söndag 5 juli 2020

FILM: Rockabilly - Härlig musikdokumentär!



Rockabilly är en musikgenre som skapades av bland andra Bill Haley and his Comets. Elvis Presley, Gene Vincent, Buddy Holly, Carl Perkins, Charlie Feathers, Mac Curtis m.fl. Sam Phillips i Sun Records gjorde rockabillyn större omkring 1954. Musikstilen är en blandning av gospel, blues, rhythm and blues, country, hillbilly och boogie woogie.

Musiken har många rötter från den svarta musiken i södra USA. Det sägs att när det började gunga på bomullsfälten så föddes musiken. Rockabillykulturen, från rockabilly är en subkultur där man dras till det som man uppfattar som farligt och äventyrligt i den ungdomskultur som växte fram under efterkigstiden från 1940-talet till 1950-talet.

I denna dokumentär får du följa några hängivna Rockabillys, Christian Magnusson, Västerås, Catarina Bäckström Kärna utanför Göteborg samt Therese Möller alias Cherry Tess som ses på många Rockabillyscener runt om i landet. Härlig musik, underbara Hot Rods och Customs. Tidsenligt klädda damer och herrar som visar oss hur man ska se ut. Det är kul att vara flickig eller grabbig, tex. att raca loss i en grusgrop med en gammal Buick eller bränna däcken på en riktig Ratrod. Ja det mesta får du se i denna film. Titta och njut. 50-talet är större än någonsin.

lördag 4 juli 2020

FILM: The Barbarian and the Geisha - En geishas memoarer, långt före sin tid ...




Regi: John Huston
TitelThe Barbarian and the Geisha
Manus: Ellis St. Joseph (story), Charles Grayson, Nigel Balchin, James Edward Grant, Alfred Hayes 
Medverkande: John Wayne, Eiko Ando, Sam Jaffe, 
Sō Yamamura, Fuyukichi Maki  m.fl.
Land: USA, 1958
Aktuell: Nyutgåva maj 2020
Produktion: 20th Century Fox


The Barbarian and the Geisha - En geishas memoarer, långt före sin tid ... och en unik film med ett perspektiv som också ligger långt före sin tid.


Hela landets framtid står på spel ...

Året är 1856. Den vackra geishan Okichi (Eiko Ando) dansar med elegant lätthet och utför sina plikter med minutiös perfektion. Hon är välutbildad och väl medveten om den lojalitet hon är skyldig sin herre, han som hämtat henne från den fattiga landsbygden och betalat för hennes dyra utbildning.

En dag förändras och utmanas hela Okichis värld och inte bara hennes ... Hela Japans framtid står på spel. Och Okichi, den vackra geishan, kommer att stå i centrum för alla världsomvälvande händelser ...

John Huston - rent Hollywoodguld 

John Huston är en av Hollywoods guldålders mest hyllade regissörer och manusförfattare. Han gick från storverk till storverk  (Riddarfalken från Malta, Stormvarning utfärdad, Sierra Madres skatt, Afrikas drottning, Moby Dick, De missanpassade ...) kammade hem två Oscars och femton nomineringar ... och The Barbarian and the Geisha är på många sätt hans största utmaning. En film som är inspirerad i stil och ton av de stora gamla japanska mästarna och som är inspelad på plats i Japan ... man känner till exempel igen Kyoto och Tōdai-ji altaret i Nara och den stora Buddhafiguren. Interiörscener och extrascener filmades mestadels i Toho Studios i Tokyo.

Ingen vit inkörsport

Det är något av ett genidrag att ha Okichi som berättare. I berättelse efter berättelse, i film efter film (även i våra dagar) får vi följa vita män och vad de "finner" i det nya landet som de "upptäcker" --- det spelar ingen roll om det är John Smith i Pocahontas eller Tom Cruise i Zwicks The Last Samurai eller Andrew Garfield i Scorseses Silence eller Matt Damon i Zhang Yimous The Great Wall eller Sam Worthington i James Camerons Avatar (också känd som Space-Pochahontas)...  Den vite mannen ska vara våra ögon och öron och vår "inkörsport" till det nya konstiga landet och de nya konstiga sederna och de nya konstiga människorna och det nya stora äventyret.

Och här introduceras vi istället till Okichi. En ung tjej utan makt över sitt eget liv. Och genom hennes ögon får vi följa allt som händer.. Genom hennes ögon får vi se den vite mannen, i detta fall Townsend Harris (John Wayne), komma till hennes land och genom hennes ögon är så klart den vite mannen och hans anhang väldigt underligt. Hennes eget land och de egna sederna är ju det normala ...

Amerikansk helyllehjälte ... utan vit häst och vit hatt

Townsend Harris är en verklig historisk figur. Han kom till Japan år 1856 och var USA:s förste ambassadör i landet. Det var ingen lätt resa ...  Harris möts först av stor misstänksamhet och en hel del fientlighet, men så småningom arbetar han sig upp för att förtjäna respekt och vänskap. I filmen blir Harris och Okichi förälskade, mot alla odds. Hon var ju bara en "present" från sin herre till den nye herren --- och mest av allt var hennes uppdrag att hålla koll på den konstige främlingen.

Det är extra roligt att se John Wayne i rollen som den klassiske, amerikanske, självsäkre hjältetypen som kommer till ett nytt land, denna gång inte på en vit springare och i vit cowboyhatt, utan i diplomatklädsel, sittande i en båt, och med hög, blank, svart hatt på huvudet.

Japanerna har ett annat sätt ...

Gång på gång försöker han köra sitt amerikanska hjältemanér och individualistiska sätt, gång på gång kör han huvudet i den metaforiska väggen. Japanerna har ett annat sätt. Japanerna har en annan historia. Japanerna värderar kollektivet och familjen före individen. Japanerna förstår sig inte på Harris och hans konstiga sätt ...

Många diplomatiska förvecklingar utspelar sig innan sluttexterna rullar ....

Det här är en vacker, unik, storslagen och mästerlig filmberättelse i regi av John Huston --- och en mycket intressant film för alla som vill se något av forna tiders pampiga Japan och landets urgamla seder ... som nu är ett minne blott.

Så småningom blev landet internationellt anpassat, västerlandsvänligt och amerikaniserat ... Men det skedde inte under Townsend Harris tid.

BG


BOK: Ödesmark av Stina Jackson - En stark uppföljare till debuten





Författare: Stina Jackson
Titel: Ödesmark
Inläsare: Marie Richardson (ljudbok)
ISBN: 9789100178222
Utgivningsdatum: 2020-04-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag


Ödesmark är nominerad till Årets bok 2020. Ska samma författare ta hem utmärkelsen två år i rad? 2019 blev Stina Jacksons roman Silvervägen framröstad till Årets bok --- och det var hennes debutroman. En övertygande och stark debut!
Ödesmark är på många sätt en lika driven roman och det är inte dåligt att kunna följa upp en sådan succé som Silvervägen utan att helt och hållet fastna i samma (framgångs-) mönster.

Återigen har Jackson skapat en udda deckare/thriller där framför allt miljön står i fokus --- att romanen heter Ödesmark är en stark ledtråd. Personporträtten får aldrig ge vika för drivande, rafflande spänning, Jackson skildrar omsorgsfullt alla udda, sorgsna och vilsna människor i detta öde och kalla nordliga landskap.

Vem är offer och vem är förövare? Det är egentligen inte så svårt att lista ut, om man läser lite mellan raderna och om man använder sig av uteslutningsmetoden.

Tonvikten ligger på genren psykologisk thriller. Handlingen utspelar under vårvintern i byn Ödesmark som ligger en liten bit utanför Arvidsjaur.

Människorna verkar lika kyliga och härjade som miljön. Aldrig tinar de upp och visar någon värme - växthuseffekten har ingen effekt alls här uppe.

Två olika huvudpersoner är på olika sätt utsatta för patriarkalt förtryck. Liv jobbar nattskift på bensinmacken och har hand om sin farsa Vidar och sin son Simon. Liam har hand om sin dotter och har växt upp med en misshandlande farsa som nu är död --- och man förstår att för Liam har brodern Gabriel nu tagit pappans plats. Tillsammans langar Liam och Gabriel droger --- men drogen nummer ett är det ömsesidiga beroende som bröderna sitter fast i, båda två på olika sätt formade av sin farsa och hur han behandlade dem.

Det här är en sorglig och gripande spänningsroman och genom miljöbeskrivningarna berättar Jackson mycket om människorna. Det finns mycket som "alla vet" och som "alla skvallrar om" --- men samtidigt som "alla vet" så är det ingen som gör något. Allt rullar på som i ett oundvikligt, obarmhärtigt, ödesmättat grekiskt drama, fullt av komplexa skuldkänslor och arvsynd.

Det här är en bok som är som gjort för skräckläsning --- och en titel som är väl värd att kallas Årets roman.

Suggestiv stämning som hela tiden byggs upp och en mycket bra inläsning av Marie Richardson.

BG


BOK: Fjärilsrummet - En ny succé av Lucinda Riley!


Författare: Lucinda Riley
Titel: Fjärilsrummet
Antal sidor: 616
Översättning: Johanna Svartström
Originaltitel: The Butterfly Room
ISBN: 9789189057340
Utgivningsdatum: 2020-04-17
Förlag: Strawberry Förlag


Fjärilsrummet är en helt utsökt roman. En fullfjädrad fullträff om både mysterier och naturvetenskapliga studier på 1940-och-50-talen i England. Det är inte många romaner som har en hjältinna vars främsta mål i livet är att studera naturvetenskap --- speciellt inte under en tid då utbildning inte var så lätt att få tillgång till ... speciellt om man inte kom från en viss bakgrund eller kom över ett stipendium.

Posy Montagues idylliska barndom utspelar sig på det tjusiga Admiral House, hon fångar fjärilar och ritar av växter tillsammans med sin pappa, som läst vid Cambridge. Posy drömmer om att även hon få läsa vid Cambridge, även om hon vet att det är omöjligt, kvinnor får inte studera där ...

Men hon ritar, läser, drömmer och är en riktigt smart unge. Utom när det gäller att förstå vad det är som händer i den egna familjen ...

Posy är och hälsar på farmor i Cornwall när hennes pappa dör under slutet av andra världskriget ... Hans Spitfire blev nedskjuten över Tyskland. Det är jullov, det snöar, jultomten ska komma ... Inget dåligt kan väl hända när det är jul? Posys liv förändras dramatiskt, hennes mamma (som är från Frankrike) försvinner ut i Europa och gifter sig så småningom med en rik italienare, Posys liv är med farmor i Cornwall. Där hon åker kälke och leker i snön och får goda vänner och går i byskolan ... men hon släpper aldrig sin dröm om att få studera naturvetenskap.

Ett stipendium krävs för att drömmen ska bli sann och ett smärre mirakel --- att Cambridge börjar ta in kvinnliga studenter. Posy kommer in under det andra året som kvinnor får lov att studera där och hon får direkt nya, spännande vänner.

Hon träffar också Jonny, som är stadig och stabil och har ett tryggt och traditionellt hem (två föräldrar, två systrar, en hund) och planerar för en karriär inom armén. Dessutom träffar hon också den spännande och karismatiske Freddie, som har skådespelardrömmar och är med i Footlights (den berömda dramagruppen i Cambridge där Monty Python, The Goodies, Emma Thompson, Hugh Laurie, Stephen Fry, Tony Slattery, Penny Dwyer, Paul Shearer med flera har börjat sina illustra karriärer). Freddie är raka motsatsen till Jonny --- och han pratar aldrig om sin familj eller det förflutna.

Posys högsta dröm är fortfarande att få jobb på Kew Gardens i London --- att rita av växter, att pyssla om växter, att umgås med växter från hela världen ... Medan Jonny förväntar sig att hon ska följa med honom över hela världen, varhelst han kan tänkas få en postering. Samtidigt tycker Freddie att det är bra att Posy har en egen karriär, för som skådespelare (med ungefär fyra repliker per betald föreställning) kommer han ju inte att kunna försörja dem ...

Det är fantastiskt roligt att det är så mycket naturvetenskap med i den här boken, under en tid då så mycket hände, både när det gällde forskning och utbildning.

Miljöerna är både spännande och slående vackra, vare sig man befinner sig i det vindpinade och snöiga Cornwall eller i det anrika och tjusiga Cambridge eller det förtrollande Kew Gardens och Londons bubblande entusiasm under efterkrigstiden .... Att få följa med Posy till alla dessa ställen, genom decennierna, är en verklig "treat"!

600 sidor brukar kännas långt --- här försvinner sidorna i ett nafs! Det känns verkligen som om man försvinner in i en annan värld och en annan tid, med Posy som vän och ledsagare och man håller tummarna för att hon ska få det där stipendiet för sina studier, lika mycket som när man hejade på att Harry Potter skulle vinna sin quidditch match när man var liten ...

"Fantasy" och resor kan komma i alla former.

En fantastiskt fin, välskriven och unik roman.

Om författaren: Irländska Lucinda Riley började sin karriär som skådespelare (precis som Freddie, så hon vet vad hon skriver om!) men idag är hon mest känd som författare till serien De sju systrarna (som ska filmatiseras). Fjärilsrummet är en helt fristående roman som Lucinda Riley gjort klart mellan några böcker i De sju systrarna serien ... 600 sidor med en helt originell berättelse. Bara sådär. Mellan varven. Det är imponerande.

BG

BOK: Årets Crimetime Awards - bästa sommarlästipsen finns här!

Alla pristagarna på Crimetime!

Crimetime Award 2019 prisade Sveriges deckarelit ...


Den 28 september, under Crimetime Göteborg på Bokmässan, delades Crimetime Award 2019 ut i fyra kategorier. Crimetime Award Årets deckardebut gick till Tina Frennstedt, Crimetime Award Årets barndeckare vanns av Martin Widmark och Helena Willis, Jan Mårtenson tilldelades Crimetime Award Årets hederspris och Sofie Sarenbrant vann Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare.
Crimetime Award instiftades 2015 av deckarfestivalen Crimetime och delades för andra året i rad ut på Crimetime Göteborg. Syftet med priset är att sprida spänningsläsningens kraft och få fler att upptäcka de svenska deckarförfattarna.
Crimetime Award 2019 delas ut i fyra kategorier:
Crimetime Award Årets deckardebutCrimetime Award Årets barndeckare,Crimetime Award Årets hederspris samt Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare.
– Det betyder mycket för mig att få vinna ett så ärofyllt pris som folket har avgjort. Jag får tacka alla er som lyssnat, säger vinnaren av Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare, Sofie Sarenbrant.

Crimetime Award Årets deckardebut 2019 – Tina Frennstedt

Tina Frennstedt vann Crimetime Award Årets deckardebut för sin bok Cold Case: Försvunnen.
Årets deckardebut delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren. Författarens bok ska ha utkommit mellan augusti 2018 – augusti 2019. Vinnaren utses av en jury och dessutom väger resultatet av läsarnas röster lika tungt som en juryröst. Förutom äran, får vinnaren 10 000 kronor och ett diplom.
Juryns motivering:
”För en imponerande deckardebut som har allt en deckarälskare kan önska: komplexa karaktärer, målande miljöbeskrivningar, ett effektivt språk – och mycket humor! Trots att boken har ett klassiskt upplägg känns den nydanande med sin normbrytande hjältinna som vi snabbt lär känna och bryr oss om, och för att historien bygger på verkliga händelser. Det är tydligt att författaren har en stor kunskap om olika sorters kriminalitet och placerar med stor trovärdighet in brotten mot kvinnor i ett socialt och psykologiskt sammanhang. Här finns ett äkta engagemang för vad ett brott faktiskt innebär, inte bara för offret, utan för alla runt omkring. Resultatet blir en ovanligt helgjuten läsupplevelse som ger mersmak. Vi vill läsa mer om Tess och Cold Case-gänget!”
Juryn för Crimetime Award Årets deckardebut 2019:
• Rebecka Edgren Aldén, journalist och författare
• Helena Dahlgren, författare och thrillerexpert
• Magnus Utvik, författare och kommunförfattare i Strängnäs
• Johanna Wistedt, bokrecensent och lektör, driver bloggen Johannas deckarhörna
• Dessutom väger resultatet av läsarnas röster lika tungt som en juryröst.
De nominerade var:
• Karin Valtersson, för Angelika (Polaris, januari 2019)
• Malin Thunberg Schunke, för Ett högre syfte (Piratförlaget, maj 2019)
• Tina Frennstedt, för Cold Case: Försvunnen (Forum, januari 2019)
• Monica Rehn, för Moratorium (Modernista, april 2019)
• Mikael Fuchs, för Mord på öppen gata (Lind & Co, januari 2019).
Tidigare vinnare:
• 2018 1793 av Niklas Natt och Dag
• 2017 Annabelle av Lina Bengtsdotter
• 2016 Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
• 2015 Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem

Crimetime Award Årets barndeckare 2019 – Martin Widmark och Helena Willis

Martin Widmark och Helena Willis vann Crimetime Award Årets barndeckare för sin serie LasseMajas Detektivbyrå med den senaste bokenLasseMajas deckarhandbok.
Priset Årets barndeckare delas ut till en barnboksförfattare som skriver deckare eller spänning för barn 6–12 år. Utgivningen ska ha bidragit till att utveckla genren och till att öka barns intresse för böcker och läsning. Författaren ska ha utkommit med minst en bok under det senaste året. Vinnaren utses av en jury. Dessutom väger resultatet av läsarnas röster lika tungt som en juryröst. Förutom äran, får vinnaren 10 000 kronor och ett diplom.
Juryns motivering:
”För en initierad, lärorik och underhållande bok som utvecklar ett redan ofattbart framgångsrikt koncept. Det är ett genialt drag att samla sina kunskaper och blicka tillbaka på sina höjdpunkter från tidigare år i en handbok! Vi älskar de interaktiva inslagen, att barnen lär sig bli detektiver. Vi imponeras, inte bara av denna bok, utan av den samlade produktionen, både vad gäller kvantitet och kvalitet. Och att böckerna är översatta till cirka 30 språk, har blivit långfilmer, teater, utställning, julkalender och till och med opera. En längre och bredare succé är svår att hitta. Hela spänningsbranschen tackar Sveriges mest lästa deckarförfattarpar för alla bokslukare och deckarentusiaster som de fött.”
I juryn för Crimetime Award Årets barndeckare 2019:
• Rebecka Edgren Aldén, journalist och författare
• Anna Bågstam, författare
• Eva Boström, lärare och bokrecensent, med bloggen och Instagramkontot Boktokig
• Anders de la Motte, författare
• Dessutom väger resultatet av läsarnas röster lika tungt som en juryröst.
De nominerade var:
• Martin Widmark och Helena Willis, för serien om LasseMajas Detektivbyrå, senast utkomna bok LasseMajas deckarhandbok (Bonnier Carlsen, oktober 2018).
• Sara Lövestam, för sin spänningsbok Gruvan (Piratförlaget, juli 2018).
• Carin Gerhardsen och Petter Lidbeck, för Ett annat jag: Projekt Gemini(Rabén & Sjögren, april 2019).
• Petrus Dahlin och Johanna Kristiansson, för rysarserien Läs på egen risk med senaste boken Vattenlandet (Bonnier Carlsen, oktober 2018).
• Helena Dahlgren, för Star Stable-serien om Ödesryttarna och senaste boken Legenden vaknar (Bonnier Carlsen, februari 2019).
Tidigare vinnare:
• 2018 Elias och Agnes Våhlund för serien Handbok för superhjältar
• 2017 Kristina Ohlsson, för sin nya skräckserie med senast utkomna bokVarulvens hemlighet
• 2016 Åsa LarssonIngela Korsell och Henrik Johnson för Pax-serien.

Crimetime Award Årets Hederspris 2019 – Jan Mårtenson

Författaren Jan Mårtenson tilldelades Crimetime Award i kategorin Årets hederspris.
Hederspriset delas ut till en författare som varit banbrytande för den svenska kriminallitteraturen och satt Sverige på deckarkartan. Jan Mårtenson är aktuell med sin sjuttionde bok, Dödligt hot – en Johan Kristian Homan-deckare, den fyrtiosjunde i serien.
Juryns motivering:
”Med en utgivning om 70 böcker, varav hela 50 är deckare, innehar författaren ett svårslaget rekord i den svenska deckarvärlden. Kulturell bildning, personliga iakttagelser av samtiden och en klurig deckargåta är självklara ingredienser i böckerna som har blivit så älskade av publiken. Sedan 1973 har hans stora läsekrets kunnat följa antihjälten, kanske rentav författarens alter ego, den stillsamme antikhandlaren Johan Kristian Homan på hans oväntade och ibland livsfarliga uppdrag. Att huvudpersonen har sitt eget litterära sällskap, Homansällskapet, visar om inte annat hur populära böckerna är. Årets bok Dödligt hot är Jan Mårtensons femtionde deckare – en enorm litterär bedrift och något väl värt att fira! Crimetime Award Årets hederspris går 2019 till Jan Mårtenson.”
Juryn för Crimetime Award Årets hederspris består av förläggare från fem av landets största förlag, Bonnierförlagen, Norstedts, HarperCollins, Lind & Co och Piratförlaget. Sammankallande ordförande är Rebecka Edgren Aldén, journalist och författare.
Tidigare vinnare av Crimetime Award Årets hederspris:
2018 Liza Marklund
2017 Kerstin Ekman
2016 Maj Sjöwall

Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare 2019 – Sofie Sarenbrant

Sofie Sarenbrant vann Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare.
Den nya kategorin Crimetime BookBeat Award Årets deckarförfattare delas ut till den deckarförfattare vars böcker har varit populärast, haft högst genomsnittsbetyg och har lyssnats klart på i högsta grad.
Crimetime BookBeat Award är ett datadrivet pris. I augusti plockade BookBeat fram de fem deckarförfattare som varit populärast och haft flest lyssningar som nominerade till priset. De nominerade författarnas böcker har lyssnats på av 250 000 personer det senaste året.
– Sofie Sarenbrant är en av BookBeats allra populäraste författare genom tiderna. Hennes böcker är älskade av lyssnarna och de har belönat henne med fantastiska betyg. Sofie är en väldigt värdig Årets Svenska deckarförfattare 2019, säger Anna Riklund, Head of Content Curation, BookBeat.
De nominerade var:
• Emelie Schepp
• Lars Kepler
• Mari Jungstedt
• Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
• Sofie Sarenbrant

fredag 3 juli 2020

BOK: I skuggan av Etna av Jan Mårtenson - Äntligen!



Författare: Jan Mårtenson
Titel: I skuggan av Etna
Serie: Homandeckare (del 48)
Antal sidor: 310
ISBN: 9789146236788
Förlag: Wahlström & Widstrand

Utgivningsdatum: 2020-06-11



Äntligen! Bröllopsklockor ringer och Francine Silfverstierna har sagt ja till Johan Kristian Homan! Sveriges förmodligen mest kände antikhandlare vid det här laget ... Hur många antikexperter har varit huvudrollsinnehavare i hela 47 deckare?

Den nya Homandeckaren börjar med kalasstämning och ett ståtligt och smakfullt bröllop och snabbt därefter förflyttas vi till Sicilien på bröllopsresa. Francine och Johan gästar sina goda vänner Louise och Alberto och deras nio hundar (tur att Homans sambo, den egensinniga siameskatten Cléo de Mérode, har stannat hemma i Stockholm!).

Det nygifta paret njuter fullt ut av gästfriheten och det italienska vädret och den italienska maten  --- och alla vinerna. Det här är verkligen essensen av "la dolce vita". Men snart fördunklas semestern --- en ung svensk praktikant har blivit mördad på ett företag i närheten. Och hans sista telefonsamtal gick till Alberto ... som inte svarade, på grund av dålig mobilmottagning. Är det maffian som ligger bakom mordet? Droger, spelskulder, kärleksbekymmer, smuggling, olivolja, roströta ... Många är de ledtrådar som dyker upp under utredningens gång och alla går de åt olika håll.

När Francine och Johan befinner sig på hemmaplan igen får Johan känslan av att mördaren kanske finns i Stockholm ... Den mördade var svensk. Och han praktiserade på ett svenskt företag ... Skulle då inte förövaren också kunna vara svensk? Men spåren går till Italien, Belarus, Albanien ... och inte många lyssnar på Johan Kristian Homan. Speciellt inte när han även börjar lägga sig i ett annat fall. En barndomsvän har blivit misstänkt för kidnappning av en försvunnen flicka. Homan är övertygad om att vännen är oskyldig. Ingen annan tror honom. Inte ens Francine. Vad som gör det hela extra mystiskt är att vännen jobbade på samma företag som den mördade praktikanten ... och med samma arbetsuppgifter.

Som vanligt i en Homandeckare så är en stor del av charmen att följa med Johan Kristian Homan i hans invecklade tankeförvecklingar, hans hjärna hoppar mellan nutid och olika historiska händelser och han kan fundera över rokokostolars klädsel och maffians tentakler i en och samma tankehärva.
Cléo de Mérode - Homans smarta och trogna siameskatt - är också en favorit i boken. Liksom Homans välklädde antikhandlarkollega, Oscar-Wilde-fantasten Eric Gustafson.

I skuggan av Etna har en stor del gemensamt med en volym av Damernas Detektivbyrå. Det är inte målet utan vägen som är mödan värd --- och på vägen dricks det massor av te eller kaffe. Kaffe och pepparkakor hos Homan och te och scones hos Eric Gustafson. (Inte konstigt att Erics antikviteter säljer bättre --- vem vill inte ha scones med hemlagad hallonsylt hellre än torra gamla pepparkakor mitt i sommaren?)

