måndag 18 november 2019

FILM: Tolkien - Finstämd biografi av finsk regissör



Regi: Dome Karukoski
Titel: Tolkien
Manus: David Gleeson och Stephen Beresford
Medverkande: Nicholas Hoult, Lily Collins, Colm Meaney, Derek Jacobi m.fl.
Land: USA, UK, 2019
Distribution: 20th Century Fox

Aktuell: på DVD, BD och VOD, 18 november


Det här är en finstämd och lågmäld biografi om språkgeniet och fantasyförfattaren J.R.R. Tolkien, med fokus på de unga åren.

Filmen är inte perfekt, men den är vacker, och vemodig. Hela tiden klipps det till scener i första världskriget ... och det är lite irriterande att se "First World War" komma upp som förklaring i undertexterna ... för Tolkien & Co var detta inte "First World War" utan "The Great War" --- alltså ett stort krig. För det första visste ingen att det skulle bli ett nytt stort krig väldigt snart (kallat "Second World War") för det andra var inte hela världen med. (Sverige och Finland var till exempel inte med.)
Tolkien själv var väldigt noga med ord och med detaljer.

Vad som är BÄST med denna biopic är Tolkiens unga år, barnskådespelarna som har rollerna som Tolkien och hans tre bästa vänner i brödraskapet är mycket bra, lillebrorsan är mycket bra, Edith är bra (och gör väldigt lite för att vara bra). I vuxen version är de alla något sämre och lite mer teatraliska, speciellt Edith som plötsligt börjat bryta på amerikanska (har hon varit för mycket på bio? Nej, hon är för fattig för det ...)


Men även när vuxna skådespelare har tagit över de fyra huvudrollerna så är det en fin berättelse om vänskap, om ett brödraskap ... som verkar så starkt och så idylliskt.

Efter kriget är två av de fyra döda och de två överlevande talar inte med varandra.

Bilderna från Oxford är ofta magiskt vackra och man väntar sig nästan att kommissarie Morse ska hoppa fram bakom ett hörn ... Eller Alice i Underlandet. Oxford och litteratur hör liksom ihop.
Lewis Caroll, CS Lewis, Colin Dexter ....

Filmen framställer Tolkien som en schysst kompis. Det kanske han var ibland. Men han uppmuntrade inte sina vänner så mycket och sågade alla som tänkte annorlunda än han själv. Han var väldigt mycket troende katolik.

Han hatade CS Lewis första Narnia-bok bara för att Jultomten är med, och man ska inte tro på tomten ...
(Han är tydligen en rival till Jesus om Julen). 
Och Edith tvingades bli katolik och det tyckte hon inte alls var roligt. Hon var inte religiös av sig.
Hon fick inte heller leva ut sina egna konstnärsdrömmar utan skulle serva författaren hela tiden ...
(Katolsk patriarkal uppbyggnad ...)


Man får inte se så mycket av konsten och var idéerna kom ifrån, det här är åren innan The Lord of the Rings och The Hobbit finns med med bara en rad i filmens slutscen.

Så filmen är ingen The Theory of Everything eller A Beautiful Mind (båda dessa filmer hade förresten bättre kvinnoroller där man verkligen såg hur de fick kämpa med Det Manliga Geniet och med all markservice och med att själv överleva och försöka ha någon slags karriär ...
Filmen är inte heller någon Finding Neverland, tragiskt vacker och en homage till fantasin.

Tolkien är helt enkelt en barndoms och ungdomsberättelse om en kille med tre vänner, varav två dör.

Men det finns något att säga för en så pass allmängiltig biopic: det här var livet för så många unga män i Storbritannien. 

Det var många, många små människor som blev förtärda av en eld som var allt annat än magisk.

Slutgiltiga intrycket blir att det är magiskt vackra miljöer (främst från Oxford), väldigt bra barnskådespelare och en mycket allmängiltig historia. 

Den här typen av vänskapshistorier är väldigt gripande, som Brideshead Rivisited. Det finns något vackert och skört med ung, dödsdömd vänskap, och vännerna tror så klart att deras vänskap kommer att vara för alltid ...

SCEN: Nöjesteatern i Malmö firar 80 år och jubilerar med att sätta upp den klassiska operetten GLADA ÄNKAN hösten 2020!

