söndag 21 april 2019

FILM: The Front Runner - Hugh Jackman visar klorna i politiskt drama





Regi: Jason Reitman
Titel: The Front Runner
Manus: Matt Bai, Jason Reitman, Jay Carson
Baserad på: All the Truth Is Out: The Week Politics Went Tabloid av Matt Bai
Medverkande: Hugh Jackman, Vera Farmiga, J. K. Simmons, Alfred Molina m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Sony
Aktuell: På DVD, BD och VOD från och med 15 april 2019


Jason Reitman är mest känd som sonen till han som gjorde original-Ghostbusters. Och han som ska göra den nya Ghostbusters filmen.

Hugh Jackman är mest känd som briljant musikalartist --- och mellan Oklahoma! och The Greatest Showman hann han också med att etablera superhjältegenren, långt innan Iron Man & Co kom på tapeten. (Ja, Wolverine och X-men var först och störst!)

Tillsammans sätter Reitman och Jackman klorna i ett kostymdrama som är baserat på en sann historia --- en berättelse som känns kusligt aktuell idag!

Vad är nyheter?

Vad är "nyheter"? Det där är en debatt som gått varm sedan Donald Trump blev vald till USAs president. Journalister, som täcker amerikansk politik, har tvingats skriva om de fyra S:en sedan dess: skandaler, sex, skvaller och stupiditet. Även om journalisterna själva anser att detta inte är nyheter. Även om journalisterna själva anser att det egentligen är under deras värdighet att rapportera om sådant. För det gäller ju USAs president. Och man måste skriva allt, in i minsta detalj, om de högt uppsatta politikerna. Eller?


Nu verkar det ju inte som om presidenten själv bryr sig om vad någon skriver om honom, han ställer till med hur många skandaler som helst med glatt humör, och hans fans bryr sig inte heller om skandalerna, Trump kommunicerar med dem direkt på twitter. Enligt den moderna modellen: "Cut out the middle man". Media har blivit överflödigt för att nå ut till fansen. Eller köparna. Eller väljarna. Eller vad du nu vill kalla "vanligt folk".

En amerikansk journalist-bekant sa moloket: " We got just the leader we deserve!" Alltså: någon som skiter i vad vi skriver om, och som dessutom drar ner oss alla i skiten.

Men hur gick det till? Hur kunde allt bli så fel?

Enligt filmen The Front Runner så började allt spåra ur under 1988 år presidentkampanj. Gary Hart var en klar och tydlig "front runner". Som sig bör för en framgångsrik amerikansk politiker under denna tid så hade han fru och barn. Men han ville inte ställa upp med privatlivet och låta familjen fotograferas. Det privata var privat, menade Gary Hart. Pressen hämnades med att avslöja att Gary Hart hade en älskarinna. Som så många amerikaner. Både inom politiken och inom pressen (och inom andra yrkesområden). Gary Harts fru verkade inte bry sig om att Hart var otrogen, älskarinnan brydde sig inte om att han var gift, Harts dotter var upptagen med sin egen flickvän, och inget av detta hade något med politiken att göra.

Media skapar skandaler

Media valde dock att skapa en sexskandal --- som vanligt folk inte alls brydde sig om --- och de fina tidningarna följde efter tabloiderna. Gary Hart hoppade av valkampanjen, inte för att han gjort något fel (väljarna tyckte inte det i alla fall --- han hade ju knappast medverkat till att förstöra miljön och inte heller skickat amerikanska unga soldater till att dö i ett illa motiverat krig i ett relativt okänt land långt borta) --- utan för att hans fru och hans dotter också blev trakasserade av media. Och de var inte ens "kändisar", utan bara vanligt folk ...

Bristen på privatliv är något som många kända människor beklagar sig över. Kate Winslet sa i en TV-intervju att hon förstod inte varför hon skulle vara intressant som privatperson, bara för att hon är skådespelare. Och Winslets barn förstod inte varför paparazzi, som de kallade "paps", följde efter dem överallt, till exempel när de var på utflykt till ett museum. Hur tråkiga saker som helst kan blåsas upp till "nyheter".

Har du rätt till privatliv om du är känd --- eller känner någon som är känd?

