SOMMARTIDER i svensk film – från Bergman till Borg, Nutley, Astrid och ännu mer…

 

Sommartider hej hej … Eller: Sommaren är kort, det mesta regnar bort, hösten kommer snart … Har du en regnig sommar? Eller vill du förlänga sommarkänslan över hösten? Då kan du alltid passa på att mysa med sommarfilm inomhus. Det finns en lång rad svenska filmer där solen skiner till synes oupphörligt och det vackra landskapet är som taget från en turistreklam …

Här är några tips på svenska filmer med sommarkänsla:

SOS – En segelsällskapsresa (1988) – Regi: Lasse Åberg

Lasse Åbergs somrigaste sällskapsresefilm – även om han också spelat golf och åkt på hälsoresa i somriga miljöer. Och med ett modernt budskap: den svenska sommaren ska vara härlig, fri och “gratis” – den ska inte exploateras av gigantiska byggprojekt och fåniga äventyrsparker och man ska inte driva bort lokalbefolkningen för att dra in lyxturism. 

Macken – Roy’s & Roger’s Bilservice (1990) – Regi: Claes Eriksson

Det är sommarlov och  Anders Erikssons Roy och Jan Rippes Roger låter alla olagade bilar stå, medan Per Fritzell och husvagnsfamiljen drar iväg med mannen i beige i bagaget … och Peter Rangmar aldrig får sin Opel. I filmen framförs bland annat låtarna Gôtt å leva och Kärlek är större än bilar.Claes Eriksson påpekade under jubileumsfirandet av Galenskaparna och After Shave på Bokmässan 2023 att han ångrade lite att han gjort filmen för den är inte lika rolig som TV-serien. Det gick ett förfärat sus genom publiken. VEM vill vara utan låten Gôtt å leva som skrevs speciellt för filmen? Tänk att ha gått miste om en av den svenska sommarens största allsångshits …

Änglar, finns dom? (1961) – Regi: Lars-Magnus Lindgren

Jarl Kulle, Christina Schollin, sol och bad och segling och mys på bryggan … och rasande rolig rapp dialog. Baserad på romanen av John Einar Åberg från 1955. En av svensk films största biosuccéer. Och en svensk film som fortfarande håller.

Änglar, finns dom? fick ett slags uppföljare där Jarl Kulle och Christina Schollin återigen hade en het affär – fast som nya karaktärer: Käre John.  Filmen Änglar, finns dom? inspirerade Christina Schollin till att starta en butik med änglatema. Hennes barnbarn Benjamin är på turné i sommar och hennes dotter Pernilla regerar på Skansens Allsång. Ingen sommar utan Wahlgrens värld …?

Änglagård (1992) – Colin Nutley

Ettan är som en svensk remake av den franska Jean de Florette (se den gärna för fransk sommarkänsla), och det blev även två uppföljare av Colin Nutley & Co. Den tredje sommaren utspelar sig en lång lång tid efter ettan och Colin Nutleys och Helena Bergströms dotter fick den nya huvudrollen. Ingen sommar utan Nutleys Värld …?

Så som i himmelen (2004) … Så och på jorden (2015) – Kay Pollak

Visst är det snö, snus och skoteråkande i Kay Pollaks dundersuccé som nu även blivit teatersuccé. Men det är med somrigt cyklande och bad i norrländska sjöar som filmerna börjar se ut som somrig svensk turistreklam. Eller Älgvandringen från Kunskapskanalen.

Visst finns här en stor dos av sommarnostalgi där alla känner alla i en liten by … och röda hus med vita knutar är normen. Änglagård … en gång till?

Barnens ö (1980) – Kay Pollak

En svensk Ensam hemma film baserad på en bok av P.C. Jersild som kom ut 1976. Reine ska egentligen åka på kollo, Barnens ö, men han stannar hemma istället och utforskar Stockholm själv. En klassisk coming of age-story som fått efterföljare när det gäller senare författare och filmskapare.

Sunes somrar (1993 – 2021)

Det finns Sunes sommar, Sune i Grekland _ All Inclusive, Sune: Uppdrag Midsommar … alla med olika Sunar i huvudrollen. Och det finns även en ny Sune i Familjen Andersson. Sune har rebootats nästan lika mycket som James Bond.

Mest omskriven är ofta Sunes pappa Rudolf – ständigt på jakt efter besparingar. I Sunes Sommar famlar Peter Haber runt i Jacques Tati hatt (och manuset har inspirerats av Semestersabotören), sedan är Morgan Alling snål och sparsam Herr Andersson i All Inclusive … som faktiskt visades på SVTs Ekonominyheterna, små klipp som ska visa hur man blir mer sparsam och räddar familjeekonomin på semestern … Rudolf har gått från tråkig snåljåp till hjälte och förebild.

Smultronstället (1957) – Ingmar Bergman

Ingen sommar utan smultronjakt! Ingmar Bergmans Smultronstället är en somrig roadtrip. Andra Ingmar Bergmanska sommar klassiker är Sommarnattens leende (faktiskt en komedi – med Jarl Kulle i huvudrollen) och Sommaren med Monica med Harriet Andersson … som inspirerade Woody Allen att vilja börja med film. Ingen jul utan Fanny och Alexander.

Vilken blir din Bergmanska sommarfavorit? Det går också att göra en somrig utflykt till vackra Hovs Hallar och se var de ikoniska scenerna i Det sjunde inseglet spelades in.

Känn ingen sorg (2013) – Regi: Måns Mårlind & Björn Stein

Här trallas det i  Göteborg! Massor av Håkan Hellström musik och somriga Göteborgs vyer. Visit Göteborg måste ha skålat i champagne, eller alla
fall i närproducerat öl, när denna film kom ut.

Ted – För kärlekens skull  (2018) – Regi: Hannes Holm

Sol, vind, och vatten … och långa folkparksturnéer som går Ted Gärdestad på nerverna. Sommarunderhållning har en baksida, och Ted får betala det ultimata priset för sin framgång och sina somriga trallvänliga melodier som fortfarande sjungs i Allsång på Skansen varje sommar. Kul att notera: Vänskapen mellan Ted Gärdestad och Björn Borg … som här spelas
av en annan skådespelare än i filmen Borg, som spelades in ungefär under samma tidsperiod.

Borg (2017) – Regi: Janus Metz Pedersen

Filmen är också känd som Borg vs McEnroe eller Borg McEnroe. 

Sommarkänsla, det är att stå och slå en boll mot en garagedörr … Eller att titta på tennis på gräs eller grus på TV. Visst blir det ingen riktigt mysig sommar utan Wimbledon, jordgubbar och vispgrädde? 

De fornstora svenska tennisdagarna är ett bleknat minne blott … Men de återupplivas i denna biopic som koncentrerar sig på en enda stor match. Vi vet hur det går. Vi vet vem som vinner. Vi vet vem som röstats fram till Sveriges största idrottsman genom tiderna (till Zlatans förtret). Men …Det är spännande ändå. 

