FILM: Bridget Jones Mad About the Boy - Galna vänner, scenstjälande Hugh Grant och härlig kanin-homage

Titel: Bridget Jones: Mad about the boy

Regi: Michael Morris

Medverkande: Renée Zellweger, Leo Woodall, Chiwetel Ejiofor, Hugh Grant, Emma Thompson, Colin Firth, Jim Broadbent, Gemma Jones, Isla Fisher, Josette Simon, Shirley Henderson, Shirley Phillips.

Kaniner är  Bridget Jones grej. Liksom smarties och chokladknappar ... Bridget Jones är tillbaka med en ny dagbok coh en nystaart ... och hon bryr sig inte om hur mycket hon väger, hon räknar inte längre cigaretter (London har  blivit rökfritt sedan Bridget Jones Diary) och det finns viktigare saker i livet än att räkna antalet kalorier och centileter alkohol. Bridget tvekar aldrig om hon är älskad, hon vet att hon är älskad, av familj, vänner, kollegor ... vilket är en skön uppdatering mot Bridget i den första filmen som var osäker i alla relationer, privat, på jobbet, i familjen ... Bridget 2.0 är en kvinna för moderna tider. Och hon har fått lov att bli äldre utan att rebootas. 

På kort tid har Storbrittaniens två mest älskade frnachises kommit med älskade och varmhjärtade uppfölare som  slagit  box office rekord. Jag talar inte om Harry Potter och James Bond utan om Paddington och Bridget Jones.

Varmhjärtade karatärer som ofta ställer till det, men karkatärer som ständgit vill väl och som publiken älskar i mysvänliga filmer med vänskap som ledstjärna ... Och så Hugh Grant som gör en biroll elelr cameo och skriver egna repliker. Bullseye.O ch karakäterna och deras entourage får lov att bli äldre och förälndras ... 

Hur är den nya Bridget Jones filmen? Det är på ett sätt jättemysigt och välbekant som en urträttad gammal flanellpyjamas men dt är också sticksigt som en tröja som man bara har en gång om året av en anlending ...

En hel del stickighet har krupit in i Bridget Jones tidigare så lyckliga liv .. Hennes livs stora kärlek Mark Darcy har dött ... och hon försöker överleva så mycdekt att hon nästan glömmer bort att leva.

sedan blir det fadäser och dejting och wet t-shirt och hugh grant som säger opassande saker ... så klart.

I Bridget Jones Diary väljer Bridget Jones mellan två äldre män - förståndige Mark Darcy och charmige sprallige Hugh Grant.

Eller Daniel Cleaver heter han i boken (och filmen) men Helen Fielding lär ha baserat Daniel på Hugh grant och till och med gett onom en del av Grants anekdoter och repliker ... så det är svårt att inte tänka åå Daniel som Hugh Grant. Han är verkligen en typisk Hugh Grant karaktär.

Efter att ha valt mellan två äldre män - och valt det förståndiga alternativet  framför det charmiga oberäkneliga ... i Mad About the Boy  väljer Bridget mellan  två yngre män. På tiden. Men återigen finns deet ett förståndigt alternativ (som inte är så mycket yngre) och ett charmigt spralligt alternativ.

Gissa vilket som vinner i längden.

Precis som en gång Mr Darcy så måste Mr Walliker tinas upp av lite Bridget Jones magi och hennes egna typiska empati och själfullhet. Och marshmallows. Tråkiga män blir lite roligare när de möter Bridget Jones. Och spralliga opålitliga män blir lite mer ansvarsfulla och stabila. Daniel Cleaver listar fortfarande Bridget Jones som sitt livs kärlek - och sin närmast sörjande - fast han förlorade henne.

Det fina är så klart at Bridget Jones inte begränsar sig till at vara en romcom, den här filmen är mycket, mycket lite romcom, det här är snarare ett relationsdrama ... och man hinner med många relationer under filmens gång. De viktigaste är  inte de romantiska lationerna. Vänner som ställer upp för varandra är fint. Det går att få mya vänner men inte nya gamla vänner.

Desutom går det att få nya vänner ... som kanske snabbt känns som gamla vänner. Bridgets nya bästa vän blir den skrämmande perfekta Nicolette som Bridget tycker allra sämst om av alla de skrämmande perfekta (och ganska snobbiga) mammorna på barnens skola. Och när det gäller gamla vänner ... Daniel Cleaver har gått från romantiskt

intresse till gammal vän. Och när Cleaver blir lite lagom dödssjuk (han överlever - igen) så str Bridget Jones som närmast anhörig, för han har insett att ingen annan bryr sig om honom eller skulle sakna honom. Det här är en av de finaste och vackraste - och även roligaste - scenenra i hela filmen. Romantik? Nej, men definitivt relationskomedi.

Visst var Darcy och Cleaver oöverträffade som rivaler. Två filmstjärnor som slogs (obland bokstavligen) om bridget Jones uppmärksamhet. De nya karlarna är mer vanliga. De ser helt vanliga ut och verkar helt vanliga.

