FREDAG! Bokmässa. Ny dag - nya krafter!

Ny dag! Nya krafter! Och himlen är ooootroligt blå ...

Jag gillar verkligen årets fair trade påse. Bokmässa+fair trade = sant!!!

Något mer jag verkligen gillar: mat & trädgårds hörnan av mässan. Som en stillsam oas i vimlet. Som ett ymnighetshorn som svämmar över av härliga, matiga böcker!!!

 

och så kockteater!

Böcker att må bra av och godis att posta

 

De pratar om böcker att må bra av kändisarna där nere. Vilka är det egentligen? Ja, säg det. Min kikare ligger därhemma.
Må bra av att läsa. Är det vad som är trendigt just nu? Att böcker ska väljas som medicin, att meningen med böcker är att man ska må bra av det? De där framme är i alla fall inte överens om vad man mår bra av, så även i framtiden kommer det att finnas olika typer av böcker. Skönt.

Svenska författare på rumänska. I år var Bokmässans tema Rumänien - där feel-good-litteratur inte är en speciellt framstående genre (om den ens finns). Det var ganska tomt i Rumäniens monter. Men många var intresserade av vilka svenska författare som finns på rumänska. Feel good författaren Camilla Läckberg finns på rumänska ... ;D

Engelskskspråkiga författare som hade boksigneringar i en liten monter. Du får tre författare för priset av två ... Sen är det upp till dig hur du ska knöla ner dem i väskan ...

ÄNTLIGEN! Det är inte ofta man skriver vanliga vykort i dagens e-samhälle. Men när man FICK ett vykort i postens monter förpliktigade detta till vykortsskrivande. Som tur är fanns för-x-alternativ tryckta, så det gick fort.

Och så fick man godis att skicka till en vän. Varför kan man inte få skicka en pocketbok som man köpt på mässan till en vän? Nej, bara godis.

Jag antar att posten inte vill att man av misstag ska skicka något som man kan må dåligt av.

 

Oväntade möten

Jag råkar gå förbi Carl Jan Grankvist - kändiskock och På Spåret deltagare - och Georg Riedl. Vad de pratar om? Vilka barnböcker de minns bäst. Från sin barndom alltså (Riedl kommer alltså inte undan med att säga Pippi Långstrump.)

Att minnas sin barndoms favorithistorier är en sak.

Men det är en annan sak att komma ihåg titlarna.

Kändisar leker alltså också memory!

 

En vanlig syn på Bokmässan. Känd person i en monter. Och så försöker man placera den kändisen. Ett slags avancerat memory spel som inte blir lättare av att man är så långt ifrån kändisen som ska placeras.

Vackra Sara Begnér lanserar NYA Vår Kokbok - och Glöd!

I hörnan som heter Mat & Trädgård händer det ALLTID något! Jag råkar komma förbi när min Stora Favorit Sara Begnér lanserar den NYA Vår Kokbok. Jag har den. Hemma. Likaså Glöd. Så det blir ingen signatur i boken eftersom den är hemma. Men jag får njuta av kockteatern och efteråt bjuds publiken på världens godaste sillamackor.

Jag kommer aldrig igen att bli nöjd med de jag gör hemma. Eller också får jag öva mig mer så jag kan göra EXAKT lika goda mackor ...

Sara Begnér - med GLÖD för god mat!

Sara lovar desutom att göra en GRÖN Vår Kokbok med vegetariska rätter.

 

Förresten alla tycker något om Vår Kokbok. I ett recept hade det minskats med ett ägg. Det blev "läsarstorm" och hundratals brev skickades in. Vår Kokbok är en klassiker. Den muckar man inte med hur som helst!

Barnkulturklassiker - Georg Riedel och Lennart Hellsing

Jag har hejat på Georg Riedl. Och Lennart Hellsing. SAMTIDIGT! I love Bokmässa.

De båda herrarna ställde också gärna upp på kort. Hellsing signerade böcker samtidigt. Effektiv herre som älskar apelsiner.

-Jag lämnade in en apelsin och min kostym och sa den här färgen vill jag ha, berättar han.

Georg Riedl är idag känd för Astrid Lindgren musiken - men när han fick uppdraget var det inte fint med barnkultur och han var livrädd för vad folk i branschen  skulle säga om de fick veta att han skrev barnvisor. Han tog sig i kragen och jazzade till barnvisorna rejält - och sedan kunde ingen i branschen mobba honom för att han skrev för barn!

Niel Bushnell - Sorrowline med komplikationer

Sorrowline.
Ett bra boktips för alla som gillade Harry Potter!
Eller Anthony Horrowitz.

Förresten, Jack i Sorrowline är den senaste av alla "orphans" i den brittiska litteraturen.

Han har ingen som tar han om honom. Hans mamma är död, hans pappa ska resa bort på obestämd framtid, han ska skickas till en avlägsen släkting som han aldrig har träffat ...

Jack tänker på sin mamma, rör vid hennes gravsten och upptäcker att han kan dras in i den. Men hjälp av en "sorrowline".

Men att resa genom andra människors gravstenar är inte helt smärtfritt, Jack får känna all den sorg och saknad som de andra människorna har känt.

Jacks första resa i tiden går tillbaka till 1940. Andra världskriget.

Men Jack får inte döda Hitler eller sätta stopp för kriget.

- Jag bestämde att när historien väl hade hänt så har den hänt. Vi vet att ingen lyckades mörda Hitler. Då kan inte Jack göra det, förklarar Niel.

Han är väldigt noga med reglerna i sitt eget fantasy universum. Jack är inte Doctor Who.

Han kan inte resa till framtiden.
Han kan inte ändra på historien.

- Jack vill gärna förhindra att hans mamma dör, men det kan han inte, och det är ett faktum han måste lära sig - han kan inte ändra på historien. Även om han försöker.

Något mer som är signifikant för Niels universom är detta:  om man reser i tiden och  möter sig själv exploderar inte universum.

- Jag har inte hittat några fysiska belägg för att universum skulle explodera eller implodera om man reste i tiden och pratade med sig själv ... säger Niel. Så mina karaktärer kan resa i tiden och träffa sig själv i en annan ålder.

- Jag tänkte som så att om jag rest i tiden nu och träffat mig själv när jag var i Jacks ålder hade mitt tolvåriga jag inte kopplat att jag idag var han i framtiden - en medelålders grånad skallig man med glasögon. Åtminstone HOPPAS jag att mitt tolvåriga jag inte gjort den kopplingen.

När man är tolv tror man att man är evigt ung och evigt cool - man ska aldrig bli medelålders.

Andra världskriget var den mest intressanta historiska epoken under Niels synvinkel. Men var de än reser i historien så finns St Pauls Cathedral där i blickfånget.

- Jag tycker det är rätt intressant hur Londons skyline förändras, säger Niel.

;Men även om Niel valt sina mest älskade historiska epoker så går det inte alls alltid som han tänkt sig.

- En karaktär som skulle dö vägrade dö.
- Mmm?
-Så hon fick leva. Men då var jag tvungen att döda fem andra karaktärer istället. Det verkligen "messed up" min skrivplan.

Neil Bushnell har tidigare jobbat mycket med film och om Sorrowline skulle bli film skulle han vilja att Terry Gilliam från Monthy Python gänget regisserade!