BOK: Vänd tillbaka av Harlan Coben - Short cut till Netflix manus direkt

Titel: Vänd tillbaka

Författare: Harlan Coben

Serie: Myron Bolitar

Antal sidor: 361

Utgivningsdatum: 2025-01-09

Förlag: Bookmark 

Översättare: Jan Risheden

Originaltitel: Think Twice

ISBN: 9789189889712

Om du har läst en Harlan Coben roman tidigare, eller om du har sett någon av hans serier på Netflix och gillat dem, så kommer du inte att bli besviken.

Om du har läst många Harlan Coben böcker (och sett alla serierna) så kommer du att känna igen dig så pass mycket att du förmodligen kommer att ligga steget före både amatörerna och FBI-agenterna och lösa mordet på ett tidigt stadium.

Det här är del två i Harlan Cobens serie om sportagenten Myron Bolitar, och nej, du behöver inte vara sportintresserad eller kunna något om basket för att hänga med.

Premissen är att Myrons klient Greg Downing dog för tre år sedan, och nu kommer två FBI-agenter och säger att Greg har fejkat sin egen död och är misstänkt för dubbelmord.

Myron är den typen av amatördeckare som inte lämnar något till proffsen. Med sin kollega Win tar han upp jakten på sanningen och snart är de en gigantisk komplott på spåren. Givetvis är en sportnörd mycket bättre än FBI-agenter på allting ("suspense of disbelief").

Myron och Win har som vanligt sitt "witty banter" och sina gemensamma popkulturella favoriter när de är på krim-mystie-roadtrip tillsammans.  (Myron och Win hade förresten passat i en Tarantino-film...) 

Det är mycket dialog. Åttioplus procent av boken är dialogdriven. Det känns som om Harlan Coben passar på att göra grundjobbet för nästa Netflix-serie som han ska skriva manus till och skriver tv-manus späckat med dialoger direkt. Det känns mycket mindre "roman" än Harlan Cobens tidiga verk.

Men du kommer ändå att känna igen allt från tidigare Harlan Cobens, från den döda personen som återuppstår eller verkar återuppstå, till den väntade "oväntade" twisten på slutet.

Det är lättläst och lättlöst. Det här borde passa som läsning och lyssning för alla som gillar standardthrillers med pigga, pratsamma huvudpersoner. Med Harlan Coben så vet du vad du har och vad du får. Det är inte konstigt att hans thrillers alltid debuterar som etta på Netflix-toppen. 

Det negativa är bara att Harlan Coben numera verkar vara fången i sin egen framgångsformula. Om du konsumerat för många thrillers på raken så känner du igen dig allt för mycket och överraskningarna blir inte överraskningar, utan bara precis vad du väntade dig. 

Harlan Coben har skrivit - och håller på att skriva - flera olika serier. Det är dock åtta år sedan den förra Myron-boken så för att hänga med i det finstilta när det gäller familj-vänner-klienter-relationer kan det vara bra att läsa om den första boken. Bisakerna och bihandlingarna och de mänskliga relationerna är det finaste i kråksången.

BOK: Bokhandeln vid havet - Mer trauma och drama än romans och feelgood

Titel: Bokhandeln vid havet

Författare: Kristan Higgins
Antal sidor: 457

Utgivningsdatum: 2024-08-07

Förlag: Printz

Översättare: Pia Printz

Originaltitel: A Little Ray of Sunshine

ISBN: 9789177718697

Harlow Smith lär lyckligt singel, hyr en lägenhet i sin morfars hus på Cape Cod, driver ortens bokhandel och trivs med livet i allmänhet. Familjen Smith är ortens "eftersträvansvärda familj" och Harlow är känd som "den tråkiga systern". Detta kommer att förändras när en tonåring vid namn Matthew Walker kliver in i bokhandeln, på jakt efter sin biologiska moder.

Harlow adopterade bort sin son för sjutton år sedan och svimmar prompt när han dyker upp, medan Matthews snälla mamma som fött upp honom blir chockad över sonens tilltag, eftersom hon aldrig fått veta att han är på jakt efter sitt biologiska arv.

Marknadsföringen går in för feelgood och  romance. Internationellt kallas "feelgood" ofta för "women's literature". När man läser det här kan man förstå varför. Det blir ingen romantisk komedi som utlovat, det blir ingen komedi över huvud taget (vilket är en stor del av framgånen i feelgood och "chicklit" som lockar både kvinnliga och m anliga läsare i alla åldrar). Faktum är att det är mer "trauma" och "drama". Kvinnor som pratar sina problem. Ältar sina problem. Han sa, hon sa,  hen sa att du sa, jag trodde att jag kände att du kände och så vidare. Boken hade lätt kunnat vara 200-300 sidor kortare.

Det hade behövts mer fart och fläkt. Roliga karaktärer är: morfar och hunden. Slut på listan.

Som så ofta i sådana här "lilla bokhandeln" historier är det svårt att förstå hur det går ihop för hyran och lönerna ... sagostunder och aktiviteter är gratis. Folk köper sina böcker på Amazon eller laddar ner till sin Kindle. Eller laddar ner för att lyssna. Ändå finns så många böcker med fysiska bokhandlar som klarar av att försörja en massa folk trots att de inte har koll på debit och kredit och verkar ha massor av utgifter för i stort sett inga inkomster.

Det är missvisande att marknadsföra boken som romance. "The male lead" figurerar knappt i handlingen och romansen reduceras till de sista sidorna för att ge huvudpersonen " det lyckliga slutet". För en huvudperson kan ju inte fortsätta att vara lyckligt singel? Boken har en klar "soft girl" vinkling. Som så många böcker idag i genren "women's literature", det verkar vara skrivet av hemmafruar för hemmafruar där kvinnor diskuterar vad det innebär att vara förälder.  

Författaren har i alla fall jobbat hårt för att skriva in alla trendiga ämnen i boken, från transpersoner till elbilar. Det diskuteras missbruksproblem, alkoholism, droger, lesbiska bröllop och global uppvärmning. Det är föredömligt att den lilla orten på vischan innehåller precis allt. Inklusive laddstolpar. Men romance säljer för att det alltid innehåller en liten gnutta eskapism. Lika säkert som att deckare säljer för att de levererar en trygg värld där alla brott löses. Här finns plats för allt -  utom eskapism från vardagens trendande problem.

FILMKRÖNIKA: Mad About The Boy - Toy boy trenden i modern film

Toy boy trenden har tagit filmvärlden med storm under de senaste åren. Visst verkar det som en självklarhet (och en jämställdhetsgrej) att även yngre killar måste få chans på roller, få chans på prinsessan ... eller för den delen få chans på den återvändande romcom drottningen Bridget Jones. 

Vi passar på att lista några av de bästa och mest omtalade filmerna från 2000-talet och kompletterar med några gamla godingar från 1980- och 1990-talen. 

Vem tycker du är filmhistoriens bästa toy boy? Leo Woodall, Ed Sheeran, Hugh Grant, Ryan Gosling, Robert Pattinson, Nicolas Cage ... eller någon annan?

Vi listar, hyllar och analyserar. Massor av filmtips utlovas.

Smaklig filmfest!

Bridget Jones: Mad About the Boy (2025) - Regi: Michael Morris

Helen Fieldings skapelse Bridget Jones är som alltid trendkänslig. Hon har slutat röka och räkna kalorier och drömma om Hugh Grant och hon har skaffat en yngre älskare. Som till och med får göra en Darcy och stajla i våt vit skjorta.
Den unge Roxter (Leo Woodall) är miljömedveten och passar bra att mysa med på en pittoresk kulle som i One Day - där Leo Woodall slog igenom. 

Eftersom Chiwetel Ejiofor är åtta år yngre än Bridget Jones skådespelerskan Renée Zellweger borde han också få status som trendhärskande "yngre älskare". Hur som helst. Bridget Jones två nya kärleksintressen är ett avbrott från de första filmerna med de närmare decenniet äldre män som hon brukade vela mellan.

När det gäller birollerna så har Bridget Jones franchisen har en lång lista av toy boys att falla tillbaka på.

I Bridget Jones: The Edge of Reason (regi: Beeban Kidron) fick Shazzer ihop det med Jed, en ung bad boy på stranden, vars skål med kokain av misstag hamnade i Bridgets bagage. Och i Bridget Jones's Baby (regi: Sharon Maguire, som även regisserat Bridget Jones's Diary) var det Miranda, en annan av Bridgets kompisar, som fick ihop det med Richard-Curtis-favoriten Ed Sheeran. (Notera att Bridget Jones: Mad About the Boy är den första Bridget Jones filmen med en manlig regissör - en minoritet i Bridget Jones franchisen).

Kanske förebådade Ed Sheerans gästspel i Bridget Jones serien den våg av popstjärne-boy-band-och-Harry-Styles-fanfiction som bland annat ledde till...

 
The Idea of You (2024) - Regi: Michael Showalter

Det började som Harry-Styles-fanfiction, eller också inte ... Därom tvistar fansen. Hur som helst: det började med en bästsäljande roman av Robinne Lee och det slutade med en hyllad film. Anne Hathaway spelar mamman som tar med sin dotter på musikfestival för att lyssna på ett One Direction liknande band ... där hon får ihop det med Harry Styles karaktären, en ung brittisk popstjärna som alla vill ha. Verklighetens Harry Styles lär ha haft en toy boy fling med regissören Olivia Wilde.