Mårtenson hänger med sin tid och han låter Homan kommentera mycket av det fasansfulla, absurda och vansinniga som händer i världen idag. Men som alltid behåller Homan sin skärpa och sin humor och sin tro på att allt kommer att ordna upp sig till sist ... Vilket gör att I skuggan av Etna, även i sina mörkaste stunder, känns som en roman lika solig som ett olivfält på Sicilien.


Om författaren:

Jan Mårtenson har bland annat varit diplomat, chef för H.M. Konungens kansli, undergeneralsekreterare och generaldirektör i FN och ambassadör i Schweiz. Han är också författare till över 70 böcker. 48 av dem har antikhandlaren Johan Kristian Homan i huvudrollen.

Homansällskapet bildades 1982 och är ett av Sveriges största litterära sällskap. I och med I skuggan av Etna har de fått en ny bok att diskutera ...

På den senaste Bokmässan i Göteborg (september 2019) tilldelades Jan Mårtenson årets hederspris på Crimetime Awards för sin "banbrytande gärning inom svensk spänningslitteratur". I juryns motivering framhålls bland annat att "kulturell bildning, personliga iakttagelser av samtiden och en klurig deckargåta är självklara ingredienser i böckerna som blivit så älskade av publiken - en enorm litterär bedrift".

BG

BOK: Vardagar 3 av Ulf Lundell - Lundell i sitt esse - igen!

Författare: Ulf Lundell
Titel: Vardagar 3
Antal sidor: 872
ISBN: 9789146236375
Utgivningsdatum: 2020-05-12
Förlag: Wahlström & Widstrand


Del 1 och del 2 var imponerande tjocka volymer som skulle kunna göra vilket band som helst ur Nationalencyklopedin grönt av avund. Men Ulf Lundell har återigen överträffat sig själv - Vardagar 3 är rekordtjock - hela 872 sidor. 

De luftiga dagboksanteckningarna och de skarpsynta vardagsobservationerna går från januari till oktober 2019.

Det här är alltså en färsk dagbok. 

Som bland annat omfattar 2019 år sommarturné. 2019 års sommar med dess soliga väder och pandemifria tillvaro var ju den perfekta sommaren för storslagna comeback-turnéer --- och både Ulf Lundell och Gyllene Tider (som firade 40 år) tackar säkert sina respektive lyckliga stjärnor att de inte har planerat att ge sig ut på vägarna i år ...

872 sidor låter digert, men texten är luftigt och fint uppställd --- som en lång prosadikt, eller som verkliga dagboksanteckningar, när man unnar sig luft för att verkligen se vad man skrivit och varit med om dag för dag.

Billy - fatta vad det handlar om ...

En rolig episod är när en Billy bokhylla går sönder med ett gigantiskt brak --- ett hyllplan har kollapsat. (Flera vänner i bekantskapskretsen har klagat på liknande händelser --- bokhyllor håller tydligen inte längre för böcker. I alla fall inte Nationalencyklopedin. Eller, för den delen, Ulf Lundells samlade verk.)

Lundell funderar på att slänga ut Nationalencyklopedin, med tanke på att allt nu finns på Google. Men vad ska alla fans göra med Lundells samlade verk? De väger också tungt! Och Google har tyvärr ingen källkritik alls. Den som säljer mest och ropar högst hamnar överst. Googla la dolce vita och du kommer att scrolla igenom pizzor och pizzerior. Googla Lundell och kvällspressen vill så gärna att du klickar på det senaste om giftermål och skilsmässor och att hitta någon ny, som de erbjuder i sina prenumerationstjänster för att hålla koll på Sveriges alla kändisar. Musiker? Författare? Konstgalleri? Det toppar inte Google-listan.

Solrosfrön och talgbollar

Ulf Lundells vardagsanteckningar handlar verkligen i mångt och mycket om vanlig vardag --- och man känner direkt igen de stora samtalsämnena som toppar listorna i vardagens Sverige:

Vädret.

Vädret.
Vädret.

Ulf Lundell skriver om väder och vind och hur kan det vara 15 grader en dag och 30 nästa? Vad har hänt med den "lagom" svenska sommaren med 20 grader? Då det är som behagligast att vistas i öppna landskap!

Igenkänningen är stor. Lundell berättar om sina inköp, vad han äter, om vilka fåglar som kommer till trädgården, vilka han gillar och inte gillar, att han köpt skalade solrosfrön och talgbollar (till fåglarna alltså). Vilka fåglar som ser hängiga ut. Men de sitter ju och skiter i sin egen mat. Om irritationen med alla dessa appar. Om problemen med en ny iPhone. S. lovar honom att allt ska helt magiskt överföras från den ena telefonen till den andra om man lägger en telefon ovanpå den andra. Det hjälper inte. Hela telefonlistan måste knappras in manuellt. Igen.

Österlen för en --- förlorad charm

I denna volym av Vardagar  börjar det vackra Österlen att förlora lite av sin charm. Det var roligt när man var två. Det är inte roligt när man är en. För mycket att göra. För mycket ensamhet. Vart ska man flytta, vad ska man välja, vart ska man ta vägen, medan orken finns kvar.

Stanna kvar på Österlen? Flytta till Stockholm? Flytta till Medelhavet?

Äktenskapet vill inte riktigt ta slut --- är de bara vänner, eller kanske mer? Målningar ska fraktas till galleriet, vardagens göromål och gemensamma företag håller fortfarande ihop relationen med S.

Kommentarer till nyheterna, ilskan över Kina, att de spärrar in poeter och låtskrivare, Lundells själsfränder.

Lundell är ju inte bara vilken senior som helst som gnäller på vädret och matar fåglarna och trilskas med sin ensamhet. Han är en stjärna. Fortfarande på topp.

En fin premiär på Sofiero

Sommaren 2019 är det dags för turné igen - med premiär på Sofiero slott. Lundell är mycket nöjd med premiären. Publiken är fin. Allt är som det ska. Det är en lyckad spelning. Men ... han var nära att missa den för han visste inte när den började. Han ringde A. på LiveNation som lite mopsigt svarar om han inte har läst det på appen? Allt finns ju på appen och allt uppdateras hela tiden! Nej, Lundell har inte fått någon turnéapp att fungera och han minns med sorg den tid då man hade en turnébok med telefonnummer till alla, från crew till ledning, alla ställen man skulle vara på och alla tider --- allt i tryck, och det gällde. Hela turnén. Och om man ringde något av numren i boken fick man trevligare svar än om man inte kollat sin app.

Efter många om och men ...  längre fram i boken händer detta: Ulf Lundell och TJ, en äldre medlem i bandet, får blädderex utskrivna. På papper. "We are the old guys" konstaterar Lundell. Lundell skriver ett översvallande tack för denna vänlighet.

Var finns närmaste Coop?

Under turnén letar Lundell hela tiden upp en Coop var han än befinner sig, för att köpa vettig mat. Det finns det inte på hotellen. Inget som han tycker om i alla fall.

Vardagar 3 är härlig läsning --- Lundell pendlar skickligt mellan det stora och det lilla, mellan det igenkännbara vardagsliv som alla har (hur är vädret idag, vad ska jag äta?) till det liv han har som konstnär, poet, musiker, scenens stjärna ... och allt är i balans.

Drottninggrinden trilskas inför scenens kung

Sofieros lyckade kväll slutade föresten med en sorti genom den kända Drottninggrinden (som inte är öppen för allmänheten). En mindre arme av "gubbs, grabbs och kvinns" försöker få upp grinden i minst en halvtimme. Till sist går det vägen, och Ulf Lundell & Co kan rulla ut på E6:an.

Visst. Ett superstjärneproblem att sitta fast på Sofiero. Men ändå. Så vardagsslits-igenkännbart. "The best laid plans of mice and men ..". Planer håller aldrig, vare sig för turnéer eller sommarsemestrar --- och då hjälper inte alla appar i världen.

Lundell i pandemitider - en ännu tjockare volym?

Vardagar 3 är stor litteratur i det lilla, samlade i ett stort och omfångsrikt format, lättläst, skarpt och smart skrivet --- av en av Sveriges största poeter, musiker och författare.

Vad gör Ulf Lundell nu? Hur tacklar han isolering och coronakrisen och pandemitider? När smyger han ut för att handla på Coop, nu när regeringen säger att alla över 70 är i riskzonen och ska hålla sig hemma? Det får vi kanske veta i Vardagar 4 ... som skulle kunna bli ännu en rekordtjock volym.

Billy - du vet inte vad som väntar dig!