Sommartider – Filmen om Gyllene Tider (2024) – Regi:  Per Simonsson 

Sommarens stora, svenska sommarfilm. Per Gessle är mycket nöjd med att han och hans berömda band från Harplinge/Halmstad har fått en biopic medan de fortfarande lever. Att döma av de som var där och de som minns så är det inte mycket som stämmer med verkligheten i den påhittade handlingen. Men det är ju musiken som är filmens USP. Inte någon handling.

Emil i Lönneberga  (1971) – Regi: Olle Hellbom

Filmen är över femtio år gammal och får fortfarande tyskar att vilja köpa en röd liten stuga med vita knutar i Småland. Gärna med tillgång till vattenhål att bada i. Astrid Lindgren har sålt in somrig naturromantik som få andra svenskar – ofta i kombination med Olle Hellboms regi och Georg Riedels musik.

Vill du ha mer? Det finns en uppföljare med fler hyss och mer sommar och det finns massor av fler Lindgren-Hellbom filmer där den svenska sommaren filmas och hyllas.

Fira sommar med Pippi, Madicken, Rasmus, Båtsman och de andra … Ja, Astrid Lindgren har fått ett eget julprogram av SVT:
Sommarprogrammet hade blivit mycket mycket längre.

Alla vi barn i Bullerbyn (1986 ) – Regi: Lasse Hallström

Lasse Hallström är den förutom  Olle Hellbom som gjort den bästa Astrid Lindgren filmatiseringen. Och Bullerbyn är den bokserie/filmserie som gjort mest för att sälja in den svenska sommardrömmen (förutom Emil) utomlands.

Och liksom Katthult finns Bullerbyn på riktigt – fullt av röda hus med vita knutar. Det går alltså att se var man spelat in filmerna i verkligheten (och var Astrid Lindgrens pappa växte upp i verkligheten) och avnjuta en somrig våffla.

Utskällda klassiker

Det finns också en hel rad utskällda svenska filmer som publiken i alla fall gillat … varav några redan uppnått kultstatus.

Passa på att se klassikern Pensionat Paradiset, Vi hade i alla fall tur med vädret, Göta kanal eller Göta kanal The Roadtrip – officiellt känd som Ett sista race … och döm själva om kritikerna hade rätt när de tog fram motorsågarna.

Ha en fin filmsommar! Även i höst.

OS hjältarna Paris 2024 Vad hände sedan?

 

OS-succé! Och vad händer sedan ...?

Beach Boys nobbar EM. De har jobbat i två år för att komma med på OS och vinna OS guld och under dessa två år har de totalt fått två veckors semester ... Det låter som om de längtar efter sina egna sängar. SVT verkar besvikna, eftersom de gick ut med att de köpte rättigheterna till EM i beachvolleyboll så sent som den 10 augusti i år. Det finns inget annat svenskt par som kan ta platsen. Men strunt samma. Hellvig och Åhman har TVÅ EM-guld på raken och ett OS-guld. De planerar redan att ta VM guld i Australien 2025. Låt grabbarna vila nu och baka chokladbollar. Eller vad de nu vill göra. Och ... någon annan kan väl få vinna EM-guld och bli glad? Har man både vunnit och försvarat ett guld är det liksom inte lika kul längre. Sarah Sjöström hoppade förresten över Sim-EM innan OS för att hon har tillräckligt många EM-guld.

Armand Duplantis utmanar Karsten Warholm på 100 meter på Diamond League finalen. Som en kul grej. Och så tänker han ta hem Diamant trofén och prispengarna och vinna Diamond League Finalen. På största allvar. (Och så vet man att han ändå kommer att få frågor om Finnkampen ... trots att den krockar med Diamond League uppladdningen.) Kanske blir det ännu ett världsrekord som på en gala innebär en pengabonus. På OS satte han världsrekord gratis.

Sarah Sjöström satte OS-rekord i Paris och på Eriksdalsbadet simmade hon för att slå två världsrekord när hon ändå är i form. Det blev inga rekord. Om få andra idrottare kan medierna skriva som rubrik "missade två världsrekord". De flesta missar världsrekorden dagligen och det är ingen stor grej. Nu är det dags för bröllop i september och som det låter en lång lång semester.

Viktor Lindgren, skyttekungen, har blivit hyllad med en egen tårta i Sjöbo. Den verkar ha skickats till hans jobb i Småland där alla smörjer kråset med silverblåfärgad marsipantårta ... Hur det är att vara tillbaka på jobbet och svetsa? Det är jätteskönt och avslappnande efter all press på OS. Svetsning = rena rama semestern i jämförelse!

Vem kan segla förutan vind ... Fyra seglare i par om två (Rebecca Netzler/Vilma Bobeck och Anton Dahlberg/Lovisa Karlsson)  måste väl också ha återvänt till vardagen? Förhoppningsvis är allt Smooth Sailing ... Det har varit ont om nyheter om dem. Förutom att Anton återvände för att bära flaggan på avslutningen medans hans partner  Lovisa (i segling alltså) åkte hem till Varberg. Utan flagga.

Truls Möregårdh spelar bordtennis och representerar Eslöv - det är lätt att se honom på hemmaplan, ingen Paris-resa behövs! - och de andra hjältarna i laget  Anton Källberg och Kristian Karlsson kör vidare i Dusseldorf.

Tara Babulfath var med i Allsång på Skansen. Och åkte sedan hem för att träna mer judo-grepp. Och åkte tillbaka till Paris för att bära flaggan igår tillsammans med den äldsta svenska seglar-medaljören i år. Gissningsvis laddar hon för en ny turnéring. 

Jenny Rissveds är tuffast av dem alla. Vinner OS-brons. Inte märkbart pigg på att fira eller att ha semester. Åker hem och ... vinner Cykel-Vasan. WTF? Hon ryckte så tidigt att det inte ens blev spännande att titta.

Det påminner lite om orienterarna Tove Alexandersson och Emil Svensk efter VM i orientering i Edinburgh. Inte ett ord om att vara slut eller att behöva semester. Neeeej, de var bara "jag längtar efter att springa i skogen, jag längtar till O-ringen!". De vann. Båda två. Och representerar båda två Stora Tuna.

Vissa tycks koppla av med ännu mer tufft arbete ...

Annars. Att notera. Vad vill medaljörer fira med? Duplantis ville ha (Kentucky) fried chicken och pizza. Under samma natt. Pingis-killarna ville ha kebab. Åhman (halva Beach Boys) gillar Pepsi Max och chokladbollar. Hellvig föredrar hemgjorda chokladpraliner (fint ska det vara ...) Och båda två ser mest av allt fram emot sina egna sängar. OS-sängarna var notiriskt små och hårda och obekväma. Och maten var tydligen äcklig. Adam Peaty (simmarlegendaren) sågade den som den värsta någonsin. Och han har varit på massor av OS. Det var tydligen bara vegetarisk mat och dessutom rökfritt i hela OS-byn (förutom obekväma sängar) så Peaty längtade efter en stek och en av toppgolfarna längtade mest av allt efter en cigg.