Om du inte gillar Harry Styles eller någon annan medlem av valfritt brittiskt pojkband ... Don't Worry Darling. Det finns de som vill ha annat... och annat serveras i en lång rad Nicole Kidman filmer.


A Family Affair (2024) - Regi: Richard LaGravenese 

Nicole Kidman spelar singelmamman som får ihop det med sin dotters chef, en egotrippad skådespelare som ser ut som Zac Ephron och som behöver sättas på plats. Sedan blir han rena rama drömkillen.

Nicole Kidman har förresten en lång historia av att ha ihop det med yngre och ibland till och med kortare män i fiktionens värld. Till exempel Tom Cruise i Days of Thunder, Alexander Skarsgård i Big Little Lies och den där plastiga toy boy modellen från Triangle of Sadness i Babygirl. 

Harris Dickinsons roll som Carl i Triangle of Sadness är såklart också en toy boy roll. Han förväntar sig att bli försörjd, eftersom han är en ung, snygg modell (än så länge) och han oroar sig över att hans utseende ska bli sämre - triangelrynkan mellan ögonen är ett steg i fel riktning. Moderna toy boys förväntar sig så klart inte att bli försörjda utan plockar upp notan varannan gång eller, som i Big Little Lies, varenda gång. (Det kan förresten vara intressant att se Triangle of Sadness och Babygirl back-to-back och jämföra hur det är att vara toy boy till Dolores de Leons eller Nicole Kidmans respektive karaktärer ...)

Nicole Kidman följde upp rollen som Alexander Skarsgårds fru i Big Little Lies med att spela hans mamma i deras nästa gemensamma filmprojekt. Oedipus hade hashtaggat ett grattis och ett hjärtligt gilla ...

Vilket för oss vidare till ...


Mamma Mia! (2008) - Regi: Phyllida Lloyd

Does your mother know ... är en rätt så gubbsjuk låt av ABBA-gubbarna. Men i Mamma Mia! filmen blir den helt underbar  och subversiv när rollerna är ombytta. Vi befinner oss på en grekisk strand, det skojas om Oedipus och Tanya (Christine Baranski) sliter ut en hel strand full av unga, heta "toy boys" som alla är ännu sötare än Ken. Det enda som är synd är att myten om att de pimplade ouzu hela dagen under inspelningen tydligen inte är sann ...

I uppföljaren Mamma Mia! Here We Go Again blir Andy Garcia Chers toy boy. Garcia klämde även in sig i scener där han inte skulle vara med enligt manus ... Men vem vill inte se Cher tolka ABBA från första parkett, när man ändå har en gratisbiljett?


Moonstruck - Mångalen (1987) - Regi: Norman Jewison

Andy Garcia är inte den förste yngre man som fallit huvudstupa för Chers charm. Chers bästa romantiska komedi är onekligen Moonstruck där hon spelar mot Nicolas Cage. Egentligen ska Loretta (Cher) gifta sig med den äldre brodern, men så träffar hon hans tjugo år yngre bror (Cage) och så är det klippt. Moonstruck är ett bra exempel på högkvalitativ romantisk komedi från ett decennium då man satsade på genren och gav den allt från bra manus till snyggt foto ... och stora filmstjärnor. Prisregnet följde lika säkert som dåtidens brev på posten.

Moonstruck vann tre Oscars för Bästa originalmanus, Bästa kvinnliga huvudroll (Cher) och Bästa kvinnliga biroll (Dukakis). Filmen var även Oscarsnominerad för Bästa film, Bästa regi och Bästa manliga biroll (Gardenia). Cher och Dukakis vann också var sin Golden Globe.


Barbie (2023) - Regi: Greta Gerwig

Ken. Det ultimata valet som toy boy. Ja, han är ju för tusan en pojke som är en leksak i en låda! Barbies partner var ursprungligen en tonåring och Ryan Gosling är egentligen alldeles för gammal för rollen. Men strunt samma.

Alla Kens i filmen spelar sina roller som om de är blåsta, tonåriga beachbabes och alla Barbies spelar sina roller som om de är vuxna, smarta, karriärkvinnor. Filmen Barbie har alltså den högsta kvoten av toy boys i världshistorien.

Och glöm inte Allan. Ännu en pojke som är en leksak. Som alla glömmer bort. Trots att han kan ha alla Kens kläder på sig.

PS. Många blandar ihop Ryan och Ryan. Den andre Ryan, Ryan Reynolds, har haft toy boy rollen i The Proposal, där Sandra Bullock spelade hans chef och kärleksintresse. En snygg "gender reversal" mot den uppsjö av filmer där yngre kvinnliga sekreterare eller assistenter eller praktikanter får ihop det med den äldre manliga chefen. 

Legally Blonde (2001) - Regi: Robert Luketic

Innan Barbie fanns, fanns Legally Blonde. En ohämmad hyllning till färgen rosa och ett blont yrväder som tar världen med storm. Amanda Browns roman har även blivit framgångsrik och hyllad Broadwaymusikal (ja, den har även spelats i Sverige). Nu till filmen. Reese Witherspoons bästa (något äldre) vän i filmen spelas av Jennifer Coolidge och med lite fina tips får Coolidge ihop det med snygg ung UPS-kille. Eller ... de kanske egentligen är jämngamla? Det är lätt att se framför sig bilden av den alltid så coola, snygga och roliga Coolidge med en beundrande toy boy ...  speciellt efter hennes insats i American Pie filmerna. "I got some scotch. Aged 18 years, the way I like it." Jennifer Coolidge är helt enkelt en MILC. Mother I Like to Celebrate.

Water for Elephants (2011)  - Regi: Francis Lawrence

Robert Pattinson spelade Reese Witherspoons son i filmatiseringen av William Thackerays briljanta klassiker Vanity Fair (som Hugh Grant refererade till på en Oscarsgala får några år sedan. Amerikanerna trodde han hyllade modemagasinet Vanity Fair och deras efterfest - vissa lever helt enkelt i en partybubbla ...). Nästa gång Pattinson och Witherspoon möttes på film spelade han hennes älskade. Water for Elephants är en ofta förbisedd och underskattad filmatisering av en historisk bästsäljande roman med cirkustema - och de båda skådespelarna är på topp under hela inspelningen och har fin personkemi. Scenversionen, en Broadwaymusikal, kom 2024.

Happiness for Beginners (2023) - Regi: Vicky Wight

Reese Witherspoon har bland annat varit med i trenden "promenera och hitta dig själv" filmer och Wild blev omåttligt framgångsrik. Happiness for Beginners är en senare film som rider på samma promenera-trend där Ellie Kemper och Luke Grimes promenerar, pratar och finner varandra. Hon är något äldre och nyligen frånskild, han är läkare och lillebroderns bästa vän. Båda två har sorgearbete att ta itu med. Romanen av Katherine Center kom ut 2015. 

Förresten. One Day författaren David Nichols hyllade roman Du är här kom ut 2024. Det är ännu en charmig roman om att promenera och finna sig själv ... och varandra. Lita på att toy boy och promenera trenderna inte är över ... än. Och att Du är här också kommer att bli film eller tv-serie.

The Jane Austen Book Club (2007) - Regi: Robin Swicord

Filmen är baserad på romansuccén från 2004 av Karen Joy Fowler. Maria Bello spelar Jocelyn, filmens "Emma", som likt Jane Austens hjältinna gillar att para ihop folk. Med bokklubben utarbetar Jocelyn en speciell plan, men den går snett när hon själv faller för den yngre man som hon hade vikt för någon annan ... Hugh Dancy gör här den klassiska Austen-Hugh-Grant rollen (se Sense and Sensibility), den missförstådde mannen som inte alltid är så vältalig men som har ett hjärta av guld när man väl lär känna honom. Och hans karaktär i filmen är en sci-fi nörd som älskar Ursula LeGuin. What's not to like?

Star Wars: Episode I – The Phantom Menace (1999) - Regi: George Lucas

En vuxen Natalie Portman i rollen som den politiskt intrigerande prinsessan träffar en liten tioårig äppelkindad pojke  som mekar med skrot och är intresserad av att leka racing ... Och detta ska vara upphovet till den största kärlekshistorien i galaxen?

Det här kan te sig mer obegripligt än att någon tyckte att Jar Jar Binks var en bra idé. Att yngre killar också ska få chans på prinsessan kan ses som en självklar fråga om jämställdhet. Men det finns väl gränser ... ? En toy boy som fortfarande leker med toys är väl lite för ung ... Och förhållandet hade varit gulligare om man inte vet om att den äppelkindade tioåringen kommer att bli Darth Vader, galaxens största skurk. Inte ens en genomgod prinsessa kunde rädda honom från mörkret ...


