FILM: Arne Sucksdorff - Samlade verk - 100 års jubileum för en av Sveriges största filmare!

Arne Sucksdorff: Samlade verk

- Ett stort äventyr med en stor filmare!


Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det nu att få tag på samtliga Arne Sucksdorffs filmer i nyrestaurerat skick, lagom till Arne Sucksdorffs 100-års jubileum. Här finns fyra långfilmer, en prisbelönt TV-serie (som när den gick i Sveriges television hade 4,5 miljoner tittare) och 16 kortfilmer - filmer som förutom en Oscarsstatyett vunnit filmpriser i Cannes, Berlin och Venedig.

Dessutom innehåller boxen Arne Sucksdorff: Samlade verk en längre intervju med Arne Sucksdorff, gjord av Stefan Jarl, ett nyskrivet filmhäfte och nya introduktioner till alla långfilmerna och TV-serien.

Det är som bäddat för Arne Sucksdorff film-festival, där en filmare som fortfarande räknas som en av världens största filmregissörer och dokumentärfilmare hyllas.

Det stora äventyret

Arne Sucksdorffs första långfilm Det stora äventyret (1953) är både en nationell och en internationell filmklassiker. Den svenska naturen skildras på ett spännande, dramatiskt och exotiskt sätt med lodjur och rävungar och en oemotståndlig utter i huvudrollerna. Det klassiska greppet för att få till en spännande handling är att använda en katalysator, att introducera ett främmande element eller en ny person till det etablerade persongalleriet. Som att en mystisk främling anländer (det fungerar redan i de gamla antika dramerna). Sucksdorff använder precis samma grepp. Främlingen här är ett lodjur och lodjurets ankomst rubbar alla de invanda cirklarna. Rävhonan kan inte jaga på sina gamla invanda jaktmarker, eftersom där nu finns revirmarkeringar av ett nytt, större rovdjur, och hon väljer att istället jaga på människornas marker - utan att inse att hon därmed kommer närmare ett ännu större och farligare rovdjur än lodjuret. Mötet med människan leder till att både rävhonan och alla hennes ungar utom en får sätta livet till.



En omaka vänskap

Samspelet mellan en rävunge och en utterunge hör till de komiska inslagen i filmen. Det är en udda vänskap, men de två tycks gilla att leka tillsammans.

Längtan till naturen, snarare än till skolsalen, är tydlig när två unga pojkar skildras. För människorna är ju också en del av naturens kretslopp.

Det är svårt att inte gripas av och identifiera sig med de båda pojkar som räddar och adopterar och tämjer en utter, kallad "Utti", och känner sig närmare naturen än civilisationen. Uttern och naturen är det stora äventyret för dem. Motsättningen "natur och kultur" har väl aldrig skildrats tydligare och här är det naturen som lockar.

Alla huvudrollsinnehavare i Det stora äventyret är djur och barn, och alla medverkande är amatörer. Arne Sucksdorff skymtar själv förbi i en liten roll som pojkarnas oförstående far, som inte förstår varför de vill ha en egen hund.

Det stora äventyret hyllades både nationellt och internationellt och kammade hem de finaste filmpriserna både i Cannes och Berlin - en unik dubbel.

Arne Sucksdorff (manus och regi) samarbetade med sin fru Astrid Bergman (foto), om filmens tillkomst. De båda bröderna som adopterar en utter spelas av Anders Nohrborg och Kjell Sucksdorff (Arnes son) - som även i filmen heter Anders och Kjell.


En dyrbar filmhistoria

Det stora äventyret tog tid att göra och räknar man med förberedelserna tog filmen ännu längre tid.  Alla Arne Sucksdorffs kortfilmer pekar fram mot succén med Det stora äventyret (1953) och även En djungelsaga (1957).

Samtliga av Sucksdorffs kortfilmer finns inkluderade i boxen. Bland annat den Oscarsbelönade Människor i stad (1947), Venedigprisade Uppbrott (1948) och de tre Cannesprisade Skuggor över snön (1945), Indisk by (1951) och Vinden och floden (1953).

Arne Sucksdorff och Astrid Bergman Sucksdorff bytte ut Sverige mot Indien först i kortfilmerna och sedan i långfilmernas värld.

