TOP GUN: MAVERICK – bättre än så här blir det inte

 

Regi: Joseph Kosinski

Skådespelare: Tom Cruise, Jennifer Connelly, Miles Teller, Monica Barbaro, Lewis Pullman

Land: USA

År: 2022

Genre: Action, Drama

Längd: 130 minuter

Format: DVD, Blu-ray

Distributör: Paramount

Betyg: 5

Maskiner är ingenting utan människor. CGI-trams är ingenting jämfört med äkta stunts. Vanliga blockbusters utan Tom Cruise är … inte riktigt lika högtflygande. Det här är Tom Cruises mest framgångsrika film genom tiderna. Det är också en av de bästa blockbusterfilmerna någonsin. Den har verkligen allt. Musiken, romantiken, nostalgifaktorn, framåtandan, optimismen, kompisgänget, den komiska, udda bromancesagan och många versioner av slitstark vänskap och lojalitet som övervinner allt.

Maverick i Top Gun: Maverick testar ständigt sina gränser. Det gör även Tom Cruise. Karln gör fortfarande sina egna stunts. Men även med Tom Cruises mått mätt är Top Gun: Maverick något alldeles, alldeles extra. Och det vill inte säga lite det.

Det här är så nära man någonsin kommer att komma känslan att få uppleva en ny Tony Scott film. Tony Scott, Ridley Scotts talangfulle bror, som gick bort alldeles, alldeles för tidigt. Man förstår att Quentin Tarantino, och andra hard core filmfans, verkligen var lyriska när filmen hade premiär. Vilken öppning på Cannes filmfestival.

Skapade den image som definierar Tom Cruise

För en gångs skull förtjänar en film sin hype – och klarar av att både leva upp till och överträffa den. Medan Ridley Scott mest är känd för att ha skapat ett monster som har fått alldeles för många trötta och tråkiga sequels och prequels så skapade Tony Scott Tom Cruise. I Top Gun och Days of Thunder. En image som Cruise kan kapitalisera på med råge i Top Gun: Maverick

Snabba maskiner, smarta stunts, tjusiga människor, ett sound och en look som om vi vore i en perfekt musikvideo. Aldrig att någon har en dålig hårdag. Inte ens efter att ha haft en hjälm nedtryckt på huvudet. Solbrännor, lek på stranden, lite lagom gruffande och så … alla blir ett stort och härligt team till sist.

Återkommer till Top Gun för Mission Impossible

Maverick återkommer till skolan som kallas Top Gun för att undervisa ett dussin av de allra bästa som gått ut den prestigefulla utbildningen. Han ska preppa dem för ett omöjligt uppdrag som ser ut som … ja, Mission Impossible.

Men Maverick visar att det går att genomföra, mot alla odds, och han blir utvald till att leda teamet. Så Maverick plus fem utvalda elever från det gyllene dussinet ska rädda världen. Vilka skurkarna är och varför är inte viktigt, mumbojumbo grej, minimalt mål att träffa ungefär som i Star Wars (originalet) … Huvudsaken är att det inte är civila som blir utan el och vatten som slås ut med flit, för sådana bilder får vi nog av på Rapport.

Det gäller inte att döda folk

Det här är inte krig på riktigt. Det ser mer ut som en lek, eller ett coolt datorspel, och man ser till och med att fiendepiloter hoppar ur planen innan de kraschar. Det gäller inte att döda folk, bara att få till snygga effekter. Och vad spelet går ut på och hur man får poäng… strunt i det, nu ska vi njuta av högtflygande action och bländande vackra bilder till cool musik. Och alla i teamet ska växa.

Nostalgisk musik och gamla bekantskaper

Blyge Bob med glasögonen får lära sig att bli tuffare, dryge Hangman får lära sig att bli en lagspelare och långsamme Rooster får lära sig att inte tänka efter så mycket … Rooster är sonen till Mavericks gamle hädangångne vän Goose, och personkemin mellan Maverick och Rooster, från antagonism till motvillig vänskap där de är beroende av varandra för sin överlevnad, bär en stor del av filmen. Stora actionscener – men ännu större hjärta. Alla ska med, alla ska få göra sina hjältedåd.