Top Gun (1986) - Regi: Tony Scott

Tom Cruise som Maverick får ihop det med sin snygga lärare (spelad av Kelly McGillis) på flygskolan. När han inte flirtar med Ice Man. Kom igen, take my breath away ... Följande år gifte sig Tom Cruise med Mimi Rogers och befäste ytterligare sin hunkiga "the younger man" status när han spelade mot tjusiga Gina Gershon i Cocktail. 

I sina tidiga filmer fick Tom-Cruise-karaktärerna ofta ihop det med äldre, smartare och coolare kvinnor. Som den där läkaren i Days of Thunder ... som spelades av Nikole Kidman. Som Cruise gifte sig med i verkligheten. Life imitates art.


Impromptu - Chopin, Mon Amour (1991) - Regi: James Lapine 

Bridget Jones fantiserar inte längre om Hugh Grant ... men Hugh Grant kan trösta sig med att en gång i tiden hade han Leo Woodalls roll. Alltså: den yngre mannen som får en snygg, smart, cool och kultiverad kvinnas hjärta att klappa. Den något äldre kvinnan i kompositören Frédéric Chopins liv är George Sand (australiensiska Judy Davis gör en av sina bästa roller) och de möts i romantiska Paris. George Sand heter egentligen Aurore Dupin och är en känd bästsäljarförfattare som har antagit ett manligt namn för att bli tagen på allvar. Den svenska titeln Chopin, Mon Amour gör det direkt klart vilken kompositör det kommer att handla om. En av Hugh Grants bästa romantiska filmer efter klassikern Maurice. 

BOK: Demon Copperhead - En modern amerikansk twist på Charles Dickens David Copperfield

Titel: Demon Copperhead

Författare: Barbara Kingsolver

Vinnare av: Pulitzerpriset 

Antal sidor: 589

Utgivningsdatum: 2024-07-17

Förlag: Norstedts

Översättare: Sofia Nordin Fischer

Originaltitel: Demon Copperhead

ISBN: 9789113130545

"Romanen sjuder av ömhet och hjärtskärande sorg" Göteborgs-Posten

"måste-läsning om att vara människa som berör på djupet och bär på både hopp och medmänsklighet." M-Magasin

"underhållande, berörande och fartfyllt" Tidningen Vi

"Varje sida är ett litet mästerverk i sig" Lerums Tidning

"en bladvändare" Borås Tidning

"både lika spännande som genuint relevant" ETC

"en läsfest" BTJ

Barbara Kingsolvers Demon Copperhead är en modern variant på Charles Dickens David Copperfield, med samma ambitioner. Vi får följa huvudpersonens vedermödor från födelsen till genomslaget att bli hjälte i sitt eget liv. Fast vad just detta betyder har förändrats från Copperfields till Copperheads dagar. Copperfield blir till sist berömd författare (precis som Dickens själv) - Copperheads dröm är att en gång få se havet och att bli ren från droger, han har redan konstaterat att hjältar inte bryr sig om vischan --- till och med popkulturens superhjältar bryr sig bara om storstäderna.

Demon Copperhead får själv fixa med sin entré till livet, på ett linoliumbadrumsgolv i en husvagn. Hans tonåriga mamma är utslagen av droger och knappt vid medvetande. Demons barndom präglas av mammans missbruk och död, styvfaderns misshandel, otaliga fosterhemsplaceringar, mer misshandel och mer missbruk.

Fattigdom är normen

Vi befinner oss i Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar. Fattigdomen är vardag, men det är 1980-tal, Demon lär sig att vara charmig, le och säga tack och att vara vänlig mot sina medmänniskor, och det finns gott om trevligt folk bland husvagnsmänniskorna, som familjen Peggot. Sedan kommer internet och lär folk att det är meningen att man ska vara bättre än alla andra och hata på andra ... Vad hände med leenden och artighet? För Demon är fattigdom normen, liksom att läkemedelsindustrin marknadsför opioder här och det gör de redan utsatta ännu mer utsatta. Det blir till en missbruksepidemi som slår hårt mot hela området.

Genetisk lotterivinst

Demon Copperhead har några fördelar för att ta sig fram, det genetiska lotteriet har gett honom utseende och charm, kopparfärgat hår och en talang för fotboll. Lägg till detta mörk humor och en instinkt för att överleva. Och en stark dröm om att få se havet.

Fotbollen verkar bli vägen ut från fattigdom, men då skadar Demon knäet och får droger som gör honom beroende. Drömmen nu är inte att bli hjälte i sitt eget liv (ett parafraserat citat från David Copperfield), utan bara att överleva och att bli ren.


Lågmäld berättare

Demon Copperhead är en lågmäld och vitsig berättare, boken är som en lång lång countrysång. Precis när det inte ska kunna bli värre blir det värre.

Lee County, Virginia, är i området kring Appalacherna som drabbades av kol- och tobaksindustrins kollaps men sedan bara lämnas det vind får våg. Företag, politiker, makthavare tycks ha glömt bort området, och det är inget som man hör talas om speiellt mycket när europeiska media rapporterar från USA. I eleändets spår kommer de stora medicinföretagen som till exempel.

Cynisk försäljningsstrategi

Purdue Pharma som ser sina möjligheter att göra vinster. Det är ett cyniskt och beräknande tillvägagångssätt och som leder till den stora opiumtragedin.

Barndomsskildringen i boken utspelar sig på 1980-talet, antalet barn som blir omhändertagna i området Kentucky, West Virginia och Virginia, det område som drabbades av opiumtragedin bara ökar. Det senaste decenniet innan boken publicerades hade antalet stigit kting tjugo procent.


Gementsamt med Dickens

Något som den nutidda pulitzerprisvinnande författaren Kingsolver har gemensamt med den viktorianska superstjärnan Dickens är ett brinnande sociala patos, en vilja att skildra hur det går för oskyldiga barn som har "oturen" på sin sida, och en kunskap om det område de skriver om.

Det kan givetvis roa fans av klassisk litteratur att läsa Dickens och Kingsolver sida vid sida och konstatera att det finns så mycket som överrensstämmer böckerna emellan. Namnen är så lika att man bitvis som läsare börjar kalla de nya karaktärerna för Charles Dickens välbekanta namn. Yrkena är uppdaterade, men man känner också igen dem. Liksom alla delar av Demon Copperheads utmanande livsresa. Demon jobbar bland annat med tobaksskörd och sopsortering och hans liv ligger inte långt från de trasiga rännstenspojkar som Dickens beskrev.

Trivsam gryta puttrar  

Men det finns alltid små ljus i mörkret. Här i form av den stora släkten Peggot som alltid verkar bo kvar bredvid Demons gamla födelseplats, en husvagn som direkt blir uthyrd till nästa olycksfall. Peggots delar alltid med sig, både av värme och kärlek och den gryta som alltid trivsamt står och puttrar någonstans i periferin.

Givetvis vill Kingsolver visa den värme och den kärlek och den medmänsklighet som finns i hennes eget uppväxtområde. "Hillbillyland" kan vara så mycket. Trollhasseln blommar hoppfullt och alla har smeknamn med egna historier och i jämförelsen med staden och landet så drar landet alltid det längsta strået. Så kan också den amerikanska drömmen skildras.


David Copperfields berömda Harry Potter koppling

Vill du åtnjuta David Copperfield filmatiserad?  Kanske som bakgrundsresearch innan du tar dig an Demon Copperhead? Då rekommenderas den utmärkta BBC-serien från 1999 med bland andra Maggie Smith, Ian McKellen, Dawn French och Bob Hoskins i rollistan. Mycket trogen och välcastad filmatisering och som den unge David Copperfield ser vi den framtida Harry Potter pojken debutera som skådespelare: Daniel Radcliffe. Som under filmatiseringen fick möta många av sina framtida Harry Potter kollegor. Senare har David Copperfield bland annat filmats med en på tok för gammal Dev Patel i huvudrollen ... vilket gör att hela temat med barnarbete och barnmisshandel helt försvinner.

BOK: Bridget Jones: Mad about the Boy - boken bakom succéfilmen

Bridget Jones 

Bridget Jones fjärde biofilm slår redan rekord när det gäller förhandsbokningar ....

Hur bra är boken? Vi har läst den.



Boken utspelar sig tjugo år efter Helen Fieldings första roman, Bridget Jones Dagbok. Lever Bridget och hennes Mark Darcy lyckliga tillsammans? Icke. Off stage (eller off book) som i ett grekiskt drama har det mesta utspelat sig - Bridget och Mark har gift sig, de har fått två barn Mabel och Billy, och Mark har dött. WTF? Att ha ihjäl den mest omtyckta karaktären i Bridget Jones serien är varken smart eller populärt. Det är en enkel cop out för att få handling i den senaste boken. Bridget Jones är alltså singel igen. Och på jakt efter en man.

Handlingen Mad About the Boy börjar fyra år efter Marks död. Och Briget Jones bestämmer sig för att börja dejta igen. Precis som i den första dagboken skriver hon maniskt upp vikt och kalorier och hur många enheter alkohol hon intager. Men istället för antal cigaretter skriver hon upp antal Nicorette ... liksom så många andra har Bridget drabbats av Londons förföljelse av rökare. Annars är det sms-meddelande, grejer på Twitter (som inte bytt namn till X än) och Botox. Är det en representativ bild av en Bridget i London? Det verkar snarare som en amerikansk donna.


