söndag 13 oktober 2019

FILM/SCEN: Stefan & Krister firar 40 år - Här listas de bästa Vallarna-farserna NÅGONSIN!



Stefan & Krister har blivit synonymt med svensk buskis och svensk humor och svensk sommar!

I begynnelsen ... sommarturnérade komikerparet. Men numera, sedan över 20 år, har de en fast arena, Vallarna i Falkenberg, en av Sveriges absolut vackraste teatrar ....

Stefan Gerhardsson och producenten Bosse Andersson på 2Entertain (bolaget som Stefan&Krister var med och grundade) återupptäckte Vallarna 1995 --- här fanns en naturlig sluttning att ställa stolar på, här fanns en tradition av firande och utomhusaktiviteter (allt från Midsommar och Valborg till Tågdagar) och här byggde man den första scenen.

23 juni 1996 spelades den första sommarfarsen på en provisorisk scen. Hemlighuset. Sedan spelades farsen in av TV4, denna gång i studio, och sedan dess har det blivit tradition att sommarens underhållning spelas in och släpps på DVD. Snart bestämde man sig för att spela in på plats, så att det verkligen känns som om man går längs Ätran, tittar på änder och kommer till det natursköna vallarna innan pjäsen börjar ...

Naturen spelar också en mycket stor roll i de allra bästa farserna --- man utnyttjar verkligen omgivningen.

Scenen ligger vid vattnet (floden Ätran) och här kan till exempel skådespelare dratta i vattnet, eller komma åkande med båt för att deltaga i farsen ...

Man utnyttjar med andra ord omgivningarna rejält, till och med änderna ...

I pjäsen Snålvatten och Jäkelskap ska Nils-Erik fejka sin egen bortgång och komma tillbaka som sin egen tvillingbror genom att drunkna i Ätran ... Det går inte alls bra, Dag-Otto slänger en sten i vattnet och skriker "Nils-Eeik har dunknat!" (Dag-Otto uttalar som bekant inte bokstaven R) medan Nils-Erik fortfarande står omgiven av alla gästerna på festen och han har inte ens hunnit fram till vattnet ...

Jäkelskapsserien som startade 2001 var det stora genomslaget för Vallarna --- här introducerades bland annat karaktären Dag-Otto och skådespelaren Mikael Riesebeck och sedan dess har de blivit återkommande favoriter på Vallarna.

2006 röstades farsen Bröllop och jäkelskap från 2002 fram som den bästa som gått på Vallarna. (Vad har tvåan som ettan inte har? Svar: Annika Andersson!)

2016 firade Vallarna 20 år med dunder och brak, Jäkelskap i kikarn och fyrververier avfyrande av Dag-Otto ...
och i år sommaren 2019 firade Stefan&Krister 40 år på vallarna med Stulen kärlek.

JUST NU kan man passa på att få tag på biljetter till Stulen kärlek på turné! Hela hösten!

DESSUTOM kommer de alla av Stefan&Kristers klassiker ut i en jättebox som heter en halvmeter buskis. OCH givetvis kommer också de klassiksa Vallarna-klassikerna ut som singel-eller-dubbel-DVD.

Till exempel kan man få Snålvatten och Jäkelskap och Bröllop och Jäkelskap på samma DVD-skiva...


Här följer en lista över de bästa pjäserna från Vallarna någonsin
----

Plats 1-5 har alla fått 5 plus i betyg, så det är egentligen igen skillnad på hur man placerar dem!

Alla skulle kunna få dela på en gemensam förstaplats!

1. Soldat Bom. Helt vansinnig hemvärnshumor, och en kärleksfull homage till Nils Poppes klassiska karkaätre. Jojje Jönsson är i sitt esse, utan att spela Dag-Otto, och Mikael Riesebeck är underbar som denf rusterade furiren (Gunanr Björnlunds gamla roll). Dessutom: Annika Andersson är skojig i en nytillagd roll och Siw carlsson fullkomligt äger! Sara Axelsson (käns från Sound of Music är ett nytt stjärnskott på svenksa scener) och Mia Poppe, Nils Poppes dotter, medverkar också som Boms kärleksintresse.

2. Snålvatten och jäkelskap. Här finns den briljanta scetcen "Nils-Erik har drunknat", som är bland det roligaste som gjorts! Man ingtroducerar Dag-Otto, man ingtroducerar Mikael Risebeck, Stefan Gerhardsson och Siw Varlsson spelar ett kärleksfullt gammalt figt par ... kort sagt: man har precis ALLT som ska vara med i en klassisk fars från Vallarna!

3. Bröllop och Jäkelskap ... Hur överträffar man ettan? Svar: man låter Dag-Otto bli auktionsutropare, man introducerar Annika Andersson som kärleksintresse för Mikale Riesebecks karaktär och man låter Vallarna-ågtervändarens Gösta Jansson spela en knalle (eller före detta pingstpastor) som skriver usla dikter och blir på snusen i pilsnerkällaren ... (Redan Strindberg insåg att det var buskis-kul med en berusad präst! Men den här prästen är ännu roligare än den i Hemsöborna!

4. Pilsner och Penseldrag. Man sjunger och dansar och jazzar ... och tar sig ett glas då och då! Tempot är högt hela tiden! Jojje Jönsson och Claes Månsson är skojiga som lata målare och Anna Carlsson verkar ha tagit över Annika Anderssons roll som rivig husa som kan ta ton, på mer än ett sätt. Tar ton gör också Siw Carlsson, pjäsens deus-ex-machina. För en gångs skulle spelar Mikael Riesebeck inte en så trevlig och naiv kille som han brukar,utan istället pjäsens "bad guy" som sätter igång handlingen. Men han har ändå några av pjäsens roligaste scener när han på fyllan härmar en hel hög fåglar ...

5. Söderkåkar. Liksom Pilsner och Penseldrag är originalet av Gideon Wahlberg, men här har man flyttat allt från Stockholm till Ätrans stränder ... och en av pjäsens karaktärer kommer åkande med båt för att deltaga i handlingen. Annika Andersson spelar husa (förstås!), Dag-Otto spelar brevbärare, Stefan Gerhardsson har den mest sympatiska huvudrollen ... och Jojje Jönsson får klä ut sig till dam igen, och gunga högt. Massor av musik och Siw Carlssons imitation av Zarah Leander är riktigt bra.

6. Pang i Pensionatet. Dag-Otto och Riesebeck som deckarpar. Det kan inte bli annat är superskoj!
Känns lite som en homage till Morden i Midsomer - svensk sommars favoritdeckare!