Båda skådespelrana har gjort romantik innan (One Day respektive Love Actually) och är bra på det. I all sin

vanlighet. Och när man tänker efter ... Darcy var en gammal familjevän och Bridget var sekreterare till Cleaver ...

eller i alla fall jobbkompis. Så det var inte som om hon var ute och raggade upp någon speciellt ny eller spännande person.

Visst finns det likheter i de två olika alternativen, visst är det klart att Bridget (fortfarande) dras

till det som är spänande och charmigt innan hon ansvarfsfullt väljer det förstådniga alternativet ...

Samma histroia en gång till. och visst briljerar även det nya spänande altiernativet i "wet t-shirt".

Ni minns väl hur Hugh Grant plumsade i plurret när han felciterade Keats och dök upp plaskvåt ... fortfarnde

med en cigg i munnen. Nu är de Leo Woodalls tur att plumsa i plurret ... och dyka upp med en söt liten hund som

han räddat. (Givetvis röker ingen nu för tiden. Alla rökare har sedan länge bannlysts från London.)

det finns riktigt roliga sdcner och  lite halvroliga scenr och även ett par scner som faller lite platt. Som när det nya förståndiga alternativer

försäkrar BRidget (återigen) att hon duger precis som hon är och att honm är fin som hon är.

Hon har precis försökt fixa sina läppar med katastrofalt resutlat. Vi ser ju alla att även om tiden har gått ...

så ser BRidget Jones precis likadan ut som i Bridget Jones Dagbok. Till och med lite blondare, lite smalare,

lite vitare tänder ... och lite slätare hy. Hon ser ut som en polerad marspipangris till jul ... inte en rynka

syns i ansiktet. Ja, hon duger precis som hon är ... men hon har uppenbarligen redan fixat allt. Att jämföra

med Daniel Cleaver ... eller Hugh Grant, som är grånad och skrynklig. Grant har påpekat att han inte har gjort

någonting, aldrig någonsin, inte ens använt återfuktande ansiktskräm, och det syns. Men det är ju okej för männen

att se äldre ut, kvinnliga skådespelare skahelst se så likadana ut som möjlgit under hela sin karriär. Man kan

jämföra med Jönssonligan där alla männen blivit äldre i rebooten - men Doris har blvit yngre. Colin Firth kommer

också tillbaka, grånad och fårad, när Bridget Jones minns tilbaka eller när hon fantiserar om att hennes make

fortfarande är i livet.

Briget har förändrast london är förändrats --- hennes gamla kvarter där hon gick och shoppade intrdiernser för den numera

berömda blå somppand..

london är inte så rent och poelat som i många filmer - det är skitigt lived-in och igenkännbart.

Filemn ramas in av två effektiva book ends. Ett kalas från helvetet som urartar till singelmobbing (eelr änke-mobbing

av en massa självgoda gifta par (the smug married copuples) som ska föreställer vänner och närmast sörjande.

 Och sedan ett härligt

kaotiskt nyårskalas med vänner som vekrligen är vänner, sådana som ser till att livsgnistan kommer tillbaka.

Vänner som egnetlien inte borde passa ihop ... men som gör det ändå.

Bridget Jones Mad baout ehte boy är som den här samligen med omäka vänner ... den besråt av en massa ola delar

som itne borde passa ihop, men man har ändå lyckas att få den samlade röran av gott och ont, sött, surt och salt,

att bli en helhet där allt passar ihop.

extramateiral: bortttagna scener - speciellt en av dem brode ha varit med - och makom kulisserna och intervjuer med

skådeplearna och making -of.

 2025-05-30

Författarintervjun: Henrik Fexeus från Hjärnstorm till Läckberg - den nya Pusselmakaren blir sommarläsningen för världens deckarvänner

Henrik Fexeus på Bokmässan 2024 med första boken i Mementoserien: Offerdjuret.

Henrik Fexeus slog igenom på bred front med SVT:s Hjärnstorm. Sedan dess har det blivit flera shower, en deckarserie tillsammans med vännen Camilla Läckberg och en egen thrillerserie. Den nya boken Pusselmakaren kommer lagom till sommarlovet och över hela världen finns det fans som väntar på översättningar. Denna pusselthriller har momentum. Mentalist-momentum ... 

– Det känns som en härlig present till alla oss spänningsläsare att Pusselmakaren kommer ut lagom till sommaren - årets längsta och bästa läslov! Utan att spoila allt för mycket, vad kan du berätta om din nya bok? Och kan nytillkomna fans läsa den utan att läsa Offerdjuret först?

