Tre morske män på uppdrag! |
"En ljummen Texasnatt 1989 undersöker Richard Dane (Michael C. Hall, TV-serien Dexter) sitt hus efter att hört mystiska ljud och sätter en kula i huvudet på inbrottstjuven, Freddy Russell. Trots att han firas som en hjälte i den lilla staden blir Dane snabbt orolig för sin familjs säkerhet då kåkfararen Ben (Sam Shepard, Killing Them Softly), Freddys far, kommer till staden fast besluten att hämnas sin sons död. Allt är inte som det ska och kort efter att Dane dödat inkräktaren i hemmet börjar hans liv trassla till sig. Han hamnar i en mörk undre värld av korruption och våld. Filmen tar snabbt nya vändningar och når det oundvikliga slutscenariot: ett blodigt dödläge."
Filmen börjar bra. Lågmäld och ändå isande. Filmen byter också genrer flera gånger genom resans gång, vilket verkar smart och spänningsförhöjande --- men till slut bestämmer sig filmen för att stanna i dummast möjliga genre, där tre morske män (typ de i "Hajen") likt tre bröder, eller tre musketörer, ska ta sig an Monstret, Ondskan och Döda Det. Eventuellt får de offra sig, men har vi inte sett många filmer nu när ensamma hämnare, alternativt ett litet gäng hämnare, överleverer vad som verkar vara hundratals statister/stuntmän som dör till höger och vänster medan det STORA monstret sparas till sist. Här är det en speciell typ av haj som ska oskadliggöras. Freddy Russel är nämligen inte alls död, han är medlem av maffian och lever på att ha ihjäl prostituerade för "snuff movies". Hans pappa, som först vill hämna sonens död, blir så chockad över detta att han bestämmer sig för att skjuta sin son död alldeles själv. Och då ställer givetvis de två andra männen upp, den som förmodat redan skjutit Freddy Russel och en privatdetektiv som spårat upp den riktige Freddy Russel.
Här blir massor med pang-pang, alla skurkarna går åt och hjältarna klarar sig och de räddar de prostituerade offren. Det är alltså samma grundintrig som i The Equalizer, fast mindre glimten i ögat och ingen Denzel Washington (som gjorde en hel del för att höja den filmen) där Denzel tar kål på ryska maffian för att de håller på med trafficking --- eller om man så vill, samma intrig som i Taken där Liam Neeson tar grym hämnd på de som håller på med trafficking.
Felet med Cold in July är att den försöker vara för smart - och en film som är supersmart i början, kan inte vara stendum mot slutet, kontrasten blir för stor. Man lägger upp en ribba högt och gräver sig sedan under en ribba som ligger på marken. Som betraktare blir man besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.