Inga Derrygirls, bara girls in Derry ... ;D
It: Welcome to Derry
Betyg: 3
Alla ni som gillar Derrygirls ... sluta läsa ögonabums. För nu ska det handla om det andra och mycket tråkigare Derry, en byhåla där Bill Skarsgård härjar i form av clownen Pennywise. Bland annat. Monstret i Stephen Kings roman Det kallas just Det (eller It i originalform) eftersom hen kan skifta form. Men det är i formen som clown som monstret blivit världsberömt och spridit clownfobi bland generationer. En homage till Pennywise-Det-clownen finns förresten i Mats Sandbergs utmärkta barnboksserie om den gullige varulvshunden Frank Sten där en ondskefull clown hotar mångfald och kamratskap i en småstad - fast den clownen är mest av allt inspirerad av Donald Trump. Clownmetaforer måste hänga med sin tid, liksom varulvar, vampyrer, zombies och hamnskiftande gulliga små hundar.
Nu är frågan om It: Welcome to Derry har hängt med sin tid. Det korta svaret är: Nej.
Romanen av Stephem king kom 1986, det är vart 27:e år som den stora ondskan drabbar Derry, den första biofilmen med Bill Skarsgård som Pennywise utspelade sig 1989 och den andra utspelade sig 2016 ... och tv-serien har valt att gå tillbaka till 1962. Säsong två och tre har planerats att utspela sig
1935 och 1908.
Andy Muschietti fördjupar och utvidgar berättelsen om Det – den skepnadsskiftande varelse som lurar under den lilla staden Derry i Maine och det är en prequel som fungerar som en originstory både för staden Derry och för monstret som kommer att bli världens mest kända skräckinjagande clown.
Serien börjar med en liten pojke som en sen vinterkväll tackar ja till en skjuts som han borde ha skytt som pesten .... och sedan är han spårlöst försvunnen.
Hopp till ett par månader senare - fler barn har försvunnit, andra barn hemsöks av sina värsta mardrömmar. En oskyldig man fängslas. Flygvapenpiloten Leroy Hanlon flyttar till Derry och får ett
topphemligt uppdrag som inte alls har med kalla kriget att göra utan ...
Vad är på gång?
It: Welcome to Derry försöker svara på frågan på ett mycket grundligt och omständligt sätt, vilket leder till flera följdfrågor, medan åskådaren bara ställer en enda fråga: När kommer Bill Skarsgård? Ska vi få vänta längre på Pennywise i den här serien än vad vi väntade på hajen i filmen Hajen?
Serien kör less is more när det gäller att dra ut och vänta på skräck, medan man kör more is more när det gäller intriger. Mer och mer röra, mer och mer rörs in ... och det mesta verkar inte har med Pennywise att göra.
Det här skulle kunna vara nästan vilken 1950-eller1960-tals serie som helst. Klichéerna står som spön i backen.
Går det att göra amerikanska (fantasy-sci-fi-skräck) 1950-60-tal filmer och serier utan kalla kriget grejer och hemliga armébaser och referenser till utomjordingar och ufon? Går det att undvika den automatiska sexualiseringen av alla kvinnor/tjejer/flickor? Går det att skippa voyerism och objektifiering och "boys will be boys"? Flashback till Stephen Kings bok där trettonåriga Beverlys "superkraft" som fick pojkarna i boken att hålla ihop och slåss mot Pennywise var ... att ha sex med dem alla. En efter en i kloakerna under Derry. Något annat var hon inte bra för. Än att själv vara som en kloak för kroppsvätskor. Detta var den enda tjejen i gänget och den enda kvinna/tjej/flicka som hade en större roll i boken. Idag har scenen diskuterats och försvarats med att det här var normalt på 1980-talet. Nej, barngruppsex i kloakerna var inte normalt ens på det fria och frigjorda 1980-talet innan allt blev så (enligt kritikerna) förbannat politiskt korrekt.
Stephen King fans kanske kan glädjas åt att man försöker baka in cameos och kopplingar till Stephen Kings övriga universum ...
Telepatiska Dick Hallorann, känd från The Shining, spelar till exempel en
en stor roll när det gäller saker som är avgörande för handlingen.
Men. Behöver allt vara "universum"? Som Marvel karaktärer som hälsar på varandra i varandras filmer och tv-serier? Kan inte saker bara få finnas ett och ett? The Shining och It (eller Det) är två helt olika typer av skräck, krypande vansinne på ett hotell versus traditionell monsterskräck. Det enda de har gemensamt är författaren och utsatta barn - fast utsatta barn finns i alla genrer (inte bara skräck) av många olika författare
Man har försökt jobba med snygg 1960-tals look, men oj, oj. oj, vilken töntig CGI. Utvecklingen borde väl ha gått framåt på detta område, ändå är gamla Stephen King filmatiseringar (som Kubricks The Shining) väldigt mycket bättre och mer skrämmande. Det finns för många karaktärer som inte verkar spela någon större roll och som inte gör något större intryck, manuset är fullt av
exposition som blir klumpigre och klumpigare ju mer som förklaras och premissen blir också dummare och dummare ju mer som förklaras. Behövde vi verkligen veta mer om Derry och Pennywise? Var det inte bra att få lov att fantisera och filosofera lite själv?
Och återigen ska världen räddas av ett gäng barn på cyklar som tampas med övernaturliga krafter, och gång på gång är det så mycket sämre än Stranger Things som gjorde allt så mycket bättre och mer engagerande. Så klart att detta är orättvis kritik eftersom författarna till Stranger Things (bröderna Duffer) inspirerades av Stephen King och hans 1980-tals skildringar. Men rättvist eller orättvist. Det här känns ändå som förbandet som kommer på efter huvudrätten ... som vi redan serverats så mycket smakligare i Stranger Things. Det här är för lite clowner, för lite Bill Skarsgård, för mycket trams och för mycket sidospår och förklaringar och svar på frågor som ingen någonsin ställt. För lite av det som vi vill ha och för mycket av allt det som ingen efterfrågat. Ingen bra kombination. Men nästa serie kommer i alla fall att ha lätt för att överträffa detta. Vi går från fanservice och fanficyion till parodi. Och de små snuttar som King själv skrev om stadens historia är mycket mycket bättre.