- Det går att läsa Pusselmakaren separat, men samtidigt är det en direkt fortsättning på Offerdjuret. Så om man vill ha koll på alla hemligheter och twistar rekommenderar jag starkt att börja med Offerdjuret. Och sen gå rakt på Pusselmakaren, där mysteriet kring David och Florence - för att inte tala om Davids bortglömda barndom - både fördjupas och utökas. Mäktiga krafter rör sig i skuggorna i Pusselmakaren och hela världen verkar vara ute efter David och Florence utan att de förstår varför.
Pusselmakaren är en bok där inget riktigt är vad det verkar vara, och jag hoppas att läsarna inte slutar bita på naglarna förrän efter sista sidan.

– Hur gör du för att hitta miljöer till boken och har du själv några favoritplatser?

- Jag skriver om miljöer som jag känner till, till exempel Vallentuna där jag växte upp, Småland där jag har släkt eller Stockholm där jag själv bor. Det gör det enklare att beskriva miljöerna trovärdigt. På samma sätt, om det finns en bostad eller ett sommarhus beskrivet i boken är chansen stor att någon av mina vänner bor i det i verkligheten.

– Du får bjuda ut en av karaktärerna i din bok för en heldag. Vem väljer du och vad skulle ni hitta på?

- Jag är frestad att svara Kreskin, som är Davids hund. Kreskin har blivit en av både mina och läsarnas favoritkaraktärer. Annars är jag väldigt nyfiken på Florence kollega Jamela. Jag skulle ta med henne på Gröna Lund och få höra hennes livs historia. Något säger mig att hon kommer bli framträdande i en senare bok.

– Det verkar vara ett smart val. Pumpa henne på detaljer innan berg-och-dalbanan ... så kommer Jamelas egen spin-off bok desto fortare! Det ser vi fram emot. Ser du dig mest som en intuitiv författare, eller en författare som vill planera allt minutiöst? Händer det någon gång att du blir överraskad av dina karaktärer och vart storyn är på väg?

- När jag skrev fackböcker var jag en planerande författare, men när jag skriver spänning är jag det motsatta. Jag vill veta slutet och de flesta av mina twistar när jag börjar, så jag har ett mål att skriva mot. Men utöver det har jag börjat lära mig att följa med dit mina karaktärer vill ta mig. Ibland försöker jag tvinga dem att göra vissa saker. Men då säger de ifrån och så blir det dålig stämning i författarstugan. Det är bättre att jag vet målet och så får de visa vägen dit.

– Vad inspirerar dig?  

- Jag försöker bygga mina berättelser på samma sätt som jag skapar illusioner till mina föreställningar, så det sättet att tänka hjälper mig mycket. I övrigt kommer den mesta inspirationen när jag inte letar efter den. Ibland skriver jag med flit kapitel som inte ska vara med i boken, jag kanske låter två karaktärer äta frukost ihop. Ofta dyker det upp något i deras samtal som ger mig en annan idé om något som jag behöver lösa. Inspirationen kommer när min hjärna får leka.

 - Vad lyssnar du på när du skriver?

- När det gäller musik kan jag bara lyssna på instrumental musik när jag skriver. Och gärna lite halv-ambient. Den danska artisten Rumpistol, och albumet Nebula i synnerhet, har gått varm under våren.

– Vad hittar du på när du inte skriver böcker?

- Förutom att skriva del tre i Mementoserien turnerar jag också med min föreställning Mentalisten. Jag har paus nu över sommaren men drar igång i höst igen. Sen spelar jag i ett band som heter Comfort Module, vi ska släppa vårt första album i höst och göra några spelningar. Det kan även, host host, vara ett filmmanus på gång. I övrigt spelar jag tv-spel med min yngste son och går på föreställningar med min fru när vi hinner.

- Väldigt många har läst serien som du skrev med Camilla Läckberg. Är det skönt att skriva själv eller kan du sakna att ha en "partner in crime"?

- Både och. Camilla och jag var bra på att boosta varandra, om någon av oss tappade självförtroende var den andra alltid där och förklarade att man var ett geni. Och när en körde fast hade den andra alltid lösningen. Så jag saknar den delen av det kreativa samarbetet. Samtidigt är det förstås enklare att skriva själv, när man inte behöver synka sitt schema med någon annan utan kan skriva när och var som helst man har lust.

- Finns det några filmplaner, tv-planer, nya översättningsplaner på gång? Och vet du hur många böcker du har planerade i Mementoserien? Eller får karaktärerna överraska dig och se hur länge de levererar nya mysterier?

- Det är lite för tidigt för att prata om film eller tv, men när det gäller översättningar tror jag att Mementoserien är uppe i nästan 25 språk vid det här laget. Den story som började i Offerdjuret kommer att ta slut i del tre, som kommer nästa år, men serien kommer att fortsätta. Jag ser fram emot att skriva om David och Florence, och den värld de rör sig i, under lång tid framöver.

- Sommartider är ju lästider ... heligt! Har du själv någon läcker läslista som du sparat till stugan, stranden, hängmattan eller vad det nu blir i sommar? Lyssnarböcker räknas också som läsning ... Tips delas gärna!

