SCEN: Möte med Mikael Riesebeck - Roligast i Sverige just nu! - Aktuell med Stulen Kärlek

Mikael Riesebeck klättrar över ett högt plank, mobiltelefonen ringer, han landar  i en kaktus ... och publikens skrattsalvor kommer som på beställning. Det är dags för årets stora fars: Stulen kärlek, och i den har Mikael Riesebeck återigen en huvudroll som publiken tar till sina hjärtan ... Plats på scen för sommarfars på Vallarna!

I ett öppenhjärtligt samtal berättar Mikael Riesebeck om historien bakom  pjäsen Stulen kärlek, hur det egentligen är att arbeta med komikerlegender som Stefan Gerhardsson och Siw Carlsson, sin kärlek till klassisk friluftsteater och Eva Rydberg, hur det känns att vara så folkkär ... och om det blir något mer Jäkelskap i framtiden!


- Vad kan du berätta om din huvudroll i årets pjäs, Stulen kärlek?

- Min rollkaraktär heter Bosse och han är en godhjärtad och misslyckad inbrottstjuv.  Det här är så vitt jag vet hans första försök till inbrott, och allt går snett. Under förställningens gång så misstas han om vartannat för husets ägare, fruns älskare och en försäkringsagent, som ska värdera värdefulla saker. Han får många roller och många lögner att hålla reda på!
Bosse är i grund och botten snäll, han gör det han gör för att få ihop pengar till sin sjuka gamla mamma, och det är något som ligger i tiden, att äldre far illa och inte behandlas så bra som de borde ... Så Bosse gör på sitt sätt en Robin Hood insats, fast han misslyckas hela tiden.

Sedan kan jag ju tillägga att jag har spelat Bosse förut, på Lisebergsteatern i Göteborg och på Intiman i Stockholm. Pjäsen Stulen kärlek specialskrevs av Krister Claesson för Laila Westersund, Ulf Dohlsten var också med på den tiden ... Pjäsen har i alla fall uppdaterats sedan 2004, men Bosse är samma person, lika godhjärtad och välvillig, och han klantar till det hela tiden ... Och att vården inte är så bra som den ska vara, och att det finns massor av fattiga gamla människor som ingen bryr sig om, det har inte förändrats --- tyvärr! Det vore kul att göra något riktigt kritiskt om det, ännu mer bitskt än Stulen kärlek ... något klassiskt, som Den inbillade sjuke av Molière. Den är riktig bitsk och rolig och den har väl inte gjorts på länge?

- Eva Rydberg gjorde den som musikal , Kärlek och Lavemang, 2001, på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, tillsammans med Pernilla Wahlgren ... 

- Var det så pass nyligen? Jag minns den, den var ju bra ...

- Och så hade en ny uppsättning av  Den inbillade sjuke premiär på Maximteatern i Stockholm, med Mikael Persbrandt och Petra Mede, nu i höstas ... Men jag antar att du var och såg den? Skickade de en inbjudan till dig, i egenskap av skådespelarkollega?

- Jag måste erkänna att jag har missat det helt! Fast jag bor i Stockholm så hinner jag mycket sällan ut på teater ... Jag är väl mer av en film-kille, och så har jag väldigt fullt schema. Först repar man en massa och sedan är det dags för föreställningar eller inspelningar ... Nu i sommar är det Stulen kärlek som gäller, och till hösten börjar jag inspelningen av en ny humorserie för TV 4 ... Jag har inte ens hunnit se den nya Avengers filmen än, Endgame, trots att jag sett fram emot den så mycket, jag har inte ens hunnit gå på den förra filmen ...  vad hette den, Infinity War?, och man måste väl ha sett den för att hänga med i Endgame? Och så måste man väl ha sett den där nya kvinnliga superhjältefilmen Captain Marvel också --- för att kunna hänga med i Endgame?

- Framför allt är det en fördel om man har sett Ant- Man and the Wasp som gick på bio förra sommaren, den har mer att göra med intrigen i Endgame, och problemlösningen och alla tidsresorna ...

- Jag har missat den också! Jag har så mycket bakläxa att ta igen! Jag är väl mer av en Blu-ray kille än en bio-kille ... jag hoppas att de ger ut en sådan där box med alla filmerna och lägger dem i rätt ordning, så man klarar av att hänga med!

- Det kommer säkert att bli en box med hela Marvel Phase 3 när Spider Man: Far From Home också är klar för DVD och Blu-ray ... Den går på bio i sommar och är den sista filmen i Marvel Phase 3. Apropå boxar, du har ju själv varit med i en framgångsrik serie, som nu finns på DVD ... Jäkelskapsserien, som spelades in här på Vallarna, och där du spelade Lennart och hade Siw Carlsson som mamma! Siw berättade att hon fortfarande blir igenkänd som "Lennarts mamma"! En av Sveriges bästa skådespelerskor är känd för rollen som din mamma, det är inte dåligt!

- Alltså det är helt underbart, ja, jag blir fortfarande igenkänd och ihågkommen som Lennart och Siw var ju helt underbar i rollen som min mamma ... Och vilket genomslag jag fick med rollen som Lennart i Snålvatten och jäkelskap! Och hela Jäkelskapsserien! Vilken tur jag hade som fick den rollen! Hela min karriär som den är idag, eller i alla fall stora delar av den, bygger på att jag en gång var Lennart i Jäkelskapsserien! Det var väl också den första riktigt stora framgången för Vallarna ... tror jag. Dag-Otto lanserades och väldigt många andra karaktärer eller karaktärstyper som har hängt med väldigt länge.

- Skulle det kunna bli ett återbesök till Jäleksskapsserien, alltså vad hände sedan med karaktärerna? Del fyra, Barnbarn och jäkelskap?

- Barnbarn och jäkelskap ... Det är faktiskt en riktigt bra idé! Jag hoppas på det!

- I Jäkelskapsserien spelade du bland annat mot Annika Andersson och Jeanette Capocci, och deras karaktärer slogs om Lennarts uppmärksamhet ... Du och Jeanette spelade också kärlekspar i en fin Vallarna-uppdatering av Gideon Wahlbergs Söderkåkar ... Kommer ni att spela ihop i fler pjäser framöver, kanske här på Vallarna?

- Det vore jätteroligt om det blev så! Hon har ju varit på Krusenstjernska teatern i Kalmar några somrar nu, och jag har varit på Vallarna som vanligt, men i år spelar hon Alma i Kålle Gunnarssons Emil i Lönneberga, på Familjeteatern i Falkenberg, den har tidigare gått på Lisebergsteatern .. Så Jeanette är i alla fall i samma stad som mig, och det är trevligt att vi firar sommar tillsammans och har fått jobb så nära varandra.