Säng. Cigg. Kött. Kebab. Kyckling. Chokladboll. Pepsi. Det är inga lyxiga saker världens bästa och framgångs rikaste sportpersoner längtar efter. Och alla längtar efter att få sova. The best things in life are free. Sova och lite friterad kyckling har vi alla råd med. Utan att ta OS-medalj. Skål på det. I Ramlösa.

OS Paris 2024 Bragdguldet går till ...

 Bragdguldet går till ... Ja, det vet vi i december.

Och egentligen. ALLA har väl utfört bragder som kämpat på i ur och skur, i hetta och orent vatten ... Senaste svensk ut blev en sliten maratonlöparen som kom i mål nånstans mitt i fältet trots en ruggigt dålig uppladdning. Att bara ta sig runt, fast man varit sjuk just innan den allra viktigaste tävlingen, är en bragd i sig. Fråga bara EM-guld medaljören Perseus Karlström som VISSTE att han inte skulle kunna göra sig själv rättvisa, men gav han upp? Nej. Han kom i mål. Man ska inte sluta när man är på topp. Man ska ända in i kaklet. Det är en bragd - att inte ge upp trots att ingenting blir som man tänkt sig. 

Och så de svenska handbollslagen. Vad de kämpade. Och föll för samma kryptonit: Danmark. De danska guldmedaljörerna sa storsint att Sverige-matchen var den tuffaste. Och damerna förlorade bronsmatchen mot firande danskor ... och Norge firade guldet. Det har definitivt varit ett bra nordiskt OS för handboll.

Och friidrottare som inte tog medalj men som kämpade fanns det gott om.

Största bragden: Erik Erlandsson som tog sig till semi! Som junior! "Jag ska vinna, jag ska ta mig förbi den där jamaicanen ..." Det är är stort i svensk sprint! Den här Lunda pågen kommer vi att få se mer av.

Så till medaljerna, de som kom, såg, och lyckades ...

Bronstjejerna: Tara och Jenny.

Tara, 18 år, satsade på OS-guld och vann brons. Många hävde att hon blev bortdömd och borde ha varit med i finalen. Strunt samma. Hon var med i Allsång på Skansen i alla fall ... OCH blev fanbärare tillsammans med seglaren som senare  tog ett brons ... Sverige har en ny älskling.

Jenny, 30 år, firade guld i Rio och det här var ett brons med guldkant. Många sorger, skador och hjärnskakningar senare ... på något sätt kändes det skönt med en mer lugn och introvert glädje och att de två bronstjejerna kompletterar varandra på något sett. Tara älskar rampljuset. Jenny vill därifrån. Men man måste väl fira ... och så åkte hon hem, körde Cykelvasan och vann stort. Hennes pojkvän vann herrklassen. Han är från Danmark. Någon i Sverige är alltså glad när en dansk vinner ...

Jenny borde förresten också få pris för bästa sportsmanship (sportswomanship?) hon hjälpte sin vän som blev silvermedaljör för USA flera gånger. Som när hon skrek Hailey har fått punka så de fick preppa och ta fram grejor och förbereda (Jenny ledde då) och senare när Hailey mot alla regler hoppade över drickaflaskan och cyklade om Jenny. Men svenska teamet klagade inte. Det är inte så man vinner OS-silver, var kommentaren.

Så ... blev det silverfest.

Svetsaren från Sjöbo. Viktor, nybliven VM-guldmedaljör, bäst i världen igen ... förutom en kines och Kina är svåra på skytte i alla kategorier (och schack och pingis och gymnastik ... Bara att stå i värmen och inte dåna av värmeslag i den där skyttekostymen är förresten en bragd.

Silvertjejerna Bobek och Netzler. 
Så var det dags för segling igen och seglarna höll utanför Marseille, långt från Paris. Vattnet var säkert renare i Marseille. Det började trögt och sedan plockade de poäng och platser ... Vilket finalrace!

Ett snabbt hopp fram till mixed-seglingen ... där blev det brons. Seglar-fest igen!

Två av två medaljer! Fint facit.

Friidrott, stavhopp, Mondo Duplantis. Och gratis Världsrekord.

Han har vunnit allt. Han har varit på Kalle Anka omslaget (senaste numret). Han SKA bara vinna! Det är en  naturlag att Duplantis hoppar bättre än alla andra ... Men efter fem timmar på stadion trött och hungrig sätta Olympiskt Rekord och sedan Världsrekord ... Det är klass.

En utländsk tidning påpekade att folk brukar spara världsrekorden till galorna (om de kan ... man kan ju inte springa långsamt med flit och missa medalj!) för där är ett världsrekord värt en bonus på 100 000. Och Duplantis gör världsrekord på OS. Gratis. Som en bonus för publiken. Folk älskar verkligen stavhopp i Frankrike och Rene Lavillnie, förre världsrekordhållaren, var på plats bredvid Duplantis föräldrar-slash-tränare och jublade lika högt som päronen. Lavillnie är en del av familjen. Stavhoppsfamiljen. Och när det gäller sportsmanship ... Så fint att se hur Kendricks och Karalis (USA och Grekland, de övriga två medaljörerna) hejade på och eldade på publiken och gjorde ALLT för att det skulle bli lyckade försök. Briljant! Och sen firade ALLA stavhoppare som om de satt världsrekord. Det var en enorm kollektiv glädje i hela stadion. 80 000 satt kvar efter alla tävlingars slut ... för att se Mondo hoppa. Världstjärna.

Firargesten med skyttetema blev viral.

Guld-Sarah. Super-Sarah.

Två starter. Två guld. Mic Drop.

OS har en svensk drottning och det är Sarah Sjöström ... och drottningen hyllades av Carl XVI Gustaf medans drottning Silvia stod bredvid! Två drottningar på podiet. Mic Drop. Igen.

Truls, Truls, Truls!

Sverige har pingis-feber igen! Och febern stavas Truls. Han slog ut världsettan i sextondelsfinalen. Världsettan. Wang Chiquin. Kinester blir väl aldrig utslagna innan finalen om de inte möter andra kineser ...? Men pågen från Eslöv gav sig inte. Han tog sig till final. Och där blev det silver ... med guldkant.

Och så vändningen mot Japan i lag. HELA bordtennislaget genomförde en enorm bragd som tog sig till final. Där det blev silver igen. Mot Kina. Som inte behövt spela femsettare på hela turneringen, men det behövde de mot Sverige ....

Fan Zendong sa efteråt att han bara hade haft TUR som vann över Truls (artigt sagt) och fransmännen ringde upp fem på morgonen och undrade om de skulle OS-festa tillsammans. Då hade svenskarna redan lagt sig.

Sista dagen ... guld vid Eiffeltornet.

