onsdag 22 januari 2020

FILM: Brevbäraren som byggde ett palats - En helt osannolik sann historia


Regi: Nils Tavernier
Svensk titelBrevbäraren som byggde ett palats
Originaltitel: L'incroyable histoire du facteur Cheval
Manus: Nils Tavernier,  Laurent Bertoni, Fanny Desmarès
Medverkande: Jacques Gamblin, Laetitia Casta, Natacha Lindinger, Bernard Le Coq, Florence Thomassin, Melanie Baxter-Jones m.fl.
Land: Frankrike, 2018
Distribution: Studio S Entertainment

Aktuell: På DVD, januari 2020


1879-1912. 10,000 days, 93,000 hours, 33 years of struggle. Let those who think they can do better try. 

     - Ferdinand Cheval


Få sanna historier är lika osannolika som den som berättas i Brevbäraren som byggde ett palats.

Det handlar om den stora kärleken, men också om ett bygge som borde ha varit omöjligt, men som uppenbarligen var möjligt, efrersom det finns, och det är en stor turistattraktion än idag. Drömslottet. Le Palais idéal.

Ferdinand Cheval är en tystlåten lantbrevbärare som går långa, långa postrundor, samtidigt som han gnagar på rå lök (för hälsans skull) och samlar på de finaste stenarna och fossilerna som han hittar under sina långa rundor. Allt han hittar ska komma att ingå i hans drömpalats, som tillägnas hans älskade dotter Alice.

Projektet upptar ungefär 93 000 arbetstimmar under 33 år. Och allt arbete görs efter de långa, dagliga postrundorna.

Själva palatset är en fantastisk och fantasirik blandning av olika stilar, med drag av Brighton Pavilion och Gaudí’s Sagrada Família --- som Cheval aldrig själv hade sett, så han kopierade inte. Man kan misstänka att Gaudi själv, liksom många surrealister, blev inspirerade av Cheval och hans naiva konst. Det var ju de som den nya vågen av konstnärer eftersträvade --- att lägga "bildningen" bakom sig, att komma tillbaka till naturen, det naiva, till barnet, till naturfolken ... Picasso är föga förvånande en av de konstnärer som i stora ordalag, och även i sin konst, hyllat Cheval. Cheval har också fått kändisbeundrae i André Breton, Bernard Buffet, Jean Tinguely, Niki de Saint Phalle, Robert Doisneau, och Agnès Varda.

Filmen är både bitterljuv och livsbejakande. Jacques Gamblin, starkt avmagrad inför filminspelningen, är mycket porträttlik och på det hela taget som klippt och skuren för huvudrollen som den lökmumsande drömmaren. Det är en upplevelse att följa med Cheval på hans långa rundor i naturen, som ständigt inspirerar honom. Södra Frankrike har fortfarande kvar något av samma charm och paradisiska drag som det hade 1879. (Fast posten lär nu för tiden ha sämre service).

Idag är palatset skyddat och kulturminnesmärkt och öppet för publik året om. Cheval har också hedrats med att bli frimärke. Passande för en talangfull konstnär, som inte ville kallas konstnär, utan brevbärare.

Filmen om Cheval har lockat miljonpublik i hemlandet Frankrike.

BG

FILM: Yesterday - Magiskt vackra bilder, magiskt vacker musik!




Regi: Danny Boyle
Titel: Yesterday
Manus: Richard Curtis
Medverkande: Himesh Patel, Lily James, Joel Fry, Ed Sheeran, Kate McKinnon m.fl.
Land: UK, 2019
Distibution: Sony Pictures


Danny Boyle är en av Storbritanniens bästa regissörer. Slumdog Millionaire gav honom en Oscar. Richard Curtis är Mr. Romcom. Notting Hill, Love Actually, Bridget Jones ... Curtis är förmodligen ensam ansvarig för utlänningars romantiska bild av London.

Vad kan dessa två herrar göra tillsammans? Svar: Yesterday - en romcom marinerad i Beatles magiska musik.

EastEnders favorit minns alla låtarna

Ett världsomspännande strömavbrott leder till att det skapas en alternativ värld där Beatles musik har blivit bortglömd: (Fråga inte hur detta har gått till. Fantasy och sci-fi aspekten av detta drama är inte alls genomtänkt ...) Gullige losern Jack Malik - spelad av EastEnders favoriten Himesh Patel - kommer dock ihåg alla låtarna, eftersom han blev påkörd av en buss under strömavbrottet (återigen: fråga inte hur detta hänger ihop, rent sci-fi-logiskt, för det går inte att få de övernaturliga delarna av filmen att fungera!) och eftersom hans karriär som singer-songwriter gått i stå, beslutar han för att lansera låtarna som sina egna ...

Alla har solglasögon - ingen kan göra te

I elfte timmen inser Jack att allt han någonsin velat ha fanns på hemmaplan i Suffolk, livet i Los Angeles är ytligt och intetsägande (alla har solglasögon - ingen kan göra te!) och han inser också att han håller på att förlora sitt livs kärlek. Ellie. Spelad av charmtrollet Lily James. Vem blir inte kär i en tjej som ser ut som Lily James? Även när hon klagar över en-dålig-hårdag ser hon helt fantastisk ut.

