BOK: Vänd tillbaka av Harlan Coben - Short cut till Netflix manus direkt

Titel: Vänd tillbaka

Författare: Harlan Coben

Serie: Myron Bolitar

Antal sidor: 361

Utgivningsdatum: 2025-01-09

Förlag: Bookmark 

Översättare: Jan Risheden

Originaltitel: Think Twice

ISBN: 9789189889712

Om du har läst en Harlan Coben roman tidigare, eller om du har sett någon av hans serier på Netflix och gillat dem, så kommer du inte att bli besviken.

Om du har läst många Harlan Coben böcker (och sett alla serierna) så kommer du att känna igen dig så pass mycket att du förmodligen kommer att ligga steget före både amatörerna och FBI-agenterna och lösa mordet på ett tidigt stadium.

Det här är del två i Harlan Cobens serie om sportagenten Myron Bolitar, och nej, du behöver inte vara sportintresserad eller kunna något om basket för att hänga med.

Premissen är att Myrons klient Greg Downing dog för tre år sedan, och nu kommer två FBI-agenter och säger att Greg har fejkat sin egen död och är misstänkt för dubbelmord.

Myron är den typen av amatördeckare som inte lämnar något till proffsen. Med sin kollega Win tar han upp jakten på sanningen och snart är de en gigantisk komplott på spåren. Givetvis är en sportnörd mycket bättre än FBI-agenter på allting ("suspense of disbelief").

Myron och Win har som vanligt sitt "witty banter" och sina gemensamma popkulturella favoriter när de är på krim-mystie-roadtrip tillsammans.  (Myron och Win hade förresten passat i en Tarantino-film...) 

Det är mycket dialog. Åttioplus procent av boken är dialogdriven. Det känns som om Harlan Coben passar på att göra grundjobbet för nästa Netflix-serie som han ska skriva manus till och skriver tv-manus späckat med dialoger direkt. Det känns mycket mindre "roman" än Harlan Cobens tidiga verk.

Men du kommer ändå att känna igen allt från tidigare Harlan Cobens, från den döda personen som återuppstår eller verkar återuppstå, till den väntade "oväntade" twisten på slutet.

Det är lättläst och lättlöst. Det här borde passa som läsning och lyssning för alla som gillar standardthrillers med pigga, pratsamma huvudpersoner. Med Harlan Coben så vet du vad du har och vad du får. Det är inte konstigt att hans thrillers alltid debuterar som etta på Netflix-toppen. 

Det negativa är bara att Harlan Coben numera verkar vara fången i sin egen framgångsformula. Om du konsumerat för många thrillers på raken så känner du igen dig allt för mycket och överraskningarna blir inte överraskningar, utan bara precis vad du väntade dig. 

Harlan Coben har skrivit - och håller på att skriva - flera olika serier. Det är dock åtta år sedan den förra Myron-boken så för att hänga med i det finstilta när det gäller familj-vänner-klienter-relationer kan det vara bra att läsa om den första boken. Bisakerna och bihandlingarna och de mänskliga relationerna är det finaste i kråksången.

BOK: Bokhandeln vid havet - Mer trauma och drama än romans och feelgood

Titel: Bokhandeln vid havet

Författare: Kristan Higgins
Antal sidor: 457

Utgivningsdatum: 2024-08-07

Förlag: Printz

Översättare: Pia Printz

Originaltitel: A Little Ray of Sunshine

ISBN: 9789177718697

Harlow Smith lär lyckligt singel, hyr en lägenhet i sin morfars hus på Cape Cod, driver ortens bokhandel och trivs med livet i allmänhet. Familjen Smith är ortens "eftersträvansvärda familj" och Harlow är känd som "den tråkiga systern". Detta kommer att förändras när en tonåring vid namn Matthew Walker kliver in i bokhandeln, på jakt efter sin biologiska moder.

Harlow adopterade bort sin son för sjutton år sedan och svimmar prompt när han dyker upp, medan Matthews snälla mamma som fött upp honom blir chockad över sonens tilltag, eftersom hon aldrig fått veta att han är på jakt efter sitt biologiska arv.

Marknadsföringen går in för feelgood och  romance. Internationellt kallas "feelgood" ofta för "women's literature". När man läser det här kan man förstå varför. Det blir ingen romantisk komedi som utlovat, det blir ingen komedi över huvud taget (vilket är en stor del av framgånen i feelgood och "chicklit" som lockar både kvinnliga och m anliga läsare i alla åldrar). Faktum är att det är mer "trauma" och "drama". Kvinnor som pratar sina problem. Ältar sina problem. Han sa, hon sa,  hen sa att du sa, jag trodde att jag kände att du kände och så vidare. Boken hade lätt kunnat vara 200-300 sidor kortare.

Det hade behövts mer fart och fläkt. Roliga karaktärer är: morfar och hunden. Slut på listan.

Som så ofta i sådana här "lilla bokhandeln" historier är det svårt att förstå hur det går ihop för hyran och lönerna ... sagostunder och aktiviteter är gratis. Folk köper sina böcker på Amazon eller laddar ner till sin Kindle. Eller laddar ner för att lyssna. Ändå finns så många böcker med fysiska bokhandlar som klarar av att försörja en massa folk trots att de inte har koll på debit och kredit och verkar ha massor av utgifter för i stort sett inga inkomster.

Det är missvisande att marknadsföra boken som romance. "The male lead" figurerar knappt i handlingen och romansen reduceras till de sista sidorna för att ge huvudpersonen " det lyckliga slutet". För en huvudperson kan ju inte fortsätta att vara lyckligt singel? Boken har en klar "soft girl" vinkling. Som så många böcker idag i genren "women's literature", det verkar vara skrivet av hemmafruar för hemmafruar där kvinnor diskuterar vad det innebär att vara förälder.  

