Visst är alla värda ett riktigt mysigt läslov? Många av mina bästa lästips är av den eminenta och flitiga författaren Christina Wahldén. Tulpanpojken (med uppföljare) passar både stora och små läsare. Den nya historiska serien polissystrar som utspelar sig på Gotland är högkvalitativ skönlitteratur som passar deckarfans lika väl som glada historienördar. Och vem vill inte unna sig en tripp till Gotland på lovet, den anrika ön där Crimetimefestivalen grundades. Christina Wahldén var en av de framstående gästerna på årets Crimetimefestival (som flyttat till Bokmässan i Göteborg) och författarmötet på festivalen ledde vidare till denna uttömmande intervju. Läs och mys med Christina Wahldén nya deckare! Och hennes intervju.
- Jag är ett stort fan av dina historiska böcker (som Tulpanpojken) och liksom dina deckare (Darwin serien). Minns jag rätt ... Är detta första gången som du kombinerar genrerna historisk roman och kriminalroman ... ?- Ja, det är första gången. Jag har visserligen tidigare skrivit två steampunkromaner för unga vuxna (Fripassageraren och Guldgrävaren), men det är ju en påhittad historisk verklighet och visserligen ett mysterium med ett sökande efter en försvunnen person, men inget direkt mord.
- Hur känns det att skriva krim i historisk miljö jämfört med nutid? Jag tänker att det är så mycket som förändrats som man (som lekman) kanske inte ens tänker på ... Det som är normalt i nutid har ju egentligen inte funnits så länge.
- Precis, det är flera saker som är svårt. Rättsväsendet ser inte ut nu som det gjorde 1944 och där har jag därför inte gått in på djupet för det skulle kräva enormt mycket research. En svår sak är hur människor pratar och tilltalar varandra. Jag har läst många tidningsartiklar från då, men det är ändå klurigt hur mycket pastisch man ska skriva. Sedan är det förstås också lätt hänt att man ser på dåtiden med nutida glasögon och låter alla kvinnor eller personer som inte är heterosexuella vara så väldigt käcka och driftiga. Så kanske det inte alls var, då, på grund av de omständigheter och den uppfattning som rådde i samhället. Vi har ju nu facit i någon mån, det hade man inte då. Och så får man passa sig för att bli för redovisande. Det är en balansgång. Min ambition är framför allt att man ska kunna tro på karaktärernas känslor, för de har inte ändrat sig särskilt mycket fram till idag.
- Tulpanpojken, som är en av mina favoritböcker, var ju en del av din egen historia, din familjehistoria. Har du personliga kopplingar till Gotland? Eller karaktärerna i serien?
- Min familj har ett hus på östra Gotland sedan drygt tjugo år tillbaka, så jag har varit mycket på just Ljugarn som förekommer i boken. Vi tillbringar ungefär tre månader om året på ön. När det gäller karaktärerna så har jag själv arbetat som journalist, så jag kan känna mig nära Sorken yrkesmässigt. Min mamma var en stor bokläsare och Betaniasyster, precis som Svea och Rut är i böckerna. Och mammas enorma bokläsning återfinns i hur Svea ständigt läser nya böcker.
- Har du hittat några speciella "verkliga händelser" eller anekdoter att använda dig av?
- Ja, det finns med verkliga personer i böckerna. Till exempel är Peter Tennant, pressattaché på brittiska legationen i Stockholm under kriget, en verklig sådan. Han har skrivit en väldigt intressant egen bok om sitt arbete här som rekommenderas. Vid sidan av kriget. I den tredje boken är Hansakatastrofen i slutet av november 1944 med som en bakgrundshistoria. Då dog 84 personer och 2 överlevde, efter att ha beskjutits med en sovjetisk torped från en u-båt. Det är en händelse som fortfarande berör stora delar av Gotland då så många kände någon som dog. Och Espegards konditori finns fortfarande kvar på Ljugarn, där kan man fika.
- Du brukar göra mycket research, finns det några fördelar med att låta en serie utspela sig på Gotland versus Darwin?