Något som har trendat i de senaste årens filmer och TV-serier är äldre kvinnor som får ihop det med yngre män. Det får även Bridget.

Annars har hon en flirt med en gift lärare.

Det här är att köra franchisen i botten.

BOK: Post Mortem - David Lagercrantz skapar skarp satir om den svenske kulturmannen

Titel: Post Mortem

Författare: David Lagercrantz

Serie: Rekke och Vargas (del 3)

Antal sidor: 339

Utgivningsdatum: 2025-01-15

Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113102627


Det finns dussindeckare och så finns det David Lagercrantz. Han serverar aldrig något halvkokt. Efter en del "true crime" och tre Millennium böcker ... det här kan vara David Lagercrantz bästa hitintills. I alla fall den roligaste. "Write what you know, know what you write ..."  David Lagercrantz kan kulturmän. Han kan också Östermalm, förlagsvärlden, nöjesvärlden ... och vet vad som sades i en granskning som SVT:s Uppdrag granskning fegt nog aldrig sände. Observera att detta är en roman, detta är fiktion ... David går inte i Baby Reindeer fällan. Men alla som läser om boken, alla som läser boken, boken om den svenska förlagsvärldens eget Weinsteinliknande bläckfisk, med maktmissbrukande tentakler i allt, de kan tänka själva och lägga ihop ett plus ett. Hämnd serveras inte halvkokt och halvfärdig.

I grund och botten är Post mortem en tragisk historia, en dubbelt tragisk historia som utspelar sig 1988 och 2008. Det första fallet, det mord som inträffar 1988 i bokens dåtid, berövar en ung talangfull spansk författare hennes liv ... och världen förvägras hennes författargärning som spås ha blivit storartad. Tragiskt är också den "vänskap" som gått från nyhetens behag till daglig mental misshandel. Dag trodde att "Pompe" var hans vän. Tänk så fel Dag hade.

Det är lätt att se likheterna mellan Dag och David. David har själv talat öppet om en roadtrip från helvetet som inspirerat honom. En vän som tog för sig och växte på hans bekostnad. En vän som inte var en vän utan ett slags parasit. Dag och David har namn som börjar på samma bokstav, de har båda två berömda fäder som de skrivit om, de är båda två duktiga och uppskattade författare som andra författare verkar vara lite lagom avundsjuka på, de har båda två vackra, smarta, effektiva fruar. Förmodligen har David inte ett barn som spelar Chopin hela dagarna (det låter alltför påfrestande för att få finnas i verkligheten ...) men man vet aldrig.

Hans Rekke, seriens detektiv, har också drag av David Lagercrantz. Smart, smal, välutbildad, välartikulerad och vldigt stilig i välskräddade kläder.

Hans sidekick Vargas är ... mindre lyckad. Duon påminner såklart om Elizabeth Georges Lynley och Havers, men medan Havers känns som en riktig person är Vargas mer som en standardmodell påklistrat tuff förortsbrud som blivit över från tunna blå linjen. Ich att slänga drinakr omkring sig är så 1930-tal (där tuffa brudar gjorde sånt och det inte kändes mossigt).

David lär ha vairt inspirerad av sitt möte med Zlatan och velat ha en duo där ena halvan är från Östermalm och den adnra från orten ... Men det hade ärligt talat varit roligare att ha Zlatan som decakre. Han pratar grandiost om sig själv i tredje person och han berhöver inte slänga drinkar omtkring sig som en 1930-tals brud för han har inget sådant mindervärdeskompex.

En annan författare, Pontus Bremer, går istället runt och håller hov och pratar på sant Zlatan-manér om sig i tredje person ... medan han är övertygad om sin egen förträfflighet. Både som författare och som deckare. Hans Rekke får konkurrens ... eller snarare ett komplement. Bremer får gärna komma tillbaka, det är roligt med "over the top" karaktärer som inte är helt sympatiska. Rekke och Vargas är båda två så jättesnälla. Och Vargas är mest upptagen med en sidohistoria om att hon får missfall. Triggervarning där. Det hade författaren sluppit med Zlatan som deckare.

Några roliga små iakttagelser: En bekant tyckte det var festligt att de unga kilalrna gillade Celine Dion - blir det någon gay love story? Nix. Det var så klart författaren Celine de snackade om. Men ... för en hel Mello-ESC-HBTQI+värld är så klart 1988 året då Celine Dion vann Eurovision Song Contest och skapade historia. Go Canada! FAst det var ju Luxemburg som vann ... Har David Lagerxrants missat det eller bara driver han med oss`?

Och Vargas iranske pojkvän säger att han "spelar allan" när han tuffar till sig. Eh ... säger någon över huvud taget "spela allan" någon gång efter de svartvita pilsnerfilmernas tid? Eftersom Vargas själv ibland beter sig som en screwballbrud från 1930-talet så kanske de båda rest till år 2008 från tidigare decennier? Det skulle förklara en hel del daterat språk.

David har helt klart roligare med deckargenren när han får hitta på själv utan att någon lägger sig i hur en franchise ska vara, som i fallet med Millennium, det här är bitvis storslagen och mycket skarp, rolig satir. Men boken hade kunnat vara tajtare och kortare. Satir gör sig bäst i det lilla formatet. Och visst finns det kopplingar till Davids Millennium-tid. Återigen ... det här handlar om Män som hatar kvinnor. Män med makt som kan och har råd att dölja det och som utåt marknadsför sig själv som samhällets stöttepelare. "Alla vet". Men ingen gör något. Alla är rädda. Till och med SVT:s Uppdrag granskning. Undantaget är David Lagercrantz. Som när man tänker efter inte alls är speciellt lik bokens (delvisa) alter ego Dag. Dag oroar sig för mycket. Hade han outat demonen själv ... hade slutet blivit ett annat och ett mycket lyckligare sådant.

BOK: Förbindelsen - Marie-Antoinette och Axel von Fersen, 1700-talets it-couple, får sin egen bok lagom till Valentine's Day ....

Titel: Förbindelsen

Författare: Kristina Ekero Eriksson

Utgivningsdatum: 2025-01-31

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113122519

Dödsdömd tonårskärlek mot alla odds ligger högt på listorna när det gäller dagens romance och Young Adult titlar. Det här är en verklig historia om två kärlekskranka tonåringar som möts i Paris. Den handlar om 1700-talets mest omskvallrade "it-couple": Marie-Antionette och Axel von Fersen. Fransk drottning, svensk tjejtjusare, dödlig utgång.

De två blivande turturduvorna träffas för första gången när de är arton år gamla. Vi vet att deras kärlek är dödsdömd. Men de unga tu kämpar på mot alla odds och boken är som en thriller där vi får följa de två huvudpersonerna medan åren går ... och flera kända personer gör biroller eller cameos som det så fint heter på filmspråk. Bland berömda cameos märks George Washington, blivande förste president i det nya landet USA, och den svenske Gustav III som mest av allt är intresserad av skådespel. När den unge Gustav får välja present på ett julklappsbord och väljer en fin solfjäder framför en värja (och andra maskulina vapen) blir folk i omgivningen bestörta och chockerade. Så tänker man bara: lille gosse, om du hade levat idag hade du kunnat vara programledare för Melodifestivalen ... Och mycket lyckligare. Medan heteromännen byter kanal och letar efter en lång, lång dokumentär om krig och antika vapen?

Född i fel tid

Fler än Gustav verkar ha fötts till fel tid. Marie-Antionette hade kunnat vara en framgångsrik influencer och modeskapare idag. Och hon hade sluppit gifta sig som minderårig. Vad den unga Marie-Antoinette utsätts för är fruktansvärt. Att som barnbrud bli "såld" till ett annat land och att inte få ta någonting med sig. Inte ens sin älskade mops. Det är fruktansvärt grymt. Som ung kronprinsessa är hon populär. När hon är arton och hennes man är nitton blir de kung och drottning. De är för unga och för impulsiva för ett sådant ansvar. För att använda modern terminologi: den unga drottningen verkar drabbas av spelberoende. Bara en enda vända kort till och så ska lyckan vända ... Det spelar ingen roll hur rik en spelmissbrukare är, allt försvinner. Idag har till exempel kända fotbollsspelare berättat att de kunde spela bort sin lön som ligger på miljoner pund eller dollar och bli utfattiga. Marie-Antionette hade ingen egen lön, hon fick be sin make kung Ludvig XVI om pengar. Hennes spelskulder uppgick då (omräknat till dagens värde) till 35 miljoner kronor. Sedan drabbades hon också av shoppingmissbruk. Då kan man inte säga att "diamonds are a girls best friend". 

Dyr i drift

Axel von Fersen var också dyr i drift och i brev som kopierats i boken skriver han ständigt hem till sin far efter mer pengar. Fadern påpekar att snart blir alla hans yngre syskon utan underhåll, eftersom äldste sonen spenderat allt. Just den gången ville Axel att hans far och namne skulle köpa ett regemente till honom. Han fick regementet.

