Flygplan - de nya lokomotiven i fablernas värld!

Flygplan - de nya lokomotiven i fablernas värld!

 

 

Thomas the Tank Engine, barnboksklassikern av Reverend W. Awdry är sinnebilden av “the underdog” som vinner, ett litet lokomotiv som klarar allt, trots att omgivningen inte tror det om honom. Han drömmer om egna vagnar, om att få köra passagerare, och så småningom får han en egen linje. Genom flit, mod och hårt arbete. Reverend W. Awdry skapade en hel serie klassiska tågböcker och medan det genom århundradena varit vanligt med förmänskligade djur i fablernas värld var dessa fabler med tåg i huvudrollerna relativt nytt – även om det inte var nytt att förmänskliga leksaker. Det hade fungerat i Nalle Puh! Och Reverend Awdry hade också en son som hette Christopher – men denne Christophers älsklingsleksak var ett tåg, inte en nalle, och de flesta barn ”förmänskligar” sina leksaker och ger dem en själ. Vad Christopher gillade, gillade även andra barn, och tågsuccén gick som på räls.

Men varför stanna vid att förmänskliga tåg? Varför inte också bilar (de ser ju redan ut som om de har ansikten) och flygplan?

Den nya världssuccén Flygplan började faktiskt som en film om tåg. Men snart tog flygplanen över, historien om ett race runt hela världen där en underdog ställer upp: Dusty Crophopper, flygplansvärldens motsvarighet till Thomas the Tank Engine. Han vill vara med och tävla med de stora flygplanen och inte nöja sig med att bespruta grödor hela livet. Trots att han är höjdrädd.

Liksom Thomas är Dusty flitig, modig och arbetar hårt och har ett gott hjärta och hjälper alla som behöver hans hjälp.

Dusty får i amerikansk tradition, en mentor, en tränare – Skipper Riley, ett stridsflygplan som varit med om andra världskriget. Klay Hall, manusförfattare och flygplansfantast, baserade denna karaktär på ”granddad”, som varit pilot och flugit just dessa stridsflygplan, Chance Vought F4U Corsair.

Fablernas djurvärld omfattar nu fordonens värld - den huvudperson som i folksagan behövde hjälpa alla, för att visa sin värdighet, finns kvar.

Musikalen Starlight Express av Andrew Lloyd Webber handlar om just tåg - han hade också växt upp med Thomas the Tank Engine. Det lilla ångloket i Starlight Express drömmer om att slå alla de stora tuffa tågen - men när han måste välja mellan att vinna och att hjälpa någon från att krascha, väljer han att hjälpa.

Dusty Crophopper i Flygplanväljer gång på gång att hjälpa andra, hellre än att avancera sina egna positioner i jorden runt racet.

Men i slutändan behöver han inte välja mellan att hjälpa och att vinna - han kan få allt. Den amerikanska drömmen slår in - “the underdog” vinner.

Det finns tåg med i världen iFlygplan - Dusty är nära att kollidera med ett när han flyger genom en tunnel. Presidenterna i Mount Rushmore ser i flygplansvärlden ut som tåg, medan frihetsgudinnan är en gaffeltruck och måsarna är små segelflygplan och korna är traktorer.

När Dusty kommer till Indien får han veta att traktorerna är heliga för att “we believe that we will someday be recycled as tractors”.

Recycling fungerar. Att förläggaStarlight Express till luften och låta Thomas the Tank Engines alterego vinna är ett smart drag. Och att folksagans regler, att den som hjälper andra får till slut sin belöning, fortfarande gäller i denna nya fablernas värld, det känns betryggande.

 

 

 

 

 

Titel: Flygplan

Originaltitel: Planes

USA, 2013

Walt Disney Studios Home Entertainment

Fira Alla Hjärtans Dag med Beautiful Creatures!



Bok 3 i trilogin

TK firar alla hjärtans dag med en av världens mest romantiska bokserier: Beautiful Creatures!

VINN boken Beautiful Creatures del tre!

Maila: VINN BC till TKtavla@hotmail.com
för att vara med i utlottningen av 3 böcker
och rekommendera tävlingen och Beautiful Creatures
till dina vänner!