- Gotland är en plats som jag vistats mycket längre tid på än vad jag har varit i Darwin i norra Australien. Jag bodde ett år i Sydney på 90-talet, men till Darwin kom jag första gången 2017 och andra gången 2019 för research. Jag älskar Australien och Darwin är fantastiskt, men det är klart att man får passa sig så att man inte hamnar i en exotifierande skildring av platsen och människorna. Gotland är ju närmare till hands. Om jag behöver dubbelkolla något där är det enklare. Och Australien och Norra Territoriets juridik och rättssystem är ju helt annorlunda än vårt. Det blev så snårigt att reda ut, så det släppte jag och valde att inte skildra så mycket. Däremot är ju det praktiska polisarbetet ungefär detsamma överallt.
- Naturen och miljön spelar alltid en stor roll i dina böcker. Vad är speciellt med natur och väder och vind i serien Polissystrar ...?
- Alla som har varit på Gotland vet ju att det kan blåsa och storma mycket. Men det är också en hög öppen himmel och ett speciellt ljus. I första boken i serien, Sedlighetsbyrån, är det sommar men i bok två, Förbjuden ingång, är det tidig höst och tredje boken, Krigets gentlemän, utspelar sig från sent i november och fram till jul. Jag kan gilla Gotland bäst när det är så kallad lågsäsong och inte så mycket turister. Då är tempot lägre och platsen blir ännu mer specifik. Sedan finns det ju en del växter som bara finns på Gotland, som salmbär till exempel.
- Har du en favoritkaraktär som du identifierar dig med eller som du skulle vilja ha som kompis?
- Jag känner en stark släktskap med Sorken som reporter, då jag arbetade som det i 25 år. Men jag vet inte om jag skulle vilja ha henne som kompis, hon är väldigt påstridig. Jag har kommit att gilla Rut mycket också. Och Lussan är ju kul, men kanske lite skrämmande som person. Som kompis skulle jag kanske hellre vilja ha Astrid på det lilla biblioteket på Ljugarn. Men hon är inte med så mycket i böckerna. Kanske snarare då maskören Hildur, som arbetar på Dramaten.
- Om du bjöd ut dina polissystrar en dag i vår tid vart skulle ni fara, vad skulle ni hitta på och vad tror du att de skulle tycka om vår tid ... ? Skulle de bli imponerade eller förfasa sig? Överraskade positivt eller överraskade att vi inte kommit längre?
- Oj, det var en svår och bra fråga. Jag vet inte riktigt. Vi skulle väl besöka Ljugarn antar jag. De skulle bli sorgsna över att det inte längre finns några fungerande badpensionat kvar där. De flesta är uppköpta av privatpersoner eller uppstyckade som bostadsrätter. Sorken skulle nog bli dyster över hur journalistiken har utvecklats, hur texterna är allt kortare och torftigare och hur det finns allt färre korrespondenter. Om man läser till exempel det som Barbro Alving, Bang, skrev på 40-talet så är det ju tydligt litterära nyhetstexter som ofta är långa. Men Sorken skulle också bli glad över hur läget för HBTQI+-personer har förbättrats och att personer av samma kön kan gifta sig. Det hade förändrat hennes liv om det hade varit möjligt då. När det gäller kvinnors möjligheter att ta för sig i arbetslivet, såväl inom polisen som inom journalistiken, så har det ju blivit bättre, men det finns ändå glastak.
- Jag älskar verkligen bok två i serien, Förbjuden ingång, teatermiljö är verkligen "my cup of tea"! Var det roligt att dyka in i den världen?
- Ja, det var väldigt roligt! Jag tycker mycket om teater och som ung trodde jag ett tag att jag skulle arbeta med det. Vår mellanson gjorde sin skådespelarpraktik från Teaterhögskolan i Luleå under våren 2023 på Dramaten och jag hade förmånen att via honom få kontakt med en skicklig maskör på teatern, Johan Lundström. Johan hjälpte mig i sin tur genom att berätta om masköryrket och visa hur han arbetade. Mycket av det som han berättade återfinns i skildringen av maskören Hildur i böckerna.
- Vilka är dina bästa förklädnadstips?
- Det som maskörerna på Dramaten var eniga om är att ska man bara förändra en sak så är det håret. Då uppfattas man helt annorlunda än i vanliga fall. En person med grått, kort hår som får på sig en rödlockig peruk med långt hår ser ut som någon helt annan. Mustascher och glasögon är också bra för att förändra utseendet. Och vändbara kappor med olika färger är ju en klassiker från spionbranschen.
- Hur många böcker kan vi se fram emot i serien?
