tisdag 3 september 2019

FILM: The Intruder - Dennis Quaid kanaliserar sin inre Jack Nicholson


Kolla vem som kollar genom fönstret när de inte kollar ...


Regi: Deon Taylor
Titel: The Intruder
Manus: David Loughery
Medverkande: Michael Ealy, Meagan Good, Joseph Sikora, Dennis Quaid m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Sony Pictures

Aktuell: På DVD, BD och VOD den 2 september

Psycho-från-helvetet terroriserar hjälte/hjältinna med partner - alternativt en helylle kärnfamilj med kanin - yep, det där sålde som smör på 1990-talet.

Fatal Attraction, Single White Female, Pacific Heights ... Men plötsligt dog genren lika snabbt som psykopaterna när 2 timmars speltid var över ...

På 2000-talet kom Obsessed, No Good Deed, The Perfect Guy, When the Bough Breaks ... och genren var tillbaka, fast denna gång var inte alla vita amerikaner i huvudrollerna.

Det är denna genre som The Intruder tillhör. Gulligt par med gulliga namn, Scott och Annie, köper ett stort, fint hus på landet för att få lugn och ro ... men de blir snart varse att Charlie, mannen de köpt det från, inte tänker lämna det, eller dem, i fred ...

Filmen följer formulan från 90-talets föregångare och slutet är praktiskt taget exakt detsamma som i Julia Roberts rullen Sleeping with the Enemy. Fördelen som denna film har stavas Dennis Quaid. Han är verkligen rolig som den bindgalne Charlie! Det ser också ut som om Dennis Quaid verkligen försöker komma i kontakt med sin inre Jack Nicholson från The Shining!

Here's Dennis!

Filmen är mer rolig än hemsk, ofta ofrivilligt rolig, men man misstänker också att Dennis Quaid är rolig på flit. Man kan inte göra annat med en sånt här manus. Det gulliga paret, som man ska gilla, gillar man inte alls. Hon är naiv. Han är en sådan där modern "metro-male". De har inga personligheter alls. Man bryr sig inte om dem. De är lite som dalmatiner 56 och 57 ... man minns dem inte alls, man minns bara Cruella De Ville ...

Slutet är också helt knäppt och ingen agerar i enlighet med de regler och personlighetsdrag som förklarats under hela resten av filmen ... Men man har i alla fall fått ha roligt med (och åt) Dennis Quaid. Så visst lever psycho-filmen fortfarande. Även om Glenn Close --- den bästa Cruella De Ville --- gått vidare till nya storslagna roller.

BG


måndag 2 september 2019

FILM: The Curse of La Llorona - The Woman in Black is Back!



Regi: Michael Chaves
Titel: The Curse of La Llorona
Manusförfattare: Mikki Daughtry, Tobias Iaconis
Medverkande: Linda Cardellini, Raymond Cruz, Marisol Ramirez, Patricia Velasquez.
Distribution: Warner Bros
Aktuell: På DVD; BD och VOD den 2 september

The Curse of La Llorona. Yep, det är en svensk titel. Man har mixat två språk för effekt.

Det är en skräckfilm och filmen ingår i The CU. Alltså  "The Conjuring Universe". Tidsmässigt utspelar sig den här filmen ungefär samtidigt som den första Conjuring filmen. Men det enda som länkar samman filmerna är  filmen Annabelle (ond docka, mycket ond docka, se upp för onda dockor!). Prästen i filmen Annabelle är också med i The Curse of  La Llorona. Det är ju bra att nån har lite koll på det ockulta. Filmen utspelar sig år 1973 --- alltså samma år som Exorcisten (med Max von Sydow som präst) spelades in --- en snygg liten skräckis-blinkning!

Men egentligen ... filmerna i "The Conjuring Universe" har inte så mycket med varandra att göra och om man inte sett de andra filmerna, så gör det inget, detta är inget universum som känns som "hemläxa" att man måste ha sett alla avsnitt. Förresten så ingår The Nun också i samma universum.