BG



BOK: Vara vuxen - Fjortonde gången gillt för Marian Keyes


Författare: Marian Keyes
Titel: Vara vuxen
Antal sidor: 594
Översättning: Katarina Jansson
Originaltitel: Grown Ups (Vuxna människor)
ISBN: 9789113107400
Förlag: Norstedts
Utgivningsdatum: 2020-06-23


Ett känt bokmagaain har Irlands tema. Vilken författare är på omslaget? Jag roade mig med att fråga litterata vänner innan de ser tidningen. 

Vem är på omslaget? Tror du?

Här är svaren:

Oscar Wilde
Samuel Beckett
James Joyce
W.B. Yeats
Seamus Heaney
Paul Muldoon
John Boyne

På förslag alltså: dramatiker, romanförfattare, döda poeter, levande poeter, modernister och en barnboksförfattare som fått ett av sina verk Hollywoodfilmatiserat. Alla män.

NU till rätt svar ... (trumvirvel här!)

Marian Keyes.
Ingen kvinna kom ens med bland förslagen. Och faktum är att Keyes är Irlands mest lästa, mest utgivna, mest sålda och mest översatta författare just nu. (Även mest utlånad och reserverad på biblioteken ...)

Några fnyser och avfärdar henne som "chicklit", andra kallar henne feel-good (vilket är den nya fnysningen för "chicklit") men faktum är att hon skriver rasande romaner som tar tempen på dagens Irland (och dagens värld) och hon är en samhällsobservatör som verkligen kan skruva till siktet och skärpan.

Vuxna människor är Keyes fjortonde roman. Den är supertjock. Igen. (Hur orkar hon?) Vuxna människor skulle kunna ha underrubriken: Berättelsen om tre bröder. (Typ Charles Dickens, Berättelsen om två städer ...) Och romanen börjar med slutet.

Vi befinner oss på Johnnys födelsedag och han är mycket irriterad på hela sin familj.Yngre brodern Ed, yngste brodern Liam, alla de små skitungarna ... Värst är hans styvson Ferdia. Han tål inte Ferdia. Liam och Ferdia tål inte varandra. Egentligen är det ingen som tål Ferdia, utom Liams fru, och det är ingen som tål Liam, utom Liams fru ... och det faktum att Liams fru har ihop det med Ferdia är en väl förborgad hemlighet.

I all fall tills Eds fru Cara får en hjärnskakning.

Johnny tål inte heller sina egna ungar, som har blivit till snobbiga och överlägsna små monster redan innan puberteten (så går det när man skickar sina ungar till dyra, posha, snobbskolor) och det står snart klart att under utan på den stora, bullriga "härliga irländska familjen" som är en stapelvara i feel-good-romaner så går kalla och hotfulla strömningar.

Allt rasar när Eds fru Cara öppnar  munnen. Hon har fått hjärnskakning och därmed tappat alla hämningar och säger allt hon tänker rakt ut, utan att märka att hon säger det.

Hon påpekar att Liams fru Nell är ihop med Jessies son Ferdia, att Saoirses nya frisyr är hemsk, att Johnny i smyg träffar sin ex-älskarinna som också är Jessies ex-bästa-vän och Jessies ex-mans-syster.
Och Cara påpekar att Liam har ihop det med en korkad 18-åring, fast han är gift med Nell och bra över 40 och arbetslös och karriärlös och hopplös.

Cara fortsätter med att trots att hon har hjärnskakning var de tvungna att gå på en fest de inte ville gå på för Ed har kvaddat bilden coh behöver låna pengar av Johnny. Jessie tror att de är panka, men Johnny har ju det där HEMLIGA andra kontit som Jessie inte vet om ...

Jessie är chockad. Hennes man  träffar en kvinna i hemlighet OCH gömmer pengar för henne!

Men vad som verkligen chockar HELA församlingen på kalaset är att Cara avslöjar att Jessie använder sig av en catering firma --- sjurättersmiddagen till makens födelsedag har alltså inte lagats av den heltidsarbetande, företagsdrivande fembarnsmamman själv. Hon har betalat någon för att laga mat åt sig. Skandal!

Det finns många böcker som handlar om folk som blir ihop och de marknadsförs som humoristiska eller feel-good eller chicklit eller romcom ... Det HÄR är däremot riktigt rolig feel-good --- hur tre bröder skiljer sig!

Det är bra mycket roligare och bättre komiskt material att skriva om hur allt går åt helvete än hur alla är lyckliga och hur ännnu en korkad naiv tjej får en rik och hunkig drömprins som räddar henne (Fifty shades har verkligen förgiftat bokutgivningen ...)

Efter en kanonbörjan vevar Keyes bakåt sex månader i tiden och så får vi veta hur i hela världen allt kunde gå åt helvete för den på ytan sett så perfekta och så lyckliga och så "sammanhållna" familjen Casey med de tre Caseybröderna Johnny, Ed och Liam ...

Fler böcker borde garantera smaskiga skilsmässor och mörka familjehemligheter i öppningskapitlet.
Då vet man vad man har att se fram emot!!!

Fotnot 1: Av alla kul sekvenser i tillbakablicken: lägg märke till när Cara och två väninnor går ut för att se Spice-Girls återförenas i Dublin! Och de försöker direkt bete sig som tonåringar igen ...

Fotnot 2: Också kul - hur självgoda människor som Nell tänker. Det är HEMSKT att barn får choklad ägg till påsk att leta i trädgården (en paket chokladägg kostar ett pund!) eftersom det finns så mpnga fattiga flyktingar! Och sockret och äggkartongen har säkert dålig miljöpåverkan! Däremot tänker Nell INTE på vad hennes egna dyra sexiga guldspetsade nya underkläder har kostat eller vad de har för miljöpåverkan eller vad alla resor Liam köpet till dem kostar (Safari i Afrika, en week-end då och då i Amerika, en flygresa till Europa) eller vad de har för miljöpåverkan. Det är ju lättare att skuldbelägga påskharen.
Uppföljaren till Vuxna människor skulle kunna heta Självgoda människor.


BG

BOK: Sam och Sigge på skattjakt - Ännu mer äventyr i hästväg med Lin Hallbergs busiga ponnyer!


Författare: Lin Hallberg
Titel: Sam och Sigge på skattjakt 
Serie: Sam och Sigge (del 6)
Antal sidor: 64
Illustrationer: Margareta Nordqvist
ISBN: 9789163884733
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2020-07-03



Jag har haft turen att träffa Lin Hallberg ett par gånger på Bokmässan i Göteborg och att höra henne berätta om sina älskade hästar --- och hästböcker. När Lin började skriva om shettlandsponnyerna Sam och Sigge --- äventyr baserade på vad hennes egna ponnyer och söner hade för sig --- var hästboken en litterär genre som inte direkt ansågs som "fin". Och längst ner i hackordningen inom genren fanns ponnyboken. Då kan man inte komma längre ner ... Men det där var tiden före Lin Hallberg och tiden före Alla älskar Sigge och tiden före de otroligt charmiga böckerna i färg och Sam och Sigge, med illustrationer av Margareta Nordqvist.

Nu har ponnyboken definitivt en plats i det finlitterära barnlitteraturrummet. Lin fångar på ett så fint sätt relationen mellan två bröder --- både två människobröder och två ponnybröder --- och hennes berättelse om den vådliga skattjakten är bland det finaste och roligaste hon har skrivit. Det är också spännande!
På något sätt påminner boken om DisneyPixar filmen Onward, fast med en bättre twist på slutet. Ofta är det så, att det man letar långt bort och länge efter, det finns väldigt nära utgångspunkten.

Två bröder hittar en spännande skattkarta och de tar sina små ponnyer och ger sig ut på en väldigt lång ritt, för att bli rika och göra mamma glad ... och visst hittar de guld, de hittar kantareller, skogens guld, men var är skatten nedgrävd någonstans? Och vem har gjort kartan?

Det riktigt lyser om både människor och ponnyer i Margaretas fina illustrationer --- hela alltet utstrålar  äventyrslust och livsglädje, och busvillighet!

För alla som gillar bra berättelser --- lägg vantarna på denna bok.

För alla som gillar att rita ponnyer --- bättre inspiration än detta finns knappast. Sam och Sigge i en massa olika miljöer, men svansarna glatt fladdrande i vinden!



OBS! Det finns mer att läsa om Sam och Sigge: Sam och Sigge, Natten då Sigge föddes (min favoritbok! så fina bilder från Dartmoorheden där man växte upp!), Sam och Sigge och riddarbröderna, Sam och Sigge och den långa resan, Sam och Sigge och den första julen.

BG

FILM/TV: Legacies - Utlottning av en ny paranormal succéserie!

En mystisk internatskola för elever med ovanliga talanger står i centrum för serien Legacies ...

