söndag 31 maj 2020

BOK: The Ballad of Songbirds and Snakes av Suzanne Collins

Författare: Suzanne Collins
Titel: Balladen om sångfåglar och ormar
Originaltitel: The Ballad of Songbirds and Snakes
Översättning: Lena Jonsson
Serie: Hungerspelen (prequel)
Genre: Y.A. fantasy, science fiction
Antal sidor: 558
ISBN: 9789178038428
Utgivningsdatum: 2020-05-19
Förlag: Bonnier Carlsen


Coriolanus Snow står på perrongen med en ros som han ska ge till en flicka som kommer med tåget. En flicka från Distrikt 12 som ska vara med i Hungerspelen - hans flicka. Snow ska vara mentor för första gången. Det är det tionde Hungerspelen. 64 år senare kommer en annan flicka från Distrikt 12 att ställa Coriolanus Snows liv på ända - Katniss Everdeen.

Balladen om sångfåglar och ormar är en originstory - dubbelt upp. Det är President Snows originstory - hans barndom, hans tonår, vad som formade honom, vilka val han gjrode. Men det är också Hungerspelens egen originstory.

Minotauren och midiclorinerna 

Felet är bara att Hungerspelen redan hade den perfekta originstoryn --- berättelsen om labyrinten med Minotauren, den gamla grekiska myten om hur 14 atenare, 12 flickor och 12 pojkar, varje år offrades till monstret i labyrinten. Där har du allt: arenan, hotet, antalet "tributes". Lägg till behovet av en hjälte (Theseus, respektive Katniss) som kan navigera helskinnad genom labyrinten, och sagan är klar. Ju mer man nu försöker förklara var enstaka saker och idéer i Hungerspelen kommer ifrån och hur Hungerspelen uppfanns i denna värld och hur det växte fram ... ju mer klampar man in på området där midicloriner lever och frodas.

 (Midicloriner = George Lucas långrandiga prequel-förklaring på frågan om hur "The Force" fungerar. Ingen hade ställt frågan. Ingen hade bett om en förklaring. Ingen vill ha förklaringen. Ingen trodde på den. En bra grundregel i fantasy och sci-fi -  du kan ta död på det mesta genom att förklara. Definitivt kan du ta död på spänningen ... )

Det var en gång ... 64 år tidigare

Balladen om sångfåglar och ormar kan verka som en lång och långsökt och svåruttalad titel för en planerad Y.A. succé, men originaltiteln Ballad of Songbirds and Snakes är mycket mer allitterativ.

Det här är en prequel till de tre tjocka böcker och de fyra långa filmer som inleddes med The Hunger Games. Handlingen kretsade kring Katniss Everdeen som väljer mellan två snygga killar, en gruvarbetare och en bagarson, samtidigt som hon ska överleva Hungerspelen i bok ett, en repris av Hungerspelen i bok två, och en revolution med rebeller som inte är att lita på i bok tre.

Sutherlands Snow -  med en jultomteaktig glimt i ögat

Medan fansen debatterade huruvida hon skulle välja den hunkige gruvarbetaren (spelad av brorsan till Thor-skådisen) eller den söte bagarsonen, stod ett faktum glasklart: Jennifer Lawrence hade sina ojämförligt mest lysande scener (och den bästa personkemin) tillsammans med Donald Sutherland, som spelade President Snow. Sutherland hävdade också i intervju efter intervju att Snow inte var någon "bad guy" --- han verkar definitivt vara den som förstår Snow allra bäst ... och han spelade sin karaktär som en blandning av romersk kejsare som vet vad som är bäst för folket (för att undvika allmänt kaos och blodbad) och jultomte med glimten i ögat. Det är Snow som får äran att vara huvudperson i den nya boken - men en mycket ung Snow. Coriolanus Snow är bara en vanlig high school kid på 18 vårar.

Hungerspelen --- en tittar-flopp som borde läggas ner

Hungerspelen är så klart på sitt sätt Amerikas svar på japanska Battle Royale, som i sin tur inspireras av de grymheter och de svek som vuxna utsatte barn för under andra världskriget i japan ... så det är förvånande att läsa att hungerspelen är ett påfund av studenter, som gjorde det som en hemtenta eller ett grupparbete. Ännu mer förvånande att läsa att det är high school kids som hittar på grejer och utvecklar vad som ska bli Panems (alltså framtida Nordamerikas) mest sedda TV-program. Det verkar helt osannolikt.

När de tionde Hugerspelen ska börja, så är det ett skitprogram som ingen tittar på, för det är så urbota tråkigt. Ett gäng ungar på ett gammalt nedlagt idrottsstadium, vem vill se det? Hur kan programmet som är en mega-flopp, ha fått förnyat kontrakt 9 säsonger i följt?Och vem i hela världen vill titta på dygn efter dygn med folk som ingen känner eller känner till, i ett program som har alldeles för lång sängnidngtid.

C.Snow säger det bäst. De enda som tittar är möjligen arbetslösa i huvudstaden. De flesta har varken tid eller intresse av att titta på Hungerspelen. Speciellt inte i disktiken.

När någon ska dö går det att berätta allt ...

Nu är det dags för det tionde året och de 24 ungarna från de 12 distrikten ska matchas med mentorer från huvudstadens high school.

Snow blir förtjust i tjejen från distrikt 12 och berättar saker för henne, som han aldrig någonsin berättat för någon förr - om svälten, fattigsomen, familjens förödmjukelse, hur hungrig han är ... Snow släpper på garden och den obligatoriska charmen som ständigt är på max i skolan ... men vad spelar det för roll, hon ska ju dö i alla fall?

Inför sina high school kompisar spelar Snow cool och världsvan. I själva verket är han föräldralös, svältande och utfattig, lever på kålsoppa och potatis (eller en burk klister) och oroar sig ständigt för att passa in. Lägger någon märke till att han inte har det senaste modet? Hur mycket kan man ta när skolan serverar gratis mat, utan att det verkar misstänkt? Man kan ju inte ta den största biten kaka, man måste leta upp en medelstor bit ... Snows tankar är något som det är väldigt lätt för många high school ungar att känna igenom sig i --- ja, inte att leva på kål och klister (förhoppningsvis) men det ständiga malande tankarna och oron för att passa in och att undra om någon "märker något" ... Alla vill ju verka lyckade och som om de har koll, hela tiden ...

