Betyg: 4
Titel: Sagan om ringen: Striden vid Rohan
Originaltitel: The Lord of the Rings: The War of the Rohirrim
Regi: Kenji Kamiyama,
En kavat rödhårig anime flicka som drivs av nyfikenhet, empati och en övernaturligt bra kontakt med djur och natur och all things wild ... Det här hade kunnat vara Hayao Miyazakis Nausicaä från Vindarnas dal. Eller valfri Miyazaki hjälte/hjältinna på äventyr. Dräp inte monstret, bli vän med det, och lyssna snällt på den gamla "häxan" för det hon vet är inte oviktigt. Miyazaki hade gillat. Likaså Julia Donaldson. Inledningsvis ser vi filmens protagonist Héra när hon får fin kontakt med en gigantisk rovfågel - som ser större ut än Daenerys berömda drakar i Game of Thrones serien.
Oj, vad fint. Så perfekt animerat, så lyhört skildrat, flicka och fågel, människa och best, i perfekt nyfiken harmoni. Vem studerar vem egentligen? Efter Miyazakis Pojken och hägern - nu ska vi få Flickan och örnen!
Ingen tråkig alv-hjältinna
Héra är en hjältinna som är mycket mer besläktad med klassiska japanska animehjältinnor av modell Miyazaki och hans efterföljare än alla de tråkiga alv-hjältinnor (alvinnor?) som vi fått möta i Tolkien filmatiseringar. Den enda som är lite intressant är Éowyn, spelad av Miranda Otto, och hennes röst berättar sagan.
Miljöerna tecknas i 3D ... och karaktärerna i 2D. Denna typ av högkvalitativ, mycket handtecknad, film brukar ta mycket längre att göra än den tid som faktiskt gick till Striden vid Rohan. Dessutom. Rohan är känt för att vara ett hästälskande folk och hästar är notoriskt svåra att animera. Gigantiska fantasyörnar är lättare att rita.
Ljuv magi mellan flicka och örn
Från början, från det första mötet mellan flicka och örn, uppstår ljuv magi. Man väntar sig att flickan ska flyga iväg på örnens rygg - ungefär som Nils Holgersson på Mårten Gås. Eller en drakryttare i varlfri fantasyroman. Det rids på drakar i allt från Eragon och Game of Thrones till Hans majestäts drake (om Napoleonkrigen) och Julia Donaldsons klassiska barnbok Zogg och de flygande doktorerna.
Men visst verkar en dunig fågel mycket mysigare än en fjällig drake. Som att flyga på en kudde!
Om man nu inte väljer den pälsfluffiga hunddraken i The NeverEnding Story. Den ser gosig ut.
Vem ska ärva Helms rustning?
Det andra man väntar sig, efter storyn "flickan och örnen" komplett med flygtur, är att Héra äntligen ska ta på sig den där legendariska rustningen som hört till hennes avlidne far Helm. Sedan kan hon flyga iväg på örnen, iklädd magisk osårbar rustning, och bomba de anfallande legosoldaterna och fiendearméerna med jättestora fågelbajspluttar.
Tänk hur det känns att få vanlig mås-guano på dig?! Tänk då hur mycket en gigantisk magisk örn kan bajsa ur sig!
Vad som faktiskt händer ... är att det inte blir så mycket av den potentiella filmen Flickan och örnen. Det blir ingen flygtur.
Örnen flyger till kusinen från landet
Hur hjälper örnen det förtryckta folken i Rohan? Blinka, och du missar det. Örnen flyger bara iväg med rustningen (som ser ut att vara packad i en Foodora ryggsäck) i klorna till en okänd kusin ... som du förmodligen glömt att hen fanns, eftersom han inte varit med i filmen sedan någon gång i början, och på två timmar hinner det rinna mycket vatten undre broarna.
Héra själv får nöja sig med att iklä sig Miss Havishams gamla brudklänning (Charles Dickens referens, Great Expectations) innan hon rider ut i strid.
Sur friare med tveksam uppvaktningsstrategi
Fienden är Wulf .... killen som friande till Héra i början av filmen.. Han blev nobbad. Alltså svär han att döda Héras båda bröder och hennes far )i den ordningen= - var i hela världen hände med "dinner and a movie" som uppvaktningsstrategi? Det är billigare att komma med choklad och blommor istället för med en armé av legosoldater.