Författaren har i alla fall jobbat hårt för att skriva in alla trendiga ämnen i boken, från transpersoner till elbilar. Det diskuteras missbruksproblem, alkoholism, droger, lesbiska bröllop och global uppvärmning. Det är föredömligt att den lilla orten på vischan innehåller precis allt. Inklusive laddstolpar. Men romance säljer för att det alltid innehåller en liten gnutta eskapism. Lika säkert som att deckare säljer för att de levererar en trygg värld där alla brott löses. Här finns plats för allt -  utom eskapism från vardagens trendande problem.

FILMKRÖNIKA: Mad About The Boy - Toy boy trenden i modern film

Toy boy trenden har tagit filmvärlden med storm under de senaste åren. Visst verkar det som en självklarhet (och en jämställdhetsgrej) att även yngre killar måste få chans på roller, få chans på prinsessan ... eller för den delen få chans på den återvändande romcom drottningen Bridget Jones. 

Vi passar på att lista några av de bästa och mest omtalade filmerna från 2000-talet och kompletterar med några gamla godingar från 1980- och 1990-talen. 

Vem tycker du är filmhistoriens bästa toy boy? Leo Woodall, Ed Sheeran, Hugh Grant, Ryan Gosling, Robert Pattinson, Nicolas Cage ... eller någon annan?

Vi listar, hyllar och analyserar. Massor av filmtips utlovas.

Smaklig filmfest!

Bridget Jones: Mad About the Boy (2025) - Regi: Michael Morris

Helen Fieldings skapelse Bridget Jones är som alltid trendkänslig. Hon har slutat röka och räkna kalorier och drömma om Hugh Grant och hon har skaffat en yngre älskare. Som till och med får göra en Darcy och stajla i våt vit skjorta.
Den unge Roxter (Leo Woodall) är miljömedveten och passar bra att mysa med på en pittoresk kulle som i One Day - där Leo Woodall slog igenom. 

Eftersom Chiwetel Ejiofor är åtta år yngre än Bridget Jones skådespelerskan Renée Zellweger borde han också få status som trendhärskande "yngre älskare". Hur som helst. Bridget Jones två nya kärleksintressen är ett avbrott från de första filmerna med de närmare decenniet äldre män som hon brukade vela mellan.

När det gäller birollerna så har Bridget Jones franchisen har en lång lista av toy boys att falla tillbaka på.

I Bridget Jones: The Edge of Reason (regi: Beeban Kidron) fick Shazzer ihop det med Jed, en ung bad boy på stranden, vars skål med kokain av misstag hamnade i Bridgets bagage. Och i Bridget Jones's Baby (regi: Sharon Maguire, som även regisserat Bridget Jones's Diary) var det Miranda, en annan av Bridgets kompisar, som fick ihop det med Richard-Curtis-favoriten Ed Sheeran. (Notera att Bridget Jones: Mad About the Boy är den första Bridget Jones filmen med en manlig regissör - en minoritet i Bridget Jones franchisen).

Kanske förebådade Ed Sheerans gästspel i Bridget Jones serien den våg av popstjärne-boy-band-och-Harry-Styles-fanfiction som bland annat ledde till...

 
The Idea of You (2024) - Regi: Michael Showalter

Det började som Harry-Styles-fanfiction, eller också inte ... Därom tvistar fansen. Hur som helst: det började med en bästsäljande roman av Robinne Lee och det slutade med en hyllad film. Anne Hathaway spelar mamman som tar med sin dotter på musikfestival för att lyssna på ett One Direction liknande band ... där hon får ihop det med Harry Styles karaktären, en ung brittisk popstjärna som alla vill ha. Verklighetens Harry Styles lär ha haft en toy boy fling med regissören Olivia Wilde.

Om du inte gillar Harry Styles eller någon annan medlem av valfritt brittiskt pojkband ... Don't Worry Darling. Det finns de som vill ha annat... och annat serveras i en lång rad Nicole Kidman filmer.


A Family Affair (2024) - Regi: Richard LaGravenese 

Nicole Kidman spelar singelmamman som får ihop det med sin dotters chef, en egotrippad skådespelare som ser ut som Zac Ephron och som behöver sättas på plats. Sedan blir han rena rama drömkillen.

Nicole Kidman har förresten en lång historia av att ha ihop det med yngre och ibland till och med kortare män i fiktionens värld. Till exempel Tom Cruise i Days of Thunder, Alexander Skarsgård i Big Little Lies och den där plastiga toy boy modellen från Triangle of Sadness i Babygirl. 

Harris Dickinsons roll som Carl i Triangle of Sadness är såklart också en toy boy roll. Han förväntar sig att bli försörjd, eftersom han är en ung, snygg modell (än så länge) och han oroar sig över att hans utseende ska bli sämre - triangelrynkan mellan ögonen är ett steg i fel riktning. Moderna toy boys förväntar sig så klart inte att bli försörjda utan plockar upp notan varannan gång eller, som i Big Little Lies, varenda gång. (Det kan förresten vara intressant att se Triangle of Sadness och Babygirl back-to-back och jämföra hur det är att vara toy boy till Dolores de Leons eller Nicole Kidmans respektive karaktärer ...)

Nicole Kidman följde upp rollen som Alexander Skarsgårds fru i Big Little Lies med att spela hans mamma i deras nästa gemensamma filmprojekt. Oedipus hade hashtaggat ett grattis och ett hjärtligt gilla ...

Vilket för oss vidare till ...