Nöjesteaterns 80 års jubileumsföreställning
Nöjesteatern i Malmö firar 80 år och jubilerar med att sätta upp den klassiska operetten GLADA ÄNKAN hösten 2020!
Den 25 september 2020 är det premiär på Nöjesteatern i Malmö för operetten Glada Änkan. En klassisk föreställning med musiker från Wien. Inför uppsättningen på Nöjesteatern i Malmö kommer alla föreställningens musikstycken spelas in på plats i Wien med Schönbrunn Festival Orchester Vienna.
”Det här är ett fantastiskt spännande sätt att utveckla den musikaliska upplevelsen för vår publik. Tack vare den moderna ljudtekniken kommer föreställningen att få känslan av en stor symfoniorkester på plats på teatern”, säger Emelie Löfmark, föreställningens producent.
Glada Änkan hade premiär för första gången på Theater an der Wien i december 1905 och har sedan dess förgyllt världen med sina charmiga karaktärer, sin sorglösa handling och storslagna operettfinaler i snart 120 år.
Glada Änkan utspelar sig tidigt 1900-tal i det glada Paris. Den unga, förtjusande och nyblivna änkan Hanna Glawari, spelad av Frida Engström, har lämnat Pontevedro och lever ett lättsamt liv i Paris med beundrare från hela världen. Baron Zeta från hemlandets ambassad har fått i uppdrag att ombesörja att den unga änkan gifter sig med en pontevedrisk herre för att säkerställa att änkans förmögenhet stannar i hemlandet. Thomas Järvheden gestaltar den vackre, gladlynta Greven Danilo Danilovitj. Baronen Zeta anser att greven är den rätta och att det är hans skyldighet mot fosterlandet att gifta sig med änkan. Greven är dock själv inte lika förtjust, utan han är en ung man som gärna spenderar nätterna på parisiska nattklubben Maxim i sällskap av nattklubbsägaren Emanuell, spelad av Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson.
Änkan Glawari är inte lätt att få på kroken, varken för den ena eller den andra. Hon är misstänksam och vill ha en man som älskar henne för hennes skull, inte för hennes pengar. Man försöker leta reda på Danilo som övertalas att följa med till den bal som anordnas på ambassaden till änkan Glawaris ära. Danilo möter Hanna och det visar sig att de känner varandra hemifrån. Snart upptäcker Danilo och Hanna att de har något gemensamt. Inte helt oproblematiskt finner de varandra i det glada Paris. Men räcker det för ett giftermål?
Nöjesteaterns Glada Änkan-ensemble är 20 sångare/skådespelare på scen.
Greven Danilo Danilovitj Thomas Järvheden
Änkan Hanna Glawari Frida Engström
Nattklubbsägaren Emanuell Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson
Regissör Anders Aldgård
Producent: Emelie Löfmark, Julius Production AB

söndag 17 november 2019

FILM: Descendants 3 - Finalen på sagan

Cameron Boyce (Carlos), Sofia Carson (Evie), Dove Cameron (Mal) ,andBooboo Stewart (Jay) i Descendants 3 (2019).
Regi: Kenny Ortega
Medverkade: Dove Cameron, Cameron Boyce, Sofia Carson, Booboo Stewart, Cheyenne Jackson, China Anne McClain, Mitchell Hope as Ben, son of Belle and Beast, Sarah Jeffery m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Walt Disney Studios  - Disney Channel Original Productions


Mal har allt - prinsen, populariteten och det perfekta livet i kungadömet Auradon.

En gång var hon känd som "VK" - alltså "villain kid" eller skurkbarn - men hon hade turen att bli en av de fyra utvalda som fick ett nytt liv i Auradon, tillsammans med Evie, Carlos och Jay.

Som blivande drottning funderar Mal på rikets säkerhet, och kommer fram till att det bästa vore att stänga gränsen mot skurkarnas hemvist, Isle of the Lost, för gott. För allas säkerhet.
Prins Ben håller inte med, det var hans idé att ta in skurkbarn till Auradon från början, och det vill han fortsätta med. Han tror inte på att stänga gränser, eller att stänga in folk, eller att någon är obotligt ond.

Mal oroar sig allra mest för hoten från de största skurkarna, som Uma, dotter till sjöhäxan Ursula (från filmen Den lilla sjöjungfrun och Hades (skurken  från Herkules) ... Men det visar sig att den som slutligen attackerar riket, med hjälp av Maleficents onda trollstav (som numera finns på museum), är ingen mindre än Törnrosas dotter prinsessan Audrey ... Efter att Ben har dumpat henne för Mal och efter att mormor grälat på henne och påpekat att "din mamma kunde minsann lägga beslag på en prins i sömnen!!!" så har Audrey fått nog. No more miss-nice-girl!