J.K. Rowlings son stämde en tidning för att blivit fotograferad när han hade picknick på en gräsmatta (vilket är helt normalt i Storbritannien). Bara för att man är känd författare --- eller barn till en känd författare --- innebär det inte att man automatiskt inte har rätt till något privatliv.

Vill vanligt folk verkligen veta allt? Eller vill de att folk ska få lämnas i fred, när de inte uppträder "in public"? Opinionen börjar svänga så smått --- alla har rätt till en privat sfär, även kända människor.

Pressen fick en rejäl släng av sleven i den nu bioaktuella Bohemian Rhapsody, när ett helt rum fullt av rovlystna journalister inte har en enda fråga om musiken, alla frågor handlar om Freddy Mercurys sexualitet, alla vill vara först med att outa honom som bi-eller-gay, för "The public has a right to know!". Det är uppenbart att alla inte har rätt att veta allt om alla kändisar. De behöver också bara få vara.

Folket röstade på en skådespelare

Jason Reitmans film The Front Runner målar upp en övertygande bild av 1988 års USA. När filmen börjar verkar senatorn Gary Hart vara det solklara valet, han kommer att bli USAs nästa president. Snygg, charmerande, intelligent, påläst, engagerad och ung. 25 år yngre än den sittande presidenten Ronald Reagan.

Gary Hart ville satsa på utbildning, att alla skulle ha tillgång till datorer (vilket belackarna tyckte var vansinne, det där var ju bara en modefluga!), miljön (något som USA praktiskt taget inte brytt sig om sedan dess) och en vettig utrikespolitik, en politik som gick ut på att hitta vänner, framför allt i Asien, istället för att bara leta fiender och starta krig och pyssla med svindyr kapprustning.

Det här gjorde Hart otroligt populär bland yngre väljare. Han var helt klart "the front runner"! Mannen som låg långt före resten av klungan ... 

Värnade om sitt privatliv

Men Hart var som sagt också en mycket privat man. Han ville inte ens fotograferas med fru och dotter för att pryda omslaget på People Magazine (något som verkar vara snudd på obligatoriskt för blivande presidenter). Han förstod inte hur det skulle ge honom några fördelar som politiker.

(Spola fram till Obama: alla visste allt om hans fru och hans döttrar och hans hund, och familjen såg verkligen ut som en säljande reklamfilm!)

Poängen är: Gary Hart hade rätt. Privatlivet har rätt att förbli privat. Om du är släkt med (till exempel barn till) någon som är känd, innebär det inte att du automatiskt också ska bli känd. Du har fortfarande rätt till att vara anonym. Och även kända personer, även fantastiska skådespelare som Kate Winslet, har rätt att tillbringa en dag på museet utan att bli antastad av journalister och fotografer.

Verkliga händelser och filmsnuttar finns med i filmen

Manuset till The Front Runner är skrivet av regissören Jason Reitman, den politiska rådgivaren Jay Carson och journalisten Matt Bai, vars bok All the Truth Is Out: The Week Politics Went Tabloid ligger som grund för hela filmen.

Verkliga händelser och filmsnuttar från 1988 finns med i filmen och gör att det hela ser "äkta" och autentiskt ut. Detta, och Hugh Jackmans superba rolltolkning, gör att The Front Runner lyfter över medel.

Själva filmen är ofta ganska sömnig och saknar tempo. Men, man får påminna sig, det här ska vara "vanliga människor" med vanliga liv --- de pratar inte Sorkineese.

Ingen pratar som Aaron Sorkin

Man är så van vid att folk i press-och-politikerdramer ska prata som i ett Aaron Sorkin manus (tänk The West Wing!) men det gör de förmodligen inte i verkligheten.

Man är så van vid att när det gäller press och politik så ska det pratas snabbt och rappt! Klassiker som till exempel The Front Page och His Girl Friday (olika filmvarianter på samma framgångsrika Broadway-pjäs) tävlade om att ha snabbast och rappast dialog i hela filmhistorien redan på 1930-talet (och dessa filmer håller fortfarande ett svårslaget tempo!)