Nästan all musik känns igen från originalet och ja, den håller fortfarande, vi tappar fortfarande andan och vi sitter fortfarande på helspänn och håller fast oss i armsstöden för allt vad tygen håller när det blir åka av …

Nya och gamla vingar att pröva

Visst är flygscenerna i inledningen av filmen fantastiska. “Darkstar” ser mer ut om ett rymdskepp än ett flygplan. Men när sista flygscenerna är i en gammal “Tomcat” (känd från originalfilmen Top Gun) då är det dags att jubla inombords. Det är inte planet som räknas, det är piloten, och inga effekter i världen kan överträffa gediget hantverk och kärlek till det man gör.

Det finna massor av mycket bra extramaterial. Flygfakta att nörda ner sig i. Hur man gjorde alla de spektakulära stuntsen. Intervjuer med skådespelarna. Musikvideos. (Vad är en Top Gun film utan musikvideos? Som MTV utan ljud!) Och givetvis en underbar hyllning till originalet Top Gun och hur man tagit dess legacy vidare. Bättre än så här blir det inte.

THE BLACK PHONE – som vintage Stephen King blandat med klassisk folksaga och modern seriemördarthriller

 

Regi: Scott Derrickson
Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, James Ransome
Land: USA
År: 2022
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 103 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF
Betyg: 2

Äpplet faller inte långt från päronträdet. Joe Hill har gett sig in i skräckgenren, precis som farsgubben Stephen King, och filmen The Black Phone är baserad på en novell av Hill. Regissören Scott Derrickson är mannen som skulle ha gjort Doctor Strange and the Multiverse of Madness, men på grund av “kreativa meningsskiljaktligheter” blev det inte så. Namnet Joe Hill låter som en av killarna i 21 Jump Street, men det här är snarare 21 Jump Scares. (Ja, eller 2 till 1 Jump Scares).

Känslan i The Black Phone är som om man hade blandat lite gammal vintage Stephen King, typ Det, klassisk gammal folksaga, som Hans och Greta och modern seriemördarthriller, typ To Catch a Killer – en film som är baserad på verkliga fall, där gärningsmannen kidnappar och mördar en rad vackra pojkar. På fritiden gör han sedan inhopp som sjukhusclown. Liksom i The Black Phone så utspelar sig handlingen 1978.

Finns det ungar utan clownfobi?

Ethan Hawke spelar mannen som kallas “The Grabber”. Utklädd till clown och med svarta ballonger lockar han unga pojkar som sedan mördas i hans källare. Varför någon skulle bli lockad av en clownmask … ? Finns det ynglingar som inte sett Det och Det sjunde inseglet och fått clownfobi för livet? Varför tar The Grabber förresten alla pojkar från samma pyttelilla område? Det borde öka chansen att åka fast. Ja, det visar sig att det faktiskt ökar chanserna att åka fast.

Spöken kör unplugged

Precis som i så många Stephen King berättelser så är det 1970-tal. Ingen har mobiltelefoner och andra high tech hjälpmedel, på väggen i The Grabbers källare sitter en svart telefon med gammaldags lur och nummerskiva. Den är inte inpluggad i jacket, och på 1970-talet fanns inte trådlösa telefoner, men spöken kör trådlöst i alla fall. Alla de gamla mordoffren ringer till det senaste offret i källaren, Finn Blake, för att ge honom råd. Finn kan tillbringa en osedvanligt och osannolikt stor tidsrymd med att planera hur han ska fly utan att The Grabber märker någonting.