Mamma Mia! (2008) - Regi: Phyllida Lloyd

Does your mother know ... är en rätt så gubbsjuk låt av ABBA-gubbarna. Men i Mamma Mia! filmen blir den helt underbar  och subversiv när rollerna är ombytta. Vi befinner oss på en grekisk strand, det skojas om Oedipus och Tanya (Christine Baranski) sliter ut en hel strand full av unga, heta "toy boys" som alla är ännu sötare än Ken. Det enda som är synd är att myten om att de pimplade ouzu hela dagen under inspelningen tydligen inte är sann ...

I uppföljaren Mamma Mia! Here We Go Again blir Andy Garcia Chers toy boy. Garcia klämde även in sig i scener där han inte skulle vara med enligt manus ... Men vem vill inte se Cher tolka ABBA från första parkett, när man ändå har en gratisbiljett?


Moonstruck - Mångalen (1987) - Regi: Norman Jewison

Andy Garcia är inte den förste yngre man som fallit huvudstupa för Chers charm. Chers bästa romantiska komedi är onekligen Moonstruck där hon spelar mot Nicolas Cage. Egentligen ska Loretta (Cher) gifta sig med den äldre brodern, men så träffar hon hans tjugo år yngre bror (Cage) och så är det klippt. Moonstruck är ett bra exempel på högkvalitativ romantisk komedi från ett decennium då man satsade på genren och gav den allt från bra manus till snyggt foto ... och stora filmstjärnor. Prisregnet följde lika säkert som dåtidens brev på posten.

Moonstruck vann tre Oscars för Bästa originalmanus, Bästa kvinnliga huvudroll (Cher) och Bästa kvinnliga biroll (Dukakis). Filmen var även Oscarsnominerad för Bästa film, Bästa regi och Bästa manliga biroll (Gardenia). Cher och Dukakis vann också var sin Golden Globe.


Barbie (2023) - Regi: Greta Gerwig

Ken. Det ultimata valet som toy boy. Ja, han är ju för tusan en pojke som är en leksak i en låda! Barbies partner var ursprungligen en tonåring och Ryan Gosling är egentligen alldeles för gammal för rollen. Men strunt samma.

Alla Kens i filmen spelar sina roller som om de är blåsta, tonåriga beachbabes och alla Barbies spelar sina roller som om de är vuxna, smarta, karriärkvinnor. Filmen Barbie har alltså den högsta kvoten av toy boys i världshistorien.

Och glöm inte Allan. Ännu en pojke som är en leksak. Som alla glömmer bort. Trots att han kan ha alla Kens kläder på sig.

PS. Många blandar ihop Ryan och Ryan. Den andre Ryan, Ryan Reynolds, har haft toy boy rollen i The Proposal, där Sandra Bullock spelade hans chef och kärleksintresse. En snygg "gender reversal" mot den uppsjö av filmer där yngre kvinnliga sekreterare eller assistenter eller praktikanter får ihop det med den äldre manliga chefen. 

Legally Blonde (2001) - Regi: Robert Luketic

Innan Barbie fanns, fanns Legally Blonde. En ohämmad hyllning till färgen rosa och ett blont yrväder som tar världen med storm. Amanda Browns roman har även blivit framgångsrik och hyllad Broadwaymusikal (ja, den har även spelats i Sverige). Nu till filmen. Reese Witherspoons bästa (något äldre) vän i filmen spelas av Jennifer Coolidge och med lite fina tips får Coolidge ihop det med snygg ung UPS-kille. Eller ... de kanske egentligen är jämngamla? Det är lätt att se framför sig bilden av den alltid så coola, snygga och roliga Coolidge med en beundrande toy boy ...  speciellt efter hennes insats i American Pie filmerna. "I got some scotch. Aged 18 years, the way I like it." Jennifer Coolidge är helt enkelt en MILC. Mother I Like to Celebrate.

Water for Elephants (2011)  - Regi: Francis Lawrence

Robert Pattinson spelade Reese Witherspoons son i filmatiseringen av William Thackerays briljanta klassiker Vanity Fair (som Hugh Grant refererade till på en Oscarsgala får några år sedan. Amerikanerna trodde han hyllade modemagasinet Vanity Fair och deras efterfest - vissa lever helt enkelt i en partybubbla ...). Nästa gång Pattinson och Witherspoon möttes på film spelade han hennes älskade. Water for Elephants är en ofta förbisedd och underskattad filmatisering av en historisk bästsäljande roman med cirkustema - och de båda skådespelarna är på topp under hela inspelningen och har fin personkemi. Scenversionen, en Broadwaymusikal, kom 2024.

Happiness for Beginners (2023) - Regi: Vicky Wight

Reese Witherspoon har bland annat varit med i trenden "promenera och hitta dig själv" filmer och Wild blev omåttligt framgångsrik. Happiness for Beginners är en senare film som rider på samma promenera-trend där Ellie Kemper och Luke Grimes promenerar, pratar och finner varandra. Hon är något äldre och nyligen frånskild, han är läkare och lillebroderns bästa vän. Båda två har sorgearbete att ta itu med. Romanen av Katherine Center kom ut 2015. 

Förresten. One Day författaren David Nichols hyllade roman Du är här kom ut 2024. Det är ännu en charmig roman om att promenera och finna sig själv ... och varandra. Lita på att toy boy och promenera trenderna inte är över ... än. Och att Du är här också kommer att bli film eller tv-serie.

The Jane Austen Book Club (2007) - Regi: Robin Swicord

Filmen är baserad på romansuccén från 2004 av Karen Joy Fowler. Maria Bello spelar Jocelyn, filmens "Emma", som likt Jane Austens hjältinna gillar att para ihop folk. Med bokklubben utarbetar Jocelyn en speciell plan, men den går snett när hon själv faller för den yngre man som hon hade vikt för någon annan ... Hugh Dancy gör här den klassiska Austen-Hugh-Grant rollen (se Sense and Sensibility), den missförstådde mannen som inte alltid är så vältalig men som har ett hjärta av guld när man väl lär känna honom. Och hans karaktär i filmen är en sci-fi nörd som älskar Ursula LeGuin. What's not to like?