Jakten på det lukrativa stipendiet

Snow har en stor fördel. Sin charm. Och den kostar inte ett rött öre, så den är han generös med. Men om han vill gå vidare på universitet så måste han få ett stipendium, annars är livet slut efter high school, och för att få ett stipendium så måste han göra bra ifrån sig på grupparbetet Hugnerspelen ...
Fast han hade inte räknat med att det skulle bli livsfarligt eller att han själv skulle bli inslängd på arenan och tvingas kämpa på liv och död ...

Suzanne Collins avlivar snabbt massor av ungar ... hade det varit "school shootings", bilolyckor, leukemi, självmord eller vad som helst som finns i mycken modern Y.A. fiction så hade massor av sidor fått vigas åt sorgebearbetning (hälften av Som stjärnor faller var sorgebearbetning, den andra halvan handlade om att kämpa mot depression).

Vem dör och varför?

Men eftersom detta är fantasy/sci-fi mix kan man avliva 23 distriktsungar och ungefär hälften av mentorerna utan att det krävs någon bearbetning. Dessutom får de flesta av personerna ingen personlighet, inga efternamn, inga egenskaper ... De hinner dö innan vi vet vika de är. När det sägs att Coriolanus är ledsen över att tvillingarna dött, tänker man bara .. vilka var de? I Harry Potter böckerna ficj man lära känna personerna och det tog ungefär fyra böcker innan en massa huvudpersoner började dö, och då sörjde man dem alla. Inklusive husalven. Här undrar man bara vilka de är.Som tur är har Coriolanus en lista där han styrker över alla som dör, annars skulle man aldrig hänga med. De flesta karatktäerr är som karakiatyrer eller papperstunna kreationer - "Flat characters" som E.M. Forster skulle säga. Allt krut tycks ha lagt på Coriolanus Snow ...

Snow gör lumpen i Distrikt 12

Men det blir lite bättre efter Hungerspelen när Snow gör lumpen i Disktikt 12 -- eller tar värning som redsväkataer, som det heter på Panem-språk --- och Snow får jämåriga vänner från alla möjlgia diskritk, de gör vanlgia lumpar-grejor, har exercis, kökstjänst, försöker smita ut, platnerar för en kul lördagkväll, försöker få tag på laglig elelr olaglig sprit (den lagliga är godare än lokalt hembränt av varerande kvalitet och styrka) ... och så utvekclas Snows första (coh kanske enda) stora förälskes.
Triangeldramer är det stoff som är stommen i så mycken Y.A. fiction. Så även här. Det spelar ignen roll att Katniss everdeen inte är född än. Tjejen som Snow blir förtjust i är likadan. velar mellan olika killar. Hon skriver kärleksballader till andra kilalr, och Snow tvinas stå i publiken coh höra på och blir avudnsjuk. Snow blir indragen i ett triangeldrama kring denna "sångfågel" som fått sitt namn efter en dikt av Wordsworth (även i framtiden läser man tyclkigen Wotdsworth) och på grund av ehnen blir han involverad i dubbelmord.

Kärlek som negativ, förgörande kraft

Kärlek brukar skildras som en positiv kraft - i Harry Potter bövkerna visar kärlek den starkaste magin -- men här är kärlek mest en masa elände som för med sig ännu mer elände. Utan denna fatala kärlekshistoria hade Snow inte blivit den totalitära diktator som vi sett i Donald Sutherlands gestalt i 4 filmer. Vem vet, han och lumparkompisarna kanske hade blivit rebelledare i Distrikt 13 istället ... ?

Dukat bord med påskägg

Fans av Hungersplen-trilogin i bokform och de fyra Hungerspeln-filmerna har dock ett dukat bord med påskägg att konsumera i denna roman ... Modeskaparen Tigris Barden är med som rebellsympatisör i originalserien --- och hon visar sig vara Snows kusin. I denna bok är hon en ung och underbetald praktikant hos en känd modeskapare, och hon ser alltid till att hennes unge kusin Coriolanus är elegant och oklanderligt klädd --- trots att de är fattiga.

Sången The Hanging Tree, som Katniss sjunger i Mockingjay filmatiseringen är komponerad av Snows käresta (fast sången är dedikerad till en annan kille, stackars Snow som bara får stå och höra på när hon besjunger honom  ...).

Katniss är en växt som skördas och vars knölar äts ... kanske till färsk, nyfågnad fisk. Katniss heter också kärrpotatis.

Återbesök till kända miljöer

Vi får besöka Hällen, Sömmen och många andra familjära platser i Disktikt 12. När Corilusanus och hans kompisar är på jakt efter hembränt till helgen --- eller hara lite kul --- och får lära känna fredsväktarna som personer, sitälelt för som anonyma "Storm troopers".

Och det är onekligen lite kul att se fåniga drönare störta på arenan under Hungerspelen eftersom ingen har koll på tekniken än ... Alla nymodigheter som vi sett i Hungerspelen (originalfilmen) är påhitt av Snow och hans klasskompisar.

Och Snows odräglige klasskompis Heavensbee är så klart en förfader till den lurige spelledaren för Hungerspelen i Catching Fire. 

"Det är roligare att supa än att se på Hungerspelen"

Vad är meningen med boken? Att påpeka att Sow i alla fall var en bättre ledare än någon från Disktikt 13 någonsin skulle kunna bli? Boken inleds med citat av Hobbes, Locke, Rousseau, Mary Shelley och Wordsworth - möjligen en stor del av Snows kurslitteartur när han väl fått stipendium till universitetet. Eftersom Snow är den enda runda raktkräern bland många platta karaktärer finns det inget alternativ att heja på. Dessutom har han all charm och de allra bsäta replikerna. Roligast av allt är nrä han avslutar romanen med att säga till den sednaste spelledaren att de aldrig kommer att få folk att titta på något så fånigt som Hungerspelen i alla fall inte på landet (som i Distrikt 12) - för folk föredrar att tillbrigna sin lediga tid med något vettigare. Som att supa upp sitt brännvin.

Ständigt dessa cliffhangers ...och gamla greker

Suzanne Collins har festligt nog samma intitaler som Coriolanus Snow - fast omkastad - och hon håller fast vid sina svagheter: ständiga cliffhangers, uppskruvad dramatik, högt tempo för att fansen inte ska hinna ifrågasätta logiken för mycket (det fungreade också i senaste Star Wars), massor av namn som anspelar på grekisk och romersk mytologi och Shakeseplares tragedier --- Coriolanus är ett av dessa namn ... Crassus är ett annat. original-Crassus var generalen som kväste slavupproret i det antika Rom, det som leddes Spartacus (sedermera känd som filmhjälte i Kirk Douglas roll).

