FILM: Materialists - Sense & Sensibilty i moderna tider

Film: Materialists

Film: Materialists

Regi: Celine Song, 

Medverkande: Dakota Johnson, Chris Evans, Pedro Pascal med flera ...

Betyg: 4

Materialists får tankarna att vandra mellan John Huges charmiga tonårsfilmer, Nora Ephrons romcomklassiker När Harry mötte Sally, Martin Scorseses satiriska Wolf on Wall Street, Emma Thompsons mästerverk Sense and Sensibility och, givetvis, Celine Songs egen debut Past Lives.

Celine Song slog igenom med dunder och brak i och med den tokhyllade debuten Past Lives. En koreansk tjej emigrerar till Amerika, möjligheternas land, där hon gifter sig med en kille som kan ge henne ett green card, en lägenhet i New York ... och just ja, han kan också rätta språket och dialogerna i hennes manus och hennes pjäser. Han har rätt referensramar och rätt utbildning. Sedan kommer en annan kille, hennes gamla koreanska flamma, och den amerikanska killen påpekar att i ett bra filmmanus hade hon ju valt honom - den gamla kärleken, den äkta kärleken ... och struntat i att han var fattig och inte kan engelska och inte har en lägenhet i New York och inte kan ge henne ett uppehållstillstånd ... Han har en poäng. Past Lives hade kunnat heta Materialists.

Past Lives är delvis självbiografisk - och så även Materialists, som handlar om en tjej, Lucy, som jobbar som matchmaker ... precis som Celine Song själv gjort under en del av sin yrkeskarriär. Var hon bra på att ge de ansökande regi? Här kommer referenserna till När Harry mötte Sally: en stor del av människorna i filmen pratar rakt in i kameran, som i en fejkdokumentär, och berättar vad de vill ha. Det är som delarna i När Harry mötte Sally där lyckliga par berättar rakt in i kameran hur de träffats och varför de älskar varandra ... fast typ tvärtom. Ingen i den gamla filmen hade gått till en matchmaker. Celine Song har påpekat att de absurda kravlistorna som läses in i kameran är verkliga. En av skådespelarna som läser upp sin lista är son till Steven Spielberg. Någonstans ska man börja ...

Lucy jobbar som matchmaker på Adore - som verkar vara någon sorts svindyr version av Tinder. Det är ett vidrigt jobb. Och ett vidrigt ställe. En vinst - en match som leder till giftermål - firas överdådigt, som en stor vinst i The Wolf on Wall Street - fast med mer falsettröster och med ceriserosa tårta. Hurra, det går bra för bolaget! Tänk inte på alla fattiga och alla som lider ... bla bla. Precis hur vidrigt jobbet är avslöjas när en av Lucys klienter, hennes favorit, blir antastad av den dejt som Lucy sett ut till henne. Vi förstår att den där matchmaking agencyn inte alls kollar upp sina klienter - de går på vad de säger. Ingen säger: "Jag är en våldtäktsman som tror på "date rape" på första dejten". Varför går folk till Adore? Varför går folk ut med folk de inte känner, som de inte har några gemensamma vänner med, utan att ta med någon bästa tjejkompis eller bästa killkompis som backup ...? Lucys favoritklient blir dessutom antastad i hemmet - hennes "dejt" vet var hon bor. Ingen gör något åt det. Agencyn Adore behandlar klienten som "a potential lawsuit" och klipper alla band till henne. När hon behöver deras hjälp som bäst.

Låter detta som en romantisk komedi? Eller låter detta som en värre version av The Wolf of Wall Street? Som trots allt bara handlade om pengar och inte personöverfall och stalking? Det är bra av Celine Song att ta upp något sådant här och att inte marknadsföra dejtingbolag som bra ställen där det jobbar folk som bryr sig. Lucy går mot agencyns rekommendationer och hjälper sin före detta klient ändå, och hjälper henne att göra en anmälan mot mannen i fråga. Klienten har en bra sak att tillägga: att agencyn är som hallickar som bara bryr sig om att tjäna pengar på andra människor, att se dem som varor att köpa och sälja, de bryr sig inte om människornas bästa.

Ett konstigt sidospår handlar om plastikkirurgi. Vem bryter frivilligt benen och betalar för det? Som Harry. Det låter fullkomligt absurt.  Det fanns visserligen i Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar. Plastikoperation av benlängd. Huvudpersonen ska bli kort, för hon vill citat "se upp till män". Så löjligt. Ja, det finns många många män som vill ha korta små tjejer. Ofta hör man och läser man att små tjejer är det finaste som finns. Män som gärna vill se  stora och stöddiga ut, och det är lättast om man står bredvid en liten tjej. En kort bekant var mycket aggressiv i att få kontakt med en tjej han sett en gång - för hon var kort. Då skulle han se längre ut. I jämförelse. Killars besatthet med att se långa och stadiga ut är absurd. Och det är bara korkat att säga åt tjejer att de ska sluta växa eller att de borde ha slutat växa innan de fyllde tolv. Tom Holland har sällskap med en längre tjej ... men 173 cm (Hollands längd) är inte kort. Det är typ normalt. Det är svårare att få tag på en kortare tjej om man är  kring 150-160. I filmen Materialists så är ett av kraven på klienternas långa kravlistor att hitta en kortare tjej eller en längre kille. Många skulle säkert gå ut med Tom Holland fast han "bara" är 173 centimeter lång ... så man får ta det där med en nypa salt att tjejer "kräver" långa kilar. Det är inte sant.