Star Wars: Episode I – The Phantom Menace (1999) - Regi: George Lucas

En vuxen Natalie Portman i rollen som den politiskt intrigerande prinsessan träffar en liten tioårig äppelkindad pojke  som mekar med skrot och är intresserad av att leka racing ... Och detta ska vara upphovet till den största kärlekshistorien i galaxen?

Det här kan te sig mer obegripligt än att någon tyckte att Jar Jar Binks var en bra idé. Att yngre killar också ska få chans på prinsessan kan ses som en självklar fråga om jämställdhet. Men det finns väl gränser ... ? En toy boy som fortfarande leker med toys är väl lite för ung ... Och förhållandet hade varit gulligare om man inte vet om att den äppelkindade tioåringen kommer att bli Darth Vader, galaxens största skurk. Inte ens en genomgod prinsessa kunde rädda honom från mörkret ...


Top Gun (1986) - Regi: Tony Scott

Tom Cruise som Maverick får ihop det med sin snygga lärare (spelad av Kelly McGillis) på flygskolan. När han inte flirtar med Ice Man. Kom igen, take my breath away ... Följande år gifte sig Tom Cruise med Mimi Rogers och befäste ytterligare sin hunkiga "the younger man" status när han spelade mot tjusiga Gina Gershon i Cocktail. 

I sina tidiga filmer fick Tom-Cruise-karaktärerna ofta ihop det med äldre, smartare och coolare kvinnor. Som den där läkaren i Days of Thunder ... som spelades av Nikole Kidman. Som Cruise gifte sig med i verkligheten. Life imitates art.


Impromptu - Chopin, Mon Amour (1991) - Regi: James Lapine 

Bridget Jones fantiserar inte längre om Hugh Grant ... men Hugh Grant kan trösta sig med att en gång i tiden hade han Leo Woodalls roll. Alltså: den yngre mannen som får en snygg, smart, cool och kultiverad kvinnas hjärta att klappa. Den något äldre kvinnan i kompositören Frédéric Chopins liv är George Sand (australiensiska Judy Davis gör en av sina bästa roller) och de möts i romantiska Paris. George Sand heter egentligen Aurore Dupin och är en känd bästsäljarförfattare som har antagit ett manligt namn för att bli tagen på allvar. Den svenska titeln Chopin, Mon Amour gör det direkt klart vilken kompositör det kommer att handla om. En av Hugh Grants bästa romantiska filmer efter klassikern Maurice. 

BOK: Demon Copperhead - En modern amerikansk twist på Charles Dickens David Copperfield

Titel: Demon Copperhead

Författare: Barbara Kingsolver

Vinnare av: Pulitzerpriset 

Antal sidor: 589

Utgivningsdatum: 2024-07-17

Förlag: Norstedts

Översättare: Sofia Nordin Fischer

Originaltitel: Demon Copperhead

ISBN: 9789113130545

"Romanen sjuder av ömhet och hjärtskärande sorg" Göteborgs-Posten

"måste-läsning om att vara människa som berör på djupet och bär på både hopp och medmänsklighet." M-Magasin

"underhållande, berörande och fartfyllt" Tidningen Vi

"Varje sida är ett litet mästerverk i sig" Lerums Tidning

"en bladvändare" Borås Tidning

"både lika spännande som genuint relevant" ETC

"en läsfest" BTJ

Barbara Kingsolvers Demon Copperhead är en modern variant på Charles Dickens David Copperfield, med samma ambitioner. Vi får följa huvudpersonens vedermödor från födelsen till genomslaget att bli hjälte i sitt eget liv. Fast vad just detta betyder har förändrats från Copperfields till Copperheads dagar. Copperfield blir till sist berömd författare (precis som Dickens själv) - Copperheads dröm är att en gång få se havet och att bli ren från droger, han har redan konstaterat att hjältar inte bryr sig om vischan --- till och med popkulturens superhjältar bryr sig bara om storstäderna.

Demon Copperhead får själv fixa med sin entré till livet, på ett linoliumbadrumsgolv i en husvagn. Hans tonåriga mamma är utslagen av droger och knappt vid medvetande. Demons barndom präglas av mammans missbruk och död, styvfaderns misshandel, otaliga fosterhemsplaceringar, mer misshandel och mer missbruk.

Fattigdom är normen

Vi befinner oss i Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar. Fattigdomen är vardag, men det är 1980-tal, Demon lär sig att vara charmig, le och säga tack och att vara vänlig mot sina medmänniskor, och det finns gott om trevligt folk bland husvagnsmänniskorna, som familjen Peggot. Sedan kommer internet och lär folk att det är meningen att man ska vara bättre än alla andra och hata på andra ... Vad hände med leenden och artighet? För Demon är fattigdom normen, liksom att läkemedelsindustrin marknadsför opioder här och det gör de redan utsatta ännu mer utsatta. Det blir till en missbruksepidemi som slår hårt mot hela området.

Genetisk lotterivinst

Demon Copperhead har några fördelar för att ta sig fram, det genetiska lotteriet har gett honom utseende och charm, kopparfärgat hår och en talang för fotboll. Lägg till detta mörk humor och en instinkt för att överleva. Och en stark dröm om att få se havet.

Fotbollen verkar bli vägen ut från fattigdom, men då skadar Demon knäet och får droger som gör honom beroende. Drömmen nu är inte att bli hjälte i sitt eget liv (ett parafraserat citat från David Copperfield), utan bara att överleva och att bli ren.


