FILM: A Most Wanted Man - en sista stor roll för Philip Seymour Hoffman

Vem i hela världen kan man lita på?

 

John Le Carré är en av spionhistoriens grand old men. Tillsammans med Graham Greene har han definierat den smakfulla brittiska spionhistorien - där spionerande är “gediget arbete” till skillnad från (också brittiske) Ian Flemmings flärdfulle James Bond action eskapader.

 

Tinker Taylor Soldier Spy är ett mästerverk både som bok och som film, av den svenske Daniel Alfredson, och med stjärnor som Gary Oldman Colin Firth, Tom Hardy och Benedict Cumberbatch. Alla vet vem Smiley är. Han är anti-James Bond bland spionerna, och så mycket trovärdigare (och mer älskvärd).

 

När Anton Corbijn, supertalangfull känd fotograf, ska regissera A Most Wanted Man, en av John Le Carrés bästa böcker, lägger man alltså förväntningarnas ribba högt. Det här kommer att bli så bra!

 

Men det kommer aldrig i närheten av Tinker, Taylor … En förändring i filmen gentemot romanförlagan är att romanen följer Annabel Richter, som är en “human rights lawyer” (specialitet: att försvara trakasserade flyktingar mot myndigheterna) och en bankman vid namn Thomas Brue. Günther Bachmann är en av birollerna. Här är han den stora huvudrollen. I och för sig kan man inte klaga på att se mer av Philip Seymour Hoffman, det här var en av hans absolut sista roller. Men tyngdpunkten förskjuts, budskapet ändras och det mesta blir bara konstigt.

 

Som till exempel att en massa amerikaner ska spela tyskar (däribland Hoffman) och de pratar därför amerikanska med tysk accent för att visa att de pratar tyska. Men när de pratar engelska fortsätter de med sin tyska accent. Duktiga birollsinnehavare som Nina Hoss och Daniel Brühls (Bachmans kollegor) behöver inte anstränga sig här, men herregud, det hade varit trovärdigare om de pratat tyska med varandra, som tyskar i Hamburg brukar göra.

 

Sedan finns här också amerikaner som spelar amerikaner. I många scener har man  alltså amerikaner som låtsas vara tyskar och amerikaner som låtsas vara amerikaner (fast de behöver inte låtsas) och konflikterna däremellan.

 

Robin Wright är förresten ruggigt bra som en av de amerikanska spionerna, hon påminner om Snövits ondskefulla styvmor. Speciellt när hon blickar ut över eländet genom ett glasfönster och man ser hennes spegelbild. Hon har inte varit så obehaglig sedan House of Cards.

Under tiden pratar Rachel McAdams engelska med tysk accent och Willem Dafoe pratar engelska med tysk accent och Seymour Hoffman pratar engelska med tysk accent .. . Och så småningom mynnar intrigen ut i ingenting. För många kockar, för mycket soppa. Och till sist spills allt ut.

 

Filmen är ändå sevärd för att Philip Seymour Hoffman alltid är sevärd - och man bör inte missa honom i en av hans sista roller. En sista huvudroll för mannen som blev känd som birollernas stora mästare.

 

 

Regi: Anton Corbijn

Titel: A Most Wanted Man

Medverkande: Philip Seymour Hoffman, Rachel McAdams, Willem Dafoe, Nina Hoss, Daniel Brühl, Robin Wright m.fl.

USA, UK, Tyskland, 2014

SF