BOK: Tänk som Truls - 11 miljoner professionella pingisspelare i Kina (men de tänker inte som Truls)

Titel: Tänk som Truls

Författare: Truls Möregårdh, Carl Möregårdh
Format: Danskt band
Språk: Svenska
Utgiven: 2025-05-22
ISBN: 9789180026895
Förlag: Mondial



FAKTARUTA
Namn: Truls Möregårdh
Född: 16 februari 2002
Känd som: En av världens bästa bordtennisspelare (och han säger att det är okej att kalla bordtennis för pingis) och nu även författare till Tänk som Truls.
Bor: i Malmö.
Klubb: Eslövs AI.
Tränare: Malte Möregårdh, hans fem år äldre storebror.
Världsrankning: Topp-tio - som bäst topp-tre i världen, etta i Europa.
Några meriter: VM-silver i singel 2021, VM-brons i singel 2025, OS-silver i singel och OS-silver i lag i Paris 2024, VM-brons i lag 2018, EM-guld i lag 2023 (Sveriges första guld på 21 år), vinnare av Europe Smash i Malmö 2025 (första europé att vinna en Smash - högsta divisionen inom bordtennis), vinnare av WTT Champions Montpeiller 2025. Framröstad av svenska folket till vinnare av Radiosportens Jerringpris 2024 på Idrottsgalan. Armand Duplantis blev tvåa, med OS-guld och världsrekord.



"Hur gör du egentligen, Truls? Hur har du blivit så bra?" Ungefär så löd frågorna från förbluffade journalister under den magiska OS-sommaren i Paris. Den här boken är Truls egna utförliga svar på de frågorna. Hur han gör. Hur han blivit så bra. Och hur du själv kan göra för att bli så bra som möjligt på vad du själv väljer att bli bra på. Pingis ... eller något annat. Tänk som Truls.



Är man som alla andra vinner man inte två OS-silver i Paris 2024 och blir den förste europé någonsin att vinna en Smash - Europe Smash i Malmö 2025. En stor dag för svensk pingis - och en stor dag för europeisk pingis.


I Kina finns 11 miljoner professionella pingisspelare. Mer än hela Sveriges befolkning. Det storsatsas i tidig ålder. Detsamma gäller unga japaner ... detsamma gäller nästan överallt i Asien och i stora delar av resten av världen. Sverige hade halkat efter, och den svenska modellen hade inte fungerat sedan J-O Waldners dagar. Carl Möregårdh skriver att han insåg att det var dags att tänka nytt ... något som han var van vid från livet som företagare. Idrottslegendarer lejs ofta in för att peppa företagare. Varför inte göra tvärtom? Ta in företagare för att peppa upp idrotten?


Vi är i en ny sportvärld. Bredd och topp utesluter inte varandra. Men medan svensk idrott satsade på bredd var Truls på det klara med att han ville bli topp. När andra barn åkte på ungdomsläger så stannade Truls hemma i Eslöv och tränade med äldre pingisspelare (som brorsan Malte) - eftersom det gav honom mer och han utvecklades mer. Alla behöver inte göra likadant. Alla har inte samma mål.


Truls pratar aldrig om uppoffringar som så många andra idrottare. Det är ingen uppoffring att spela pingis, för det är det roligaste som finns i hela världen.
Man slås tidigt av att Truls ledstjärna i livet är att ha kul. Hänga med kompisar, hitta mysiga lunchställen och caféer, prova nya kaffesmaker, äta sushi och lyssna på vinylskivor som avkoppling ... När det gäller träning så tränar Truls som han känner för. Känns det bra kör han mer, känns det inte så bra kör han mindre.


Detta påminner lite om Armand Duplantis tips i Sportspegeln, som fick Christian Olsson och Alhaji Jeng att få skrämselhicka. Tänk att man inte måste göra exakt likadant och exakt som det står på pappret! Att man kan gå på känsla! De flesta svenskar är väldigt rigida med sina papper och sina scheman. Och om de är sjuka eller skadade ska de "ta igen" förlorad tid och snart har de blivit ännu sämre ... istället för bättre. Tänker man som Truls (eller Duplantis) kan man vara lite snällare mot sig själv vissa dagar. Känslan vet. Man ska inte bara strunta i känslor.


Truls är känslomänniska och känslor är inte något dåligt. Är man bra på känslor och att visa känslor så ska man göra det. Det svenska idealet har länge varit Borg - Ice-Borg. Eller fåordige Stenmark. Jo. Men om man har en annan läggning? Truls berättar om ett par japanska syskon - en är extrovert, en är introvert, men båda får jobbet gjort. Båda använder sina styrkor. Känslorna kan vara en anledning 

till att publiken i Japan och Kina gett Truls sina hjärtan. De älskar det kreativa, känsliga och oberäkneliga. Alla kan inte - alla bör inte - spela som robotar. Speciellt inte när styrkan ligger någon annanstans.

Det bästa med OS-byn i Paris var den franska Michelinkockarna som varje dag gjorde små rätter. En framtida karriär för Truls kan vara pingismentor, tränare eller krögare. Man slås också av att tonen är så annorlunda mot att höra många andra idrottare som talar om sin regim, sin kost, sin träning, sina uppoffringar ... Inget julfirande med familjen, inget nyårsfirande, ingen god mat, inget gott att dricka ... isolerad från familj och vänner på en alptopp eller fjälltopp och det cyklas över hela Österrike innan man får lov att unna sig en kebab.


Mycket som Truls har skrivit är mumma för pingisälskande barn och ungdomar, där han berättar om sig själv och sina bästa tips och tricks och hur han gör de där till synes omöjliga och löjligt vackra och skojiga slagen som alla beundrar. Sista tipset är hur man gör en snake shot - slaget som alla snackar om, fortfarande, det som Truls gjorde i OS-finalen.