Fullt av sagans troper
Filmen är full av troper. Ledaren som inte lyssnar på goda råd, förrädaren som sticker de egna i ryggen, fienden som förblindas av hämndbegär och som slutat tänka logiskt för länge sedan, och den godhjärtade lojale undersåten som fördrivs från kungadömmet för att han säger sanningen till ledaren.
Ledaren är Héras halsstarrige gamle far, och han lyssnar inte på någon annan i styrelserummet och har Brian Cox röst ... och är ganska lik Brian Cox karaktär i Succession.
Har kungligheter ingen ponny utan astma?
Avdelningen för ologiska saker ... En av kungasönerna har en ponny som uppenbarligen har astma och inte orkar springa med de andra hästarna. Han stannar och hostar istället. Det där är bara dumt. Kungligheter i ett kungadöme som Rohan som är känt för sina hästar borde ha tillgång till något bättre. Vanligtvis finns flera olika hästar att välja mellan för långritter och olika uppdrag. Héra som har den bästa personliga hästen som alla säger bara vill bära henne ... men den hästen kan plötsligt ta med sig både Héra och hennes döende far som är typ sex gånger så stor som Héra själv och hennes lillebror och ändå kan den hästen springa fortast. Det logiska för Héra hade varit att ta lillebrodern som inte väger så mycket. Så kan kungen själv få rida på astmaponnyn. Efter att ha skrämt bort alla lojala bundsförvanter.
Helm hyllas med klyfta
Det är en hel del hyllande av kungen Helm under filmens gång ... och han får ge namn till Helms klyfta.
Men vad vi ser av Helm är inte värt att hylla. Han är inte det minsta klyftig. Han lyssnar inte på råd, han är inte logisk, han litar på förrädare snarare än lojala undersåtar, han vägrar att evakuera staden trots att alla (utom förändraren) säger att det är den bästa planen ...
Och han smyger ut själv på planlösa gerillaattacker som hade fungerat bättre om han tagit med sig mer folk genom den hemliga tunneln.
Konstnärlig anime, episk musik
Som animefilm är Striden vid Rohan så klart lyckad - rent konstnärligt är det tyvärr sällan vi får se den här typen av animerad film, gjord med stor kärlek och stort kunnande. Musiken av Stephen Gallaghers är också episkt vacker. Manuset däremot, det hade kunnat putsas en hel del.
Som åskådare känns det märkligt att Helm ska hyllas och att Héra ska glömmas bort ... där hon rider iväg till spin-off-land på sin snabba häst.
Hjältinnans namn från Mortal Engines
Tilläggas bör att Tolkien nämner Helm och hans söner vid namn - men Helms dotter nämns inte vid namn. Teamet bakom filmen valde det heroiska namnet Héra (som råkade vara den isländska huvudrollsinnehavarens namn i deras Mortal Engines som också påminner om en Miyazaki film: Det levande slottet).
Hur kom filmen till?
Striden vid Rohan utspelar sig 183 år innan Peter Jacksons originaltrilogi och händelserna i mittenfilmen Sagan om ringen - Sagan om de två tornen. Peter Jacksons filmbolag filmbolag New Line Cinema behövde göra en ny film baserad på Tolkiens för att inte förlora rättigheterna. Jackson och hans manusförfattare Philippa Boyens gjorde slag i saken och bidrog till detta animerade äventyr.
Hornborgen vid Helms klyfta är även platsen för ett av de stora slagen i Sagan om de två tornen (2002).
Otto tillbaka som berättare
Fans av Tolkien kan glädja sig åt att Miranda Otto (i rollen som Éowyn) är tillbaka som filmens berättare. Christopher Lee dyker upp som trollkarlen Sauruman. Och två av skådespelarna som spelade hobbitar i originalfilmerna, Billy Boyd och Dominic Monaghan, gör rösterna till ett par orcher, vars uppdrag är att samla in ringar.
Héras uppdrag när filmen är slut är att söka upp Gandalf ... och där har vi ett uppslag till vad som kan hända när Héra ridit iväg till spin-off land. Plus att hon borde få den där fina flygturen på en jättefågel ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.