fredag 18 november 2016

Nina Burton Augustprisfavorit med Erasmus av Rotterdam

 Nina Burton Foto Caroline Andersson

Nina Burton om 1500-talets medierevolution och dess stjärna Erasmus av Rotterdam

Det är alldeles för trångt på bokmässan. Det är folk överallt.
Erasmus av Rotterdam klagade på bokmässan. För stor, för högljudd, för mycket trängsel. Redan då. På 1500-talet. Men det gällde så klart bokmässan i Frankfurt. En bokmässa som är mycket större och lite äldre (med några århundraden) än den mysiga lilla (i alla fall relativt lilla) Bokmässan i Göteborg.

Erasmus av Rotterdam själv hade ju fått sitt namn efter sjöfartens skyddshelgon.
Nina Burton
Gutenberggalaxens nova - En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution
ISBN: 9789100158972
Förlag: Bonniers


Nina Burton Foto Caroline Andersson
Nina Burton Foto Caroline Andersson
Någonstans i vimlet finns Erasmus
Fast det finns de som klagar på för mycket folk och alldeles för trångt även i Göteborg. Men man vill ju vara där i vimlet och alla kändisarna ska ha klart sina böcker till Bokmässan! Det där har inte heller förändrats sedan Erasmus dagar. Hans anteckningar vittnar om hur intensivt han arbetar för att få klart sin nya volym med brev till bokmässan i Frankfurt, och Erasmus brevvolymer var den tidens heta kulturkändisskvaller.
Alla vill veta: Vem brevväxlar Erasmus med? Vad skriver han till vem? Är han verkligen i maskopi med den där upprorsmakaren Luther?
På spaning efter Nina Burton
I trängseln på årets Bokmässa i Göteborg spanas det lite extra efter Nina Burton. Hennes bok Gutenberggalaxens nova är klar lagom till Bokmässan och storfavorit till Augustprisnominering och förhoppningsvis vinst. Hennes senaste essäböcker är Den nya kvinnostaden (2005) som Augustprisnominerades och Flodernas bok (2012) som fick Stora Fackbokspriset. 2016 är det alltså dags för Gutenberggalaxens nova - En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution.
Slumpens möte
Som synes investerar Nina Burton mycket tid i sina välskrivna och noggrant researchade böcker. Men i inledningen av Gutenberggalaxens nova avslöjar hon att det var en slump att hon fastnade för Erasmus av Rotterdam och hon återger humoristiskt ett möte med en kufisk bokhandlare i ett antikvariat på Bäumleingasse i Basel.
Hon gör också historiska promenader i Erasmus fotspår. Det finns fler historiska promenader i Basel, men Erasmus dyker upp även på dem. Historierna korsas hela tiden. Vilket kanske inte är så konstigt. Erasmus av Rotterdam var stjärnan i den gutenbergska medierevolutionen som på 1500-talet förändrade Europa. Han stod bakom en femtedel av alla nyutgivna böcker och kallades för hela Europas lärare.
På strövtåg genom Europa
Att läsa Nina Burton är som att ge sig ut på ett strövtåg tillsammans med någon som kan konsten att berätta medryckande. Man märker inte hur långt man har gått, för man vill ju vidare och man har så roligt under tiden.
Och tiden går.
Men tiden har också stått stilla. Så mycket känns aktuellt och angeläget än idag. Eller: åter igen idag.
I boken finns Albrecht Dürer, Hans Holbein d.y., Thomas More, Paracelsus och Luther, den tidens kejsare, påvar, regenter och revoltörer ... alla hade något att göra med Erasmus, eller tvärtom.
Ett myller av möten
Ibland har man en bild av forntidens skribenter som om de satt isolerade, i stil med munkar i kloster, och bara skrev och skrev. Erasmus reste mycket. Han var tidigt i England, som privatlärare, och blev vän med Thomas More. Nina Burton skriver att de hade samma sorts humor och gillade samma sorts böcker. Det hade varit kul att få veta vad de skrattade åt och vad de läste tillsammans! Om det hade bokbytardagar, vad rekommenderade de då till varandra? Humor är annars inget som man brukar förknippa med bilden av Thomas More idag, i nutida filmer och TV-serier framstår han som gravallvarlig och högtidlig hela tiden.
Erasmus citeras flitigt