The Front Runner försöker inte ens få upp tempot, handlingen går i sakta mak mot den oundvikliga katastrofen. Loppet som skildras är inte en sprint.

Hugh Jackman i sitt esse

Huvudrollen i The Front Runner är så välspelad att det verkar otänkbart att inte Hugh Jackman kommer att håva in massor av prisnomineringar. Jackman har med rätta hyllats för sin rollprestation, som visar att han kan visa klorna på mer än ett sätt. Men själva filmen fick ett ljummet mottagande av pressen när den hade premiär i USA.

Förmodligen för att pressen är van att se sig själva spela hjälterollen --- tänk The Front Page, Alla Presidentens Män, The Post, Spotlight ... (Ben Bradlee har förresten varit med i hela tre press-och-politik filmer. I The Front Runner spelas han av Alfred Molina, i The Post intas rollen av Tom Hanks och i Alla Presidentens Män porträtteras Bradlee av Jason Robards. Och Ben Bradlee Jr finns med i Spotlight,spelad av John Slattery.) Men den engelskspråkiga pressen verkar något förvirrad över att The Front Runner inte ger pressen den hjältegloria som de förväntar sig och som de är vana att få i amerikanska filmer. Eller så är alla så präglade av Aaron Sorkins The West Wing att det är svårt att se ett politiskt drama med en helt annan ton och ett helt annat tempo.

Media är inte folkvald --- och de väljer ändå vilken kandidat som ska vinna!

Vad vi får se i den här filmen är hur media --- som inte är folkvald --- eliminerar en front runner (som vill satsa på utbildning för alla, hållbar miljöpolitik och vettig utrikespolitik, istället för krig utomlands och kapprustning) och ser till att George Bush senior blir vald till president istället. Det vet vi ju alla vad det ledde till. Senare blev George W Bush vald. Det vet vi ju också vad det ledde till.

USAs miljöengagemang är förmodligen sämst i världen. Utrikespolitiken kan knappas kallas fredlig. Snacket om krig mot terrorism och krig mot allt möjligt (som "axes of evil") är nu vardagsmat.
Likvärdig utbildning för alla (även för ungar som inte har familjer som har pengar) ... glöm det!

Pressen började bädda, redan 1988, för att Donald Trump skulle bli president.
I alla fall enligt filmen The Front Runner.

Press och upptempo-spänning 

En mer upptempo skildring av modern politik och media finns att betrakta och begrunda i den ypperliga nya TV-serien The Looming Tower. Pressen fokuserar på Monica Lewinsky skandalen (så typiskt) när det finns mycket större och mer överhängande hot och faror som de borde ha fokuserat på. Vilket de inte insåg förrän allt rasade. Bokstavligen.

Idag skriver den amerikanska pressen om en president som orsakar skandaler så gott som dagligen och som inte ens bryr sig om vad någon skriver om honom. Behovet av pressen som kommunikationskanal är också borta. 1988 öppnade den amerikanska politiska pressen en Pandoras Box och sedan dess har de gjort sig själva mer eller mindre överflödiga.

The Front Runner är inte spännande --- som sagt, detta är varken The Looming Tower eller The Front Page eller snabbkäftat Aaron Sorkin drama --- men filmen är tänkvärd, ställer många frågor utan att komma med så många svar, och Hugh Jackman är helt fenomenal --- igen. The Front Runner verkar ha gjort Hugh Jackman själv till en Front Runner --- fast i ett helt annat race än presidentvalet.

BG

torsdag 18 april 2019

Trädgårdshandbok för hopplösa lägen

Författare: Dan Rosenholm 
Titel: Trädgårdshandbok för hopplösa lägen - För dig som nästan gett upp
ISBN9789113060873
Förlag: Norstedts

Ge aldrig upp! Tappa aldrig sugen! Det finns inget som är "omöjligt" när det gäller trädgård. Miljontals år av evolution har sett till att det finns massor av fina växter för alla lägen ... Det är bara att "gilla läget" och inse precis vilket ditt läge är! Jobba med naturen, istället för mot naturen ... och vips, så är läget inte längre hopplöst utan istället en inspirerande utmaning som kan ge finare resultat än du någonsin har drömt om ... !!!

Dan Rosenholm har tidigare skrivit en av mina favoritböcker när det gäller "trädgårdsdax" Trädgårdshandbok för lata --- och den BORDE ha hetat trädgårdshandbok för SMARTA! för hela de boken handlar också om att jobba med naturen istället för mot naturen ... Låt naturen göra jobbet, fjäska inte för växter som inte trivs ... Både du och växterna blir lyckligare och trivs bättre om ni ser lite lat-smart på tillvaron (de flesta växter gillar faktiskt att lämnas i fred --- så ytterligare ett lat-smart tips!)

Trädgårdshandbok för hopplösa lägen tar lat-smarthet till nya oanade nivåer. Här tas ALLA omöjliga trädgårdar upp, och allt man fokuserar på är MÖJLIGHETERNA. Snart går man från problem trädgårdar till möjlighetsträdgårdar och vidare till kreationer så snygga att de ser ut som designträdgårdar som är som tagna från Chelsea Flower Show ... Suck! Vad vackert!

Dan Rosenholm är ständigt så glad positiv och peppig att det är svårt att inte bli smittad av hans entusiasm -- och av all entusiasm som alla människor med omöjliga trädgårdar i omöjliga lägen visar upp i den här boken. När man är klar med läsningen så känns inte lite maskrosor som en stor utmaning alls .. och dessutom känner man sig väldigt kreativt, tänk så snyggt man kan göra med att tänka om lite ...

Här finns trädgårdar som är: mörk och torr som en grotta, stenig som ett grustag eller sumpig som en myr. Trädgårdar på klippor och på sand och på iskall lera.

Du vill ha rosor i Norrland eller annat än torra gräsmattor på klipporna, och smaskiga grönskar fast du bara har iskall lerjord ... Här finns tips hur alla svårigheter övervinns, ja, det finns växter för alla lägen och inget läge är hopplöst!

Det är bara att gilla läget!

Med lång erfarenhet av trädgårdsodling fixar Dan Rosenholm små paradis och mysiga oaser överallt ... och inhämtar kunskap och tips från folk i HELA Sveriges avlånga land, alla människor som verkligen har levt och lyckats med odling i utmanande miljöer!

Det finns pioner som blommar i skogslandets steniga morän. Inget är omöjligt ... bara man kollar efter rätt växt till rätt plats ...

Lat-smarta böcker har aldrig varit smartare än så här!

BG

Trädgårdens glasade rum - Ute är det nya inne!



Författare: Peter Englander
Titel: Trädgårdens glasade rum
ISBN: 9789113087542
Förlag: Norstedts



Det har blivit inne att vara ute

Och så har det blivit inne att vara inne när man är ute!

För att hänga med i denna trend: kolla in Trädgårdens glasade rum!

Peter Englander är en sympatisk och känd trädgårdsförfattare, och det är ju en favorit att följa i Allt om Trädgård.

Peter summerar vår nya nordiska livsstil så här:

"Något har hänt med oss nordbor de senaste tjugo åren. Vi bygger utekök och odlingsbäddar för kryddgrönt, solterrasser för grillade måltider och pergolor för svalkande skugga. Allt vi gör inne vill vi numera göra ute. Hela tiden, oavsett väder. Och varför inte?"

"Det enda som skiljer oss från sydliga breddgrader är ungefär fyra millimeter glas!"

Det inglasade rummet ger trädgårdsmys oavsett väder, även en kall och regnig sommar och dessutom kan man förlänga säsongen ... flytta ut tidigare, flytta in senare. Man kan också ta ut svängarna mycket mer med vilka växter man unnar sig ... 

Men vilket slags rum ska man välja? Var ska det stå? Och hur ska det bli en del av trädgården?



Trädgårdens glasade rum är en smart guide genom valmöjligheter och drömmar. Både det estetiska och det praktiska.

Placering, storlek, materialval, design, värme, vatten, ventilation. 

För odling i det glasade rummet finns växtinspiration och värdefulla tips om vinterförvaring. 

Eftersom ett inglasat rum inte ska stå ensamt i trädgården läggs stor vikt vid hur vi ska tänka när det gäller platsen och det som finns runtomkring. Ett inglasat rum ska tillföra något till trädgården rent estetiskt, både när vi tittar ut och tittar in.

Peter Englander är som vanligt kunnig och entusiastisk och idéerna grönskar och frodas!

Gränsen mellan inne och ute suddas ut på ett behagligt sätt och se, i den här boken verkar drömtillvaron så lättsam och praktisk!

Hydroponisk odling - Köksträdgård utan jord

Författare: Niklas Hjelm
Titel: Hydroponisk odling - Köksträdgård utan jord
ISBN: 9789113088655
Förlag: Norstedts

Odla utan jord ... går det? Det här är en bra och intressant bok som tar upp den frågan och dessutom en av de hetaste trädgårdstrenderna just nu ... Det går att odla både utan trädgård och utan jord!

Tillsätt vatten och simsalabim ... du kan jämt ha färska kryddor i köket!

Hydroponisk odling är en växande trend bland odlare och det är en odlingsform som passar många eftersom man odlar utan jord - bara med vatten och näring - och därför är detta ett smart sätt at odla för den som inte har en egen jordplätt men ändå vill odla sin egen mat. Det är en odling som inte kräver mycket yta eller skötsel, plus att du har dina färska kryddor eller grönsaker nära till hands när du ska laga mat.

I den här handboken får du lära dig allt om hur du går tillväga för att odla i vatten, vilka system som finns och hur du kan bygga dem själv. Den ger svar på frågor som: Är det lika nyttigt? Smakar det lika gott? Är en hydroponisk odling ekologisk? Vilka grönsaker fungerar bäst?

Lägg vantarna på ett exemplar av denna bok --- och låt odlandet ta nya former! Gränslös odling är gränslöst kul!

Trädgårdsdax: Stora pelargonboken - Ny blomstrande klassiker av Susanna Rosén!

Författare: Susanna Rosén
Titel: Stora pelargonboken
ISBN: 9789113091709
Förlag: Norstedts

Pelargoner är en blomma som praktiskt taget alla känner till och alla har sett --- och pelargoner är en av de mest älskade sommarblommorna. Trots att de är så vanliga så är det få som känner till pelargoner på allvar. I Sydafrika lever de vilt, blir meterhöga och frodas vid vägrenarna och klarar torka hur bra som helst. I Sverige hamnar de ofta i snygga porslinskrukor utan dräneringshål, klipps ner för att bli små kompakta "bollar" --- enligt vårt inredningsideal --- och vattnas ihjäl. Vilda pelargoner är vana vid att leva med sparsamt med vatten och näring och även "tama" pelargoner gillar inte att bli övervattnade och övergödda.

Susanna Rosén tar med läsaren på en tripp till Sydafrika, till pelargonernas hemland, och hon träffar pelargon-entusiaster både där och på hemmaplan i Sverige. Boken är full av intressanta reportage.

Dessutom finns här en stor del om olika sorters pelargoner --- det är verkligen en djungel att navigera bland dem! Det finns så stor variation bland pelargonerna att det ibland är svårt att tänka sig att de tillhör samma släkte. Från jättar till miniatyrer. Från doftande blad till brokiga blad. Från tulpanblommande till rosblommande ... Pelargoner tycks kunna imitera de flesta blommor!

Givetvis finns här också massor av matnyttiga fakta om skötsel, övervintring, förökning (både med frö och med sticklingar) och kom ihåg: den vanligaste anledningen att pelargoner dör är övervattning.

Det är däremot mycket svårt att ta död på en pelargon genom beskärning, så var generös med dina sticklingar!

Susanna Rosén har tidigare skrivit "husbibeln" när det gäller beskärning, Beskära fruktträd och bärbuskar, och amaryllis-älskarnas bok nummer ett: Amaryllis, älskad vinterblomma. Den enda amaryllis-bok värd namnet! På samma sätt är detta den enda pelargonbok du behöver. Den har en given plats i trädgårdsbiblioteket ... Dessutom: Susanna Rosén är också aktuell i år med  boken 100 köksväxter. Mer matnyttigt för trädgården!

Stora pelargonboken är helt igenom illustrerad med härliga färgfoton och är en mycket läsvärd och prisvärd bok.

tisdag 16 april 2019

FILM: Te Ata - En inspirerande berättelse om en skådespelerska som krossade så många glastak!



Regi: Nathan Frankowski
Titel: Te Ata
Manus: Esther Luttrell, Jeannie Barbour
Medverkande: Q'orianka Kilcher, Boriana Williams,
Graham Greene, Brigid Brannagh, Gil Birmingham,
Jenni Mabrey, Mackenzie Astin, Nathan Frankowski,
Saginaw Grant  m.fl.
Land: USA, 2016
Svensk utgåva: april 2019
Distribution: MajengMedia

Indianfilm utan cowboys och pang-pang. Kostymdrama utan Kiera Knightley och brittisk accent. Att segla utan vind och att ro utan åror. 
Är detta över huvud taget möjligt?

Det är inte bara möjligt. Det kan till och med bli alldeles särdeles bra!

Följ den vita hunden

En legend om Chickasaw stammen förtäljer att de seglade utan vind och rodde utan åror och att en vit hund visade vägen för dem.

Filmen Te Ata handlar om indianer och deras vardagssituation, långt borta från cowboys och pang- pang och i huvudrollen ser vi Q'orianka Kilcher som flickan som drömmer om strålglans och spotlights och skådespelarberömmelse, långt borta från indianreservatet ... Det här är indianernas svar på A Star Is Born. Och det är en alldeles sann historia!

Filmen Te Ata fokuserar på indianernas perspektiv, indianernas kulturarv, indianernas mytologier och urgamla berättelser. Speciellt de som uppfördes och berättades av indianernas stora världsstjärna och internationellt kända skådespelare: Te Ata.

A Star Is Born!

Mary Frances Thompson är den första skådespelerskan med indianskt ursprung som uppträdde på Broadway --- i alldeles "vanliga" huvudroller, som hon får i hård konkurrens med andra unga och hungriga skådespelaraspiranter (som alla verkar vara vita). Hennes artistnamn är Te Ata --- precis som filmen om hennes liv. Te Ata krossar fler glastak än man kan räkna. Hon levde i hundrade år (bokstavligen) och gjorde inte bara karriär som "vanlig" skådespelerska, hon blev också känd för att berätta indianstammarnas legender. Inte bara de från hennes egen stam, Chickasaw stammen. Hon bar med sig ett levande muntligt kulturarv och uppträdde med det och bevarade det och spred det --- till alla folk, av alla hudfärger.

Indianer + kultur = olagligt

Detta var revolutionerande, banbrytande och modigt, speciellt under en tid när allt som hade något att göra med indianer var olagligt, enligt "the Indian Act". Denna lag upphävdes först 1938, av president Roosevelt. Te Ata uppträdde för presidenten under hans invigning i Vita Huset. Hon uppträdde också för Kungen och Drottningen av England, och hon turnerade flitigt, inte bara i USA, utan också i Danmark, Sverige, Estland, Finland, England, Peru, Guatemala, Canada och Mexico.

Te Ata hade många kända vänner. Paret Roosevelt, Jim Thorpe, Woody Crumbo, Albert Einstein, Henry Ford, John Burroughs, Thomas Edison, E.W. Deming, Clark Wissler och Chief Buffalo Child Long Lance.

100 år av historier

Ett hundra år långt liv med massor av historieberättande och spännande möten får inte plats i en vanlig långfilm av normallängd. Filmen Te Ata fokuserar på de tidiga åren, Marys uppväxt och utbildning och tidiga motgångar och hennes slutgiltiga triumf. Giftermålet med Dr Fisher, alla kändismöten och att bli ett levande kulturarv --- allt detta ligger i eftertexterna.

Filmen Te Ata har visats på så många filmfestivaler runt om i världen. Ändå förtjänar den mycket mer uppmärksamhet och ännu fler hyllningar. Fortfarande är det en lång uppförsbacke för etniska minoriteter att få film gjord och distribuerad och uppmärksammad.

Ingen white saviour 

2014 började Chickasaw Nation arbetet med filmen om Te Ata och filmen hade premiär 2017 på filmfestivaler runt om i världen. Först i år har den fått DVD-premiär i Sverige och tyvärr har denna lilla filmpärla inte uppmärksammats mycket av biograferna. Eller av filmkritikerna i USA. De blev förmodligen förvirrade över att en "indianfilm" kunde se ut på det här sättet, långt från gammaldags pang-pang och långt från Pocahontas-myten och  långt från white-saviour-myten som marknadsförs i Dansar med Vargar och Rymd-Pocahontas (också känd som Avatar).

Te Ata har en färgad, kvinnlig huvudperson som inte behöver räddas en enda gång! Det är unikt i filmvärlden.

Unikt är också hur många skådespelare som finns med  i filmen som härstammar från Amerikas ursprungsbefolkning ... Var har de varit, vad har de gjort, mellan Dansar med Vargar och Twilight-serien?

Vad finns det för roller idag?

Te Ata handlar om den första skådespelaren med indianskt ursprung. Hon slår ner motstånd, hon banar väg, hon lyckas --- men fortfarande ser man mycket sällan artister, skådespelare, sångare, författare, kändisar ... som har indianskt ursprung. Det är sällan indianer finns representerade i film eller mainstreamkultur över huvud taget, och det är ännu mer sällan som de får positiva och starka roller.

Och i The Lone Ranger spelades huvudrollsindianen av Johnny Depp. Ett lågvattenmärke i modern tid när det gäller indianer och mainstreamkultur.

Idag är det inte längre politiskt korrekt att säga "indians", det heter så klart "Native Americans" ---men eftersom filmen Te Ata utspelar sig förr i tiden används hela tiden ordet "indians" konsekvent, genom hela handlingen. Begreppen "Native Americans" och "politically correct" var inte uppfunna än.

Te Ata är en anspråkslös liten film med ett stort och viktigt budskap. Te Ata krossade glastaken, visst. Men de måste krossas om och om igen. Ingen seger är för evigt.


BG

fredag 12 april 2019

Spela bollen - Jesper Tillberg skapar det perfekta passningsspelet


Författare: Jesper Tillberg
Titel: Spela bollen
Serie: Livet i akademin (del 3)
ISBN: 9789132210006
Förlag: B. Wahlströms

Alla på bollen, Först på bollen ... nu Spela bollen. Det här är den senaste boken om Alex och hans dröm om att bli fotbollsproffs. Nu är det den första boken där allt går bra för Alex. Alla stjärnor står rätt. Han trivs i sitt nya proffslag, han trivs med livet i akademin, han är omtyckt och han får beröm av tränaren ... Och så kommer det plötsligt en ny kille i laget. 

Alex reagerar instinktivt med att bli avundsjuk (han var ju den nye killen!) för alla verkar tycka att den nya, Nikola, är så cool och så speciell ... Men Alex glömmer snart sin avundsjuka när Nikola ser ut honom, Alex, som sin nya bästis ... Snart har Alex glömt bort sina riktiga vänner, Linus och Olga, sin familj, att läsa böcker, att äta glass, att bara ha kul ... allt har blivit fotboll och det gäller bara att vara bäst. Inte att laget ska vara bäst utan att de själva Alex och Nikola, ska vara bäst. Det handlar inte ens om att laget ska vinna längre, det handlar bara om att Alex ska passa Nikola så att han ska göra mål ...

Spela bollen är en tänkvärd bok om hur lagspel fungerar och inte fungerar --- vill du trixa och göra mål och ha en egen youtube kanal och samla likes, eller vill du att laget ska bli bättre? Nikola ser alltid ut som en vinnare i datorn, på hans egen youtube kanal ... men i själva verket förlorar hans lag. Hela tiden. Och när Alex kommer på Nikolas pappa med att ge Nikola en hundring för varje mål han gör, så förstår Alex varför Nikola aldrig vill spela bollen ...

Den här serien rekommenderas varmt för alla som älskar sportböcker och vardagsspänning!

Lättläst men aldrig torftigt eller förenklat och alltid grymt spännande!

Dessutom: Massor av bra, praktiska tips för fotbollsspel som en bonus i slutet av boken!

BG