Directed by: Simon Stone
Screenplay by: Joe Shrapnel, Anna Waterhouse, Simon Stone
Hannah Waddingham etc.
The Lady Vanishes på en båt istället för på ett tåg, med en stor dos Gasljus och Why Didn't They Ask Evans? ... så kan Kvinnan i hytt 10 sammanfattas. Kiera Knightley spelar en föga övertygande The Guardian journalist som gång på gång letar ledtrådar och tappar bort dem och folket på lyxjakten verkar avlägset relaterade till fåntrattarna i Ruben Östlunds Triangle of Sadness. Everyone is despicable. Huvudpersonen kan inte lita på de slemma, rika typerna upstairs, men inte heller på de obehagliga tjänarna downstairs. Alla är ute efter henne. Och alla försöker få henne att tro att hon är galen ... Filmen är baserad på en roman av Ruth Ware.
Att en kvinnlig huvudperson ska framställas som galen och att det används gaslighting och att det ifrågasätts "kan vi lita på henne och vad hon berättar" ?! ... det där är ett gammalt grepp. Gaslighting kommer från filmen Gaslight eller Gasljus från 1944 med Ingrid Bergman i huvudrollen. Samma fenomen finns i den moderna framgången Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Emily Blunt i den filmiska huvudrollen är lik Kiera Knightley. Sedan finns det ju många fler exempel på kvinnor som inte blir trodda - den unga snygga kvinnan i The Lady Vanishes (Hitchock klassiker) eller den äldre handarbetande kvinnan i 4.50 från Paddington - som råkar ha Miss Marple som bästa vän. Vilken ålder en kvinna än har, och vilket liv hon än lever (alldeles för spännande och dramatiskt eller alldeles för trevligt stillsamt) så kan det vändas mot henne för att implicera att hon är "an unreliable witness" och "an unreliable narrator".
Laura Blacklock, The Guardian journalisten i filmen Kvinnan i hytt 10, har haft ett alldeles för spännande liv, under hennes förra reportageresa blev en kvinna dränkt för att hon talat med Laura (golare till pressen har inga polare) och nu påpekar person efter person på lyxjakten att Laura säkert håller på att få ett nervöst sammanbrott. För det fanns ingen kvinna i hytt 10 och ingen har drunknat. Det är bara fria fantasier från Lauras sida ... konstiga gamla drunkningsminnen som flyter upp till ytan ... Laura har druckit för mycket, hon har tagit för mycket mediciner ... Eller så är vi med om en massiv gasljus-kampanj där alla är med på gasljusandet, upstairs så väl som downstairs.
Om man ska begå mord ... eller hålla på med något annat fuffens ... varför bjuda en grävande journalist? Det verkar idiotiskt. Inte lika dumt som att ha med sig Hercule Poirot på Orientexpressen, för han var faktiskt inte inbjuden utan trängde sig på i sista sekunden, när allting redan var planerat.
Stora delar av filmen är bara Laura som letar ledtrådar och tappar bort dem igen. En båt är mycket mer klaustrofobisk än ett tåg, för ett tåg har stationer, man kan till och med dra i nödbromsen, det går att stiga av. Båten däremot ... det är en lång, lång färd mot Norge och under tiden hinner Laura nästan drunkna eller bli dränkt två gånger.
Om man nu är en komplott på spåren ... är det så smart att vifta med bevis och att tala om för de misstänka att något skumt är i görningen? Hur har Laura överlevt så länge som undersökande journalist? Hon ser ut att vara i ett tillstånd av nervös upplösning hela tiden, inget pokerfejs alls. De andra karaktärerna påpekar till och med att hon ser nervös ut. Ja, för mycket exposition är inte tillräckligt med exposition i Netflix-algoritmen, allting ska förklaras några extra gånger för oss tittare och dessutom syntolkas på köpet.
"It is never twins", sa Sherlock Holmes i den berömda BBC serien Sherlock ... ändå har doppelgänger motivet kommit tillbaka med råge. Det figurerar mer nu än i viktoriansk thriller-och-deckartid, känns det som. Man kan använda AI eller plastikkirurgi för att hitta eller skapa dubbelgångare. I Reese Witherspoons nya thriller/deckare Utan avsked används plastikkirurgi, i den här filmen används AI.