Vad är väl ett ståtligt Eiffeltorn mot ett eget svenskt hoppande Kaknästorn? Åhman och Hellvig är inte längst i turnéringen men de hoppar högst blockar bäst och utklassar mest ... och de fullkomligt spelade brallorna av tyskarna. På 34 minuter. Det där måste vara världsrekort i beachvolleyboll när det gäller att vinna snabbt, effektivt och elegant ....

Sista medaljen blev ett efterlängtat guld för världsettorna. Men så är det att vara världsetta ... man kan inte bara vara glad, känslan är också mest lättnad. Eftersom man just gjort bara "vad alla förväntat sig" - inklusive atleterna själva. De kunde i alla fall njuta av den tjusigaste arenan av dem alla. Att spela vid ett upplyst Eiffeltorn och ta emot medaljer där ... Det blir knappt mer Paris-OS-igt än så .

Alla älskar en skräll

Att vara orankad eller rankad 26 och slå ut världsettan ... där kan man snacka glädje. Truls glädjefnatt under OS är otroligt sköna bilder. Det är så härligt med en skräll! Men skrällen får så klart inte vara att de svenska världsettorna (Sarah Sjöström, Mondo Duplantis, Beach Boys Åhman och Hellvig) blir utskåpade av någon oseedad uppstickare från ett annat lands motsvarighet till Eslöv.

Vid hemkomsten höll Truls ett gulligt och hjärtevarmt tal om att han är stolt att tävla för Eslöv och Sverige --- de andra två killarna i laget, Anton och Kristian,  tävlar för Dusseldorf i Tyskland. Man kan  alltså bli bland de allra bästa i världen och välja att stanna kvar och spela för Sverige ... och inte bli proffsvärvad någon annan stans.

Värt en tanke.

Vem kommer att få bragdguldet? Det kan bli delat bragdguld mellan Truls och bordtennislaget. För makalösa vändningar, för att ha slagit ut mycket högre rankat motstånd och för att ha gett alla pingisfeber igen ... under ett oförglömligt OS.

SVERIGES MEDALJER I PARIS:


Guld:
Sarah Sjöström, simning, 100 meter frisim
Sarah Sjöström, simning, 50 meter frisim
Armand Duplantis, stavhopp
David Åhman/Jonatan Hellvig, beachvolleyboll

Silver:
Victor Lindgren, skytte
Rebecca Netzler/Vilma Bobeck, segling, 49er FX
Truls Möregårdh, bordtennis singel
Truls Möregårdh, Anton Källberg och Kristian Karlsson, bordtennis lag

Brons:
Tara Babulfath, judo 48 kg
Jenny Rissveds, mountainbike
Anton Dahlberg/Lovisa Karlsson, segling 470


FOTNOT: SOK hade 10 medaljer som mål. Det blev 11. Och... två fanns inte med i prognosen. Pingismedaljerna: "Det blev två svenska bordtennis-silver med Truls Möregårdh i herrsingel och herrlaget där även Anton Källberg och Kristian Karlsson ingick. Ingen av dessa medaljer fanns med i prognosen." Vi älskar saker som inte är med i prognosen. Bring it on. Medaljregn!

FILM: Trap - Varning för spoilers ... redan i trailern ...

Betyg: 4

Filmens Lady Raven drar till stor del tjejer och samma sak är det med Josh Hartnett. Publiken skrik-skrattar sig igenom stora delar av filmen (vissa delar är avsedda att vara roliga, andra inte) och det hade möjligen varit en stor idé att marknadsföra filmen som komedi. För den enda som drar ner mer skratt i år är Deadpool & Wolverine. Josh Hartnett och Lady Raven ligger alltså tvåa efter en superhjälteduo. Det är inte kattskit.

Tyvärr har "M Night Shamalayan bashing" blivit till en sport, främst i angloamerikansk media. Men även nordisk media har tagit efter. Man ska tycka att M N S är dålig och man ska absolut tycka att hans nepobabies är dåliga - en tjej har blivit filmregissör (The Watchers) den andra har blivit popstjärna. Men att amerikanska politiker har kotterier, är tydligen helt okej?

Den delen av filmen som är en konsertfilm är riktigt rolig och trallvänlig, man känner nästan för att stå upp och dansa och tralla med, tillsammans med alla glada tweenies i filmen. Seriemördarjakten är parodiskt rolig. Självklart är det långsökt - QRD. Om du vill ha lite mer realism i mordjakten kan du stanna hemma och kolla på Morden i Midsomer.

Josh Hartnett och Lady Raven drar ner många skratt från publiken - ibland är det meningen att de ska vara roliga, ibland inte.

Visst finns det en del humor i att hem-och-skola favoriten är en bindgalen mördare, helylleamerikanen som jobbar som hyllad brandman är en psykopat ... och Hartnett kanaliserar bitvis Jason Bourne när han tar sig ur knipa efter knipa och snabbt byter förklädnader och personlighet. Som när han förvandlar sig till en anställd på konsert arenan på jakt efter kaffe och tränger sig rätt igenom det enorma polisuppbåd som är ute efter dem ... och bjuder dem på sockrat kaffe och donuts.

Det finns homager till olika gamla klassiker - främst de av Hitchcock. Blinkningar till hans morddramer med scentema (som Rampljus) är uppenbara, liksom blinkningarna till Psyko (ibland gör Josh Hartnett en Antony Perkins min) och Stanley Kubricks The Shining där maken i grand finale attackerar sin egen fru. Men också till M. Night Shyamalan egen Split. Mördaren har en liknande OCD problem och han avskyr folk som verkar perfekta och har perfekta liv 8folk som hr det för djävligt kan få leva vidare) Det finns också en liknande psykolog eller profilerare, en äldre, klok, vithårig kvinna. Hayley Mills i The Trap är bland annat känd från The Parent Trap. Det här är ett kul litet påskägg ---- kändisen från en fälla (där hon fastnade) går till en annan fälla (som hon själv riggar).

M. Night Shyamalan himself dyker själv upp i en roll som Lady Ravens morbror.

Det finns en hel del humor i att det blir Lady Ravens sak att jaga seriemördaren. Popstjärnor får vara mångsidiga nu för tiden. Till sin hjälp har hon sina fans som följer henne via live streams. Ett fint kärleksbrev till fankultur och en "yes we can" anda. Antagligen känner M. Night Shyamalan likadant för sina fans. Det är bäst att gå via egna kanaler och prata direkt med fansen. Vi förstår varandra och vi har kul ihop.

FILM: Det slutar med oss - BookTok succén är en given filmsuccé om hjärta och (bokstavlig) smärta

Betyg: 4

Blake Lively (Lady Deadpool) har måhända en lika stor hit på gång bland fansen som maken Ryan Renolds (Deadpool). Colleen Hoovers fans är minst lika hängivna som serienördarna (bland annat på BookTok) och Hoover har sålt över 20 miljoner böcker. Regissören Justin Baldoni har lagt vantarna på Colleen Hoovers enorma bästsäljaresuccé Det slutar med oss och tillika den manliga huvudrollen: Ryle Kincaid. En stilig och rik neurokirurg med mörka hemligheter. Den tredje mannen i dramat är  Brandon Sklenar i rollen som Atlas.