Titel: Legacies - season 1
Medverkande: Danielle Rose Russell, Matthew Davis, Aria Shahghasemi, Quincy Fouse m fl.
Handling: I denna spin-off serie till följer vi Hope Mikaelson, en ”tribrid” och dotter till Klaus Mikaelson och Hayley Marshall, arvtagare till de starkaste vampyr, varulv- och häxblodlinjerna.
Vi möter 17-åriga Hope och Salzman-tvillingarna Lizzie och Josie på Salvatore Boarding School for the Young and Gifted. Skolan är specialiserad på vampyrer, häxor och varulvar och lär dem hur de ska kontrollera sina övernaturliga krafter.
Land: USA, 2018-2019
Distrubution: Warner Bros.


Lottas ut: Ett ex. av Legacies season 1 på DVD (Warner Bros.) och fyra olika Vampire Diaries böcker (B.Wahlströms). För att vara med i utlottningen skriv "Legacies - Vampire Diaries" som ämne och skicka ett mail till bokpanda@gmail.com före den 20 juli.

Så här skrev vi om serien när den var ny ...

Ja, de odöda går inte av för hackor! Eller pålar ... Arvet efter två av de mest framgångsrika övernaturliga serierna lever vidare i den nya serien Legacies ...

Hjältarna och skurkarna från serierna The Vampire Diaries och The Originals lämnade ett tidlöst familjearv efter sig, som lever vidare i Legacies - med nya kärlekstrianglar och knepiga intriger. Här står nästa generations övernaturliga varelser i fokus och de går alla på Professor X skola för specialbegåvade mutanter, f'låt Salvatore School for the Young and Gifted ska det ju vara! (Annars är det klara drag av baby-X-men, Hogwarts och framförallt high school dramat Descendants över denna dramaserie ...)

Frågan är om dessa unga häxor, vampyrer och varulvar ska bli hjältarna de så gärna vill vara, eller skurkarna de föddes till att bli? Ja, det gick ju bra för Maleficents dotter Mal att hitta sin inre godhet i Disneyfilm-serien Descendants ...

Även här har man en kvinnlig protagonist: Hope Mikaelson, dotter till Klaus Mikaelson och Hayley Marshall, som härstammar från några av de mest kraftfulla vampyr, varulvs och häxblodslinjerna. Två år efter händelserna av The Originals, går nu 17-åriga Hope på Salvatore School for the Young and Gifted. Skolan ger en fristad där övernaturliga varelser kan lära sig att kontrollera sina förmågor och impulser.

Det här är en intrikat mash-up av allt det bästa från The Vampire Diaries och The Originals ...
Och jag erkänner villigt att jag har haft lite abstinensbesvär efter en ny bra fantasy-serie, och äntligen, ett nytt beroende!

True Blood it ain't, men det här ju anpassat för att vara mer High School Musical fast med mer blod och mindre musikalnummer - och mer Y.A. romance. Nästan alla verkar vara involverad i något triangeldrama - Rafael och Landon (se bilden ovan) blir båda två kära i Hope, tvillingarna blir båda kära i Rafael, en gullig vampyr är kär i en av tvillingarna och en lurig häxa är kär i den andra tvillingen ... (ja, det blir gaypar i serien också ...) Det här är såååå amerikanskt high school som det bara kan bli!

I varje avsnitt (sett fem avsnitt av season 1) angrips skolan eller några elever och/eller lärare på utflykt av ett övernaturligt väsen --- alltså, som i X-men, skolan ska vara en säker plats men elever skadas och dödas hela tiden --- det är en drake, en jättespindel, en gargoyle och en dryad ... och mer ska det bli.
Alla är på jakt efter den där kniven, som Landon tycks ha väckt till liv, utan att ha några övernaturliga krafter alls (förutom att vara övernaturligt irriterande).

Det blir lite repetitivt och lite klyschigt och det är inte en serie för binge-watching (eftersom avsnitten i stort sett upprepar samma sak hela tiden) och flera gånger irriterar man sig på allt smågnabbande (som vem som ska sitta i elevrådet) när det finns VERKLIGA stora problem att ta itu med! Men på pluskontot finns Danielle Rose Russell (känd från filmerna WonderPandemicAloha och givetvis TV-serien The Originals) som är bra i huvudrollen och hon har de starkaste krafterna i hela serien. I en kick-ass scen är det Hope och tvillingarna (som fungerar som back-upp-batterier med extra kraft) som förintar ett monster medans killarna bara ser på ... Hope är lite som Jean Gray i X-men utan skuldkänslor och utan spärrar. Witch, warewolf, vampire ... and lovin' it!

Väldigt bra start på en ny övernaturlig ungdomsserie!

FILM: Call of the Wild - Klassiker i ny kostym



Regi: Chris Sanders
Titel: Call of the Wild - Skriet från Vildmarken
Medverkande: Harrison Ford, Omar Sy, Cara Gee, Dan Stevens, Karen Gillan, Bradley Whitford m.fl.
Land: USA, 2020
Distribution: 20th Century Studios

Aktuell: På DVD och BD den 6 jul 2020.

The Call of the Wild - eller Skriet från Vildmarken - är en klassiker från 1903 som har filmats många gånger. Nu har berättelsen fått ny kostym, med fina skådespelarprestationer, massor av CGI-djur, storslagna naturbilder, och en passande perfekt berättarröst av Harrison Ford. Som även gör filmens berättarröst med sagolikt gruffande ton och raspig röst ...

Buck är en älskad familjehund som kidnappas (eller dog-nappas) för att säljas som slädhund uppe i Alaska, där guldfebern rasar som värst. Först jobbar Buck som posthund och lär sig samarbeta med ett gäng andra hundar av olika hundraser och även med människor (spelade av Omar Sy och Cara Gee) som förväntar sig mer av honom, att han ska klara av att uträtta storverk ... Buck lever upp till förväntnignarna och mer därtill och han avancerar till att bli flockens ledarhund.

Det är så vanligt i westerns och skildringar av guldrushens dagar att man visar upp ett helvitt landskap (och då mernar jag inte bara snön i Alaska) --- alla är vita män som graver efter guld, med undantag av någon fager fal salondam, och alla pratar engelska. 

Call of the Wild skiljer sig på ett positivt sätt från normen --- man anständige sig för att visa upp att det finns andra etnicitteter och andra språkområden som söker lyckan och som arbetar i Alaska. Omar Sy spelar en fransktalande kanadensare från Quebeck, Cara Gee är en first nations skådespelare som får spela en first nations karaktär, det finns en kvinnlig postmästare (långt från Lark Rise to Candleford!) som tar hand om posten ... och så vidare.

Postrutten och Bucks äventyr med Sy och Gee är den bästa delen av  filmen. Sedan lugnar filmen ner sig och blir sorgligare och mer meditativ, Harrison Fords skäggiga eremit och Buck drar ut till en stuga i skogen, postrutten är nedlagd, alla Bucks hundvänner är döda, eremitens son är död ... och Buck lever inte upp igen förrän han hittar en söt vit vild varg som han blir förälskad i ... Denna films variant på den frestande blonda saloondamen, som sår split mellan de båda lurviga männen (Ford och Buck).

Buck - Båtsman eller Varghund?

Skriet från Vildmarken har förr även kallats Varghunden --- och det finns även två filmatiseringar  med titeln Varghunden- så det är något av en överraskning att den här filmen har valt att låta Buck se ut som Båtsman i Saltkråkan. En St Bernhardshund alltså. Albeit datoranimerad.

Djuren i filmen är CGI-djur, och starkt förmänskligade, och det märks. Djuren är mer släkt med de sjungande djuren på savannen i Lejonkungen eller de talande vargarna i Djungelboken än verkliga hundar som agerar på film --- som stjärnorna i Saltkråkan, otaliga Lassie filmer och den nyliga IMAX-succén Alpha (där en verklig varghund spelade titelrollen). 

Men nu är det tydligen billigare att animera hundar, och en animerad hund kan arbeta längre arbetsdagar och inga animal-rights-protester kan skada filmen ... eftersom hunden bara finns i datorn.

Det är lite synd på något sätt --- det känns hela tiden att det inte är riktiga hundar. Björnen och vargarna känns ännu mer inte på riktigt. Men det här ska ju vara en äventyrsfilm, inte en naturdokumentär, och om man väljer att se detta som en animerad film där enstaka skådespelare gör insatser och ser ut som sig själva, då är Call of the Wild både spännande och dramatisk -- och dessutom mycket trogen bokförlagen. Förutom att Buck ska se ut som en varg (à la Alpha!) och inte som Båtsman!

BG

FILM: Onward - Framåt och uppåt och ÄNNU BÄTTRE av DisneyPixar!