Regissören Simon Stones egna erfarenheter från att resa över hela värden inspirerade honom till scener i filmen. Han insåg att han inte behövde använda pass och boardingpass för hans ansikte fanns redan inscannat - utan hans medgivande. Och så finns plötsligt hans ansikte kvar någonstans i Hong Kong, på en flygplats, inscannat och färdigt att använda, detta gjorde honom klaustrofobisk och paranoid - med rätta kan man tycka - vad används all data till? Av vem, av vilka länder, vilka regeringar, vilka intressen? Hur lätt är det inte att gjuta ett dubbelgångaransikte som kan åka över hela världen utan pass och så får du notan för eskapaderna efteråt. Så tänkte Simon Stone.
Det finns mycket att fundera över medans båten tuffar vidare mot Norge. Som varför allting är blåtonat i hela filmen. Det gör betraktaren sömnig. Och så kan man fundera på vilka alla de där personerna på båten är. Kända skådespelare som Kaya Scodelario (så bra i den där alligator filmen) och Hanna Waddingham (så bra som ESC värdinna i Liverpool) har ingenting vettigt att göra under hela filmens speltid och man har ingen aning om vad deras karaktärer gör, vad de har för relationer till de andra karaktärerna och eller vad de heter i filmen.
Det räcker att se Mordet på Orientexpressen en gång ... och man minns vem som är grevinna, vem som är före detta barnflicka, vem som är chaufför, vem som är guvernant, vem som är butler ... och vilka relationer personerna har till varandra.
Kvinnan i hytt 10 är som om någon leker ett skepp kommer lastat med anonyma karaktärer som spelas av kända och duktiga skådespelare som inte har något att göra. Förutom Guy Pearce. Han har att göra. Och Kiera Knightley. Fasten your seatbelts, it is a bumpy ride ... och det blir en mycket våt resa också.
Slutligen ... hela intrigen är ju egentligen Why Didn't They Ask Evans? Där en skådepelare spelar någon annan för att skriva på ett testamente och ändra det. Fungerar det verkligen idag? Poängen med Why Didn't They Ask Evans ? ...var just att de hade trädgårdsmästaren till att skriva under och bevittna signaturen, han som inte kände testamentskrivargubben, hade de bett husan Evans att skriva under och bevittna testamentet hade hon anat oråd direkt. Och ... av alla Annes vänner och nära personal och säkerhetsteam ska alltså ingen känna igen Anne, eller märka att Anne inte är Anne när hon ändrar sitt testamente? Det är bara så ... B.
Hur lätt är det förresten att hitta dubbelgångare? Hur ofta används det i deckare och thrillers? Med bättre teknik, borde inte doppelgängermotivet försvinna istället för att bli mer vanligt? Dubbelgångare användes mycket effektivt i Hitchcocks Utrikeskorrespondenten som utspelar sig 1939. Vem har blivit mördad och vem har överlevt? Hela den filmen höll mycket bättre tempo och hade mer tåga i sig än Kvinnan i hytt 10. Inledningen av Världens sämsta häxa (barnboksklassiker och Netflixsuccé) använder sig av dubbelgångare, men här är det just tvillingar. Med den skillnaden att de inte har samma favoritgodis ... I Harry Potter serien (som påminner om Världens sämsta häxa) kan man få fram otaliga dubbelgångare som komplicerar händelseförloppet med hjälp av polyjuicepotion. Och Kiera Knightley själv har spelat dubbelgångare till Natalie Portman i Star Wars prequeltrilogin.
Kul att veta: Den mycket sevärda Hitchcockklassikern The Lady Vanishes är baserad på romanen The Wheel Spins av Ethel Lina White. Roman kom ut 1936 och trycks fortfarande i nya utgåvor. I nästan hundra år har det alltså funnits en trend att inte lita på kvinnliga vittnesmål och att framställa kvinnor som känslosamma och opålitliga berättare ... Varför lever den trenden kvar i vår tids bästsäljande deckare och thrillers och i den nuvarande Netflix-ettan? Varför är detta berättartekniska grepp fortfarande så populärt? Det tål att tänka på .... Och den gåtan är mer spännande än boken och filmen Kvinnan i hytt 10.
Mer kul fakta: The Guardian har bedömt David Tennant i The Hack (finns nu på SVT play) som den mest trovärdiga The Guardian journalisten på film och tv och Kiera Knightley i Kvinnan i hytt 10 som den minst trovärdiga. The Guardian journalister får inte sina källor mördade, de skryter inte om ledtrådar för de misstänkta och de klarar inte av att klämma in sig i en liten glittrande galaklänning i silver ... och framför allt: de åker inte lyxjakt med skumma storkapitalister och misstänkta mördare. Någon distans får man ha till dem man ska granska ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.