En eloge till Baldoni som fått 25 miljoner dollar att se ut som mycket, mycket mer. Vi rör oss till stor del i vackert belysta delar av Boston. Där öppnar Lily Bloom (Blake Lively) en blomsteraffär och träffar den stiliga neurokirurgen Ryle Kincaid och hans charmiga syster Allysa (Jenny Slate) som är gift med en framgångsrik riskkapitalist som älskar sport, öl och att spela Call of Duty (komikern Hasan Minhaj). Tillsammans är de en kvartett rika, vackra, framgångsrika människor som rör sig i snygga miljöer iklädda snygga kläder. Men låt inte skenet bedra - Det slutar med oss är inte alls någon ytlig, eskapistisk, fluffig romance. Det handlar om övergrepp och misshandel. Lily levde med en dominant och våldsam far som bland annat slog hennes mamma och misshandlade hennes pojkvän Atlas, den första stora kärleken. Alla andra såg bara stadens borgmästare - rik, framgångsrik, generös, charmig, snygg ... Känns typen igen?

Varningsklockor ringer ... och ingen lyssnar

Som åskådare förstår man snabbt att något är fel med Ryle Kincaid, något är fel med förhållandet mellan Ryle och Lily. Men ändå tänker man för en millisekund att "det där var väl bara en olycka, han älskar henne ju ..." precis vad man INTE ska tänka. Det är skickligt gjort att manipulera publiken på det sättet och att visa att saker inte är så svart eller vitt, inte så lätta att bedöma och fördöma. Det tar lite tid innan vi kommer till den punkt att vi vill skrika "Lämna honom!". Dessförinnan har barndomsvännen Atlas dykt upp och han är kompromisslös när det gäller "små olyckor i hemmet" - redan efter den första lilla olyckan i köket vill han att Lily ska lämna sin man. 

Isabela Ferrer - ett fynd

I  tillbakablickar får vi möta Lily och Atlas som unga och se hur de räddade varandra ...  och blev förälskade. Det här är som en Young Adult roman med mörka stråk, för båda tonåringarna lever med misshandel i hemmet. Det är riktigt bra unga skådespelare i rollerna. Isabela Ferrer ser ut som, låter som och för sig som en yngre Blake Lively. Hon är ett fynd.

Delar av handlingen är baserad på verkliga händelser. Colleen Hoover växte själv upp med misshandel. Och där andra filmer serverar en peppig, skojig bonusscen väljer den här filmen att avsluta med en text om vad man ska göra om man själv eller någon man känner lever med förtryck och våld i hemmet.

Inspirerad av de stora melodramatiska Hollywoodfilmerna

Det här är en modern film, bland annat med ett poppigt soundtrack av bland andra Taylor Swift (en av Blake Livelys bästa vänner) och trendig höstpalett i kostym och scenografi ... men den är också inspirerad av 1940-och-50-talens stora melodramatiska Hollywoodfilmer som dominerades av de största kvinnliga filmstjärnorna. Som Ingrid Bergman. Gasljus - en dåtida film om misshandel och förtryck i hemmet - har blivit till ett begrepp. "To gaslight someone" är att föra någon bakom ljuset och att manipulera henne.

En ny början

Det slutar med oss har en massiv fan-base på BookTok. Flera av fansen är på filmvisningen och det fina med filmen är att den fungerar både för fansen och för nytillkomna som aldrig läst något av Colleen Hoover. Den som vill ha mer ... kan glädja sig åt att det finns en fortsättning. Det börjar med oss. Efter ett slut kommer en ny början.

FILM: Det slutar med oss - Romantisk bästsäljare om misshandel förtjänar att ses - och att ses om

 

Betyg 4

Det slutar med oss. Bästsäljare. Nu film. Att få två tidsplan att stämma i en film är inte alltid lätt, men man har lyckats med Blake Lively och hennes unga kopia, det nya fyndet Isabela Ferrer. De är oerhört lika varandra. I dåtiden är Lily en ung flicka som lider av att se pappa misshandla mamma bakom lykta dörrar. Hennes livlina är Atlas - en smart ung man som förstår hennes situation och de blir varandras första kärlek. Hennes pappa dunkar skiten ur Atlas.

I nutiden flyttar Lily till Boston för att starta en blomsteraffär och hon träffar Riley, en snygg neurokirurg som hon inleder ett förhållande med. Rileys syster Allysa är Lilys bästa vän (och anställd i blomsterhandeln) och allt verkar frid och fröjd och en dans på rosor. Allysas man är snygg och rik och Lily gifter sig med Riley som är snygg och rik. De lever alla i en snygg och rik värld. Men bakom lykta dörrar börjar misshandeln av Lily. Gång på gång kommer hon med ursäkter för sin man. Han har haft en svår barndom. Han har det tufft på jobbet. Det var bara en olyckshändelse. Hon provocerade honom. Och så vidare. 

Så träffar hon Atlas och han ser direkt det Lily inte ser: att hon långsamt håller på att förvandlas till sin mamma ...

Hur misshandeln eskalerar är subtilt skildrat, så pass nedtonat att man för en millisekund tänker: Det var nog bara en olycka, han älskar henne ju ... precis det man INTE ska  tänka. Men det är det som är poängen. Det är sällan så svart och vitt, så tydligt som det brukar vara på film, och som det blir när förhållandet verkligen har gått åt pipsvängen. Det börjar med små små saker. Inte med att hon direkt blir inlagd på akuten.

Historien är baserad på författaren Colleen Hoovers egna minnen av att växa upp med misshandel. Filmen passar både de som läst boken och de som inte läst boken. Får höga betyg av bokklubben!

FILM: Trap - trallvänlig, färgstark konsertfilm med seriemördarjakt som glasyren på kakan

Betyg: 4

Konsertfilm med seriemördarjakt. Det är en ovanlig genre. Josh Hartnett figurerar på affischen - inte den fiktiva popstjärnan Lady Raven - och nu till frågan som alla undrar över. Nej, inte "vem är seriemördaren?" utan "kommer Josh Hartnett återigen att ta av sig skjortan?". Svaret är ja. Definitivt. I stora delar av tredje akten visar Hartnett upp sina deffade muskler. Det verkliga fyndet i filmen är dock australiensiska Ariel Donoghue. Ett fjortonårigt stjärnskott som övertygar i rollen som Hartnetts filmiska dotter Riley och storögd Lady Raven beundrare.