Mal inser plötsligt att stängda gränser inte skyddar någon över huvud taget, hotet kommer inifrån, och Mal inser också att hon måste ta hjälp av sina forna vänner (eller fiender) från Isle of the Lost och även superskuren Hades, för att rädda Auradon.

Mal ser inte fram emot att träffa Hades igen. Han är nämligen hennes pappa, och släkten är som sagt värst ...

Decendants 3 är en bra upplösning på sagan, där både Mal och Ben får ransaka sig själva och inse hur illa de gjort  Audrey, de har själva skapat en ny superskurk som bara är ute efter att förgöra och förstöra. De måste både rädda riket och rädda Audrey ... och kanske också lära sig att leva tillsammans med alla från Isle of the Lost.

Det finns så många filmer - inklusive barnfilmer, tecknade filmer Disney-filmer, som bara har evighetslånga final battles där folk ska puckla på varandra och där alla som är "de onda" ska slås ner (inklusive Maleficent 2) Någon ska ha rollen som ond.
Decendants 3 gör det inte så lätt för sig. Här handlar det snarbare om att leva tillsammans, trots allt, och at försöka förlåta varandra och gå vidare.

Med det sagt --- massor av trolldom och action och sång och dansnummer serveras längs vägen.
Det är tjejerna som står för mest action --- Audrey, Mal, Evie och Uma.

Och som så ofta i musikaler --- en hel del par ska finna varandra längs vägen. Mal och Ben förlovar sig och kröns till regenter. Evie och Doug har ett mer avslappnat förhållande (modeskapande, musikskapade och filmkvällar)... Sötast är Carlos och Jane, och Carlos gör allt för att Jane ska få den perfekta födelsedagen. Nya kompis paret Jay och Gil funderar på att ta ett sabbatsår och resa runt i världens djungler tillsammans. Och Harry Hook får upp ögonen för Audrey ... som verkar förtjust över att få en bad boy på kroken (bokstavligen) och tillika en med sexig skotsk accent. Ben blir snabbt bortglömd!

Det blir alltså slutligen en skön mix av skurkbarn och hjältebarn som blir ihop eller blir vänner för livet, när gränserna mellan Auradon och Isle of the Lost suddas ut för gott.

Avslutningsvis inser de fyra huvudrollsinnehavarna att när gränsen nu inte längre finns, kan de äntligen hälsa på sina föräldrar igen. Sisten hem är ett ruttet äpple!

Bra slut på en rolig serie, med mycket sago-mys-mix och medryckande sång-och-dansnummer. Det hela är som en Broadway-musikal i filmform - totalt over-the-top och inget musikaliskt krut är sparat på.

Det är onekligen rolgiare med et slut när alla dansar tillsammans än där alla pucklar på varandra och försöker döda varandra.
Och alla kommer och tar "final bow" precis som i en West End eller Broadway-produktion.

Filmen har svensk release 3 november, Disney Channel visade den från 2 augusti, och det blev ingen biorelase under sommaren  eftersom Cameron Boyce (Carlos) gått bort  20 år gammal. Filmvisningen på Disney Channel dedikerades till honom.

FILM: Descendants 2 - Hur gick det sen för superskurkarnas snälla barn?



Carlos, Jay, Mal och Evie - kvartetten med goda skurkbarn i Descendants 1 & 2 !



Regi: Kenny Ortega
Titel: Descendants 2
Manus: Josann McGibbon, Sara Parriott
Medverkande: Dove Cameron som Mal (dotter till Maleficent), Cameron Boyce som Carlos (son till Cruella de Vil), Sofia Carson som Evie (dotter till Evil Queen), Booboo Stewart som Jay (son till Jafaar) m.fl.
Land: USA, 2017
Distribution: Walt Disney Home Entertainment



Descendands (2015) var en barnvänlig, musikalisk och rolig "Once upon a time" film där fyra barn till bovar från klassiska Disneyfilmer får chansen att gå på en fin skola med alla hjältarnas barn (och alla barn till alla goda sidekicks, får man tillägga).

