Dowton Abbey - skratt, gråt och förväntan på "romance"!

Downton Abbey Jul 2013“Make them laugh, make them cry, make them wait.” Detta uttalande tillskrivs Charles Dickens, men det skulle lika gärna ha varit Julian Fellowes som sagt de bevingade orden. För Downton Abbey handlar om tragedi, komedi, romans … och att vänta på att ”rätt par” ska få varandra. Som … den tillknäppte butlern Mr. Carson och den skotska hushållerskan Mrs. Hughes …?!

En ny karaktär anländer …

När Downton Abbey presenterade sitt allra första avsnitt någonsin fick vi se ett ånglok susa fram med Mr. Bates, nyanställd på Downton Abbey, och dessutom the Earl of Granthams gode vän sedan boerkriget.
Att använda en ny karaktär som katalysator är ett gammalt beprövat dramatiskt grepp, och kammarjungfrun Anna fungerade snabbt som moralisk kompass för åskådaren – snäll, snygg och samlad i varje situation. Hon tycker att Mr. Bates är värd att lita på, även om han verkar lite mystisk och tvivelaktig – alltså visar han sig vara okej, och dessutom otroligt lojal mot folket på Downton Abbey. Hennes lojalitet mot Lady Mary smittar också av sig.

En gammal karaktär försvinner

Men man kan också börja en säsong med att ta bort en karaktär och detta fungerar också som en katalysator. I säsong fyra är det precis så de nya intrigerna börjar. Kammarjungfrun O’Brien slutar tvärt, och det visar sig bli svårt att ersätta henne. Men Thomas intrigerar som alltid och en ledig tjänst som ska tillsättas är för bra för att gå miste om. Han ska ha in sin kandidat för att öka sin makt i det företag som är Downton Abbey. Alla arbetsplatser har minst en Thomas. Mannen som alltid intrigerar och skvallrar och startar rykten och aldrig gör någon en tjänst gratis, men som alltid frågar: ”What is in it for me?”. Och alla arbetsplatser har en Mr. Molesley, mannen som alltid jobbar hårt, men som aldrig (verkar det som) har tur. Även om Downton Abbey är en arbetsplats på 1920-talet visar den ofta upp situationer som är lätta att relatera till. Det vore givetvis ett önsketänkande att alla arbetsplatser har en egen Anna, som är snäll och rättvis och som tar sig an nykomlingar och aldrig är stressad eller självisk … men lite önsketänkande får man ha i en TV-serie.

Längtan efter Maggie Smiths smarta repliker

Gareth Neame, seriens producent, skriver i förordet till Behind the Scenes at Downton Abbeyatt han tror att en stor del av framgången med Downton Abbey beror på de romantiska intrigerna. Många skriver idag om relationer – men ingen skriver ”romance” bra, inte som Julian Fellowes, menar han.
Givetvis finns det många tittare som mest av allt älskar Maggie Smith, som spelar Lady Violet, och lever för de stunder när hon grälar med Penelope Wilton, som spelar Isobel Crawley (båda damerna har växt upp med den brittiska teatertraditionen, de trivs utmärkt tillsammans och de improviserar gärna). Tittare som lever för att Lady Violet ska komma med sina karakteristiska, smarta iakttagelser. Lady Violet är ”the queen of punch lines” i Downton Abbey serien. Och ”the queen of new proverbs”. ”Don’t be so defeatist dear, it is very middle class!” har blivit ett nytt sägessätt. Liksom ” You'll find there's never a dull moment in this house! Lady Violets citat finns till och med på soffkuddar, så populära är de.
”When you’re in a scene with Maggie, you just light the touch paper and retire … She’s one of the most cherished actors in the world. She has the quickest, sharpest mind you could ever hope to work with. Acidly funny, but with enormous goodwill underneath!”säger Hugh Bonneville (alias Earl of Grantham) om skådespelerskan som spelar hans mamma i serien.
Men Gareth Neame kan i alla fall ha en poäng med sin teori om att tittarna längtar efter ”romance” och engagerar sig i hur det går för Downton Abbeys karaktärer.
En gammal karaktär försvinner

Längtan efter ”romance”