Lågmäld berättare

Demon Copperhead är en lågmäld och vitsig berättare, boken är som en lång lång countrysång. Precis när det inte ska kunna bli värre blir det värre.

Lee County, Virginia, är i området kring Appalacherna som drabbades av kol- och tobaksindustrins kollaps men sedan bara lämnas det vind får våg. Företag, politiker, makthavare tycks ha glömt bort området, och det är inget som man hör talas om speiellt mycket när europeiska media rapporterar från USA. I eleändets spår kommer de stora medicinföretagen som till exempel.

Cynisk försäljningsstrategi

Purdue Pharma som ser sina möjligheter att göra vinster. Det är ett cyniskt och beräknande tillvägagångssätt och som leder till den stora opiumtragedin.

Barndomsskildringen i boken utspelar sig på 1980-talet, antalet barn som blir omhändertagna i området Kentucky, West Virginia och Virginia, det område som drabbades av opiumtragedin bara ökar. Det senaste decenniet innan boken publicerades hade antalet stigit kting tjugo procent.


Gementsamt med Dickens

Något som den nutidda pulitzerprisvinnande författaren Kingsolver har gemensamt med den viktorianska superstjärnan Dickens är ett brinnande sociala patos, en vilja att skildra hur det går för oskyldiga barn som har "oturen" på sin sida, och en kunskap om det område de skriver om.

Det kan givetvis roa fans av klassisk litteratur att läsa Dickens och Kingsolver sida vid sida och konstatera att det finns så mycket som överrensstämmer böckerna emellan. Namnen är så lika att man bitvis som läsare börjar kalla de nya karaktärerna för Charles Dickens välbekanta namn. Yrkena är uppdaterade, men man känner också igen dem. Liksom alla delar av Demon Copperheads utmanande livsresa. Demon jobbar bland annat med tobaksskörd och sopsortering och hans liv ligger inte långt från de trasiga rännstenspojkar som Dickens beskrev.

Trivsam gryta puttrar  

Men det finns alltid små ljus i mörkret. Här i form av den stora släkten Peggot som alltid verkar bo kvar bredvid Demons gamla födelseplats, en husvagn som direkt blir uthyrd till nästa olycksfall. Peggots delar alltid med sig, både av värme och kärlek och den gryta som alltid trivsamt står och puttrar någonstans i periferin.

Givetvis vill Kingsolver visa den värme och den kärlek och den medmänsklighet som finns i hennes eget uppväxtområde. "Hillbillyland" kan vara så mycket. Trollhasseln blommar hoppfullt och alla har smeknamn med egna historier och i jämförelsen med staden och landet så drar landet alltid det längsta strået. Så kan också den amerikanska drömmen skildras.


David Copperfields berömda Harry Potter koppling

Vill du åtnjuta David Copperfield filmatiserad?  Kanske som bakgrundsresearch innan du tar dig an Demon Copperhead? Då rekommenderas den utmärkta BBC-serien från 1999 med bland andra Maggie Smith, Ian McKellen, Dawn French och Bob Hoskins i rollistan. Mycket trogen och välcastad filmatisering och som den unge David Copperfield ser vi den framtida Harry Potter pojken debutera som skådespelare: Daniel Radcliffe. Som under filmatiseringen fick möta många av sina framtida Harry Potter kollegor. Senare har David Copperfield bland annat filmats med en på tok för gammal Dev Patel i huvudrollen ... vilket gör att hela temat med barnarbete och barnmisshandel helt försvinner.

BOK: Bridget Jones: Mad about the Boy - boken bakom succéfilmen

Bridget Jones 

Bridget Jones fjärde biofilm slår redan rekord när det gäller förhandsbokningar ....

Hur bra är boken? Vi har läst den.



Boken utspelar sig tjugo år efter Helen Fieldings första roman, Bridget Jones Dagbok. Lever Bridget och hennes Mark Darcy lyckliga tillsammans? Icke. Off stage (eller off book) som i ett grekiskt drama har det mesta utspelat sig - Bridget och Mark har gift sig, de har fått två barn Mabel och Billy, och Mark har dött. WTF? Att ha ihjäl den mest omtyckta karaktären i Bridget Jones serien är varken smart eller populärt. Det är en enkel cop out för att få handling i den senaste boken. Bridget Jones är alltså singel igen. Och på jakt efter en man.

Handlingen Mad About the Boy börjar fyra år efter Marks död. Och Briget Jones bestämmer sig för att börja dejta igen. Precis som i den första dagboken skriver hon maniskt upp vikt och kalorier och hur många enheter alkohol hon intager. Men istället för antal cigaretter skriver hon upp antal Nicorette ... liksom så många andra har Bridget drabbats av Londons förföljelse av rökare. Annars är det sms-meddelande, grejer på Twitter (som inte bytt namn till X än) och Botox. Är det en representativ bild av en Bridget i London? Det verkar snarare som en amerikansk donna.


Något som har trendat i de senaste årens filmer och TV-serier är äldre kvinnor som får ihop det med yngre män. Det får även Bridget.

Annars har hon en flirt med en gift lärare.

Det här är att köra franchisen i botten.

BOK: Post Mortem - David Lagercrantz skapar skarp satir om den svenske kulturmannen

Titel: Post Mortem

Författare: David Lagercrantz

Serie: Rekke och Vargas (del 3)

Antal sidor: 339

Utgivningsdatum: 2025-01-15

Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113102627


Det finns dussindeckare och så finns det David Lagercrantz. Han serverar aldrig något halvkokt. Efter en del "true crime" och tre Millennium böcker ... det här kan vara David Lagercrantz bästa hitintills. I alla fall den roligaste. "Write what you know, know what you write ..."  David Lagercrantz kan kulturmän. Han kan också Östermalm, förlagsvärlden, nöjesvärlden ... och vet vad som sades i en granskning som SVT:s Uppdrag granskning fegt nog aldrig sände. Observera att detta är en roman, detta är fiktion ... David går inte i Baby Reindeer fällan. Men alla som läser om boken, alla som läser boken, boken om den svenska förlagsvärldens eget Weinsteinliknande bläckfisk, med maktmissbrukande tentakler i allt, de kan tänka själva och lägga ihop ett plus ett. Hämnd serveras inte halvkokt och halvfärdig.

