Northern Soul - en intervju med regissören och manusförfattaren Elaine Constantine på
Sverigebesök
Northern Soul är en film med stort hjärta, massor av medryckande
musik, fantastiska dansscener och oförglömliga skildringar av vänskap och
arbetarklassdrömmar --- allt utspelar sig 1974 i industristaden Burnsworth, i
Norra England.
 |
| John and Matt - in a film about friendship. |
Den hyllade Northern Soul regissören
Elaine Constantine gästade Sveriges huvudstad för en specialvisning av Northern
Soul på Bio Rio, där hon också introducerade filmen. Hon gav också
personliga intervjuer om filmen och dess fascinerade bakgrundshistoria.
-När fångades du själv av Northern
Soul musiken? Du ser alldeles för ung ut för att komma ihåg 1974!
-Tack! Jag var elva år gammal
när jag först hörde Northern Soul, och liksom John i filmen så var jag på min
lokala “youth club”. Jag blev fångad direkt! Jag ska faktiskt fylla femtio i
år. Så jag minns sjuttiotalet!
- Filmen har en väldigt
stark dokumentär känsla …
- Det är intressant att du
säger det, för först hade jag faktiskt planerat att göra en dokumentär. Jag
filmade massor av material. Musiken och passionen för musiken fanns kvar, och
massor av människor samlar fortfarande på skivorna (precis som John gör i
filmen), men … det var bara det att dansen fanns inte längre. Jag mindes alla
de där coola killarna och tjejerna i sina finaste kläder, och hur de dansade
hela natten lång. Det var det jag ville fånga, extasen, kärleken till musiken,
hur man dansade i en enda stor, lycklig massa. Nu hade alla Northern Soul fans
uppnått medelåldern. Så jag blev tvungen att rekonstruera verkligheten i en
fiktion, men jag ville fortfarande att det skulle kännas som en dokumentär. Som
om man kunde resa i tiden och faktiskt se 1970-talet igen.
-Inledningen, när
Burnsworth filmas uppifrån och sedan zoomas in, med olika detaljer, bland annat
en graffitivägg där det står “Burnsworth is a shithole”, är som i alla de där
diskbänksrealism- filmerna (många faktiskt filmade på 1970-talet) --- men sen
så kommer musiken och förändrar allt, den är så “upbeat” och optimistisk, och
även lätt feministisk (det är en kvinnlig sångare som sjunger ord som “I’ve
done alright for a girl) och så blir filmen något helt annat jämfört med alla
de där andra filmerna som har liknande öppningsscener …
- Jag fattar precis vad du
menar. Om du var född arbetarklass under 40- eller 50-talet, då var saken klar.
Du kunde drömma, men du kunde inte förverkliga dina drömmar. Om du var född på
60- eller 70-talen (som jag), då kunde du drömma och förverkliga drömmen. Det
är därför John och Matt är så optimistiska. Ja, de är arbetarklass, men varför
skulle de inte kunna ha en fantastisk musikkarriär framför sig och bli berömda
DJ:s? Men jag gillar socialrealismen och deras dokumentärer och den känsla som
de har. Men allteftersom tiden går så förändras saker och ting.
 |
| Dancing the night away! |
-Hur hittade du
skådespelarna till Northern Soul?
- Vi träffade massor av
olika killar för Northern Soul, ingen av killarna, varken Joshua
Whitehouse som spelar Matt, eller Elliot James Langridge, som spelar John, hade
skådespelat tidigare. De tränade flitigt för att komma i form för sina roller.
Elliot bestämde sig tidigt för att John skulle vara väldigt akrobatisk och ha
en akrobatisk dansstil --- det är det som syns på postern. Så han lade ribban
högt från början.
Sedan fick Elliot en liten
roll i Hollyoaks och han frågade mig “borde jag ta rollen?” och jag svarade
“visst, självklart, det blir en bra erfarenhet för dig och du kommer att lära
dig rutiner som vi har nytta av sedan i filmen.”
Joshua, som spelar Matt, det
var hans första roll över huvud taget, men han har massor av erbjudanden nu och
han kommer att gå en ljus framtid till mötes.
- Filmen är fantastisk,
den handlar om vänskap och musik och mode … och det är så bra att den handlar
om en vänskapstriangel istället för en romantisk triangel (med Matt och John
och Sean som de tre hörnen i triangeln), för vänskap går också igenom
slitningar och påfrestningar, och man vet inte om Matts och Johns vänskap
kommer att överleva. Det är det som är mysteriet i filmen! Men du hade även en
del kända äldre skådespelare med i filmen ...
-Ja, James Lance, som spelar
DJ:n Ray Henderson, läste manuset och sa ja direkt, och vad det gäller Steve
Coogan, som spelar Johns lärare, så känner jag Steves bror. Jag gav
manuskriptet till honom och han sa “Steve gör det inte om han inte tycker att
manuset är bra” och sedan fick jag ett mess mitt i natten som meddelade att han
älskade manuset och ville ha rollen!