Sedan säsong ett av Downton Abbey har det alltid funnits ett antal par att följa enligt”will-they-won’t-they” modell.
Lady Mary och Matthew Crawley. Anna och Mr. Bates. Lady Sybil och chauffören Tom Branson. Daisy och William.
William dog i kriget, Lady Sybil i barnsäng och Matthew i en bilolycka, precis efter att han fått en son.
Av de ”ordinarie paren” som folk kunde heja på, finns det nu bara ett par kvar: Anna och Mr. Bates.
Gareth Neame menar att detta är ett stort plus, för i säsong fyra har Lady Mary tre nya friare, som alla är intresserade av den unga, vackra och rika änkan. Själv är hon egentligen inte intresserad av någonting, hon kommer inte över Matthew.

En dyr kram från Mr. Carson

Scenen där Lady Mary tröstas av butlern Mr. Carson är en av de vackraste i serien. Skådespelaren Jim Carter ställde därefter upp för välgörenhet, tillsammans med resten av Downton Abbey skådespelarna, för att stödja Childline. Jim Carters bidrag var “A consoling hug from Mr. Carson”. Det drog in £700! Hela Downton Abbey ensemblen drog tillsammans in£660.000.
Jim Carter blir numera igenkänd överallt som Mr. Carson. Till och med när han tog sig en cykeltur för välgörenhet i Kambodja. Han hade inte väntat sig att bli igenkänd mitt i djungeln och fotograferad som ”Mr. Carson” iklädd lycra!

Den nya franska vågen

Tiderna förändras även på Downton Abbey, men hitintills har vi inte kommit så långt att någon cyklar runt iklädd lycra. Däremot märks det att modet och frisyrerna förändras. Lady Mary och Matthew hade sin ”honeymoon” i Paris och där noterade Anna det senaste modet – the Marcel Wave! Frisyren har fått sitt namn efter mannen som skapade denna look, formella, skulpterade vågor som ligger tätt intill huvudet, och detta blev synonymt med stil och ”high fashion” i början av tjugotalet. Även om Monsieur Marcel, en fransk frisör, hade skapat looken 50 år tidigare blev den inte ”högsta mode” förrän på tjugotalet.

Den frisyr som Lady Mary har vill också Lady Edith kopiera – liksom nytillskottet, den busiga lilla Lady Rose. Lady Rose ska ersätta Lady Sybil som ”rebellen” i serien. Men på ett helt annat sätt. Medan Lady Sybil var politiskt medveten, och man skulle kunna tänka sig henne som en suffragett, så är Lady Rose helt ointresserad av politik. Hon gillar dans, musik och att ha kul! I ett hushåll som nästan lamslagits av sorg (både Lady Mary, Matthews fru, och Isobel Crawley, Matthews mamma, har svårt att gå vidare) behövs den spralliga och glada Lady Rose. Men inte ens Lady Rose går så långt att hon klipper håret kort. Den nya ”vågen” får räcka. Kort hår är för vågat. 1920 skrev F. Scott Fitzgerald en novell, Bernice Bobs Her Hair, som utforskade vilken skandal det blev när en ung kvinna klippte sig kort. Så långt har inte Lady Rose gått - än!

Lady Edith blir vackrast i serienEn ny karaktär anländer

Modemässigt har klänningarna inte hunnit fram till ”flapper” stilen än - kortare klänningar, pojkaktigare mode. Fortfarande kan man njuta av en klassisk, feminin stil i Downton Abbeyavsnitten. För första gången i serien är det faktiskt Lady Edith som är snyggast - det bortglömda mittenbarnet.
Lady Sybil är död, Lady Mary är en svartklädd änka efter Matthews död, men Lady Edith blommar upp. Hon skaffar ett tidningsjobb och en älskare, en tidningsredaktör, i London och där kan hon ha ett mer vågat mode. Klarare färger, djupare urringningar, ärmlöst, en påfågelliknande, pärlbroderad tight bodice, som ser ut som något ur en målning av den franske konstnären George Barbier …
Det är en välkommen utveckling att se Lady Edith glad och vacker, istället för sur och missunnsam. Men hennes dagar som lyckligast i Downton Abbey hushållet är räknade - hennes älskare försvinner spårlöst i Tyskland, och han och Edith som skulle gifta sig och ha barn tillsammans … ! Vän av ordning noterar att det är tredje gången som en Downton Abbey bebis kommer till världen och får klara sig med bara en förälder. Sybil dog strax efter att hennes dotter fötts och Matthew dog strax efter att hans son hade fötts. Födelse och död (eller försvinnande) verkar vara intimt förknippade med varandra i Downton Abbey världen.