Författaren påpekar en gång att Axel inte tänkte på tullavgifter när han promenerade runt i Paris och förundrades över utbudet. Det där är knappast utmärkande bara för Axel och för folk som levde på 1700-talet. Nej, få människor idag, ens med alla de nyhetsflöden vi har, tänker på tullavgifter, i alla fall innan Trump började prata vitt och brett om tullar. Och få tänker på varför saker från vissa kinesiska sajter är så billiga och vem som får betala priset för det. När det gäller tullar ... kriget i landet som kommer att bli USA, och som Axel von Fersen deltar i med sitt franska regemente, började också med ett bråk om tullar. Tullar är tydligen ingenting man ska ta lätt på. Ett berömt teparty satte igång kriget, ett krig som Frankrike oklokt gav sig in i och detta dränerade den franska stadskassan. Krig är dyrare än bakelser, spelskulder och diamanter. Sammantaget.

Eva Ekeblad i två nya böcker ... på samma dag!

En rolig detalj när det gäller kända släktingar: Axel von Fersens moster var den första kvinnan som valdes in i vetenskapsakademin. Eva Ekeblad, född De la Gardie, uppfann bland annat helt fantastiska saker som man kan göra med nymodigheten potatis. Som ett potatispuder som blev mycket populärt bland adeln och en dryck som kallas brännvin och som blev mycket populär bland alla andra.

I boken Älskade knöl skriver Hannu Sarenström att Marie-Antoinette lär ha haft potatisblommor som dekoration i sin håruppsättning ... och givetvis skriver han om Axel von Fersens berömda moster och hennes fantastiska uppfinningar.  Hade det funnits ett populärt Nobelpris att rösta fram vid den här tiden hade det varit uppenbart vem som skulle ha varit vinnaren. Naturbaserat smink ligger förresten åter i tiden.

Det är rätt intressant att Eva Ekeblad förekommer i två böcker som utkommer samma månad, ja faktiskt är de utgivna på exakt samma dag. Det borde man skåla för ... Kan ni komma på någon passande dryck?

En riktig bladvändare

Förbindelsen är en rafflande historia som är konstruerad som en riktigt välskriven bladvändare, där man växlar huvudperson hela tiden, en historia som lätt fångar upp läsaren och där många av berättelsens huvudpersoner själva kommer själva till tals genom brev och dagboksanteckningar. 

Ett givet val till Valentine's Day. Eller till vilken dag som helst.

Filmfavoriter som roar kungligt

När det gäller rafflande historier: Många började följa Greven av Monte Cristo på SVT under julhelgen, intrigerna kretsar bland annat kring rojalistiska anhängare och Napoleons anhängare. Den rojalistiska sidan drar det längsta strået och den som är kung under seriens gång, Ludvig XVIII, är Marie-Antoinettes make Ludvig XVI:s bror. 

När det gäller Marie-Antoinette har hon porträtterats på film många gånger, mest känd är förmodligen Sofia Coppolas film Marie-Antionette med Kirsten Dunst i huvudrollen. Svenske Axel von Fersen spelas här av irländaren Jamie Dornan - senare världsberömd i Fifty Shades trilogin. Men nog var forna tiders affärer betydligt mer spicy ... ?! I alla fall i Förbindelsen.

FILM: Venom: The Last Dance - Tragiskt slut på bullrig trilogi

 

Venom: The Last Dance

Regi: Kelly Marcel, 

Medverkande: Tom Hardy, Chiwetel Ejiofor, Juno Temple, Stephen Graham, Rhys Ifans med flera.

Betyg: 2

Det är dags för sista dansen för Tom Hardy & Co - och det sker till tonerna av ABBA:s Dancing Queen. Annars är det mest buller och bång.

Det känns som om det har gått en hel evighet, men alla tre filmerna med Tom Hardy i rollerna som journalisten Eddie Brock och symbioten Venom (med röst som kakmonstret) utspelar sig tydligen inom ett år. Tom Hardy ser ut som om han åldrats minst tio år. Han hasar runt i foppatofflor och mixar tequila och inleder filmen med ett snabbt skämt om att multiversum är tröttsamt.

Saker som också är tröttsamma:

-konspirationsteorier (speciellt konspirationsteorier om fuffens i öknen)

-utomjordingar

-jätteödlor

-utomjordingar som ser ut som jätteödlor

-terminator-oförstörbara-antagonister 

-CGI-fajter som pågår i evigheter 

-brinnande rockringar som karaktärer hoppar genom (ringarna fungerar tydligen både för multiversum-mellan-versum-hoppande och rymdrese-hoppande inom ett universum?)

Venom kör check-check-check-check ... på alla sakerna på listan.

 Upplopp och Blodbad och Buller

Tidigare skurkar i trilogin har hetat Riot och Carnage (alltså Upplopp och Blodbad) vilket ger en fingervisning om hur bullriga filmerna är. Ironiskt nog sägs det att de utomjordiska symbioterna (av vilka Venom är en) är känsliga för ljud. Man skulle aldrig tro det med tanke på hur mycket skrammel och buller och bång de ställer till med. Tomma tunnor skramlar mest.

Den nye skurken spelas av Andy Serkis, visserligen en bra skådis som många minns som Gollum i Sagan om Ringen filmerna, men skurken är ett bottennapp. Han sitter på resterna av en Game of Thrones tron någonstans utanför universum (utanför multiversum?) och vill förstöra hela universum och han är förbannad på allt och alla ... mest av allt på symbioterna som han skapade och som svek honom. Enbart en nyckel kan göra honom fri .... och gissa vad, det är Venom och Eddie Brock som har den nyckeln! Nyckeln försvinner om en av dem dör. Så lösningen är ju enkel. Allt liv på alla planeter i hela universum (kanske i hela multiversum ...?) mot Eddie eller Venom. Och på köpet får du en kortare film. Jag vet vilket förslag jag röstar på ...

Superkraft: att skicka ödlepost genom rockringar

Skurkens superkraft - förutom att sitta och sura och göra en Game of Thrones spoof - är att skicka ödlor genom brinnande rockringar. En av dem är på jakt efter Eddie och Venom och ödlan dör inte ens när den körs genom en flygplansmotor. Det finns gränser hur oförstörbara skurkar och skurkhejdukar får vara innan spänningen helt dör. Till och med raptorerna i Jurassic Park hade kunnat oskadliggöras av att malas ner av en flygplansmotor på full effekt. Okej, det sägs att det inte är en ödla utan en xenophage. Ha. Potatismos, potatispuré... Det ser  ut som en ödla, det krälar som en ödla, det väsnas som en ödla ... vi kan lika gärna kalla det en ödla. En ödla som är för ful och för dåligt ritad för att kvala in i Jurassic Park serien, så deras VFX och CGI team gav de misslyckade resterna till Marvel ... ?

Ödlan kan inte se nyckeln om inte Venom förvandlar sig helt. Halvt går bra. Ändå kör Venom en HEL förvandling ... inte för att rädda livet på Eddie eller för att rädda universum utan för att dansa med Mrs. Chen på ett casino i Las Vegas. Dancing Queen är tydligen för oemotståndlig för bara en halv förvandling ... Suck.

Jaha, så är den där skrikande ödlan där igen. 

Gullig amerikansk kärnfamilj på roadtrip med walesare

Det finns en sidohistoria med amerikanska familjevärderingar och en gullig familj ledd av walesaren Rhys Ifans (som stolt visade upp sina gråa kalsingar i Notting Hill). Familjen vill gärna se utomjordingar. I alla fall tills de mött utomjordingarna.

Positivt är att Juno Temple inte spelar en forskare som verkar helt galen (något forskare ofta är i comic book movies). Negativt är ... allt oväsen. Komedin och bromancen mellan Eddie och Venom har blivit gammal och stel, att prata med sig själv och ha ticks ... vem bryr sig, alla pratar med sig själva nu för tiden med olika mobiltelefonbehör. Och gjorde inte Deadpool och Wolverine samma typ av "jag skiter i allt medan jag räddar universum" actionbuddykomedi för ett litet tag sedan? Och dessutom mycket bättre?

Folk som samlar på comic book movies kan glädjas åt mycket extramaterial, både om den här filmen och om hela trilogin. 

Bartender laddar för en runda till ... ?

De som mot förmodan inte har fått nog av Venom ... kan trösta sig med bonusscenen där en bartender snubblar av en liten bit av Venom som blev kvar i ett provrör. 

Det är aldrig över. 

Förrän alla i hela världen slutar köpa biobiljetter till trötta superhjältefilmer.  Ett sådant scenario skulle till och med ta död på ödlorna som kan överleva att mosas i flygplansmotorer.

Finns det något som Venom: The Last Dance gör bättre än sina två bullriga föregångare? Ja. Den debuterande regissören och tillika (veteran-)manusförfattaren Kelly Marcel är bättre på att fånga vemodet och känslorna mellan Eddie och Venom. Men roligt blir det aldrig. Snarare ledsamt och tragiskt.