- Apropå Annika Andersson, ni var jätteroliga tillsammans i revyerna, till exempel  #Revy 2.0! Du gjorde bland annat "Michael Razorback", en skådespelare som hade siktet inställt på en internationell filmkarriär som actionstjärna ... Kommer det att bli fler revyer?

- Ja, det var tider det med revyerna! Claes Månsson var ju också med, och Jessica Heribertsson sjöng  så fint och så var det gummimannen Ola Forssmed... Vi har faktiskt pratat om det, att göra en ny revy, men hitintills har vi inte kommit till skott, men jag hoppas att det blir en uppföljare i framtiden.

- Humorn här på Vallarna är oftast en väldigt snäll och barnvänlig form av humor ... När man pratar med folk i publiken, speciellt  då de yngre generationerna, så har de två favoriter: Det är Mikael Riesebeck och Dag-Otto (alias Jojje Jönsson)! Du är verkligen en stor barnfavorit och det gäller även barn i 20-plus åldern! Många har växt upp med dig både på Vallarna och i olika barnprogram på TV... ...

- Vad roligt att höra! Ja, jag tycker också att humorn är väldigt snäll, det lönar sig att vara snäll och jag spelar ofta väldigt snälla och godhjärtade karaktärer ... Ofta lite naiva och barnsliga ... Fast inte förra året, i Pilsner och Penseldrag spelade jag ett riktig as, eller as och as, man fick ju en förklaring till varför min karaktär var som han var och varför det hade blivit som det blivit, och det visade sig att han också var snäll innerst inne, han ville bara vara med de andra "barnen" och leka och spela han också ...

- Det  var en sådan fin twist i slutet av pjäsen, när det kom fram att du inte alls spelat skurken hela tiden, utan bara ville vara med i de andras musikaliska gemenskap och på slutet sitter alla och spelar och jammar tillsammans och alla är vänner igen ... Pilsner och Penseldrag är en intressant uppdatering av Gideon Wahlbergs Grabbarna i 57:an, eftersom i originalversionen finns där skurkkaraktärer, och någon ska bära hundhuvudet och någon ska uteslutas ... och i er version finns det ingen skurk, utan alla får vara med!

- Jag tror också att det är en version som barn uppskattar, att alla får vara med, även om man har gjort något dumt, eller tänkt göra något dumt, så får man vara med de andra ändå, och spela på slutet ...

- Vad kan du säga om dina egna skådespelarkollegor?

- De är allihop helt underbara att jobba med! Stefan Gerhardsson är ju tillbaka på scenen i år, han har en sådan enorm rutin att luta sig mot, och Siw Carlsson ... hon som är känd som "Lennarts mamma", hon är ju helt fantastisk ... och så är de lite busiga också, man vet aldrig vad de ska ta sig till! Och Jojje Jönsson, vi har enormt roliga scener tillsammans! Och så Anna Carlsson och Mikael Ahlberg ... vi kan knappt hålla masken ibland! Jag har jobbat med dem alla förr, och det gör att man kan ta ut svängarna lite extra när farsen drar igång på allvar och tempot ökar ...

- Vad tror du själv är attraktionen med Vallarna, att så många kommer tillbaka år efter år? Det gäller föresten både publik och skådespelare ...

- Det är att det är en tradition, det är det allra viktigaste. Man vet ju själv vad man är uppväxt med, jag älskar pjäserna som Eva Rydberg gör på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, och de brukar också gå på TV ... Det är liksom tradition att man ska se dem, och det är något som jag är uppväxt med ... man har många fina och roliga barndomsminnen från de pjäserna! På samma sätt har många också växt upp med våra pjäser på Vallarna och sett dem i TV 4 och köpt DVD-utgåvorna ... man har en gemensam bakgrundshistoria att luta sig mot, man vet vilka spelregler som gäller, eftersom vi bygger på en väldigt gammal svensk friluftstradition, som är mycket äldre än Vallarna.

- Du har fått väldigt mycket beröm för din rolltolkning av Bosse från skådespelarkollegor i publiken ... som verkligen gillar vad du gör och hur du uppdaterar "sommarfarsen" med din roll ... Hans-Peter Edh sa att det var helt lysande, och han har ju en hel del erfarenhet av sommarteater efter många år tillsammans med Nils Poppe på Fredriksdalsteatern ...

- Alltså, det känns alldeles fantastiskt! Jag är glad och rörd av allt beröm och publiken verkade ha roligt hela tiden och vi har fint väder ... Det kan inte vara en bättre premiär! Även om jag kört rollen innan på Lisebergsteatern och på Intiman så är det här en ny uppsättning och en ny scen och nya förutsättningar, man är aldrig klar med rollen, den utvecklas hela tiden ...

- Lycka till med Stulen kärlek i sommar och med din nya TV-serie!

- Tackar! Vi ses väl på Vallarna nästa år igen?

- Absolut, det är ju tradition!

Stulen kärlek spelas på Vallarna i Falkenberg till och med 11 augusti. Nästa år kommer den ut i en DVD-box --- till många filmsamlares stora glädje (bland annat Mikael Riesebeck!) --- men missa inte live-versionen, som är något alldeles speciellt!

Läs mer om årets uppsättning av Stulen kärlek här:

https://www.jpsmedia.se/2019/07/01/stulen-karlek-vallarna-falkenberg-den-30-juni-2019/

Läs mer om Emil i Lönneberga här:

https://www.jpsmedia.se/2018/12/20/emil-pa-liseberg-liseberg-goteborg-den-20-december-2018/

Vad har Stefan Gerhardsson att säga om sin comeback till scenen?

Lär mer här:

https://www.jpsmedia.se/2019/07/08/stefan-och-krister-40-ar-en-intervju-med-stefan-gerhardsson-om-nya-pjasen-stulen-karlek/

Mer tips!
Topp 5 med Vallarna och Mikael Riesebeck - som finns på DVD och BD:
(Majeng Media)

1) Soldat Fabian Bom
En fin och rolig Nils Poppe hyllning, där Jojje Jönsson gör Nils Poppes gamla paradroll, Fabian Bom, och Mikael Riesebeck har Gunnar Björnstrands roll som frustrerad furir. Snälla, goda och naiva karaktärer tar hem spelet --- igen! En av de bästa komedierna som gjorts på Vallarna!

2) Pilsner och Penseldrag
Sympatisk uppdatering av Gideon Wahlbergs klassiker Grabbarna i 57:an,  och en stark laginsats, där alla till sist får vara med i den musikaliska gänget. Mikael Riesebeck gör en för honom ovanligt osympatisk karaktär --- men han visar sig vara snäll innerst inne!

3) Söderkåkar 
Ännu en Gideon Wahlberg tolkning av gänget på Vallarna ... Mikael Riesebeck och Jeanette Capocci får här vara kärlekspar, även på scenen. Dag-Otto dyker upp som brevbärare.

4) Pang i Pensionatet
Mikael Riesebeck och Dag-Otto gör en Morden i Midsomer fars och ska lösa ett mysterium tillsammans. Eller så ställer de bara till det! (Farsen fick en femma av Göteborgsposten, och blev en av de mest kritikerhyllade nyskrivna komedierna).

5) Jäkelskapsserien som inleds med Snålvatten och jäkelskap
Det finns hitintills tre komiska dramer i serien och Mikael Riesebeck  --- det är han som är Lennart!
Siw Carlsson är som alltid lysande. Här som Lennarts mamma. Stefan Gerhardsson spelar Lennarts pappa, Nils-Erik, och Dag-Otto ser för första gången dagens ljus på en scen. Modern buskis-klassiker med andra ord!

BG

SCEN: Gyllene Tider på Sofiero - Kärleken är Evig till Gyllene Tider!

Titel: Gyllene Tider – GT40 Avskedsturnén
Medverkande: Gyllene Tider med Per Gessle (sång, gitarr, ukulele, munspel), Mats MP Persson (gitarr), Anders Herrlin (bas), Micke Syd Andersson (trummor), Göran Fritzon (Farfisa), Dea Norberg (sång, tamburin) och Malin-My Wall  (sång, dragspel och fiol).
Speltid: 20.00 - 23.00

Plats: Sofiero Slott, Helsingborg

Datum: 10 juli 2019
Publik: ca 12.000

På Sofiero Slott finns en utställning om slottets historia. Det sista rummet rymmer den nutida historien: det forna kungliga residenset är numera en konsertplats att räkna med, där världsartister kan och vill uppträda --- och som bevis finns foton på operadivan Birgit Nilsson, Per Gessle och Roxette, som alla uppträtt framför Sofiero slott, omslutna av gigantiska publikhav. 

Nu är Per Gessle tillbaka, fast inte med Roxette utan med Gyllene Tider. Både GT-turnéer och Pers soloturné har tidigare gästat Sofiero - det är klassisk och vacker konsertmark - och marken erbjuder förmodligen Sveriges tjockaste, vackraste och mysigaste gräsmatta. Inte en enda sliten brun fläck, trots torkan!

En lyckad premiär på Brottet i Halmstad (med en regnig och en solig spelning, och mycket trogen hemmapublik!) följdes upp av en lika lyckad Malmö-spelning och nu är det alltså kungliga Sofieros tur att njuta av sommartiden med Sveriges somrigaste band.

Sommartider = Gyllene Tider

Om man skulle göra en lista på de största svenska sommarlåtarna, så skulle Gyllene Tider totalt dominera den listan. Visst finns det andra som man förknippar med sommarkänsla (Ted Gärdestads Sol, vind och vatten, Ulf Lundells Öppna landskap, Tomas Ledins Sommaren är kort, Astrid Lindgrens Du ska inte tro det blir sommar ...) Men inget annat band är väl lika mycket sommar som Gyllene Tider?!

Sommartiderna inleder en närapå pavlovsk respons --- är det inte dags för Gyllene Tider att återförenas för ännu en turné? Blir det åtminstone inte en liten mazarin till kaffet? Men detta lär vara den sista återföreningen. Eftersom bandet har gjort slut och bokslut sedan 1985, är det svårt att veta om det är sant den här gången. Men de verkar mena det --- Sommartider, hej, hej, Gyllene Tider hej då.

Inget kvar att bevisa - nu har vi bara kul!

Ingenting ska bevisas, ingenting ska marknadsföras (trots att den senaste Gyllene Tider skivan släpptes för bara några veckor sedan) och hela spelningen andas tack för kaffet --- det blir ingen påtår denna gång.

Bandets avslappnade stil och opretentiösa spelglädje vittnar om att det har varit kul det här, men nu är det slut.

En debatt drar igång om någon skulle bry sig om Gyllene Tider om det inte vore för Per Gessle och hans annars så  digra produktion och många framgångar, bland annat med Roxette. Ja, Per är en talangfull musiker och han är perfektionist ända ut i de för turnén svartlackerade nagelspetsarna. Men: Kärleken är Evig till Gyllene Tider! Att försöka bena ut vad Gyllene Tider hade varit och hur framgångsrika de hade varit (eller inte) utan Per Gessle är ungefär som att debattera vad Rolling Stones hade varit utan Mick Jagger. Kort sagt: Det är en ganska fruktlös övning.

Med detta sagt: klart att Billboard-ettor imponerar, Roxette är det största svenska band som finns eller har funnits jämte ABBA, och denna koppling har lett till att det finns en internationell publik som hänfört följer Gyllene Tider och som ivrigt översätter deras alster, till främst engelska och tyska.

Fans som följer med, spelning efter spelning ...

Träffade för första gången riktigt hard core Roxette fans från Tyskland i Göteborg --- och för folk som är villiga att åka till Sydamerika för att se Per Gessle och Roxette är det ju som en bekväm dagsutflykt att bara ta sig till Skåne för att se Per Gessle och Gyllene Tider. Betygen är höga från fansen, det är väl värt att offra sommarledigheten på att följa ett band man gillar, och kärleken har spridit sig från Roxette och Per till att omfamna alla i Gyllene Tider. Inklusive de två nya medlemmarna som är riktigt bra, coola musikaliska tjejer som man känner igen från Pers soloturnéer och Roxette turnéer, men som nu gör debut som nyinvalda Gyllene-Tider-medlemmar. Fast ingen av dem ser ut att vara i närheten av att vara 40 år!

Gyllene Tider firar nu 40 år som band, fast bandet egentligen grundades 1977. Jubiléet får ses som ett firande av deras första platta och deras första hits, och sedan 1979 har det kommit en strid ström av hitlåtar som "alla kan" och "alla har hört" --- vare sig man är ett Gyllene Tider fan eller inte.

Bitterljuva minnen med Kung av Sand och Cole Porter

Till varje låt som uppförs finns det filmade konstnärliga bakgrunder som rullar förbi längst bak på scenen --- det vackraste och populäraste konstverket är förmodligen det som hör till Kung av Sand, där bilder av Gyllene Tider medlemmarna, från barndomen till idag, fladdrar förbi, samtidigt som en sandkrona roterar i bakgrunden och vattenbubblor flyger omkring.

Men enkelt och effektfullt och lika vackert på sitt sätt är verket som ackompanjerar Flickan till en Cole Porter sång -- lila bakgrund, toner som svävar omkring och en silhuett på en flicka som kan vara vem som helst, eller bara en dröm.

