blir många gräl mellan Lex och Jonatan vad som verkligen är viktigast: orden eller bilderna. Lex del eller Jonatans del i bloggen.

För Maya blir en modeikon och en stilguru - alla älskar henne. Och plötsligt vill alla höra vad Lex har att säga. Eller vad Maya har att säga. För vem är egentligen vem av Lex och Maya och håller inte den där Maya på att ta över Lex liv? Lex inser snart att till och med Jonatan börjar tycka bättre om att vara med Maya än att vara med Lex.

Lex bok är en ungdomsbok av Sara Kadefors som verkligen fångar tidsandan i Sverige: allt är yta, allt är marknadsföring. Kadefors har redan vunnit Augustpriset med Sandor slash Ida. På måndag kan hon vinna igen med Lex bok.

Dessa får Augustpriset!

På måndag delas Augustpriset ut.
De nominerade är.

I kategorin Årets svenska skönlitterära bok:
”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek” – Lena Andersson.
”Liknelseboken. En kärleksroman” – Per Olov Enquist.
”Vitsvit” -Athena Farrokhzad.
”Tre vägar” – Katarina Frostenson.
”Porslinsfasaderna” – Sven Olov Karlsson.
”Hägring 38″ – Kjell Westö.

I kategorin Årets svenska fackbok:
”Germanerna. Myten. Historien. Språken.” – Tore Janson.
”Mannen som slutade ljuga. Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick” – Dan Josefsson.
”Självhushållning på Djupadal” -Gustav Mandelmann & Marie Mandelmann.
”438 dagar. Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar” -Johan Persson & Martin Schibbye
”Spår” – Lena Sundström.
”Expeditionen. Min kärlekshistoria” – Bea Uusma.

I kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok:
”Om detta talar man endast med kaniner” – Anna Höglund.
”Lex bok” – Sara Kadefors.
”Snöret, fågeln och jag” – Ellen Karlsson & Eva Lindström.
”Jagger, Jagger” – Frida Nilsson.
”Maximilian och Minimilian” – Klara Persson.
”Cirkusloppor på luffen” – Lena Sjöberg.

Vilka är vinnarna på måndag?

Tre vägar

Expeditionen

Lex bok

RECENSION: Steglitsan - en vacker odyssée av konstens mästarinna Donna Tartt


Steglitsan
- en vacker odyssée av konstens mästarinna Donna Tartt
Den hemliga historien av Donna Tartt är en kultbok, älskad av generationer. I den svenska fantasyboken Eld (del två av den världsbästsäljande Engelsforstrilogin) funderar Minoo på om Viktor är god eller ond, om han är att lite på eller inte … och när det uppenbaras att Viktor har samma favoritbok som Minoo - Den hemliga historienav Donna Tartt (fast man ska läsa den på originalspråk, säger Viktor förnumstigt) så beslutar sig Minoo för att lita på Viktor - för ingen som gillar Donna Tartt och Den hemliga historien kan ju vara helt ond!
Sedan Den hemliga historien har det kommit ut en bok till av Donna Tartt, Den lille vännen, och så nu denna efterlängtade vackra bok:Steglitsan.
Det är känsligt att säga att “detta är lika bra som Den hemliga historien“. För många hard core fans kommer ALDRIG något i hela livet att vara lika bra som Den hemliga historien. Men med denna brasklapp: Detta är lika bra som den hemliga historien! Man känner igen Donna Tartt till 100% det här är hennes värld, hennes sätt att skriva, hennes sätt att skapa. Ingenting har förändrats. På gott och ont. En del vill ju att deras favorit ska ha en utvecklingskurva, ungefär som när Picasso hade sina olika perioder, medan andra vill känna igen sig. “If it ain’t broke don’t fix it”. Donna Tartt har redan ett vinnande koncept, man behöver inte fixa till det på något sätt.
Något som är intressant är att vågen med “konstdeckare” (allt från Dan Browns thrillers till Tulpanviruset och Pinocchios näsa) även har tagit sig in i Donna Tartts annars ogenomträngliga värld. Det börjar med en explosion på ett konstmuseum i New York - Donna Tartts version på Big Bang i konstvärlden - och Theo Decker, en ung pojke överlever, medan hans mamma dör.
Genast har vi en av litteraturhistoriens mest omhuldade arketyper: det föräldralösa barnet som orättvist berövats sin mamma. Vare sig det är Voldemort eller en explosion som är att klandra, så känner vi genast för ett föräldralöst barn.
Theo Decker blir under åren som följer helt uppslukad av en utsökt liten målning;: Steglitsan, ett värdefullt konstverk från 1600-talet.
Är det någon som undrar hur konstverket ser ut, så skymtar det genom en springa på bokomslaget och hela konstverket finns reproducerat inne i boken. Steglitsanär ett verkligt konstverk av Carel Fabritius, från 1654, olja på canvas. Steglitsen är däremot inte den vanligaste lilla fågeln i talgoxarnas och gråsparvarnas Sverige. En steglits hör till finksläktet, vilket kanske är lättare att uppfatta i original, där boken heter The Goldfinch.
Steglitsmålningen i boken Steglitsan kommer att dra in Theo i konstens kriminella undre värld …
Men boken blir aldrig en deckare (vilket den kanske blivit om någon annan författare fått samma material att behandla) det här är snarare en filosofisk Donna Tartt bok, en vacker odyssé genom dagens Amerika liksom en färd genom konstens mysterier. Det är så vackert och så välgjort. Tack och lov, det var värt att vänta på den ny Donna Tartt boken!
Det är bara att instämma med Minoo från Engelsforstrilogin. Donna Tartt kan verkligen skilja agnarna från vetet. Gott från ont.
En värld som innehåller Donna Tartt och utsökta små fågelmålningar från 1600-talet kan ju inte vara helt förlorad !