- Här är min semesterläslista för juni och juli: Warren Ellis - Crooked Little Vein, Riley Sager - Lock Every Door,  Dann McDorman - West Heart Kill, Roz Dineen - Briefly Very Beautiful, Alice Feeney - Beautiful Ugly, Ted Kosmatka - The Flicker Men, Jedediah Berry - The Naming Song, Uketsu - Strange Houses och Mats Strandberg - Musan.

- Det där låter som en härlig lässommar! Och den sista boken på din lista är jag klar med. Den har allt som man behöver för att framkalla en riktigt mörk sommarstämning. Lycka till med finalen på den första Mementotrilogin ... och sedan ser vi fram emot fortsättningen!

FILM: Paddington in Peru - tillbaka till rötterna med marmeladsmörgåsen i högsta hugg

 

Film: Paddington i Peru

Regi: Dougal Wilson

Medverkande: Ben Whishaw, Hugh Bonneville, Emily Mortimer, Julie Walters, Olivia Colman, Antonio Banderas, Hugh Grant med flera

Svenska röster: Nassim Al Fakir, Linda Ulvaeus, Johan H:son Kjellgren, Rafael Edholm, Anna Blomberg med flera

Betyg: 5

Paddington är tillbaka med marmeladsmörgåsen i högsta hugg! Och nu är han på väg tillbaka till Peru, som han lämnade som flykting i den första filmen, för att rädda sin Aunt Lucy som försvunnit och bara lämnat en skattkarta till El Dorado efter sig ...

Paddingtons mycket brittiska Londonfamilj - Mr Brown, Mrs Brown, Judy Brown, Jonathan Brown och Mrs Bird - följer med. Och nu är det deras tur att vara det främmande elementet, som en fisk på torra land. Fast ... det är ju även Paddington. Ett främmande element i Peru. Han har varit från Peru så länge att han blivit mer brittisk än peruansk och ju mer han försöker hjälpa till och guida, ju mer vilse blir alla ... Han har gått från djungelbjörn till Londonbjörn. Komplett med paraplyet i högsta hugg (man vet aldrig när det kommer en skur ...)

Allt kan bli till ett äventyr

Paddington har så klart en mycket speciell appeal för alla barn och det är inte konstigt att Michael Bonds barnböcker fortfarande är bästsäljare. Det är så lätt att identifiera sig med den lille björnen när han försöker få grepp om sin  konstiga omvärld. Så är det att vara nyinvandrad till ett nytt och konstigt land - men så är det också att vara barn. Allt är nytt och allt ska undersökas och allt är konstigt och knepigt. De bästa Paddington äventyren är enkla saker som Paddington versus Allt i Badrummet, Paddington versus en tvättmaskin, Paddington versus tidvattnet, Paddington versus tunnelbanan, Paddington versus en rulltrappa, en hiss, ett skyltfönster, en banktjänsteman, en cykel, en pumpa, en hovmästare, ett biobesök, en skål franska musslor, en karta nedkladdad med marmelad, en gör-det-själv bok och ett bord ... ja ALLT kan bli drama och äventyr i Paddingtons värld.

Antonio Banderas för göra en Curry

Mest kaos blir det när man kombinerar Paddington versus Mr Curry. Mr Curry skriker "bear" och går mitt upp i limningen ... och Paddington drar det längsta strået. Ofta med hjälp av Mrs Bird eller Omständigheterna eller En Stor Portion Tur. Mr Curry är inte med i den här filmen. Så Antonio Banderas får skrika "bear" (upprepade gånger)  och gå mitt upp i limningen. Och Paddington drar det längsta strået. Med hjälp av Mrs Bird, Omständigheterna och En Stor Portion Tur.

Allt är i en större skala än de små vardagliga äventyr som man är van vid i Paddingtons värld. Allra bäst i filmen är små scener som är som de ska vara och som de alltid har varit. Som Paddington versus en fotoautomat. Stort komediguld i det lilla formatet. Men visst finns det tillfällen för slapstick även i Peru.

Både Antonio Banderas och Olivia Colman spelar någon slags antagonister i filmen - och Colman tycks ha så roligt som sjungande nunna. Hugh Grant har sagt - helt oironiskt - att han rankar sin roll som Paddingtons antagonist som den bästa i hela sin karriär. Det är dags för Oliva Colman att komma ut och säga detsamma ...

Att växa upp och att höra hemma

I svenska barnfilmer byts ofta barnen ut hela tiden - det verkar till och med finnas flera Sune och flera Håkan Bråkan i omlopp samtidigt (i bioserierna och tv-serierna) och med en del repriser på toppen av det så blir det förvirrande för barnen.

Paddington har gjort något mycket bättre - man har behållit barnen från den första filmen, och nu är de vuxna. Det känns att det är samma barnskådespelare  som nu är vuxna och att de är samma karaktärer och att de har fått utvecklas naturligt och växa upp.