BOK: Skejttrubbel och kärleksbubbel av Sophia Larsson - Härlig feelgood med en deckartwist

Titel: Skejttrubbel och kärleksbubbel

Författare: Sophia Larsson

Serie: Ella & Biggan (del 1)

Antal sidor: 100

Utgivningsdatum: 2024-06-19

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129744736



Feelgood är världens största genre - större än deckare - något som inte alltid märks i den svenska utgivningen och speciellt inte när det gäller utgivning för mellanåldern och slukaråldern. Här är det ont om ren feelgood ... Sopjia Larsson försöker råda bot på det. Dessutom sejfar hon upp det och helgarderar med en deckargåta ... också.

Det här är den första boken och bästisarna Ella och Biggan. Man skulle kunna säga att det är ombytta roller. Ella är tolv år, oerhört lillgammal och förnuftig och  försiktig och vill gärna googla allt. Hon är beroende av fakta. Och listor. Hon gillar att sitta inomhus med sin telefon och läsa om intressanta fakta, skriva listor och mumsa på hallongrottor och titta på Morden i Midsomer och andra  mysiga TV-deckare.

Ellas bästa vän Biggan är tvärtom. Gör först, tänk sedan. Biggan är pensionär och änka och nu ska hon leva livet och gånga dagen när hon inte längre har någon gubbe som säger åt henne vad hon ska göra.

Hon skriver inga listor, men om hon hade skrivit en önskelista hade en skateboard stått överst. Och att lösa deckargåtor i verkligheten.

Såg ni Gunde Svan i Carina B:s gula soffa häromdagen? Han verkar kunna slänga sig ut i vilket projekt som helst. Den unga tjejen han coachade tyckte hon hade varit duktig om hon gick ur sängen - man ska inte slå ihjäl sig i onödan, till exempel genom att åka (längd-)skidor. Nu ska hon ändå försöka åka en liten bit av en Vasaloppsstafett för nybörjare. Man kan inte göra Gunde besviken.

Gunde och Biggan är av en generation där man slänger sig ut och gör saker.

Ella och Gundes adept Kaile är av den generation där man är mer försiktig. Man lever gärna livet genom sin telefon och gratulerar sig själv till att ha stigit upp.

Klart att det blir generationskrockar.

Nu blir det så att Biggan får med Ella till skejtparken och där får de  nys om ett mysterium - som Biggan genast anmäler dem som volontärer till att lösa.

Vem saboterar i skejtparken och varför?

Ett sympatiskt deckardrag är att det i första hand inte handlar om att hitta den skyldige och utesluta hen utan att förstå varför och att lösa hens problem på annat sätt och få med hen i gemenskapen.

Mma Ramotswe i Damernas detetivbyrå hade applåderat. Så ska en slipsten dras.

Ella och Biggans tvåa - Kompisbråk och rekordåk - är ännu bättre. Då har de hunnit få mer luft under vingarna - eller vatten. Tvåan utspelar sig i simhallen som skymtar förbi i den här volymen och Ella gillar fikastället. De har grymt goda chips ... Simma? Onödigt farligt. Man behöver inte slå ihjäl sig eller dränka sig i onödan... Man kan carpe diem på fler sätt.... enligt Ella.

Omaka par är alltid roliga. Detta är ett omaka par som är mycket roligt och sympatiskt.

BOK: Den försvunna julgrisen av Måns Gahrton och Johan Unenge favorit i gris-repris!

Författare: Måns Gahrton och Johan Unenge

Titel: Den försvunna julgrisen

Serie: Hotell Gyllene Knorren (del 17)

Antal sidor: 128

Utgivningsdatum: 2018-10-04

Illustrationer: Johan Unenge

ISBN: 9789178031184

Förlag: Bonnier Carlsen

Hotell Gyllene Knorren blev en omtyckt julkalender för några år sedan och Familjen Rantanen fick sedermera även en egen biofilm. Men frågan är om inte Måns Gahrtons och Johan Unenges serie om familjen Rantanen på Hotell Gyllene Knorren är allra bäst i bokform ...? Det finns en hel rad roliga böcker och här kommer en favorit i repris! Eller: en favorit i gris-repris! För det är den lilla grisen Pyret som spelar huvudrollen...


Hotell Gyllene Knorren befinner sig ständigt på ruinens brant och katastroferna avlöser varandra. När man läser böckerna verkar det som om det vore en lugn idé att checka in på Fawlty Towers istället ... Men, men.

Alla kan ändra sig. Och för en gångs skull går det riktigt bra för familjen Rantanen. Allt flyter på. Hotellet är fullbokat och gästerna på ingång. Pappa Roger och mamma Ritva är mycket nöjda. Ritva planerar ett julbord på närproducerad mat som ska imponera. Men lille Ingo och hans minigris Pyret pratar med bonden som ångar sig - han vill ha kvar sina svinaktiga kompisar. Så ... plötsligt står Roger och Ritva utan ingredienser till julbordsmaten och katastrofen är ett faktum. Igen.

Samtidigt är Ingo avundsjuk på att storasyster Isadora har blivit tråkig. Hon är kompis med en nyinflyttad tjej som heter Amina och har aldrig tid att leka. Ingo är jättearg på den där Amina ... tills han får höra att hon inte firar jul och inte äter grisar. Det finns ju ingen bättre plats att gömma Pyret på än hemma hos Amina, i alla fall tills julen är över ...

Det är total cirkus och totalt kaos precis som vanligt. Ritva är så klart bäst, hon beklagar sig ofta att hennes barn har blivit så mesiga och svenska, de saknar äkta finsk sisu (även om de bastar ovanligt hett). Vänskapstriangeldramat och avundsjukan är pricksäkert skildrad. Men ... man missar att Amina och hennes släktingar äter all möjlig annat kött. Är det bättre att döda höns, kycklingar, ankor, gäss, kalvar, kor, oxar och så vidare, än grisar? Och det är oklart om "orena djur" skulle få bo hemma hos Amina. Katter hade gått bra, speciellt tabbys med ett M i pannan.

Ingos matrutiner för Pyret är heller inte speciellt hälsosamma - finska pinnar och kakor och piroger. Grisar (liksom människor) mår bäst av att inte bara leva på godis. Vad sägs om lite rotfrukter? Potatis och rovor och grönsaker och rödbetor och lite nyttigt? Både till Ingo och till Pyret.

En fin twist är hur Isadora och Tony på konkurrerande hotell börjar samarbeta. Tony skickar alla som vill ha vegetariskt eller veganskt julbord till Isadora och familjen Rantanen, Isadora skickar alla som är sugna på korv och skinka till Tony och hans föräldrar. Win-win. Man kan bli starkare av att samarbeta i branschen. Ett fint budskap.

Den här volymen följs av Fångarna på slottet ... 

Allt är tajmat och klart för nya katastrofer. Den här gången med egotrippade kändisar som  du aldrig hört talas om ... Eventuella likheter med en serie på TV är helt slumpartade ...

Här är alla böcker som leder fram till Den försvunna julgrisen: 

Den mystiska gästen, Spöket i rum 13, Loke den lömskes skatt, Sommarkaos på Guldkusten, Den oerhört hemliga dammsugaren, Korv med bröllop, En förknorrad vinter, Den vilda jakten på dårpippin, Dammråttornas tappra riddare, Rivalen från Karelen, Världens grisigaste tjuv, Klantverkarna och konstkuppen, En bedragare på hotellet, Se upp för spionerna!, Djuren checkar in och Monstergrisens gåta.

Rekommenderas!

BOK: Smugglarens skatt - Rafflande jakt och finstämd vintrig glesbygdsskildring

Titel: Smugglarens skatt

Författare: Axel Åhman
Genre: Äventyr & Spänning
Antal sidor: 184
Utgivningsdatum: 2024-09-20
Förlag: Bonnier Carlsen
Illustratör: Ola Skogäng
ISBN: 9789179796754

Smugglarens skatt  är rasande bra, rappt skriven spänning. Ett vintrigt skärgårdsmysterim där den unge Oliver börjar nysta i familjens förflutna ... Hans farmors morfars bror Verner var en ökänd smugglare som gjorde sitt för att tjäna en hacka på den tidens spritförbud. En julafton för exakt hundra år sedan försvann Verner spårlöst. Det går fortfarande historier om hans försvinnande och att han smugglade något annat, något mycket värdefullare än sprit. Smugglarens skatt har blivit till en skröna i skärgården. Eller är det bara en skröna?

När Oliver hittar en kompass som tycks tala med honom och visa honom vägen så bestämmer han sig för att hitta smugglarens skatt. Det kan vara det enda sättet att rädda farmors framtid ... hon vill så gärna bo kvar på Bullerholmen och om året-runt-färjan dras in blir det svårt. Till sin hjälp får Oliver sin nya vän Fanny, som tar lätt på närvaro i skolan (hon är hellre i skogen och jagar, sitter på pass och dricker kaffe med farsgubben som i sin tur skolkar från jobbet ...) och tillsammans blir de verkligen en dynamisk duo. Oliver känner ett samband till Verner ... men det är Fanny som får de flesta och de bästa och de mest vansinnigt våghalsiga idéerna.

Ett par skumma tyskar smyger runt på ön och verkar vara på jakt efter samma sak. Bibliotekarien berättar att de begärt att få ut samma sjökort och samma artiklar och samma berättelser om forna tiders smuggling.

Vem hinner först till skatten?