Det lär finnas 35 filmade bakgrunder som alla hör till speciella sånger --- alltså många fler än de låtar som får plats i showen. Vem vet, alla kanske kommer att släppas på en speciellt DVD och BD utgåva? Eller så byts en eller ett par låtar ut varje gång så att arbetet inte helt var förgäves och alla låtar hinner spelas under turnéns gång?

Men när man kapar en låt till förmån för en annan kommer det alltid att finans någon som saknar just den låten och undrar varför den inte var med ...

Lång väntan på sommarregn

Vandrar i ett sommarregn är fin låt, som nu äntligen är med på en Gyllene Tider turné. Per och Malin-My står tätt ihop, han med gitarr och hon med fiol ... och Per ser som allra lyckligast ut under deras duetter. På plattan från 1980-talet var det Eva Dahlgren som stod för det kvinnliga inslaget i låten. Därför har låten "ratats" från tidigare turnéer, men med nya GT-medlemmar så har man löst alla knutar och skapat en nygammal sommarklassiker, som gjord för en lyckad sommarturné. Vad kan vara roligare än att äntligen få köra en gammal klassiker live?

Både (Hon vill ha) Puls och Billy uppförs på Sofiero, till stort jubel, inte bara för att Billy är en av de bästa Gyllene Tider låtarna, utan också för att det är en "Skåne låt". Malmö central förekommer i texten! Man kan fråga sig varför denna låt inte kvalade in på Malmö spelningen utan dök upp först i Helsingborg --- men det är ju många tåg som kommer fram lite sent nu för tiden (och som stannar på helt andra ställen än vad man förväntat sig).

Största picknick publiken

På Sofiero har man skippat storbildsskärmarna --- framför slottet syns Gyllene Tider scenen mest som en liten ljuspunkt långt borta i fjärran (om man befinner sig i picknick sektionen av parken) och man kan absolut inte urskilja vem som är vem --- men picknick publiken tycks gilla livet på gräsmattan och att inta öl efter öl utan att kunna se bandet. Det räcker med live musik med fullt ös!

Ljudet är oklanderligt perfekt var man än befinner sig på Sofiero. Man skulle förmodligen kunna sitta på Hamlets slott i Helsingör och dricka dansk öl och höra lika bra. Det är enormt bra tryck i spelningen!

En stor publik följer också spelningen från parkeringen utanför Sofiero, med picknick, bag-in-box och jättelika ölflak. Den största parkerings-picknick-församlingen någonsin?

Inga Sommartider?! Du skojar!

Gyllene Tider hade i princip kunnat ha en dubbelt så lång spelning och ändå hade alla deras hits och alla låtar som folk har som "favoriter" inte kommit med.

Sedan är det ju väldigt individuellt vilka låtar som är favoriter och individer i publiken kan ha speciella minnen till speciella Gyllene Tider låtar som just de hoppas ska framföras ... Ett annars helnöjt äldre svenskt sällskap undrar var Marie i växeln blev av? (Ja, var blev alla växlar av?)

Ramaskri hade det förmodligen blivit om Sommartider hade strukits. Inget Sommartider? Finns inte på kartan!

Allsångsfavoriten levereras som den näst sista låten bland de tre extra extranumrena. Den allra sista låten är så klart åter igen När alla vännerna gått hem --- precis som det ska vara på  Gyllene Tider spelning!

Visst kan man experimentera lite med nyheter, bara slutet är som det ska vara, då är alla konsertbesökarna nöjda. Och Gyllene Tider --- de finns fortfarande på kartan!

BG

SCEN: Bildspel från Gyllene Tider på Sofiero!

 Flickorna på TV 2 på Sofiero



 Vandrar i ett sommarregn

FILM: The Favourite - Tre starka kvinnliga karaktärer tar ut svängarna i en historisk komedi

The Queen has spoken!

Regi: Yorgos Lanthimos
Titel: The Favourite
Manus: Deborah Davis och Tony McNamara
Medverkande: Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz, Nicholas Hoult, Joe Alwyn m.fl.
Land: UK, USA; 2018
Distribution: 20th Century Fox

Aktuell: På DVD, BD och VOD den 10 juni

När såg du senast en film där hela TRE briljanta kvinnliga skådespelare fick ta ut svängarna rejält --- OCH dessutom vara riktigt roliga? (Ghostbusters 2016 räknas inte). The Favourite har laguppställningen Olivia Colman, Rachel Weisz och Emma Stone. Där är en trio som inte går av för hackor! The Favourite var nominerad till tio Oscars och hela sexton BAFTAs och Olivia Colman vann både Oscar och BAFTA och kammade även hem en Golden Globe för sin roll som Drottning Anne.

Den enda minimala invändningen som man kan ha mot den briljanta trion är möjligen att filmen ska fokusera på vem som blir "favoriten", men det är ju så uppenbart att Olivia Colman kommer att spela skjortan av både Emma Stone och Rachel Weisz. Olivia Colman har gått från "national treasure" i Storbritannien till "international treasure" i hela världen. Hon är så bra --- vare sig hon spelar hämnande misshandelsoffer (Tyrannosaur), pionjär i underrättelsetjänsten (The Night Manager) eller regerande drottning (The Crown). Eller historisk drottning (The Favourite).

Filmen The Favourite innehåller massor av skämt om grävlingar --- det blir praktiskt taget till "a running gag" --- och ett skämt om humrar. Kanske en meta-blinkning till regissören Yorgos Lanthimos förrförra film, The Lobster? Fast egentligen påminner hummer-scenen (som så många andra scener i filmen) om någonting som skulle kunna vara taget från Alice i Underlandet --- "Först har vi kapplöpning med humrarna, och sedan äter vi dem!"

När det gäller historisk korrekthet i The Favourite --- glöm det! Manuset av Deborah Davis och Tony McNamara bryr sig inte om sådana petitesser som historiska fakta över huvud taget, du kan hitta studentspex med färre anakronismer och historiska felaktigheter.

Kläder, mode, smink, frisyrer, design, musik, uttal, ordval, svordomar och så vidare är från alla möjliga tidsepoker (inklusive vår egen moderna tid) och dansen är inte från någon tidsepok alls, den finns bara i The Favourite (om den inte mot förmodan blir en fluga på Londons dansklubbar i framtiden).

Filmen har bland annat rationaliserat bort Lady Sarah Churchills sju barn, liksom Drottning Annes elvaårige son och hennes gemål Prins Georg av Danmark och Norge. Annars hade där kanske funnits en fin roll för en skandinavisk skådespelare i filmen?

Drottning Anne hade ett lyckligt äktenskap OCH delade sovrum med sin make hela sitt liv --- något som är kors-i-taket så ovanligt i kungliga kretsar. Rent logistiskt hade det varit omöjligt för Anne att ha ens en pytteliten utomäktenskaplig affär.

När man rensat bort en massa verkliga karaktärer och verkliga händelser kan man istället fokusera på en fiktiv kärlekstriangel mellan de tre stjärnskådespelarnas tjusiga karaktärer.

Abigail (Emma Stone) går så långt som att hon förgiftar sin kusin Lady Sarah Churchill (Rachel Weisz), något som inte har hänt i verkligheten, men som leder till en hel del dramatiska förvecklingar i filmen.

Det absolut underligaste i filmen är dock alla kaninerna som skuttar runt i det kungliga palatset. INGEN hade kaniner som husdjur förr i tiden! Kaniner ansågs i bästa fall vara lämpliga som mat (för de lägre klasserna), i värsta fall ansågs de vara skadedjur som skulle skjutas på fläcken. För övrigt är det sistnämnda en inställning som än idag inte har förändrats på landsbygden i Storbritannien --- en bekant som jobbar med läsfrämjande åtgärder insåg snabbt att små skolbarn på landsbygden i Yorkshire inte var det minsta intresserade av Sagan om Pelle Kanin --- de tyckte synd om Mister McGregor och ansåg att den grönsaksmumsande kaninen skulle skjutas och läggas i en paj!

Kaninerna spelar faktiskt en stor roll i The Favourite --- de är nyckeln till Abigails uppgång --- och sedan till hennes fall.

I verkligheten handlade rivaliteten mellan Abigail och Lady Sarah inte om sex utan om politik, men sex säljer förmodligen bättre än politik när man gör film. Liksom unga, snygga skådespelare. Oppositionsledaren Robert Harley (senare premiärminister) var en gammal gubbe som inte alls såg ut som Nicholas Hoult, känd som sötnos sedan About a Boy och ungaX-men.

Finns det något som är sant i The Favourite?

Ja. Att när man ger sig in i ett spel, så varar det spelet för evigt. Man kan aldrig vinna. Man bara spelar vidare.

Skillnaden mellan Abigail och Lady Sarah är att Abigail TROR att hon har vunnit och slappnar av ... Lady Sarah VET att spelet aldrig tar slut.

Man är inte favorit på livstid.

Faktum är att både Abigail och Lady Sarah blev ex-favoriter. Men det var bara Lady Sarah som lyckades ta sig tillbaka på nytt och bli Drottningens favorit ännu en gång. Efter Drottning Annes död blev Lady Sarah även den nya regentens favorit --- så i princip styrde Lady Sarah Storbritannien tills hon var 84 år gammal.

Ett av Lady Sarahs sju barn gifte sig med en Spencer och hon är alltså släkt med Lady Diana Spencer, 1900-talets mest kända prinsessa, och paparazzi-fotografernas favoritobjekt.

Winston Churchill är också släkt, i rakt nedstigande led, med Lady Sarah Churchill. Det magnifika palatset Blenheim Palace, som syns som modell i filmen (och sägs vara en present från Drottning Anne till Lady Sarah), är det ställe där Winston Churchill föddes. De har fortfarande inte centralvärme där --- något att tänka på när man tittar på tjusiga kostymdramer som The Favourite. Visst ser det pampigt ut med alla dessa stora rum --- men de är praktiskt taget omöjliga att värma upp!

Det är kanske därför alla kungligheter älskar hundar --- de är inte bara människans bästa vän, de är även levande värmedynor!

BG

SCEN: Gyllene Tider på Sofiero - Kungligt kul på gräsmattan!

Titel: Gyllene Tider – GT40 Avskedsturnén
Medverkande: Gyllene Tider

Speltid: 20.00 - 23.00
Plats: Sofiero Slott, Helsingborg

Datum: 10 juli 2019
Publik: ca 12.000

På Sofiero Slott finns en utställning om slottets historia. Det sista rummet rymmer den nutida historien: det forna kungliga residenset är numera en konsertplats att räkna med, där världsartister kan och vill uppträda --- och som bevis finns foton på operadivan Birgit Nilsson, Per Gessle och Roxette, som alla uppträtt framför Sofiero slott, omslutna av gigantiska publikhav. 

Nu är Per Gessle tillbaka, fast inte med Roxette utan med Gyllene Tider. Både GT-turnéer och Pers soloturné har tidigare gästat Sofiero - det är klassisk och vacker konsertmark - och marken erbjuder förmodligen Sveriges tjockaste, vackraste och mysigaste gräsmatta. Inte en brun fläck, trots torkan.

En lyckad och helt magisk premiär på Brottet i Halmstad (med en regnig och en solig spelning, och mycket trogen hemmapublik) följdes upp av en lika lyckad Malmö-spelning och nu är det alltså kungliga Sofieros tur att njuta av sommartiden med Sveriges somrigaste band.

Sommartider = Gyllene Tider

Om man skulle göra en lista på de största svenska sommarlåtarna, så skulle Gyllene Tider totalt dominera den listan. Visst finns det andra som man förknippar med sommarkänsla (Ted Gärdestads Sol vind och vatten, Ulf Lundells Öppna landskap, Tomas Ledins Sommaren är kort, Astrid Lindgrens Du ska inte tro det blir sommar ...) Men inget annat band är väl lika mycket sommar som Gyllene Tider?!

Sommartiderna inleder en närapå pavlovsk respons --- är det inte dags för Gyllene Tider att återförenas för ännu en turné? Blir det åtminstone inte en liten mazarin till kaffet? Men detta lär vara den sista återföreningen. Eftersom bandet har gjort slut och bokslut sedan 1985, är det svårt att veta om det är sant den här gången. Men de verkar mena det --- Sommartider, hej, hej, Gyllene Tider hej då.

Inget kvar att bevisa - nu har vi bara kul!

Ingenting ska bevisas, ingenting ska marknadsföras (trots att den senaste Gyllene Tider skivan släpptes för bara några veckor sedan) och hela spelningen andas tack för kaffet --- det blir ingen påtår denna gång.

Bandets avslappnade stil och opretentiösa spelglädje vittnar om att det har varit kul det här, men nu är det slut.

En debatt drar igång om någon skulle bry sig om Gyllene Tider om det inte vore för Per Gessle och hans annars så  digra produktion och många framgångar, bland annat med Roxette. Ja, Per är en talangfull musiker och han är perfektionist ända ut i de för turnén svartlackerade nagelspetsarna. Men: Kärleken är Evig till Gyllene Tider! Att försöka bena ut vad Gyllene Tider hade varit och hur framgångsrika de hade varit (eller inte) utan Per Gessle är ungefär som att debattera vad Rolling Stones hade varit utan Mick Jagger. Kort sagt: Det är en ganska fruktlös övning.