Varför behöver Finn en telefon? Eller varför behöver spökena en telefon? Finn förstår i alla fall att han ska lyfta luren, det var mer än vad ungarna i tv-programmet 1 mot Sverige kunde räkna ut. (Mobiltelefoner har inga lurar – det är sååå passé!)

Drömtydning leder jakten

Under tiden som Finn är fången och pratar i telefon så drömmer Finns syster Gwen – utan att ha tillgång till någon övernaturlig telefonlinje – om hur pojkarna försvunnit och mördats. Polisen tar hennes drömmar på största allvar och en räddningsaktion utifrån är på gång, man ser hur de närmar sig förövaren bit för bit … Ska Greta hinna rädda sin Hans igen, ska Gwen hinna rädda Finn, eller ska Finn och spökena göra slut på The Grabber, eller kommer The Grabber att dra det längsta strået …?

Miserabla hemförhållanden

Precis som i så många av Stephen Kings berättelser så är barnens hemförhållanden miserabla. Finn och Gwen bor med sin pappa som misshandlar dem regelbundet, eftersom de har övernaturliga förmågor som skrämmer honom (de kan båda två kommunicera med spöken, precis som sin mamma) – eller så misshandlar han barnen eftersom han är alkoholist och har dålig impulskontroll? Inga utomstående verkar lyfta ett finger för att hjälpa barnen. Fosterhemsplacering, eller familjehem, kommer aldrig på fråga.

Bill Skarsgård är inte den mesta clownen i Hollywood

Ethan Hawke brukar spelar sympatiska killar, ofta charmiga slackers och trevliga losers … Med The Grabber kanske han har karvat ut ett nytt fack för sig själv? Bill Skarsgård får se upp. Han är inte längre den mest skrämmande clownen i Hollywood.

Mason Thames och Madeleine McGraw är riktigt bra som Hans och Greta – alltså Finn och Gwen. De kan båda två ha lysande skådespelarframtid framför sig. Om de inte faller i några fällor.

Blir deckare förresten bättre av att bara vara deckare? Utan att ha andra pretentioner? T.S. Eliot (kattälskare, deckarfantast och Nobelpristagare) gav några deckarråd: Skippa fåniga utklädnader, övernaturliga element, övernaturligt begåvade problemlösare och fåniga maskiner. The Black Phone har allt detta. Fyra av fyra. Ja. Berättelsen hade kunnat vara lite bättre. Och mycket mindre fånig. The Black Phone har fallit i fällan.

KARIN SMIRNOFF : HAVSÖRNENS SKRIK – det räcker inte med namnet Lisbeth Salander för att det ska bli en Millennium deckare

Förlag: Bokförlaget Polaris
Serie: Millenium (del 7)
Antal sidor:
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-11-04

Norrlandstrenden i svenska deckare fortsätter. Nu far även Lisbeth Salander till Norrland. Liksom Mikael Blomkvist. Här finns en seriemördare som matar havsörnar med sina otaliga offer, här ska Mikael Blomkvists dotter gifta sig med en lokal kommunalpamp och här ska Lisbeth Salander träffa ännu en släkting som möjligtvis är psykopat och med all säkerhet siffergeni.

Mini-Salander och Noomi Rapace look-alike

Svala, tretton år, är som en mini-Lisbeth-Salander. Fallenhet för skräpmat (pizza med cola är favoriten), fallenhet för siffror (kan knäcka Rubiks kub liksom kassaskåpskombinationer med snabb precision), fallenhet för kampsport (Lisbeth Salander håller föredrag om karate och krav maga). Och fallenhet för dramatiska tatueringar (tiger på ryggen istället för drake), liksom fallenhet för dramatisk sminkning (man kan lära sig Salander-sminkning genom YouTube tutorials). När Lisbeth Salander sminkar sig ger Svala henne den tveksamma komplimangen att hon ser ut precis som Noomi Rapace. Lisbeth Salander har ingen aning om vem det är.