Finns skatten? Om den finns ... Kommer Oliver och Fanny att hinna först? Kommer farmor att få bo kvar på Bullerholmen? Kommer Olivers föräldrar att begripa att livet är mer än en jakt på statusprylar? Det sistnämnda ger både en allvarlig och en humoristisk underton till berättelsen. Oliver jämför gärna det trivsamma livet på Bullerholmen, där han åker ut och fiskar med farmor, med livet i stan. Där mamma och pappa hela tiden flyttar och renoverar köken och det senaste köket är så fint att de inte vågar laga mat i det. Hemma hos farmor lagas det mat hela tiden och det spritter fiskfjäll hejvilt lite varstans och ingen bryr sig. Fanny är jämt utomhus, ofta tillsammans med sin pappa och deras jakthund. Deras jakt är en helt annan än den på befordran och fin inredning att skryta med. Farmor vill inte flytta från Bullerholmen. Oliver är den enda i familjen som förstår henne. Han skulle inte heller vilja flytta från Bullerholmen. Här finns ju folk som har tid ...

Vardagsliv i glesbygd under vinterhalvåret

Berättelsen utspelar sig under vinterhalvåret, med start i mitten av december, men behöver absolut inte läsas bara under höst-och-vinter. Det är inte den typen av säsongsbetonad berättelse med Lucia och glögg och lussekatter och köpa julgran. Den handlar helt enkelt om vardagsliv i glesbygd - en ofta underrepresenterad genre - och att det finns folk som bor i skärgården året om, även när sommargästerna lyser med sin frånvaro.

En röd tomtetråd, detaljrikt illustrerad

Som en röd tråd i historien dyker det upp en massa tomtar (redan på omslaget) och det går mycket väl att göra en "hitta Hugo" och leta tomtar hemma hos farmor. Det blir aldrig färre tomtar hos farmor efter jul ... men det blir alltid fler tomtar innan jul. Det hänger till och med en tomte under kökslampan. En rolig liten biroll spelas av farmors katt som kommer och går som han vill.

De underbara detaljrika illustrationerna är av Ola Skogäng. Man kan till och med se märket på farmors smörgåspålägg och Oliver och Fannys chokladkaka om man tittar noga. Det finns både helsidor att leta detaljer i och små bilder som dyker upp i texten, som kan ge extra ledtrådar till mysteriet.

Finstämd nyanserad skildring förenar generationer

Det här är en finstämd och nyanserad skildring av glesbygdsliv och dess utmaningar, en skildring som alltid står på "lantisarnas" sida. Farmor är mycket smartare och mycket mer "up to date" än vad någon tror, till och med Oliver. Han underskattar henne, trots att han vet att hon är en tuff överlevare som har sina knep. Den träffsäkra beskrivningen av glesbygdens charm och utsatthet kompletteras med en rafflande jakt som hade gjort Indiana Jones illgrön av avund.

För visst finns skatten. Och vad den består av är först inte helt uppenbart ...

Från småttingar som vuxit upp med LasseMajas detektivbyrå till farmor som vill ha en paus från stickningen och Antikrundan ... den här berättelsen och de utsökta illustrationerna är en fullträff som kan förena generationer med härliga dagar av mysig, rolig och rafflande läsning.

BOK: Glaselefanten - Glasklart fall för charmig trio i 1920-talets Uppsala

Författare: Camilla Lagerqvist

Titel: Glaselefanten

Serie: Detektiv Tillman (del 2)

Antal sidor: 300

Utgivningsdatum: 2025-01-16

Förlag: Bazar Förlag

Form: Elina Grandin

ISBN: 9789180068079

Detektiv Tillman är en charmig ny bekantskap som nådde läsarna 2024 - och som utspelar sig ungefär för hundra år sedan. I den första volymen lyckades Ester Tillman hindra en farlig komplott som skulle underminerat den svenska demokratin och rösträtt för alla.

Sedan dess har Ester Tillman etablerat sig och sin detektivbyrå och knutit nära vänskapsband med två väldigt olika personer.

Hennes inneboende Yarina har en bakgrund som cirkusartist och kan inte skriva eller tala grammatisk rättstavad svenska, men klarar lätt av att tala grammatisk rättstavad italienska. Hennes andra inneboende Olga är en transperson som kommit på kant med sin far och var misshandlad och hemös innan Ester och Yarina hittade henne.

Det är en gammal flamma från cirkusen som kommer till Yarina med den nya bokens fall. Hans son har blivit misstänkt för mord och på något sätt har sonens fingeravtryck hamnat på mordvapnet: en glaselefant.

Ester & Co tar sig an fallet närapå pro bono. De får i alla fall cirkusbiljetter och en karamellstrut.

Under bokens gång hinner de tre vännerna äta många bastanta och mysiga middagar och fika många chokladbiskvier från favoritkonditoriet (som finns kvar än idag) och även mazariner. Per Gessles favoritfika.

Gamla tiders Uppsala är vackert och noggrant skildrat och man skulle kunna promenera, i alla fall delvis, i Esters fotspår med hjälp av beskrivningarna. Esters tankar upptas inte bara med vägval och val av god fika utan även av hur obekväma vissa kläder är ... som inte är på modet idag, tack och lov. Sådana små detaljer vittnar om god historisk kännedom och en förmåga att skildra en vardag som är naturlig för huvudpersonerna, men inte för oss moderna läsare, utan att föreläsa om tidernas hårda villkor ... gott så, för allt är ju helt normalt för de personer som lever i en viss tid.

Boken är relativt kort (trehundra sidor), snabbläst och ursnyggt designad. Sådant bidrar till en njutbar läsupplevelse. Alltför många böcker - från deckare till feelgood - verkar klocka in på sexhundra sidor till ingen nytta alls. Fyrahundra sidor eller mer kan vara utfyllnad.

När det gäller hur detektivbyrån går runt ... där bekymrar man sig. Ester & Co får inte in speciellt mycket pengar. Visst är det fint att ta sig an saker "pro bono" men det brukar balanseras av betalande klientel. Någon i boken liknar Ester vid Sherlock Holmes som var trendig på den här tiden, men man får komma ihåg att Doktor Watson bara skrev om "de intressanta fallen" (enligt honom själv) - i bakgrunden pågår en massa andra små fall som Holmes får betalt för och Doktor Watson knatar iväg till sin läkarpraktik och drar in pengar till dereas gemensamma boende på Baker Street. Varken Yarina eller Olga har några inkomster, Ester har tre personer att försörja, hennes välgörenhetsarbete drar inte in något, samtidigt har hon och de andra dyra vanor ... dyr mat tre gånger om dagen, massor av kondisfika vare sig det ska firas eller tröstas, det duger inte med annat än silkesstrumpbyxor, man fixar inte håret själv utan man går till frisören, Ester ger bort klänningar och kappor istället för att färga om eller sy om dem ... Hur går det ihop?

Boken marknadsförs som mysdeckare. Det får man ta med en nypa salt. Rasbiologiska institutet, rasism, transfobi, fördomar mot att kvinnor ska ha rätt att rösta, en gullig gammal dam som blir mördad med sin egen födelsedagspresent (titelns glaselefant ...) Det är mycket som är garanterat o-mysigt. Men Camilla Lagerqvist har alltid tagit upp sådant som många andra sopar under mattan, även i sina barn-och-ungdomsböcker, så det är knappast förvånande. 

Det sägs också i marknadsföringen att allt är mycket bättre idag, den här mörka tiden ligger hundra år bort. Det får man också ta med en nypa salt. 

Transpersoners rättigheter (till och med deras existens) ströks under Trumps första dag som president, bara för att ta ett modernt exempel. Att leta ledtrådar i tidningar och i papperskorgar kan vara tidsödande för Ester & Co - men de slipper lägga upp bilder på sig själva för att visa på sociala medier hur lyckade och lyckliga de är, de kollar aldrig hur många följare de har och om andra detektivbyråer har fler följare ... och de behöver aldrig hyra in en expert för att pimpa sin profil. Ester kan effektivt lägga tid på att lösa mysterier och hon upptäcker aldrig att hon förlorat två timmar på att kolla på gulliga kattvideor eller på att spela candy crush. !920-talet har sina fördelar. Speciellt för de väl bemedlade. Ester har läst på universitet - ovanligt vid den här tiden. Så ja. Det fanns de som hade det "bra".

Vad gjorde mina förfäder 1920? Svar: working the land. Eller "service" (någon som hade "tur"). Det var det eller fabriker. Barn jobbade på landet varje dag efter skolan (eller istället för skolan) och varje lov och gick ut med fina betyg som tolvåringar. Om de hade tur. De gick absolut inte så länga i skolan som Ester och hade inte hennes fina kläder, leksaker eller upplevelser. Det som skär sig absolut mest i hela boken är när Ester åker ut på landet ... och de stereotypt vulgära och elaka "lantisarna" här får Leif och Billy att se ut som genier. De utnyttjar barn som arbetskraft ... huvaligen så hemskt ... men hallå, barn var arbetskraft vid den här tiden och mina förfäder tyckte det var roligt att arbeta, även om man bara fick ett par ören för att gallra ett fält med betor. Eller för att bära tidningar. Eller för att bära kol. Det var också normalt - för det var det alla gjorde. Lika normalt som att vara barfota och barbent. Lika normalt som det är för Ester att ha gått i skolan tills hon är tjugoplus iklädd sidenstrumpor.