-Det finns en make-over
scen i filmen, som är mycket intressant, när John går igenom sin transformation
från nörd till cool kille … jag har sett såå många filmer där det finns med en
make-over med en tjej, det verkar vara en obligatisk scen i “chick-flcks“ och
även i många romantiska komedier. Men killar - de har i stort sett aldrig en
make-over scen.
-Verkligen? (Elaine skrattar)
-Ja, din film är unik!
- Jag tänkte på alla de sätt
som killar vill kopiera sina kompisar eller sin bästa vän. Och de kan gå från
“totally geek” till “totally cool” över en natt. Jag ville visa det i en
montage av bilder, Johns transformation. Du vet, min bror var sån. Han skaffade
en verkligt cool ny vän och ville vara cool som han och så förändrades han över
en natt! När jag vaknade på morgonen så var det första jag såg vanligen min
brors fot! Han höll på att öva sig och göra de där höga sparkarna för att
dansa!
- I “gör om mig scenen” så
börjar killarna med skorna (mycket passande!) de börjar med skorna: italienska
Solatios i svart läder, sedan lånar John ett par coola svarta byxor från Matt,
Matt fixar en ny frisyr på John och sedan … det är som 50% Bruce Lee!
(Elaine skrattar) - Ja, ALLA
killar ville vara 100% Bruce Lee på den tiden!
-När de jobbar så har de
på sig skyddskläder och hårnät och när de går ut på natten så förvandlas de
totalt, de stryker bästa skjortan och putsar de italienska skorna, och alla
förberedelser filmas noggrant…
 |
| John, working in the factory. |
- Ja, jag tror att det är
typiskt arbetarklass. Hur du ser ut på dagen kvittar. Du putsar dina skor och
stryker din skjorta och sedan går du ut och bara glänser och ser så bra ut som
det bara är möjligt!
- Vad gjorde de egentligen
i den där fabriken där de arbetar?
-Godis. Och i filmen så
ställer de till det hela tiden, eftersom de inte koncentrerar sig på vad de
gör, utan pratar om musik och framtiden, och hela produktionen måste stängas
ner, och det tar en timme att få allt igång igen! Så det är väldigt dyrt att
göra fel. Vi filmade alla fabriksscenerna i en verklig fabrik.
- Vanligtvis i filmer så
pratar man om “the male gaze” (som verkar vara normen i filmer i allmänhet och
Hollywoodproduktioner i synnerhet) men i dina dansscener så finns där en
uppenbar “fetale gaze” - som när tjejerna står på balkongen och spanar in
killarna, och John och Matt dansar och kramar om varandra på dansgolvet (och
John har någon gång under kvällen dumpat sin skjorta och ser väldigt vältränad
ut …).
-Ja… (skratt) den delen är
helt och totalt självbiografisk!
Jag och mina kompisar, vi
brukade kolla in killar på det där sättet. Jag tror att det bara är den
mänskliga naturen. Tjejer kollar in killar, killar kollar in tjejer, killar
kollar in killar, tjejer kollar in tjejer … i main stream filmer blir det ofta
rätt fånigt med den där “male gaze” som ska definiera allt och äldre män som
spanar på unga flickor.
 |
| Training to dance. |
- Killarna blev väldigt
vältränade.
-Ja, de tränade jättemycket
och de var verkligen stolta över sig själva och sina nya kroppar! Och alla som
jobbade med hår, smink och garderob kollade in dem! (skratt). Vi hade ett stående skämt, när det skulle vara en dag
utan skjorta … När Johns morfar har dött så sa vi “Vad ska han ha på sig?” och
vi sa alla “han får vara skjortlös!” (skratt)
- Jag älskade hur komplext
vänskapen porträtteras mellan killarna, men också hur vänskapen mellan
generationerna visas - John verkar stå närmast sin morfar, och de trivs bra tillsammans.
- Ja, du har alldeles rätt,
var det samma sak med dig och din morfar?
 |
| Matt becomes friends with John and together they DJ & dance |
- Jag tror att det är
något universellt, att man känner ett släktskap, man har något gemensamt,
och de har all tid i världen … men med John och hans morfar … slutade han att
träffa sin morfar efter att han hade träffat Matt eller fortsatte han att hälsa
på honom, fast det filmades inte?
-John träffade inte sin
morfar så mycket sedan han träffat Matt, det är därför han är så upprörd när
morfar dör, för han känner sig verkligen skyldig, och därför attackerar han
sina föräldrar och beskyller dem för att inte ha tagit tillräckligt bra hand om
morfar, i själva verket är det hans egna skuldkänslor som talar.