Nu till handlingen i The Curse of La Llorona. Det känns som om filmen bygger på eller är inspirerad  av The Woman in Black ... känd bok, teater och film (med Harry-Potter-skådisen Daniel Radcliffe i huvudrollen). Den är riktigt ruggig och har inspirerat många olika deckare och thrillers genom tiderna.

La Llorona har det gemensamt med The Woman in Black att något har hänt hennes egna barn, och därför ger hon sig på andra barn ... Skillnad: Hon är klädd i vitt. Lite egen stil ska ju ett spöke ha!
Och vitt är en klassisk spökfärg.

Huvudrollsinnehavare i denna film är Linda Cardellini, hon spelar en socialarbetare som inte tror på en mamma som misstänks ha misshandlat sina barn, och det får hon minsann sota för, när La Llorona kommer efter hennes egna barn ...

Ja, samma sak händer i väldigt många skräckisar. 

Finnes: en familj. Kommer: demonliknande ond grej. Resultat: vad-det-nu-är förstör deras liv. 
Och så försöker de kämpa och slå tillbaka med variernade framgång. Även John Krasinskis nya hyllade skräckfilm (med hans fru Emily Blunt i huvudroll) följde samma mall.

Skräckfilmer går nästan alltid efter en mall.  Ja, det gör väl det mesta. Men när det gäller skräckfilm har det blivit nästan för tydligt, som en prick-till-prick målning. Fälten fylls i, ett efter ett, och man vet precis vad det ska bli från början.

Men The Curse of La Llorona är ändå bättre än det mesta i genren.

Man har jobbat mycket med miljöerna, man har försökt fånga tidsandan, man har fina skådespelare i huvudrollerna (vem älskar inte Linda Cardellini?) och man har till och med hittat bra barnskådespelare ... Extra plus: man strösslar inte för mycket med jump-scares och höga, obehagliga ljud som får dig att hoppa till. Det där är så jobbigt och billigt. Nej, The Curse of La Llorona har lite klass på så sett!

Men man får inte veta så mycket om La Llorona. Ja, hon ger sig på barn eftersom hon dödade sina egna barn, år 1673,  men varför har ingen tänkt på att stoppa det hela förrän nu?
La Llorona är ju flera hundra år gammal, det ser ut som det i alla fall, och hon borde vara trött på att spöka vid det här laget. Men poängen med marängen kanske är att man inte ska få veta för mycket, utan fantisera själv istället.

Conjuring-filmerna är lite bättre och har en lite högre ribba än alla skräckisar som kommer varje månad ... De gör sitt hantverk väl och håller inte på för länge. En och en halv timme är föredömligt. Så länge kan man hålla uppmärksamheten igång, och fantisera kring La Llorona ...

Det här kanske är den allra bästa filmen i Conjuring-serien.

FILM/TV: True detective season 3 med Oscarsvinnaren Mahershala Ali som deckare

Mahershala Ali i True Detective

Titel: True detective, HBO, Season 3
Av: Nic Pizzolatto
Medverkande: Mahershala Ali, Stephen Dorff, Carmen Ejogo, Ray Fisher, Mamie Gummer, Scoot McNairy m.fl.
Aktuell: På DVD, BD och VOD

True detective är tillbaka i gammal god, fin form! Mahershala Ali är helt briljant som detektiven, och det är även Carmen Ejogo som hans käresta och blivande fru. Ali har de senaste åren kammat hem hela två Oscars (bästa manliga biroll) den senaste för Green Book. Ejogo har bland annat varit med i Fantastiska Vidunder. Det är alltså stora, fina filmstjärnor man värvat till tredje säsongen av True detective!

Och om du missat True detective ... Säsong ett blev ett fenomen, säsong två tappade bollen, och säsong tre är återigen lika bra som ettan. Och ja, ALLT är fristående! Du måste alltså inte ha sett de föregående säsongerna för att hänga med.

Det här är helt enkelt deckare när det är som bäst. Tre olika tidslinjer finns, och det är mycket att hänga med i, men med hjälp av tydliga tidsmarkörer (bland annat Ali som ändrar "look") så är det inte alltför svårt.