7. Hemsöborna. Det är det jag alltid misstänkt - Strindberg skrev busis! Supande, full präst, mer supande, svensk sommar, buskar, sång, supande, mer sång, fest, supande och ännu mer brännvin ... Kort sagt: Hemsöborna innehåller allt som klassisk svensk busiks brukar innehålla!

8. Brännvin i kikarn --- och mer brännvin var det här! och mer buskar! Jodå, blixten kan slå ner tå gånger, efter jälekskaps-trilogin kom Brännvins-trilogin och Stefan Gerhardssonoch Siw Carlsson får spela kärleksfullt gammalt par igen ... Som får sin post från Dag Otto.

9. Solsting och snedsprång. Riesebeck och Dag-Otto på Mallorca. Stefan Gerhardsson i dubbla roller.Varav en påminner om Manuel i Pang i bygget! Saknar dock Siw Carlsson och Annika Andersson! Men rullskridskoscenen är väldigt rolig!

10. Jäkelskap i kikarn --- värdigt 20 års jubileum för Vallarna! Finalen på kikarn trilogin och dag-Otto tänder fyrverkeriet. Ja må vallarna leva i hundrade år!
Väldrigt tätt mellan skrattsalvorna!


söndag 6 oktober 2019

SCEN: Sanna Nielsen - Mitt Sanna Jag


Sanna i svandun ... Empty room levereras inför ett fullsatt Draken i Göteborg.

Regi: Vera Prada
Titel: Mitt Sanna Jag
Artist: Sanna Nielsen
Manus: Camilla Läckberg, Sanna Nielsen
Musiker: Stefan Brunzell, Joakim Ramsell, Jonas Lidholm, Malin My Wall, Per Björling, Wojtek Goral, Agnes Grahn
Scenografi: Tobias Brodd
Kostym: Lars Wallin
Plats: Draken, Göteborg
Datum: 6 oktober 2019


Mitt Sanna Jag. Krogshower brukar gå in för att artisten ska visa upp sitt Sanna Jag --- och titeln Mitt Sanna Jag kan mycket väl vara en parodi på denna trend. För ingen vill väl egentligen höra hur tråkiga och vanliga alla de glittrande artisterna är, när ljuset på scenen släcks? Om man dessutom heter Sanna och är känd för att vara tråkig och vanlig och präktig, kan man vända på steken och visa att Det Sanna Jaget istället är väldigt speciellt och ovanligt.

En svan i en för liten ankdamm

Sanna Nielsen framstår i showen Mitt Sanna Jag som en fullfjädrad Las Vegas produkt, som en svan som har råkat födas en alldeles för liten ankdamm, i ett land som är för litet och trång, och ingen kan tillåtas att växa när det är för lågt i tak. (Det där är en metafor, och har inget alls att göra med att Sanna ser ut som en över 180 centimeter lång och supervacker amazon. I helt överjordiskt vackra kreationer!)

En kärlekshyllning till olika musiktyper

Showen startar som en raket och de första tio minuterna gör man av med rejält med bränsle.

Gladys Knights I feel song in my heart är en låt som kan tända vilken publik som helst. 

Hela showen karaktäriseras av att Sanna valt ut sina egna favoritlåtar och föreställningen blir som en lång kärlekshyllning till olika typer av musik. Från Burt Bacharachs Anyone who had a heart till Temptations Get ready. Från Fleetwood Mac till Michael Jackson. Från Patti LaBelle, Donna Summer, Destiny's Child och Gloria Gaynor till Sanna Nielsens egna låtar.  

Showen har en enorm spännvidd.

Kulturutbyte mellan svenska städer

Styrkan är Sanna Nielsen själv. Svagheten är att bandet hela tiden verkar försöka överrösta vad hon säger och vad hon sjunger, trots att Sanna tar i för kung och fosterland. Kanske försöker kapellmästaren Stefan Brunzell hämnas, för att ingen minns bandet Friends som han var med i (Sanna Nielsen kom trea samma år som Friends vann, och alla minns Sanna!). Kanske har man helt enkelt inte kollat storleken på lokalen som man befinner sig i.

Sanna Nielsens show Mitt Sanna Jag hade premiär på Hamburger Börs, samtidigt som Ola Salos show hade premiär på Rondo. Nu är Ola Salo på Rondo och Sanna Nielsen är på turné.

När man är på turné kan man inte tala som till en Hamburger Börs publik, eller låtsas som om man är på krogen, man måste säga något personligt till publiken i just den staden man är i. Sanna väljer att hylla ett pastaställe i Göteborg som tydligen ingen i publiken har hört talas om. I bättre jord faller hyllningen till "en helt okej allsångsledare". Lotta Engberg. Som just nu är i Malmö. Hon drar fulla hus på Nöjesteatern i musikalen Grease. Det är väl det som kallas kulturutbyte? (Grease kommer i alla fall inte att skickas till Hamburger Börs i Stockholm.)

En uppgörelse med präktigheten

Höjdpunkt i Sannas show är det tragikomiska numret Sanna från Bromölla, en uppgörelse med präktigheten och mellanmjölks-Sverige. Midnight train to Georgia har fått en ny svensk text av Calle Norlén. Så återföds en amerikansk soulklassiker i svensk själfull tappning.

Svanen i lila svandun trött på att ses som ankunge

Vad som är vackrast av alla klädkreationerna, det är svårt att säga. Premiärnumrets svarta klänning med enorm svart hatt till har framtoningen av en modern och tidlös klassiker. Men en klänning i lila svandun säger det mesta --- att den här svanen är trött på att bli sedd som ankunge. Och han hon kräver att det blir högre i tak.

Och alla Melodifestivalfans kan vara lugna --- Melodifestivalfavoriterna finns med!

Förhoppningsvis kommer Sanna att förbli denna Sanna även i framtiden. Alldeles ovanlig och alldeles ovanligt bra!

BG

Låtlista: I feel a song in my heart, Feel good, Undo, Big Love, Anyone who had a heart, Rock with you, Get ready, Stir it up, Sanna från Bromölla, Viskar ömt mitt namn, I’m in love, Hela världen för mig, Empty room/Heroes, Love is in control, Survivor (I will survive), Love can move mountains

SCEN: The Sound of Music - Brännheta frågeställningar smygs in i mysig familjemusikal!



Maria intar Lisebergsteatern med frimodighet och civilkurage!

The Sound of Music - Brännheta frågeställningar smygs in i mysig familjemusikal!