När Truls är i Kina och Japan står mängder av unga fans med gosedjur som ser ut som Truls och souvenirer som ser ut som Truls och boken Tänk som Truls ... som är skriven på svenska. De kanske tänker lära sig svenska. Eller så har de köpt boken för att titta på alla bilder av Truls. Det finns till och med barnbilder med - tre glada Möregårdhsbröder i Hovmantorp och senare Eslöv. Kawaii. En kompis påpekar att the-gingerbread-bake-off-shot säkert är inkluderat i boken för att utmana Edvin Anger om positionen som Sveriges mesta shirt-off sportmodell. Vem vet? Anger kan behöva reta sig på något annat än skidskyttar.

Harmoni och mående diskuteras mycket och grundligt. Det brukar vara så i Sverige. Samtidigt är väl Spaniens VM-vinnande fotbollslag (damer) och Frankrikes skidskyttelandslag de mest oharmoniska någonsin - och de vinner ändå. Som tjejerna själv uttryckte det: vi är här för att göra ett jobb.

Tänk som Truls är rekommenderad för läsålder 12-15 år. Om man gillar pingis och fakta om olika pingisslag kan man lika gärna läsa boken i lågstadiet - eller tidigare och ha någon äldre medläsare att diskutera med. Är pingis en sport som verkar kul att börja med, eller ... ?

Delarna om talangutveckling ska, enligt boken, vara något för föräldrar och tränare att tänka på, främst alla kapitel som är skrivna av Carl Möregårdh. Om man som barn är intresserad av pingis är man kanske inte så intresserad av att läsa om vad som föregår på en mäklarfirma. Eller hur man bäst uppmuntrar sina barn. Pingisen har alltid varit ett familjeprojekt, alla har varit involverade i "projekt pingis" hela tiden, i alla fall tills mellanbrodern Möregårdh avvek och utvecklade andra intressen.

Pingis är inte en svindyr materialsport, som till exempel skidåkning eller golf eller ridning, men den kan vara nog så tidskrävande på sitt sätt. För föräldrar eller anhöriga som inte har så mycket tid över kan läsningen om hur man stöttar sina barn bli en total "guilt trip read". För barn som är vana att klara sig själva med föräldrar som inte har tid över ... eller om man växer upp med en förälder som är sjuklig och som man själv hjälper till att ta hand om ... ja, man vet att man inte kan ställa krav på sportprylar och skjuts och resor och en massa annat. Det gäller bara att överleva dag-till-dag och göra läxor själv och laga mat själv och promenera själv om man ska hem till en kompis för att göra grupparbete.  Har förresten inte curlingföräldrar blivit omoderna? Är det vanligt att spendera helgen tillsammans med familjen? I en föreningsgemenskap? Där alla är intresserade av samma sak? Alla ser väldigt välartade ut på alla bilder, ljusa killar, ljusa flickvänner ... Det är lite som pingstkyrkan. Fast en sport. Clean cut.

Hur kommer det sig att sport blivit så högt rankat i Sverige? En tanke nu när det är JVM i ishockey dygnet runt på TV. Folk som håller på med sport blir automatiskt upphöjda till "hjältar" så fort de gör något. Inom alla andra områden, vad du än har för hobby, så vet du att du inte kommer att bli hjälteförklarad. Till exempel inom musik, teater, schack, animefilm, gaming, dans ... Under jullovet läste jag och en kompis Benjamin Ingrossos bok tillsammans (som råkar vara utgiven på samma förlag som Tänk som Truls) och ... vi reflekterade båda över att någon som är så bra på så mycket, som sång, dans, skådespel, musikal, kan ha så dålig självkänsla. Vilket är grundat i att sportkillar var det enda som räknades i skolan och lille Benjamin var bra på saker som inte räknades (sång, dans, musikaluppträdanden) ... och hur många regnbågsflaggor som än sätts upp på skolorna, så verkar inte attityderna i grunden förändras så mycket. Kompisen påpekade att hockeykillar och fotbollskillar har fortfarande högst status (och högst lön) och näst högst status är att vara ihop med en. WAG:s syftar inte till en  grupp tjejer som är ihop med musikalartister och dansare. Motsatt gäller dock inte - att det ger hög status att vara ihop med en hockeytjej eller fotbollstjej.

Sedan är det ju så att vilka sporter som räknas mest är olika i olika länder. Bordtennis är störst i olika asiatiska länder, som Kina och Japan,  cricket, rugby och fotboll är störst i hela Samväldet, fotboll som inte är fotboll är störst i USA och en biopic med Timothée Chalamet om den amerikanska bordtennisstärnan Marty Reisman lär väl knappast göra pingis mycket hetare i Nordamerika, trots att alla som är födda på 1990-talet och 2000-talet fantiserar om att bli ihop med Chalamet (Wonka-versionen alltså, inte Dylan-versionen).

Sverige verkar av någon anledning ha en viss sentimental, nostalgisk koppling till pingis, och mer om detta kan man läsa i förordet till Tänk som Truls, som är författat av David Lagercrantz. I boken finns också kapitel skrivna av anhöriga till Truls, som mamma Lena och storebror tränare Malte, och kapitel av bäste vännen David ... som är anledningen till att Truls bär det nu världsberömda armbandet med pärlor i färgerna baby blue, turkos och rosa, som symboliserar hopp, styrka och mod. Det sammanfattar allt som Truls ville ge David när han fick sin cancerdiagnos. De två vännerna har likadana armband. De spelar fortfarande för Eslöv tillsammans och har vunnit SM-guld tillsammans. 

Förresten. Frågan om "the silent H" i namnet Möregårdh (Moregard?) förblir obesvarad. Ett stavningsmysterium för resten av världen, utanför Sveriges gränser.