I grund och botten är Post mortem en tragisk historia, en dubbelt tragisk historia som utspelar sig 1988 och 2008. Det första fallet, det mord som inträffar 1988 i bokens dåtid, berövar en ung talangfull spansk författare hennes liv ... och världen förvägras hennes författargärning som spås ha blivit storartad. Tragiskt är också den "vänskap" som gått från nyhetens behag till daglig mental misshandel. Dag trodde att "Pompe" var hans vän. Tänk så fel Dag hade.

Det är lätt att se likheterna mellan Dag och David. David har själv talat öppet om en roadtrip från helvetet som inspirerat honom. En vän som tog för sig och växte på hans bekostnad. En vän som inte var en vän utan ett slags parasit. Dag och David har namn som börjar på samma bokstav, de har båda två berömda fäder som de skrivit om, de är båda två duktiga och uppskattade författare som andra författare verkar vara lite lagom avundsjuka på, de har båda två vackra, smarta, effektiva fruar. Förmodligen har David inte ett barn som spelar Chopin hela dagarna (det låter alltför påfrestande för att få finnas i verkligheten ...) men man vet aldrig.

Hans Rekke, seriens detektiv, har också drag av David Lagercrantz. Smart, smal, välutbildad, välartikulerad och vldigt stilig i välskräddade kläder.

Hans sidekick Vargas är ... mindre lyckad. Duon påminner såklart om Elizabeth Georges Lynley och Havers, men medan Havers känns som en riktig person är Vargas mer som en standardmodell påklistrat tuff förortsbrud som blivit över från tunna blå linjen. Ich att slänga drinakr omkring sig är så 1930-tal (där tuffa brudar gjorde sånt och det inte kändes mossigt).

David lär ha vairt inspirerad av sitt möte med Zlatan och velat ha en duo där ena halvan är från Östermalm och den adnra från orten ... Men det hade ärligt talat varit roligare att ha Zlatan som decakre. Han pratar grandiost om sig själv i tredje person och han berhöver inte slänga drinkar omtkring sig som en 1930-tals brud för han har inget sådant mindervärdeskompex.

En annan författare, Pontus Bremer, går istället runt och håller hov och pratar på sant Zlatan-manér om sig i tredje person ... medan han är övertygad om sin egen förträfflighet. Både som författare och som deckare. Hans Rekke får konkurrens ... eller snarare ett komplement. Bremer får gärna komma tillbaka, det är roligt med "over the top" karaktärer som inte är helt sympatiska. Rekke och Vargas är båda två så jättesnälla. Och Vargas är mest upptagen med en sidohistoria om att hon får missfall. Triggervarning där. Det hade författaren sluppit med Zlatan som deckare.

Några roliga små iakttagelser: En bekant tyckte det var festligt att de unga kilalrna gillade Celine Dion - blir det någon gay love story? Nix. Det var så klart författaren Celine de snackade om. Men ... för en hel Mello-ESC-HBTQI+värld är så klart 1988 året då Celine Dion vann Eurovision Song Contest och skapade historia. Go Canada! FAst det var ju Luxemburg som vann ... Har David Lagerxrants missat det eller bara driver han med oss`?

Och Vargas iranske pojkvän säger att han "spelar allan" när han tuffar till sig. Eh ... säger någon över huvud taget "spela allan" någon gång efter de svartvita pilsnerfilmernas tid? Eftersom Vargas själv ibland beter sig som en screwballbrud från 1930-talet så kanske de båda rest till år 2008 från tidigare decennier? Det skulle förklara en hel del daterat språk.

David har helt klart roligare med deckargenren när han får hitta på själv utan att någon lägger sig i hur en franchise ska vara, som i fallet med Millennium, det här är bitvis storslagen och mycket skarp, rolig satir. Men boken hade kunnat vara tajtare och kortare. Satir gör sig bäst i det lilla formatet. Och visst finns det kopplingar till Davids Millennium-tid. Återigen ... det här handlar om Män som hatar kvinnor. Män med makt som kan och har råd att dölja det och som utåt marknadsför sig själv som samhällets stöttepelare. "Alla vet". Men ingen gör något. Alla är rädda. Till och med SVT:s Uppdrag granskning. Undantaget är David Lagercrantz. Som när man tänker efter inte alls är speciellt lik bokens (delvisa) alter ego Dag. Dag oroar sig för mycket. Hade han outat demonen själv ... hade slutet blivit ett annat och ett mycket lyckligare sådant.

BOK: Förbindelsen - Marie-Antoinette och Axel von Fersen, 1700-talets it-couple, får sin egen bok lagom till Valentine's Day ....

Titel: Förbindelsen

Författare: Kristina Ekero Eriksson

Utgivningsdatum: 2025-01-31

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113122519

Dödsdömd tonårskärlek mot alla odds ligger högt på listorna när det gäller dagens romance och Young Adult titlar. Det här är en verklig historia om två kärlekskranka tonåringar som möts i Paris. Den handlar om 1700-talets mest omskvallrade "it-couple": Marie-Antionette och Axel von Fersen. Fransk drottning, svensk tjejtjusare, dödlig utgång.

De två blivande turturduvorna träffas för första gången när de är arton år gamla. Vi vet att deras kärlek är dödsdömd. Men de unga tu kämpar på mot alla odds och boken är som en thriller där vi får följa de två huvudpersonerna medan åren går ... och flera kända personer gör biroller eller cameos som det så fint heter på filmspråk. Bland berömda cameos märks George Washington, blivande förste president i det nya landet USA, och den svenske Gustav III som mest av allt är intresserad av skådespel. När den unge Gustav får välja present på ett julklappsbord och väljer en fin solfjäder framför en värja (och andra maskulina vapen) blir folk i omgivningen bestörta och chockerade. Så tänker man bara: lille gosse, om du hade levat idag hade du kunnat vara programledare för Melodifestivalen ... Och mycket lyckligare. Medan heteromännen byter kanal och letar efter en lång, lång dokumentär om krig och antika vapen?

Född i fel tid

Fler än Gustav verkar ha fötts till fel tid. Marie-Antionette hade kunnat vara en framgångsrik influencer och modeskapare idag. Och hon hade sluppit gifta sig som minderårig. Vad den unga Marie-Antoinette utsätts för är fruktansvärt. Att som barnbrud bli "såld" till ett annat land och att inte få ta någonting med sig. Inte ens sin älskade mops. Det är fruktansvärt grymt. Som ung kronprinsessa är hon populär. När hon är arton och hennes man är nitton blir de kung och drottning. De är för unga och för impulsiva för ett sådant ansvar. För att använda modern terminologi: den unga drottningen verkar drabbas av spelberoende. Bara en enda vända kort till och så ska lyckan vända ... Det spelar ingen roll hur rik en spelmissbrukare är, allt försvinner. Idag har till exempel kända fotbollsspelare berättat att de kunde spela bort sin lön som ligger på miljoner pund eller dollar och bli utfattiga. Marie-Antionette hade ingen egen lön, hon fick be sin make kung Ludvig XVI om pengar. Hennes spelskulder uppgick då (omräknat till dagens värde) till 35 miljoner kronor. Sedan drabbades hon också av shoppingmissbruk. Då kan man inte säga att "diamonds are a girls best friend". 

Dyr i drift

Axel von Fersen var också dyr i drift och i brev som kopierats i boken skriver han ständigt hem till sin far efter mer pengar. Fadern påpekar att snart blir alla hans yngre syskon utan underhåll, eftersom äldste sonen spenderat allt. Just den gången ville Axel att hans far och namne skulle köpa ett regemente till honom. Han fick regementet.

Författaren påpekar en gång att Axel inte tänkte på tullavgifter när han promenerade runt i Paris och förundrades över utbudet. Det där är knappast utmärkande bara för Axel och för folk som levde på 1700-talet. Nej, få människor idag, ens med alla de nyhetsflöden vi har, tänker på tullavgifter, i alla fall innan Trump började prata vitt och brett om tullar. Och få tänker på varför saker från vissa kinesiska sajter är så billiga och vem som får betala priset för det. När det gäller tullar ... kriget i landet som kommer att bli USA, och som Axel von Fersen deltar i med sitt franska regemente, började också med ett bråk om tullar. Tullar är tydligen ingenting man ska ta lätt på. Ett berömt teparty satte igång kriget, ett krig som Frankrike oklokt gav sig in i och detta dränerade den franska stadskassan. Krig är dyrare än bakelser, spelskulder och diamanter. Sammantaget.

Eva Ekeblad i två nya böcker ... på samma dag!

En rolig detalj när det gäller kända släktingar: Axel von Fersens moster var den första kvinnan som valdes in i vetenskapsakademin. Eva Ekeblad, född De la Gardie, uppfann bland annat helt fantastiska saker som man kan göra med nymodigheten potatis. Som ett potatispuder som blev mycket populärt bland adeln och en dryck som kallas brännvin och som blev mycket populär bland alla andra.

I boken Älskade knöl skriver Hannu Sarenström att Marie-Antoinette lär ha haft potatisblommor som dekoration i sin håruppsättning ... och givetvis skriver han om Axel von Fersens berömda moster och hennes fantastiska uppfinningar.  Hade det funnits ett populärt Nobelpris att rösta fram vid den här tiden hade det varit uppenbart vem som skulle ha varit vinnaren. Naturbaserat smink ligger förresten åter i tiden.

Det är rätt intressant att Eva Ekeblad förekommer i två böcker som utkommer samma månad, ja faktiskt är de utgivna på exakt samma dag. Det borde man skåla för ... Kan ni komma på någon passande dryck?

En riktig bladvändare

Förbindelsen är en rafflande historia som är konstruerad som en riktigt välskriven bladvändare, där man växlar huvudperson hela tiden, en historia som lätt fångar upp läsaren och där många av berättelsens huvudpersoner själva kommer själva till tals genom brev och dagboksanteckningar. 

Ett givet val till Valentine's Day. Eller till vilken dag som helst.

Filmfavoriter som roar kungligt

När det gäller rafflande historier: Många började följa Greven av Monte Cristo på SVT under julhelgen, intrigerna kretsar bland annat kring rojalistiska anhängare och Napoleons anhängare. Den rojalistiska sidan drar det längsta strået och den som är kung under seriens gång, Ludvig XVIII, är Marie-Antoinettes make Ludvig XVI:s bror. 

När det gäller Marie-Antoinette har hon porträtterats på film många gånger, mest känd är förmodligen Sofia Coppolas film Marie-Antionette med Kirsten Dunst i huvudrollen. Svenske Axel von Fersen spelas här av irländaren Jamie Dornan - senare världsberömd i Fifty Shades trilogin. Men nog var forna tiders affärer betydligt mer spicy ... ?! I alla fall i Förbindelsen.