Släkten Salander decimeras

Svala är fysiskt sett mycket lik Camilla, med vitt hår och blekblå ögon, Lisbeth Salanders syster som gick hädan i del 6 av Millennium serien. Men Svala är dotter till Lisbeth Salanders halvbror som blev dödad redan i del 2 av Millennium serien (och liksom farsan kan Svala inte känna smärta). Farfar Zala har också blivit ihjälskjuten längs vägen och Svala ställer en hel del obekväma frågor om hur det kan komma sig att nästan hela deras släkt är död, och om Lisbeth Salander har haft något med saken att göra? Och det vet vi ju, att det har hon.

Hur många seriemördare kan svenska deckare marknadsföra?

Hur många seriemördare kan svensk deckarfiktion rymma? Någonstans i bakgrunden fnyser Roslunds favoritdeckare Ewert Grens, han har inte mycket till övers för seriemördarvågen i fiktionens värld.

Havsörnsfantasten kallar sig städare, som titelpersonen i Luc Bessons Leon. När han får hand om Mikael Blomkvists barnbarn är han lika schysst som Leon mot en ung Portman. Tjejer blir förnedrade, våldtagna och mördade med regelbunden precision eftersom så är det i svenska deckare – killar får en helt annan respekt (och ofta en coolare dödsscen) än tjejer. Något som deckarprisvinnande trion av trilogin Tjejer (Bjärbo, Lindbäck, Ohlsson) kan kommentera. Sverige är så inte jämställt. Det är bara fejk och marknadsföring.

Alla blir äldre och tröttare – även Lisbeth Salander

Hur är Lisbeth Salander nu för tiden? Alla blir äldre, Mikael Blomkvist är trött, bitter och utarbetad morfar, den gamla tryckta tidningen Millennium är numera bara en podcast, men Lisbeth Salander är likadan, skäpmat, kampsport, siffror … fast även hon har blivit äldre och tröttare och här undrar hon varför hon aldrig skaffat barn. För att kvinnliga författare måste diskutera sådant om sina kvinnliga karaktärer? Det är obligatoriskt? Det tycks i alla fall finnas en uppsjö av Salander släktingar, utan att Lisbeth skaffar en hög psykopatiska småttingar som sminkar sig och leker med tändstickor. Och Lisbeth får ju en modersfigur för Svala. Återväxten är säkrad. Millennium kan fortsätta i evigheter. Om ni marknaden vill det.

Det här är väldigt likt janakippo. Mer likt janakippotrilogin (speciellt slutet) än någon av tidigare Millennium trilogier.

Norrlandsmisären slår till igen.

Ingen deckare, ingen thriller

Det är lite konstigt att boken varken är deckare eller thriller – Stieg Larsson skrev deckare (den första boken i är en renodlad Agatha Christie liknande whodunnit)David Lagercrantz skrev thrillers (som tekniknördarna världen runt älskade). Det blir väldigt segt att tvångsförflytta alla de kända karaktärerna till Norrland och det tar ungefär en kvarts roman innan Lisbeth Salander kommer in i handlingen över huvud taget, och ännu längre tid innan hon kommer igång.

Styltiga kommunpolitiska dialoger

Borde inte Lisbeth Salander få dra iväg på en cool motorcykel istället för att bli runtskjutsad av en trettonåring på en skoter?

Går det att plonka ner Lisbeth Salander var som helst och säga att det här är en Lisbeth Salander roman? Skulle vi vara nöjda med en James Bond film där vi fick vänta en tredjedel av filmen på att se Bond, Q, Moneypenny, en rad stunts och en massa high tech gadgets, för att istället lyssna på ganska styltiga kommunalpolitiska dialoger om vindkraftverk i en fiktiv norrländsk by?