Regi: Dan Scanlon
Titel: Onward - Framåt
Manus: Dan Scanlon, Keith Bunin, Jason Headley
Medverkande (röster, original): Tom Holland, Chris Pratt, Julia Louis-Dreyfus, Octavia Spencer m.fl.
Produktion: Walt Disney Pictures, Pixar Animation Studios
Distribution: Walt Disney Home Entertainment

Aktuell: På DVD och BD den 6 juli


Onward (svensk titel: Framåt) är det senaste lilla mästerverket från DisneyPixar. Grandiost, episkt "Den vilda jakten på stenen" med Indiana Jones linande utmaningar och djungelfällor förenas med lågmält eftertänksamt småprat om känslor och relationer och bearbetning av sorg och saknad. Det här är syskonrelation i fokus à la Frozen och känslor i fokus à la InsideOut --- men med pojkar i huvudrollerna. 
Visst, det finns många filmer som handlar om pojkar/killar/män ... Men inte många som så grundligt som Onward fokuserar på känslor och relationer. Oftast får man bara gung-ho äventyrsbiten och inte så mycket mera.

Onward är helt klart det bästa från DisneyPixar sedan InsideOut --- en originell och underfundig berättelse som hela tiden tar nya vägar och avvägar.  Både bokstavligt och bildligt talat.

Inledningsvis förkunnar berättarrösten att en gång i tiden var världen magisk --- men magin har försvunnit från världen och nu är allt bara vanligt. Alla verkar vara blasé och ta allt för givet. Teknikens framsteg och lättillgängliga underverk (glödlampa, gasspis, television, iPhone) har gjort att även magiska varelser har blivit till lätt uttråkade och bekväma invånare i den amerikanska förorten.

Man kan jämföra det med hur snabbt människor vänjer sig vid saker, hur fort det går från Wow! till Jaha? 
Hur fort man vänjer sig vid saker. En viss levnadsstandard, en viss bekvämlighet, en viss standard på underhållningen.
När Toy Story kom var den banbrytande och animeringen ... Wow! När Toy Story 4 kom härom året reagerade världen med ett Jaha?. Alla  är vana vid att ribban ligger så högt och att allt ska se så snyggt och perfekt ut att ingen höjer ett ögonbryn längre, för något som var enastående för bara en liten tid sedan.
Det där är värden och världen som Onward har att tackla --- framstegen måste hela tiden gå Framåt, att vara kvar på samma ställe är inget alternativ --- då blir ingen imponerad.

Relationen mellan de två bröderna (originalröster av Spider-Man Tom Holland och Guardians of the Galaxy Chris Pratt) står i fokus filmen igenom. Det finns en McGuffin om att hitta en speciell sten för att göra ett magiskt Skype samtal och få kontakt med pappa igen, inom 24 timmar (alla lyckade filmer ska ha en tickande klocka, sägs det i hur-du-skriver-manus-handledningar, och den här klockan tickar bokstavligen ner tiden mycket effektivt!) men allt som händer runtomkring är egentligen underordnat syskonrelationen och det där igenkännbara mönstret. Hur lätt det är att hamna i vissa roller.

Men båda bröderna är mycket mer, kan mycket mer och är mycket mer varierade karaktärer än vad både vi i publiken, omgivningen i själva filmen och främst av allt vad bröderna själva tror ... och det är det som skapar intresse i filmen, det är det som egentligen driver filmen framåt, inte den tickande klockan.

Finns det några intressanta kvinnliga karaktärer? är en standardfråga som ställs när det gäller barnfilmer. Japp, pojkarnas alvmamma (röst av Julia Louis-Dreyfus) går inte av för hackor, speciellt inte när hon attackerar en ilsken drake för att skydda sina telningar. Alla mammor känner igen sig i den scenen. I alla fall i känslan.
Kick-ass-morsor som denna skulle gärna få komma in i barnfilmer oftare --- morsor brukar antingen vara helt frånvarande, hopplösa eller döda. Eller undantagsvis idealiserade och bullbakande Bullerbymammor som snällt håller sig i bakgrunden, långt från äventyren, eftersom äventyr är för pappor. Ingen av klichéerna stämmer.

Sedan är mantikoran (röst av Olivia Spencer) också fantastiskt rolig ... Hon försöker komma i kontakt med sitt tidigare flygande och monsterdräpande jag, vilket inte är lätt, eftersom hon nästan glömt hur hon använder vingarna ... Alvmorsan och mantikoran är en intressant dynamisk duo på äventyr ... och de skulle med lätthet kunna bära en egen komisk spin-off. Medelålders fantasyvarelser på äventyr är definitivt en obevakad och outnyttjad nisch på marknaden.

Onward går hela tiden Framåt och Uppåt och på slutet lyfter det på allvar. De här bröderna får gärna komma tillbaka, man har en känsla av att fler äventyr väntar dem ...

Onward borde ha fått en rekordpublik på bio, men det satte Covid-19 pandemin stopp för. Via DVD och BD har filmen nu chans att nå ut till den stora publik som den förtjänar.


BG



onsdag 1 juli 2020

FILM: Nytt på DVD, BD och VOD i juli - Framåt, Call of the Wild, Min pappa Marianne och mycket mer ...



Juli månad ser två stora familjereleaser: Den hyllade sagofilmen Onward (Framåt) från DisneyPixar och Jack London klassikern Call of the Wild (Skriet från Vildmarken) med Harrison Ford och en motion-capture hund i huvudrollerna. Klassiker filmas ofta många gånger - nya versioner av The Invisible Man och Emma släpps också under juli månad. Amerikansk films grand old man Clint Eastwood är tillbaka med den omdebatterade Richard Jewell och Londons gangsterkung Guy Richie är tillbaka med The Gentlemen. När det gäller polsk film släpps två olika hyllade filmer i början av månaden: Kuriren och Corpus Christi. Svensk film ståtar med Rolf Lassgård i huvudrollen i verklighetsbaserade dramat Min pappa Marianne. Detta och mycket mer står på menyn för juli månads köpfilmsreleaser ...


1 juli

Kuriren - Studio S Entertainment

6 juli

Onward (Framåt) - Walt Disney Pictures

Call of the Wild - 20th Century Fox

The Jesus Rolls - NonStop Entertainment

Just Mercy - SF Studios

Domino - SF Studios


8 juli

Corpus Christi - Studio S Entertainment

Woman - Njutafilms


13 juli

Richard Jewell - Warner Bros.

The Gentlemen - Scanbox Entertainment

Vivarium - NonStop Entertainment

Min pappa Marianne - SF Studios

The Invisible Man - Universal Pictures


20 juli

Emma - Universal Pictures

Capone - Vertical Entertainment


27 juli

Queen & Slim - Universal Pictures

The Wretched - NonStop Entertainment


29 juli

Deerskin - Njutafilms


tisdag 30 juni 2020

Travelers in the Third Reich by Julia Boyd



Nazi Germany as a travel destination: A new book explores how Hitler duped tourists ...




Historian and biographer Julia Boyd opens her riveting “Travelers in the Third Reich” with this anecdote: “Imagine that it is the summer of 1936 and you are on honeymoon in Germany. The sun is shining, the people are friendly — life is good.” Suddenly, out of nowhere a “Jewish-looking” woman approaches. “Radiating anxiety, she clutches the hand of a limping teenage girl wearing a thick built-up shoe.” The woman has seen the GB sticker on your car and begs you to take her daughter to England. Lately, you have heard disturbing rumors about Germany’s Jews and even talk about euthanasia for the unfit — how do you react to the woman’s desperate plea? “Do you turn your back on her in horror and walk away? Do you sympathize but tell her there is really nothing you can do? Or do you take the child away to safety?”


Astonishingly, the real-life newlyweds didn’t make the excuses that you or I would probably have made. They drove off with the young Jewish girl in the back seat of their car and when they left Germany, so did she.


While there have been countless books written about the rise of Hitler, “Travelers in the Third Reich” relies on firsthand accounts by foreigners to convey what it was really like to visit, study or vacation in Germany during the 1920s and ’30s. Throughout, Boyd draws on contemporary letters, diaries and memorandums written by diplomats and politicians, college students, social workers, famous authors and Englishwomen married to Germans. Two of her most unexpected witnesses are the African American historian W.E.B. Du Bois, a devotee of Wagner’s operas, and the Chinese scholar of Sanskrit Ji Xianlin. Shockingly few of these observers managed to see through the Nazis’ smoke and mirrors.