Regi: Kålle Gunnarsson
Titel: The Sound of Music
Musik och text: Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Svensk översättning: Erik Fägerborn

I huvudrollerna:
Maria: Sara Axelsson
Kapten von Trapp: Pierre Hagman
Rolf: Love Bolin / Simon Petersson
Barnen von Trapp:
Liesl: Linnéa Tannergren / Ebba Mård Andersson
Kurt: Isak Gummesson / Carl Tellqvist
Louisa: Jonna Bergström / Alicia Abrahamsson
Friedrich: Malte Johansson / Otto Falk
Marta: Nora Djupsjöbacka / Polly Nilsson
Brigitta: Amanda Andersson / Ella Tellqvist
Gretl: Nova Heimroth / Freja Nyros

Fler medverkande:
Jessica Stendahl, Emil Söder, Robin Rösehag, Anngelina Rautalin, Fredrik Vahlgren, Thomas Holmgren Pettersson, Pernilla Karlsson, Ann Alinder, Alva-Lou Borgvall, Johanna Lovis Håkansson m.fl.

Kostym: Caroline Eriksson
Koreografi: Ran Hamilton
Musikaliskt ansvarig: Ann Alinder
Scenografi: Ljus & Dekor

Plats: Lisebergsteatern, Göteborg
Premiär: 5 oktober och 6 oktober (två olika lag med barnskådespelare)
Spelas: Hela hösten



The Sound of Music är något av en trojansk häst. Det ser sött och gulligt och ofarligt ut på ytan, men egentligen levererar musikalen en brännhet och mycket aktuell och mörk historia. Som inte får glömmas bort.

Det satsas stort på Halloween på Liseberg, men ingenting är så obehagligt som att få se Liesls förmodat sympatiska kärleksintresse utveckla nazistsympatier. Halvvägs genom föreställningen är det som om skådespelaren byter ansikte och blir någon helt annan, som man inte känner igen. 

Lika obehagligt är det att se den trevlige och pålitlige butlern göra en Heil Hitler hälsning  --- och inse att familjen von Trapp hela tiden har varit kontrollerad och spionerad på. I sitt eget hem.

En dröm som övergår i mardröm
Hur kan det här hända?

Nu har vi facit i hand. Men när handlingen i The Sound of Music utvecklar sig framför våra ögon befinner vi oss i deras samtid, och har inte samma överblick, och allt verkar genuint galet och överraskande. Som en dröm som övergår i mardröm utan varning.

Vilka mönster ser vi inte idag, för att vi befinner oss mitt i dem?

Ett liv i kloster inget för Maria
Huvudrollsinnehavare i The Sound of Music är Maria, en livlig och busig ung tjej med en trasslig och vild barndom bakom sig. En tjej som plötsligt, efter ett infall, bestämmer sig för att försöka bli nunna ... ja, detta är en sann historia! Det är knappast någon överraskning att ett liv med regler i kloster inte passar Maria (skorstenarna på klostertaket finns inte till för att hoppa bock över!) och den förstående abbedissan ger henne en chans att göra något annat. Maria får jobb som guvernant för sju vilsna barn, som har en helt annan typ av trasslig barndom än Maria. Men personkemi uppstår direkt och kärleken är ögonblicklig --- mellan Maria och de sju barnen. 

Kärlekshistorien mellan Maria och kaptenen tar längre tid och är egentligen underordnad. Det märks också i den här föreställningen. Det är helt klart Marias show. Marias och de sju barnens.

Allt sitter som smäck i huvudrollsinnehavarens tolkning
Sara Axelsson som Maria är ett stort fynd. Hon bara ÄR Maria! Hon har hela tiden glimten i ögat, en profil och framtoning som liknar Julie Andrews, och en okuvlig hållning och flätor som påminner om prinsessan Leias. Ingen muckar med denna Maria! 

Det är ont om komiska huvudroller för kvinnliga skådespelare, men här är en! I vanliga fall när det gäller kärlekshistorier och musikal och drama är det sidekicks som ska stå för komiken, men Sara Axelsson klarar av de roliga inslagen alldeles själv. Kroppsspråk, mimik, sätt att leverera repliker på ... Allt sitter som en smäck!

Dessutom ser Saras Maria så där genuint charmig ut, som en Mary-Poppins-liknande nanny ska göra, att det är ju helt solklart att barnen blir förälskade i henne!

Ett sammansvetsat och samspelt team

Sju duktiga barnskådespelare har viktiga roller i dramat. Alla har de olika personligheter som hinner framgå under tiden som går. Kurt har sina egna komiska stunder, som får publiken att skratta, och som dessutom för handlingen framåt. Liesl har som sagt sin egen kärlekshistoria, som också är en kommentar till vad som håller på att hända i världen, och som sätter ljus på precis hur obegripligt allt verkar vara. Liesls förtvivlan och förvirring är en spegel av hela världens förvirring  och förtvivlan --- även publikens. Nej, vi såg inte att det här höll på att hända --- och vem i hela världen kan man lita på?

Gretl är så klart största charmpaketet. Skådespelerskan Nova Heimrot, som innehar rollen i denna föreställning, syntes nyligen som lilla Ida som blev hissad upp i flaggstången under julens succé på Lisebergsteatern: Emil i Lönneberga. Där Sara Axelsson för övrigt spelade en snäll och rolig version av pigan Lina, och von-Trapp-butlern dök upp som drängen Alfred. Det är med andra ord ett sammansvetsat och samspelat team som finns i The Sound of Music och det märks att skådespelarna kan ta ut svängarna och vara spontana --- även när det är inövat. När lilla Gretl springer över hela scenen och kastar sig i famnen på Maria, i rasande fart, känns det alldeles äkta, och som en spontan reaktion från karaktären Gretl, något som säger mer än alla ord.

Aktualiteten går aldrig ur tiden
Det här är något så sällsynt som en musikalföreställning med civilkurage! The Sound of Music är en klassiker. Självbiografin av Maria von Trapp har blivit både teaterföreställning och musikal och film. En av historiens mest framgångsrika någonsin --- och den ligger på topplistan över världens bästa musikaler någonsin. Aktualiteten i The Sound of Music går aldrig ur tiden. Sara Axelsson har utstrålningen och är lätt att älska, precis så som Maria ska vara, men hon är också berättelsens motor och hon fångar även Marias karaktär och sätt att vara från självbiografin --- någon som har civilkurage och vågar säga ifrån. Det är något som inte framgår i alla uppsättningar av The Sound of Music.

Det här familjeteater och musikal med tuggmotstånd och brännhet aktualitet.

Kan man hålla på alla sidor samtidigt?

Att ge barnen större utrymme är ett genidrag, och det stämmer även med hur händelserna skildras i Maria von Trapps självbiografi.

Det är helt uppenbart att barn som ser The Sound of Music hänger med och funderar över vad de ser. Ska man göra som mobbare och översittare vill, eller ska man säga ifrån, även om priset är högt?
Är det rätt sätt att göra som Max, och hålla sig väl med alla? Kan man hålla på alla sidor samtidigt?

Det här dramat utspelar sig alldeles innan Anschluss, alltså alldeles i upptakten av andra världskriget. Det finns de österrikare som håller hårt på Österrike --- däribland Kapten von Trapp. Det finns andra som tycker att det är bra för Österrike att ingå i det nazistiska Tyskland. Chockerande nog är det inte bara otrevliga karaktärer som tycker så, utan även sådana som vi från början tyckt är sympatiska och som verkade pålitliga.

Det är aldrig för sent att göra rätt
Sedan finns det ju alltid de som "bara" försöker överleva och som ser till att helgardera sig och placera sina intressen på olika sidor av konflikten. Till dem hör Max, mannen som "upptäcker" de sju skönsjungande barnen von Trapp, och som planerar att göra barnen kända (och själv bli rik på kuppen). Men till syvende och sist måste han välja sida, han kan inte både ha kakan kvar och äta den ... och då väljer han den svåraste vägen, för att rädda familjen von Trapp, trots att han själv sätter sitt liv på spel. Max visar sig vara en hjälte till sist --- och sådana hjältar är ofta mer berörande än de som har varit rättrådiga hela tiden.

I slutscenen, där alla sjunger en masse, tar alla skådespelarena som spelat nazister av sig sina armbindlar --- som för att säga att alla kan göra rätt val, det är aldrig för sent.

Sångerna är så klart fullträff efter fullträff --- från sången om favoritsaker (sockerkakssmet finns på listan!) till godnattsången som barnen fullständigt lyser i.

Kålle Gunnarsson kan verkligen konsten att ge bra personregi till barn, så väl som konsten att ständigt hålla tempot uppe och göra teater relevant för barn. I alla åldrar!

Alla kommer att få ut något
Man kan lätt gå på den här versionen av The Sound of Music fyra olika generationer och alla kommer att få ut något av föreställningen. Alla kommer att skratta, alla kommer att få sångerna på hjärnan, alla kommer att hitta någon att identifiera sig med i dramat, alla kommer att bita på naglarna av spänning, och alla kommer att få något att tänka lite extra på.

Föreställningen är rekommenderad från och med sju års ålder, men här finns betydligt mindre barn som sitter på travar av kuddar för att se något, och de följer andlöst med i handlingen.

En magisk upplevelse
Ett stort plus är att man inte behöver vänta så länge på de bästa sångerna --- de kommer redan tidigt i handlingen, början av kvällen är som en "greatest hits" parad som man inte kan värja sig mot!

Miljöerna förändras och förvandlas snabbt och det händer alltid något snyggt och något spännande på scenen.

Det här är en helt magisk upplevelse och en helt magiskt bra uppsättning av en modig och viktig och samtidigt rolig pjäs.

Rekommenderas varmt!

B. Graham TK

The Real Owners of the Planet - Björn Perssons makalösa fotobok är en riktig tankeställare



Afrikas vilda djur har funnits på planeten långt innan oss. Några av dem är mer än 50 miljoner år gamla, och den första människan tog sina första steg på jorden för bara 190 000 år sedan. Trots vår korta existens har vi ändå lyckats utrota ett flertal arter. The Real Owners of the Planet är en fotobok som hyllar dessa djurs otroliga skönhet, och vad vi riskerar att förlora om vi inte gör något åt deras situation. Men den är mycket mer än en bara en fotobok. 

Det här är också en filosofiskbetraktelse om människans plats i naturen, och nödvändigheten av vår egen utveckling som ras i ett hotat ekosystem.I hela sitt liv har Björn Persson rest runt i Afrika för att fotografera dess vilda, försvinnande värld. Det som gör boken unik är att han inte belyser det negativa. I stället för att skapa förtvivlan vill han inspirera människor att engagera sig och agera. Att säkerställa djurens överlevnad är en av de viktigaste frågorna i modern tid.Björn Persson är en internationellt erkänd bevarandefotograf från Helsingborg. Flera av hans fotogra er har vunnit prestigefyllda utmärkelser i internationella fotograferingstävlingar, och hans arbete kan ses i gallerier över hela världen. Förutom fotogra är Björn starkt engagerad i viltvård. 

fredag 4 oktober 2019

SCEN: Grease - Great is the word!


Regi: Staffan Götestam
Titel: Grease
Medverkande: Anton Hagman, Caroline Johansson Kuhmunen, Lotta Engberg, Sienna Sebek, Michael Westlund, Jonna Sandén, Victoria Roxendal, Hanna Boquist, Simon Lockström, Rasmus Malm, Carl-Johan Svensson Hebrand, Ellen Malmström, Johanna Abenius, Ann-Sofie Wiberg, Robin Sköneskog, Andreas Lundell, Fabian Engstrand, Simon Laufer, Johan S. Toloue m.fl.
Koreografi: Siân Playsted
Premiär: 3 oktober 2019
Spelas till och med: 6 januari 2020
Plats: Nöjesteatern, Malmö


GREASE is the word! GREAT is the word! Äkta amerikansk Broadwaymagi uppstår på Nöjesteatern i Malmö, där man skapat en tidlös, färgstark och sprakande föreställning som tänder på alla cylindrar!

Grease innebär glitter och överdåd, spektakulära sång- och dansnummer, en aldrig sinande ström av oförglömliga hits och dubbla doser nostalgi!

1950-tal möter 1970-tal, och ljuv musik uppstår

Handlingen utspelar sig på 1950-talet, tonåringarna som går i high school gillar Elvis och dollargrin och rock'n roll. Högsta mode är jeans och läderjackor och massor av konsistensfett i de Elvis-inspirerade frisyrerna --- därav musikalens titel: Grease. (Grease har inte har något med grisar att göra --- men "konsistensfett" eller "smörja" hade inte varit en lika säljande titel på svenska).

Grease som musikal skapades på 1970-talet. Ännu ett decennium som ofta återkommer när det gäller musiknostalgi --- särskilt i Sverige, eftersom det är ett årtionde då det svenska musikundret föddes och gick på export, med ABBA i spetsen. I USA var det disco-vågen som gällde och ingen grupp var väl mer disco än The Bee Gees med bröderna Gibb, och ingen skådespelare var mer disco än John Travolta.