Det finns redan väldigt bra “Norrlandsdeckare”. Bästa trion på att skriva serier är Tove Alsterdal, Liza Marklund och Viveca Sten – och här är man garanterad deckarintriger och thrillervibbar, liksom starka kvinnoporträtt som inte känns som cartoons. Men bästa “Norrlandsdeckaren” är utan tvekan Stöld – Ann-Helen Laestadius gripande skildring av mord på renar. Mycket mer trovärdigt och intressant än seriemördare som matar havsörnar med sina offer.

LIZA MARKLUND : KALLMYREN – laddat, starkt och mångfacetterat om sorg, saknad och spioneri

Förlag: Piratförlaget
Serie: Stenträsktrilogin (del 2)
Genre: Deckare
Antal sidor: 369
Format. Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-08-15

Efter Polcirkeln, nu är det dags för Kallmyren – den andra och helt fristående delen i Liza Marklunds nya Norrbotten-trilogi. Och … tvåan är ännu bättre.

Vi befinner oss i Stenträsk och året är 1990. Lappen på köksbordet informerar sakligt om att Helena Stormberg har gått ut för att plocka hjortron, för att komma ut ur lägenheten, och hon har tagit med sig sitt lilla spädbarn, en babyfilt, ett myggnät och en hjortronkorg. Helena kommer inte hem igen. Sökpatrullen följer ett spår av blodsugande insekter och man hittar barnet, myggnätet har blåst iväg, barnet är uppsvullet av alla insektsbett, myror kryper in och ut ur hennes mun. Mot alla odds överlever hon. Man hittar också hjortronkorgen. Men ingen Helena. Vattnet är gråbrunt, dimma sveper in över träsket. Dykningar görs, men ingen kropp hittas. Helena Stormberg är bokstavligen som uppslukad av jorden.

Hjortronjakten blir till en skröna

Wiking Stormberg blir besatt av sorgen och kommer aldrig över förlusten av sin fru. Han hänger sig maniskt åt sitt arbete på polisen i Stenträsk och sina barn. Han blir som besatt av myrar.
Åren går, och historien om den försvunna Helena blir till en skröna, en avskräckande historia. Ska du ut och plocka hjortron? Gå inte ner dig, som polischefens fru.

Men så blir det förflutna återigen aktuellt. Markus Stormberg, Helenas och Wikings son, får ett hotbrev, eller ett varningsbrev, beroende på hur man tolkar det, som är skrivet med Helenas handstil och signerat med hennes bomärke.

Lever Helena? Varför försvann hon?

Familjesaga om sorg och saknad

Det här är en familjesaga om sorg och saknad, samtidigt som det är en thriller som utspelar sig mot en fond av martallar som speglar sig i myrarnas grumliga vatten.

Alla som följt Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzons öden och äventyr – det här är en helt annan kopp hjortronlikör. Marklund utnyttjar sina personliga minnen från Norrbotten och de nya vindarna som blåser genom de nordiska deckartrenderna.

Gemensamma marker för Marklund och Alsterdal

Liza Marklund och Tove Alsterdal påminner mycket om varandra i de senare böckerna, kanske en följd av mångårigt samarbete, kanske en följd av den heta “Norrlandstrenden” som många deckarfans talar om.

Romanen är värd att läsa enbart för de slående miljöskildringarnas skull. Det finns både politiska och historiska intrigspår att följa, en historia om sorg och saknad, och en historia om spioneri.

Laddat, starkt och mångfacetterat.

KALLE LIND : KARL GERHARD: ESTRADÖR OCH PROVOKATÖR – med översikt och djupdykningar och ett smörgåsbord av anekdoter

 

Förlag: Historiska Media
Genre: Konst & underhållning, Skådespelare & artister
Antal sidor: 272
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-09-19

Kalle Lind är en återkommande favorit på Bokmässan i Göteborg. I år satt han i bland annat i DN:s monter och berättade om sin kärlek till att skriva kupletter. Något som han är ensam om i Sverige idag. Förutom Henrik Dorsin, då.