Corilianus kompisar Pollo och Didi, tvillingarna Apollo och Diana,  var tvillingar även i romersk mytologi (i grekisk mytologi hette de Apollon och Artemis). En av tjejerna heter Ifiginia - som dottern som Agamemnon offrade för att få krigslycka. Inte ett kul val av föräldrarna.

Inga ungar heter Jennifer, Justin, Brad eller Brittany längre. Och det finns ignen musik, inget YouTube, inga biografer, ingen underhållning ... vart försvann all underhållning i Nordamerika? Det finns massor av teknik till biologiska vapen och drönare, men det finns ingen teknink för att skapa underhåpllning. Det enda som finns är Flocken, ett kollektiv som sjunger gamla folkvisor, typ de av Wordsworth, och de har inte precis något nytt metarial satt komma med. Det hade varit rolitgt om Baby, baby hade blivit presenterad som en gammal klassiker från gångna tider ...

Tre olika linjer presenteras

Suzanne Collins har genomgående ett intresse för filosofiska frågeställningar, med en massa klassiska citat, tillräckligt för att skapa en läslista för filosofi 2.0, och olika personer i boken företräder olika filosofiska frågeställningar - ibland på bekostnad av deras personligt och personliga utveckling, eftersom de hela tiden bara ska drive en fråga. Coriolanus Snow , Sejanus och Lucy representerar alla olika linjer.
Coriolanus Snow linje är att överleva för stunden (även om det leder till en del ogenomtänkta och tvivelaktiga beslut), Sejanus linje att alltid "göra rätt" (oavsett om allt sedan går åt helvete och han drar med sig andra i fallet), Lucys linje är att stå över allt i den här världen, eftersom hon är singer-songwriter.

Det finns onkeligen olika sätt att tackla situationen Suzanne Collins påhittade värd , och Flockens sätt är att inte göra något. De är lite som hippiekollektivet i Milos Formans Hair. De tar ställning genom att inte ta ställning. De hör inte till huvudstaden och inte till distrikten och de är inte intresserade av att lägga sig i. Förmodligen symboliserar Flocken Konsten, och Konsten står över allt (men lever inte med sin tid, utan ältar saker som var inne för 400 år sedan).

"Nature versus nurture"

Suzannes stora favorittema är tillbaka - "nature versus nurture" - är det arv eller miljö som formar människor och gör dem goda eller onda? Men temat håller inte hela vägen.
Hur denna series Darth Vader blev till ... frågan är öppen. Och det öppna slutet på boken tigger och ber om en fortsättning.
Tack och lov blir Coriolanus Snow aldrig så irriterande gullig som när Anakin Skywalker kör podracing, och Snow är föräldralös och utfattig från början och har liksom inte mer att förlora. Det blir aldrig fråga om några hämndaktioner. Det är mest bara "överleva för stunden" situationer.

Näringsbrist och indragna bidrag

Coriolanus verkar varken vara god eller ond - bara en vanlig high school kille som försöker överleva high school, trots svält och fattigdom, få ett stipendium, gå vidare i livet ... men så förälskar han sig i fel tjej. Förmodligen är ameriskan high school vanliga ungars Hugnerspelen ett helveta att överleva verje dag - även utan "school shootings" och indragna bidrag och näringsbrist.

Coriolanus Crassus Snow eftersträvar aldrig något ondskefullt, som de romerska generaler han fått sina namn efter, han eftersträvar mest av allt att överleva, och i andra hand att lyckas. Moral är en lyx för en mätt medelklass, som en filosof i George Bernard Shaws Pygmalion påpekar, och Coriolanus har inte varit mätt under hela sin livstid, han har levt med krig och svält sedan barnsben. Det är Coriolanus stenrike kompis Sejanus som har lyxen att eftersträva godhet - något han eftersträvar  så mycket att han glömmer det dagliga spelet för att överleva.

Hur kunde den här floppen bli en succé? Ingen aning ...

Det bestående intrycket av Balladen om sångfåglar och ormar är Coriolanus bedömning att folk hellre vill supa sig fulla på fritiden än att se på ett så värdelöst program som Hungerspelen. Vem vill se på dålig och långtråkig TV? Hur kunde floppen bli en succé? Det där är ännu en gåta som boken inte svarar på.

BG






FILM: GT 40 - Gyllene Tider Live Ullevi Lördag 3 augusti 2019 - En fullmatad spelning från en magisk sommar


Titel: GT - 40 - Live Ullevi

Medverkande: Gyllene Tider - popband från Harplinge. Medlemmar: Per Gessle (sång, gitarr, ukulele), Mats MP Persson (gitarr), Anders Herrlin (bas), Micke Syd Andersson (trummor) och Göran Fritzon (Farfisa). Nya medlemmar på turnén: Dea Norberg och Malin-My Wall (sång, tamburin, dragspel och fiol).

Plats: Ullevi, Göteborg

Inspelningsdag: 3 augusti 2019

Publik: 54 340

Speltid: 110 minuter

Aktuell: Hela konserten GT 40 - Live från Ullevi släpps på DVD och BD.

Extramaterial: Låtval.

Betyg: 5



Skicka ett vykort älskling ...
Sommaren 2019 var Gyllene Tider alla tiders älskling, och alla verkade vilja vara mottagare av deras musikaliska vykort. 

Finalen på Ullevi, Göteborg, drog 54 340 personer.

Det är denna magiska kväll, slutet på en perfekt musikalisk sommar, som förevigats på film.


Det är en magnifik konsert, givetvis, Gyllene Tiders avsked spar inte på det musikaliska krutet och det poppiga guldstoff som ligger likt ett magiskt glitter över alla deras alster. Men konserten är också mycket bra filmad och klippt. Kameran dröjer aldrig för länge vid någon bandmedlem på bekostnad av de andra eller helheten. Ett otroligt jobb måste ha lagts ner på att hitta de snyggaste vinklarna. Gyllene Tiders spelning var ju i sig en filmupplevelse med små filmer som visades bakom bandmedlemmarna, filmer som anpassats till varje låt. När de snyggaste bilderna kommer, när flickan dansar i en Cole Porter sång, när hela bandets uppväxt flimrar förbi under Kung av sand, när det flygande hjärtat slår ut vingarna och brinner ... då är det helbild över scenen. Det ser ut som om hjärtats vingar slår ut bakom Per Gessle och att han skulle kunna lyfta från scenen vilken minut som helst.