RECENSION: Svenska julvisor - en älskad och uppskattad tradition


 

Svenska julvisor - en älskad och uppskattad tradition

 Alla kan sjunga Alla kan sjunga Redaktion: Anna Sanner, Johanna Sjöberg, Marika Stolpe och Charlotte Wihk
Svenska Julvisor
Illustrationer: Jessica Kurki
Notskrift, inspelning och piano, Anders Wihk.
Fiol: Bengt Lysell
Original: Amelie Stenbeck-Ramel
Max Ström
Av alla årets helger tycker svenska folket bäst om julen. Gran, glögg, hyacinter och pepparkakor ger doftminnen, men julen är också minnena av alla sånger och visor som hör julen till. En blandning av julpsalmer, sånglekar, traditionella visor och några mer moderna klassiker.
I skolan sjungs det inför jul. Och i alla körer. Och varenda artist som någonsin varit med i Melodifestivalen verkar släppa en julskiva och turnera med en julshow. Men i allmänhet? Det finns de som påstår att sjungandet har övertagits av proffs och att den musikaliska självverksamheten är på utdöende --- men mycket pekar tack och lov på motsatsen. Vi vill ju ha kul själv och inte bara sponsra proffsens produktioner!
Gamla traditioner
Att sjunga och dansa kring granen håller liv i en gammal tradition, som är känd i varje fall från 1600-talet, enligt folkloristen och visforskaren Christina Mattson. Den lärde Olof Rudbeck d.ä. berättade om Räven raskar över isen redan för över trehundra år sedan. Den visan hör fortfarande julen till.
En del av julens visor är alltså väldigt gamla medan andra är ganska unga. För 90 år sedan sjöng man “karusellen” som då var en ny visa. Men när det gäller “Vi äro musikanter” saknas det uppgifter annat än att Skaraborg var namnet på ett slott som uppfördes på 1500-talet söder om Skara. Om lilla mamsell ros i “ritsch, ratsch, filibom, bom, bom” vet vi att hon brukade servera törstande gäster hos hovkonditor Pohl på Djurgården i Stockholm
“Hej tomtegubbar” är en visa som passar lika bra till en gammeldags julnubbe till sillen som till dansen runt granen. Liksom Viktor Rydbergs dikt ”Endast tomten är vaken” handlar också ”Hej tomtegubbar” om livets och tidens förgänglighet, “en liten tid vi leva här, med mycken möda och stort besvär” men de snabba tonerna i dur gör att budskapet i moll förklingar snabbt. Det gäller ju att slå i glasen medan det finns glas att slå i och glaset är ju i alla fall halvfullt!
Minnet är kort
Alla minns julsånger och julvisor. Lite grann. Men hur är det egentligen med melodi och textminnet? De flesta kan ett par toner här eller en textrad där av alla julvisor som man en gång sjungit och som skulle passa så bra att sjunga igen. Refrängen kommer man ihåg men hur börjar låten? Hur gick melodin, fanns det inte fler strofer? Det här är en situation som känns igen när det gäller julvisor.
Man borde åtgärda det på något sätt. Den splitternya bokenSvenska julvisor är bästa första hjälpen i sådana situationer. Man har inte bara text och noter (vilket är bra om man kan spela något instrument själv) utan boken låter också (och genom att byta vanliga batterier kan man förlänga “låtandet“). Nu kan alla vara med och sjunga julens visor tillsammans, precis som man alltid har gjort. Håll traditionen levande! Och överlåt inte alla julsånger till mp3-spelaren … det är roligare att sjunga själv. Det är som att göra sina egna julklappar. Det ser inte så jämt och snyggt ut som det fabrikstillverkade. Men det är inte det som är meningen. Det ska synas att man gjort det själv. Och när man sjunger själv ska det höras.
Något som i alla fall blir i toppklass är ackompanjemanget. För när man slagit upp låten man vill sjunga och läst igenom text och noter är det bara att trycka fram rätt nummer och så spelar Anders Wihk, professionell jazzmusiker i världsklass, hela låten. Bättre karaoke än så här kan man inte få! Till flera av låtarna finns dessutom handrörelser och ringlekar med.
Anders Wihk turnerar ofta utomlands (mest i Japan) och ett av hans senaste album var en jazzig version av ABBA låtar – Same tree different fruit. Men det här låter givetvis som julvisor och inte som modern jazz, och det är intressant att konstatera att en annan internationell jazzmusiker som är starkt sammankopplad med svenska visor är Georg Riedl.
Stor variation på julmusiken
Det finns en stor variation på jullåtarna:
Kortast: Goder afton (musik & text Alice Tegnér)
Längst: Mössens julafton (musik Ulf Peder Olrog, text Alf Proysen)
Vackrast: Stilla natt(musik Frans Grüber, text Joseph Ohr)
Roligast: Rudolf med röda mulen (musik & text Johnny Marks)
Mesta rörelserna: I ett hus vid skogens slut (Traditionell)
Vilken som är äldst av julvisorna är det svårt att säga. Men en av de nyaste är den svenska versionen av ”I saw Mommy kissing Santa Claus” Tommie Connors amerikanska klassiker har fått svensk text av Ingrid Reuterskiöld.
En musikalisk adventskalender
Man kan också använda boken som adventskalender - lära in en jullåt om dagen och några extra när det är adventshelg och sedan är man (nästan) proffs på julafton!
En fin present till sig själv eller någon annan - att kunna uppträda med julvisor utan att behöva mumla sig igenom hälften.

Belinda Graham