Stora delar av filmen är sådant som "vem som helst" kan identifiera sig med. Att vara mobbad och utesluten i skolan, eller, vilket nästan är ännu värre, att uppleva att någon man bryr sig om blir utsatt och själv är man maktlös. Cooper är lika delar arg på gänget med tonårstjejer som nu dissat Riley, efter att tidigare ha varit hennes "vänner", och de oförstående föräldrarna som han måste träffa på hem-och-skola föreningen och som han även springer på privat. Till exempel på Lady Raven konserten som är dottern Rileys belöning för att hon har varit duktig i skolan . Hon har fått nästan bara A:n. Och ett B. Cooper inser att han måste hålla Riley och mobbarna åtskilda, de ska inte få förstöra Rileys speciella dag.

Konserten är en fälla

Det märks att Riley hade velat ha ännu bättre platser på Lady Raven konserten, och T-shirten hon vill ha tar slut mitt framför ögonen på henne ... Men Cooper har större bekymmer. T-shirts försäljaren råkar berätta att hela konserten är en fälla - därav filmtiteln Trap - för att ta fast en seriemördare. Det är långsökt. Men som ansvarstagande förälder borde väl Cooper sticka därifrån och ta dottern med sig? Alternativt göra något heroiskt för att skydda sin familj, som Bruce Willis i Die Hard filmerna? Fel och fel. Det visar sig att Cooper är seriemördaren. 

Let's twist again!

Det där är bara den första twisten av twisternas okrönte mästare M Night Shyamalan som står för både manus och regi. En hel del av hans filmer är lite småfåniga, men här slipper man älvor och sjöjungfrur och spöken och superkrafter och annat flams och övernaturligt jox. Och man slipper den där irriterande skräckmusiken som låter som en sjuk fiol som håller på att kräkas. Musiken är klämmig, poppig och riktigt bra. Det här är också en konsertfilm, inte bara en thriller, och man kan med fördel ha dansskorna på. Lady Raven spelas av Saleka Night Shyamalan. Hon är regissörens dotter i verkligheten (i filmen spelar han Lady Ravens morbror). Hon är riktigt bra och övertygande som popstjärna - vilket även är hennes "day job". Hennes skådespeleri i de vardagliga scenerna är inte lika bra som hennes popdivafasoner. Det står klart att man tänkt sig att Lady Raven ska kännas som den här filmens universums svar på Taylor Swift - men det låter snarare som Ariana Grande korsat med Lady Gaga light. Saleka skriver egen musik och har skrivit alla Lady Ravens sånger. Filmens score av isländska Herdís Stefánsdóttir är riktigt vacker och passar ihop med Salekas musik. Det har förresten släppts ett album med fjorton Saleka-Lady-Raven-hits.

Inspirerad av lila regn och Taylor Swift

M Night Shamalyan har sagt att han inspirerats av Purple Rain (musikalfilmen) och att han velat göra en film som är typ Hannibal Lecter går på Taylor Swift konsert. Det där var hans hisspitch. Vilket låter mycket bättre än "jag vill göra en film för att promota min dotters popkarriär". Men varför gå efter ån efter vatten när man har en popstjärna i familjen? Det finns sämre farsor. Som Cooper. Någonstans längs vägen börjar man tänka på The Sopranos. På den duktiga dottern som får toppbetyg och ska läsa till läkare ... innan hon inser vad hennes pappa verkligen gör och hennes värld rasar samman. Tony Soprano är dock inte psykopat, möjligen sociopat. Han dödar folk som en del av sin affärsidé och livet som egenföretagare i maffiavärlden. Cooper däremot är en annan femma - utåt sett är han helylleamerikanen som jobbar som brandman och är aktiv i hem-och-skola föreningen. Hans mörka hemlighet är att han dödar folk som hobby, folk som verkar ha lite för hela och perfekta liv. En liknande motivation använde M Night Shyamalan i sin film Split. En annan likhet med Split är vi får återigen se en äldre kvinnlig psykiater slash profilerare som vet mer om Cooper än Cooper själv. 

Hayley Mills, brittisk nationalklenod, var med i The Parent Trap  - originalet - en gång i tiden och nu är hon med i Trap. Ett kul litet påskägg och det är så klart roligt och hjärtevärmande att se henne igen. Äldre krutgummor i film är förresten alltid skoj att se.

Flyttat till Midsomer

Är det en trovärdig intrig? Nej. Men filmen är rolig, ibland med avsikt, ibland oavsiktligt, och det är bra musik. Vill man ha en intrig med lite högra trovärdighet kan man stanna hemma och titta på Morden i Midsomer. Josh Hartnett har förresten lämnat det galna och hektiska livet i Hollywood och bor numera i rurala Hampshire. Där delar av Morden i Midsomer spelas in. Hartnett får se upp för galna seriemördare. Det finns gott om dem i Midsomer.

SCEN: Guldkantad Allsång på Vallarna satte publikrekord med Johansson, Johnson, Laevendel & Co

Plats: Vallarna i Falkenberg, 5 augusti 2024
Gästartister: Magnus Johansson & trumpet, Jill Johnson & country, Lavendel & fiol, duon Carl-Oscar Korenado & Mattia Sossella alias Klockmajor, komikerna Mikael Riesebeck och Alexander Korenado, spelmannen Peter Bengtsson.

Allsångsledare: Annika Andersson, Sonny Enell
Medverkande: Jonathan Larsson & Carl-Oscar Korenado producenter, Bo Liljedahl allsångslegendar, Axel Andersson kapellmästare & gitarr, Benjamin Önnhed kapellmästare & bas, Xerxes Andrén trummor, Mårten Holmberg keyboard, Sandra Boman sång, Lydia Schough sång, Falkenbergs bordtennisklubb funktionärer.

Johansson. Johnson. Laevendel. Publikrekord. Solsken. Guldfest. Vilken kväll. En helt vanlig, ovanlig måndag på Vallarna.

En sommar går så fort. Nyss var det den första allsången. Med den bästa grand finalen någonsin, Per och Annika Andersson i knätofsmundering tillsammans med hela Falkenbergs folkdanslag. Sedan följde ett par kvällar med "Det är det här vi kallas schlagerkärlek" och Mellomys. Därefter en sensationell rockrökarkväll med Räisänen & Valhgren & Co och nu ... nu är det grand final för hela sommaren. Med ett mycket starkt och kärt startfält med flera återvändare.

Trumpetfanfar för Magnus Johansson

Magnus Johansson is back. Med sin eminenta plus one: trumpeten. Amazing grace på trumpet .... icke ett öga är torrt. Det här verkar bli den mest finstämda kvällen någonsin ... Men vi befinner ju oss på Vallarna, friluftskomedins högborg, och Magnus är visst även pigg på galna upptåg. Han blåser ballonger i ett cirkusnummer medan keyboardisten Mårten från Halmstad gör volter och körtjejerna kör akrobatik. Magnus skrattar så att han knappt kan blåsa upp en enda ballong och säger att det är det sjukaste han varit med om. Magnus tar också en rejäl svängom i allsångshavet tillsammans med sin trumpet och den lika falkenbergskt folkkäre Bo Liljedahl på dragspel ... I allsångsklassikern Jag tror på sommaren figurerar en speleman med sin fiol ... Magnus ändrar finurligt till texten till trumpet (och dragspel) för att inkludera fler spelemän.

