fredag 13 februari 2015

FILM: Playing it Cool - Love is a many splintered thing


Playing it Cool - hur skriver man en romcom utan kärlek?
 
 


Tappa inte balansen!
 

 

Playing it Cool är något så sällsynt som en romcom med hög kvalitet och charmiga skådespelare i de två-tre huvudrollerna. Chris Evans, Michelle Monahan och Topher Grace tillför gullighet, charm och en liten smula originalitet till genren. Annars är romcom som det franskklassicistiska dramat - reglerna är nedlagda djupt i grunden och man kan inte rucka på dem - och även om Playing it Cool hävdar att man försöker, så lyckas man inte bryta med några konventioner.

 

Playing it Cool är en titel som är lätt att glömma bort --- den borde istället ha hetat “Love is a many splintered thing!” (en urkul replik i filmen och en travesti på sägesättet “Love is a many splendored thing!”) --- men själva filmen är betydligt bättre än sin lättförglömliga titel.

 

Intrigen är ordinär och standard romcom: en kille och en tjej försöker vara vänner, men blir till sist ihop.

När Harry Mötte Sally, What if (eller som den borde heta: När Harry Potter Mötte Sally), Love Rosie, En Dag, Some Kind of Wonderful, Dumpa Honom,  You’ve got mail, Notting Hill Och otaliga Woody Allen filmer. Så många filmer har antingen en huvudintrig eller en birollsintrig  som börjar med vänskap och slutar med kärlek.

 

Huvudpersonen i Playing it Cool är manusförfattare och pratar hela tiden i jagform, och sitt hjärta har han slängt ut så Hjärtat går runt och förföljer honom och kedjeröker, ungefär som Humphrey Bogart när han var Woody Allens låtsaskompis, när Woodys karaktär blev kär i en kvinna som redan hade man/pojkvän.

 

Chris Evans spelar både huvudpersonen, Me, den pratige manusförfattaren som försöker skriva en romcom men inte tror på kärlek, och Hjärtat, som klär sig som Humphrey Bogart och röker på allmän plats (men ingen kan ju se honom) och har snygg hatt.

 

Evans spelar en karaktär som blivit standard i modern romcom: skitstöveln eller cynikern som inte tror på kärlek, (som Mel Gibson i Vad kvinnor vill ha eller Harry i What if) men så träffar han  Den Rätta och blir omvänd och blixtförälskad. Rätt kvinna kan alltså omvända cynikern till en romantiker som springer genom flygplatser och håller romantiska tal …

Men under tiden har många flickor, tjejer, kvinnor blivit erbarmligt behandlade, bland annat hans bästa tjejkompis Mallory som är filmens Watts (se Some Kind of Wonderful) den på ytan tuffa tjejen som gärna vill vinna huvudrollskillen. Men hon får nöja sig med att vara birollsfigur och få en birollskille.

 

Huvudrollstjejen här är Michelle Monahan, som är ständigt filmstjärnesnygg och som inte har något namn, eller någon egen identitet eller några tjejkompisar eller killkompisar … man vet bara att hon går på yoga och ser snygg ut.

Det räcker för Chis Evans karaktär, han beslutar sig för att vinna henne och förstöra hennes bröllop med en brittisk kille (Ioan Gruffud). Visst är det lite kul att se Captain America knockad av Fantastic Four killen, men … Det är uppenbart att Evans ska få tjejen.

Han är nutidens Cary Grant eller Clark gable eller Rock Hudson --- alltså filmstjärnan/huvudrollskaraktären  --- den som ska vinna  den vackra kvinnliga filmstjärnan på slutet och Ioan Gruffud har den otacksamma rollen att vara tråkmånsen som ska ur vägen. Så har romcom sett ut sedan 1930-talet, inget nytt under solen. (Ioan G ruffad har till och med samma tråkmånslook som de gamla pojkvännerna som blev spolade i mellankrigstidens romcoms).

 

Författarna till filmen hävdar att Playing it Cool är originell och alla skådespelarena i filmen slår knyt på sig själva med att säga hur originell filmen är och hur mot konventionerna i romkom den är --- det är den INTE. Man kan bara göra en checklista och se alla konventioner som finns med.

 

Skitstövel som ska omvändas av den rätta kvinnan CHECK

Gay best friends CHECK

Prat om andra romantiska filmer och böcker CHECK CHECK CHECK

(Här diskuteras allt från Demi Moore i Ghost till Kärlek i Kolerans Tid)

Vänskap som går till kärlek CHECK

Man som ska få filmstjärnesnygg kvinna att lämna tråkig birollsman CHECK

Pojkflicka kär i snygg man som inte märke henne CHECK

Huvudrollsinnehavaren har massor av vänner och eget liv CHECK

Tjejen har inga egna vänner eller eget liv utan ska mest erövras CHECK
Flytplansscen CHECK

Långt och ganska onödigt tal CHECK

Folkmassa som hejar på CHECK
Bröllops som avbryts CKECK CHECK (Ja, detta händer två gånger!)

Låtsaskompis som ser ut som Humphrey Bogart medan huvudrollsinnehavaren låter som Woody Allen CHECK

 

QED. OSV.

 

Samtidigt som man postmodernistiskt diskuterar romcom genren för att differentiera sig från den, samtidigt som man egentligen slaviskt och okritiskt inordnar sig den.

Författarna ägnas sig åt självbedrägeri som tror de är originella och att huvudpersonen är en manusförfattare ger ÄNNU ett CHECK i checklistan  - det finns många författare i genren (Woody Allen var författare redan i Annie Hall) och detta understryker ytterligare hur mycket allt går igen.

 

Men … det roliga är hur huvudpersonen alltid lever sig in i andras historier. Det gör att Chris Evans och Michelle Monaghan får spela huvudrollen i allas kärlekshistorier i hela filmen. Och de är roliga ihop. Och det är originellt. För det finns tillräckligt med romcoms redan där huvudpersonerna inte verkar passa ihop eller ens ha roligt ihop tillsammans. Här verkar de ha skitkul hela tiden, och det gör att man kan förlåta hur slentrianmässigt och ologiskt resten av manuset är.

 

För som Michelle Monaghans karaktär säger: det är alltid är kul i början, men sedan blir det slentrian, och det är samma sak med nästa kille och nästa och nästa … Han må försöka spela cynikern, men Hon säger det mest sanna. Romcoms fastnar ofta i början när allt är nytt och spännande och ingen har barn och ingen har bagage. Men sedan kommer slentrianen och då kanske Han och Hon blir som Hon och Stuffy. Eller: Captain America kommer att bli en rätt rörig medlem i Fantastic Four.

 

Ett stort plus i kanten för Chris “Hjärtat” Evans Humphrey Bogart look och för alla de små roliga filmerna med Evans och Monaghan som är spridda över hela filmen. Evans vänkrets hade däremot lätt kunnat strykas, förutom Topher Graces karaktär --- ja, det är befriande att det för en gångs skull är killen och inte tjejen som har en “gay best friend”.  Men tjejen hade gärna fått ha någon vän och något eget liv över huvud taget.

 

En kul liten historia som är lite rolig, lite dramatisk, lite självironisk och lite gullig --- inte någon Casablanca eller  Annie Hall, men kul för stunden.
 
 

Regi: Justin Reardo
Titel: Playing it Cool
Medverkande:  Chris Evans,  Michelle Monaghan, Aubrey Plaza,  Ioan Gruffudd,  Ashley Tisdale,
Patrick Warburton,  Topher Grace m.fl.
USA; 2014
Scanbox Vision

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.