Filmen tog en enkel och populär idé, den att mixa alla sagokaraktärer (något som "alla" verkar göra nu) och gjorde något riktigt roligt av det, mest för att man fokuserade på skurkarnas och hjältarnas barn och inte höll på med samma gamla uttjatade karaktärer.

Snövit har kommit i så många inkarnationer nu, inklusive i en trilogi med moderna finska ungdomsböcker att man börjar bli lite trött på henne.

Barnen till skurkarna Maleficent (Törnrosa), Evil Queen (Snövit), Cruella de Vil (101 dalmatiner) och Jafaar (Aladdin) har hunnit bli hemmastadda i det goda Auradon i den här uppföljaren som passande nog heter Descendandts 2 (2017).

Fokus är fortfarande på massor av bra musik som kidsen gillar och det finns massor av sång- och dansnummer.

Skillnaden är att i Descendants förde sång- och dansnumrena handlingen framåt --- och/eller sa något om personerna i numret --- men här är det snarare som om alla stannar upp för att sjunga och dansa. Handlingen går inte framåt under musiken, det är mer som om det vore paus i själva filmen.

Ett plus är att det inte handlar om att få ihop det med någon prins denna gång --- den stora kärlekssången i filmen är faktiskt mellan de två tjejerna Mal och Evie, när de sjunger om hur goda vänner de är och att de alltid kommer att stötta varandra, även om de skulle råka komma ifrån varandra.

Det blir också "ombytta roller" på det gamla temat "damsel in distress" när Mals pojkvän Ben blir kidnappad av pirater (ledda av dottern till den onda sjöhäxan Ursula från Den lilla sjöjungfrun) och Mal måste komma och rädda honom. Givetvis assisterad av sina bästa vänner, både gamla och nya. Mulans dotter är verkligen kick-ass!

Mals och Bens kärlekshistoria står i fokus även i den här filmen, om att bli älskad för den man verkligen är, men Evie och Carlos har egentligen mycket gulligare och roligare kärlekshistorier. Evie har blivit ihop med en av sönerna till en av de sju dvärgarna (och han är ingen dvärg, utan en smart nörd i trendriktiga Clark Kent glasögon!) och Carlos har spanat in Den Goda Féns dotter Jane. Jane är superpräktig och Carlos är son till Cruella de Vil men de är som klippta och skurna för varandra. Båda två är nämligen uppvuxna med väldigt bossiga morsor!

Vad man saknar från ettan är faktiskt alla dessa föräldrar --- för de var himla roliga! Speciellt Kristin Chenoweth i rollen som Maleficent. Men även de andra skurkföräldrarna, som satte press på sina barn att uppföra sig "rätt" --- alltså att vara så elaka och skurkaktiga som möjligt!

Ursulas dotter är inte speciellt bra som skurk. Alldeles för tam. När alla skurkar ska omvändas och bli snälla blir det inte mycket kvar av intrigen --- man tänker på Joseph Campbells schema om hur viktigt det är att ha en bra antagonist (och en bra hjälpare) så att handlingen kan utvecklas. Disney har haft massor av bra skurkar genom tiderna, i olika filmer, menDescendants 2 är tyvärr inte en av dem. De känns också ganska osannolikt att Gaston och Captain Hook ska ha fått barn - dog inte Gaston ganska rejält i båda versionerna av DisneysSkönheten och Odjuret? Och varför skulle hans eventuella avkomma vara en pirat? Skönheten och Odjuret utspelade sig inte i närheten av vatten. Nej, man saknar bra och trovärdiga skurkar och skurkbarn i Descendants 2.

Förhoppningsvis kommer de bra skurkarna tillbaka. Maleficent var magnifik i ettan. Och rolig! Förhoppningsvis kommer inte Maleficent att gå i terapi och börja sticka halsvärmare åt förkylda drakar --- lite "evil" är precis vad som behövs för att liva upp en Disneyfilm!

Slutligen: slutet på Descendants 2 är faktiskt en rolig parodi på Den lilla sjöjungfrun - Ursulas dotter kan nämligen också förvandla sig till en jättebläckfisk för att hämnas på folk som hon är irriterad på, men hennes motståndare här är ju ingen snäll liten sjöjungfru, utan en tjej som kan förvandla sig till en eldsprutande flygande drake (Mal tycks ha ärvt denna förmåga av Maleficent) --- och när prinsen hoppar i plurret så är det inte för att förgöra bläckfiskmonstret (som i originalfilmen) utan för att förhandla. Diplomati, inte dödande. Prins Benjamin (son till Belle frånSkönheten och Odjuret) lyckas få in en ny mansroll och ett nytt hjälteidéal i Disneyfilmerna - en hjälte som varken behöver rädda sin flickvän eller dräpa monster för att vara en hjälte.