När England gick från katolskt till protestantiskt land var Mores dagar räknade. Konkurrensen, med Boleyns i spetsen, använde sig faktiskt av Erasmus citat.
Vilket visar att Erasmus var så bra på att uttrycka sig att alla ville ha honom på sin sida. Eller att Erasmus var så diplomatisk att vem som helst kunde få för sig att han var just deras förkämpe.
Erasmus var inte för de religionsstrider som skakade världen, han trodde på diplomati och han var inte vän med Luther, som han tyckte var alldeles för obstinat och rigid och fanatisk (och saknade humor). Svenskarna följde Luthers väg. Engelsmännen valde Erasmus. Den gyllene medelvägen. Den engelska kyrkan kunde alltså fortsätta att ha massor av konst, musik och skönhetsupplevelser, de slapp tråkiga påbud och vitkalkade väggar.
1500-talet runt hörnet
Nina Burtons essäberättelse om Erasmus får hela tiden 1500-talet att verka mycket nära i tid. Det är som om det finns kvar, bara runt hörnet ... Erasmus tips för hur man skriver bra finns fortfarande kvar. "Show not tell" är en klassiker. Satirskriften Dårskapens lov fick folk att småskratta åt överheten. Adagia gjorde sägesätt från antiken populära igen, som "in vino veritas". Colloquia är en standardguide i stilistik.
Burton visar också hur han lade grunden för den blomstrande kulturen i det elisabetanska England och hur han influerade verk som Hamlet, King Lear, Stormen och Richard II.
Resor och personliga möten
Erasmus tillbringade mycket tid med att resa Det verkar som om han red runt i hela Europa, för att prata med folk. Två veckor hit och tre veckor dit. Vad hade folk för kläder på den tiden som gjorde att de kunde rida runt i ur och skur och ändå överleva?
En av Nina Burtons trevligaste anekdoter är vad som hänt med de olika statyerna av Erasmus av Rotterdam. Den i trä hamnade så småningom i ett buddhisttempel i Japan. Statyn hade blivit galjonsfigur på ett holländskt skepp med namnet Erasmus. 1598 skulle skeppet tillsammans med fyra andra ingå i en expedition till Sydamerika. I Magellans sund försvann fyra skepp på grund av hårda stormar och kanonader från spanjorer och portugiser. År 1600 kom det överlevande skeppet fram till Japan.
Styrmannen William Adams bar försiktigt iland galjonsfiguren Erasmus av Rotterdam och delade även med sig av den holländska skeppsbyggnadskonsten, så under hans ledning fick Nagasaki sitt första varv. William Adams eget liv låter som något från en äventyrsroman - han blev bland annat en samuraj och kom att inspirera romanen Shogun. Erasmusskulpturen blev en symbol för Japans sjöfart. Passande.
Erasmus av Rotterdam själv hade ju fått sitt namn efter sjöfartens skyddshelgon.
En man för alla tider
Att tillbringa tid i Nina Burtons text är som att ge sig ut på en resa, till sjöss eller till fots eller till häst, och man är alltid lika nyfiken på vad som ska avslöjas i nästa kapitel. Hur utbildningsväsendet i England grundandes eller hur många intriger som pågår på bokmässan eller hur religionskrig uppstår eller hur konstnärer fikade efter rekommendationsbrev.
Nina Burton påpekar att Erasmus återkommer gång på gång i historien. Erasmus var uppskattad under upplysningen, hyllad av Voltaire, Kant och Goethe. Existentialismen gillade Erasmus syn på den fria viljan. Ekumeniska rörelser framhöll att han hade varit en pacifistisk pionjär. Under andra världskriget togs hans tankar fram igen, som en av historiens ljusglimtar.
En man för alla tider - det kan man verkligen kalla Erasmus.
Studenter som inte kan sin Erasmus
"EU:s internationella studentprogram fick hans namn. Men eftersom det förflutnas räckvidd nu drastiskt krympt blev han okänd för 2000-talets studenter. Hans nyanser fastnade aldrig på samma sätt som revoltörernas våldsamma paroller" påpekar Nina Burton.
Nu är det dags att damma av Erasmus igen. Hans tänkande behövs mer än någonsin. Vår tid behöver humanismen mer än någonsin.
Det här är en angelägen, viktig, briljant och underhållande bok som Erasmus skulle ha varit stolt över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar