Vi är framme vid tredje och sista delen i serien om böcker på film. Den här gången vänder vi blickarna mot böcker i vardande … Författare som skriver bästsäljande klassiker, författare med skrivkramp och författare som kanske tar cred för något som de själva inte har skrivit? En diger lista för bibliofiler och cinefiler att mysa med tillsammans. Och ett tips för alla som är på jakt efter ett vintertema att följa: Författare i filmens värld …
Anonymous – Roland Emmerich (2011)
Böcker av Shakespeare brukar listas som bästsäljande klassiker. En sanning med modifikation eftersom böcker inte var en stor grej under den elisabetanska eran.
Filmen Anonymous ifrågasätter huruvida Shakespeare skrev allt det som hans namn står på idag. Vi ska komma ihåg att vi befinner oss i ett tidevarv innan boktryckarkonsten är uppfunnen – och innan det fanns copyright. Pjäsförfattare som levde på den här tiden snodde hejvilt. Kommer man inte på en originell idé själv, så rebootar man vad någon annan gjort. Kort sagt: inte alls som underhållningsindustrin är idag! (Hrmf …)
Rafe Spall spelar Shakespeare, Rhys Ifans spelar Edward de Vere, mannen som enligt Anonymous förmodligen skrivit alla Shakespeares verk … Rhys Ifans är annars mest känd som killen i grå kalsonger i det romantiska brittiska dramat Notting Hill – en film som är packad med böcker och är en fest för romantiskt lagda bibliofiler.
Hardcore Shakespeare-fans behöver inte känna sig upprörda – filmen Anonymous är en odelad hyllning till Shakespeares verk. Vem som än har skrivit dem.
The Wife – Björn Runge (2017)
Maken får Nobelpriset i litteratur, men som åskådare misstänker man att det i själva verket är frun som är det litterära geniet i familjen. Maken är möjligtvis bäst på området marknadsföring. Det här är litteraturvärldens svar på konstvärldens Big Eyes – Tim Burtons film om en verklig konstskandal där frun målade alla verk som mannen tog cred för. Men han var ju i alla fall bra på marknadsföring.
The Wife är baserad av en hyllad roman av Meg Wolitzer. Meg Wolitzer hyllade Björn Runge när hon var på besök på Bokmässan i Göteborg och hon var mycket nöjd med Björn Runges filmatisering. Nobelpriset finns förresten bara med i filmversionen – i boken åker paret till Finland för att ta emot ett obskyrt, påhittat, finskt litteraturpris. Givetvis ger äkta Nobelprismiljöer i Stockholm filmen lite extra glans!
Både Glenn Close och hennes dotter Annie Starke är lysande – i samma roll! Glenn Close blev förresten Oscarsnominerad – som vanligt. (Åtta nomineringar utan någon vinst är faktiskt ett Oscarsrekord.)
To Walk Invisible: The Brontë Sisters – Sally Wainwright
(2016)
Tre fattiga prästdöttrar bestämmer sig för att bli självförsörjande som författare, under manliga pseudonymer. Kvinnonamn säljer inte lika bra och får definitivt inte lika bra recensioner.
De två äldsta systrarna i familjen har redan dött när filmen börjar. Brodern är helt oregerlig, alkoholist och drogberoende och möjligen spelberoende, och tar egentligen alldeles för stor och högljudd plats i hela filmen. Men ljunghedens färger är äkta och magiskt vackra, och man har ansträngt sig för att spela in så mycket som möjligt på plats.
Impromptu (Chopin, mon amour) – James Lapine (1991)
George Sand, journalist, romanförfattare, memoarförfattare … Hon är en av de mest franska kända författarna, hon var mer populär i hela Europa än Victor Hugo och Balzac tillsammans … och ja, hon skrev under manlig pseudonym. Detta är filmen om hennes skrivande – och hennes kärlek till det musikaliska geniet Frédéric Chopin – spelad av en ung Hugh Grant. Han är ännu mer tafatt här än i Notting Hill.
Murder, She Wrote (Mord och inga visor) – (pilotavsnitt 1984)
Att skriva under manlig pseudonym var länge det normala för kvinnliga författare – speciellt om de skrev deckare och thrillers. Agatha Christie var 25 år gammal när hon uppfann Hercule Poirot och hon bestämde sig för att INTE välja pseudonym. Sedan dess har det gått inflation i användandet av ordet “deckardrottning“. Men någon måste ju vara pionjär.
Miss Marple är inte den första kvinnliga deckaren. Inte heller den första kvinnliga deckaren som Agatha Christie skrivit om – men hon är den första som blev världsberömd. En av de som gestaltat Miss Marple på film är underbara, folkkära Angela Lansbury som fick en egen serie där hon spelar en kombination av framgångsrik deckardrottning à la Christie – och smart detektiv à la Miss Marple. Redan i pilotavsnittet får vi en fiktiv inblick i skrivande och förlagsindustri – och dödsfallen hopar sig.
Stranger than Fiction – Marc Forster (2006)
Emma Thompson spelar författaren, Will Ferrell spelar mannen som plötsligt börjar höra en berättarröst i sitt huvud. Är han verklig eller bara en litterär karaktär och hinner han hitta sin författare innan hans livsmanus går åt pipsvängen?
The Reader – Stephen Daldry (2008)
Författarjaget, berättaren i filmen, minns tillbaka på en dödsdömd romans med högläsning som förspel – och efterspel. Filmen – och boken – ställer sig frågan om läskunskaper är en förutsättning för att kunna ifrågasätta vad som händer i samhället, och om analfabeter har samma möjligheter till att ifrågasätta, utmana och delta i civil olydnad när makten har fel. Manus av David Hare, efter bokförlagan av Bernhard Schlink. Kate Winslet vann en rad priser för sin huvudroll – inklusive en Oscar.
Midnight in Paris – Woody Allen (2011)
Amerikansk författare har skrivkramp, vandrar runt i Paris och hamnar via ett tidsglapp i 1920-talets Paris, blir kompis med F. Scott Fitzgerald (The Great Gatsby) och Ernest Hemingway och Gertrude Stein (som haft den allra bästa bokhandeln i Paris genom alla tider …?) och plötsligt lossnar skrivkrampen! Vem skulle inte vilja ha litterär input från Hemingway och redigeringsråd från Gertrud Stein? Woody Allens mest framgångsrika film genom tiderna.
The Shining – Stanley Kubrick (1980)
Författare med skrivkramp – igen. Men är det inte smartare att gå en promenad i Paris istället för att stänga in sig på ett övergivet hotell och skiva samma mening om och om igen?
The Shining är den roligaste komedi som någonsin gjorts om skrivkramp. Filmen där Jack Nicholsson spelar galen från start till mål är en klassiker som brukar räknas som “bästa skräckfilmen någonsin” av filmtyckare och filmvetare och alla som älskar Stanley Kubrick (det räknas alltså inte som komedi).
Jack sitter och skriver samma mening om och om igen … och för bestsellerförfattare som Stephen King, som klämmer ur sig tjocka böcker i rasande fart, är förmodligen skrivkramp den största skräcken av dem alla. Och att inte klara av att skriva bra slut.
(Många misstänker att författaren i It (Det), spelad av James McAvoy i nyfilmatiseringen, han som aldrig kan skriva ett bra slut, är ett förtäckt porträtt av King själv. King har problem med att skriva slut.)
Emily – Frances O’Connor (2022)
Får du inte nog av Brontë fantasier … så finns det en splitterny biopic som bara heter Emily Om Emily Brontë, fast inte bara. Brorsan spelas av Fionn Whitehead, killen från Dunkirk, och är lika jobbig som alltid. Regissören Frances O’Connor är mest känd som skådespelare, till exempel i Mansfield Park.
Little Women – Greta Gerwig (2019)
Jo March drömmer om att bli författare. Hon får slita hårt för att uppnå sin dröm … och i den här filmversionen har Greta Gerwig lagt till en metafiktiv twist om hur författaren till Little Women själv fick kompromissa för att få igenom sitt manus. Louisa M. Alcott vävde in självbiografiska drag i Little Women, så det är inte en alltför långsökt twist. På ett sätt kan man se det som att Alcott får en sentida upprättelse.
Det här är förresten den sjunde gången som Little Women filmatiseras. Få amerikanska klassiker har adapterats så många gånger.
Böcker om böcker som inte blivit film – än …
Många filmer är baserade på böcker, och många böcker handlar om böcker … Vi avslutar listan med fem fina bonustips på vad som skulle kunna bli framtida filmer om böcker … Baserade på böcker om böcker.
Handbok för superhjältar – Elias och Agnes Våhlund
Liten mobbad flicka hittar magisk bok – och får superkrafter. Lite som en ny twist på The NeverEnding Story. Snyggt tecknad serie i mangastil, och givetvis bör detta bli animefilm!
Bokälskare – Emily Henry
En parodi på Hallmark filmer, och även You’ve Got Mail, och intrigen är i högsta grad filmisk. De två huvudpersonerna är en agent respektive en förläggare. Emily Henry har tidigare skrivit Strandläsning – som handlar om författare med skrivkramp. Det är trevligare med skrivkramp på en sandstrand än på ett ödsligt hotell.
Bokhandeln i Bloomsbury – Annie Darling
Fyra böcker om en bokhandel i Bloomsbury, där kollegorna och vännerna Posy, Nina, Verity, Tom och Mattie pratar böcker, bakverk – och film. Toms analys av Gasljus med Ingrid Bergman är klockren, och något alla borde få ta del av.
Utloggad – Lilly Emme
En skarp satir över bokindustrin, med agenter, förläggare, författare och hoppfulla “övriga”, som är mycket vänligare än den J.K. Rowling skapade i The Silkworm, men även mycket träffande. Och alla ska vara “närvarande” på nätet hela tiden. Priset: folk är aldrig helt närvarande någonstans, var de än befinner sig. Allt ska filtreras, fotograferas, kommenteras, läggas upp och samla gilla-poäng. En story att gilla. Med stor filmisk potential.
Tilly och bokvandrarna
Tilly kan dyka in i vilken bok som helst och småprata med karaktärerna – eller så kommer Anne på Grönkulla och Alice i Underlandet till bokhandeln och pratar med Tilly. Givetvis är Tilly utvald till att rädda den magiska bokvärlden. The NeverEnding Story på speed.