Med detta sagt: klart att Billboard-ettor imponerar, Roxette är det största svenska band som finns eller har funnits jämte ABBA, och denna koppling har lett till att det finns en internationell publik som hänfört följer Gyllene Tider och som ivrigt översätter deras alster, till främst engelska och tyska.

Fans som följer med, spelning efter spelning ...

Träffade för första gången riktigt hard core Roxette fans från Tyskland i Göteborg --- och för folk som är villiga att åka till Sydamerika för att se Per Gessle och Roxette är det ju som en bekväm dagsutflykt att bara ta sig till Skåne för att se Per Gesse och Gyllene Tider. Betygen är höga från fansen, det är väl värt att offra sommarledigheten på att följa ett band man gillar, och kärleken har spridit sig från Roxette och Per till att omfamna alla i Gyllene Tider. Inklusive de två nya medlemmarna som är riktigt bra, coola musikaliska tjejer som man känner igen från Pers soloturnéer och Roxette turnéer, men som nu gör debut som nyinvalda Gyllene-Tider-medlemmar. Fast ingen av dem ser ut att vara i närheten av att vara 40 år!

Gyllene Tider firar nu 40 år som band, fast de egentligen grundades 1977. Jubiléet får ses som ett firande av deras första platta och deras första hits, och sedan 1979 har det kommit en strid ström av hitlåtar som "alla kan" och "alla har hört" --- vare sig man är ett Gyllene Tider fan eller inte.

Bitterljuva minnen med Kung av Sand och Cole Porter

Till varje låt som uppförs finns det filmade konstnärliga bakgrunder som rullar förbi längst bak på scenen --- det vackraste konstverket är förmodligen det som hör till Kung av sand, där bilder av Gyllene Tider medlemmarna, från barndomen till idag, fladdrar förbi, samtidigt som en sandkrona roterar i bakgrunden och vattenbubblor flyger omkring.

Men enkelt och effektfullt och lika vackert på sitt sätt är verket som ackompanjerar Flickan till en Cole Porter sång -- lila bakgrund, toner som flyger omkring och en silhuett på en flicka som kan vara vem som helst eller bara en dröm.

Det lär finnas 35 filmade bakgrunder som alla hör till speciella sånger --- alltså många fler än de låtar som får plats i showen. Vem vet, alla kanske kommer att släppas på en speciellt DVD och BD utgåva? Eller så byts en eller ett par låtar ut varje gång så att arbetet inte helt var förgäves och alla låtar hinner spelas under turnéns gång?

Men när man kapar en låt till förmån för en annan kommer det alltid att finans någon som saknar just den låten och undrar varför den inte var med ...

Lång väntan på sommarregn

Vandrar i ett sommarregn är fin låt, som nu äntligen är med på en Gyllene Tider turné, Per och Malin-My står tätt ihop, han med gitarr och hon med fiol ... På plattan från 1980-talet var det Eva Dahlgren som stod för det kvinnliga inslaget i låten. Därför har låten "ratats" från tidigare turnéer, men med nya GT-medlemmar så har man löst alla knutar och skapat en nygammal sommarklassiker, som gjord för en lyckad sommarturné.

Både (Hon vill ha) Puls och Billy uppförs på Sofiero, till stort jubel, inte bara för att Billy är en av de bästa Gyllene Tider låtarna, utan också för att det är en "Skåne låt". Malmö central förekommer i texten! Man kan fråga sig varför denna låt inte kvalade in på Malmö spelningen utan dök upp först i Helsingborg --- men det är ju många tåg som kommer fram lite sent nu för tiden (och som stannar på helt andra ställen än vad man förväntat sig).

Största picknick publiken

På Sofiero har man skippat storbilds-skärmarna --- framför slottet syns Gyllene Tider scenen mest som en liten ljuspunkt långt borta i fjärran (om man befinner sig i picknick sektionen av parken), och man kan absolut inte urskilja vem som är vem --- men picknick publiken tycks gilla livet på gräsmattan och att inta öl efter öl utan att kunna se bandet. Det räcker med live musik med fullt ös!

Ljudet är oklanderligt perfekt var man än befinner sig på Sofiero. Man skulle förmodligen kunna sitta på Hamlets slott i Helsingör och dricka dansk öl och höra lika bra. Det är enormt bra tryck i spelningen!

En stor publik följer också spelningen från parkeringen utanför Sofiero, med picknick, bag-in-box och jättelika ölflak. Den största parkerings-picknick-församlingen någonsin?

Hörs det hem till Hamlet?

Framför scenen är trycket hårt och en stor del av publiken verkar ha en glasflaska med öl i den ena hand och en mobiltelefon i den andra handen och det viftas hejvilt med båda händerna ... Det hela ser ut som "an accident waiting to happen". Eller flera ...

Oavsett ålder verkar alkohol konsumeras som om det är första kvällen någonsin med FF (och Gyllene Tider i högtalarna) och det börjas redan på parkeringen. En gammal skallig gubbe kommer knappt av bussen med sin rullväska full med drickbart, som blockerar för alla andra som ska ut.  En annan gubbe har en "handväska" som helst och håller består av ett flak starköl (med handtag) från färjan. Ett sällskap i 20-års åldern har några bag in box med sig. Och på parkeringen verkar tusentals människor ha klämt in sig för att dricka det medhavda och lyssna på livemusik. Ja, man ser ju ungefär lika bra från parkeringen som om man är längst bak på gräsmattan (det vill säga praktiskt taget inte alls), och ljudet är oklanderligt perfekt var man än bevinner sig. Man skulle förmodligen kunna sitta på Hamlets slott i Helsingör och dricka dansk öl och höra lika bra. Enormt bra tryck i speningen!

Hela låtar --- inga små bitar

Det är inte riktigt lika mycket allsång (och alldans) som på premiären i Halmstad. Harplinge får inga ovationer alls (tror alla i publiken att bandet grundades i Halmstad?). Det är inte lika långa riff och gitarrdueller mellan Per och MP.  Per sjunger själv hela tegten till Flickrona på TV 2 helt iopriniskt (i Halmsad sjöng puybokekn den --- Per bara höll ut mikrofonen och det var ett enormt gensvar från publiken ...)  och en del mellansnack spårar ut. Kamratposten-skämtet försvinner helt i en  diskussion om ICA-kurrien som inte får någon respions alls, och Mike Syd försöker lägga in en hel kvälls mellansnack i ett extra långt mellansnack (för att kompensera att många små mellansnack är strykna). Men annars: snacket hålls till ett mininum, och hittlåtarna radas snabbt upp på en effektiv spelning. Och återigen: inget fusk med potpurrier och medleys, det är hela låtar som spelas upp!