Det är faktiskt väldigt positivt. Descendants hänger med sin tid!

FILM: Descendants - They are not bad. They are just born that way!


Mal är dotter till Maleficent ... Kolla in graffitin på skåpet!

Regi: Kenny Ortega

Titel: Descendants

Medverkande: Dove Cameron, Cameron Boyce, Booboo Stewart, Sofia Carson, Mitchell Hope
Melanie Paxson, Brenna D'Amico, Zachary Gibson, Jedidiah Goodacre, Sarah Jeffery, Dianne Doan, Dan Payne, Keegan Connor Tracy, Wendy Raquel Robinson, Maz Jobrani m.fl.

Land: USA, 2015

Distibution: Walt Disney Studios Home Entertainment


Descendants ställer frgan: Är ondska medfött? och presenterar en rad med nya, unga  Disneyskurkar.

Föds folk onda eller blir de onda?

Taglinen till Disneyfilmen Descendants är just: "They are not bad. They are just born that way".


Vilka är de bästa (eller värsta) Disneyskurkarna genom tiderna? Om detta kan man tvista länge.

Enligt Descendants är det:

1) Maleficent från Törnrosa - eller den onda féen, som hon heter i den svenska versionen. (Disney var den som gav den onda féen hennes namn - men i Sverige höll man fast vid den gamla legenden om en namnlös ondska - vilket faktiskt är mer skrämmande!)

2) Evil Queen (den onda styvmodern) drottningen från Snövit och de sju dvärgarna. Nej, hon har inget annat namn. Varför Snövits pappa gifte sig med någon som heter "den onda drottningen" är svårförklarligt. Hennes onda polare i Descendants kallar henne EQ. "Emotionell intelligens" eller "Evil Queen" har alltså samma kärleksfulla förkortning.

3) Jafar från Aladdin. Han är inte så hemsk (eller så färgstark) jämfört med de andra, men antagligen fick de kvotera in en manlig skurk. De kvinnliga Disneyskurkarna är annars bäst.

4) Cruella De Vil från 101 Dalmatiner. Ja, ja, ja! Hon är en av de hemskaste skurkarna någonsin! Alla kategorier! Tänk, att vilja göra en päls av söta små valpar! Hon ger dig fler mardrömmar än Darth Vader, som bara sprängde någon planet då och då. Vad är det mot att angripa valpar?

Kristin Chenoweth är kul som skönsjungande Maleficent!
Nu är dessa Disneyskurar föräldrar. Och deras barn ska få chansen i ett pilotprojekt, föreslaget av sonen till Skönheten Belle och hennes man Odjuret: skurkbarnen ska få gå i skolan med alla Disneyhjältarnas barn. Prinsen förklarar att Belle såg att Odjuret inte var ett Odjur. Alltså kanske inte barnen till skurkarna är odjur? De kanske bara är missförstådda?

Mal (dotter till Maleficent), Evie (dotter till Evil Queen), Jay (son till Jafar) och Carlos (son till Cruella) har inga planer på att anpassa sig och visa sin goda sida. De har en plan (kläckt av Maleficient) för att hjälpa sina onda föräldrar att återigen härska över världen! Men måste de följa i sina föräldrars fotspår eller kommer de att upptäcka godheten inom sig och rädda kungariket?

Mal är filmens egentliga huvudperson, det är hon som får ihop det med prinsen, sonen till Skönheten och Odjuret. Hon inser att hon inte vill blir som Maleficent. Hon vill göra sina egna val.

Det finns många berättelser om tjejer som ska "rädda" en kille - må det vara en vampyr, en varulv, ett förhäxat odjur eller bara en jobbig människa som kräver extra mycket förståelse. Och tjejen ser hans inre godhet och har tålamod och han bättrar sig ... Suck.

Det är befriande med ombytta roller - här är det tjejen som har en dold inre godhet och killen får visa  tålaod och förståelse för att hon ska bli till sitt bättre jag.