Annars får man uppleva allt från små detaljer till flygande panoramabilder. Man får beundra Fritzons fingerfärdighet på Farfisan och hans svarta nagellack (ett färgval som han delar med Per Gessle). Man får känna hur det är att stå vid scenkanten och blicka upp på bandet. Man får leva sig in i hur det är att befinna sig mitt i gröten på Ullevi, omgiven av fans. Man får perspektiv på hur det är att stå på scenen och blicka ut över ett sådant enormt folkhav av entusiastiska, sjungande musikälskare. Och man får känna hur det är att sväva över Göteborg och se hur knökfullt Ullevi är, medan ljusen tänds. En upplevelse som ingen på plats, inte ens de i bandet, kan ha haft under livespelningen. Så otroligt vackert. Vare sig man såg Gyllene Tider live eller inte --- det här är den perfekta souveniren för att minnas sommaren 2019.

För det verkar som om alla har minnen kopplade till Gyllene Tider. Gyllene Tider är absolut inget nostalgiband. Unga fans som hoppar av glädje och jublar åt alla gubbarna i bandet och sjunger med i alla texter kan omöjligt minnas Gyllene Tiders födelse. Jublet över historien om bandets grundande får Per Gessle att undra om hela Harplinge är på plats ... Ullevi kan ta hela Harplinge många gånger om. Harplinge, en liten by med minimal fotbollsplan, mack med en bensinpump, kafé med två bord och en frisörsalong (där Micke Syds mamma jobbade) har producerat stor svensk musikhistoria. Man behöver inte vara från Stockholm, London eller New York för att skriva musikhistoria. Roxette-fans från hela världen har även omfattat Gyllene Tider med sin kärlek och de som har lyckan att finnas på plats sjunger med --- utan att egentligen kunna svenska. Men texterna sitter ändå.

Gyllene Tiders spelning har inte en enda död minut, och alla i bandet ligger på topp och får jubel och ovationer. Introt av Fritzon på Farfisan som signalerar Sommartider ... Det rytmiska drivet från Micke Syds trummor. Trion med stränginstrument längst fram som sätter tonen (Gessle, MP, Herrlin). Till och med Per Gessles ukulele får egna, personliga ovationer. Liksom, givetvis, de två nyaste medlemmarna, Dea Norberg och Malin-My Wall

Fiolstämman gör Vandrar i ett sommarregn till en extra fin upplevelse. En Gyllene klassiker som bandet aldrig förr spelat live --- förrän på denna turné. Gammalt blir som nytt --- speciellt när det aldrig använts i arenasammanhang förr ...

Bäst under kvällen är den otroligt starka öppningen med Skicka ett vykort, älskling och Juni, juli, augusti, tätt följt av Det hjärta som brinner. En stark musikalisk rivstart värd maxpoäng.

Bäst under kvällen är också helt självklart den nya favoriten Vandrar i ett sommarregn, som äntligen får scenpremiär på den allra sista turnén. Samspelet mellan Per och Malin-My längst fram på scenkanten är underbart, liksom själva melodin och fiolstämman som blandas med sångstämman i en eftertänksam duett.

Bäst är fortfarande den första låten av Per och MP - (Dansar inte lika bra som) Sjömän
Fortfarande lika skruvad, surrealistisk och helt enkelt bra! Andra skriver om hoppfull kärlek, krossad kärlek, obesvarad kärlek --- de här killarna lanserade en 40 år lång karriär med att skriva om dansande sjömän ...

Bäst är Flickan i en Cole Porter sång. Det är en allsångsklassiker i bästa bemärkelse och kanske den finaste text och vackrare melodi som Gessle någonsin skrivit. Hela publiken är som ett kärleksfullt gungande, sjungande hav ...

Bäst är Kung av sand där hela livet passerar revy -- i alla fall hela livet hitintills för alla Gyllene Tider medlemmar i ett sandfärgat, rullande fotoalbum.

Bäst är alla generösa extranummer, för efter en konsert som gett allt, finns tydligen ännu mer kvar att ge, fast det verkar omöjligt.

Billy, den vemodigaste Gyllene Tider låten, som ger välbehövlig sälta till efterrätten. Blandade bitterljuva, sötare smaker och tongångar blir det i Gå & fiska!, Det är över nu, När vi två blir en, Sommartider och När alla vännerna går hem ... 

Från det inbjudande vykortet till vännerna som går hem ... så där planerar man och balanserar man ett lyckat kalas och en perfekt avvägd musikalisk flerrättersmeny som ger mersmak! Gyllene Tider slutar på topp.

Och om man vill ta om ... får man spela upp hela konserten igen, en annan dag.

BG


Låtlista:
Skicka ett vykort, älskling
Juni, juli, augusti
Det hjärta som brinner
(Hon vill ha) Puls
Flickorna på TV2
Vandrar i ett sommarregn
(Dansar inte lika bra som) Sjömän
Det kändes inte som maj
Flickan i en Cole Porter-sång
Tuffa tider (för en drömmare)
Låt denna trumslagarpojke sjunga!
Kung av sand
En sten vid en sjö i en skog
Ljudet av ett annat hjärta
Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly
(Kom så ska vi) Leva livet
Tylö sun
Extranummer:
Billy
Det är över nu
Gå & fiska!
Extra extranummer:
När vi två blir en
Sommartider
När alla vännerna gått hem

BOK: Rebell av Marie Lu - Ännu en trilogi var inte riktigt slut ...

Författare: Marie Lu
Titel: Rebell 
Serie: Legend (del 4)
Genre: Y.A. sci-fi, dystopi
Antal sidor: 329
Översättning: Katarina Falk
Originaltitel: Rebel
ISBN: 9789178933037
Utgivningsdatum: 2020-05-13
Förlag: Modernista


Som av en kosmisk dystopisk slump så kompletteras
två kända, avslutade dystopi trilogier plötsligt med en överraskande del fyra under maj månad ... Suzanne Collins Hungerspelen och Marie Lus Legend.

Det finns skillnader och likheter ... I båda fallen handlar det om Nordamerika i framtiden (korrupt, våldsamt, dystopiskt, med sanslöst modern stridsteknologi men helt utan modern underhållning som YouTube, Twitter och Instagram). I båda fall ägnar sig de unga huvudpersonerna åt strider och familjebråk och konflikter --- och så blir det lite Y.A. romance, som aldrig riktigt fullbordas.