Stämningen är årecis som den ska vara i True detective. Sydstatsmiljöerna (som fungerade så bra i ettan), som är lagom sjaskiga och lagom snygga, massor av tidshopp, massor av hallucinationer och massor av grubblande machogubbar.

Mahershala Ali  är fantastiskt bra i huvudrollen som Arkansas-polisen Wayne Hays. Han är som besatt av ett och samma brutala kriminalfall på tre olika tidsplan över 35 års tid, där två barn försvann spårlöst.

1980. Hays och hans kollega Roland West (stark rolltolkning av Stephen Dorff!) 
är båda är Vietnamveteraner. De utreder försvinnandet av ett syskonpar. De kommer från ett hem med gräl och missbruk (Mamie Gummer och Scoot McNairy spelar föräldrarna) i en avkrok i Ozark.

1990. Fallet öppnas på nytt. Nya bevis har dykt upp. Hays är numera gift med ett av de försvunna barnens engelsklärare (Carmen Ejogo). Han får en gyllene chans att väcka liv i sin havererade karriär.

2015. Hays blir intervjuad för en true crime-dokumentär. Han har möjligheten att få ett avslut ...
En sista chans.

Nic Pizzolatto återanvänder mycket från sin första kritikerrosade säsong.

Plågad macho-manlighet, ondska på landet (som inte allas är idylliskt), kriminalmystik och skådespelare av allra högsta klass ... True detective har hittat toppformen igen!

söndag 1 september 2019

FILM: Toy Story 4 - Bo Peep sparkar rumpa i cool uppföljare!



Regi: Josh Cooley
Titel: Toy Story 4
Medverkande (röster, original): Tom Hanks, Tim Allen, Annie Potts, Tony Hale,
Keegan-Michael Key, Jordan Peele, Madeleine McGraw, Christina Hendricks, Keanu Reeves,
Ally Maki, Jay Hernandez, Lori Alan, Joan Cusack m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Walt Disney Studios


Årets biotrender har varit uppföljare, otäcka dockor och starka tjejer. Toy Story 4 gör ett hattrick och får in alla trenderna i en och samma film! Liksom i filmserierna Men in Black och X-Men är det nu tjejernas tur att få en stund i rampljuset och att inte bara vara ögongodis eller männens leksaker. 


Toy Storys Bo Peep visar sig vara en mycket tuff hjältinna ---- hon är inte bara en leksak, hon är även en rebelledare för "the lost toys". 

Precis som Peter Pan var ledaren för "the lost boys"!

"Bad guy" rollen i Toy Story 4 görs av en "bad girl" eller snarare en "bad doll". Dockor och skräck hör ihop, och Gabby Gabby är riktigt otäck, liksom hennes lilla armé av buktalardockor. Som kanske är avlägsna kusiner till Slappy i Goosebumps-filmerna?!

Blir vän med en gaffel

Det finns också en "lilla sjöjungfrun" intrig som handlar om att ge upp sin egen röst för att uppnå ett mål. Här är det den lille cowboyen Woody som ger upp sin röstlåda för att rädda sin nye vän ... som är en gaffel.

Ja, ni läste rätt. Hitintills har Toy Story serien kretsat kring en bromance mellan cowboyen Woody och astronauten Buzz (det hela låter som en alternativ version av Brokeback Mountain) och temasången "You've Got a Friend In Me" är deras gemensamma kärlekssång.

Här kommer plötsligt ett engångsbestick och stjäl showen. Han heter Forky i original och Gaffe i den svenska versionen. Woody och Buzz heter likadant vilken version du än tittar på.

Forky är en "spork", alltså en gaffel-sked i plast, som har fått panduro-pyssel-ögon att se med och en mun av modellera och armar och händer av piprensare och fötter som är gjorda av glasspinnar.