Fantasy-sci-fi delen av filmen fungerar inte alls. Man har inte jobbat med idén och implikationerna ... Och man följer heller inte reglerna som man ställt upp i själva filmen. (Om Beatles inte finns, och Oasis och Wonderwall inte finns ... vad sjöng då lille Jack i skolans talangtävling, den där Ellie fick upp ögonen för honom?)

Det finns alltid ett knasigt kompisgäng ...

Men den "verkliga" delen fungerar. Jacks interaktion med sina föräldrar, Jacks interaktion med det knasiga kompisgänget (det finns alltid ett knasigt kompisgäng i en Richard Curtis film), Jacks interaktion med Ellie ... det är ganska typiskt det där med att sätta folk i fel "kolumn". Ellie hamnar först i fel kolumn, bland de knasiga kompisarna, och det är i sista minuten som Jack inser att hon ska vara i "true love" kolumnen. Alldeles ensam. För hon är den enda rätta.

Man tycker faktiskt lite synd om Ellies pojkvän Gavin, som blir dumpad på Wembley när Jack förklarar sin kärlek för Ellie framför en gigantisk publik ... Men det är sånt som man får ta i romcom genren. Sidokaraktärer blir sidosteppade som små "hinder" för att de tjusiga huvudrollsinnehavarna ska få varandra på slutet ... Och manuset ger åtminstone Gavin ett tröstpris, Ellies knasiga rumskompis dramalärarinnan.

Ännu mer musik med Patel

Himesh Patel är kanonbra på att sjunga (man måste ju tro på hans singer-songwriter ambitioner!)
och DVD och BD utgåvor av filmen innehåller tre härliga spår med Patel, inspelade live på Abbey Road.

Det finns även med ett alternativt slut, som gör resten av filmen både roligare och lite mer logisk.

Om man nu ska göra romcom med musikaliskt tema, så kan man göra sämre val än The Beatles.
Filmen har mycket bättre musik än de flesta andra filmer i samma genre och känns ibland som en musikal. De flesta känslor - och en hel del handling - kan uttryckas med Beatles musik.

Om ingen kan texten, kan ingen kolla om du sjunger fel ...

Ett "running gag" är att Jack inte kommer ihåg texten till Eleanor Rigby ... Nej, men eftersom ingen annan i hela världen kan texten kan han ju sjunga precis vad som helst!

Ed Sheeran är kul i rollen som sig själv (han spelade sig själv och en look-alike-Starbucks-kille även i den senaste Richard-Curtis-filmen om Bridget Jones) och han kommer med det kloka rådet att Hey Jude kan man inte sjunga! Det får bli Hey Dude istället! Politiskt korrekt och skojigt!

En kopp te tack - varken "shaken" eller "stirred"!

Danny Boyle gjorde förresten denna film istället för den nya James Bond filmen, som han hoppade av. Gissningsvis är Himesh Patel mycket trevligare att jobba med än James-Bond-killen Daniel Craig ...
Och det verkar betydligt roligare att ta en drink med Patel. Vare sig drinken är en kopp te eller en pint eller en god cognac med chokladbitar till.

Vackra miljöer från Suffolk och Liverpool

Extra STORT plus för miljöerna i filmen ... Man slipper de gamla uttjatade miljöerna och karaktärerna som man nästan alltid ser i romcoms (t.ex. en fiktiv överklassversion av New York, där alla är vita och har otroligt stora lägenheter, oavsett vad de jobbar med). Istället för man se landsbygden i Suffolk och uppleva hur "vanligt folk" lever och har det.

Filmen gör också en vacker utflykt till Liverpool, där många av de omsjungna platserna besöks. En bitterljuv scen mellan Jack och Ellie är till exempel filmad i Mersey tunnel.

Gammal moralkaka à la Strindberg

Det påklistrade lyckliga slutet i Yesterday, med att spola rikedom och berömmelse för att bli lärare istället, låter som en moralkaka som Strindberg hade kunnat servera på sin tid. (Typ Röda Rummet.)

Ed Sheeran är världsberömd och rik, och han ser inte det minsta olycklig ut, och förmodligen kommer han heller inte att omskola sig till ett underbetalt och undervärderat arbete med dygnet-runt-slit.

BG

Dagbok för alla fans - På ny kula - Världens mest framgångsrika bokserie håller kvar sina fans!

Författare: Jeff Kinney
Titel: På ny kula 
Serie: Dagbok för alla mina fans (del 14)
Originaltitel: The Wreckingball
Översättning: Thomas Grundberg
Illustrationer: Jeff Kinney
ISBN: 9789178034246
Förlag: Bonnier Carlsen

Greg Heffleys familj har fått ett oväntat arv och tänker rusta upp huset för pengarna. En tillbyggnad för att få ett större kök vore väl fint? Så blir det bestämt, och snart kör byggjobbarna in på tomten med sina stora maskiner.

Men allt går inte så lätt som familjen trodde, problem dyker upp: murket virke, giftigt mögel, ovälkomna kryp ... Och när det avslöjas att tillbyggnaden står för nära tomtgränsen knäcks de nästan. Fast nu kan det väl ändå inte bli värre? Eller?