Det finns ett övergripande mysterium, vad som hände med Esters far, och en övergripande hint av romans som sträcker sig över hela serien. Men vad som hände med glaselefanten ... det mysteriet löses här och nu.

Hurra för den flitiga trion! Må de njuta av sitt karamellgage!

BOK: Spökviskaren - Underbart är kort - med undulat i huvudrollen

Författare: Ingelin Angerborn

Titel: Spökviskaren

Antal sidor: 90

Utgivningsdatum: 2024-06-05

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustratör: Lina Blixt

ISBN: 9789129745887

Spökviskaren är en fantastiskt fin liten bok av Ingelin Angerborn som höjs ytterligare av de nyanserande blyertsillustrationerna av Lina Blixt. Djup, svärta, ljus, personlighet. Varje liten bild är som en tavla värd att rama in. Undulaten på bokens omslag (också skapat av Lina Blixt, fast i färg) heter Torsten. Men plötsligt börjar den egensinniga fågeln att hävda att han heter Jacob ...

Det finns gott om fåglar i skräckisar. Fåglarna av Hitchcock (efter Daphne du Mauriers roman) är en klassiker. Den som har sett den filmen minns att ett par undulater i alla fall inte blev fjäderbeklädda monster som var redo att hacka ihjäl människor och att den lilla flickan som har dem vägrar att släppa dem ifrån sig. Man kan inte dra alla fåglar över en kam. Det kommer knappast som en chock att undulaten här också är en sympatisk undulat som blir vän med unga Josefin. 

Meddelsam undulat

Moster Ninas man är dock lite rädd för undulaten, han verkar ha fågelfobi, och han påstår att det känns inte naturligt med ett djur som pratar ...Vissa fraser är inlärda av en tidigare ägare, vissa fraser lärs in av spöket på vinden som behöver hjälp av Josefin med att lösa en grej.  Undulaten Torsten agerar medlare - eller medium, beroende på hur man vill se det.

Stark, smart och beskyddande

Något som är positivt i många svenska skräckisar och mysrysare - vare sig de är av Ingelin Angerborn, Katarina Genar eller Maria Gripe - är att spöken inte behandlas som "den andre" ... något som är farligt och som ska fördrivas. Istället får protagonisten visa sig stark, smart och beskyddande och lösa något som spöket behöver hjälp med.

 
Slutet gott, allting gott ... "Nöjd och glad, kexchoklad!" som Torsten säger.

Lovebirds till Valentine's Day

PS. Boken kvalificerar så klart in på listor över mysig läsning till Valentine's Day ... eftersom undulater har smeknamnet lovebirds på engelska. På slutet får Torsten en egen liten "lovebird" partner att vänslas med. Verkligen ett gott slut.

FILM: Saturday Night - Originalmedlemmarna vänder sig i sina gravar

Titel: Saturday Night

Regi: Jason Reitman

Medverkande: Gabriel LaBelle, Cory Michael Smith, Dylan O’Brien, JK Simmons, Matt Wood

Betyg: 3

Pop quiz: 2015 var Donald Trump värd, 2021 ledde Elon Musk ett avsnitt ... Vilket är programmet?
Svar: Saturday Night Live. Förkortat SNL. Och i tidernas begynnelse (läs: 1975) hette programmet bara Saturday Night. Om vad som hände, eller inte hände, innan första programmet (nästan inte) fick sin premiär handlar filmen Saturday Night i regi av Jason Reitman, killen som är expert på nostalgi (få har väl missat hans Ghostbusters revival av sin pappas mästerverk från 1984?!) och som skrev skämt för SNL en hel vecka efter succén med Oscarsvinnaren Juno.

Är det någon som minns 1970-talet och vad som gick på TV då? Är det någon som minns 1990-talet och vad som gick på TV då? Svaret från undertecknad blir nej och nej.

Saturday Night Live gick på MTV i Sverige i början av 1990-talet, nya och gamla program varvades med varandra. Idag verkar de flesta fans och recensenter tycka att SNL har peakat och gått utför. Idag är det inte humor längre - det är någon slags avant garde konst. 

Humor åldras snabbt

Humor åldras snabbt och mycken humor är lokal. Ramla in på valfri lokalrevy (med undantag för Falkenbergsrevyn) och det är mycket möjligt att du inte fattar ett enda skämt. Alla har sina lokala nyheter, lokala kändisar, lokala politiker, lokala dialekter ...

Och Saturday Night är väldigt, väldigt lokal, både tidsmässigt och geografiskt. Gång på gång försöker filmen säga att det här är banbrytande, det här är jättebra ... och gör en förväntansfull uppbyggnad inför något som aldrig kommer. Det kommer ingen bra sketch. Det kommer inget bra skämt. Det kommer inget skratt. Det blir inte ett enda skratt under hela filmens gång.

Ingenting står på spel

Filmen omfattar nittio kaosartade minuter innan sändning och det är alltid någon som ropar ut vad klockan är och hur många minuter det är kvar, ungefär som om de skulle skicka ut en raket i rymden eller hindra en bomb från att spränga en flygplats som i Mission Impossible ... Faktum är att man som publik struntar i vad klockan är och hur många minuter som är kvar och utifall ett program som sändes före ens egen tideräkning ens blev av eller inte ...  Vem bryr sig.

Felet med filmen: Ingenting står på spel.

En arbetsplatsskildring i mängden

Det här är en arbetsplatsskildring bland många arbetsplatsskildringar. Och vissa versioner av The Office slår högre för de har en story arc, en "office romance" (eller flera), ett nedläggningshot, en sammanslagning, allmänna intriger och annat som handlingen kan hängas upp på. Här är det bara en massa folk, som man inte vet vilka de är, som springer omkring och skriker. Relativt okända skådespelare som har 108 minuters cosplay framför sig, där de alla är utklädda till amerikanska kändisar från 1970-talet.

Originalmedlemmarna vänder sig i sina gravar.

Ett päron till farsa delar ut skämskudde

Chevy Chase vände sig inte i sin grav förresten, han vände sig mot regissören efter en officiell filmvisning och sa att han borde skämmas.

Det mesta i filmen är påhittat. I stort sett ingenting i filmen skedde i verkligheten.

Skådespelarna försöker imitera Chevy Chase och Dan Aykroyd och Gilda Radner och andra numera mer eller mindre glömda kändisar ... Och de liknar inte de som de ska föreställa (Bosse Parnevik hade gjort det bättre) och de har inte samma röster och inte samma rörelsemönster. Om du mot förmodan känner till Saturday Nights originaluppsättning ... så hjälper det dig inte särskilt mycket. Om du inte känner till dem ... ja, lycka till med att hänga med över huvud taget.

Istället för påhittad verklighet ... varför inte ett påhittat påhitt?

Eftersom detta är en påhittad handling om personer som inte ser ut som eller låter som eller rör sig som de riktiga personerna ... Hade det inte då varit bättre att göra en arbetsplatskomedi om en fiktiv show? Och ta ut svängarna med "office romance" och tittarsiffror och tittarstormar och budgetmöten och hot mot arbetsplatsen och allt möjligt som en humorshow har att ta itu med?

Förresten. Det där har ju redan gjorts. Aaron Sorkin (The West Wing, The Social Network) skrev utmärkt manus till TV-serien Studio 60 on the Sunset Strip som hade premiär 2006. Gissa vad showen i serien var inspirerad av? Saturday Night Live.

Humor på liv och död

Studio 60 on the Sunset Strip har allt. Den är på liv och död. Bokstavligen. Komiker kidnappas och mordhotas. Det finns romanser och vänskapsrelationer som kämpar på mot alla odds. Både hetero-och-homorelationer tas på allvar. Vi har den gedigna karaktärskådespelaren Sarah Paulson som komiker och gudabenådade komikern Matthew Perry i en roll som inte är en komiker. Serien är spännande, tragikomisk, dramatisk ... och Aaron Sorkin fattar att det finns en ironi i att skriva dialoger backstage i en TV-produktion som låter som om de vore med i The West Wing. Showbiz som ibland tar sig självt på för stort allvar. Serien blev rankad som en av årets bästa.

Så ja. Den påhittade historien om Saturday Night finns redan. Och den var bättre med Matthew Perry.

PS. Mer färg till folket

Fotnot: Har ni noterat hur ofta det färgsprakande 1970-talet filmas i beigebrunt och i dålig upplösning? För att en del av filmerna hade dålig upplösning förr-i-tiden ... innebär det inte att verkligheten för den skull hade dålig upplösning. Man kan jämföra denna kliché med den löjliga faiblessen att skildra forna öststater i grått. Att Polen kan vara färgglatt ... är tillräckligt för att publik och kritiker skulle börja hylla Jesse Eisenbergs nya tragikomiska drama A Real Pain ... och att den minste killen i Home Alone växt upp och fortfarande är rolig, post-Succession, är färgstark grädde på moset. Fler färgglada skildringar och bättre upplösning ... åt alla epoker och länder.