- Johns kärleksintresse i filmen, Angela, är till
hälften brittisk och till hälften amerikan, en blandning av vitt och svart,
precis som Northern Soul rörelsen. Är Angela en symbol för den, eller är hon en
verklig person som du känner, för det måste ha varit vanligt förekommande, att
engelska tjejer och amerikanske killar
träffades och blev kära i varandra, speciellt under eller strax efter
andra världskriget, då många amerikaner hade kommit över till Storbritannien.
- Angela är baserad på en
verklig person, Fran Franklin, min och producenten Debbie Grays bästa vän. Och
Fran arbetade så hårt med filmen och hjälpte oss så mycket med dansscenerna,
och så levde hon inte tillräckligt länge för att se filmen färdig … Vår “soul sister”.
Vi baserade karaktären Angela
på henne. Det är också en hyllning till henne. Frans mamma var irländsk katolik
och hennes pappa var amerikan, i flygvapnet och hon upptäckte Northern Soul och
även om de bodde i Edinburgh så reste hon själv med buss till Wigan och andra
ställen i norra England, där man spelade Northern Soul, när hon bara var
tretton år.
-Var Fran också en
sjuksköterska, precis som Angela?
-Nej, men det fanns många
sjuksköterskor som var en del av Northern Soul rörelsen. Och eftersom Angela är
sjuksköterska kan hon få tag på piller, så därför gjorde vi henne till
sjuksköterska i filmen.
- Det är mycket droger i
omlopp i Nortern Soul …
-Ja, det var mycket droger i den miljön, för folk ville ha tillräckligt med
energi för att dansa hela natten … och det serverades ingen alkohol och
energidrycker hade inte uppfunnits än. Allt som fanns att dricka var
apelsinläsk!
- Jag lade märke till att en del Dj:s
dansade själv i filmen. Som
Ray Henderson (som ska
vara den bästa DJ:n), man ser honom på dansgolvet under uppvärmningen, innan
det är hans egen tur att snurra plattor, och Matt och John dansar samtidigt som
de DJ:ar …
- Det fanns en populär DJ som
gillade att gå upp på dansgolvet och dansa medan han jobbade, men annars så var
det mest “antingen eller“. Killar dansade, eller DJ:ade eller höll på med
droger. Jag säger killar, för det fanns
bara manliga DJs på den tidebn och jag känner inte en enda tjej som langade
droger. Och när det gäller att vara DJ så måste man ha ett visst mått av
nördighet för att vara bra, och nördighet och dans går ofta inte hand i hand.
- Jag har tänkt på en
möjlig uppföljare, kanske Matt och John åker till Amerika och letar skivor …
men sedan tänkte jag att det är bättre att man bara fantiserar att de åker och
hur framgångsrika de blir.
- Jag har också tänkt på en
uppföljare till Northern Soul, men det tog femton år att göra den här
filmen, så när jag är klar med nästa del så kommer jag att vara för gammal!
(skratt)
- En annan möjlig
uppföljare är att berätta en historia om vänskap mellan tre tjejer, mellan tre
“soul sisters” … precis som det säger i
dedikationen på slutet!
-Det där är en bra idé
faktiskt!
 |
| Sean has tattoos of his favourite songs. |
-Var det lätt att välja
musiken, eller var den svår att hitta?
-Det var lätt att välja,
eftersom vi bara tog ALLA våra favoriter och satte dem i filmen! Den enda sång
som vi inte kunde få rättigheterna till var en skräplåt som skulle spelas på
ungdomsgården, som kontrast, för att visa hur bra Northern Soul är i
jämförelse.
- Var det något som var
speciellt svårt med filmen?
-Ja, du vet, eftersom filmen
tog en del tid att göra, så var det svåraste att se till att killarna
fortfarande såg unga ut! Det blev en del jobb med det i “post production”.
Annars, när du har väldigt lite pengar så måste du helt enkelt vara kreativ.
Som bilkraschen. Vi hade ingen green
screen, inga specialeffekter och vi kraschade inte en riktig bil (vi hade inte
råd med det!) så allt är bara gjort på gammalt hederligt sätt --- med ljus- och
ljud effekter! Du måste vara kreativ och leka med vad du har.
- Vad har du för projekt
på gång nu?
- Jag får ungefär sex nya manuskript varje
vecka, så jag läser!
 |
| Film Soundtrack. |
- Okej. Jag önskar dig all
lycka med ditt nästa projekt!
-Tack! Det var kul att prata
med dig!
-Detsamma, och jag hoppas
att du kommer att ha kul under resten av din vistelse i Sverige!
 |
| Let's Dance! |
Missa inte filmen Northern
Soul - oslagbart soundtrack, gripande story, massor av känsla!
You can’t keep a working class hero down! This is Northern Soul.
Filmen finns på Universal Sony Pictures på DVD and Blu-ray.
Article in English:
