FILM: 28 years later - mer Bacon än bärs

Titel: 28 years later

Regi: Danny Boyle, 

Medverkande: Alfie Williams, Jodie Comer, Aaron Taylor-Johnson, Jack O'Connell, Edvin Ryding, Ralph Fiennes med flera

Betyg: 3

Mästerverk eller onödig uppföljare? Om man jämför med den första 28-filmen och den klassiska inledningen med blinkningar till The Day of the Triffids så är alla uppföljare onödiga. Don't mess with perfection. Den första filmen i trilogin har åldrats med värdighet och överträffar båda uppföljarna, såväl som mer sentida dystopier och zombiefilmer. Men ... Om man jämför denna senaste 28-film och Francis Bacon zombierna med det mesta annat som görs i skräck-och-zombieväg (som till exempel Färjan (Train to Busan på en båt) som handlar om zombies och smitta oavsett vad det sägs om vampyrer i texten ...) så är det inte så pjåkigt. Svenskintresse finns: Edvin Ryding från Young Royals spelar en svensk i filmen (tack och lov att de inte tog Michael Cera till svenskrollen igen!).

Huvudperson i den nya filmen är en 12-årig pojke (Alfie Williams) som lever i ett samhälle med överlevare som isolerat sig på en ö ... och det är lätt att se parallellerna till dagens United Kingdom. Det finns en massa skit på kontinenten ... låt den inte komma hit! Bara det att ... skiten är väl redan här. Filmen är uppenbart inspirerad av coronapandemin som slog speciellt hårt mot Öarna.

I filmen har det blivit en övergångsritual att ta sig till fastlandet och ha ihjäl en smittad, så gör man pojkar av män. Eller tvärtom. Alfies machopappa (Aaron Taylor-Johnson) är som en posterboy för toxisk maskulinitet. Det är ett under att Alfie inte är huvudperson i Adolescence 2.

Danny Boyle och Alex Garland stod för manus och regi till 28-ettan och de är tillbaka som duo igen. 

De har också gjort The Beach och Sunshine tillsammans ... men kanske har det nappat bättre när de fiskat solo. I alla fall för Danny Boyle. Trainspotting. Enough said. Garland hade förresten en svensk kändis med även i Ex Machina.

Felet med denna 28 är att saker staplas på varandra. Det händer saker, det händer saker, det händer saker ... men det går aldrig. Framåt. Eller bakåt. Eller ens runt. Det står bara stilla.

Taylor-Johnson spelar toxisk manlighet, Edvin Ryding spelar tuff soldat, Ralph Fiennes bygger ett bentorn, zombiekryparna ser ut som Francis Bacon skulpturer, alfan rasar som en Goliat-staty, det är kvinnokraft och solidaritet i en scen som är mer trop än äkta och så är det tjusig änglasång.

Uppföljare är på gång. Liksom marknadsföringen av en 28-år-senare IPA. Eftersom inget säger zombieapokalyps lika mycket som en kall bärs.