Men en gång i tiden var kupletter det hetaste som fanns, inte poddar, och kupletternas mästare var (och är fortfarande?) Karl Gerhard. När det gäller uppdraget att skriva en biografi om Karl Gerhard är förmodligen få bättre lämpade än Kalle Lind. Karl och Kalle förenas bland annat i sin kärlek till kupletter. Men kan en hetero man av idag skriva en biografi om en banbrytande queerikon som levde i början av förra seklet? Det är Kalle Lind själv som filosoferar.

Med både översikt och djupdykningar

Ärligt talat skulle det vara sorgligt om folk bara fick lov att skriva böcker om folk som är exakt som de själva – vad blir nästa steg? Att folk bara får lov att läsa böcker om folk som är exakt som de själva? Vad blir det då för kulturutbyte?

Kalle Linds biografi om Karl Gerhard är bra och varierad, med både översikt och djupdykningar. Det är ett smörgåsbord av anekdoter och filosoferande. Karl Gerhard hyllas som sig bör, han var en trailblaiser för så många av dagens komiker och revykonstnärer. Ta bort Karl Gerhard ur historien och tänk så mycket vi skulle vara utan.Skulle Povel Ramel och Hasse &Tage ha funnits och slagit igenom på bred front? Vad skulle Henrik Dorsin göra?

Bara var som folk var, på sitt eget sätt

Karl Gerhard hyllas också som trailblaiser för queer identitet. Karl Gerhard var under många år sambo med Göthe Ericsson, och tillsammans adopterade de dottern Fatima. Nu pratade Gerhard förmodligen inte så mycket om sin HBTQ+ identitet, han bara var, som folk var, på sitt eget sätt. Dagens ängsliga etiketterade blir lite anakronistiskt. Nöjesvärlden lär också ha varit mer öppen och inkluderande än andra sfärer. Men man outade inte folk på samma sätt som idag, folks privatliv ansågs vara just privat.

Hellman bildade riksorganisation för homosexuella

Vem var först med att vara öppet homosexuell i Sverige? Alltså inte bara inför sina kollegor eller sina vänner … Den som brukar nämnas i detta sammanhang är Allan Hellman en gjuteriingenjör från Lysekil. Han var den som 1950 tog initiativet till bildandet av en svensk riksorganisation för homosexuella. Så förhoppningsvis kommer en biografi som hyllar Hellman också.

Hade varit nyskapande idag

Många har sina egna Karl Gerhard favoriter – örhänget Jazzgossen har ingått i sånghäftet som används på Allsång på Skansen, och Ola Salo gjorde en minnesvärd tolkning, en Skansens best-of.

Min Karl Gerhard favorit är en pjäsen Karl Gerhard framförd på Göteborgs Stadsteater med Tomas von Brömssen som Karl Gerhard, Eric Ericson som hans älskade Göthe och Carina M Johansson som Zarah Leander. En oförglömlig upplevelse. Och ja, man fick ett Dalahästen moment som närapå återskapade den effekt som originalet hade. Sådana ögonblick inser man att Karl Gerhard med samma trick och samma glimt i ögat hade varit nyskapande än idag. Om han inte redan gjort succé för ungefär åttio år sedan …

Mod inte det samma som att vara ängsligt PK

Karl Gerhard var modig nog att ge sin vän Zarah Leander jobb när andra vände henne ryggen, när Tyskland väl var besegrat. Dalahästen numret krävde en sorts mod. Att stå upp för sin vän Zarah krävde en helt annan sorts mod. Mod är inte samma sak som att vara ängsligt PK, det visade Karl Gerhard gång på gång, när han gick sin egen väg och följde sin egen magkänsla.

Om författaren:

Kalle Lind har en diger som radiopratare, manusförfattare och författare. Sedan 2014 driver han podden Snedtänkt – podden som pratar om det som andra poddar inte pratar om. 2017 nådde Kalle Lind finalen i På spåret och samma år var han sommarpratare i P1. 2022 tilldelades Kalle Lind det prestigefulla Piratenpriset på 100.000 kronor, som varje år delas ut till konstutövare som verkar i Fritiof Nilsson Piratens anda.