Från Travolta till Zelmerlöv 

I filmen Grease från 1978 finns bland annat ett nytt ledmotiv av Barry Gibb som har blivit en musikalisk klassiker, och huvudrollen spelas av John Travolta. Den filmen har till  stor del bidragit till att ge musikalen Grease kultstatus (och det är i filmen som gänget T-birds marknadsförs!). Sandy spelades av den australiensiska Olivia Newton-John. 40-års boxen med jubileumsutgåvan av Grease sålde som smör.

Nu, när filmen Grease fyller 41 år, är alltså tiden mer än väl mogen för att göra en ny, maffig scenuppsättning av denna klassiska musikal. Det är förresten inte första gången som Nöjesteatern sätter upp Grease, sist det begav sig spelade en viss skånsk nykomling vid namn Måns Zelmerlöv huvudrollen som Danny. Det var hans musikaldebut. Sedan dess har Måns hunnit med att bli både Eurovision vinnare och programledare för Allsång på Skansen.

Nykomlingen Anton Hagman som nu gör musikaldebut har alltså en del att leva upp till --- vare sig man minns Travolta eller Zelmerlöv i rollen --- men det klarar han av med den äran. Och med stor charm!

En tuffare Sandy, en mer osäker Danny

Danny i denna version är lite snällare och lite mindre kaxig, Sandy har blivit lite tuffare och lite mer kaxig och rektor Lynch har tack och lov fått en lite större roll än vad hon hade i filmen. Rollen hade gärna kunnat få vara ännu större!

Det är Lotta Engberg som är rektor Lynch och hon river av ett av musikalens bästa sång- och dansnummer och framstår som den självklara, vackra marsipanrosen på denna musikaliska gräddtårta.

Sandy spelas av Caroline Johansson Kuhmunen, och hon verkar hela tiden så rutinerad och lugn, att det finns ingen tvekan om att denna tjej kommer att ta hem både spelet och drömkillen. Hon klarar också av att sätta mobbarna på plats, alldeles själv, och hon bevisar att bara för att hon är söt och blond så är hon ingen naiv Barbiedocka eller dum bimbo, vilket de andra tror. Man ska inte döma hunden efter håren.

Parodi på high school klichéer och musikaler

Om man snabbt skulle beskriva handlingen i Grease så låter det som en mycket naiv high school komedi, som High School Musical innan High School Musical, som ett hav av klichéer ... Men då missar man det roliga med Grease --- att Grease mycket väl är medveten om den genre som handlingen befinner sig i, och att den omfamnar och driver med genren på en och samma gång.

Välvilligt driver man också med vissa andra kända film- och musikalklichéer. Som de dödliga gängbråken (se till exempel West Side Story, eller för den delen föregångaren Romeo och Julia) som här blivit till komiska pärlor, där tuffingar beväpnar sig med flugsmällor och ficklampor, istället för med värjor och knivar, och sticker från platsen där gängsammandrabbningen ska utspela sig, innan några motståndare hinner komma dit. Och huvudpersonen i bråket säger att han inte hinner med slagsmålet, eftersom han har fotbollsträning.

Onödig make-over och kritisk skyddsängel

Tjejen som hoppar av skolan gör varken succé eller går rätt in i fördärvet. Båda klichéerna och ytterligheterna undviks. Frenchy återvänder helt enkelt till skolan. Som om inget hade hänt. Förutom att hon plötsligt har fått rosa hår efter experimenterandet i skönhetsskolan, som hon blivit utkastad från. Alla hennes make-over försök går åt pipsvängen och när hennes ilskna skyddsängel dyker upp och sjunger en sång om hur värdelös hon är, är det svårt att inte hålla med.

Den obligatoriska make-over scenen som har Sandy som objekt, (den där gamla scenen som så ofta finns med i amerikanska filmer, speciellt i romcoms), då hon ska ända på sig för att han ska gilla henne (det är alltid hon som ska ändra på sig!) är också gjord med en ironisk glimt i ögonvrån. Danny är ju redan helt såld på Sandy! Och visst är Sandy mer modern för anno 2019 med sitt platta hår, sin rökfria attityd, sina fotriktiga skor och sitt miljövänligt, sminkfria ansikte, än som hårdsminkad, bolmande och pudelpermanentad donna, som stapplar fram i högklackat.

Det ständiga rökandet, som 1950-tals ikoner som James Dean fick att se så tufft ut, framstår här mest som fånigt och totalt töntigt --- och rökscenerna framkallar många publikskratt. Speciellt när en kille nästan råkar svälja sin cigarett.

Men det som verkligen är styrkan med Grease är varken den självironiska humorn eller rikedomen av karaktärer och intriger i de olika grupperna, utan musiken, musiken och återigen musiken.

Livet är härligt, och sedan dansar man disco!

Praktiskt taget ingen annan musikal, som inte är en jukeboxmusikal, har en sådan rad av hits att skryta med. Man går från den ena kända låten till den andra i en praktiskt taget aldrig sinande hitparad. Om publiken inte hade suttit ner i de sammetsröda stolarna så hade den dansat, oavbrutet.

Livet är härligt, och sedan dansar man disco! Det där är minsann sensmoralen med Grease!

Eller så är det att om du hoppar av skolan så kan du få en förbannad skyddsängel på halsen som skäller ut dig efter noter (och till noter).

Grease är ett lagarbete med en stor ensemble där alla har tilldelats bra roller, och alla har tillfällen att skina och glänsa under kvällen.

Det hörs också på responsen från publiken. Alla har olika favoriter! Killen som går på händer över bilen, eller killen som tappar byxorna hela tiden, eller tjejen som älskar hamburgare, eller skyddsängeln som älskar glitter och överdimensionerade glasögon ...

Nostalgitripp med dubbla tidsmaskiner!

Grease är en nostalgitripp där tidsmaskinen samtidigt går till 1950-talet och till 1970-talet. En musikalisk resa som är väl värd en tripp till Malmö --- missa inte denna upplevelse, ett gigantiskt party som pågår hela hösten och hela jullovet, ända fram den 6 januari.

Den upprustade bilen i från musikalnumret Greased lightning glittrar som en julgran. Och över hela härligheten tronar ett husband i ett upphöjt orkesterdike, och levererar rivig, live partymusik.

Musiken är odödlig och förtjänar att upphöjas --- tillsammans med musikerna.