Medan Collins inspirerades av historien av Minotauren - 12 pojkar och 12 flickor från Athen offrades till Minotauren enligt myten - så har Marie Lu låtit sig inspireras av Les Miserables --- främst dynamiken mellan de två huvudpersonerna. Legend är konflikten mellan Valjean och Javert i tonårstappning och med mer romance än bromance.

Medan Collins förlägger sin nya del fyra 64 år innan originaltrilogin, förlägger Marie Lu sin fyra ungefär ett decennium efter sin originaltrilogi --- som en sorgesam epilog.

I tre böcker i Legend-serien - Legend, Prodigy och Champion - fick man följer June och Day, kapitlen skiftade synvinkel beroende på vem som berättade i jag-form.

Många fans hejade på att de två till sist skulle få ihop det och leva lyckliga i alla sina dagar, men i Marie Lus dystopiska värld härjar ett grymt virus, som framställts som militärt vapen, och Day smittas och borde egentligen ha stuktit med ... Dessutom blir han skadad i striderna. Han överlever, men med förmodat raderat minne .. Så trilogin slutar med en blandning av melankoli och hoppfullhet: Day och June träffas igen i epilogen, ungefär tio år senare, och Day presenterar sig för June... för första gången, tror han. Men någonstans inne i Day verkar minnen väckas till liv igen ... Slutet är alltså lite som slutet på Beautiful Creatures (filmen, inte boken) eller en scen från Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Raderade minnen kanske inte är fullt så raderade som de först verkar vara ... och de har en benägenhet att poppa upp igen.

Nu i bok fyra introduceras en ny "bad guy", som nästan är som en kopia av Marie Lus skurk i hennes andra serie Warriors (som inte ska förväxlas med Erin Hunters serie Warriors om förmänsligade katter som krigar mot varandra.) Day lider av PTSD  och det är oklart om regimbytet egentligen gjorde så att någonting blev mycket bättre. Saker blir inte bättre, bara dåliga på ett annat sätt. Day försöker fortfarande skydda sin lillebror Eden, och därför har han flytt till en säker plats, tror han, och han har även gett upp sitt livs kärlek, June, för att skydda Eden. Day har alltså fått tillbaka sitt virusraderade minne, eftersom han lider av att försaka sin kärlek och även av PTSD (vilket han inte hade haft om han inte hade kommit ihåg eländet i originaltrilogin), men Day underskattar hur lätt det är att hitta ett säkert ställe för Eden. Eden hamnar i trubbel. Så klart.

Eden är mest av allt sur på Day, eftersom han är känd som rebellernas hjälte, och Eden är trött på att leva i skuggan av sin berömde storebror. Eden är också trött på att Day försöker skydda honom (ungefär som när Katniss försöker skydda Prim i Hungerspelen-trilogin) och han är inte det minsta tacksam. Days beskyddande drag gör att Eden tar ännu fler risker och hamnar i ännu värre knipor.

Vartannat kapitel berättas av Eden och vartannat kapitel berättas av Day, som nu återtagit namnet Daniel för att vara mer incognito (Day var ju den stora hjälten, känd för sin graffiti --- vilket verkar vara ett lätt sätt att bli hjälte på och inte bara få ett litet kulturstipendium). Eden som berättare gör att Marie Lu kan återanvända mycket av originaltrilogin eftersom Eden berättar om sina minnen av händelserna i de tre böckerna, från sin synvinkel. Lu verkar tro att alla minns originaltrilogin, och alla läsare minns ju alla
små detaljer i alla olika tjocka dystopier som kom för tio år sedan, då dystopigenren var het, och ingen blandar ihop böckerna med alla andra liknande böcker.

Det är onekligen en överraskning för alla fans att allt nu handlar om de två killarna och deras brodersrelation, och att June inte får vara huvudperson i serien som hon hjälpte till att lansera och göra populär. Det är lite som att man skulle göra Hungerspelen utan Katniss Everdeen ... Vilket förresten är precis vad Suzanne Collins har gjort ... hon har också dumpat en enormt populär hjältinna för att fokusera på en kille istället, Coriolanus Snow som tonåring, och både Marie Lu och Suzanne Collins verkar tro att fansen stannar kvar ändå, utan populära och starka hjältinnor, eftersom det är franchises som säljer och inte personerna.

Rebell fokuserar på relationen mellan två bröder, visar på hur viktigt det är att Daniel äntligen börjar prata med Eden istället för att bara försöka beskydda honom. Men Rebell är främst Edens historia --- och som karaktär har han inte samma karisma eller förmåga att väcka intresse som June hade i originaltrilogin. Det finns en anledning till att vissa är biroller och andra är huvudroller ---- och Victor Hugo visste vem som kunde bära en hel historia.

BG


FILM: Circus World - En riktig girlpower film med western cirkus


Regi: Henry Hathaway
Titel: Circus World
Medverkande: Claudia Cardinale, John Wayne, Rita Hayworth, Lloyd Nolan, John Smith, Richard Conte m.fl.
Land: USA, 1964
Paramount Pictures

Aktuell: Restaurerad nyutgåva maj 2020

Betyg: 4


Circus World är ett gigantiskt spektakel och en riktig girlpower film med den italienska filmstjärnan Claudia Cardinale i den kvinnliga huvudrollen som Toni Alfredo, en tuff pojkflicka som vuxit upp på en berömd amerikansk cirkus, uppfostrad av cirkusens ägare Matt Masters (John Wayne). 

Toni har inte något minne av sina föräldrar. När Toni var liten dog hennes pappa i en olycka och hennes mamma försvann under mystiska, oklara omständigheter i full cirkusmundering, utan att ta en enda pinal med sig. Toni drömmer om att bli trapetskonstnär i vackra, glittriga scenkläder, precis som sina föräldrar, men hon får mest spela Calamity-Jane-aktiga roller i Matt Masters spektakulära western nummer.

Cirkusnumret med diligensrånet påminner en hel del om den berömda scenen i Stagecoach av John Ford (John Waynes stora genombrottsfilm) där en stuntman klättrar upp på hästspannet, ramlar, hamnar under de skenande hästarna och sedan under diligensen ... och stuntmannen ska undvika att bli krossad av alla hovar och vagnshjul. I Stagecoach är detta en del av handlingen, ett klimax i den spännande jakten --- i Circus World är detta bara ett stunt bland många i ett och samma nummer --- och därefter måste det levereras nya nummer ... Och vi vet att det "bara" är ett nummer, och vi, liksom publiken i tältet, är åskådare till hur artister, cirkusstjärnor liksom stuntmänniskor, riskerar livet gång på gång för att vi ska få underhållning.

Circus World
utspelar sig i en ny värld där publiken ständigt vill ha något nytt, något större, något bättre, något farligare ... och det är bara att leverera eller att gå under. Western har redan hunnit bli en inövad genre och publiken förväntar sig skenade diligenser, farliga anfall, prickskytte, hoppande från hästrygg till hästrygg, brinnande vagnar, maskerade banditer, modiga hjältar ... och gärna något mer på köpet ....

Western som genre är välbeprövad och har gett många succéer, från Stagecoach till Star Wars. Cirkusgenren är en genre med färre kända och lyckade filmer. Men, som sagt, There's no business like show business ... The Greatest Show on Earth föregick Circus World och i våra dagar har The Greatest Showman med Hugh Jackman som P.T. Barnum gjort succé. Cirkus World utspelar sig tidsmässigt under samma epok som The Greatest Showman  ch Henry Hathaway (som även gjort den framgångsrika Pretty-Woman-liknande komedin North to Alaska) har regisserat.

Matt Masters är inte nöjd med att vara framgångsrik i USA, han vill också ta sin show till Europa och spela i alla de stora städerna --- Madrid, Hamburg, Berlin, Paris, Wien, Budapest --- och han vill gärna bräda P.T. Barnum. Detta står näst överst på hans önskelista. Överst på listan står "att hitta Lily". Lily Alfredo (Rita Hayworth) är Matt Masters livs enda stora kärlek. Men hon försvann spårlöst för 14 år sedan. Nu har hon rapporterats uppträda under ett nytt namn i Europa ... Att hitta Lily i Europa är inte alldeles okomplicerat. Lily är Tonis mamma, och om Lily inte vill bli hittad, hur ska Matt då hitta henne?

Det råkar bli Toni som hittar Lily, utan att veta vem det är ... De två blir genast bästa vänner och Toni erbjuder henne ett jobb på Matt Masters nya cirkus --- den som de håller på att spara ihop till.

För Matt ger aldrig upp, för även om båten med hans ursprungliga cirkustält sjönk samma dag de anlände till Europa, så jobbar han och hans närmaste cirkuskollegor, Toni, Steve och Cap, enträget för att få ihop pengar till ett nytt tält. De tar alla anställning på Ed Purdy's Wild West Show och turnerar runt i Europa. Under turnéns gång värvar gänget nya fina talanger som ska ingå i den framtida cirkusen, den som ska bräda P.T. Barnum en gång för alla.

Toni är stormförtjust över att hitta en annan kvinna som gör farliga stunts och som jobbar som trapetskonstnär, och beundran, vänskap och solidaritet uppstår praktiskt taget omedelbart. Men det finns många hemligheter i det förflutna som hotar att krossa Tonis nyfunna lycka och dessutom hela den nya cirkusen, som ska ha storslagen galapremiär i Wien ...

Det finns många westerns som har en duell som klimax, där stenallvarliga män går ut på huvudgatan för att se vem som drar snabbast, eller vem som slår hårdast, för att därmed avgöra vem som är alfahane i stan ...

Duellen i Circus World är mellan två kvinnor, Toni och Lily. Vem är bäst på att snurra runt i volter i luften (utan säkerhetsnät) --- vem kan klara av flest volter, vem kan att komma till hundra? I denna duell ger Toni upp för att låta Lily vinna och mottaga publikens jubel som segrare ... och på så sätt vinner båda två.

Det är en ovanlig duell med ovanlig utgång ... och ett finstämt sätt att stämma av den relation som stått i centrum för hela filmen. Det finns mer än ett sätt att vinna en duell på.

Medan många Hollywoodfilmer fokuserar på män, fäder och söner, hämnd och vedergällning, fokuserar denna för ovanlighetens skull på en mor-och-dotter relation och försoning och kärlek --- men med en gigantisk budget och en extravagant inramning, av det slag som brukar vikas för historier om morske män som pucklar på varandra och peppar varandra med bly.

Cirkus World passar för alla fans av The Greatest Showman. En film om en svunnen tid, då fler en sju vågade livet --- bara för att ge underhållning, i en tid före datorernas och de eviga greenscreenernas genomslag.

BG

lördag 30 maj 2020

FILM: Nytt på DVD, BD och VOD i juni Cats, Jojo Rabbit, Bad Boys och mycket mer ...


Oscarsvinnaren Jojo Rabbit kommer på DVD och BD i juni


Juni månad bjuder på ett överdåd av premiärer för prisbelönta filmer - 1917, Unga kvinnor, Jojo Rabbit ... Men även årets mest utskällda film, Cats, släpps nu med massor av fluffigt extramaterial. Liksom 2019 års mest framgångsrika svenska film, En del av mitt hjärta, och nya versioner av LasseMajas Detektivbyrå  och Ture Sventon. Franskt blir det i Familjefesten och De ovanliga. Tom Hanks är återigen aktuell i en biopic. Iron Man skådespelaren gör comeback genom att prata med djur. Will Smith är på tapeten som huvudrollsinnehavare i hela två filmer - Bad Boys For Life och Spies in Disguise - Smith är ingen duvunge. Dessutom: världens snabbaste och blåaste igelkott får äntligen köpfilmspremiär, samma dag som Harley Quinns nya fågelfilm, och mycket mera ...


1 juni

Cats -  Universal Pictures

Bad Boys For Life - Sony Pictures

Catwalk - SF Studios

Jojo Rabbit - 20th Century Fox


3 juni

Familjefesten - Njutafilms - Studio S Entertainment


8 juni

Bombshell - Nordisk Film

The Lighthouse - United International Pictures

Ture Sventon och Bermudatriangeln 



12 juni

Beanpole - Njutafilms


15 juni


Unga kvinnor - Sony Pictures

1917  - Nordisk Film

Birds of Prey - Warner Bros.