Om Karl Gerhard

Karl Gerhard (1891–1964) ansågs göra de kvickaste och elegantaste sketcherna och kupletterna, där han drev med politiker, kungligheter och kulturelit. Under andra världskriget blev han en av landets tydligaste antinazistiska röster, vilket skrämde bort hans publik och tvingade honom att lämna sin teater. Privat levde han under sina sista decennier i en regnbågsfamilj med adoptivdottern Fatima och sambon Göthe.

En av 1900-talets främsta svenska provokatörer

Det här är berättelsen om Sverige före, mellan och efter två världskrig – ett land som hann förändras i grunden medan Karl Gerhard ivrigt drev med varje förändring från scenen. Med ambitionen att fånga Karl Gerhards drivkrafter, och i någon mån avslöja hans hemligheter, tar sig Kalle Lind an en av 1900-talets främsta svenska provokatörer.

Utdrag ur boken

”Inte minst är de dygder som Karl Gerhard framhöll alltjämt gångbara. Han stod för civilkurage, bildning, elegans och skönhet. Han trodde på publikens förmåga att koppla rätt sosseminister till rätt mytologisk gestalt. Han ansåg att man inte skulle beklaga att rosorna har taggar utan glädjas över att taggarna har rosor. Mitt i sin fåfänga och sitt bildningssnobberi närde han en gränslös kärlek till dem han sjöng och spelade för och en djupt upplevd förhoppning att de skulle gå från hans föreställningar som lite bättre och lite större människor. ”

CATHARINA INGELMAN-SUNDBERG : DET RÅNAR SIG NOG – diger utdelning både vad gäller spänning och skoj

 

Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Pensionärsligan (del 5)
Genre: Deckare
Antal sidor: 350
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-09-01

Pensionärsligan har vidgat sina jaktmarker. Numera har de lämnat Sverige och bor i Norge. Har de pensionerat sig från sina djärva kupper, där bytet går till de allra mest behövande? Det var tänkt så. Men så råkar pensionärerna bo granne med en skum norrman som har ett överflöd av dyra vinflaskor och sällsynta mynt. Frestelsen blir för stor.

En sista stöt planeras för att få in pengar för att ge till alla de som drabbades hårdast av covid-19 pandemin. En av de fem vännerna, den flinka Anna-Greta, börjar dessutom frilansa och göra helt egna kupper på nätet för att dra in pengar till de behövande. Det går strålande. Pengarna strömmar in. Men detta tycker gängets ledare, den före detta gymnastikläraren Märtha, är väldigt tråkigt. En framtid med digitala kupper … Hur skulle då filmindustrin se ut? Analoga kupper har ju en helt annan charm!

Tappar greppet om vännerna

Märtha inser att hon verkligen börjar tappa greppet om sina fyra vänner, Snillet, Krattan, Anna-Greta och Stina, när de föredrar morgongympan med den pigga Sofia Åhman istället för Märthas egen gamla idrottsgympa. Med Sofia Åhmans tips kanske man blir expert i beachvolleyboll så småningom? Sonen David Åhman tog EM-guld i München i somras, tillsammans med sin partner Jonatan Hellvig, och de slog de norska favoriterna och regerande OS-mästarna i semifinalen – det kan man kalla en lyckad kupp mot grannlandet!

Lär av Guy Richie: Råna aldrig grannen!

När det gäller filmindustrin och analoga kupper … så är det synd att pensionärsligan inte har kollat in den gamla Guy Richie klassikern Lock, Stock and Two Smoking Barrels, Där märks det verkligen att det är en mycket dålig ide att råna grannarna. Speciellt om grannarna i fråga har högt uppsatta (och tungt beväpnade) kontakter i den undre världen.

