BOK: Heja Barbro! - Cheerleadingserie att heja på!

 

Titel: Heja Barbro!

Serie: Stjärnglans

Författare: Emma Bouvin

Förlag: Rabén & Sjögren

Betyg: 4

Heja Barbro! är inledningen på en bokserie om cheerleading som man verkligen måste heja på. Barbro är underbar, likaså hennes fransktalande storasyster Viola. Sedan finns de andra cheerleadingtjejerna och en enda kille i laget Stjärnglans ... det är upplagt för rivalitet, både vem som ska stå högst upp i pyramiden och vem som ska ha den enda killen som håller på med cheerleading. Det påminner lite om hästböcker, där en massa tjejer i stallet är rivaler om vem som ska ha den sötaste ponnyn.

Det finns mycket tänkvärt i Heja Barbro! och mycket som passar in i debatten om barn och sport som hålls just nu ... Hur smart är det med akademier? När ska man sålla agnarna från vetet? Hur tidigt ska barn få börja tävla på allvar? Hur mycket ska barn pressas? Hur dyrt får det vara (och hur mycket kan föräldrar förväntas punga ut med)? Hur känns det att bli bortvald, redan i mellanstadiet, för att man inte är tillräckligt bra? Hur mycket ska vara kul och hur mycket ska vara kamp och vinstvilja? Och ... visst finns det kulturella kontraster. Barbro har en mamma, Svetlana, som varit prima ballerina och hon hävdar att det roligaste är att vinna, medan Barbros mycket svenska och sävliga pappa försöker säga att man bara ska ha kul och inte vinna ... Varken Barbro eller Svetlana (eller för den delen Viola) tycker att detta verkar vettigt, kvinnorna i familjen är alla toppresterande inom sina olika områden. Barnen tar frivilligt extra språklektioner. Och Barbro har satsat på andra sporter innan all hennes kärlek och energi fångas upp av cheerleading.

Något annat viktigt som boken tar upp är debatten om hur mycket sportvärlden fokuserar på killar. Cheerleading ses ofta som en tjejsport - men visst vill sporten locka till sig killar. Och även i en tjejsport som cheerleading har killar en fördel, bara genom att finnas till och alla lag vill ha dem. Sedan möts tjejerna ofta av fördomar, som att de skulle heja på någon, typ ett lag med killar som spelar fotboll, vuxna män fattar inte att cheerleading är en sport i sig och att tjejerna hejar på sig själva, att de själva ska vinna.

Många av tjejerna i boken längtar efter att bli gamla nog att få tävla på riktigt och inte bara låtsastävla. Uttagningskraven till laget Stjärnglans är stenhårda. I debatten mellan "ha kul och alla ska vara med" och "ge  järnet och vinna" så landar Heja Barbro! helt klart på "ge järnet och vinna" sidan. Alla ska inte vara med. Bara de bästa. De som har tid och råd och föräldrar som ställer upp. Det roligaste är att vinna och att stå på toppen av pyramiden. Alla kan inte vara vinnare, men Barbro har gett sig den på att hon ska bli en vinnare ... På alla sätt. Även om kompisarna vill ha samma sak. Minou är avundsjuk för att Barbro landat på toppen av pyramiden och inte hon själv, och Vera är avundsjuk för att Barbro hamnat i samma lag som den enda killen i laget ... Barbro får stå ut med att bli utfryst gång på gång, men hon ger aldrig upp sin dröm och hon slutar aldrig träna för att bli bäst i cheerleadinglaget. Second best is the first loser. 

Det är upplagt för dramatik och triangeldrama i del två om Barbro och laget Stjärnglans. Och då blir det dags för den allra första riktiga tävlingen ... Det kommer att hetta till. På mer än ett sätt.