Beautiful Creatures finns även som hyllad och prisbelönt film:

 

Beautiful Creatures, Nordisk Film





Tävlingen är öppen i en vecka!!!!!

Beautiful Creatures del 3

Det högsta priset, det största offret

Ethan och Lena möter nya utmaningarKami Garcia och Margaret Stohl
Beautiful Creatures Bok 3 – Det högsta priset det största offretSerie: Beautiful Creatures (del 3)
Originaltitel: Beautiful Chaos
Översättare: Carina Jansson
Bokförlaget Semic

Ethan Wate har lyckats rädda sin flickvän, besvärjaren Lena, från att bli tagen av mörkrets häxmakter både i bok ett och bok två i Beautiful Creatures serien. Men i bok tre är det Ethan Wate själv som är hotad i alla drömmarna han har. Och att ha räddat Lena från att bli mörk har sitt pris: hela naturen är i uppror i den lilla amerikanska sydstatsstaden Gatlin. Inget är som det brukar, allt är tvärtom. I trädgårdarna dör det mesta, gräshoppor härjar hejvilt och i skolan är skolmaten god. Allt är tecken på att apokalypsen kommer och som vanligt innehåller Beautiful Creatures en hel del humor.
Nu, i bok tre, är Lenas besvärjar-kusin, sirenen Ridley, plötsligt en vanlig tjej, och hon hatar att vara vanlig, dödlig människa. Hon är van vid att vara övernaturlig och att ha makt, och hon gör vad som helst för att få tillbaka den.
Link, före detta pojkvän till Ridley, och alltid bäste vän till Ethan, har också genomgått en förvandling: från vanlig människa till övernaturligt väsen. Link har blivit en incubus: en vampyr som livnär sig på människors drömmar istället för på blod. Han saknar att äta vanlig mat, förutom skolmaten, men älskar sina nya superkrafter. Men det är inte alltid som superkrafterna hjälper - när Ethan ber honom tjuvlyssna på ett par häxor i New Orleans har han inte mycket att rapportera. Visst, han har hört allt med sin nya superhörsel. Men han förstår fortfarande inte franska.
Ethan, Lena, Link, Ridley och nytillskottet Liv – en smart ung bibliotekarie från England – fortsätter att förändras och utvecklas i bok tre i Beautiful Creatures serien. Medan Ethan och Lena är det gamla trogna paret som alltid ställer upp för varandra, är Ridley och Link paret som alltid grälar, försonas och splittras igen.

Beautiful Creatures som serie är ett intressant porträtt av en småstad i södern, där alla bakar pajer, går i kyrkan, läser “godkända” böcker och reviderar historieskrivningen - och där alla vill vara “normala”. Utom Ridley, så klart.
Doppelgängermotivet har varit vanligt i skräck, deckare och fantasy-litteratur ända sedan viktoriansk tid och hotet i Beautiful Createurs är faktiskt Ethan Wate själv - en annan Ethan Wate.
Liksom Sherlock Holmes brottas med sin nemesis, Professor Moriarty, och ramlar ner i Reichenbachfallen i Schweiz, så brottas Ethan med den andre Ethan. Fallet börjar redan i drömmen på sida ett och fullbordas i slutet av boken. Visst, Gatlin är inte det naturromantiska Schweiz och har inga vattenfall, men det finns ett vattentorn …
Beautiful Creatures bjuder inte bara på nytolkningar av amerikansk historia utan även på mycket humor och nytolkningar av myterna om vampyrer, häxor, dubbelgångare och andra övernaturliga väsen, samtidigt som det är en humoristisk high school parodi och en sann kärlekshistoria mellan två personer som får allt fler hinder att övervinna.