Mitchell Hope som Ben och Dove Cameron som Mal i Descendants.
Dert finns många intressanta biroller i Decendants, balnd annat Törnrosas mamma, som här är african-american och verkligen spyr galla över Mal, eftersom henens mamma såg till att hon aldrig fick se sin dotter Törnrosa innan hon fyllde 16 .... och hon säger till sin dotterdotter att inte umgås med Mal, eller de andra skurkbarnen, och andra populära tjejer fölkejr efter ...

Descendants har ett väldigt bra medryckande soundtrack och fungerar som rolig familjefilm.

Det enda som är lite förvirrande är blandningen av alla Disneysagor - originalen utspelar sig på 1300-talet i Frankrike (Törnrosa), 1950-talet i London (101 Dalmatiner - detta är förresten en barnbok med en känd forfataare och itne en gammal folksaga med okänt muntrigt utsprun), i tidernas begynnelse i Indien (Aladdin), någonstans i Norden (förhoppningsvis Sverige!) på 1800-talet (Snövit och de sju dvärgarna) ...  ... och plötsligt är alla från alla historier lika gamla, lever i nutid, och bor i USA. Varför har alla flyttat dit för att gå på amerikansk high school?

Jag antar att Rick Riordan har förklaringen. Han har skrivit om Percy Jackson, grekisk halvgud, om romerska halvgudar och egyptiska gudaättlingar i tre olika framgångsrika ungdomsboksserier (Percy Jackson är även filmad) - och i varje bok upprepar han som ett mantra att gudarna drar sig till det land där makten ligger - för närvarande USA. Alltså är det väl en logisk konsekvens att inte bara alla gudar och guda ättlingar utan även alla sagofigurer flyttar dit.

Fast de sjunger fortfarande att de är fransmän, givetvis, när de gör en upphottad framställning av Be Our Guest (från filmen Skönheten och Odjuret).

Mal tillsammans med Törnrosas mamma och Törnrosas dotter ...
De har många familjekonflikter att diskutera!

De unga skådespelarna är bra på att sjunga och dansa och att sjunga och dansa samtidigt. Denna sago-mix-vversionen av High School Musical slår originalet. Och det är kul att se och höra Kristin Chenoweth igen! Här spelar hon en skönsjungande Maleficient.  Men för musikalfans är hon fortfarande mest känd som Glinda the good i succémusikalen Wicked! Wicked nytolkade också en saga, Trollkarlen från Oz, och gav den gröna häxan, the wicked withc of est, sin upprättelse.  Wicked! är försten också ett high school eller college drama där Glinda the Good och den gröna häxan Elfaba blir rumskompisar. Och ingen av dem är ond! Det är bara omgivningen som  tolkar en som god och en som ond ... När de i själva verket är likadana och bästa kompisar på köpet. Wicked! är en urbra musikal oh det är härligt att se den gröna häxan få sin upprättelse.

Här får inte Maleficent någon upprättelse,  men det får däremot Mal. Till skillnad från många andra ”gör om mig” filmer förändras inte hennes utseende - sort plus! - det räcker att hon släpper fram sin inre godhet. Hon behöver inte någon mer omvälvande transformtion.

Evie upptäcker också att hon duger som hon är, Carlos upptäcker att han gillar hundar, och Jay att han gillar att vara en del i ett lag.

En perfekt, värmande höstfilm! Helt utan hemska hot mot hundvalpar!

FILM: Mary Queen of Scots - Historiedrama blir Melodrama, när släkten är värst.



Regi: Josie Rourke
Titel: Mary Queen of Scots
Medverkande: Saoirse Ronan, Margot Robbie, Jack Lowden, Joe Alwyn, Gemma Chan m.fl.
Land: Storbritannien, 2018
Distribution: Universal

Historiedrama blir melodrama, när det visar sig att "Släkten är värst!".

Elizabeth I och Mary Stuart är två av Europas mest kända och betydelsefulla drottningar. Så många böcker, så många filmer, så många dramer ... 

Josie Rourkes maffiga kostymdrama Mary Queen of Scots är en modern tolkning i sann #Metoo anda, där det föreslås att de båda tjejerna skulle ha kunnat vara vänner ... och de skulle ha kunnat stötta varandra ... om det inte hade varit för illvilliga manliga rådgivare.

I den här filmen porträtteras de båda drottningarna av två av vår tids vackraste och mest talangfulla unga filmstjärnor: Saoirse Ronan och Margot Robbie.
Det är med andra ord bäddat för blondin-catfight!