- Vi ska ha ett möte snart på förlaget och prata om det. Vi börjar med tre, sedan får vi se.
- Vad kan du avslöja om trean och om vart serien är på väg? Utan spoilers så klart! Vi är ju många som längtar!
- Del tre, Krigets gentlemän, utspelar sig i huvudsak i Visby, på Ljugarn och i Stockholm. Rut är placerad i Visby förklädd till lottakårist då polisen har misstankar om att det är något underligt som händer i hanteringen av de finska krigsbarn som kommer till Gotland. Det är sent i november 1944 och fartyget Hansa sjunker. Jag ska nog inte säga mer än så!
- Jag funderade på att den här serien ligger ju verkligen helt rätt i tiden ... som man säger. Men visst började du på deckarserien långt innan dessa Nato-samtal och allt annat på nyheterna där Gotland plötsligt hamnat mitt i smeten ... igen. Gotland har väl i och för sig varit "hett" ända sedan medeltiden, i alla fall sa Dick Harrison det när jag pratade med honom om hans deckarserie som utspelar sig på ett medeltida Gotland ...
- Ja, det stämmer. Första delen skrev jag innan kriget i Ukraina bröt ut. För gotlänningarna är minnena av den stora baltiska flyktingströmmen hösten 1944 fortfarande levande fast det är 80 år sedan nu. Och ön har ett strategiskt läge, då som nu. Den militära närvaron har ökat påtagligt de senaste åren. Samtidigt gör den där krigsnärvaron också att det också är tungt att skriva om just krig, för det finns så många likheter. Hur mycket krig orkar läsarna med, liksom?
- Du skriver extremt mycket och extremt bra ... Hur gör du? Jag vet i och för sig andra som skriver mycket, men det kan bli mycket "pot boilers". Och dessutom skriver du om så många olika ämnen, väldigt initierat, hur kan du kunna så mycket om så mycket och hålla allt i huvudet?! Påminn mig om att aldrig utmana dig i Trivial Pursuit, På Spåret eller annan frågesport ...!
- Tack så mycket, det var snällt sagt. Jag vet inte riktigt. Jag är väl en otålig person som gillar att ha flera projekt igång samtidigt. Det är också roligt att skriva för olika målgrupper som barn respektive vuxna. Och jag har bara plats för den kommande boken i huvudet. Ibland när jag är på skolor och elever frågar om specifika karaktärer i böcker jag skrivit måste jag ibland tänka efter. Det är som om jag har olika askar i huvudet för olika böcker och när boken är klar och tryckt så åker asken in i bokhyllan, eller hur jag ska säga. Och jag tar fram en ny ask för nästa bok.
- Hur många böcker har du skrivit nu, i hur många genrer ...? Minns du ... ?
- Jag tror att den tredje boken om polissystrarna blir titel nummer 78. Ungefär 30 av titlarna är på lättläst svenska för personer som av olika skäl har svårt att läsa. Sedan har jag skrivit 15 böcker för barn och 15 för unga vuxna. Resten är för vuxna läsare. De flesta är i något slags realistisk samtid, två är steampunk, åtta är historiska berättelser om jag räknar rätt. Jag har också skrivit deckare för både barn och vuxna. Så de olika formerna överlappar varandra lite. Två av mina böcker är faktaböcker och det är svårt på ett annat sätt för där måste alla uppgifter vara korrekta.
- Har du någon favoritepok i historien?
- Nej, det har jag nog inte. Eller jo, kanske. Det hade varit kul att vara i London på Shakespeares tid. Om man hade det hyfsat gott ställt och inte fick pesten.
- Varifrån får du inspiration? Naturpromenader eller musik när du skriver eller annat ...
- Som gammal reporter går jag ofta igång på nyheter, på verkligheten. En notis eller nyhet som jag läser och vill veta mer om. Annars är teater en stor inspirationskälla. Och trädgårdar. Jag skriver bäst i tystnad, men med polissystrarna har jag lyssnat en del på jazz från 40-talet. Utan sång dock, för då kan jag inte skriva.
- Tack för en mycket lång intervju och lycka till med den sista boken i serien! Jag ser fram emot den!
Fotnot: Sedlighetsbyrån och Förbjuden ingång finns ute nu. Krigets gentlemän utkommer i april 2025. Lagom till påskkrim ...