BOK: Jul på katthotellet - Säg mjau till livet och Räkholmen!

Författare: Jessica Devert

Titel: Jul på katthotellet

Förlag: Printz

Bland alla julböcker som välsignar marknaden i dessa tider så är Jul på katthotellet den kattigaste. "Säg mjau till livet," som Pelle Svanslös sjöng en gång i tiden ... och så fortsatte sången med "Ingen kan ha allting, men alla kan ha nåt, alltid kan man vifta med det lilla man har fått ..."

Nu har ju huvudpersonen i Jessika Deverts serie en hel del att vifta med. Jonna är en riktig dramaqueen som aldrig viftar bort problem i onödan, hon snarare förstorar dem och grottar ner sig i dem. Det här är den tredje boken om Jonna och hennes katter och hennes katthotell på Räkholmen. Det är lite som Lucy Foleys hundböcker, men med katter istället för hundar och massor av relationsintriger.

It's the most wonderful time of the year ...

Vi befinner oss i den mest hektiska tiden på året, strax före jul, Jonnas sambo Anita är i Spanien och plötsligt dyker Jonnas lillasyster Jessica upp. Jonna är tillräckligt stressad av katthotellet i juletid, men hon kan inte säga nej till sin vimsiga och krävande lillasyster. Hon vill säga nej, men storasysterrollen är en roll som kommer med förpliktelser.

Vintrigt triangeldrama

Dessutom får Jonna ett romantiskt triangeldrama på halsen. Hon har sin nya käresta Esmin, som ibland kan bli för mycket, och sedan dyker hennes gamla sambo Victor upp och verkar vilja bli ihop igen ... I det förflutna har Victor grundlurat Jonna - vad vill han nu, har han ett underliggande motiv för sina handlingar ... eller har han verkligen blivit som en ny människa?

Unna dig en liten stund med den här boken ...

För att hänga med i svängarna är det bra om man läst bok ett och två i serien. Känner du sig överväldigad av julstress kan du unna dig en liten stund med den här boken och vara tacksam för att du inte är Jonna ... Dels har hon väldigt mycket på sin tallrik, dels har hon en förmåga att förstora saker och övertänka saker intill orimlighetens gräns.

Trivsamt och lättläst med mycket kattmys

Bland "the supporting cast" måste man nämna Sol och Patricia ... Det har blivit en fin grupp vänner på Räkholmen ... även om livet inte alltid är som att glida fram på en räkmacka.

Det här är en trivsam och lättläst julbok som försvinner lika snabbt som ischoklad på gottebordet. En lagom dos spänning, lagom dos romantik, lagom dos julstämning ... och en överdos av kattmys. Ingredienserna sitter!

FILM: Carry-On - Väska med röd rosett ... varning utfärdas!

Nytt på Netflix 13 december

Titel: Carry-on

Regi: Jaume Collet-Serra

Medverkande: Taron Egerton, Jason Bateman, Logan Marshall-Green, Sofia Carson, Danielle Deadwyler, Theo Rossi, Dean Norris, Sinqua Walls, Josh Brener m.fl.

Filmbolag: Amblin

Filmen finns på: Netflix

Carry On filmerna är klassiska brittiska komedier som började med att skapa roliga igenkännbara situationer kring folks vardag och med tiden gick de mot en music hall tradition och gjorde parodier på spionfilmer, västerns, Hammer Films  och så vidare ... Alla i Storbritannien (och många utanför) känner till Carry On. På svenska har de ofta fått titlar som börjar med Nu tar vi ... I samband med #MeToo påpekade Germaine Greer att tjejerna i Carry On filmer var snygga, men framför allt var de mycket smartare än alla männen i filmerna.

Nu är det dags för Taron Egerton (Rocketman) att göra en Carry On film. Oups. Det var visst en Carry-On film. Med bindestreck i mitten. Det handlar om en väska som man får ta med sig på flyget. Om filmen hade hetat Nu tar vi ... handbagaget! på svenska så hade filmen förmodligen floppat redan innan förtexterna börjat rulla.

 
Nu är det jul igen ... jul på flygplatsen igen!

Julfilm på en flygplats? Börjar det lukta Die Hard 2? Eller Love Actually? Filmen har ambitionen att vara den förra och slutar som den senare. Love is all around ...

Det börjar väldigt segt, det ska etableras vem som är vem och flera olika personer hinner påpeka för Ethan Kopek (Taron Egerton) att han måste följa sina drömmar. Det fattas bara en Disneyprinsessa som kommer in och sjunger en stump medan söta djur trummar takten.

En sympatisk kollega byter pass med Ethan för att han ska kunna avancera lite i hierarkin bland säkerhetspersonalen ... och då börjar mardrömmen. Ethan blir utpressad för att låta ett handbagage med en bomb laddad med nervgiftet Novichok passera säkerhetskontrollen. Så att vi som åskådare säkert ska veta vilket handbagaget är så har det en röd julrosett på sig, och han som rullar väskan har en matchande röd keps.

Ingen vill snyta sig i någon annans näsduk

Det finns fler logiska luckor än väskor på en terminal i den här handlingen. Det mest uppenbart korkade är ... att någon ger Ethan en random hörselsnäcka som han ska lägga i lost and found ... och så sätter han den i örat. Man sätter aldrig okända hörselsnäckor eller någon annans air pods i öronen! Det är ungefär som att snyta sig i någon annans näsduk. Sedan får Ethan instruktioner från skurken (Jason Bateman) och INGEN av Ethans kollegor eller någon av alla vanliga passagerare som han har hand om tycker att det är konstigt att han sitter och pratar för sig själv ... högt. Väldigt högt. Ingen tycker heller att det är konstigt att Ethans flickvän har en röd prick i pannan (där en prickskytt siktar på henne). Det finns ett badrum som ingen annan nödig resenär försöker smita in på (hur länge kan det vara avstängt för städning, innan verkliga städare blir misstänksamma?) där Ethan och skurken kan träffas och prata med varandra i lugn och ro ... och puckla på varandra lite lagom.  Ethan har chans att skjuta skurken, men det gör han inte ... för han är en god kille. Eller korkad. Filmen hade kunnat ta slut mycket tidigare och mycket färre folk hade dött längs vägen. Men Ethan får ju inte vinna än ... för vi är inte framme vid tredje akten. 

Springer snabbare än Usain Bolt i höga klackar

Ethans velighet gör att filmen håller på ungefär dubbelt så länge som den hade behövt ... och där börjar de bästa actionscenerna att komma. Och de fånigaste. Bäst: action på rullbandet med alla väskorna på flygplatsens bakom-kulisserna-område. Sämst: gravid kvinna i höga klackar kan springa ifrån en bil med en hyrd lönnmördare - och hon kan även springa ifrån kulorna som viner. Usain Bolt i löparskor springer inte fortare än en bil. Eller en kula. Något som tangerar dessa fånerier i långsökthet är det påklistrade slutet där Ethan blivit kvalificerad "LAPD police officer" tills nästa jul ... det tar i verkligheten sex år att bli kvalificerad, inklusive två års college utbildning.

Cool Cole lockas inte av julmiddag  

Är allt bara intriger på flygplatsen? Nej, för skurken har i inledningen av filmen mördat de ryssar som gett honom väskan med Novichok ... och utredaren som har hand om morden i fråga, Elena Cole (Danielle Deadwyler), är precis en sådan där no-nonsense hard core utredare som fallet behöver. Alla andra vill sluta tidigt och gå hem och äta julmiddag med familjen. Elena Cole har förmodligen ingen familj, eller i alla fall ingen familj hon vill äta middag med, och tillsammans med en blek hacker som älskar julkex i smaskiga säsongssmaker driver hon utredningen framåt, mot alla odds, och mot alla andras vilja. Hon kanske inte är Vera Stanhope, men hon är tuff. Och hon springer inte runt i löjligt höga klackar heller. En av de bästa actionsekvenserna är när Elena Cole sparkar rumpa till tonerna av Last Christmas av Wham! Cole har  gett sig den på att detta inte ska bli hennes "last Christmas" och motståndaren får bita i gräset till sist.

Första Amblin filmen för  Netflix  

Det här är mer likt en biofilm än de bullriga och röriga actionfilmer som Netflix gör för sig själva. I juni 2021 skrev Amblin på en deal med Netflix för att göra filmer för dem ... och Carry-On är den första. Det är en känd och gediget bra actionregissör, det är kända och duktiga skådespelare, det är filmat på en riktig flygplats (dock inte LAX) ... och man får en hemmabiokänsla snarare än en tv-films känsla.

Så ... Happy Christmas alla ni som längtad efter en lagom rafflande Lucia-bio kväll på hemmaplan.

BOK: Julstämning 118 - den juligaste boken av dem alla ...

Titel: Julstämning

Antal sidor: 64

Utgivningsdatum: 2024-09-30

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 9789155273293




Det är den juligaste julboken av dem alla. 118 år av tradition. Måste-läsningen. Julmyset de luxe. Julstämning är här för 118:e gången - med två tjusiga konstplanscher av Sigrid Hjertén och Anders Zorn, en intervju med konstnären Charlotte Gyllenhammar (hon som hänger träd upp och ner, ni vet) och ett snyggt naturreportage från västra kapprovinsen i Sydafrika som är ett av världens artrikaste områden. Och många fler sorters julgodis  i ord och bild ...

Mer natur - och svindlande vackra bilder - blir det i reportaget om norrsken. Det blir ett besök i Falu gruva som gått från maktfaktor till världsarv. Den röda färgen som förr hade varit signalen för kungligheter och överklass målade snart var mans lilla torp och stuga ... Falu gruva är ett av de populäraste besöksmålen för turister i Sverige - utanför de tre storstäderna - men det lär också vara Sveriges skitigaste plats.

Stenmark, ABBA och Svenskt Tenn

Det blir också ett porträtt av en tid - 1970-talet, då alla avgudade Ingemar Stenmark öppet och avgudade ABBA i smyg. Ikoner som håller än idag.

Det brukar vara någon jubilar med i Julstämning - i år blir det ett besök hos Svenskt Tenn som firar 100 år. Det kan vara lite förvirrande att Svenskt Tenn inte bara håller på med tennsaker, utan även designar vackra tyger, dukar, gardiner, kuddfodral ... och har en mysig tesalong. Svenskt Tenn är ett kvalitetskoncept för mjuka värden. 80 procent av deras sortiment är egendesignade produkter. Det flitigast förekommande namnet är Josef Frank, som efterlämnade ungefär 2000 ritningar för möbler och 160 mönster för textil. En nu levande designer som gjort saker för Svenskt Tenn är Prins Carl Philip som designdebuterande med en kollektion av silverbestick och följde upp detta med en eldskärm.

Julbocken utmanar Jultomten

Det bästa reportaget ur julighetssynpunkt är så klart det om julbocken. Kan bocken utmana tomten och göra en comeback? Visst, enligt det här reportaget. Många ser julbocken som en symbol för en vettigare tid när presentutdelaren kom med en enda present, en bok eller en leksak, som blev älskad och omhuldad. Kanske också någon godsak att äta. Inte som tomten som blivit en symbol för konsumtionshets och folk översköljs med säckar fulla med prylar som ingen orkar med att vare sig älska eller uppskatta. Fler och fler familjer tar tillbaka firandet med julbocken - och julbocksmasker är så klart också unika designprojekt av naturmaterial, till skillnad från de massproducerade plastiga tomtemaskerna.

Extra god frågesport  

Julfrågesporten i år är extra god. Det är en djupdykning i julens mat-och-dryckesvanor. När blev det vanligt med köttbullar på julbordet? Vem är den där Jansson som frestas? Vad äter man till jul i Finland? Vad blir jultomten bjuden på i England, när han lämnat julklapparna på juldagsmorgon? Hur ser en riktig lussekatt ut? Och hur gör man vegansk sill? Har du alla rätt är du en läckergom och julälskare in extraordinär! Man kan med fördel spara frågesporten till en liten jultävling där vinnaren belönas med en marsipangris eller en äkta lussekatt eller en burk vegansk sill ...

Julig rysare avslutar myset

Den avslutande novellen brukar ofta vara ett alster av Selma Lagerlöf. I år är novellen Domedag av Elisabet Björklund, ungefär trettio år yngre än Selma Lagerlöf. Det är en riktigt ruggig historia där julen får drag av skräckskildring, spöken från det förflutna återvänder och forna tiders synder ser till att hemsöka den som i juletid skenheligt framstår som god ... Kort sagt: julen förr i tiden var ruggigare, råare och mer Halloween-ig.

Och julbocken gick från djävulssymbol till lurig julklappsutdelare. 

Det här är en mysig och mysryslig samling texter som sprider en god julstämning - både i det sötas och det beskas tecken.

BOK: Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken av Astrid Lindgren

Antal sidor: 36

Utgivningsdatum: 2024-10-18

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustratör: Ilon Wikland

ISBN: 9789129747188


Madicken böckerna går i Astrids "romantiserade realism" stil, precis som Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Alla böckerna utspelar sig förr i tiden i Småland (det var förr i tiden redan när Astrid skrev och försökte hålla kvar det Småland som höll på att försvinna) och alla handlar om barn som får olika finurliga och ibland lite halvgalna infall.


Madicken-illustrationerna av Ilon Wikland har med tiden blivit klassiker i sin egen rätt och Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken en särskilt bra bok ut bildmässigt perspektiv (den är baserad på ett kapitel i de ursprunliga två Madicken-kapitelböckderna) eftersom ävetnyret innehåller en utflykt till ett stall. Fint tecknade djur i böcker är en hit - då som nu. Lisabet tror att stallet är precis det stall som fanns med i Bibeln och här föddes alltså lille Jesus. Madicken, som är storasyster, vet bättre, men hon vill också att det ska vara i just det här stallet som julevangeliet utspelar sig, för inga djur är väl finare och sötare och snällare än just dessa, och tänk vad bra de hade varit att ta hand om bebis-Jesus! Bonden och hans fru är också jättesnälla. Men Madicken och Lisabet är överens om att bondens tonåriga barn inte fanns på den tiden, eftersom allt i Bibeln hände för så jättelänge sedan.


Allt i den här boken händer också för jättelänge sedan. Så snabbt vardagssituationer förändras. Så snabbt julfirande förändras. För Madicken och Lisabet är det självklart att bege sig ut på utflykt, utan att ha någon "playdate" inlagd, det är självklart att få lunch och fika och kvällsmat hos främmande människor (inget #Swedengate här) fast de är mycket fattigare än deras egna föräldrar och har mycket mer jobb, och det är också självklart att få skjuts hem nerbäddade varmt under skinfällar ... trots att folk som har gårdar har jobb 24/7 och de har egentligen inte tid att ge sig ut i snöoväder för att skjutsa hem "fint folks" kids. Det är inte tu tal om att ett hushåll där tre vuxna inte jobbar eller har något akut att ta hand om ska komma och hämta sina egna kids. Det delegeras till de som har massor att göra.

BOK: Boken om Tomten - En perfekt stämningshöjare och inspiratör

Titel: Boken om Tomten - berättelser, sånger och julpyssel

Författare: Sven Nordqvist, Lennart Hellsing, Astrid Lindgren, Arne Norlin, Fabian Göranson, Viktor Rydberg med flera
Antal sidor: 91

Utgivningsdatum: 2024-10-18

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129747232

Vem är Tomten egentligen? Jultomten, gårdstomtar och olika små tomtenissar dyker upp överallt när det lackar mot jul. Tomtarna älskas av stora och små och denna allåldersbok samlar mängder av sagor om olika typer av tomtar, sånger om tomtar, pyssel med tomtar och tips på hur man gör ätbara tomtesnacks ... Kort sagt: detta är den ultimata tomteboken!

Här finns bland annat Viktor Rydbergs klassiska dikt och Astrid Lindgrens moderniserade version Tomten är vaken. Här finns tips hur man förvandlar glasspinnar till söta små tomtar att sätta i blomkrukorna ... eller så kan man använda tre glasspinnar som bas för att skapa Jultomtens favoritren Rudolf.

Visst finns det en snäll katt som förtjänar Tomte-besök ...

Boken börjar starkt med den bästa sagan av dem alla: Sven Nordqvists Pettson och Findus firar jul. Så underbar. Visst finns det en snäll katt här! Pettson bygger en tomtemaskin som ska tomta för Findus, men när det väl är dags för julafton behövs inte maskinen ... Tomten kommer på riktigt och katten Findus är så klart inte förvånad, det var bara precis vad han hade förväntat sig. Han har ju varit snäll så det räcker. Den verkliga höjdpunkten är dock inte att Tomten kommer, utan att ge bort egenhändigt - eller egentassigt - ihoppysslade julklappar. Fast Findus får förklara vad det är han har gjort till Pettson ...