Grease är som en fest som bara fortsätter och fortsätter ... Över 40 år med Grease och vi har fortfarande inte fått nog. Vi är inte ens framme vid efterfesten än!

BG

torsdag 3 oktober 2019

SCEN: Möte med Lotta Engberg - Nu aktuell i Världens Bästa Musikal!


Lotta Engberg i läderjackornas stora musikal - Grease!




Dansbandsdrottning. Sveriges första kvinnliga allsångsledare. Frimärksmotiv. Melodifestivalvinnare. 100% folklig. Programledare för Bingolotto. Rektor i talangtävlingen Fame Factory och utbildad musiklärare. Och älskad musikalstjärna!

Lotta Engberg är nu tillbaka på musikalscenen - efter en liten paus på 20 år - i musikalen som hon själv utnämner till Världens Bästa Musikal!


1999 spelade Lotta Engberg den sympatiska Grace Farell i musikalen Annie på Göta Lejon. Nu är det dags att tackla rollen som Rektor Lynch i musikalen Grease på Nöjesteatern i Malmö. I John Travoltas klassiska filmroll syns nu Melodifestivalfavoriten Anton Hagman och Sandy spelas av den rutinerade musikalartisten Caroline Johansson Kuhmunen. Succén är redan ett faktum! Extraföreställningar är insatta och förväntningarna på musikalen är enorma ...

Inför premiären fick vi en liten pratstund med Lotta Engberg ... samtidigt som repetitionerna på Nöjesteatern pågår för fullt.

Hej Lotta! Vi sågs sist på Ola Salos premiär på Rondo förra året, jag minns att Micael Bindefeld bollade över sin mobil till mig för han ville verkligen ha ett bra kort, modell selfie i helfigur, på sig själv och dig, och du var den enda kändis han brydde sig om att ha foto på under hela kvällen! Och "alla var där", som man brukar säga, inklusive hela The Ark ...

- Jag minns det! Micael Bindefeld brukar ringa, men jag tackar så gott som alltid nej till premiärer ... Jag går inte på sånt, men Ola Salo på Rondo tackade jag ja till, det var kanske därför jag fick Micael till bordet, han var så glad att jag äntligen tackade ja! Det var en jättetrevlig kväll, hur bra som helst! Ola Salo var jätteduktig!

- Förra året på Nöjesteatern var det Annie med Nanne Grönvall som lockade massor av besökare. Det är faktiskt 20 år sedan din Annie! Då du spelade den snälla Grace Farell. Hur känns det att komma tillbaka till musikalscenen? Är det som att cykla? Det vill säga, för dig kanske det känns som att det var igår  som du stod på en musikalscen och alla "knep" sitter i ryggmärgen?

- Jag ser mig själv inte som en musikalartist, jag är bara  en artist som har råkat göra några musikaler ... och när de ringde och erbjöd mig en roll i min favoritmusikal Grease så kunde jag ju inte säga nej! Grease är ju den BÄSTA musikal som någonsin gjorts! Det är så mycket hits! Hela tiden!
Och jag är intenervös inför premiären, för Rektor Lynch är en ganska liten roll. Jag är mest här och tittar på repetitionsarbetet och njuter av allt och ser hur enormt duktiga alla är! Det är riktigt spännande bara att vara här!

- Hur skulle du själv beskriva din karaktär Rektor Lynch?

- Hon är barsk och sträng och bestämd, men hon har ett hjärta av guld och hon älskar verkligen de här ungarna som hon är ansvarig för ... Det märker man! Jag har bestämt mig för att hon inte har någon egen familj (fast det vet man egentligen inte) och ungarna på skolan, det här är hennes ungar som hon älskar över allt annat och som hon försöker uppfostra! Sedan älskar Rektor Lynch också sång och dans. Det är så roligt när en av busungarna drar upp mig på dansgolvet under scenen med skoldansen! Jag får verkligen tillfälle att släppa loss! Det blir hur kul som helst!

- Hur har du tacklat rollen? Method acting? Du kanske delar ut kvarsittning hemma till familjemedlemmar? Eller gör du som Eva Rydberg tipsade mig om: det är ju bara en ROLL, man ska visa ungarna att man är så SNÄLL i verkligheten! Hon gav ungarna godis och karameller när hon spelade Miss Hannigan! Och Eva tipsade Nanne om att göra samma sak! Kommer du att gå runt med fickorna fulla av karameller och mata Anton Hagman och de andra, så att de förstår hur snäll och god du är i verkligheten?

- Gjorde Eva Rydberg det, på riktigt?

- Ja.

- Jag är så väldigt olik min roll så alla förstår att jag inte är som Rektor Lynch. Jag har inte behövt bjuda på godis än i alla fall! Fördelen med Rektor Lynch är att hon inte ska vara så bra på att dansa, så jag behöver inte vara den stora musikalartisten som gör alla steg perfekt ... Jag har mest av allt bara väldigt roligt när jag är här på scenen och tittar på alla andra som sjunger och dansar och har en massa koreografi och är jätteduktiga ... Alla här är faktiskt så fantastiskt duktiga!

- Att ha spelat rektor i Fame Factory och att du är musiklärare (på riktigt) ... är det något som du kan dra fördel av i din roll och i din rolltolkning?

- Jag har faktiskt aldrig jobbat som musiklärare, jag är bara utbildad till det ... Rektor i Fame Faktoryär väl det närmaste rollen som Rektor Lynch som jag har kommit tidigare! Men jag har aldrig ångrat att jag utbildade mig till musiklärare, det är bra att ha i grunden.


- Du har ju en enorm rutin på så många områden ... Har du några riktigt bra tips till blivande musikalstjärnor eller aspirerande små sångare?

- Min pappa sa något som var väldigt bra ... Han sa att en kunskapssäck är alltid lätt att bära!
"Utbilda dig! Du ska KUNNA något!" Och det tycker jag är värt att upprepa idag. Man ska kunna något. Idag handlar allt om att bli KÄND, men det är ingenting värt om du inte KAN något i grunden.
Det är KUNSKAP som är viktigt! Den består. Kändisskap kommer och går. Det kan man inte upprepa nog många gånger. Pappa hade rätt!

- Du har ju Nanne Grönvall som "understudy" till Rektor Lynch. Hur fungerar det? Har ni repeterat rollen tillsammans och gett varandra tips?  Eller kör var och en av er sitt eget race och ni repeterar oberoende av varandra?

- Vi ska repetera tillsammans! Vi är ju kompisar! Klart att vi ger varandra tips! Vi ska sova över tillsammans i natt! Vi ska köra repliker och bläddra i manuset hela natten och så ska vi repetera tillsammans på teatern i morgon. Det ska bli hur kul som helst!