Långfilmen En djungelsaga (1957) är inspelad på plats i Bastars djungelområde i centrala Indien. Även i denna film finns en ung pojke i huvudrollen, men här har han en tam leopard och inte en tam utter som husdjur. Det är Sucksdorffs enda färgfilm och det var på den tiden den dyraste film som gjorts i Sverige - tre år tillbringades i Indiens djungler med sex ton medhavd filmutrustning. Filmen nominerades till Guldpalmen i Cannes och blev en kritikerrosad film som än idag anses vara ett mästerverk. Musiken är av Ravi Shankar (Polarpriset 1998) som senare influerade Beatles musik, bland annat genom att vara George Harrisons musikaliska guru.


Med fokus på tjuvjakt och miljöförstöring

Pojken i trädet (1961) är Sucksdorffs enda renodlade spelfilm - men här handlar det för en gångs skull inte om barn, utan om tonåringar på glid. Tomas Bolme (känd som rösten till Tintin) gör här sin första filmroll och i en annan roll syns en ung Björn Gustafsson (känd som rösten till Alfons Åberg och som Dynamit-Harry i Jönssonligan). Pojken i trädet blev ett stort misslyckande, folk som ville se en Sucksdoff film förväntade sig gulliga djur och söta små barn, inte sura tonåringar. Ingen av de medverkande är någon James Dean i Ung rebell. Men temat med ofrihet, krocken mellan natur och civilisation, och kritiken mot tjuvjakt är lika aktuell än idag. En ny uppmärksammad bok, Vid vägs ände, sätter fokus på hur tjuvjakt förstör ekosystemet och bidrar till att utrota djur. Tjuvjakt är även en inkörsport till tyngre kriminalitet, som pengatvätt och internationell droghandel. Idag inser folk i mycket större utsträckning vilken fara som tjuvjakt utgör och som så ofta låg Arne Sucksdorff långt före sin tid.
Som vanligt var Sucksdorff perfektionist när det gällde det visuella och det finns inte en enda dålig eller medelmåttig bild i filmen. Originalmusiken som skrevs direkt för filmen av Quincy Jones (Polarpriset 1994) förhöjer den visuella upplevelsen och driver fram historien och gör filmen till sin tids snyggaste musikvideo.


Det hotade djurlivet i Brasilien

Mitt hem är Copacabana (1965), om gatubarn i Rio de Janeiros slum, blev Sucksdorffs sista långfilm för biograferna. Även här spelar musiken en stor roll, med sambatoner som lättar upp ett mörkt tema om barn som far illa. Filmen spelades in på plats i Brasilien, där Sucksdorff skulle arbeta en tid som filmlärare, och där han sedan blev kvar i tjugofem år. Han räknas som grundare till den brasilianska filmskolan Cinema Novo, och han filmade och fotograferade naturen i Brasilien och gjorde ett enormt arbete för att rädda Pantanal för eftervärlden. I den framgångsrika och kritikerrosade TV-serien På jordens baksida (1972) porträtterar Sucksdorff våtmarken i Pantanal, söder om Amazonasdjungeln i Brasilien, där ett av världens mest unika djur- och växtliv finns.

Det finns även Sucksdorff filmer som aldrig blev av. Som en film som Sucksdorff planerat för att sätta fokus på hur tjuvjakt i Brasilien håller på att utrota flera djurarter, samtidigt som jakten har direkta kopplingar till kokainhandeln. Även kriminella organisationer har sitt ekosystem. Men Sucksdorff fick aldrig denna film finansierad, kanske ett alldeles för farligt ämne för att locka intressenter? Än idag dödas många av de människor och viltvårdare som försöker skydda djur från tjuvskytte och olaglig handel.

Arne Sucksdorffs filmer är på många sätt rykande aktuella än idag - och givetvis en visuell fest att njuta av.

Läs även om tjuvjakt och utrotningshotade djur idag - Vid vägs ände:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/22328-litteratur-ola-jennersten-tom-svensson-vid-vags-ande-om-arbetet-med-att-radda-varldens-noshorningar-elefanter-och-tigrar



Belinda Graham