Emily Henrys bok People We Meet On Vacation (svensk titel: Sommarmöten) blev en megahit. Att Netflix valt en Mycket Känd Bok som utspelar sig under Många Sommarlov på Många Vackra Platser för att inleda 2026 och därmed direkt få en nummer-ett-smash-hit på listan ... är ingen slump. Vackra människor, vackra platser, vackert ljus ... Sol och värme och inte ett försenat tåg eller en igensnöad väg så långt ögat kan nå. Det här är eskapism för en kall januarimånad. Och många tomma kalorier. Filmen lever inte alls upp till boken och serverar för mycket och för lite på en och samma gång.
Filmen känns som om någon mosat ihop When Harry Met Sally (paret träffas till och med på samma sätt, de samåker i en bil till college och smågnabbas hela vägen), My Best Friend’s Wedding (vännerna som förlorat sin kärlek får en sista chans på ett bröllop) och One Day (fast istället för att ses samma dag varje år ses de båda vännerna en hel sommarvecka varje år).
Hade filmen blivit bättre som TV-serie? Precis som One Day? Flera av karaktärerna utvecklas aldrig, bästa vännen har till exempel inget namn, inget jobb, ingen identitet och ingen andra scen, (och alla som sett Judy Greer i en film eller Notting Hill eller Bridget Jones vet att bästa vännerna helt enkelt är bäst ...) familjemedlemmar får var sin scen och känns mer som statister som aldrig setts förr än folk som har massor av historia och historier gemensamt ... och huvudparet Poppy och Alex blir mest av allt karikatyrer. Hon är en klassisk "free spirit" och "clumsy girl" och han är ... ja, normal. Han lever upp en vecka varje år och blir ett annat semester-jag, annars är han nöjd med att knega på och plugga och göra bra ifrån sig och jobba som gymnasielärare i en liten stad på landet. Medan Poppy har ett sådant där kvinnlig-huvudperson-fantasijobb som ofta finns i filmer och böcker i denna genre, men sällan i verkligheten. Hon har en stor lägenhet i New York och får full lön för att åka jorden runt och bo på lyxhotell och skriva om dem. Eftersom folk köper så många resemagasin istället för att bara läsa omdömen på Tripadvisor?
Tom Blyth är seriös, Emily Bader är tramsig. When Harry Met Sally har blivit When Serious Met Silly.
Troperna staplas på varandra, ända fram till kärleksförklaringen i regnet på en balkong i Barcelona. (Självklart regnar det!) Lockar småstaden mest eller jetsetlivet i New York? Den tråkiga småstaden är även den underutvecklad - den är en enda gata med hus och en allé med träd och ett trafikljus.
En TV-serie hade behövts både för att ge karaktärerna och platserna mer djup. Vi reser jorden runt med karaktärerna utan att egentligen se eller uppleva någonting. Det känns inte ens synd att de missar Norge och ishotellet (ligger inte det i Sverige?). Men. Samtidigt. Hinder som läggs i vägen för att det älskande paret inte ska få varandra direkt är så artificiellt konstruerade att hela storyn hade kunnat vara över på en liten novellfilm. Boy meets girl, go on vacation and then get married. Full stop. Utan att vela i ett decennium och utan en massa irriterande tillbakablickar på sommar efter sommar medan de trånande tu i nutid slänger heta blickar på varandra i väntan på bästa vännens (eller bästa brorsans) bröllop.
Vi klättar uppför ett berg av klichéer i väntan på det lyckliga slutet. Och vi-ses-nästa-sommar är förresten en romance genre i sig själv. Som börjar bli ganska sliten. Liksom att virriga tjejer som behöver tämjas och stadgas passar bäst ihop med seriösa pojkar som funderar på att undervisa och doktorera i något ämne som är så viktigt att manuset inte ens nänns nämna det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.