Temat är detsamma - att höra hemma och att känna att man hör hemma. Peru må ha varit Paddingtons hem en gång i tiden. Nu känner han sig däremot hemma i London.

Schack-matt-marmelad!

Varje bild är vackert komponerad och det finns homager både till Indiana Jones och Kind Hearts and Coronets under tidens gång. Kan det bli bättre, roligare, mysigare ...? Dessutom kan man roa sig med att se hur många björnar som gömts i filmen. En favorit är schackspelet med vackra  björnpjäser. Om Paddington hade en egen pryltokig franchise (förutom marmelad) skulle detta bli en storsäljare.

Massor av roligt extramaterial:

Let's Prepare for Paddington Sing Along - där Sing Along symbolen är en studsande apelsin (redo att bli marmelad?).

Beary Fun Activities - hur man ritar en egen skattkarta och hur man gör ett eget armband i samma stil som det som Paddington har på sig i filmen. Mysigt och smart pyssel som tar alldeles lagom lång tid.

Set Tour of The Home for Retired Bears med filmens Judy Brown.

Set Tour of The Brown Home med filmens Mr Brown.

Making of Paddington in Peru med massor av skådespelarintervjuer, glimtar bakom kulisserna, hyllningar till koreografer, scenografer, kostymdesigners ... och Antonio Banderas som tillbringade sex timmar på en dag i sminket för att  porträttera tre olika karaktärer. Totalt spelar han sex olika karaktärer, varav en är ett svenskt (!) kvinnligt flygaress ... Karln är mångsidig. Man kan inte säga annat.

Fantastisk film, fantastiskt extramaterial ... och fantastisk bonusscen med Hugh Grant som teaterimpressario, pigg på att sätta upp en uppsättning av Guldlock och alla björnarna ... Tyvärr tror han att björnarna är rika på guld från El Dorado ... och björnarna har bara med sig apelsiner och apelsinmarmelad. Som så klart är mycket värdefullare för dem ... Vem kan äta guld eller bre guld på morgonmackan? Björnarna har fattat helt rätt vad som är "the bare necessities of life".

BOK: Sommaren är min - Astrid Lindgrens sommarkokbok av Astrid Lindgren, Fredrik Eriksson och Richard Tellström

Antal sidor: 246

Utgivningsdatum: 2025-03-21

Förlag: Norstedts '

ISBN: 9789113138435

Min barndoms jul - Astrid Lindgrens julkokbok blev en storartad succé. Receptbok och kulturhistoria och julstämning i ett enda tjusigt bokpaket. Nu är det dags för uppföljaren. Sommaren är min. Receptbok, kulturhistoria och sommarstämning i ett enda tjusigt bokpaket. Varför ändra ett vinnande recept?

 
Alla de skönlitterära bidragen och dagboksanteckningarna och breven är Astrid Lindgrens egna. De varvas med minnen och berättelser från till exempel hennes brors släktingar som gärna kom på sommarbesök till "Saltkråkan" och läckra recept från Fredrik Eriksson. Måltidshistorikern Richard Tellström bidrar med sitt kulturhistoriska perspektiv och sätter allt i sitt sammanhang. Varför åts vissa rätter under vissa årstider och varför har en del av dem fallit i glömska? Visst låter "ängamat" både närodlat och hälsosamt?

Från Valborg med Madicken till kräftskiva med Emil

Tidsmässigt blir det en  resa från Valborg, med vårsånger och vårkalas, till skördefesten som var så viktig i det forna bondesamhället och sedan kräftfisket ... som är en höjdpunkt för lille Emil i Katthult. Här finns allt du kan behöva inför midsommar, kafferep och picknick i det gröna.

Kaffekalas med flaggan i topp

Kommer ni ihåg kaffekalaset när lilla Ida hissas upp i flaggstången eller familjen Melkersons välkomstmiddag på Saltkråkan? Ronjas längtan efter Lovis hembakade bröd? Madickens picknick bland trädkronorna? Emils kaffekorg där han packat ner en liten groda som överraskning till Lina? Kräftfisket i Katthult eller i Bullerbyn? Alla saftkalas? 

Maten tolkas av den prisbelönte kocken Fredrik Eriksson. Är du sugen på bland annat rullrån, raggmunk, ängamat och marsipantårta ... så finns alla recepten här.

Sommartider ger ljus och hopp

Astrids egna somrar i småländska Näs och Roslagens Furusund skildras. I sina anteckningar skriver hon: "Ingen kan ta ifrån mig mina sommarmorgnar, mina 'gryningsljusa sund', som jag får stå och glo ut över och fröjdas åt med en tyst förfärande glädje. Det blir ny äppelblom varje vår, och varje vår ligger skymningen över Stockholms vatten lika vemodsblå. Jag är glad åt allt det, och det övertygar mig varje dag om att jorden är människans hem - och ett ganska underbart hem. Jag försöker komma ihåg det, även när det är mörka tider." Det är en beskrivning som håller än idag ...