 

Nocturne - Recept på drömmar

 

Isols oemotståndliga recept på självlysande drömmar

En tråkig dröm är en bortslösad nattIsol
Nocturne - Recept på drömmar
Översättning: Annakarin Thorburn
Originaltitel: Nocturno
Alfabeta

Det kommer ut en kokbok om dagen. Många lovar bättre liv, lyckligare liv, hälsosammare liv, energirikare liv och framför allt: hur man ska spara tid med snabba recept som bara tar femton minuter, eller en halvtimme, om man riktigt vill slösa med tiden.
Nocturne är en receptbok där alla recepten tar fem minuter. Alla recepten är recept på drömmar. Alltså inte sådana som bakas med antingen hjorthornssalt eller bakpulver, utan riktiga drömmar, sådana som man har när man sover.
Isol (Marisol Misenta) är multikonstnär från Argentina och 2013 års pristagare av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, och hon kan verkligen konsten att utmana de gängse ramarna. Bra barnböcker ska ju inte ha ramar!
Nocturne är så mycket mer än en bok, det är ett installationskonstverk som passar lika bra i vardagsrummet som på nattduksbordet.
Att tillaga en dröm tar fem minuter. Man håller den utvalda drömmen under en stark lampa och släcker sedan ljuset, och så framträder en helt annan bild än den man tidigare betraktat. Den nya bilden ombildar inte bara den gamla bilden, den är också självlysande i mörkret.

-Barn som inte vill gå och lägga sig, barn som har sömnsvårigheter, barn som har mardrömmar, de blir hjälpta av en sån här bok, förklarade Isol när hon besökte Sverige och hade med sig originalet på spanska och visade upp.
-Jag har fått tackbrev från barn och föräldrar som säger att nu har sänggåendet blivit något att se fram emot, och från barn som säger att nu har de inte mardrömmar längre.
En liten pojke skrev till Isol och sa att den om den hemliga rumskompisen var hans favoritdröm!
Det hemska kommer ut ur en liten skrubb och blir till ett vänligt monster som man kan gosa med i sängen.
Boken har blivit en natt-favorit som kan konkurrera ut nattlampan i Argentina. Äntligen kommer den nu ut även i Sverige!
Många av drömmarna är smått surrealistiska, som den om drömmen om dörren som inte får öppnas. Den första bilden föreställer ett tomt rum och en dörr i golvet. Lys på bilden, släck lampan, så för du se vad som händer i den andra bilden, när en liten flicka går fram och öppnar den förbjudna dörren: Se där, en fe med kattnos och morrhår och kaninöron och en magisk stav med stjärna i toppen kommer fram.! Passa på att önska dig något så kanske hon trollar fram det ur sin hatt ….
Den varma mysiga drömmen handlar om två kaniner, som efter att mörkret har släckts skaffar en hel familj i de självlysande små tunnlarna under jord.
I drömmen om att växa vattnar en flicka några frön och sedan hamnar hon vips i toppen av ett träd och kan blicka ut över världen …
I drömmen under vattnet dyker en pojke ner till en sjöjungfru.
Slutligen kan man göra sin egen dröm och få den att lysa i mörkret. Sidan går att använda om och om igen.
Bokens sidor lyser i mörkret, men innehåller bara giftfria färger.
Isols motto är att “En tråkig dröm är en bortslösad natt.” Det blir inga fler tråkiga nätter med Nocturne.
Bland alla drömmarna finns även drömmen om den långtråkiga boken. Den drömmen handlar i alla fall inte om den här boken!

White House Down - Det är dags att rädda världen - igen!

 

 

 

Det finns bara en sak att hoppas på när den amerikanska manligheten och den traditionella hjältestatusen är hotad: Att man ensam ska få rensa en stor byggnad från terrorister och på så sätt bevisa sitt värde för världen i allmänhet och för familjen i synnerhet.


Det fungerade för John McClane i Die Hard, det fungerar för John Cale i White House Down – och liksom i Independence Day låter Roland Emmerich än en gång Vita Huset explodera.

 

 

John Cale är i inledningen av filmen White House Down ingens hjälte. Han har kommit hem från kriget till en svajig arbetsmarknad, han är frånskild med delad vårdnad om en dotter, Emily Cale (Joey King), som brukade avguda sin pappa, men som förpubertal, brådmogen 11-åring har hon nu en ny hjälte: presidenten. Pappa är bara hopplös, missar talangjakten där hon viftar med flaggor, och förtjänar inte ens att kallas “Dad”, hon kallar honom “John” när hon ens pratar med honom över huvud taget.