Stående ovantioner - mitt i programmet

Magnus Johansson får stående ovationer. Mitt i allsången. Mitt i programmet. Ovationerna brukar annars komma när det hela är över och alla artister samlas på scenen för att tacka för hela kvällen. Det är ett mått både på Magnus Johanssons högklassiga artisteri och på hans trivsamma folklighet.

Magnus Johansson avslutade även förra säsongens allsång på Vallarna och ligger i topp bland de mest älskade och önskade allsångsgästerna när publiken får säga sitt. Det är lätt att förstå varför. Han klarar det finstämda, det folkliga, det humoristiska, det smått galna och allt däremellan. I pausen går han ut i publikhavet och ställer sig i fikakö som alla andra ... för att hälsa på folk.

Mysigt pingisprat i pausen

Kvällens volontärer är återigen från Falkenbergs bordtennisklubb och visst blir det lite trevligt pingisprat om den senaste OS-sensationen, ett OS-silver till Truls Möregårdh, och minsann, det ser även bra ut i lagtävlingarna. Sverige har fått pingisfeber. Just ikväll sneglar en del på mobilen för att se om Armand "Mondo" Duplantis försvarar sitt guld. Däribland allsångsledaren Sony Enell. Han behöver inte vara orolig. Det går som en dans i Paris. Det går som en dans i Falkenberg. Tilläggas bör att utan volontärer, ingen mysig allsångskväll. De är först dit, sist att gå. Och utan volontärer inget svenskt idrottslandskap ... och i förlängningen inga OS-medaljer.

Laevendel plus fiol

Nu till en speleman med sin fiol: Laevendel. Som går från klarhet till klarhet och skriver riktigt bra egna låtar. Och han  är en fena på fiol. Han förgyller verkligen kvällen. En speleman på flera olika instrument är Peter Bengtsson, vän till allsångslegendaren Bo Liljedahl som spelat med hans pappa ... och farfar. Det låter som om Bo är väldigt gammal, men han började väldigt tidigt. Och fick en Aladdinask som gage. När brorsan också fick jobb inom showbiz hoppades de på två Aladdinaskar för en kvälls jobb. De fick en enda ask. Att dela. Det blev i alla fall ett lager var ... Första allsången i år hade förresten tre allsångsledare och sedan blev det "bara två" ... kanske för att de skulle kunna dela på en Aladdinask i gage utan att gräla om vem som ska ha den fina pärlnougaten?

Kvällens pärlnougat: Klockmajor

Från en pärla till en annan: det finns fler pärlor med lokal anknytning som publiken önskat tillbaka: duon Klockmajor som gjorde succé på premiärkvällen, där det annars var Per och Annika Andersson som briljerade med sina vansinniga upptåg. Klockmajor presenterar en ny låt och det går en susning genom publiken. Det är ännu en hit. Men duon är också känd för att tolka Queen och med Mattia Sossellas pipor vore det synd att inte leverera åtminstone en stor hit: We Are The Champions. "Det är minst lika bra som originalet!" hör jag folk viska andäktigt i publiken. Och det blir stående ovationer. Igen. Innan kvällen är slut. Vad är på gång?

Välbehövlig comic relief med påtdunkande Mikael Riesebeck

Mitt i allt detta vackra och högstämda och pampiga måste det komma lite comic relief under kvällen. Det gör det. Alexander Korenado (bland annat känd från årets Vallarnasuccé  Korvfabrikören) kommer in och kör en liten scetch och ska presentera sin kompis Timmy ... Det visar sig att Timmy spelas av ingen mindre än Mister Funny Bones Himself: Mikael Riesebeck. Publiken riskerar snabbt att få skrattkramp. Han är knäppt rolig. Och vilken idiotisk sång, med refrängen Släng det i brännbart, en hyllning till att grilla giftig korv över brinnande traktordäck, epadunka skiten ur "miljömupparna" och allt vad politisk korrekthet heter och leva som om var dag är den sista. Vilken vansinnig sketch. Men den funkar. Och publiken sjunger allsång direkt i en låt de aldrig hört förr. Det visar sig att Korenado och Riesebeck och några till kommer att vara med i en sketchrevy som uppförs i Falkenberg 2025 vid namn Paraden. Biljetterna råkar vara släppta idag. Detta ska inte blandas ihop med den klassiska  Falkenbergsrevyn som brukar filmas av SVT (av copyrightskäl blir det inga "sneak peaks" på dessa revysketcher). Och visst kan man se båda! Världen är stor nog att  rymma mer humor än en enda revyuppsättning.

Land of ... Imse Vimse ...?

Om publiken inte blev frestade tillräckligt av Riesebeck och Korenado som duo så förstärks de sedan av en hel ensemble där alla är utklädda i röda uniformsjackor och björnskinnsmössor (Annika Andersson har väldiga problem med sin, det här är förmodligen ofrivillig komik som inte var planerat i sketchen till en början). och alla börjar plötsligt sjunga när Magnus "trumpetgeniet" Johansson spelar den otroligt vackra Land of Hope and Glory i ett fenomenalt finstämt trumpetsolo ... och så börjar de sjunga fel text. Imse Vimse Spindel. Det låter bara vansinnigt, men med rätt typ av komiker blir det också vansinnigt roligt. Och med björnskinnsmössorna käckt på svaj.

Fler fenomenala ovationer

När Klockmajor kommit in en andra gång och fått stående ovationer känns det som om en helt fenomenal kväll (på mäktiga två timmar och en kvart) hade kunnat vara över. Alla är mer än förnöjda. Men då är det dags för Jill Johnson att komma in och sjunga country. Som   grädde på moset. Eller "pickleback" till grillen. Jill är mindre integrerad i showen än andra artister som gästat allsången och som alla kört allsånger och sprungit ut i publikhavet och uppenbarligen njutit av att leka allsångsledare för en kväll (Per Andersson, Sara Axelsson, Lasse Holm, Fredrik Vahlgren, Timo Räisänen ...) Det här är mer ett separat showcase för Jills nya låtar som även framfördes tidigare i sommar på Allsång på Skansen. Sedan blir det extranummer med tolkningar av några av countryns stora drottningar, med Jolene som självklart finalnummer. Ingen är större än Dolly. Hon kör country som till och med de som inte gillar country tycker om. Armand "Mondo" Duplantis, kvällens OS-guldmedaljör och världrekordsättare, laddar förresten med country. Han skulle ha trivts lika bra som fisken i vattnet (eller laxarna i Ätran) med kvällens utbud.