Right up until the late 1930s, Germany was successfully promoting itself as the ideal place to vacation, its smiling people overflowing with gemütlichkeit and eager to please, unlike the stuck-up and dirty French. “By 1937 the number of American visitors to the Reich approached half a million per annum,” Boyd reports. After all, the land of Goethe and Beethoven had much to offer: Picturesque scenery, lots of theater and music, delicious beer and sausages, the best universities in the world, the popular Oberammergau Passion Play and even a youth culture that fostered politeness and self-denial, along with physical health, team spirit and patriotism. What’s more, the country was full of attractive blonds, of both sexes: “Over 10 million packets of hair dye were sold in 1934.” There seemed, in short, much to admire, not to say envy, in the new Germany.

As usual, most tourists regarded it as rude to comment on, let alone criticize, their host nation’s internal affairs. However, they generally came home convinced that the Führer was a man of peace, not just the country’s George Washington — as former British prime minister David Lloyd George called him— but practically a saint. He had restored pride and purposefulness to a beaten-down people; he was remaking Germany into the great nation it deserved to be.

As Boyd stresses, the Nazis were expert propagandists, constantly promulgating the notion that they were the chief bulwark against the Russian-Jewish-Bolshevik menace. Foreign dignitaries who met Hitler invariably remarked on his charm; one described him as “courteous, quiet, patient.” When ambassadors and tycoons toured the labor camps to which misfits and “degenerates” had been sent for “re-education,” they were always impressed by the ruddy health and cheerfulness of the inmates, never realizing that they were looking at the camp guards in disguise. Naturally, all public spectacles — like the Nuremberg rally of Leni Riefenstahl’s propaganda film “Triumph of the Will” — were carefully stage-managed for maximum emotional effect. Most of the assemblies and parades were noisy affairs, ringing with “Sieg heils!” but the Reich also understood the power of silence. One Bryn Mawr student recalls a midnight procession honoring the 16 Nazis — by then viewed as martyrs — who had been killed during Hitler’s abortive 1923 putsch:

“We stood on one corner for about four hours. . . . Troops and troops of soldiers, SS men, SA men, Hitlerjugend, veterans, etc. filed by steadily for three hours in the dead of night — no drums, music or anything — all perfectly solemn and tragic. . . . Even when Hitler went by there was to be no ‘Heil Hitler,’ but one or two people couldn’t restrain themselves from yelling and were quickly hushed.”

Throughout the interwar years many people believed the Nazis’ reassuring mendacities because they wanted to. Germany was on the move again. Industry was booming. Hitler’s totalitarianism, strongly supported by his insanely enthusiastic base, made democracy seem lax and messy. When some diplomats and nearly all the foreign journalists sounded the alarm about the dictator’s demagoguery, lies and racism, it was simply assumed that “the journalists and diplomats had got it wrong.” Frank Buchman, founder of the conservative religious group called Moral Re-Armament, actually hinted that Hitler might be an agent of the divine. As he said in 1936, “Through such a man God could control a nation overnight and solve every last bewildering problem.”

There was certainly a solution, a Final Solution, for the “Jewish problem.” Yet from the beginning, Hitler and the Nazis demanded more than lickspittle submission to their foul programs and beliefs. As Swiss scholar Denis de Rougemont noted in his journal: “Anyone who does not demonstrate joyful ardour in the service of the Party is denounced.” Nonetheless, despite the anti-Semitism, book-burning and brutal silencing of the regime’s critics, American and British families continued to send their daughters to Germany to be “finished” and their sons to study at its universities. How could they?


As Julia Boyd emphasizes, too many people allowed reverence for a nation’s glorious past to warp their judgment about its morally repugnant present. That’s a lesson still worth thinking about.

BOK: Den franska fotografen - Stark läsning med verklighetsbakgrund


Women correspondents accredited by the US Army: Mary Welsh, Dixie Tighe, Kathleen Harriman, Helen Kirkpatrick, Lee Miller and Tania Long. Photo: Lee Miller Archives


Författare: Natasha Lester
Titel: Den franska fotografen
Översättning: Johanna Svartström
OriginaltitelThe French Photographer
ISBN: 9789170285462
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsdatum: 2020-04-08



För lite över sjutto år sedan skrev en grupp amerikanska kvinnliga journalister histoira när de satte klorna i det största scoppet --- och den största hisotiren --- för deras generation. D-Day. Damerna blev kända som "the D-Day Dames" --- och faktiskt, 10 procent av alla krigskorrespondenter var kvinnor. Bland dem Martha Gellhorn, den första av journalisterna att ta sig iland på D-Day. Hennes före detta man, Ernest Hemingway, kom inte i närheten av landstigningen.  Victory sweet victory!


Martha Gellhorn spelar rollen som bästa vän till huvudpersonen Jessica May i den nyutkomna romanen Den franska fotografen. Jessica May är en fiktiv fotograf och krigskorrespondent med bakgrund som fotomodell för Vogue, och hon är löst baserad på Lee Miller. Flera av scenerna i boken har utspelat sig i verkligheten, flera av fotona finns i verkligheten och flera av Jessica Mays vänner och konkurrenter i branschen fanns också i verkligheten, som Margaret Bourke White, Ruth Cowan,  Katherine Coyne , Lee Carson, Mary Welsh, Iris Carpenter ...

Martha Gellhorn speaking to soldiers in Italy during World War Two

Författaren, som är från Australien, har lagt till en kärlekshistoria med en tjusig amerikan, Dan Hallworth, som Jessica May får ihop det med. Bokens tagline lyder som så att "Kriget tog henne till Paris och kärleken till en man och en liten flicka höll henne kvar". Den lilla flickan är Victorine, en flicka som Dans bror har räddat från krigets fasor och säker död och Victorine har blivit ett slags armémaskot.

Det finns onekligen något positivt i att en familj kan se ut hur som helst och det är inte blodsband som räknas, utan samhörighet och starka band. Dan, Victorine och Jess hör ihop. Det bara är så.

I bokens nutid spelar Jessicas barnbarn huvudrollen, Victorines dotter D'Arcy som jobbar med konst och foto och drömmer om att bli dokumentärfilmare i Australien. Hon får också ihop det med en tjusig amerikan när hon är på besök förenat med arbete i Frankrike.

I likhet med bokens författare gillar D'Arcy yoga och vintage klänningar och hennes kläder beskrivs alltid noggrant, liksom alla lyxiga middagar med den tjusige amerikanen på den franska slottet.

Antalet amerikaner och australiensare i boken ska förmodligen vara till för att bredda försäljningen och att visa att andra världskriget inte var bara en europeisk angelägenhet, ättlingar till de som var med finns över hela världen ...

Men en nutida intrigen och alla påklistrade "hinder" för en tilltänkt kärleksaffär är inte alls lika intressant som de verklighetsbaserade historierna från andra världskriget och tar fokus och kraft från det som är verkligt intressant. Dessutom blir det för mycket släktforskning och vem bryr sig vem som har blodsband med vem och är "riktiga" föräldrar och "riktiga barn" --- det är enbart fånigt. Dan och Jess kändes utan tvekan som de äkta föräldrarna till Victorine, att börja diskutera "riktighet" retroaktivt är enbart fånigt --- och underminerar även de moderna stämningar att alla som adopterat inte har "riktiga barn" eller att av alla samkönade par med barn är då bara en av två föräldrar "riktigt". Så urbota dumt --- och även ett exceptionellt fånigt ordval.

Lee Miller photo of a ruined street in St Malo, 1944

Det positiva med Den franska fotografen är den historiska delen, romanen belyser en hel del som glömts bort med andra världskriget, bland annat alla kvinnliga insatser, sjuksköterskor som riskerade livet nära fronten, kvinnor som gav upp sina karriärer för att stötta sitt land och sedan glömdes bort när det blev fred, och alla krigsfotografer och krigskorrespondenter som fick jobba dubbelt så hårt som sina manliga kollegor för att få jobbet gjort ...

Och som dessutom ofta blev censurerade, bland annat när de skrev om missförhållanden och övergrepp och annat som inte passade in i den ameriknska bilden av det hjältemodiga kriget borta i Europa.

Man får också en tankeställare på vad som räknas som nyheter och vilka delar av andra världskriget som blev omskrivna fotograferade och filmade. Vad man har här är inbäddade journalister som följer med amerikaner dit de går ... För att vara en nyhet måste journalister och fotografer finnas på plats, för att de ska finnas på plats måste amerikaner finnas på plats, annars är det inte intressant för läsarena av Vogue, New York Times, the Herald eller andra stora publikationer.

Så händelser i Frankrike och Italien blev starkt bevakade --- och att de flesta tyska soldater fanns ovanför polcirkeln i Slaget om Nordkalotten blev praktiskt taget obevakat och ofotograferat. Där fanns inga tjusiga amerikaner ...

BG