The Big Bang Theory blev världens mest framgångsrika komediserie genom tiderna. Nyckeln till framgång var bland annat antalet skämt. 3,5 skämt i minuten.

Dagbok för alla mina fans är just nu världens mest framgångsrika bokserie. Nyckeln till framgång: Antalet skämt. Man skulle lättsamt kunna säga att Dagbok-serien följer BBT-receptet för framgång med 3,5 skämt per bokuppslag - men ibland är det faktiskt ännu fler!

Man vet vad man får när man läser en Dagbok för alla mina fans bok - träffande teckningar, kul repliker och skojiga betraktelser - på varje sida!

Jeff Kinney är svårslagen när det gäller att leverera. Gång på gång.

I boken På en ny kula tar han sig an vurmen för att dekorera och inreda ... Alla har väl någon gång drabbats av inrednings-bacillen? Den sprids via TV-program med leende (eller arga) snickare. Den sprids via life-style-magazine, via vanliga oskyldiga tidningar, via nätet, via facebook, via instagram,  via dina vänner som alla har snyggare hem ...

Jeff Kinney lyckas verkligen få med allt, från hopplösa byggjobbare som gör huset (och hela gatan?) obeboelig, till mäklare som ska "styla" allting för att det ska "säljas". ("Styla" är en eufemism för att måla om och tapetsera om hela huset och göra om alla golv och skaffa nya möbler.) 

Det här är verkligen en bok full av betraktelser som ligger i tiden.

Och med en sammanhållande story. Greg är säker på att någon där uppe djävlas med dem ... Var det där arvet inte bara ett trick, för att driva familjen till vansinne?

En poltergeist är ju ingenting mot att ha hantverkare i huset!

Träffande, superkul, modernt och en total skrattfest ... och inte bara för slukaråldern! Jeff Kinney har gjort det igen!

Världens mest framgångsrika bokserie håller kvar sina fans! 

Nevermoor - Ny Potteresque fantasysuccé!


Författare: Jessica Townsend
Titel: Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse
Serie: Nevermoor (del 1)
ISBN: 9789155264727
Förlag: Bokförlaget Semic

Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse är den första boken i den kritikerrosade serien Nevermoor. Morrigan Crow har redan gjort internationell supersuccé! Filmavtalet är i hamn och boken är såld till ett 30-tal länder. 


Det är nästan oundvikligt att Morrigan Crow blir jämförd med Harry Potter - Nevermoor-serien har också sitt eget Hogwarts och en spådom och massor av humor och en ung huvudperson. Och här finns ett filmiskt sätt att skriva och beskriva scener och ALLT som behövs för att detta ska bli en stor och framgångsrik franchise!

Fast när det gäller humorn tänker jag snarare på Ivy Pocket, den australiensiska hjältinnan som är otursförföljd och som ändå kavat tar sig an alla motståndare och alla utmaningar.

Ivy Pocket har visserligen ofta noll koll på vad som egentligen händer (och kan bli god vän med någon som försökt mörda henne), så på så sätt är Morrigan Crow en allvarligare historia.

Början på historien är tungt gotisk och scenen är en begravning och vi får veta allt om Morrigan Crows förbannelse. 

Morrigan Crow är född med en förbannelsen. Att föra otur med sig. Allt är Morrigan Crows fel, från hagelstormar till ett misslyckat syltkok.

Och enligt förbannelsen kommer hon också att dö på sin elvaårsdag.

Huvaligen! Huvudpersonen i Beautiful Creatures var stressad för att hon skulle välja mellan ljus eller mörker på sin sextonårsdag (att bli en ljus eller en mörk häxa) men att stå inför en dödsdom på sin elvaårsdag är etter värre!

Då kommer sagans Hagrid inridande på sin magiska springare (bildligt talat): Jupiter North.
Han tar med Morrigan till den mystiska staden Nevermoor.

Har allt löst sig? Icke.

Jupiter har valt ut Morrigan till Wundersamfundet, Nevermoors mest svåråtkomliga skola (den här bokens Hogwarts). Hon ska alltså tävla mot hundratals andra barn i svåra, farliga prövningar, som i "The Triwizard Tournament", fast farligare.

Alla tävlande har en extraordinär talang av något slag.

Fast Morrigan vet inte vad hennes talang är. Utom otur. Och det kan väl knappast kallas en talang?

Om hon inte klarar prövningarna blir hon utkastad ur Nevermoor - och då kan hon inte undkomma sitt dödliga öde ...

Öppningen av boken är som ett gammaldags gotiskt melodramatiskt, men sedan ... när dimman lättar över Nevermoor och silvergrindarna, är det som i den gamla filmen The Wizard of Oz: allt förändras och blir musikal i bländande technicolor!

Och vilket inspirerat världsbygge det här är, med extra mycket extra allt!

Ett helt surrealistiskt hotell, jättestora magnifika katter, enhörningar, drakar, magiska paraplyer och ett Wunderground transport system - som liksom "the underground" i London går helt under jorden. "Mind the gap!"

Vissa scener bara skriker efter att bli film, som utmaningen "the Fright Trial" och "the Battle of Christmas Eve". Lägg till detta smart och oemotståndligt busig humor, massor av oförutsedda överraskningar och vändningar i handlingen och en superskurk som inte går av för hackor ...

Men berättelsens hjärta är hela tiden Morrigan och hennes uppdrag: att hitta sig själv, sitt mod och sin identitet. Alla barn förtjänar hopp. Även de --- ja, särskilt de --- som tror att de är dödsdömda.
Missa inte denna sagolika och fantastiska debut från australiensiska Jessica Townsend!


BG

Evig natt - den bästa spökromanen av Michelle Paver!


Evig natt - den bästa spökromanen av Michelle Paver!




Författare: Michelle Paver
Titel: Evig natt - En arktisk spökroman
Översättning: Birgitta Gahrton
Ursprunglig titel: Dark Matter
Förlag: Semic

Evig Natt - En arktisk spökroman!

För att uttrycka mig rakt på sak väckte Ni plågsamma minnen till liv som jag i tio års tid har försökt förtränga. Expeditionen lemlästade en av mina vänner och dödade en annan. Det är något som jag inte gärna tänker på. Ni nämnde att Ni arbetar på en monografi om “fobiska störningar” - jag antar att Ni med detta menar abnorm rädsla. …..
Jag tror inte att vi någonsin får veta sanningen om vad som hände i Gruhuken. Emellertid vet jag tillräckligt mycket för att vara övertygad om att det var något ohyggligt som skedde. Och vad det än var, doktor Murchison så var det något verkligt. Det var inte resultatet av någon fobisk störning
Utan tvivel skulle dagboken, som ni antyder förklara mycket av det som skedde men den har inte överlevt, och jag kan inte fråga Jack själv om det.
Vänligen,
Algernon Carlisle


Det här fiktiva brevet, daterat 24 mars 1947, är inledningen på en av modern tids bästa spökhistorier ...

Sanningar och lögner

Det där att dagboken inte finns - det är inte sant. Man vänder blad efter Algernons inledande brev och befinner sig plötsligt tio år tillbaka i tiden, den 7 januari 1937. Vi befinner oss i Jack Millers dagbok. En expedition till Arktis planeras till Spetsbergen. Fem modiga män ska ut på äventyr, fyra av dem från enpriviligierad bakgrund, den femte av dem, Jack Miller, kommer från helt andra förhållanden. Vid det första mötet är skräcken att han ska avslöjas som fattig, han har inte tillräckligt med pengar för att bjuda alla på en runda på puben, som seden anbefaller. Han “räddas” av att Gus inte beställer något.
Även om året är 1937 är det lätt att identifiera sig med Jack. Han är 28 år och funderar på meningen med livet och meningen med att hålla sig vid liv.

Livet enligt Jack

“Jag är 28 år och hatar mitt liv. Jag har aldrig tid eller energi att ta itu med hur jag skulle kunna ändra på det. Varje söndag går jag runt på något museum för att hålla mig varm eller försjunker i en biblioteksbok eller pillar med radiosändaren. Men måndagen hänger redan hotfullt över mig. Och jag har alltid en känsla av panik inom mig eftersom jag vet att jag inte kommer vidare, jag håller mig bara vid liv.”

1937 eller 2019 - det är inte mycket som förändras. All energi går åt att överleva för stunden, ingen till att förändra saker i grunden.

Jack beslutar sig för resan till Arktis som gruppens signalist. Även om han måste försöka dra jämt med fyra (ur hans synvinkel) “snobbar” är detta hans enda chans bort från monotonin.

Han drömmer om det stora äventyret ett oändligt sträckt landskap och ett svart hav översållat med isberg. Ett tält, en släde och några eskimåhundar. Att vara klädd som Shackleton.

Jack Miller har sitt förnamn gemensamt med Jack London - författaren till Skriet från vildmarken. Men det är också allt. Han har aldrig varit i närheten av vildmark eller äventyr, han har bara varit nära att skrika, av frustration, men aldrig gjort det. För så gör inte väluppfostrade engelsmän.

Gruppdynamikens inneboende mörker

Jack följer med på äventyret men Jack kommer aldrig in i gruppen. De korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen obebodd vik och detta borde vara äventyret Jack drömt om, men istället blir det en mardröm.

Den arktiska sommaren tar snabbt slut, Jack funderar på om deras vik Gruhuken är hemsökt och vad är det där som han ser? En mörk skugga. En man? Ett monster? Ett spöke? Ett eko från det förflutna, som i viktorianska romaner?

Expeditionen är otursförföljd och en efter en måste expeditionens medlemmar ge sig av.

Till sist är Jack ensam kvar.

Problemet är bara detta: han är inte ensam.

Från vargar till spöken

Michelle Paver är mest känd för sina barn- och ungdomsserier Vargbröder och Bronsdolken, men med Evig natt har hon skapat en av modern tids bästa spökhistorier i kategorin skönlitteratur för vuxna. Evig natt är älskad av både kritiker och fans av spökhistorier och romanen fick toppbetyg av The Guardian, Daily Mail och The Observer. Paver har på ett lyhört sätt skildrat Spetsbergens skönhet och även lyckts få den ofta solbefriade miljön att bli en passande bakgrund till en spökhistoria.

Mörk Materia 

Titeln Evig natt fångar det kusliga temat och hur det är på Arktis - bokstavligen evig natt - men originalets titel Dark Matter kopplar samman boken med huvudpersonen Jacks intresse för fysik, samtidigt som det låter ockult. Mörk Materia. Vad är det som finns där ute egentligen?
Liksom andra succéer både i popkulturen och bland klassikerna, från The Lord of the Flies till The Heart of Darkness, finns det en motsättning mellan natur och kultur, mellan det råa, ursprungliga och civilisationen, som är mycket yngre och bräckligare, och det råder ingen tvekan om vad som kommer att dra det längsta strået till sist.

“The horror, the horror!”

Är problemet mörkrets hjärta eller mörkret i varje hjärta? Finns ondskan verkligen där ute och har den tagit sin form i mörk materia eller finns ondskan i själva verket i den lilla gruppen av människor som desperat försöker överleva i en natur som är mycket starkare än de själva?

En sannerligen isande historia - på mer än ett sätt!

Belinda Graham

Om författaren: Michelle Paver föddes i Malawi i södra Afrika, hon växte upp i London, studerade i Wimbledon och Oxford och efter en karriär som advokat började hon skriva på heltid. Paver är känd för sitt grundliga researcharbete och bakgrunden till Evig natt är inspirerad av hennes arbete på plats i Spetsbergen.

FILM: Little Women - Lady Bird som kostymdrama




Regi: Greta Gerwig
Titel: Little Women
Medverkande: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Timothée Chalamet, Meryl Streep, Tracy Letts, Bob Odenkirk, James Norton, Louis Garrel, Chris Cooper m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Sony Pictures


Brittisk teater kommer ständigt med nya intressanta uppsättningar av Hamlet. Den amerikanska filmindustrin kommer ständigt med nya filmatiseringar av Little Women. En klassisk ungdomsroman som också finns som teater, radiopjäs, TV-serie, musikal, opera, anime ... Varje generation i Hollywood har haft sin egen version av Little Women. De två första filmatiseringarna var stumfilmer.

Den första ljudfilmen är George Cukors svartvita klassiker från 1933 med Katharine Hepburn som Jo March. En uppföljare, Little Men, kom redan nästa år. Den första filmatiseringen i färg uppvisade filmstjärnan June Allyson som Jo March --- men det är Elizabeth Taylor som lillasystern Amy utstrålar mest stjärnglans.

Språngbräda för unga stjärnor

Peter Lawford (innan Ocean's 11), Claire Danes (innan Homeland), Christian Bale (innan Batman) ... många är de unga stjärnor som har gjort en "Little Women" i början av sina karriärer.

2019 års version har Saoirse Ronan som Jo March, Emma Watson som Meg, Florence Pugh som Amy och Eliza Scanlen som Beth.

Beths roll är att dö tidigt och de andras roll är att gifta sig. Barn-och-ungdomslitteratur som riktar sig till en kvinnlig publik handlar ofta om något sorgligt (ta fram näsdukarna!) och om att hitta en partner.
Det receptet har faktiskt inte förändrats mycket sedan 1800-talet. Sorgligt men sant.

Vad är en viktig historia?

Vad som anses som viktigt ... det har inte heller förändrats mycket. 1868. 1968. 2019. Vad som är "stor konst", "stor litteratur", "stor filmkonst" ... det beror på temat och avsändaren. Något som författaraspirerande Jo och hennes lillasyster, den konstnärliga Amy, diskuterar i filmen. Jo inser att hennes bok som handlar om fyra systrar inte kommer att anses som "viktig litteratur". Amy replikerar direkt: "Maybe we don’t see these things as important because people don’t write about them."

Vad som är viktigt, vad som anses vara viktigt ... är en vanesak.

Med sina filmer och med sitt sätt att visa upp sina huvudpersoner drar Greta Gerwig sitt strå till stacken för att förändra synen på vad en viktig historia innehåller och hur en viktig historia ser ut.

Vinnande drag från Lady Bird

2019 års version av Little Women har både manus och regi signerat Greta "Lady Bird" Gerwig och hon har behållit en del vinnande drag från succén Lady Bird, en av världens mest kritikerrosade filmerSaoirse Ronan och Timothée Chalamet till exempel. Ett vinnande par med gnistrande personkemi. Gerwig har också behållit den utmärkte karaktärsskådespelaren och dramatikern Tracy Letts. Han som spelade Lady Birds pappa. I Little Women spelar Tracy Letts Mr. Dashwood,  en förläggare som påminner en hel del om en Hollywoodmogul. Han förklarar för Jo March hur man konstruerar en vinnare. Man ger publiken vad den vill ha!

Jo March drömmer om att bli författare och att kunna leva på sitt yrke, och det viktiga är ju, enligt Mr. Dashwood, VEM hennes huvudperson ska gifta sig med. Jo är inte intresserad av äktenskap. Vare sig för sig själv eller för sina litterära karaktärer. Men det är det som läsarna vill ha, menar förläggaren ... Det är det som gör en bok till en succé. Och visst vill Jo att hennes bok ska sälja bra? Då är det frestande att lägga till ett romcom slut där hjältinnan jagar efter hjälten och de förklarar varandra sin kärlek ....

Lyckligt singel och självförsörjande

Här går filmen in i metafiktion och blir också till ett slags biografi över Louisa May Alcott som skrev Little Women. I likhet med filmens Jo March gillade hon inte att folk skrev och frågade vem hennes huvudpersoner skulle gifta sig med (och själv struntade hon i att gifta sig). Jo March i filmen skriver boken Little Women, och i boken ger hon efter och ger alla sina överlevande karaktärer kärleksintressen och konventionella "lyckliga slut". Bokens Jo-March-karaktär springer efter hjälten, lägger sina händer i hans tomma händer, och de förklarar varandra sin kärlek ...

Men i själva verket förblir Jo March, liksom succéförfattaren Louisa May Alcott, lyckligt singel och självförsörjande. Hennes lyckliga slut är när den färdiga boken läggs i hennes utsträckta händer (istället för mannens tomma händer) och hon känner lyckan av att kunna försörja sig på sin egen talang.

För första gången har man alltså ett "lyckligt slut" på Little Women där någon är singel, självförsörjande och lycklig över detta. Ett slut som Louisa May Alcott inte fick lov att skriva, men som hon levde.

Fiktivt, konventionellt slut

I fiktionens värld i denna film finns däremot det konventionella slutet kvar. Jo-March-karaktären hittar en het fransman och gifter sig med honom.

Det här är ett ha-kakan-och äta-den scenario. Man kan välja vilket slut man vill tro på. (Man skulle också kunna välja att tro att lilla Beth överlever sin scharlakansfeber --- man måste inte ha tårdrypande, sentimentala scener med i alla böcker och filmer som marknadsförs mot en ung kvinnlig publik).

Oväntad casting, med lyckade val

Manusarbetet är oklanderligt, men det är framför allt regin som är mycket tonsäker. Även när det gäller casting finns några ovanliga, och ovanligt lyckade, men också oväntade val ... Amy brukar alltid spelas av någon som är söt och vän och ser lite bräcklig ut. Florence Pugh (känd från wrestling filmen Fighting with My Family och aktuell i nya Black Widow) gör Amy ovanligt tuff och robust. Yorick Le Sauxs kamera verkar helt klart vara mest förälskad i Amy. Detta med rätta. Pugh är en stjärna i uppåtgående. Louis Garrel gör Friedrich Bhaer till en sexig ung fransman, och det har han aldrig varit förr, varken i boken eller i någon tidigare adaptation. Laura Dern och Meryl Streep är givetvis båda två i sitt esse i filmen. För första gången i en filmatisering verkar Marmee (i Laura Derns gestalt) riktigt förbannad. Och det är hon hela tiden, varje dag, i originalboken från 1868.

Kreativ jackpot

I likhet med Lady Bird har Little Women en kvinnlig huvudperson med stora konstnärliga drömmar - men det är inte Jos flykt till New York som fungerar stimulerande på kreativiteten, utan återkomsten till hemmet på vischan. Trots allt bråk och all syskonrivalitet ... Borta bra, men hemma bäst.

Med det sagt är det inte konstigt att Little Women fick sin internationella premiär under julhelgen. Det är den sortens sensmoral som julfilmer brukar ha.

Drömskt vackert foto av Yorick Le Saux, fabulösa kostymer av Jacqueline Durran, musik av
Alexandre Desplat, tonsäker regi, ett manus som får den gamla berättelsen att verka skinande ny ... och en skådespelarensemble som verkligen klickar med varandra, alla individer, alla generationer. Little Women är en filmisk motsvarighet till full bingobricka.

BG

FILM: Dramafilmer 2019 - De bästa!




Bästa filmerna från 2019  - kategori drama. Dramathriller, Dramakomedi, Kostymdrama, Romantiskt drama, Dramatisk biopic ... Här har alla dramafilmer från året som gick chansen att komma med!

Listan går från  januari 2020 till  januari 2019 - aktuellaste filmerna finns överst.



1917
Pacifism - en ny trend inom krigsfilmer? Manus och regi av Sam Mendes och en stark ensemble med la crème de la crème av brittiska karaktärsskådespelare. Filmen är en stark favorit till att kamma hem en massa priser under galorna 2020 ... Har någon något att sätta emot "hemmafavoriten" under årets BAFTAs?

Unga kvinnor (Little Women)
Greta Gerwig har gjort det igen! Stark uppföljare till Lady Bird, med en helt annan historia i en helt annan tidsepok ... Och ändå känner man igen så mycket. Saoirse Ronan gör i princip samma roll, som tjejen på vischan som längtar bort, till framgång och äventyr ... Romanen av Louisa May Alcott har dramatiserats och filmatiserats många gånger och finns bland annat som stumfilm, svartvit amerikansk klassiker, TV-serie, opera och musikal.

The Farewell
Akwafina gör ett starkt rollporträtt i en överlag mycket stark ensemble. Vänta dig dock inte komedi från Akwafina. Detta är ett drama med många sorgliga ögonblick. Men även en hel del lågmäld humor och en inblick i kinesiska seder hos medelklassen --- de som lever långt ifrån Crazy Rich Asians världen (en världsomspännande biosuccé som Akwafina också var med i). Manus och regi av Lulu Wang.

Jojo Rabbit
En satir i samma anda som Chaplins Diktatorn och Mel Brooks The Producers visade sig bli både en publik- och en kritikerfavorit. Manus och regi och även en huvudroll av Taika Waititi som gjorde Thor: Ragnarök. Baserad på boken Caging Skies av Christine Leunens (där Taika Waititis Hemlige-Mållgan-figur faktiskt inte finns med). Filmfavorit på Toronto filmfestival, som ofta prickar rätt när det gäller att tippa årets Oscarsvinnare.

Frost 2 (Frozen II)
Mycket bättre än ettan! Visst, filmen är på ytan en fantasyfilm (magisk värld, superhjältekrafter, levande snögubbe och så vidare) men det är också ett tänkvärt och nyanserat drama som tar upp klimatförändringar och arvet efter kolonialtiden. Anna är 100%-dramahjältinna när hon utan övernaturliga krafter försöker göra det rätta ... Regi: Chris Buck och Jennifer Lee.

Parasit
Dramathriller med drag av Hitchcock, Agatha Christie och Daphne du Maurier ... man vet aldrig vad en rik familj (eller en mystisk husa!) gömmer för hemligheter ... Parasit belönades med Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes, och det är den första gången som en sydkoreansk film vinner priset. Manus och regi av Bong Joon-ho.

Porträtt av en kvinna i brand  (Portrait de la jeune fille en feu - Portrait of a Lady on Fire)
Orfeus och Euridike ... kan historien tolkas så att man får ett lyckligt slut? Den här franska filmen om en konstnär och hennes musa lyckas med det konststycket. Alla älskade par får varandra inte på slutet. Men de kan leva vidare med minnet av den perfekta kärleksaffären ... Och bli lyckliga och framgångsrika på ett eller annat sätt. Manus och regi av Céline Sciamma.

Om det oändliga
Ytterligare ett mästerverk av Roy Andersson. Den enda i Sverige som gör internationellt framgångsrik och prisad film ... och utan att härma Bergman. Roy har ett helt eget bildspråk och sätt att berätta på.
Dessutom: Hans filmer tar aldrig lång tid, för at kärnfullt säga det de ska säga ... Egensinnig scenografi, superbt foto och briljanta små dialoger. "Om inte Gud finns, vad ska man då leva för?"- "Ja, man får väl vara nöjd med att man lever ..."

Le Mans '66 (Ford v Ferrari)
Fin rollprestation av Christian Bale som racerföraren Ken Miles. Baserat på en sann historia. Alla som gillar gamla bilar får sitt lystmäte i detta drama. Regi av James Mangold.

The Irishman
Martin Scorseses comeback visas på ett Netflix konto nära dig. Filmen är faktiskt längre än Avengers: Endgame och använder sig av samma digitala föryngringsteknik - som verkar ha fungerat bättre på Al Pacino och Joe Pesci än på huvudrollsinnehavaren Robert de Niro.

Marriage Story
Ännu en biopremiär som snabbt kom upp på Netflix. Skilsmässodrama av Noah Baumbach med några av årets hetaste skådespelare. Adam Driver, Scarlett Johansson och Laura Dern. Rada upp alla birollspris som finns för Dern. Hon är värd det.

Midway
Drama om ett slag från andra världskriget. Som Star Wars, fast på riktigt ... massor av farkoster som flyter, flyger, skjuter på varandra och brinner upp ... och hjältar som helt osannolikt överlever det mesta. Helt enligt historieboken. Alla huvudrollsinnehavare har funnits på riktigt. Regi: Roland Emmerich.

Aïlos resa (Aïlo: Une odyssée en Laponie)
Så här bio-storslaget har naturfilm inte varit sedan Arne Suckdorffs glansdagar. Regi av Guillaume Maidatchevsky.

Sorry We Missed You
Starkt drama av Ken Loach - igen! Filmskaparen som är född 1936 levererar fortfarande några av världens bästa och mest bitande filmer ... det enda som är sorgligt  i sammanhanget är att ung, brittisk film inte verkar ha mycket att komma med. Efter Ken Loach finns det inga direkta arvtagare som kan ta den brinnande facklan vidare.

Hustlers
Den perfekta kuppen är långt ifrån perfekt ... och svindlarna ger sig på helt fel offer. Manus och regi:
Lorene Scafaria.

Judy
Om filmikonens sista dagar i London. En film i samma bitterljuva anda som Stan & Ollie (Helan & Halvan). Judy kommer förmodligen att prenumerera på bästa kvinnliga huvudroll på prisgalorna. Regi av Rupert Goold. Filmen är baserad på teaterpjäsen End of the Rainbow av Peter Quilter.

Brevbäraren som byggde ett palats (L'incroyable histoire du facteur Cheval)
Sann historia om ett helst osannolikt bygge. Som kan besökas och beskådas än idag ... Manus och regi: Nils Tavernier.

Apollo 11 
Årets dokumentär. Egentligen inte en dramafilm, men filmen är verkligen dramatiskt uppbyggd och handlar om målandningen 1969 - som firade jubileum 2019. Rekommenderas: Att se Apollo 11 och First Man (dramafilm med Ryan Gosling som Neil Armrstong) som double feature. Det ger åskådaren mycket att tänka på ...

Fisherman's Friends
Charmig dramakomedi som utspelar sig i Cornwall. Baserat på framgångssagan om sånggruppen Fisherman's Friends och deras klassiska sjömanssånger - inte den berömda halstabletten.

Once Upon a Time in Hollywood
En gyllene hyllning till Hollywoods guldålder - med tre gyllene blondiner i huvudrollerna. Leonardo di Caprio, Brad Pitt och Margot Robbie. Massor av snygga bilar och snygga typsnitt i filmen! Manus och regi: Quentin Tarantino.

Crawl
Tarantinos egen favoritfilm från året som gick. Brittiska Kaya Scodelario (känd från Maze Runner filmerna) är grym i rollen som överlevare som fajtas mot en hög alligatorer. Men det viktigaste är ju att hunden överlever. Årets effektivaste skräck.

Sir (Monsieur)
Stark och ovanlig Askungesaga - där huvudpersonen får vara både Askungen och alla de små mössen.
Vägen ut ur fattigdom är inte att gifta sig med en drömprins --- utan att läsa sig att sy och bli modedesigner. Starkt porträtt av dagens Mumbai där nya och gamla traditioner lever sida vid sida. Manus och regi: Rohena Gera.

Rocketman
Elton John biopic i tappning fantasymusikal. En hyllad och prisad Taron Egerton syns i huvudrollen. Game-of-Thrones-hunken Richard Madden dyker upp i rollen som opålitlig pojkvän. Regi av Dexter Fletcher. Manus av Lee Hall, som även ligger bakom Billy Elliot, både filmen och succémusikalen. Original-Billy-Elliot, alias Jamie Bell, spelar låtskrivarpartnern i Rocketman och gör filmens mest sympatiska (och bästa) rolltolkning.

Red Joan
Judi Dench är alltid sevärd. Även här i ett drama baserat på den sanna historien om Melita Norword "the granny spy". Så långt från James Bond man kan komma ... Krukväxter, varmvattensflaskor, stickade koftor ... och kallt krig. Regi av teaterlegenden Trevor Nunn. Manus av Lindsay Shapero.

En kvinna bland män
Biopic om Ruth Bader Ginsberg. Innehåller bland annat en monolog om det svenska skattesystemet, som är bland de roligaste filmsekvenser som visats på bio i år. Regi: Mimi Leder. Manus: Daniel Stiepleman.

They Shall Not Grow Old
Starkt dokumentärdrama av Peter Jackson, om första världskrigets fasor. Rösterna från de som faktiskt var med om eländet blandas, flyter ihop och överväldigar åskådaren, tillsammans med massor av arkivmaterial, som restaurerats och färglagts. För verkligheten var i färg - och inte i svartvitt.

Stan & Ollie (Helan & Halvan)
Bitterljuv biopic om det kända komikerparets sista dagar. Hade internationell premiär 2018. Regi: Jon S. Baird. Manus: Jeff Pope. Filmen gick tyvärr miste om de stora priserna (även på de brittiska prisutdelningarna) eftersom kostymdramat The Favourite visade sig bli årets brittiska favoritfilm.

Vincent van Gogh - Vid evighetens port
Ännu en stark rollprestation av Willem Dafoe - här som Vincent van Gogh. Regi: Julian Schnabel. Manus: Jean-Claude Carrière, Louise Kugelberg, Julian Schnabel.

The Favourite
Tre kvinnor tar ut komedisvängarna rejält i detta anakronistiska historiska drama. Musik av bland andra Bach och Elton John.Mode från alla möjliga epoker. Hummerkapplöpningar och vansinniga peruker. Kaniner, kaniner, kaniner ... som visar sig vara avgörande för en "plot twist": Olivia Coleman är så klart drottningen av dem alla ... Hon verkar håva in priser på alla galor, vilken drottning hon än spelar!
Regi av Yorgos Lanthimos. Manus av Deborah Davis och Tony McNamara.

Crasy Rich Asians
Bästa romantiska komedin på minst ett decennium --- dessutom den första amerikanska mainstream filmen någonsin som har en rolluppsättning med enbart asiatiska huvudrollsinnehavare. Regi av Jon M. Chu. Huvudrollsinnehavaren Henry Golding har även spelat "the romantic lead" i Last Christmas och  A Simple Favor. Crazy Rich Akwafina har nästan alla de roligaste scenerna. Filmen är baserad på boken Crazy Rich Asians av Kevin Kwan ... och det finns två uppföljande böcker i serien.

Gott nytt filmår allesammans!

Ordning: Listan går från biopremiär januari 2020 till biopremiär januari 2019. Överst på listan finns filmer som just nu går på biograferna --- nederst finns filmer som redan finns på DVD, BD och VOD.
Två aktuella filmer finns att se på Netflix.

Saknar du Shazam!?  Eller årets mest framgångsrika film, Avengers: Endgame? Lugn, bara lugn ...
Fantastiska filmer (fantasy, sci-fi och superhjältar) har fått sin egen lista. Där hyllas alla stora fantasyhjältar som synts på bio 2019, från Captain Marvel till Fåret Shaun.

Länk till årets mest fantastiska filmer:

BG