- Hur har repetitionerna gått? Några speciellt roliga saker att dela med sig av?

- Allting har varit så väldigt spännande för mig ... Det är ett myller av personer här bakom kulisserna hela tiden, det är stor ålderspridning på de som är med, från skolungdomar till lite äldre rutinerade musikalartister. Allting har varit roligt, faktiskt!
- Hur är det att jobba med den nye John Travolta, alias Anton Hagman? Har du lite back-stage-gossip att dela med dig av ...?

- Han är väldigt bra! Och otroligt lik Danny! John Travoltas version av Danny. Anton bara ÄR ju Danny redan innan smink och kostym och allt annat. Han är jätteduktig! Verkligen! Och det här är hans första musikalroll. Han verkar redan ha koll på allt! Caroline, som spelar Dannys kärleksintresse Sandy, är också jätteduktig, men hon är ju redan gammal, rutinerad musikalartist. Många av "ungarna" är faktiskt över 30. Men för Anton är det hans första musikalroll. Och han är bara 20 ... Han har precis fyllt 21.

Grease är ju en musikal som blivit film och som finns med på American Film Institues lista över de bästa filmmusikalerna någonsin! Hur högt rankad ligger musikalen Grease på din egen topplista?

- Etta! Helt klart etta! Den har ALLT! Den har en bra story, bra musik och ett bra slut!

- Apropå film .... Om ditt liv blev film, eller filmmusikal, vilken eller vilka skådespelare skulle du välja för att spela dig? Eller skulle du ta rollen själv och passa på att spela dig själv som ung, ungefär som Will Smith i Gemini (han ser plötsligt ut som 23 år igen ... !)

- Vilken ålder skulle jag vara i filmen?

- Du får själv välja ...

- Jag har alltid gillat Lill Lindfors! Så jag väljer Lill Lindfors för att spela mig. Hon sjunger bra också!
Hon är bra skådespelerska och kan säkert klara av många olika åldrar.

- Handen på hjärtat ... HUR många gånger har du sett filmen Grease? (Det är helt okej att erkänna om du sett den över 100 gånger, i alla fall de bästa musik-bitarna!)

- Det är inte över 100 gånger, men det är över 50, absolut ... Hela filmen!

- Har du själv några minnen kopplade till Grease?  Vilka i så fall?

- Jag såg den på bio när den var ny 1978 och jag var 15 år. Och min syster var ett år äldre, så hon hade precis fått egen lägenhet. Så vi såg filmen på bio och sedan gick vi hem till min systers lägenhet och lyssnade på LP:n med låtarna och dansade och gjorde koreografin från filmen till alla låtarna ...

- Kommer din syster på premiären för att se dig i Grease?

- Nej, hon kunde tyvärr inte komma på premiären, men hon ska komma sedan, någon gång.

- När musikalfilmen Chicago gick upp på biograferna blev det ett väldigt rabalder, inte över dubbelmord och trippelmord och en otäck avrättning --- utan över att folk RÖKTE i filmen! "Censur!" ropade kritikerna!  - Har ni på något sätt moderniserat Grease? Med tanke på att det röktes mycket i originalet och nu för tiden i Sverige är det omodernt (och mestadels förbjudet) att röka överallt? Och mobbingscenerna  ... Idag hade Friends-gänget ryckt ut direkt ...

- Alltså det röks ju fortfarande i Grease, men vi har inte riktiga cigaretter utan, vad är det för något? Örtcigaretter? Ja, det är örtcigaretter. Riktiga cigaretter får man inte ha på en teater idag! Men vi har inte ändrat något eller moderniserat något --- det är fortfarande 1950-tal och man får fortfarande röka överallt!

Grease är ju ett slags parodi på eller kommentar till andra musikaler - till exempel den tragiska och vackra West Side Story- det är egentligen samma slags historia, om en kille och en tjej från helt olika världar, en Romeo och Julia historia, men med ett lyckligt slut ... Alla överlever och tjejen och killen får varandra på slutet.

- Det var intressant. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det ... För mig är  Grease bara Grease.

- Vad har Grease att säga om vår tid idag?

- Det bästa tycker jag är att, ja det handlar ju om mobbing och så, och det ska man inte sticka under stol med, men här, folk säger förlåt.Den där låten Together ... We Go Together ... Det handlar om att säga förlåt och att ALLA har sina svagheter och osäkerheter, även de som verkar kaxiga, även de som mobbar andra och trycker ner andra ... Det tycker jag är något att ta med sig från vår uppsättning av Grease!

- Har du några favoritögonblick i musikalen, till exempel egna sångnummer ... ?

- Mitt absoluta favoritögonblick är när alla grabbarna sjunger Greased Lightning och den där bilen är på scenen! Det är bara så bra!

- Det kommer jag ihåg från mig egen high school, Grease var avslutningsmusikal, och det var så klart ingen stor budget. Jag tror att bilen var gjord av stolar och lådor. Det var verkligen ett vrak som låg där på scenen och som de sjöng omkring!

- Det är väl det som är så roligt! Grabbarnas sång och dans och deras drömmar och bilens förvandling, det är ett riktigt fartfyllt gör-om-mig-nummer, fast med en bil i huvudrollen!

- Om du skulle få välja att träffa någon från den 41 år gamla filmen ... vem skulle du välja?

- Rektor Lynch! Jag skulle absolut vilja träffa Rektor Lynch! Eller  rättare sagt, hon som spelar Rektor Lynch i filmen alltså. För mig ÄR hon ju Rektor Lynch. Men hon måste väl vara helt annorlunda privat som person ...

Då kan du ju få lite extra tips om din roll!

-Precis! Det var det jag tänkte! Och så vill jag verkliven veta hur hon är privat, skådespelerskan!
I mitt medvetande är hon bara Rektor Lynch och hon måste ju ha gjort andra saker också!

- Lycka till med premiären och med hela säsongen av Grease! Break-a-leg!

- Tack! Eller det kanske ska man inte säga?! Äh, det går säkert bra i alla fall!

BG

onsdag 2 oktober 2019

SCEN: Jonas Gardell – Queen Of F*cking Everything - En gigantisk kärleksmums med extra strössel!




Regi & manus: Jonas Gardell
Titel: Jonas Gardell – Queen Of F*cking Everything
Medverkande: Jonas Gardell, Jessica Heribertsson, Ulrik Munther m.fl.
Plats: Lorensbergsteatern, Göteborg
Spelas: till och med 14 december 2019


Jonas Gardell. Queen Of F*cking Everything. Om Jonas Gardells nya show vore ett bakverk, så skulle den vara en kärleksmums. En varm, nybakad kärleksmums med tjock, glänsande, rosa glasyr och massor av regnbågsfärgad strössel. Men med en hälsosam kärna av surdeg. 

Jonas Gardell är mannen som ständigt är aktuell: som dramatiker, som författare, som artist, som progamledare, som mannen som drar Bellmanhistorier om partnern Mark ... 


Premiärprimadonnan nummer ett!

Just nu är Jonas Gardell dubbelaktuell, med två riktigt stora, efterlängtade premiärer. Hans berömda roman En komikers uppväxt har filmatiserats och kommer att gå upp på biograferna den 11 oktober, och samtidigt kommer Jonas Gardell i egen hög person att leverera utsålda föreställningar på Lorensbergsteatern.

Premiären av Queen Of F*cking Everything råkar sammanfalla med Bokmässan --- som Jonas och Mark har förgyllt under så många år.

Om filmen heter En komikers uppväxt skulle denna show kunna heta En komikers ålderdom. Eller En komikers årsrikedom. Det låter mer politiskt korrekt. Det var en politiskt korrekt journalist som gav Jonas Gardell idén till showens titel.


Queen Of F*cking Everything!

- Vad ska jag kalla dig, dramatiker, eller författare, eller komiker ... ?!

Alla är ju så ängsliga nu för tiden!

- Skriv att jag är allt, jag är ju the queen of fucking everything! säger Jonas glatt, och vips! så fanns där en bra titel till den nya showen.

Resten gick inte lika lätt och snabbt. Det här är Jonas Gardells sista stora show, hans sista färgsprakande fyrverkeri, och det innebär att han vill ha med allt, och ha det bästa av allt.


Det stora tabberaset

Det har inte sparats på krutet --- eller på slantarna. De handmålade kulisserna som är magiskt vackra är ett verkligt mirakel ...

- Jag ville ha ett mirakel! Och mirakel tar tid! Och de är skitdyra! påpekar Gardell.

Efter en utsåld säsong på Cirkus i Stockholm lär föreställningen fortfarande inte ha gått med vinst, just därför att Gardell valde att ha med allt på sin önskelista --- och han valde också, enligt honom själv, att göra den dyraste showen i hela Cirkus historia.

Inget knussel, sa Emil i Lönneberga, när han bjöd på det stora tabberaset i Katthult.

Och det är känslan här. Jonas Gardell är välvillig och generös och bjuder på det stora tabberaset, det sista stora kalaset och allting är underbart.

Även när allting inte är underbart. Men det omöjliga är ju bara sådant som ännu inte är möjligt ... än.


Gardell i slagfärdig toppform

Gardell är i sitt absoluta esse. Gång på gång. Han kör till och med två shower per kväll --- och drar själv det tyngsta lasset. Gardell är smart och slagfärdig  och i toppform och till synes helt spontan.

Men ... Oh, My God! Vad Jonas Gardell måste ha övat för att verka så spontan!

Ett av de roligaste ögonblicken är när en halv rad smyger in, efter det gigantiska överdådiga öppningsnumret, och får frågan:

- Var kommer ni ifrån?

- Toaletten!

Det där var en ny stad att komma från!

Annars kan förseningarna i Göteborg lätt förklaras med att staden är uppgrävd, och en fem minuters promenad tar två timmar med taxi, enligt Gardell själv.


Varm kärleksförklaring till hela Göteborg - och hela Sverige!

När det är dags att sjunga Det finns en väg så påpekar Gardell att om det finns en väg i Göteborg så är den uppgrävd.

Det märks att Gardell älskar Göteborg och han har förberett många Göteborgsskämt --- han slog igenom i Göteborg 1986.

Sedan dess låter det som om Jonas Gardell har varit i varenda stad, ort och byhåla i hela Sverige.

Och han älskar dem alla. (Och han kan alla deras reklamslogans!)

Kärleksförklaringen till Sverige är genuin och inte det minsta ironisk, även om den innehåller  både flaggviftande och ett dansande storsjöodjur på scenen.


Drottningen är värd det allra bästa!

Det mesta av det bästa! Allt är med i den här showen. Som är uppbyggd enligt den klassiska devisen:

"More is more! Much more is much more! But not enough!"

Drottningen ska ha allt och lite till och sedan påtår på det!

En uniformerad vaktparad, dervischdans, helt barocka 1700-tals kostymer, dansande granar, jämtländska flaggor, storsjöodjuret, en positivhalare, en jacka som fungerar som maracas, Glora- Gaynor-disco på svenska ... Regnbågsglada Disneynummer där Gardell är iklädd en Aristocats T-shirt...  kupolen till Florens domkyrka Santa Maria del Fiore.

Varför ska drottningen välja, när drottningen kan få allt?

Det här är ofta helt barockt och aldrig tråkigt.


Den fantastiske och generöse Gardell

Gardell är fantastisk. Så klart.

Men han har ändå gett bort förställningens rivigaste disconummer till Jessica Heribertsson (vilken discodrottning!) och förställningens allra starkaste balladnummer till Ulrik Munther, som står ensam i en spotlight och sjunger (vilken röst!). Givetvis är det Gardell som skrivit låten. Fattas bara annat!

Det finns bara en drottning under kvällen, men det finns även en stark ensemble och ett piggt team av "hedersbögar" som hjälper till.

Tillsammans skapar de en helt oförglömlig kväll. Alla borde få skratta så här mycket åtminstone en kväll i sina liv. !?!?!?!?!


Allvar är bara oupptäckt komik

Det finns tre lägen i showen:

- Man skrattar.

- Man gråter.

- Man skrattar så man gråter!

Och se, där är nyckeln till Drottning Gardells storhet: allvar och komik är egentligen samma sak.

Allvar är bara saker som vi inte skojat om ännu.

Och omöjliga saker är bara saker som vi inte löst ännu.


Hellman - en sann pionjär!

Jonas Gardells show Queen Of F*cking Everything spelas på Lorensbergsteatern hela hösten och sedan tar Hellmans drängar över med sin 25-års jubilerande julshow som inte får missas. En gay, glad julshow som snarare är en allmän demokrati än en suverän monarki, och som har tagit sitt namn efter den modige Hellman --- som kom ut ur sin garderob innan det var trendigt. Någon måste börja med att visa att det omöjliga är möjligt. Fast det är tufft att vara den som går först!

BG