Författarintervjun: Mats Strandberg om inspiration och avundsjuka i nya rysaren MUSAN

Mats Strandberg - författarintervjun

Mats Strandberg är en nestor inom svensk folkhemsskräck och diskbänksfantasy och har skapat mästerverk för alla ålderskategorier. SAVE THE DATE: Den 15 maj kommer hans nya rysare Musan - och det blir garanterat barnförbjudet  när författarlivets avigsidor belyses i klassisk klaustrofobisk gotisk skräckatmosfär.

- Vi ser jättemycket fram emot din nya bok Musan! Den verkar bli riktigt gotiskt ruggig och mysigt ryslig ... Utan att spoila allt för mycket, vad kan du berätta om din nya bok?

-Den handlar om Hedda, en floppande deckarförfattare som hoppas hitta tillbaka till inspirationen när hennes vän och kollega David bjuder ut henne till familjens enorma gods för en skrivvecka. I stället blir Hedda nästan förlamad av avunden som drabbar henne i huset. David har allt som hon själv inte har, både pengar och kulturellt kapital. Men Hedda blir mer och mer övertygad om att det döljer sig mörka hemligheter innanför väggarna, och allt ställs på sin spets när hennes åttaåriga son kommer dit för att fira midsommar.

– Från Cirkeln-klassikern Engelsfors till den gulliga småstadsidyllen där lille varulven Frank bor ... Du är väldigt bra på att hitta fina miljöer, speciellt lantliga ställen och småstäder! Hur gör du för att hitta miljöer och stämningar som verkligen känns och har du själv några favoriter? Klappar hjärtat mest för storstan eller lantisarna? 

- Jag kommer ju själv från en liten stad, Fagersta i norra Västmanland, så jag är ganska dubbel till småstaden, särskilt bruksorten. Kanske är det därför jag hela tiden återvänder till Bergslagen. Musan utspelar sig bara ett stenkast från stugbyn där en hel grupp kommunanställda blir slaktade i min förra skräckroman, Konferensen. En småstad är en spännande arena, tycker jag. Alla känner alla, på gott och ont.


– Kan det finnas personer som du gillar mer eller mindre, som du identifierar dig med … eller som du skulle vilja ha som kompisar i verkligheten? 

-Absolut. Det viktigaste för mig är att karaktärerna ska vara psykologiskt trovärdiga. Det inkluderar de människor som utgör ett hot. Ingen anser ju sig själv vara ond, liksom. Det finns absolut några av mina karaktärer som jag skulle vilja umgås med i verkligheten, men det allra roligaste är nog att skriva de som jag absolut inte skulle vilja möta i verkligheten.


– Du får bjuda ut en av personerna i din bok för en dag … Vem väljer du och vad skulle ni hitta på?
- Jag skulle absolut välja Hedda i så fall. Vi är väldigt lika. Jag ville skriva om alla de fula sidorna av författarlivet som få av oss pratar offentligt om. Avundsjukan och missunnsamheten, till exempel. Storhetsvansinnet och självhatet. Jag tror vi skulle ha rätt roligt ihop under en kväll med mycket vin.


- Är du mest en intuitiv författare, eller en författare som vill planera allt minutiöst? Händer det någon gång att du blir överraskad av dina karaktärer?

- Både och. Jag vet ungefär var historien ska landa, men vägen dit kan vara ganska vag. Karaktärer beter sig ofta inte alls som jag väntat mig, men om de överraskar mig så överraskar de förhoppningsvis också läsaren. Om det går FÖR lätt att skriva dem är de förmodligen ganska klichéartade.


– Vad influerar, vad inspirerar? Naturpromenader eller musik … Vad lyssnar du på när du skriver? ... Och vad är din egen Musa?

-Det är just det här som skräckelementet i Musan handlar om. Vi säger att vi får en idé - men vem får vi den av? Vem ger den till oss? Och vad krävs i utbyte?
Jag tror på att man måste “mata” sin inre musa genom att se mycket film, läsa mycket böcker, gå på många utställningar, men framför allt prata väldigt mycket med vänner som är smartare än du själv, och varva det med att våga vara ensam och ha ganska tyst och tråkigt, så att du kan höra vad musan viskar till dig.

- Vad hittar du på när du inte skriver böcker?

-Då skriver jag film- och tv-manus, haha. Och så är jag och maken så ofta vi kan i vårt hus på La Palma, en av Kanarieöarna. Vi lufsar runt och påtar i trädgården och småslumrar i skuggan på terrassen. Det är min bästa hobby, att sova!

- Det här är ju en roman för vuxna (och lässugna tonåringar) jag lovade barnen att fråga OM du har något mer på gång för barn ... De gillar bland annat din fina adventskalender, den bästa någonsin, och de gillar även gullige lille hund-varulven Frank (världens sötaste var-hund?)