Hemmagjord favoritleksak

Forky är den nya Toy-Story-ungen Bonnies favoritleksak. Andy älskade Woody mest av alla, men Bonnie är en tjej och struntar i den fina cowboydockan och leker alltså hellre med en spork från soporna --- som därmed blir levande!

Temat i den här filmen är: Vad innebär det egentligen att vara levande?

Forky vill inte acceptera att han är levande, att han är en levande leksak, han vill bara kasta sig själv i papperskorgen igen, för att uppfylla sitt förutbestämda öde som engångsplast.

Forky är en existentiell kris i ett plastigt nötskal.

Det här är första gången som en Toy-Story-leksak introduceras, som inte är gjord av en fabrik.

Vad kan bli levande?

Det räcker alltså att leka med något, så blir det levande ... Gäller det även kuddar, kottar, filtar, näsduksaskar, toarullar och allt annat som det leks med?

(Att göra djur av toarullar är just nu det trendigaste pysslet som finns. Man kan också använda hushållsrullar, till exempel om man vill göra en egen tax. En filt blir snabbt en drake. Av en näsduksask kan du göra en egen dinosaurie! Kottar blir perfekta vättar, tomtar och gummor. Eller kor. Kuddar blir lagom stora riddjur.)

Det hade varit intressant att utforska relationen mellan den nyskapade Forky och skaparen Bonnie ... Är relationen annorlunda, när barnet själv är skaparen, jämfört med när leksaken är maskingjord?

Alla leksakerna lever ju direkt, de lever redan i kartongerna, innan någon har lekt med dem, och de har minnen och personligheter som de har programmerats med (det tar till exempel evigheter innan Buzz inser att han inte kan flyga på riktigt!) --- hur går det till när man föds utan något minne alls, annat än det minnet att man är engångsplast, som funnits i papperskorgen?

Men allt detta struntar filmen i. Forky fungerar precis som de andra leksakerna.

Spin-off med Bo Peep som rebellernas ledare

Intressantast i filmen är Bo Peep. Det hade varit roligare med en spin-off bara om henne och om hur hon gick från mesig tjej-leksak till rebelledare utan ägare, utan barn som bestämmer över henne.

Hon är så himla cool!

Det finns i alla fall gott om nya, festliga leksaker i Toy Story 4. Som Duke Caboom, en stuntman på motorcykel, som är besviken på sig själv, och som inte klarar av något av alla de tricks som marknadsförs i reklamen för leksaken.

Dessutom introduceras en ny bromance-duo, Ducky och Bunny. De är priser på ett nöjesfält, där spelet --- så klart! --- är riggat. De båda stjärnvinsterna är egentligen dömda till att aldrig bli vunna och aldrig älskade. Ungefär som enhörningen i Dumma mej, tills Gru kommer och skjuter ner hela spelet, med ett specialkonstruerat vapen.

Här i Toy Story 4 är det Buzz Lightyear som kommer flygande, likt en deus-ex-machina, och sätter lite fart på Duckys och Bunnys existens.

Leksakernas eget liv i fokus

Toy Story 4 gör något som ingen av de tidigare filmerna har gjort. Efter en långsam början, som är precis som föregångarna, byter filmen spår och börjar handla om leksaker och deras eget liv, istället för leksaker i förhållande till de barn och de vuxna som är deras ägare.

Kanske har Toy-Story-franchisen inspirerats lite av Lego-filmena.

För där har man en känsla av att Lego-figurerna skulle kunna bygga världar och hitta på saker, helt utan att någon leker med dem.

Meningen med livet är inte är att bli ägd av någon, eller "älskad" av någon (vilket betyder "ägd" i Toy Story världen) --- meningen med livet är bara att leva.


BG

FILM: Ad Astra - Ett äventyr att lockas till bio av!


Brad Pitt i Ad Astra. Premiär: 20 september. Distribution: 20th Centrury Fox.

Rymdäventyr med Brad Pitt! 

Kritikerrosat runt om i världen! Brittiska The Guardian delade ut en solklar femma.

Svensk premiär blir den 20 september! 