Mr. Carson + Mrs. Hughes = sant?!

Men det är inte detta som är det intressantaste med säsong fyra. Att ”the romance buzz” för säsong fyra skulle handla om Mr. Carson och Mrs. Hughes var det förmodligen få som hade gissat när den framgångsrika showen hade sitt pilotavsnitt.
I boken Behind the Scenes at Downton Abbey avfärdar skådespelaren Phyllis Logan (alias Mrs. Hughes) alla ”romance” spekulationer med de klassiska orden ”vi är bara vänner”!Men i en intervju med Radio Times säger hon att hon mycket väl kunde tänka sig att Mrs. Hughes har en romans med Mr. Carson. Det vore trevligt att spela, menar hon, och det är trevligt att folk över huvud taget är intresserade av att se äldre personer bli förälskade, att ens roll inte är begränsad bara till att ”vara gammal”.

The London Season

The London Season, långfilmsavsnittetsom handlar om Lady Rose (Lily James) som ska komma ut som debutant, är ett av de vackraste avsnitt man kan tänka sig, fullt i klass med Gosford Park. Överdåd och kungligheter och snygga drinkar och tjusiga kläder och överdådig mat och rika amerikaner på besök –precis som i Gosford Park! Långfilmsavsnittet föregicks av många spekulationer. Hur ska det gå för Lady Rose, ska hon bli säsongens nya älskling eller ska det bli platt fall? Vem av Lady Marys tre friare kommer att dra det längsta strået? Eller blir alla tre avvisade? Avsnittet föregicks av många spekulationer. Men vad folk verkligen ville veta var hur det skulle gå för Mr. Carson och Mrs. Hughes. Kommer de att få ihop det? Avsnittet slutar med att de båda plaskar runt i vattnet, de har en ledig dag, ”a day by the seaside”, som belöning för hårt arbete, och de håller varandra i handen.
En klassisk filmkyss hade inte kunnat göra Downton Abbey publiken lyckligare!
Som skådespelaren Phyllis Logan påpekar: Det är kul att äldre skådespelare får lov att spela förälskade. Att de inte bara finns som ett slags bakgrundskaraktärer till de unga personerna.

Konsten att våga vara gammal med grace

Apropå äldre karaktärer i Downton Abbey och ”romance”: Isobel har också fått en ny beundrare, så hon slipper vara ensam efter att sonen Matthew har dött.
Gareth Neame kan ha rätt när det gäller ”romance faktorn” i Downton Abbey är viktig, MEN det viktigaste är åldersspridningen. Det har blivit långtråkigt med TV-serier där alla fyra generationerna ser ut att vara lika gamla, typ 20 år gamla. I DowntonAbbey ser de ut som fyra generationer. Förutom Shirley McLaine som mormor, som försöker ha yngre mode, yngre färger, yngre hårstilar och yngre smycken än sina barnbarn. Hon säger till Lady Violet att hon själv minsann är framtiden. Är framtiden att ha rödfärgat hår, plastikkirurgi och massor av botox och att satsa på att se yngre ut än sina barnbarn? Ajdå. Då är Downton Abbey på väg åt fel håll.
Mr. Carson och Mrs. Hughes, kompletta med rynkor och många gråa hårstrån, är ju vad vi vill ha! Detta, och Maggie Smiths bitska repliker! Det är så sant som det står på Maggie-soffkudden: ”There is never a dull moment in this house!”. Det gäller verkligen i huset Downton Abbey!

Julian Fellowes
Downton Abbey season 4, The London Season
ITV, Universal

Emma Rowley, Gareth Neame
Behind the Scenes at Downton Abbey
HarperCollins Publishers Ltd.