En mörkare och mustigare jul med vedträn och skrämskott

En ny favorit är berättelsen En riktigt gammaldags jul med text och bild av Fabian Göransson. Här får far och dotter åka tillbaka i tiden och se hur man firade förr, innan det fanns SVT som visade Kalle Anka och hans vänner som önskar en God Jul, innan det fanns Janssons frestelse och innan årets julklapp var svindyra tekniska mojänger. Julklappen är ett vedträ, grisfötter är en delikatess och underhållningen är att skjuta skrämskott för att bli av med spöken och gastar och andra övernaturliga varelser under årets mörkaste tid. Julen förr var mörkare - och mustigare - och mer Halloween-ig.

Helgon? Visst finns dom!  

Det berättas också fakta om Saint Nicolaus som gett sitt namn till Santa Claus ... och i den berättelsen står det att helgon inte finns på riktigt. Jo, de finns på riktigt. Även idag. Folk kan bli helgonförklarade när de gjort något riktigt bra, det är ungefär som att vinna Nobelpriset (fast postumt). Som Moder Teresa. Hon har både vunnit Nobelpriset och blivit helgonförklarad. Och Nicolaus gjorde ju något riktigt bra som gav alla behövande presenter ... Helgonförklaring på det? Solklart som ett Nobelpris!

Tjusiga och roliga illustrationer

Boken är illustrerad med tjusiga, vintriga, pittoreska, mysiga, roliga och fantasifulla illustrationer av bland andra Sven Nordqvist, Catarina Kruusval, Eva Eriksson, Fabian Göranson ... 

Det här är en presentbok som passar till både stora och små julälskare ... och stora och små tomtar. En perfekt stämningshöjare och inspirationskälla under novent och adventstid.

FILM: Alien: Romulus - In Space no one can hear you strike ...

 

Alien av Ridley Scott blev en klassiker. Numera är Scott upptagen med uppföljare till Gladiator - andra har tagit hand om Alien franchisen. Den som har gjort det bäst är James Cameron (ni vet, Titanic-Avatar killen). Han lär ha vunnit sin pitch för Aliens genom att skriva namnet på originalfilmen och sedan lagt till ett S designat som ett dollartecken. Uppföljare betyder klirr i kassan. Och 2024 klirrar det fortfarande.

Alien-filmerna har följt en tydlig formel. Vi har en liten grupp människor, vi har en isolerad plats och vi har livsfarliga utomjordingar som är ute efter att fortplanta sig .... And then there were only one, som den gamla ramsan går.

Samma kanonmat en gång till

Huvudpersonen är mer eller mindre lik Ripley (Sigourney Weaver) från de första Alien-filmerna. Persongalleriet dör i någorlunda olika ordning från film till film - motsvarigheten till fotsoldater som blir kanonmat. Ett nytt eller nygammalt slags monster finns i slutstriden. Det finns en android som blir hjälte för människorna eller som flippar ur och blir skurk och motverkar eller förråder människorna. 

Någonstans i  bakgrunden finns multimegaföretaget Weyland-Yutani, som likt borgmästaren i Steven Spielbergs Hajen värderar pengavinster och profiter mycket högre än människoliv ... Kan man inte använda utomjordingarna för vetenskapliga experiment? Man kanske kan tjäna en hacka på dem?

Alla försöker tjäna en hacka på Alien

Uppburna regissörer som David Fincher Alien 3, Jean-Pierre Jeunet Alien – återuppstår och Ridley Scott igen, Prometheus och Alien: Covenant, har tagit hand om Alien-franchisen, men formeln har aldrig fungerat igen, inte sedan dollar-konstnären James Cameron satte ett S på slutet på Aliens. 

Nu är det dags för regissören Fede Álvarez att uppdatera rymdmonstret i Alien: Romulus och han har också försökt att få in samma underklass/arbetarklass/soldatperspektiv som i ettan. Huvudpersonerna är gruvarbetare ... och "brave new world" har inte gett dem mycket. Det är skitigt och jobbigt. Året ska föreställa 2142 ... och har inte AI och robotar tagit över skitjobb vid den här tiden? Kidsen knegar på Weyland Industries gruvkoloni på en planet med noll soltimmar per år. Det är mycket mysigare i Kiruna. Cailee Spaeny spelar Rain och hennes föräldrar har dött av slitjobb och hon tar hand om Andy, en android som blivit som hennes lillebror, programmerad av hennes pappa, som hon agerar beskyddande gentemot.