 Gyllene Tider hade i princip kunnat ha en dubbelt så lång spelning och ändå hade alla deras hits och alla låtar som folk har som "favoriter" inte ha kommit med.

Inga Sommartider?! Du skojar!

Sedan är det ju väldigt individuellt vilka låtar som är favoriter och individer i publiken kan ha speciella minnen till speciella Gyllene Tider låtar som just de hoppas ska framföras ... Ett annars helnöjt äldre svenskt sällskap undrar var Marie i växeln blev av? (Ja, var blev alla växlar av?)

Ramaskri hade det förmodligen blivit om Sommartider hade strukits. Inget Sommartider? Finns inte på kartan!

Allsångsfavoriten levereras som den näst sista  låten bland de tre extra extranumrena. Den allra sista låten är så klart åter igen När alla vännerna gått hem --- precis som det ska vara på  Gyllene Tider spelning!

Visst kan man experimentera lite med nyheter, bara slutet är som det ska vara, då är alla konsertbesökarna nöjda. Och Gyllene Tider --- de finns fortfarande på kartan!

Pricka in en spelning någonstans  i Sverige eller Norge --- innan det är för sent!


BG

Snyggaste numret: Kung av Sand ... med en collage-tapet av minnen!


Eller Flickan i en Cole Porter sång, enkelt och effektfullt!



Låtlista:

1. Skicka ett vykort, älskling
2. Juni, juli, augusti
3. Chrissie, hur mår du?
4. Det hjärta som brinner
5. (Hon vill ha) Puls
6. Flickorna på TV2
7. Vandrar i ett sommarregn
8. (Dansar inte lika bra som) Sjömän
9. Det kändes inte som maj
10. Flickan i en Cole Porter-sång
11. Tuffa tider

(Bandet presenteras)

12. Låt denna trumslagarpojke sjunga!
13. Kung av sand
14. En sten vid en sjö i en skog
15. Ljudet av ett annat hjärta
16. Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly
17. (Kom så ska vi) Leva livet
18. Tylö Sun

Extranummer:

19. Billy
20. Det är över nu
21. Gå & fiska!

Extra extranummer:

22. När vi två blir en
23. Sommartider
24. När alla vännerna gått hem

FILM: Draktränaren 3 - Ett episkt slut på en episk saga!

Astrid och Hiccup flyger med drakar i The Hidden World ...

Regi: Dean DeBlois
Titel: Draktränaren 3
Originaltitel: How to Train Your Dragon: The Hidden World
Manus: Dean DeBlois
Röster i originalversionen: Hiccup: Jay Baruchel, Astrid: America Ferrera, Grimmel: F. Murray Abraham, Valka: Cate Blanchett, Stoick: Gerard Butler, Eret: Kit Harington m fl.
Svenska röster: Hicke: Jesper Adefelt, Astrid: Norea Sjöquist, Grimmel: Niklas Falk, Valka: Susanne Barklund, Tryggvåld: Johan Hedenberg, Eret: Björn Bengtsson m fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Universal Pictures


Det är inte många trilogier som håller hela vägen. Draktränaren är det lysande undantaget från regeln. Det här är inte bara slutet på en filmtrilogi, det här är slutet på en franchise. Åtskilliga drakfans har följt vikingarna Hiccup och Astrid, draken Toothless och alla de andra drakarna, säsong efter säsong på TV och DVD-utgåvor. Att säga hej då till denna lukrativa drakvärld är både modigt och bitterljuvt.

Medan så många tecknade figurer lever i en evigt frusen värld och aldrig utvecklas (som Kalle Anka och Knattarna, Bart Simpson, familjen i The Incredibles och så vidare) så har Draktränartrilogin skapat en av de bästa och mest storslagna story arcs som finns, när det gäller karaktärsutveckling. Huvudpersonerna växer upp, utvecklas, förändras ... precis som verkliga människor (ja, faktiskt mer än de flesta "verkliga människor" som figurerar i live action filmer på bio idag).

Regissören och manusförfattaren Dean DeBlois har återigen gått till källan och hittat inspiration i
Cressida Cowells framgångsrika barnböcker (det finns ett dussin böcker i Draktränarserien) och i huvudrollerna (originalröster) finns återigen Jay Baruchel och America Ferrera som Hiccup och Astrid. Vid det här laget har de båda mänskliga huvudpersonerna i serien hunnit bli ledare för sin vikingaby Berk, där människor och drakar lever sida vid sida, i en perfekt harmonisk utopi.

Men säg den lycka som varar. I den här filmen kommer vår vikingaby, med alla bekanta vikingar och drakar, att drabbas av sitt största hot någonsin. Det verkar inte längre möjligt att leva sida vid sida med drakar, drakarna måste skyddas från den onde skurk som vill kidnappa och förslava dem alla, och den perfekta hemliga platsen för ett naturreservat för drakar är The Hidden World, som det hintas om i originaltiteln.

Drakar på dejt.

Men Hiccup och hans älskade drake Toothless har egentligen en ännu större utmaning att ta itu med, något som verkligen hotar att för evigt slå sönder deras bästa-vänner-för-evigt-pakt. Toothless blir kär. I en vacker, vit nattfasa. Hitintills har man trott att Toothless var den siste draken av arten nattfasa, som fanns kvar. Den intensiva uppvaktningen som Toothless inleder är både rörande och humoristisk och deras första dejt, när de flyger iväg tillsammans, bjuder på trollbindande vackra scener, helt utan dialog.

2010, 2014, 2019. Man har verkligen inte skyndat sig med att pumpa ut Draktränaren-uppföljare på bio, man har tagit sin tid, låtit både karaktärer och idéer mogna, och arbetat fram en animering som är så snyggt och så magiskt gjord, att det verkligen fångar känslan av att flyga in i en annan värld på en drakrygg.

En episk trilogi har fått ett episkt slut --- och visst känns det sorgligt och bitterljuvt att säga hej då. Men en eloge till filmskaparna som slutar när de är på topp och har presterat en magisk och fantastisk och helt episk final. De skulle kunna ha mjölkat denna kassako länge till. Men de lämnar drakarna med sin värdighet på en mystisk och mytomspunnen plats --- där de förmodligen lever lyckliga i alla sina dagar, precis som i en klassisk saga.

TÄVLA OCH VINN!

Passa på att vinna en DVD eller en BD av Draktränaren 3! En DVD och en BD lottas ut. 

Maila bokpanda@gmail.com inom två veckor! Skriv "Draktränaren" som ämne.

Håll även utkik efter nya boktävlingar --- till hösten kommer en boktävling med draktema!