Förnämligt kilopris på korv och sånger

Att döma av eftersnacket ... så kommer publiktrycket på den nya revyn Paraden att bli stort. Liksom på nästa års allsångssäsong. Sony Enell, eminent allsångsledare som för kvällen matchar Annika Andersson i likadan beige kostym, har räknat ut att de kört 150 låtar i år. Med ett säsongskort på allsång blir det 9 kronor och 30 öre per låt. Man får tänka på kilopriset! Det låter som ett fynd. Var annars kan du hitta live musik med kända sångare och fenomenala musiker för korvören? Du får till och med lite klirr i kassan över till den berömda krutkorven som säljs i pausen --- och till att se friluftsteatern Korvfabrikören på Vallarna. Kanske en gång till ...? Med metaforiskt grädde på moset.

Bildspel från kvällen:

SCEN: Lita på Tomas Ledin - Solen skiner kanske bara idag ...

Niklas Strömstedt, Little Jinder och Tomas Ledin rockade Varberg.

Plats: Varberg, Societetsparken

När: 2 augusti 2024

Medverkande: Tomas Ledin, Vapendragarna, Niklas Strömstedt och Little Jinder

Betyg: 4

Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men nu är den här, så ta för dig, solen skiner kanske bara idag ...

Tomas Ledin viker inte ner sig, och det gör inte heller hans fans, det gäller att ta tillfället i akt. Solen skiner (kanske bara idag) över Varberg och Tomas Ledin och hans stora sommarhit blir det perfekta extra extranumret med både Little Jinder och Niklas Strömstedt som skönsjungande gäster.

Innan dess har vi fått en gedigen maratonkväll med klassiska hits såväl som nyskrivna trallvänliga melodier serverade av tre av Sveriges finaste artister.

Dator eller nyckelharpa?

Inledningsvis är Little Jinder jättebra. Vilken pärla hon är. Vilken uppvärmning. Vilka låtar. Vilken scennärvaro. Vilken musikalitet. Synd bara att vissa konsertbesökare inte riktigt uppskattar den present som en förkonsert faktiskt är. Ett samling med förfriskade äldre män skriker tidigt att de vill se Tomas Ledin och att det där inte är riktiga instrument, vem som helst kan ju spela på sånt, det är ingen konst ... Little Jinder har bland annat en dator på scen, helgerån, Tomas Ledin & Co har gitarrer ... Kanske hade männen varit nöjda om Little Jinder haft med sig mamma Åsa Jinders nyckelharpa. Där kan man snacka old school. Där ligger till och med Tomas Ledins samling av elgitarrer i lä.

Tajta Vapendragare och snabb gitarrstafett

Kvällens huvudperson Tomas Ledin gör entré tillsammans med sitt kära band Vapendragarna och en mindre armé av gitarrer att byta mellan. Hade gitarrstafett varit en OS-gren hade Ledin legat bra till i finalpasset. Ledin och bandet är så tajta, de har spelat ihop i snart ett kvarts sekel, och visst kan basistfyndet Ove Andersson extraknäcka som look-alike till Kiefer Sutherland om han får tid över. Ledin ger sympatiskt mycket cred till sitt fina band och introducerar dem grundligt en och en, mellan olika låtar ... där de fått tillfälle att glänsa med till exempel ett extra flådigt gitarrsolo eller intensivt trumsolo.  Trumslagaren Johan Franzon rockar dessutom en extra snygg sommarhatt.

Förenar nytt och gammalt till en helhet

Vissa artister håller sig bekvämt till det gamla och kan nästan fastna i en publikfriarfälla, medan andra förnyar sig så mycket att de tappar bort både sig själva och publiken. Tomas Ledin lyckas förena både de gamla och de nya låtarna till en gedigen helhet och allt flyter sömlöst samman. Vare sig inspirationen är en kort hippietid i USA, där Ledin var utbytesstudent som ung, eller uppväxten i Norrland. Norrlandstexterna och melodierna är särdeles vackra och äkta. Det nyskrivna bygdespelet med En midsommarnattsdröm förtjänar att bli en hit.

Blå himmel, blå känslor, blå sammetsjacka

När det nästan inte kan bli bättre ... då blir det ännu bättre. Niklas Strömstedt äntrar scenen iklädd en blå sammetsjacka, som hade passat Little Lord Fauntleroy, och det blir en somrig blåtonad duett med de båda pop-och-rock giganterna. Sedan tar Strömstedt själv över showen ett slag, den enda gången under en lång, lång kväll då Ledin får en förmodligen välbehövlig paus, och tänk vad det är populärt att sjunga om att köra på en fågel och begrava den, med det klassiska Lidingö utbytt mot Varberg i texten - till publikens jubel och förtjusning. Om Niklas Strömstedt hade varit gäst utan att leverera Sista morgonen som älskad allsång inför ett gungande, sjungande lyckligt publikhav ... då hade det väl blivit upplopp på köpet. Det skulle vara som att se Tomas Ledin utan att få höra Sommaren är kort.

Efter ännu en duett tar Ledin åter över showen helt solo - och ja, ja, ja man kan lita på Ledin. Det här är Showtime.

Energiknippe i svarta myggjagare

Tomas Ledin är i sitt energiska esse hela kvällen - han gör push-ups med mikrofonstativet och hoppar upp och ner för trappan och springer fram och tillbaka till scenkanten och till de olika sidorna av publikhavet ... och han kan definitivt pricka av dagens gympass med råge. Johnny Cash får se upp när det gäller att vara känd som mannen i svart - Ledin rockar svart-som-en-lakrisrem-stilen. Komplett med myggjagare som Ville Vessla säkert hade velat lägga vantarna på.

Ser barndomsidolen för första gången

I publiken finns både återvändare som sett Ledin förr och de som ser Ledin live för första gången - för att unna sig. Man måste passa på. Man vet inte när man får chansen igen. En dam i sextioårsåldern berättar att hon älskat Ledin hela livet och det här är första gången hon får se honom på riktigt. Hon är inte besviken. Det här är en lyrisk kväll.

Ledin som födelsedagspresent

Ett spansktalande par från Karlstad har rest långt ... men de konstaterar att Ledin inte kommer att komma till Karlstad i år, så de tog "sola i Karlstad" med sig och reste för att fira makens födelsedag. Presenten? Biljetten till Ledins konsert så klart!  Ett tips till Ledin: folk fyller år nästa år igen. Och någon blir väldigt glad om Karlstad står med på turnéplanen ...

Hyllar den korta sommaren

Efter en fullgod och lång konsert med Ledin & Co ... kommer en liten paus och sedan en triumferande tempofylld återkomst med en lång rad extranummer som är som en egen minikonsert i sig, fullpackad med hits, inklusive en upphottad och discosvängig variant av Sensuella Isabella. Nu är publiken nöjd (inklusive de som hojtat "Isabella" ett bra tag under showen). Nu har vi fått uppleva alla de allra största låtarna. Utom en. Sommaren är kort sparas till ett extra extranummer som inkluderar ett tack till gästartisterna och bandet. Strömstedt, Jinder och Ledin hyllar den korta sommaren och kramar om varandra och tackar för sig.

Vilken triumf. Vilken mic drop. 

Bildspel från kvällen: