onsdag 20 februari 2019

Cirkusdeckarna och Mellomysteriet - Klurigt och lurigt och mycket aktuellt!

Författare: Dan Höjer
Titel: Cirkusdeckarna och Mellomysteriet
Serie: Cirkusdeckarna (del 20)
Illustrationer: Stina Lövkvist
ISBN: 9789155266219
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsdatum: 2019-01-24


Tvillingarna Kaspar och Katinka är de största stjärnorna på Cirkus Pommery --- och vid det här laget är de även välkända deckarstjärnor! 

Som verkligen väcker läslust och äventyrslust --- och faktiskt lust att lära om Sveriges geografi! 

Det här är  den unga deckarvarianten av På-spåret. Fast här är det väl snarare På-Cirkusvagnen som gäller ...

Cirkusdeckarna och Mellomysteriet är faktiskt bok 20 i serien, en riktig milstolpe! Till skillnad av många av de tidigare böckerna så handlar det inte så mycket om geografi och vad ett ställe är känt för (en favorit här hemma är Cirkusdeckarna och Gruvmysteriet, som utspelar sig i och omkring Sala silvergruva) .---. men sällan har väl en deckare känts så aktuell och så i tiden!

Man kan faktiskt läsa den här boken som ett slags humoristisk satir (albeit en ganska snäll sådan!) så även om man inte gillar Melodifestivalen så är denna deckarbok mums-mums! Om man är helt insnöad på Mello så ger den här boken ett  välbehövligt humoristiskt perspektiv.

Och vem som helst kan känna igen de olika karaktärerna i boken.  Visst, de är helt fiktiva, men herregud, det är ju samma artister som tävlar vartenda år!
Det inser man när man läser den här boken! De må byta namn år från år, men i princip är det samma artister och samma låtar och samma melodier och samma texter! Gång på gång!

Boken är som sagt superkul! Och inte bara för den tänkta målgruppen (6-9 åringar) utan för i princip alla åldrar.

Hur är då deckarmysteriet?

Superspännande! Och roligt!

Man måste faktiskt inte ha ihjäl en massa människor för att skapa spänning. Det här ÄR spännande!

Hög-spänning på hög nivå! (Som när tvillingarna gör sina konster!)

Och återigen: inte bara för målgruppen. Gissningsvis kommer även vuxna läsare att gå bet på hur allt hänger ihop (om de inte mot förmodan är lika stora deckarnördar som undertecknad!)

För det är verkligen svårt att lösa mysteriet! Det finns MASSOR av villospår! Alla ljuger av olika anledningar och alla har fuffens för sig av olika anledningar!
Det behöver inte ha något med den huvudsakliga intrigen att göra ... Precis som i en Agatha Christie!
Eller som den svenska deckardrottningen Maria Lang skrev "Mördaren ljuger inte ensam ..."

Det här är bara så bra!!!

Och Dan Höjer har fått in ALLT detta på 159 sidor! Spänning, kärlekshistorier, svek, social satir, superduktiga deckare ... och en rafflande upplösning med skurkjakt!

De flesta deckarförfattare idag verkar behöva 600+ sidor för att leverera något sånt här!

Hatten av för Dan Höjer!

Man läser faktiskt hellre det här än Millennium serien! Eller någon av de andra deckarserierna som är aktuella idag!

Sedan måste man också ge en eloge till Stina Lövkvist som gör så effektfulla och fartfyllda små svartvita bilder som lyser upp under läsningens gång --- speciellt för nya läsare!

Cirkusdeckarna fyller 20 böcker! Och vilket briljant jubileum de fixar!

BG

tisdag 19 februari 2019

Nevermoor: Wundersmeden - Morrigan Crow & den hemliga kraften - En fantastisk bok att älska!

Författare: Jessica Townsend
Titel: Nevermoor: Wundersmeden - Morrigan Crow & den hemliga kraften
Serie: Nevermoor (del 2)
ISBN: 9789155266059
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsdatum: 2019-02-14


Älskar den!

Det här är en bok och en värld som man bara vill vara ifred med och sträckläsa! Mer än en gång!

Utgivningsdatum: Valentine's Day (Alla Hjärtans Dag) --- och vad kan vara en bättre present än att äntligen få lägga vantarna på den andra delen av succéserien Nevermoor! Man vill ju så gärna veta hur det ska gå för Morrigan Crow!

Snabb recap vad som hände i bok ett i serien:

Morrigan Crow är född med en förbannelse: Att föra otur med sig. Allt är Morrigan Crows fel, från hagelstormar till ett misslyckat syltkok. Och enligt förbannelsen kommer hon också att dö på sin elvaårsdag.

Men liksom Harry Potter blev räddad av Hagrid (plus ett magiskt paraply) så kommer även här någon till undsättning på elvaårs-dagen. Jupiter North. Även han med paraply i högsta hugg. I Nevermoor använder man paraplyer att resa med (mycket miljövänligt, och kul att någon följer Mary Poppins utmärkta exempel!)

Jupiter North tar med Morrigan till den mystiska staden Nevermoor - som gett hela bokserien sitt namn.

Jupiter har valt ut Morrigan till Wundersamfundet, Nevermoors mest svåråtkomliga skola (den här bokens Hogwarts). Hon ska alltså tävla mot hundratals andra barn i svåra, farliga prövningar (som i "the triwizard tournament", fast farligare).

Alla tävlande har en extraordinär talang av något slag.

Fast Morrigan vet inte vad hennes talang är. Utom otur. Och det kan väl knappast kallas en talang?

Om hon inte klarar prövningarna blir hon utkastad ur Nevermoor - och då kan hon inte undkomma sitt dödliga öde ...

Slut på recap!

Spoilervarning här (om du inte läst ettan): Morrigan överlever!

Och hon blir antagen till den fina skolan, tillsammans med åtta andra elever --- de har inte så stora klasser i Nevermoor som på Hogwarts, och inte lika stor tolerans - det gäller inte med lite anlag för magi för att komma in, man måste vara absolut världsbäst på någonting.

När bok två börjar TROR alltså Morrigan att allt är frid och fröjd och klappat och klart. Men icke.
Morrigans talang är att hon är en Wundersmed och eftersom typ alla Wundersmeder genom historien har varit superonda (i alla fall enligt den skeva och selektiva historieskrivning som Nevermoor kör med) så är alla otroligt rädda för henne. Alla som vet om det, det vill säga. De flesta vet inte vad det är som är så speciellt med Morrigan, och eftersom hon inte får yppa ett ord om det, tror de flesta att hon är en stor, fet, nolla.

Eftersom Morrigan, till skillnad från de åtta andra i klassen, inte får tillfälle att lära sig om sin talang, så verkar skolan ganska värdelös, ur Wundersmed-synvinkel.

Så många böcker handlar om hjältar, utvalda goda hjältar --- och Morrigan Crow verkar snarare vara utvald till att bli antihjälte eller skurk. Det är bara Jupiter North som tror på Morrigans inneboende godhet ...

Det här är en bokserie från Australien som känns mycket brittisk, Morrigan bor på Jupiter Norths mysiga hotell (när hon inte är i skolan) och njuter av världens godaste scones ...

Likheterna med Harry Potter serien är uppenbara, men också skillnaderna. Morrigan har inte lätt för att få vänner (eller att ens hitta folk som tolerar henne) och det här är snarare historien om en ung Voldemort istället för en ung Harry Potter.

Om alla tror att en ung person är född ond --- kommer hon då att bli ond? Har hon en chans? Har hon ett val?

Däri ligger mycket av spänningen.

Och vilket inspirerat världsbygge det här är, med extra mycket extra allt!

Ett helt surrealistiskt hotell, jättestora magnifika katter, enhörningar, drakar , magiska paraplyer och ett Wunderground transport system - som liksom "the underground" i London går helt under jorden. "Mind the gap!"

Vissa scener bara skriker efter att bli film. Lägg till detta smart och oemotståndligt busig humor, massor av oförutsedda överraskningar och vändningar i handlingen och en superskurk som inte går av för hackor ... Och som faktiskt är en av de få i boken som är TREVLIG mot Morrigan Crow!

Men berättelsens hjärta är hela tiden Morrigan och hennes uppdrag: att hitta sig själv, sitt mod och sin identitet. Alla barn förtjänar hopp. Även de --- ja, särskilt de --- som tror att de är dödsdömda och onda och fördömda.

Missa inte denna magiska och sagolika och fantastiska serie!
B.Graham

FILM: The Cloverfield Paradox - Allt är sig likt i sci-fi rymden




Regi: Julius Onah
TitelThe Cloverfield Paradox
Medverkande: Daniel Brühl, Elizabeth Debicki, Aksel Hennie, Gugu Mbatha-Raw, Chris O'Dowd,
John Ortiz, David Oyelowo, Zhang Ziyi m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Paramount Pictures

Marianne Jean-Baptiste hade en kanon-roll i Secrets & LiesOscarsnominerades för sin insats i filmen, och sedan kom inte ett enda anbud om jobb på ett helt roll. Ett helt "normalt" scenario för en talangfull färgad tjej med skådespelardrömmar. Tyvärr.

Numera syns hon ibland i TV-serier och hon har sagt att det behövs fler färgade regissörer och producenter för att ge fler olika skådespelare chansen, det räcker inte med att prata om diversitet.

Nåväl. Regissören Mike Leigh är inte färgad och inte heller J.J. Abrams som ligger bakom Cloverfield serien (som producent). Men sci-fi verkar vara en bra genre för att få in skådespelare med olika etniciteter i huvudrollerna. (Fast Star Trek är inte sååå bra som det sägs --- de flesta i huvudrollerna spelas av vita amerikanska män, det finns bara en kvinna i gänget och en svart person --- och de råkar vara samma person, i en typisk "token- roll").

Gugu Mbatha-Raw har mer än en token-roll i den här filmen, hon är filmens hjältinna och pådrivare och det är kul att se henne igen.

Hon var kanonbra i kostymdramat Belle av Amma Assante, och man har ju inte önskat att hon skulle gå samma öde till mötes som Marianne Jean-Baptiste. Typ EN bra roll och så sedan ingenting.

Men filmen som sådan är inte så jättefantastisk eller jättebanbrytande. Man är mest glad för huvudrollen och  för någon form av diversitet, annars tycks The Cloverfield Paradox inrikta sig på att se ut som precis alla andra filmer i samma genre.

Sju astronauter kämpar mot klockan, olika missöden inträffar och hela planeten Jorden riskerar att gå under. Igen. Filmen försöker ge en trovärdig förklaring till monstren i Cloverfield-filmerna. Jorden hotas av en akut energikris. Nationer går i krig medan klockan. Lösningen på allt elände kan finnas uppe i skyn, på rymdstationen Cloverfield.

Besättningen på sju personer har som uppgift att testköra Shepard, en partikelaccelerator som kan lösa hela energiproblemet och rädda världen. Men Shepard krånglar, och frustrationen ombord växer.

Samtidigt predikar en forskare på tv om den potentiella faran, att en sådan stor energikälla kan riva upp rymdhål och släppa loss monster och demoner på Jorden... Någon kanske borde ha lyssnat på denne forskare.

The Cloverfield Paradox
är den tredje filmen i J.J. Abrams-producerade Cloverfield-universumet, men likt den förra filmen 10 Cloverfield Lane från 2016 (som egentligen hette The Cellar från början) spelades denna film in under annan titel, i detta fall God Particle ,och förmodligen utan några franchise-tankar. Det märks. Det är som om att man först har gjort filmen och sedan försökt att få in den under Cloverfield-paraplyet.

Kommer besättningen att hotas av interna konflikter och bråk? Finns det en skojfrisk person som ständigt säger fel saker? Kommer saker att sprängas? Kommer någon att offra sig för teamets bästa? Hela sci-fi listan checkas av i den här filmen.

Men filmen är aldrig tråkig och det är helt okej popcorn-underhållning, speciellt för alla sci-fi fans. Och så kan man ju alltid glädja sig åt diversiteten på rymdstationen och Gugu i huvudrollen. Och att hon heter Ava Hamilton i filmen. Bara det är roligt!

BG

måndag 18 februari 2019

FILM: Venom - En av 2018 års mest shippade romantiska komedier!


Michelle Williams och Tom Hardy som Anne Weying och Eddie Brock.

Regi: Ruben Fleischer
"Symbrock" pryder DVD-utgåvan!
Titel: Venom
Medverkande: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Scott Haze, Reid Scott m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Sony Pictures
Aktuell: På DVD, BD och VOD

Venom - En av 2018 års mest shippade romantiska komedier! - och ett nytt superhjälteuniversum ser dagens ljus!

Ännu en av 2018 års mest framgångsrika romantiska komedier har premiär på DVD, BC och VOD idag - och den innehåller ett av 2018 års mest shippade par! 

Filmen är  Venom

Det här inte bara den första filmen i en serie om comic book karaktären Venom --- Tom Hardy och Michelle Williams och flera andra i gänget har lovat att komma tillbaka i uppföljaren --- det är också den första filmen i ett nytt superhjälteuniversum.

Spider-Man är upptagen i ett annat universum

Nykomlingen på universum-marknaden heter Sony's Marvel Universe, och detta universum är i och för sig släkt med Marvel Cinematic Universe, men det kommer inte att innehåller samma karaktärer. Alltså kan man inte vänta sig att Spider-Man dyker upp här. Han är numera tillsammans med Iron Man och kompani, och kämpar mot rymdskurken Thanos.

Venom var en av de mest framgångsrika filmerna (topp tio) om man räknar in intäkter från hela världen under 2018. Och det är lätt att förstå att filmen gick hem överallt, det här är en blandning av humor, action, skräck, sci-fi och givetvis en romantisk komedi!

Omaka Hollywood-par med ingenting gemensamt

Huvudrollsinnehavare i den romantiska komedin är Michelle Williams som advokaten Anne Weying och Tom Hardy som journalisten Eddie Brock. De är ett sådant där sött Hollywood-par som egentligen inte alls passar ihop, men som publiken ändå ska heja på att de får varandra på slutet ... mot alla odds. Trots att hon är advokaten som hjälper skurkar att komma undan, och han är reportern som försöker avslöja precis samma skurkar. Det har knappast någonsin funnits två karaktärer som är sämre lämpade för varandra --- men eftersom båda karaktärerna är Hollywood-söta är detta ett faktum som förmodligen går de flesta i publiken förbi.

Som komedi-föregångare kan man nämna Jim Carrey klassikern Me, Myself and Irene där Carreys båda karaktärer (han spelar två personligheter som samsas i samma kropp) båda är superkära i Renée Zellwegers söta blondin.

WE are going to win her back!

Tom Hardy har rollen som Eddie Brock, men Eddies kropp blir också hem för en symbiot från yttre rymden, och tillsammans är de båda Venom. "She doesn't know that WE are about to win her back!" säger symbioten glatt inför filmens cliffhanger slut, och så klart att de båda (anti)hjältarna kommer att få tjejen på slutet (d.v.s. i någon uppföljare).

Me, Myself and Irene och Venom är faktiskt några av de få komedi-historier (eller rom-coms) som har en huvudperson med splittrad personlighet. Vanligtvis brukar splittrade Jekyll&Hyde karaktärer framställas som "bad guys" i skräck- och thrillerfacket (som t.ex. i filmerna Psycho och Split).

Man kan konstatera att Eddie har haft tur som har fått en symbiot som inte gillar en helt annan tjej eller en annan kille istället. Hur det är att vara kär i två helt olika personer, fast man samsas i samma kropp, utforskades i sci-fi filmen (och Stephenie Meyer romanen) The Host, och det var minsann en komplicerad kärlekshistoria!

Låt inte rymdisarna kolla på V!

Förutom att vara förtjust i Michelle Williams söta advokat ger Venom allehanda skurkar pisk under filmens gång, och den stora superfajten reserveras givetvis för finalen, då Venom får slåss mot en ond människa som vill leka Gud (det finns tydligen inget värre i amerikanska filmer) som gått ihop med en ond symbiot som vill utrota mänskligheten och äta upp den. Förmodligen har den onde symbioten streamat 1980-tals serien V därute rymden. Se där sci-fi författare --- ge inte rymdisarna en massa idiotiska idéer om att vi skulle vara någon slags blå planet full med ätbart godis!

Queer-moment för filmhistorien

Men det går också att se filmen Venom som en helt annan sorts romantisk komedi --- som en kärlekshistoria mellan symbioten och Eddie Brock. Fans började direkt att shippa detta romantiska förhållande, och alla i comic-fan-kretsar vet vid det här laget vilket par som man shippar när man pratar om "Symbrock". (Alltså symbioten och Eddie Brock). När symbioten intar Annes kropp väljer hen att tungkyssa Brock rejält. (Symbioten har en tunga som Kiss-sångaren Gene Simmons skulle bli grön av avund inför). Är det symbiotens vilja eller Annes vilja som styr --- eller bådas? Det där är i alla fall ett filmiskt queer-moment som kommer att gå till historien!

"Symbrock" romantik räddar världen

Det finns fler sådana romantiska "Symbrock" ögonblick genom filmen, och detta gör det också solklart att symbioten kommer att förråda sin egen utomjordiska ras och vad som är den huvudsakliga motivationen --- det är ju därför att hen har blivit förälskad! (Utomjordingen som samsades med en människa i samma kropp i The Host gjorde precis samma sak --- förrådde sina egna, för att främja utsikterna att bli ihop med en Hollywood-snygg film-hunk!)

När Sony började sin reklamkampanj inför DVD och BD utgåvan av Venom märktes det att tonen hade förändrats sedan bioreklamen, man promotade verkligen den romantiska komedin och man fokuserade på relationen mellan Brock och symbioten. Visst, reklamen var ett slags parodi, men det var en lyckad parodi och en som tog fansen och vad de shippat på nätet på allvar ... och sånt uppskattar ju fanskarorna!

Man tager vad man erbjuds - och fantiserar vidare

Dessutom: när det gäller LGBTQ-representation i mainstream filmer får publiken ta vad de får och fantisera vidare. Så många gånger har mainstream blockbuster-filmer lovat att komma med gay eller bi huvudpersoner --- och sedan klippt om filmen så att alla i filmen framstår som hetero. (Det var t.ex. fallet med Thor: Ragnarök, och även med Jurassic World uppföljaren). Att se Venom som en queer-representation gav filmen ett positivt buzz --- och let's face it --- symbioten är en hen. En svart CGI-blobb kan varken sägas vara en han eller en hon. Sci-fi ska ju ligga i framkanten av tänkande och tolerans, och det var också inom genren sci-fi som en folkvald afroamerikansk president i USA först presenterades för en stor blockbusterpublik.

Om man är ett hardcore comic book fan och vet hur Venom "ska vara" enligt gammal Spider-Man kanon, så finns det så klart massor av invändningar mot den här filmen.

Final battle med selektivt minne

Om man bara vill ha kul med en ny superhjältefilm som ingenting har att göra med DCU eller MCU (än så länge) så fungerar filmen och har med alla de ingredienser som en blockbuster ska ha och brukar ha --- allt från kärlekshistorier (shippa på alla fans!) med förhinder, till en lång och skumpig motorcykeljakt. Och en gigantisk final battle (som blir lite väl utdragen) där hjälten och skurken klänger på ett enormt bullrande rymdskepp --- och man har plötsligt glömt att symbioter inte tål höga och starka ljud.

Venom framställs som oslagbar i slagsmål efter slagsmål, men egentligen behöver man bara slå på en gong-gong (eller spela lite thrash metal) så får han ont i huvudet och är ur spel. Filmen jobbar inte så hårt på att vara konsekvent med de idéer den presenterar. Men det finns värre saker att irritera sig på.
När för en gångs skull en snygg, välutbildad, färgad kille visas upp i en huvudroll i en storfilm --- måste han då presenteras som skurken?

Venom har inte kommit längre än Frankenstein

Det allra mest irriterande är dock att folk som håller på med naturvetenskaplig forskning och teknik så ofta i mainstream filmer ska framställas som skurkar för att "de leker Gud". Det där är samma argument som framfördes i Mary Shelleys Frankestein --- en bok som kom ut FÖRE den viktorianska eran!

Verkligen? Har vi inte kommit längre än så med våra fördomar? Har sci-fi genren inte kommit längre än vad den hade i sitt allra först verk någonsin? Det här ska ju vara den nya upplysningsåldern som vi lever i nu för tiden! Det behövs fler Migos (yetin i Smallfoot) som ifrågasätter de nedärvda stentavlorna!

Något för filmmakare att begrunda när de slentrianmässigt använder sig av ett konservativt och reaktionärt tankesätt: Tänk på att just på grund av naturvetenskap och teknik ser våra liv bättre ut än någonsin. Utan naturvetenskapliga och tekniska framsteg hade till exempel ingen haft varken pengar eller tid över att lägga på nöjen, och film hade aldrig ens uppfunnits --- och ni hade alltså alla varit utan arbete.

BG

FILM: The spy who dumped me - Tomma tunnor skramlar mest


"Visst, jag har hört att de inte gillar amerikaner i Europa, men varför skjuter alla på oss?"

Regi: Susanna Fogel
Titel: The spy who dumped me
Medverkande: Mila Kunis, Kate McKinnon, Justin Theroux, Sam Heughan, Gillian Anderson m.fl.
Land: USA; 2018
Distribution: Nordisk Film
Aktuell: På DVD, BD och VOD

Spionparodi är en genre i sig, för alla James Bond och Jason Bourne och Mission Impossible finns där en Spy Kids, en Johnny English, en Kingsman eller en Austin Powers The Spy Who Shagged Me.
Eller en skojig Spy med Melissa McCartney (Golden globe vinnare) i huvudrollen ...

The Spy Who Dumped Me låter som om det skulle vara i samma genre.

Det är det inte. Det är minst lika våldsamt som Deadpool, utan att vara kul. Mila Kunis går runt med en tumme hon har huggit av i en läppstifts-behållare och ett USB-minne i gömt på ett hemligt ställe där solen inte skiner, medan hon ser uttråkad ut, och Kate McKinnon spelar över för att kompensera för att hennes parhäst inte är det minsta kul.

Folk dör som flugor längs hela vägen, mass-skjutning och ett par mord i närbild i Los Angeles följs upp med mass-slakt i de flesta europeiska huvudstäder, ett helt café demoleras i Wien (där hjältinnorna är de enda två som överlever, förutom agenten som räddar dem) och sedan följer bland annat Prag och Amsterdam och Paris och Berlin. Mord på vandrarhem, mord på kanalbåt, tortyr i övergivet hangar ... Är detta en tågluffar-guide som ska avskräcka amerikaner från att ge sig ut bland alla europer?

Visst låter det bra på pappret med kvinnlig regissör och manusförfattare och två kvinnliga stjärnor i huvudrollerna, men felet är, förutom att filmen varken är rolig eller spännande, att de hela tiden måste räddas av den manlige hjälten. Han spelas av Sam Hearne, kändis från Outlander, en MI6 agent som går fram som en kombination av Bond och Jason Bourne och genmanipulerad supersoldat och Robocop. Han är i princip oförstörbar och röjer inte bara undan alla skumma cafégäster i Wien (alla är tydligen onda agenter) utan även alla skumma typer i en öststats-lada där de båda tjejerna hålls bundna och torteras ...

Och vem är på vems sida och vem är allierad med vem och vem lurar vem och inget av detta är genomtänkt, det finns hur många "plot holes" som helst och det finns så många trådar som manuset ska föja och snurrar in sig i ... att allt är en enda härva till sist.

finalen i Berlin kör döden som underhållning, ungefär som i Hitchcock parodin Foul Play (Tjejen som visste för mycket), lik regnar från himlen och publiken applåderar ...

Yep. Här finns två tjejer som vet för lite, och inte bryr man sig om dem. Felet med filmen förutom att den inte är spännande och inte rolig, och bara bullrar tomt hela tiden,
är att så många actionfilmer idag också försöker inkorporera humor och vara lite roliga. Och de lyckas de bättre med än den här filmen.

Filmer som är roligare än den här: Alla James Bond filmerna och alla Mission Impossible filmerna.

Förutom Austin Powers parodierna och faktiskt: Johnny English trilogin.

En tanke: om tjejerna eldat upp filmens USB-McGuffin i inledningsscenen, vilket de skulle göra, istället för i avslutningsscenen, så hade de besparat både oss och sig själva hela resten av filmen.

söndag 17 februari 2019

SCEN: Pippi på de sju haven - Suverän show på Intiman i Stockholm




Regi: Kålle Gunnarsson
Titel: Pippi på de sju haven
Speltid: 2 timmar, inklusive paus
Musik: Georg Riedel och Jan Johansson
Medverkande: Anngelina Rautalin / Hanna Holmgren, Meleah Myhrberg / Bella Edberg,
Oskar Norgren / Hugo Gummeson, Nils Boyer / Jonatan Falk, Kristian Ståhlgren, Anna Hallgren,
Martin Hallgren, Mathias Jonsson, Fredrik Vahlgren, Hélène Lindahl, Johnny Johansson, Emelie Junegren och Ludvig Ryman
Plats: Intiman vid Odenplan, Stockholm
Premiär: 16 februari 2019
Spelas: Hela våren

Vad får man göra med karaktären Pippi Långstrump? Är det okej att skapa nya historier om henne? Självklart, när resultatet blir så här bra! 

Astrid Lindgren ler säkert STORT från sin Himmelstron eller sin soffa i Nangilima (eller var hon nu befinner sig). 

Pippi på de sju haven har ett klockrent manus, Pippi, Tommy och Annika har så bra personkemi och piraterna är en komisk fullträff! 

Nya favoritpirater och musikalisk slapstick

Pirater går verkligen hem hos de små (och även hos de något större) teaterbesökarna. Det här piratgänget kan ge Johnny Depp och Pirates of the Caribbean (stor favorit hos barnen!) en match om att vara absolut roligast och att förvalta slapstick humorn. Dessutom kan de sjunga och dansa som få!

Men vad man mest av allt vill se är så klart en härlig, charmig, pigg och kavat Pippi --- och det får man! Hon är precis så där rödhårig och energisk och äventyrslysten som Pippi SKA vara!

Backar upp hjältinnan - och har egna personligheter

Tommy och Annika är sådana där perfekta bästisar som alla önskar sig, de backar upp hjältinnan hela tiden, samtidigt som de faktiskt har egna personligheter --- och det är inte ofta man ser det i Pippi-sammanhang. (Även i Astrid Lindgrens originalböcker kan Tommy och Annika verka som någon slags statister i sitt eget liv --- Pippi gör. Tommy och Annika tittar på.)

Föreställningen Pippi på de sju haven håller hög fart hela vägen igenom, och barnens intresse hålls uppe hela tiden. Teatern är rekommenderad från cirka 3-4 års åldern, men det är givetvis personligt hur gammal (eller ung) man ska vara för att uppskatta en teaterkväll eller teatereftermiddag.

Medelåldern i publiken är dock mycket låg och alla verkar ha riktigt roligt och den unga publiken trivs och hänger med i handlingen, och bättre betyg kan en teaterföreställning för barn inte få.

Inget knussel - Stora Tabberaset i denna produktion!

Mycket som görs för barn andas lågbudget, men det här är en riktigt fin och påkostad produktion som känns lyxig och extravagant. "Inget knussel", sa Emil i Lönneberga när han bjöd på Stora Tabberaset i Katthult --- och detta tycks även ha varit ledstjärnan för denna produktion!

Massor av fina dansnummer och bra musik levereras under föreställningens gång.

Barnen som spelar Pippi, Tommy, Annika och Marko är inte på scenen under alla föreställningar --- det finns två olika kvartetter som turas om att spela huvudrollerna. Det är bra för inlevelsen att det ÄR unga skådespelare i huvudrollerna, det är det som gör att det känns ÄKTA.

De vuxna piraterna och Pippis pappa återkommer dock varje föreställning!

Modern och tidlös Pippi Långstrump

Fin casting, full fart och pricksäker regi --- succé igen på Intiman! Som verkligen gör sig värdig epitetet Stockholms (och hela Sveriges?) bästa familjeteater!

Förhoppningsvis kommer Pippi på de sju haven också att segla ut på turné över Sverige, eller att ha ett litet gästspel i till exempel Göteborg eller Malmö. Teaterbesökare, som inte bor i eller kan ta sig till Stockholm för att se denna pärla, borde också få chansen till lite Lindgren-kul.

Det här är en modern men ändå tidlös Pippi Långstrump.

En helt ny story har sett dagens ljus --- och vilken upplevelse det är att vara med om den här resan!

Här kommer Pippi Långstrump - hurra! 

B. Graham

FILM: Christoffer Robin och Nalle Puh - Charmig comeback för kladdig nallebjörn!


Charmig återförening med Nalle Puh.

Regi: Marc Forster
Titel:  Christoffer Robin och Nalle Puh (Christopher Robin)
Medverkande: Jim Cummings (Nalle Puhs röst i originalversionen) och Ewan McGregor m.fl.
Land: USA, UK, 2018
Distribution: Walt Disney Home Entertainment
Aktuell: PÅ DVD, BD och VOD februari 2019.


I original heter filmen Christoffer Robin och Nalle Puh bara Christopher Robin. Den svenska titeln är onekligen bättre (förutom den underliga försvenskade stavningen av namnet Christopher). För det är ju Nalle Puh vi vill se! 

Även i alla de tecknade Nalle Puh filmerna är det ju Nalle Puh vi vill se, och Christopher Robin är bara en irriterande lillgammal unge som står i vägen för alla de djur och leksaker som barn så gärna fantiserar om är deras egna ...

De första 7 minuterna och 33 sekunderna av filmen är fantastiskt bra. Det är så snyggt gjort att man tror att leksakerna och djuren lever sitt eget hemliga liv i Sjumilaskogen! Kanin och Uggla spelas av "riktiga djur" (animerade) och leksakerna spelas av animerade leksaker. Nalle Puh har rätt röst, samma som i alla filmerna (alltså i engelskt original) och han är också en kombination av väldigt vitsig och väldigt smart, fast han tror själv att han är en björn med väldigt liten hjärna.

Det är så att man önskar att Nalle Puh och hans djurvänner hade fått en alldeles egen film, i samma stil som Jon Favreaus Djungelboken (den filmen är så bra!) och fått ta ut svängarna ordentligt i en live-action film!

Senare i år kan vi ju se fram emot Dumbo (av Tim Burton) och Lejonkungen (av Jon Favreau) på bio. Live-action tecknad film är det nya svarta!

Tyvärr så tappar barnen intresset när det ska handla om "den store grå gubben" (alltså Ewan McGregor som en vuxen Christopher Robin) och det är långa, långa scener på "the office" som verkar höra hemma i en helt annan film eller TV-serie. Här tappar man målgruppen rejält.

Men intresset kommer tillbaka när Nalle Puh dyker upp och gör en Paddington, det vill säga försöker att anpassa sig till det moderna storstadslivet samtidigt som han trashar Christopher Robins hem i jakt på honung, och lämnar kladdiga tass-avtryck överallt. Marmelad eller honung - vad är kladdigast?

Sedan är det också väldigt kul när alla vännerna återförenas i Sjumilaskogen, och Nalle Puh fäller några av sina roligast repliker. "Efficiency" uttalar han som "a fish in the sea". Tao enligt Puh är en bok som blivit en bästsäljare, och den här filmen uppvisar massor av Tao enligt Puh!

Filmens klimax utspelar sig tyvärr under ett långdraget och långsökt board meeting på Christopher Robins tråkiga och grå arbetsplats, och INGET board meeting väntar så länge på att huvudpersonen (alltså Christopher Robin) ska dyka upp och få sin personliga revansch!

Musiken är väldigt bra, man har återanvänt mycket av det som barnen känner igen från Nalle Puh filmerna --- och även den nyskrivna slutlåten av  Richard M. Sherman  --- där han själv sitter och spelar piano på stranden, medan leksakerna solar sig! --- låter som en trallvänlig klassiker.

Miljöerna är oftast väldigt fina och brittiska (man har filmat på plats i Storbritannien), det känns som att man är på besök i den riktiga Sjumilaskogen med sina hedar och ljunglandskap (och plötslig dimma! och regn!) och gatorna i huvudstaden ser ut som gammaldags engelska gator, komplett med gamla fina bilar och röda telefonhytter.

Nu väntar vi bara på att Nalle Puh och de andra leksakerna och djuren ska få sin egen live-action film! Det är de helt klart mogna för! 


Visst kan vi få vår egen film?! Här syns alla filmstjärnorna i Sjumilaskogen!

 BG