Förra året syntes skådespelerskorna i varsin fin och prisbelönt film: Saoirse Ronan var med i Greta Gerwigs halvt självbiografiska uppväxtskildring Lady Bird medan Margot Robbie producerade och spelade huvudrollen som Tonya Harding i biopic-dramat I, Tonya.

Här spelar de båda tjejerna monarker, som är släkt med varandra.

Släkten är värst!

Båda två har periodvis oinskränkt makt, båda två var tvungna att bli tuffare än tuffast, och för att
att behålla sina positioner tvingas de rensa och regera målmedvetet och strategiskt.

Europa härjas av krig och Mary är katolik medan Elizabeth är protestant (viktig skillnad i religionskrigens tidevarv).

Det är ett visuellt kalas att titta på den här filmen. Allt från klänningar till håruppsättningar är gjort med en sådan kärlek till detaljerna.

Dock är historien inte så bra som den skulle kunna vara, man har tagit sig väldigt stora friheter med historieskrivningen och med hur det verkligen var.

Mary och Elizabeth träffades aldrig.

Mary och Elizabeth var aldrig vänner.

De skrev brev till varandra och Elizabeth försökte inledningsvis vara vän med sin kusin Mary, men blev avvisad --- Mary tyckte hela tiden att hon var förmer, eftersom hon var katolik, och eftersom hon var katolik hade hon också rätt till Englands tron, eftersom katolikerna i England ville ha en ny katolik på tronen ...

Den här filmen försöker marknadsföra en vänskap mellan tjejerna, och det är Elizabeth som sviker den ... Vilket är en väldigt märklig historietolkning som filmen för fram.

Dessutom: Mary pratade inte engelska med skotsk (och här även lite irländsk) accent som en arbetare som växt upp i Skottland --- Mary hade växt upp i hovet i Frankrike och pratade flytande franska och "överklass engelska" --- och om hon hade nån accent över huvud taget så var den fransk.

Man fokuserar i filmen mest på den unga Mary, sedan är det ett omotiverat hopp från 25 till 44 års ålder och hennes avrättning ... Vad höll hon på med under ett 20 års långt glapp?

En annan drottning-film som nyligen har kommit ut, The Favourite, håller sig inte heller till verkligheten, eller den verkliga historien, och den filmen har också lagt till en massa sensationella snaskigheter och sexuella intriger (vilket tydligen behövs för att sälja historiskt drama, sedan The Tudors gick på TV) --- men The Favourite var en helknäpp film på alla sätt (bland annat med otidsenlig musik av Elton John och helgalet men coolt mode och hummerkapplöpningar) och det gör att man inte retar sig så mycket på felaktigheterna. Är hela filmen som en parodi, så kan det vara hur "fel" som helst. När det ser ut som ett seriöst drama --- som här --- kan man inte undgå att himla med ögonen.

Regissören Josie Rourke är tongivande inom brittisk teater. Hennes film Mary Queen of Scots är ett kostymdrama med historiska ambitioner, som ändå kantrar över i melodram, och sedan slutar filmen plötsligt, både hastigt och olustigt.

Margot Robbie som Elizabeth  I... Tyvärr, hon är inte alls så bra som drottning som så många andra som spelat Elizabeth. Från Bette Davis till Cate Blanchett ---- Elizabeth I har blivit en filmisk paradroll.

Margot Robbie ser mest av allt ut att oroa sig för att hon är för snygg för rollen och om hennes accent blir fel (hon är från Australien och gör amerikansk eller australiensisk accent bäst, hennes engelska accent är inte så bra) och hon får ingen tid över att fylla sin rollkaraktär med liv.

Dessutom finns det andra, bättre drottningar att spana in, som Claire Foy och sedan Olivia Coleman som den nuvarande drottningen Elizabeth II, Judi Dench som Victoria ...  Olivia Colman som Queen Anne, och även Helen Mirren som den nuvarande drottningen i filmen The Queen!

FILM: Kejsaren av Paris - Suicide Squad i Napoleons galanta Paris


Denis Lavant  och Olga Kurylenko i L'Empereur de Paris (2018)

Regi: Jean-François Richet

Titel: Kejsaren av Paris
Originaltitel: L'Empereur de Paris
Medverkande: Vincent Cassel, Olga Kurylenko, Denis Lavant, Fabrice Luchini, Freya Mavor m.fl.
Land: Frankrike, 2018

Releasedatum: 2019-10-30

Kostymdrama brukar felaktigt antas för att vara en genre. I själva verket kan man lägga vilken genre som helst i svunnen tid. 