Sonic the Hedgehog - Paramount Pictures

Colour out of Space - NonStop Entertainment

A Hidden Life - SF Studios

LasseMajas Detektivbyrå - Tågrånarens hemlighet - SF Studios

Dolittle -  Universal Pictures

The Last Full Measure - Noble Entertainment

The New Pope 


22 juni


The Grudge - Sony Pictures

Bombshell - Nordisk Film

Spies in Disguise - 20th Century Fox


29 juni

En del av mitt hjärta - Nordisk Film

De ovanliga (Hors normes) - Scanbox Entertainment

A Beautiful Day in the Neighbourhood - Sony Pictures


BG

torsdag 28 maj 2020

NYHET: Så blir Bokmässan 2020 - Digitalt tema blir helt digitalt - tack vare Covid-19



Så blir Bokmässan 2020
NYHET: Så blir Bokmässan 2020 - Digitalt tema blir helt digitalt - tack vare Covid-19
640x640transp
Bokmässan i Göteborg den 24–27 september ställs om till en digital bildningshubb och litteraturfestival i samarbete med förlag och branschaktörer. Programmet streamas via flera mediehus och dagstidningar, vilket ökar räckvidden mot nya målgrupper. Akademibokhandeln och Bokus blir officiella partners kring bokförsäljningen.
Bokmässan är en fantastisk marknadsplats där författare och läsare kan mötas. Den är också ett forum för samtal och dialog, där litteratur och författare står i fokus. Seminarieprogrammet är en smältdegel där prosa och poesi blandas med politiska frågor och samhällsdebatt. För första gången på 35 år kan Bokmässan i Göteborg inte arrangeras i fysisk form. Men istället för att ställa in, ställer Bokmässan om. Idag presenteras planerna.

– Vi har ställt om det Bokmässan har gjort i årtionden – en fysisk Bokmässa – till något vi aldrig tidigare har prövat: en digital bildningshubb och en litteraturfestival. Vi är stolta över att vi i samarbete med förlag och andra starka partners kan presentera en kraftfull satsning där vi tar ansvar för att samtalet med fokus på litteratur och bildning ska fortgå. Självklart kommer vi och många med oss sakna den fysiska mässan, men nu ser vi fram emot årets fina satsning! säger Frida Edman, ansvarig för Bokmässan i Göteborg.

Bokmässan 2020 består av två spår: Bokmässans bildningshubb den 24–25 september som lyfter aktuella frågor inom skolans och bibliotekens värld, och Bokmässans litteraturfestival den 26–27 september som presenterar ett starkt program utifrån årets utgivning. Dessutom omfattar Bokmässan 2020 scenprogram frånABFForskartorgetGlobala TorgetGöteborgs LitteraturhusLärarscenenRum för poesiRum för översättning och Se människanDigital kultur och LÄS! LÄS! LÄS! är fortsatta huvudteman på Bokmässan 2020.

Bokmässans hemsida byggs ut med ett Bokmässan Play, en sida helt dedikerad till streamat innehåll. Alla sändningar kommer att ligga på Play-kanalen och vara tillgängliga utan kostnad för tittarna. Sändningarna sker i samarbete med bland andra AftonbladetExpressenGöteborgs-Posten och Svenska Dagbladet vilket gör det möjligt för Bokmässan att nå ut till en bred publik.

– Du kommer kunna sitta hemma i din soffa och ta del av över 100 välproducerade samtal som spelas in och livesänds från studios uppbyggda på olika ställen. Vi är redan igång med programutvecklingen och jag är glad åt att så många förlag är med oss på resan. Det ser ut att bli ett fantastiskt program som vi lanserar efter sommaren. Satsningen visar att Bokmässan och samtal där den aktuella utgivningen lyfts fram är ett viktigt kulturarrangemang, oavsett format, säger Oskar Ekström, programchef på Bokmässan i Göteborg.

Programmet håller nu på att arbetas fram, och presenteras på en presskonferens den 25 augusti. Seminarierna och programpunkterna kommer att spelas in och sändas från flera olika inspelningsplatser: Stockholm, Göteborg, Malmö, Kapstaden och Johannesburg. Fler inspelningsplatser kan tillkomma. Programmet utvecklas i samarbete med en rad förlag och samarbetspartners. Klara för programmet är: AtlasB Wahlströms,BokfabrikenBonnierförlagenBookmarkDaidalosDreamhackErsatzFörlagetGöteborg & Co,Jonsereds Herrgård – Göteborgs universitetHarperCollinsHistoriska mediaKatalysKaunitz-OlssonKungliga biblioteketLeopardLärarnas RiksförbundLäsfrämjarinstitutetMajblomman,Max StrömMondialNational Library of South Africa/DACNatur & KulturNonaNorstedts,OrdfrontPiratförlagetPolarisRámusRaoul Wallenberg Academy, Rainy LabSchildts & SöderströmsSpotifyStrawberryStudentlitteraturSvensk BiblioteksföreningSvenska Kyrkan,Svenska PENTegThe Book AffairTimbroTukanURWeyler och Volante. Dessutom pågår samtal med ytterligare förlag och aktörer.

Viktigt för både författare, förlag och besökare är att kunna sälja och köpa böcker under Bokmässan. För att skapa bra och enkla förutsättningar för försäljning även när programmet sker digitalt, kommer Bokmässan att samarbeta med Akademibokhandeln och Bokus som exklusiva försäljningspartners.

Bokmässans bildningshubb innefattar ca 50 programpunkter som i första hand riktar sig mot en branschmålgrupp inom skola och bibliotek, men som även är intressant och relevant för en samhällsintresserad allmänhet. Årets teman LÄS! LÄS! LÄS! och Digital kultur dyker på olika sätt upp inom bildningshubben, i form av seminarier och andra aktiviteter. Bildningshubben inkluderar också program från Lärarscenen i samarbete med Lärarnas Riksförbund.

Bokmässans litteraturfestival innefattar ca 75 programpunkter uppdelade i sex olika spår som sänds parallellt: CrimetimeHjärnanSamtidenIdéernaLivet och Litterär salong. Programmet byggs utifrån de seminarier som Bokmässans programgrupp redan skapat under vårens programarbete.

På grund av rådande läge välkomnas 2020 års hedersgäst Sydafrika tillbaka som temaland inför Bokmässan 2022. Sydafrika medverkar dock även i år med programpunkter i det digitala formatet, och planerar också för medverkan under Bokmässan 2021.

Besökare som köpt entrébiljetter eller seminariekort till Bokmässan 2020 kan välja att låta köpet gälla för Bokmässan 2021, eller få pengarna tillbaka. Utställare vid Bokmässan 2020 kommer att kunna välja mellan att avboka sitt deltagande och få pengarna tillbaka eller återboka sin monter till 2021 med en rabatt. Samtliga utställare 2020 kommer att erbjudas en kostnadsfri möjlighet till marknadsföring av produkter och tjänster på www.bokmassan.se i anslutning till utställarregistret.

Bokmässan 2020 pågår den 24–27 september på bokmassan.se. Programmet för årets Bokmässa presenteras på en presskonferens den 25 augusti. Årets teman är LÄS! LÄS! LÄS! och Digital kultur.