Stöten mot rik, norsk granne med maffiaförbindelser går bra. Men efterspelet … det går åt helsefyr. Grannen fattar misstanke mot pensionärerna, avslöjar dem, och tvingar dem att jobba för honom. Snart är pensionärsligan förföljd både av norsk polis och rysk maffia. Men, men … “Det rånar sig nog så småningom“, som Märtha brukar säga.

Grand finale för pensionärsligan

Det här utlovas vara grand finale på pensionärsligans öden och äventyr. För första gången i sin långa och digra författarkarriär utnyttjar Catharina Ingelman-Sundberg sina marinarkeologiska kunskaper och havets skatter utgör en stor del av bokens intriger.

Det rånar sig nog passar som läsmys från lågstadiet och uppåt, det är trivsamt, skojigt och hög fart hela tiden (mycket högre än i de barnböcker som kidsen ratar!) och i ljudboksformat finns en fin inläsning av Morgan Alling att avnjuta.

Framgångsrika skurkar ratar posten

Det rånar sig nog sällar sig till en fin gammal nordisk tradition av välmenande och ofta sympatiska skurkar, och Märtha har insett att om man vill bli en Robin Hood som gör skillnad i världen, så finns det mycket bättre och effektivare tillvägagångssätt än att jobba på posten under julhelgen.

Kuppfilmer brukar kretsa kring en kupp — här haglar det kupper och högtflygande planer hela tiden! Det finns inte en lugn stund för detta kavata pensionärsgäng. Eller för läsaren. Det rånar sig nog ger diger utdelning både när det gäller spänning och skoj.

MINIONER, DOWNTON ABBEY och BELLE bland månadens DVD och Blu-ray-släpp

 

November innebär godisspökfest, pumpapaj, Black Friday och juluppladdning!

Årets första julfilm kommer ut, Karl-Bertil Jonssons julafton(live action). Liksom Black Friday skräckisen Black Friday med rean från helvetet som ingen verkar överleva. Och årets bästa bus- och godis film med massor av glada, gula små minioner! Som alla små (och stora) fans har längtat efter denna spin-off på familjeklassikern Dumma mej!

Banankontakt med skurkband

Ja, Gru och hans minioner är tillbaka! Nu är det 1970-tal och lille Gru hoppas på att gå med i skurkbandet Vicious Six – med hjälp av sina små trogna minionvänner. Lita på att det blir många roliga kostymer i denna film! (Förslag på snacks till filmen: banana, banana, banana … !)

Mer kostymdrama blir det i en ny biofilm som utspelar sig på Downton Abbey. Allt är större, maffigare, mer påkostat … och mer storslaget än någonsin förr. Filmen må ha underrubriken En ny era … Men visst känner man igen sig. På ett digert, kvalitetssäkrat sätt. Oscarsvinnaren Julian Fellowes kan sina historiska epoker. Vilken han än väljer att skriva om.

Digert smörgåsbord från hela världen

Alla som längtar efter World Cinema har ett digert smörgåsbord att plocka från. Australiensiskt drama som The Flood eller den mysiga franska pastoralen Min sommar i Provence? Njutafilms är riktigt bra på att fylla på filmbuffén med nya rätter från hela världen. Hela tiden.

Spännande och söt animefilm

Alla fans av manga och anime kan mysa med den vackra japanska filmen Belle. TriArt har gjort det till sin mission att hämta hem och översätta många av de bästa animefilmerna.

Det är bara att duka upp gulliga “kawaii” snacks och poppa popcornen, sätta sig tillrätta, och njuta.

Allt detta och en hel del till under november månad!

7

Black Phone
Final Cut
Grandmother
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

14

Animals
Black Friday
Dealer
Minioner: Berättelsen om Gru
Min sommar i Provence

15

Jeepers Creepers: Reborn

21

Adventskalendern
Belle
Evolution
Halo
The Moderator
Sissy

28

Arthur, malédiction
Downtoon Abbey: En ny era
Eldjäl
The Flood