Kejsaren av Paris går från prison-break-drama till Suicide Squad i Napoleons extravaganta Paris. 

Det här är svindyr blockbuster action som utspelar sig på 1800-talet och som har Vincent Cassel i huvudrollen som hjälten och legenden François Vidocq. 


Vincent Cassel gick upp 15-20 kilo för att bli mer lik Vidocq, men han ser ändå ut att vara smal som en vessla. Vidocq var betydligt rundare, både till kropps-och-ansiktsform, men eftersom få människor utanför Frankrikes gränser känner till verklighetens Vidocq över huvud taget, är det inget att bekymra sig över.

Kort berättat: Vidocq var mästerkriminell, mästerrymmare och senare mästerdetektiv i Paris --- på jakt efter andra mästerkriminella. Helomvändning!

Det är lite som om Professor Moriarty hade beslutat sig för att bli rättskaffens och starta en konkurrerande detektivbyrå till Sherlcok Holmes, och sedan satt dit alla sina gamla kriminella kompisar. Och kriminella uppskattar inte tjallare! Tjallare är värre än hederliga detektiver.

När vi först träfar Vidocq i filmen befinner vi oss mitt inne i ett prison-break-drama. Vidocq skaffar sig snabbt fiender och allierade som ska komma att återkomma senare i filmen och han lyckas snabbt fly tillsammans med en annan fånge, genom att bli kastad överbord, och sedan, Houdini-style, ta sig ur sina bojor. Det är lite Greven av Monte Cristo över det hela (fast Edmond Dantes skar sig bara ur en säck fylld med tyngder, han var inte kedjad).

Vidocq blir många år senare falskt anklagad för mord, och i utbyte mot sin frihet och benådning för alla sina brott erbjuder han sig att ta fast de verkliga mördarna. Det klarar han på mindre än tio minuter, och sedan fortsätter han av bara farten att samla ihop "a band of misfits" från gatan, Suicide-Squad-style: en snygg, blond gatflicka som är en pick-pocket-expert och ett gäng med morske män som kan fäktas med svärd och skjuta med pistol. (fast ibland glömmer de att ladda pistolerna innan de går in i skurkarnas håla ... amatörer!)  Vidocqs nybildade band rensar snabbt upp i Paris undre värld. Det hela går väldigt lätt ... tills det inte går alls längre.

Ett nytt kriminellt gäng gör sin egen rensning för att undanröja konkurrensen och tar över staden. De organiserar sig och dödar alla utom Vidocg själv. Han och hans män har vid det här laget redan blivit desillusionerade över att belöningen och benådningen aldrig kom. Det blev avslag på det hela, på grund av komplicerade politiska turer, och alla som någon gång läst något av Alexandre Dumas den äldre eller lite fransk historia över huvud taget vet att fransk politik vid denna tiden var mycket rörig.

Mycket rörig är förresten en underdrift. Den var en katastrofal härva som ingen begrep.

Vilka som höll ihop och vilka som halshögg varandra kunde förändras över en natt. Monarki, republik, kejsardöme ... huvuden rullade lik förbannat och lika skoningslöst och urskiljningslöst och likgiltigt. Det är något som den här filmen tar fasta på --- det finns ingen struktur, det finns ingen att lita på (framför allt kan man inte lita på staten) och det finns ingen logik i det hela.

Verklighetens François-Eugène Vidocq ...
I den här filmen räddar folk livet på varandra, för att sedan mörda varandra i en annan scen. Vem som håller på vem och vem som har ihop det med vem i Paris fiktiva undre värld ... Och varför karaktärerna gör som de gör ... Det är ännu rörigare än Frankrikes politik i verkligheten, och det vill inte säga lite det.

Men det är kul att se actionfilm som försöker se ut som de tre musketörerna, och tjusiga påkostade scenerier där Tuilerierna figurerar eller där Triumfbågen just håller på att byggas.

Hur verklighetens Vidocq överlevde så länge som han gjorde i denna tid av extrem back-stabbing, det ger filmen inte något svar på.

Men Vinxent Cassel vandrar runt i Napoleon-tidens Paris och ser stoisk och heroisk ut. Det kanske räckte som överlevnadsstrategi?