John Cale bestämmer sig för att muta dottern för att komma tillbaka i hennes “good books”. Han ska minsann söka jobb som presidentens livvakt! Kan han inte själv få vara dotterns hjälte, kan han åtminstone jobba för hennes hjälte, säger han utan att dra på munnen. Men han får inte jobbet.

Den andra mutan verkar gå bättre: en guidad rundtur i Vita Huset för far och dotter, tillsammans med en massa andra turister. Dottern svarar besserwisseraktigt på alla frågor guiden ställer till gruppen, fadern undrar lite försiktigt om hon är mobbad i skolan, hon fnyser föraktfullt … och så invaderas Vita Huset av terrorister! De flesta turisterna tas som gisslan, men inte John Cale.

Alla säkerhetsvakter skjuts av mycket effektivt och John Cale måste själv skydda presidenten. Han är den enda överlevande livvakten (och han fick inte ens jobbet som livvakt).

Emily Cale undkommer också terroristerna och hennes reaktion är att filma alla terroristerna och lägga upp det på sin videoblogg - eller youtubekanal som hon hellre kallar det eftersom “nobody sais blog anymore”.

Först är det svårt att se skillnad på alla livvakter och säkerhetsvakter och ministrar, talare, politiker, presidenter och vice presidenter --- alla har snygga, dyra, mörka kostymer på sig vare sig de är vakter eller politiker. Och vita skjortor.

Däremot har terroristerna blå skjortor eller blå overaller. Det hela ser ut som ett krig mellan överklass och underklass “white collar” och “blue collar” som det kallas på amerikanska. “Blue collar” laget inleder slaget genom att spränga en städvagn full med grejor mitt i Vita Huset, så att den centrala delen av Vita Huset kollapsar.

En annan sektion i “blue collar” laget är utklädda till elektriker som ska fixa hemmabiografen.

Efter ett tag utkristalliserar det sig vem som är vem och vad de vill --- och omvärlden får veta det tack vare Emily Cale och hennes flitiga mobilfilmande.

Under tiden räddar John Cale presidenten och han blir återigen dotterns hjälte och han får jobbet som han nekades i början av filmen - och förmodligen tjejen som nekade honom jobbet också.

Allt han inte får är halva kungariket, men som sagt, USA är ju ingen monarki.

Som actionfilm är White House Down ett gediget arbete - en Die Hard för 2010-talet. Medan många satsar på billiga skämt och actionkomedi vågar White House Down vara allvarlig - när folk dör är det på riktigt. Och när det ibland sägs något roligt är det inte tillkämpat.

Vem som ligger bakom planen iWhite House Down ligger som en röd liten deckartråd genom hela filmen.

Och terroristerna är givetvis inte terrorister och inte heller ute efter pengar. Motiven är både dunkla och invecklade och budskapet på slutet är “fred i hela världen“. Fast det har krävts väldigt våldsamma metoder och många stora explosioner för att komma till en fredlig lösning.

 

Titel: White House Down
Regi: Roland Emmerich
Medverkande: Channing Tatum, Jamie Foxx, Maggie Gyllenhaal, Jason Clarke, Richard Jenkins, Joey King, James Woods, Nicolas Wright, Jimmi Simpson, Michael Murphy, Rachelle Lefevre, Lance Reddick m.fl. USA, 2013
DVD, Universal Sony Pictures Home Entertainment

Snabba Cash Livet Deluxe

Snabba Cash Livet Deluxe

 

-        Mer ”grit” och ”nordisk noir”  än glassigt lyxliv!

 

Snabba Cash Livet Deluxe fungerar både som fristående film och som grand finale på en trilogi. Det är så det ska vara: bra filmer ska kunna stå på egna ben, samtidigt som det ska finnas en glädje i att återse gamla karaktärer.

 

Snabba Cash Livet Deluxe väver ihop tre sagor som klipps ihop på ett Shortcuts-liknande vis. För de tre historierna skulle ha kunnat bli tre tillfredställande filmer i sig, men när de läggs bredvid varandra ser man hur folk växlar mellan att ha huvudrollen i sina egna liv och biroller i andras. Biroller som ibland för förödande och dödliga konsekvenser för andra birollsinnehavare …

 

De tre huvudhistorierna bygger på myter och drömmar som är väl befästa både inom litteratur och film.

 

 

1) Den rättfärdiga hämnaren, hjälten som sett en oförrätt som måste straffa sig - och huvuden ska rulla, liksom kronor och euron, även om han så själv ska dö på kuppen.

 

JW (Joel Kinnaman) är hämnaren som på grundligt Lisbeth Salander vis tänker ta både pengarna och livet från de som han ska hämnas på, och inte förrän i slutet blir det “duell i solen” och vi får höra hela mobilsamtalet som vi får hört delar av redan i början av filmen.

 

2) ”Kung för en dag.” Att få allt man någonsin önskat sig – att få behålla det mer än en dag, det vore väl perfekt? Jorge (Matias Varela) har haft drömmen att vara kung sedan barnsben. Och nu vet han hur han ska få den uppfylld: genom att genomföra den perfekta stöten, det största värdetransportrånet i Sveriges historia.

 

 

Heist-drömmen, den perfekta kuppen, har i sig blivit till en egen saga och en egen genre och vi som betraktare vet att inget är perfekt: för mycket pengar föder för mycket girighet och för många att dela på bytet kan avhjälpas bara på ett sätt.

 

 

3) Prinsessan och krigaren. Alternativt: Prinsessan och mannen av folket. Eller varför inte maffiadottern och hennes livvakt? Prinsessan i detta fall är en rikemansdotter som studerar juridik i Oxford och hon har all lyx man kan tänka sig. Hennes pappa är överhuvud för en av falangerna i den serbiska maffian, och hon faller för en svensk kille, som bara är pappans passopp, och som senare blir uppgraderad till prinsessans livvakt. Hon är inte snobbig av sig, hon faller för honom, han “groomas” till blivande svärson och de ska leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Eller i alla fall tills någon upptäcker att han är polisens infiltratör i maffian.

 

Polisinfiltratören som förälskar sig i en av dem han ska bevaka (ett slags omvänt Stockholmsyndrom) har också blivit en genre i sig, en genre som lovar både romantik och action.

 

Det här skulle kunna ha blivit en perfekt svensk film noir - “greed is not good” och alla har ihjäl varandra på slutet, ungefär som i en gammal isländsk saga. Men till och med Gudfadern trilogin hade överlevare, och på slutet av Snabba Cash Livet Deluxe räddas ett par personer mirakulöst till ett lyckligt liv tillsammans.

 

Inga andra får vare sig varandra eller sig ens själva. Prinsessan som förvandlas till maffiaboss tappar bort sig själv någonstans längs vägen och bevisar det gamla sägesättet att äpplet inte faller långt från päronträdet.

 

Lyckliga slut finns inte för de flesta av de som överlever Snabba Cash Livet Deluxe. De må ha fått många lyx-grejor längs vägen, men de har inte lyxen att vara fria.

Elysium - uppdelningen i The Time Machine gäller fortfarande i dagens framtidsvisioner

Elysium

Matt Damon spelar fattige Max i Elysium

- uppdelningen i The Time Machine gäller fortfarande i dagens framtidsvisioner

I sci-fi klassikern The Time Machine av H.G. Wells är mänskligheten i framtiden uppdelade i fattiga och rika. De fattiga bor under jorden de rika ovan jorden. I Neill Blomkamps Elysium, som utspelar sig år 2154, bor de fattiga på Jorden och de rika på en rymdstation ovanför Jorden.

Liksom i The Time Machine kan rika människor överfallas av de fattiga - när de kommer ner på Jorden …

Max (Matt Damon) är en av dem som är med om överfallet av en rik industriägare --- det är en elegant kupp iscensatt av den kriminelle datahackern Spider. Av det handplockade team som genomför överfallet är det bara Max som överlever (rånoffret och två robotar dör också) --- och i Max huvud finns nu allt som fanns i den rikes hjärna, överladdat med hjälp av en datasladd. Max har plötsligt tillgång till hela programmet för att omstarta Elysium och göra Elysium till ett ställe för alla, inte bara för rika. Och Max & co var egentligen bara ute efter lite pinkoder till kreditkort och bankkoder! Nu får de plötsligt nya farliga motståndare, för fler vill åt Elysium programmet.

Under hela filmen hänger Elysium som ett julgranssmycke i himlen och tindrar. Borde det inte rotera för att inte dras in i jordens dragningskraft? Någon gång vara på andra sidan jorden och inte jämt hänga rakt över Los Angeles? Vara lite mer som en boll? Ha lite mer fart? Men Elysium är en metafor, inte en exakt framtidsvision, annars kan man också fundera över varför ett framtida samhälle med tillgång till superduktiga robotar måste ha människor att gå in i dödligt farlig strålning, varför säkerheten i ett högteknologiskt samhälle är så undermålig och varför människor med tillgång till smarta vapen och superförstörelsemanicker av alla de slag väljer ett gammalt traditionellt knivslagsmål - som övergår till knytnävsslagsmål - när de till sist ska göra upp. Vilda västern reglerna gäller tydligen även i framtiden - man mot man och enkla eller inga vapen.

Filmen Elysium har av filmskaparna själva kallats för både dystopi och utopi i ett. Dystopin är planeten Jorden, där folk är fattiga och sjuka, utopin är rymdboningen Elysium, där alla är rika och friska och kan leva i princip hur länge som helst. Men är Elysium egentligen en utopi? Allt man ser är en massa inhägnade vita hus med jämngröna gräsmattor, ljusblå badbassänger, uteterrasser och några tennisbanor. Det här är en “utopi” enligt filmskaparna själva – något som ”alla” kan känna igen – och det är kanske en ”utopi”och något som ”alla kan känna igen” om ”alla” bor i Bel Air i en Hollywoodfruar-dröm. Men om ALLA i Jordens rika befolkning flytt upp i rymden, borde det då inte finnas indisk arkitektur, kinesisk arkitektur, japansk arkitektur, italiensk arkitektur … ? Alla kan ju inte vara från Beverly Hills och vilja ha den landskapsplaneringen - och Elysium är helt fritt från “verkliga” och naturtrogna landskap. Är det en utopi när det inte finns någon vild natur, inga berg, inga floder och dalar, inga skogar, ingen svamp och inga bär, ingen allemansrätt och ingenstans att gå ut med hunden? Man ser inte ens några djur alls på Elysium, alla djuren finns bland de fattiga människorna på jorden. Dessutom ser alla människorna på Elysium ut som om de vore gjorda i plast, med Jodie Foster i spetsen. Det är hon som är “the bad girl” i filmen, medan Sharlto Copley spelar Kruger, “the bad guy”, komplett med sydafrikansk accent, som gör att man ibland tänker på allusioner till apartheid systemet och visst, filmen Elysium är en metafor över världen idag, över klyftan mellan fattiga och rika, över rörelsefrihet, emigration och immigration och att alla inte har tillgång till fri sjukvård.

Matt Damons karaktär Max är faktiskt inte filmens hjälte, till syvende och sist är det datahackern Spider som gör hela mänskligheten till medborgare i Elysium och som sänder ut mobila sjukhus över hela jorden och botar alla från svält, undernäring och alla andra sjukdomar.

Datahackern som hjälte (oavsett vilka regler som bryts längs vägen) är något som ligger i tiden - tänk bara på The Social Network, Pirate Bay, Wikileaks … allt ska vara gratis och tillgängligt för alla hela tiden. Oavsett vilka medel som behövs och vilka regler som bryts längs vägen. Spiders hjältestatus säger en hel del om dagens tidsanda.

Fritt serveras allt till alla , och så har filmen ett lyckligt slut.

Men hur det går … det får vi egentligen inte veta.

Titel: Elysium

Regi: Neill Blomkamp
Medverkande: Matt Damom, Jodie Foster, Sharlto Copley, Alice Braga, Diego Luna, Wagner Moura, William Fichtner, Brandon Auret, Josh Blacker, Emma Tremblay, m.fl. USA, 2013 DVD, Universal Sony Pictures Home Entertainment