FILM: Venom: The Last Dance - Tragiskt slut på bullrig trilogi

 

Venom: The Last Dance

Regi: Kelly Marcel, 

Medverkande: Tom Hardy, Chiwetel Ejiofor, Juno Temple, Stephen Graham, Rhys Ifans med flera.

Betyg: 2

Det är dags för sista dansen för Tom Hardy & Co - och det sker till tonerna av ABBA:s Dancing Queen. Annars är det mest buller och bång.

Det känns som om det har gått en hel evighet, men alla tre filmerna med Tom Hardy i rollerna som journalisten Eddie Brock och symbioten Venom (med röst som kakmonstret) utspelar sig tydligen inom ett år. Tom Hardy ser ut som om han åldrats minst tio år. Han hasar runt i foppatofflor och mixar tequila och inleder filmen med ett snabbt skämt om att multiversum är tröttsamt.

Saker som också är tröttsamma:

-konspirationsteorier (speciellt konspirationsteorier om fuffens i öknen)

-utomjordingar

-jätteödlor

-utomjordingar som ser ut som jätteödlor

-terminator-oförstörbara-antagonister 

-CGI-fajter som pågår i evigheter 

-brinnande rockringar som karaktärer hoppar genom (ringarna fungerar tydligen både för multiversum-mellan-versum-hoppande och rymdrese-hoppande inom ett universum?)

Venom kör check-check-check-check ... på alla sakerna på listan.

 Upplopp och Blodbad och Buller

Tidigare skurkar i trilogin har hetat Riot och Carnage (alltså Upplopp och Blodbad) vilket ger en fingervisning om hur bullriga filmerna är. Ironiskt nog sägs det att de utomjordiska symbioterna (av vilka Venom är en) är känsliga för ljud. Man skulle aldrig tro det med tanke på hur mycket skrammel och buller och bång de ställer till med. Tomma tunnor skramlar mest.

Den nye skurken spelas av Andy Serkis, visserligen en bra skådis som många minns som Gollum i Sagan om Ringen filmerna, men skurken är ett bottennapp. Han sitter på resterna av en Game of Thrones tron någonstans utanför universum (utanför multiversum?) och vill förstöra hela universum och han är förbannad på allt och alla ... mest av allt på symbioterna som han skapade och som svek honom. Enbart en nyckel kan göra honom fri .... och gissa vad, det är Venom och Eddie Brock som har den nyckeln! Nyckeln försvinner om en av dem dör. Så lösningen är ju enkel. Allt liv på alla planeter i hela universum (kanske i hela multiversum ...?) mot Eddie eller Venom. Och på köpet får du en kortare film. Jag vet vilket förslag jag röstar på ...

Superkraft: att skicka ödlepost genom rockringar

Skurkens superkraft - förutom att sitta och sura och göra en Game of Thrones spoof - är att skicka ödlor genom brinnande rockringar. En av dem är på jakt efter Eddie och Venom och ödlan dör inte ens när den körs genom en flygplansmotor. Det finns gränser hur oförstörbara skurkar och skurkhejdukar får vara innan spänningen helt dör. Till och med raptorerna i Jurassic Park hade kunnat oskadliggöras av att malas ner av en flygplansmotor på full effekt. Okej, det sägs att det inte är en ödla utan en xenophage. Ha. Potatismos, potatispuré... Det ser  ut som en ödla, det krälar som en ödla, det väsnas som en ödla ... vi kan lika gärna kalla det en ödla. En ödla som är för ful och för dåligt ritad för att kvala in i Jurassic Park serien, så deras VFX och CGI team gav de misslyckade resterna till Marvel ... ?

Ödlan kan inte se nyckeln om inte Venom förvandlar sig helt. Halvt går bra. Ändå kör Venom en HEL förvandling ... inte för att rädda livet på Eddie eller för att rädda universum utan för att dansa med Mrs. Chen på ett casino i Las Vegas. Dancing Queen är tydligen för oemotståndlig för bara en halv förvandling ... Suck.

Jaha, så är den där skrikande ödlan där igen. 

Gullig amerikansk kärnfamilj på roadtrip med walesare

Det finns en sidohistoria med amerikanska familjevärderingar och en gullig familj ledd av walesaren Rhys Ifans (som stolt visade upp sina gråa kalsingar i Notting Hill). Familjen vill gärna se utomjordingar. I alla fall tills de mött utomjordingarna.

Positivt är att Juno Temple inte spelar en forskare som verkar helt galen (något forskare ofta är i comic book movies). Negativt är ... allt oväsen. Komedin och bromancen mellan Eddie och Venom har blivit gammal och stel, att prata med sig själv och ha ticks ... vem bryr sig, alla pratar med sig själva nu för tiden med olika mobiltelefonbehör. Och gjorde inte Deadpool och Wolverine samma typ av "jag skiter i allt medan jag räddar universum" actionbuddykomedi för ett litet tag sedan? Och dessutom mycket bättre?

Folk som samlar på comic book movies kan glädjas åt mycket extramaterial, både om den här filmen och om hela trilogin. 

Bartender laddar för en runda till ... ?

De som mot förmodan inte har fått nog av Venom ... kan trösta sig med bonusscenen där en bartender snubblar av en liten bit av Venom som blev kvar i ett provrör. 

Det är aldrig över. 

Förrän alla i hela världen slutar köpa biobiljetter till trötta superhjältefilmer.  Ett sådant scenario skulle till och med ta död på ödlorna som kan överleva att mosas i flygplansmotorer.

Finns det något som Venom: The Last Dance gör bättre än sina två bullriga föregångare? Ja. Den debuterande regissören och tillika (veteran-)manusförfattaren Kelly Marcel är bättre på att fånga vemodet och känslorna mellan Eddie och Venom. Men roligt blir det aldrig. Snarare ledsamt och tragiskt.