SCEN: Stefan och Krister 40 år - En intervju med Stefan Gerhardsson om nya pjäsen Stulen kärlek

Mikael Riesebeck och Stefan Gerhardsson --- vilket radarpar! --- i nya succékomedin Stulen kärlek!


Komikerparet Stefan och Krister firar i år 40 år --- och det gör de med besked, med den bejublade föreställningen Stulen kärlek på Vallarna i Falkenberg!

Krister Claesson har stått för manuset och Stefan Gerhardsson står på scenen --- ännu en gång!

Vi fick en pratstund med Stefan om den nya succén Stulen kärlek och om 40 år som par ...

- Grattis till 40-års jubiléet!

- 40 år?

- Ja, du och Krister!

- Aha, jag har precis firat 30-årig bröllopsdag, så jag stod och tänkte på det!

- Grattis till 30-års jubiléet!

- Man tackar!

- Men du och Krister har varit ihop i 40 år?

- Ja, på ett ungefär, lite till och från. Det har inte varit 40 år utan avbrott. Vi har tagit paus från varandra då och då. Men det var för 40 år sedan som vi började jobba ihop.

- 1996 var det ju premiär för Stefan och Krister här på Vallarna, med Hemlighuset ... Jag såg den nyligen på DVD, och den håller ju fortfarande, den har ett högt tempo och många skämt som är aktuella än idag, bland annat när det gäller aktiehandel och folks statusjakt och mani på att bygga vräkiga uterum och stora altaner!

- Vad kul att du tycker det! Ja, även årets uppsättning, som heter Stulen kärlek, utspelar sig på en altan ... ett riktigt skrytbygge! Och inbrottstjuven Bosse ska försöka få med sig en tung staty därifrån ... Så man kan väl säga att cirkeln är sluten, vi har gått från en altan till en annan!

- 40 år tillsammans är en lång tid, men ni har inte riktigt hållit på riktigt lika länge på Vallarna, bara lite över 20 år ... Vad var det som gjorde att ni föll för platsen och bestämde er för att grunda vad som idag är känt som "Sveriges vackraste friluftsteater"?

- Ja, det kändes egentligen självklart. Vallarna har en sådan fin gammal historia, som är lokalt förankrad. Här har det varit första maj firanden och tågdagar och allsång och allt möjligt, det kändes som slöseri att inte använda den här platsen ordentligt och att ta hand om kulturarvet. Platsen är ju som gjord för att spela utomhusteater!

- Och ni har haft samma produktion hela tiden ...

- Ja, 2entertain, det var vi som startade det produktionsbolaget tillsammans med Bosse Andersson, och idag är det Sveriges största nöjesproduktionsbolag.

- "Sveriges vackraste friluftsteater ... " står det i reklamen. Är läget kanske lite för vackert? Ni får konkurrens av gulliga djur och vacker natur, som kan distrahera publiken?

- Det har du rätt i! Men om en mås flyger över scenen och skiter på en, får man ta det. Om ankorna promenerar upp på scenen, så får man köra vidare med föreställningen ... En gång tappade vi publiken totalt, och det visade sig att en överförfriskad herre på cykel körde på andra sidan Ätran och vinglade fram ... och vips så körde han ner i floden! Det såg ju inte vi! Men ingen tittade på oss och alla tittade på dramat i floden!

- Det låter som ett hemskt drama! --- Vad var det som lockade dig tillbaka till scenen?

- Det var ett par saker ... Siw Carlsson ringde och sa "Ska vi gifta oss igen?" och det var ju underbart! Det kan man absolut inte säga nej till! Siw är så himla underbar! Sedan så kör vi den här pjäsen Stulen kärlek bara i sommar, här på Vallarna, och några enstaka gästspel på andra ställen, det blir ingen stor turné, och det är himla skönt att slippa det. Är det turné, så skriver man på för ett halvår minst, nu är det bara ett par månader under sommaren.

- Ni brukar sedan spela på Lisebergsteatern och även på olika ställen i Sverige?

- Ja, det stämmer! Stulen kärlek hade premiär för första gången 2004 tror jag det var ... på Lisebergsteatern. Krister specialskrev pjäsen för Laila Westersund. Huvudrollen som inbrottstjuven Bosse spelades även då av Mikael Riesebeck och han var så rolig i rollen! Han är också helt underbar att jobba tillsammans med, en riktig drömkille!

- Mikael Riesebeck har flera gånger varit så bra som skojiga och sympatiska killar, ett slags underdogs som man hejar på ...

- Det stämmer! Bosse är en inbrottstjuv, men en godhjärtad sådan, och det gör att man hejar på honom direkt. Han gör det han gör för att hjälpa sin sjuka gamla mamma, som blivit bortglömd och dåligt behandlad av samhället och vården ... så på så sätt är Stulen kärlek en mycket aktuell pjäs, som tar upp ett brännhett samhällsproblem: Vi tar fortfarande inte hand om våra äldre som vi ska!

- Hur förbereder du dig själv för att tackla en ny roll?

- I år är det ganska speciellt, faktiskt. Jag får försöka att vara lite mer nedtonad, lite tystare än vad jag brukar vara! Jag är så van vid att spela högljudda och ganska burdusa typer, och min karaktär i årets pjäs är blyg och tyst och försagd ... raka motsatsen till hur jag är och raka motsatsen till de typer som jag brukar spela!

- Vad gör att folk återvänder till Vallarna år efter år?

- Med ett år: Tradition! Det har blivit tradition att komma hit varje år, ha en picknick, umgås med vänner och familj ... Sedan skadar det ju inte att våra pjäser ofta går i repris på TV 4, så många växer upp med våra skådespel från Vallarna!

- Hur känns det att återvända till scenen och rampljuset?

- Egentligen trivs jag väldigt bra som pensionär -- jag njuter av livet! Men annars känns det bra, för jag kommer att träffa många av mina vänner igen, och jobba med dem igen ...Siw Carlsson, Mikael Riesebeck, Anna Carlsson, Jojje Jönsson ... Jag har jobbat med dem alla förut, det är bara Mikael Ahlberg som är ny i gänget, för mig i alla fall, men alla säger vilken fin kille han är och hur trevligt det är att jobba med honom ...

- Han var väldigt bra i Soldat Fabian Bom och väldigt rolig i scenerna han hade tillsammans med Siw Carlsson, så det kommer säkert att bli jättebra! Lycka till med Stulen kärlek i sommar!

- Tackar!

Stulen kärlek spelas på Vallarna till och med den 11 augusti. Manus av Krister Claesson och på scenen står Mikael Riesebeck, Mikael Ahlberg, Jojje Jönsson, Siw Carlsson, Anna Carlsson och Stefan Gerhardsson.

BG