BOK: Glädjens palats av Kate Atkinson - 1920-talets undre värld kombinerat med romance triangel och seriemördarjakt

Utgivning: 2024 Antal sidor: 493 Förlag: Norstedts Översättare: Hanna Axén Originaltitel: Shrines of Gaiety Titeln Glädjens palats är lätt att (på svenska) blanda ihop med en odödlig klassiker av Edith Wharton. För att förtydliga: detta är en alldeles ny roman av den humoristiska spänningsdrottningen Kate Atkinson, känd bland annat för den prisade och kritikerrosade romanen I museets dolda vrår. Här befinner vi oss i London, året är 1926 och efter första världskrigets slut växer det fram en ny undre värld där det säljs sprit, droger och flickor ... till alla som vill glömma att verkligheten är grym och tråkig för en stund. Drottningen av den undre världen, Nellie Coker, är baserad på en verklig person. Romanens Nellie har två söner och fyra döttrar som hon hoppas ska kunna ärva hennes imperium, men hon inser att ingen av dem är tillräckligt smart, tillräckligt hänsynslös. Hoten kommer både från andra kriminella och från korrupta snutar som mutats i åratal, men som nu själva försöker karva sig en lukrativ nisch i trafficking och droghandelsvärlden. Det finns alltså en hel del osympatiska karaktärer i den här boken, även de som ska föreställa sympatiska är osympatiska ... Och snutarna och infiltratörerna är ännu värre och ännu mer sympatiska än de kriminella. (Vem farao väljer en bibliotekarie som infiltratör? Hon har inte ens någon träning för jobbet hon ska göra, hon verkar mest shoppa kläder och byta kläder och förälska sig i en snut och en kriminell som båda är hopplösa ... japp, en hopplös karaktär.) Varför fortsätter man läsa? Ja, helt enkelt för att man vill veta om fjortonåriga Freda ska överleva boken (och bokens seriemördare som riktar in sig på unga tjejer). Freda är teatertokig och drömmer om att stå på scen, men flytten till London blir verkligen en ögonöppnare på mer än ett sätt. Kate Atkinson har valt ett ironiskt tilltal med massor av svart humor så boken känns mer som manus till en spring-i-dörrarna fars (folk springer på varandra och går om varandra helt osannolikt många gånger) än som krimdrama. Det är en tjock bok som räcker länge som strandläsning för Kate Atkinson fans. Miljöerna må vara 1920-talets, men intrigen med folk som dödar varandra för marknadsandelar i droghandel och nattklubbsliv skulle kunna utspela sig idag.