Romulus refererar till romarrikets ledare

Den som kan sin mytologi vet att namnet Romulus refererar till berättelsen om romarrikets förste ledare som mördade sin broder Remus – båda söner till krigsguden Mars - och sedan grundade Rom. There can only be one. Båda bröderna uppfostrades förresten av en varg. Ungefär som Mowgli i Djungelboken.

Fede Alvarez använder sig både av imperialism och storhetsvansinne och kolonialism, som Weyland industries står för, och märkliga syskonrelationer - som i grekisk-romersk mytologi. Syskon kan både hjälpa och stjälpa.

Tar ett blad ur Star Wars bok

Alien: Romulus har tagit ett blad ur Star Wars digra bok, där Rogue One, den fristående "mellanfilmen" som utspelar sig samtidigt som originaltrilogin, och är en av de mest hyllade av de nyare filmerna. Alien: Romulus är också en mellanfilm. Alltså varken prequel eller sequel. Alvarez film utspelar sig mellan de två filmerna som "alla" gillar ... Alien (1979) och Aliens (1986) och struntar i resten. Man kan säga att detta är ett led i den 1980-tals nostalgi som filmmarknaden marineras av nu ... Från nya Ghostbusters och  nya Beverly Hills Cop till  nya Karate Kid och nya Beetlejuice.

Alvarez har också gått tillbaka till de två Alien-klassikernas perspektiv, där arbetare och marinkårssoldater utnyttjas av "the man" eller ”bolaget”. Villkoren ska nu reflektera hur gen Z har det. Gigekonomi i rymden? Rain har samlat ihop till semester, men då dubbleras hennes arbetskvot av Weyland. Hon får söka semester igen om fem år. In space no one can hear you go on strike ...

På jakt efter en bättre planet  

Rain och ett gäng andra rymmer från kolonin med det långsiktiga målet att hitta en bättre planet. De åker först till Romulus, en övergiven rymdstation, för att skaffa det som de behöver. Men det var ingen bra plan, ur askan i elden som sagt, rymdstationen har blivit en kupa för universums mest stryktåliga parasit, och resultatet syns direkt på filmaffischen ... den suger sig fast i ansiktet på en i gänget.
Sedan är det dags för den dreglande xenomorphen att göra entré och spetsa, smälta eller göra snacks av människorna.

Det regnar inte Ripleys  

Så det är som vanligt. Igen. Är Rain en ny Ripley? Nej, men deras namn börjar på samma bokstav. Alvarez har stor respekt för Ridley Scotts film, kanske för mycket respekt. Det är samma sak en gång till. Och nu kan vi det. Men om man gör något eget och innovativt och nytt ... då är det ju inte Alien. Det kanske är dags att lämna rymdmonstren kvar i sin lilla kupa och låta dem dö utan luft. Man vill inte lägga fler dollar och mer tid på det här.

Tilläggas bör ... att det finns en excellent dokumentär om Sigourney Weaver nu på SVT play. Missa inte.



Regi: Fede Alvarez

Skådespelare: Cailee Spaeny, David Jonsson, Archie Renaux med flera

Speltid: 1 h 59 min

Åldersgräns: 15 år

Betyg: 3

FILM: Beetlejuice Beetlejuice - Tim Burton & Co har kul i leklådan!

Betyg: 3

Säg hans namn tre gånger och han kommer tillbaka ... Ja, det räcker tydligen med två gånger i titeln. Tagline är att du har väntat en evighet på den här filmen. Med tanke på hur många klassiker från 1984 som har fått uppföljare i år så är det inte konstigt att man även dammat av en spökfilm från 1988. 1980-tals nostalgi är hett, och Tim Burton har en stor gammal nostalgisk leksakslåda som han vill ta fram igen och leka med ...


Beetlejuice Beetlejuice är här. För regin står så klart den ojämförlige och egensinnige Tim Burton och manus är skrivet av Alfred Gough, Seth Grahame-Smith och David Katzenberg.

Många skådespelare återkommer i samma roller som i originalfilmen, inklusive Michael Keaton som spelar det lurige spöket Betelgeuse vars namn uttalas som Beetlejuice.

Fortfarande kär och galen

Lydia (Winona Ryder) från originalfilmen är nu vuxen, hon kan fortfarande kan se spöken  och hennes tonårsdotter Astrid (Jenna Ortega) är en sådan där lagom rebellisk amerikansk dussin-tonåring som man hittar i nästan alla filmer. Astrid tror inte på spöken, Astrid gillar bara vetenskap. Lydia och hennes konstnärliga bonusmamma Delia (Catherine O´Hara) återvänder till Winter River tillsammans med Astrid, och vi som sett ettan vet att där mötte en tonårig gothic chic Lydia  för  första gången Betelgeuse som ville gifta sig med henne. Det finns stalkers och det finns stakers. Betelgeuse var kärlekskrankt ruggig och kunde inte ta ett "nej" som svar. Lydia försöker varna familjen för Betelgeuse, men de lyssnar inte, så klart, tonåringar lyssnar aldrig på någon annan än sig själva och TikTok influencers, så Astrid luras så klart in i spökdimensionen som kallas "the Afterlife" av ett annat spöke som heter Jeremy (Arthur Conti). Lydia vet vem hon ska få hjälp av ... för att få Astrid tillbaka. Betelgeuse. Och han är fortfarande kär och galen. Med betoning på galen.

Klär ut sig till polska Nobelpristagaren Marie Curie

Det är lite kul att man fokuserat på tre generationer kvinnor i familjen Deetz. Konstnärsmamman Delia,, Lydia som ser likadan ut som i ettan ... och Lydia är  nu programledare för tv-showen Ghost House. Och så minstingen, den cyniska spökskeptikern Astrid. Kontroversen i Polen var förresten att Astrid klär ut sig till Marie Curie på Halloween och refererar till den dubbla Nobelpristagaren som fransyska. I Polen är Marie Curie polsk, även om hon bodde och forskade i Frankrike och gifte sig med en fransman ... Ja, Marie Curie är så klart polsk (eller i alla fall polsk-fransk) överallt, inte bara i Polen ... och hon upptäckte grundämnet polonium som fått sitt namn efter Polen ... Man löste det med dubbning. Astrid säger på polska att hon är utklädd till en polsk fysiker. Problem solved. Leve dubbningen. (Kanske kan man få en svensk dubbning där de säger att Marie Curie fått två Nobelpris i Sverige ... för att få in Sverige i konversationen?)

Trendigt med tre generationer

Även årets Ghostbusters fokuserar på tre generationer av kvinnor. En karaktär som man kan se som bonusmormor (receptionisten i originalfilmen) och mor och dotter och deras relation. Fast där är det dottern som är bäst på att se spöken, hon hinner till och med bli kär i en lurig spöktjej innan filmen är över.

Det är en lång startsträcka i Beetlejuice Beetlejuice och sedan får filmen upp farten och blir som en Lisebergs-ride på Halloween kombinerat med ett utflippat disco.

Uppföljaren är snabbare, snyggare, skojigare än originalet. Och Keaton, denne forne Burton-Batman, sjunger bättre än den senaste Jokern när han tar sig an Richard Marx stalkerschlagerdänga Right here waiting ...

Burton tramsar ohämmat och med glädje

Och så måste vi nämna excentriskt gothvackra Monica Bellucci som verkar ha haft "a ball" under inspelningen och Willem Dafoe som spökactionskådissnut som gjort sina egna stunts en gång för mycket. Det är så där Burtonskt kul och knäppt och knepigt som det bara kan vara när Burton tar fram leksakslådan och tramsar ohämmat och med oförställd glädje.

De finns de som blir uppslukade av franchises. Burton är sin egen franchise och han gör vad han vill som han vill. Ingen säger åt honom hur han ska leka bäst i leksakslådan.

Extramaterial: Filmen har massor av extramaterial, över två timmar. Kommentatorsspår av Tim Burton, The Making of Beetlejuice ... dokumentär, intervjuer med skådespelarna, tillbakablickar på originalet och vad som hänt sedan och sex olika små featurettes.

God Jul alla Halloweendiggare - ni vet vad ni ska önska er!