-Inte just nu, men hälsa och tacka för frågan!

P.S. Blast from the past ... Visst minns vi denna underbara ungdomsbokstrilogi:

Blast from the past:

Tidningen Kulturvinden: FILM/BOK: CIRKELN - Diskbänksfantasyn erövrar världen

FILM/BOK: CIRKELN - Diskbänksfantasyn erövrar världen - Blogger Del tre Nyckeln, kommer ut den 15:e november, lagom till den kulna vintern och mörkret tätnar även Engelsforstrilogin. Men att under en förhandsintervju få författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg att försäga sig lite om VAD som kommer att hända i Nyckeln, det är som förgjort!För att knäcka de här båda författarna behöver man nog magiska krafter från en hel ... tidningenkulturvinden.blogspot.com

BOK: Sommarhemmet - inreda, laga, fixa & odla - av Sofia Wood och Elsa Billgren

Format: Inbunden (Halvklotband)

Antal sidor: 184

Utgivningsdatum: 2025-04-22

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113130101

Elsa Billgren och Sofia Wood är båda två kända kreatörer och konstnärssjälar med ett gott öga till återbruk och loppisfynd och livets goda i allmänhet. Deras nya gemensamma bok innehåller projekt och recept för det njutbara sommarlivet. Sätt ribban lågt för att komma igång - och här finns många olika typer av projekt att börja med. Både de avancerade och de lättsamma. 

Läsaren bjuds in till Sofia Woods sommarhem Back i den östgötska skärgården och till Elsa Billgrens Alskog på Gotland. Genom att visa upp sina egna hem med alla sina skavanker och all sin utvecklingspotential så hoppas de båda kreatörerna på att deras personliga entusiasm och skaparlust ska smitta. Det ska vara enkelt, smart, relativt billigt och lystfyllt att fixa, odla, laga mat och inreda sitt sommarhem. Det ska inte kosta skjortan - och av gamla skjortor kan man göra ett nästan gratis lapptäcke.

Ett favoritprojekt är blomstertrappan där inte bara blommor utan även snäckor och andra vackra saker kommer till sin rätt. "Mullvadsbeige" återkommer som färgnyanstips, liksom "dammigt blått". Till sist väljer de båda somriga damerna vitt när de ska måla om hyllan.

Från små fröer till omklädning av stora möbler

Bland de enklaste projekten är att sortera fröer och byta med andra för att få till en prunkade trädgård. Bland de största är att göra om ett helt rum för att få en vilsam och somrig känsla - rensa, måla, slipa, klä om möbler, och så vidare.

Behöver du ett sommarhem för att gilla denna bok? Egentligen inte. Blomstertrappan passar lika bra på en balkong. Maten kan avnjutas på vilken balkong eller i vilken trädgård eller i vilket kök som helst. Sommardukning och sommargardiner kan fixas ändå. Att ha tillgång till ett sommarhem känns som typiskt svenskt - många av oss i Sverige idag har växt upp utan ett. Men du kanske kan drömma om att bli gäst i ett ...?! Kanske hos Sofia Wood eller Elsa Billgren, i alla fall i fantasin.

Unnar små kreativa projekt

Små kreativa projekt kan vi alla unna oss, i alla fall. Sommaren blir roligare och pyssligare på det sättet. Och inte alla behöver åka till ett sommarhus för att få uppleva taskig uppkoppling ...

När det gäller vackra objekt att inreda med ... så skulle Wood och Billgren kunna lägga till den här boken på sin lista. Den är inte riktigt mullvadsbeige, men ack så snygg ändå tillsammans med några snäckor och penslar och pysselattiraljer.

FILM: Konklaven - Gör som Påve Leo - se den! - och läs Robert Harris bästsäljare!

Film: Konklaven

Regi: Edward Berger

Medverkande: Ralph Fiennes, Stanley Tucci, John Lithgow, Lucian Msamati, Sergio Castellitto, Isabella Rossellini med flera

Betyg: 3

Robert Prevoust laddade för konklaven genom att se just Konklaven. Det gick ju bra för killen från Chicago, känd som Bob. Numera är han känd som Påve Leo XIV.

Filmen belönades med en hel hög BAFTAs och även en Oscar för bästa manus, baserat på Robert Harris bästsäljande roman.

Detta är en fiktion. Men Harris inspirerades av den verklige påven Franciskus när han beskrev den gamle påven i boken.

Det är lite synd att Harris missade att påve Franciskus utsedde rekordmånga kardinaler - vilket borgade för att en efterträdare med samma stil och inriktning som han själv skulle bli vald - och att han även såg till att helgonförklara många moderna, intressanta människor. Bland annat svenska Elizabeth Hesselblad som bland annat gjorde storaartade humanitära insatser under andra världskriget, då italien var facistiskt. Hesseblad blev sveriges första helgon sedan 1300-talets Heliga Birgitta. Det hade kunnat bli en bra film.