Temat LÄS! LÄS! LÄS! lyfter fram språket och läsningen som grundstenar i ett demokratiskt samhälle. Temat genomförs tillsammans med 20-årsjubilerande Läsrörelsen, som startade på Bokmässan, med flera samarbetspartners.

Temat Digital kultur belyser samspelet mellan människan, den digitala utvecklingen, samhället och demokratin med kulturen som verktyg. Syftet är att bygga broar mellan och skapa förståelse för olika generationers kulturutövande samt belysa de nya format som gjort entré på kulturarenan – från ljudböcker till e-sport. Temat arrangeras i samarbete med DreamhackGöteborg & CoLin EducationMajblomman och Rainy Lab, med inspelningsplats i Göteborg.

onsdag 27 maj 2020

BOK: Legend - Prodigy - Champion - Rebell





Författare: Marie Lu
Titel: Legend - Prodigy - Charmpion - Rebell
Serie: Legend (
Översättning: Katarina Falk
Författare: Modernista

Legend serien består av delarna Legend, Prodigy Champion. och Rebell. Redan nu har man något att se fram emot! Det måste påpekas att medan trilogier förr i tiden hade en stark början och förhoppningsvis ett starkt slut var tvåan oftast en “mellanbok”, bara en brygga utan början och utan slut. Det gällde både bok-och filmtrilogier.
Legend trilogin är ett exempel på att de nya framgångsrika trilogierna levererar en bra tvåa, en utvecklad berättelse som höjer sig ytterligare över en stark inledning.

Huvudpersonerna är introducerade, konflikterna är presenterade - nu är det dags att fördjupa sig och att ta in fler intressanta bipersoner och att vända på steken - mer än en gång!

I Legend verkade det uppenbart att Republiken var ond och att rätt väg att gå för huvudpersonerna June Iparis och Day Wing var att ansluta sig till rebellrörelsen. I inledningen av Prodigy ansluter de sig till rebellrörelsen Patrioterna - och den är inte alls vad den ger sig ut för att vara, i själva verket är den lurigare och mer opålitlig än Republiken.
Kanske även mer ondskefull? Rebellrörelsen bryr sig inte alls om folket. De har rika sponsorer som väntar på att resultat ska levereras, rättvisa och jämlikhet är bara att glömma.

June och Day försöker även fly till Kolonierna, som Days pappa beskrivit som det förlovade landet som glittrar så vackert, och allt där är möjligt. Det låter ungefär som när den amerikanska drömmen beskrivs idag. Men även Kolonierna är en besvikelse. Allt ägs av privata företag och har man inte betalat till sin sponsor kan man glömma att få skydd, sjukvård eller vad man nu skulle behöva. En satir över dagens Amerika?

Det enda alternativ som återstår för June och Day är att återvända till Republiken, den Republik som de först hade tänkt störta, och förändra den inifrån. Republiken är dålig och korrupt – men av tre onda ting … är den faktiskt den minst onda.
Titlarna i Legend trilogin är intressanta och Modernista har valt att behålla de engelska titlarna.Legend syftar på Day, Prodigy (underbarn) syftar på June … och nu återstår det att se vem som blir Champion.

Legend trilogin har med rätta hyllats i sitt hemland USA, men oftast liknas den vid och jämförs med Hungerspelen. Likheterna är att båda serierna är dystopier och ungdomsromaner som blivit “crossover”(alltså folk i alla åldrar läser dem), men det finns klara skillnader.

En stor del av Hungerspelen utspelar sig i lantlig miljö, överlevnadsproven sker i skogen eller i djungeln. Legend utspelar sig i städer. Hungerspelen har drag av romarriket med “bröd och skådespel”, provinser som levererar till Rom och gladiatorspel som hottats upp. Legendbaserar sig löst på Victor Hugos Les misérables. Hungerspelen berättas i förstaperson av Katniss, Legend serien alternerar mellan att ha Day och June som berättare. Hungerspelen har en motvillig hjälte som huvudperson, Katniss vill egentligen inte bli indragen i alla politiska intriger. Hjältarna i Legend serien, Day och June, är mycket medvetna, de tänker och resonerar och försöker välja vilken sida de ska stötta och varför. Att inte göra något är otänkbart, det är inte ens ett val. Vid femton års ålder är Day redan en legend och June är ett underbarn, den yngste befälhavaren i det militära någonsin. Ingen av dem skulle någonsin drömma om att vandra omkring i skogen en hel dag med pil och båge och njuta av solnedgången. De är alldeles för upptagna.

Day och June är ovanliga romanhjältar på så sätt att de båda är supersmarta, snabba, starka, snygga och socialt kompetenta. De har alltså allt! Nyss var det ju tönten, nörden och outsidern, den motvillige hjälten, det hetaste som fanns! I Prodigy vill alla ha Day och June som “poster boy” och “poster girl” för sin sida och ett par så pass lyckade människor borde egentligen bli frånstötande, de har inga riktiga svagheter (något som varje framgångsrik romankaraktär måste ha, enligt alla skrivarkurser), men på något sätt fungerar berättelsen ändå, och man hejar på Day och June. Man vill att de ska överleva och få varandra till sist. För i likhet med Hungerspelenfinns även här romantiska intriger. Dystopier för unga skulle inte överleva utan dem?!

Eden Wing har i åratal levt i sin brors skugga. Trots att han är toppstudent på sin skola i Ross City, Antarktis och en briljant uppfinnare, känner de flesta till honom enbart som Daniel Wings lillebror.
Ett decennium tidigare var Daniel känd som Day, pojken från gatan som ledde den revolution som räddade Republiken. Men Day är inte längre den unga man som en gång var nationens hjälte. Han har lämnat sitt gamla liv bakom sig och gömmer sig nu från världen. Allt som betyder något för honom är att hålla Eden i säkerhet, även om det kräver att han ger upp June, sitt livs stora kärlek.
Bröderna måste försöka acceptera vad de har blivit under sin tid i Republiken, men en ny fara smyger sig in i det glapp som uppstått mellan dem. Och snart blir Eden så djupt indragen i Ross Citys mörka om - råden att inte ens hans legendariske bror kan rädda honom. Åtminstone inte ensam.



Om författaren: MARIE LU är en amerikansk författare vars böcker sålt i över 4 miljoner exemplar. Hon fick sitt stora internationella genombrott med den dystopiska Legend-serien, som såldes till 26 länder och följdes av den lika uppskattade serien Den unga eliten. Rebell är den fjärde och avslutande boken i Legend-serien.