Handling: Astronauten Roy McBride färdas till solsystemets yttersta delar för att försöka finna sin försvunne far, samt för att ta reda på sanningen om det mysterium som hotar hela planetens överlevnad. Hans resa kommer att avslöja hemligheter som sätter vår mänskliga existens på prov och ifrågasätter vår plats i universum.

Ett rymdäventyr att lockas till bio av! Vi lottar ut biobiljetter. Fem vinnare får 2 biljetter var.

Maila: bokpanda@gmail.com före den 20 september. Ämne: Ad Astra!

Lycka till och May The Force be with you!

FILM: Nytt på DVD, BD och VOD i september - Avengers Endgame, många hyllade biopics och mycket mer!


Van Gogh målar igen ...


September är den första riktiga höstmånaden, och just denna månad kommer extra många bra biopics ut på DVD, BD och VOD - kolla in en film om en 80+ bibliotekarie som blev avslöjad som spion: Red Joan, en film om en egensinning målare: Vincent van Gogh, drottningen som förlorade huvudet: Mary Queen of Scots eller polarfararen som trotsade kylan: Amundsen.

Mer iskyla blir det i det fiktiva dramat Arctic, sedan är det dags att värma sig med gulliga gula Pikachu, och att kolla in alla detaljerna i Avengers: Endgame - en gång till!


2 september

The Curse of La Llorona - Warner Bros

The Intruder - Sony Pictures

Arctic - Noble Entertainment


9 september

Avengers: Endgame - Walt Disney Home Entertainment

Triple Threat - Noble Entertainment

Teen Spirit -  SF Studios

Mary Queen of Scots - Universal Pictures

Willy & Monsterplaneten - Lucky Dogs

Amundsen - SF Studios

Pokémon Detective Pikachu - Warner Bros

Pika Pika!

17  september

Yao - Njutafilms


18 september

An Affair to Die For - Studio S Entertainment


23 september

John Wick Chapter 3 - Parabellum - Nordisk Film

Aladdin - Walt Disney Home Entertainment

The Hustle - SF Studios

Long Shot - Nordisk Film

Breakthrough -

Vincent van Gogh - Vid Evighetens Port - Scanbox Entertainment

Ugly Dolls - SF Studios

Miss Bala - Sony Pictures

Greta - Scanbox Entertainment


25 september

Why Are We Creative? - Njutafilms


30 september

Brightburn - Sony Pictures

Red Joan - Scanbox Entertainment

Fenix - Njutafilms


FILM: Nytt på bio i september - Downton Abbey, Almodovar, Sveriges Oscarsbidrag och mycket mera!

Carson återvänder till Downton Abbey för den nya biofilmen ...


Downton Abbey skalar upp allt och blir biofilm. Det: kapitel 2 lovar att bli ännu läskigare.
Sveriges Oscarsbidrag går upp på bio. Liksom Almodovars nya film.
Och mycket action, komedi, drama ...  inklusive "baserat på en sann historia". 
September utlovar att bli en rik och varierad biomånad!


4 september

Could this be you? - Folkets Bio


5 september

Det: Kapitel 2 - Warner Bros


6 september

Hasse & Tage - En kärlekshistoria - Nordisk Film

Wild Rose - Scanbox Entertainment

Brevbäraren som byggde ett palats - Studio S Entertainment

Push - TriArt Film


13 september

And Then We Danced - TriArt Film

Max & Maja på det magiska museet - Studio S Entertainment

Downton Abbey - Universal Pictures


20 september

Quick - Nordisk Film

Rambo: Last Blood - Noble Entertainment

High Life - NonStop Entertainment

Ad Astra - 20th Century Fox

Playmobil: Filmen - Nordisk Film

Josefin & Florin - Folkets Bio

The Kitchen - Warner Bros


25 september

Kejsaren av Paris - Njutafilms


27 september

Smärta och ära - Scanbox Entertainment

Let Me Fall  - Njutafilms

Stuber - 20th Century Fox

Tre sekunder - SF Studios

Blinded by the Light - SF Studios

Dora and the Lost City of Gold - Paramount Pictures