Nu till Konklaven. Vägen till vit rök är lång och snårig. Kardinaler från hela världen reser till Rom för att låsas in och rösta - fast inte så många i filmen som i verkligheten. Det finns favoriter och det finns bubblare och det finns olika grupperingar. Det verkar som om vissa språkområden håller ihop, ungefär som i Eurovision Song Contest, och röstar på varandra, fast röstningen tar mycket mycket längre tid.

Flera skådespelare gör här bland sina bästa rolltolkningar någonsin. Det är en sann njutning.

Fotot tar ofta fram intressanta och vardagliga små detaljer... som en hög cigaretter på marken som de

röstberättigade lämnar efter sig. Alla kardinaler verkar kedjeröka. 

Sixtinska kapellet har byggts upp i en filmstudio i Rom ... men bakom kulisserna ser det mer ut som hotellkorridorer och konferensanläggningar i Scandic stil.

Huvudpersonen Lawrence (Ralph Fiennes) är en tvivlare och han vill egentligen inte leda konklaven.

Den gamle påven verkar ha spionerat på allt och alla och gömt ledtrådar och komprometterande dokument i sin egen säng. För en påpassad  sjukling så var den gamle tydligen väldigt rask på att sy och knåpa och gömma saker.

Lawrence och hans vise underhuggare, filmens Watson om man så vill, undersöker alla tänkbara kandidater och kommer upp med mer och mer fuffens. Någon har haft kuttrasju och avlat barn med en nunna, någon nanna har mutat för att få fler röster, ytterligare någon annan har tagit emot mutor ... och så vidare.

För att vara en stängd konklav så är det underligt hyr mycket filmens tvivlande Sherlock och Watson kommer åt. Watson är ute på stan och snokar och intervjuar folk och Sherlock bryter sig in i påvens gamla rum och har till och med tillgång till internet och nyheter och stencilapparater... trots att de alla ska vara avskärmande från omvärlden.

Det finns två kandidater som heter Be-nånting och två som heter Te-nånting. Man försöker komma ihåg vem som är vem när dialogerna smattrar och de långa namnen rasslar förbi. Verklighetens konklav leddes förresten av Kevin från Dublin. Det är lätt att komma ihåg. Liksom att verklighetens Bob blev vald.

Filmen är som ett politiskt kammarspel som är skräddarsytt för att duktiga skådespelare (och en närgången fotograf) ska få glänsa och visa upp sina färdigheter. 

Vi närmar oss perfektion när det gäller Fiennes och Rossellinis subtila spel.

Sedan kommer tredje akten. Filmen är inte så perfekt längre. Man tar till storsläggan. Det är explosioner och självmordsbombare (hur kan en sådan komma åt konklaven?) och ett sådant där typiskt amerikanskt "vi ska kämpa tillsammans" pep talk. Vi är bara collegekids, men visst kan vi slå Sovjet! Miracle on Ice! Ett sådant peptalk räcker för att en ny okänd kandidat som bara varit kardinal i ett år ska få majoritet (två tredjedelar) av rösterna. Så lätt går det inte. Det är lättare att så ryssarna i hockey.

Och peptalket är på spanska. Vem begriper det? I hela filmen har folk pratat brittisk eller amerikansk engelska ... eller engelska med italiensk brytning. Förmodligen kan folk italienska, vi befinner oss i Rom. Men plötsligt ut ur det blå ... här kommer Emilia Perez! Hola mucho! Texten hinner inte med. Det är något om kyrkan och framtiden. Låter som floskler. Robert Harris verkar dessutom plötsligt ha lånat inspiration från myten om Påven Johanna. Inte den mest historiskt säkra skröna att bygga på och damma av när man ska gå mot klimax och välja en vinnande låt. Lawrence räddar en sköldpadda. Det går långsamt framåt. 

Nej, verkligheten överträffar dikten. Chockvågorna som gick genom världen när Bob från Chicago som hejar på Red Sox blev påve överträffar allt i den här filmen. En amerikan som påve? Som inte varit med i något försnack alls? Otänkbart! Fast inte nu längre. Men eftersom han varit i Peru kan han säkert spanska i alla fall, om han skulle behöva hålla ett peptalk på spanska alltså. Och måsarna med måsungarna på taket bredvid den vita röken var så mycket gulligare än sköldpaddan. Dessutom gick det fortare att rösta. Och terrorhot har vi nog av i verkligheten förutom att spränga Sixtinska kapellet med Michelangelos mästerverk i en fantasi.

Kul att veta: Miljöerna - inklusive Sixtinska kapellet - är återskapade i Cinecittà-studion i Rom

Regissören Edward Berger är tidigare mest känd för den  tyska Oscarsvinnaren På västfronten intet nytt. 

Thomas Alfredsson var påtänkt som regissör till filmen Konklaven och jobbade länge med att få igenom projektet. Som tack nämns han som exekutiv producent.