En kul tanke ... genetiskt sett hjälper ju inte platiskkirurgi. Skavlan (i Skavlan och Sverige) påpekade att nästa generation måste ju också till exempel operera sina näsor ... och förlänga benen. Är det inte trevligt att det finns olika näsor och olika längder och att det är ett familjedrag? Lucy har opererat sin näsa. Men den kommer att komma tillbaka. Och Harry kommer att få pyttesmå korta barn och det blir en överraskning för en partner som väntar sig långa fotomodeller och basketspelare till kids ... Slut på filosoferandet om plastikkirurgins fåfänglighet och förgänglighet.

Parallellt med Lucys kris på jobbet, och hennes moraliska personliga kris, så väljer hon mellan två olika karlar. Harry är rik och påminner om Grey i Fifty Shades of Grey serien. (Materialists Dakota Johnson hade förresten huvudrollen i filmatiseringen av Grey-trilogin.) Lucy och Harry är ute och äter på en massa dyra restauranger, vars inredning går i beige-brunt-crème-och-grått, eftersom detta är korrekta färgnyanser för rika människor (kolla bara på Gwyneth Paltrow och hennes stealth wealth stil) ... och det verkar vara väldigt, väldigt tråkigt. Maten ser varken spännande eller god ut, miljöerna ser inte spännande eller roliga ut, det är bara dyrt och tråkigt. Parkeringen är säkert också dyr.

Den andra killen, John, är relativt fattig. Han är skådespelare, men jobbar i praktiken som servitör för ett catering bolag. Lucy och John springer på varandra på ett bröllop där Lucy är hedergäst för hon har fixat matchningen och John är servitör. De flirtar med varandra och står och röker ... finns det någonstans i New York där man fortfarande får stå och röka? Och finns det någon marknad över huvud taget för rökare när de ska matchas med andra rika, trendiga, hälsofixerade människor med vita tänder?

I flashbacks ser vi att båda två hade skådespelardrömmar en gång i tiden, men Lucy gav upp. När de skulle fira jubileum hade John inte 25 dollar till parkeringsavgiften och då fick hon nog. Men. Hallå. Vem ger 25 dollar för en parkeringsplats? Avgiften för restaurangen var 50 dollar ... om man inte kom och åt sin mat på rätt utsatt tid. Lucy börjar se John som en loser. Att bo i en liten lägenhet med tre-fyra rumskompisar är okej när man är tonåring och hoppas på att slå igenom som skådespelare, det är mindre okej när man är 40-plus, som Evans John är nu, och fortfarande säger att man är skådespelare, fast man jobbar som servitör. (Och Miranda Kerr, idag svinrik, men en gång i tiden boende i ett rum med fem-sex andra wannabe modeller, skulle ha påpekat det uppenbara direkt: bara för att man är fattig och trångbodd så måste man inte bo svinigt. Man kan ha ett kliniskt rent kök och badrum och tömma soporna i tid och laga trasiga saker. Fattig behöver inte betyda sunkig. Man kan ha det relativt bekvämt om man anstränger sig ... och man ska aldrig gegga igen vasken med gammal pasta.)

Under filmens gång hittar Lucy och John tillbaka till varandra igen. Och här börjar tankarna att gå till John Hughes gamla ungdomsfilmer.  Rätt val är inte killen som är rikast, har snyggast bil, är bäst på något, är fotbollslagets stjärna ... Rätt val är han som ser på dig som en hundvalp. Ja, som en hundvalp ser på någon som öppnar en burk hundmat. Så ser John på Lucy. Som en hundvalp full av kärlek. Och han säger att han alltid kommer att älska henne. Gulligt. Det hjälper också att John ser ut som Chris Evans. Den gamla Captain America är väl allmänt känd som både snyggast och snällast bland Hollywoodstjärnor. Det är kvalitéer som han tar med sig när han spelar John. Snäll, snygg kille som ställer upp. Är bra på att lyssna. kommer inte med råd, utan lyssnar bara. Och ställer upp med hjälp när det behövs - utan att ställa frågor. Och ser ut som en kärlekstrånande hundvalp.

Självklart - rätt val. John Hughes har facit.

Och så till Emma Thompson. Hennes fantastiska Oscarsvinnande film Sense and Sensibilty fyller 30 i år (baserad på en bok av Jane Austen, och i regi av Ang Lee). Bad guy är Willoughby som dumpar fattiga älskade Marianne (Kate Winslet) för en rik tjusig tjej. Dålig stil. Bad girl är Lucy som dumpar Edward (Hugh Grant) för en rik kille som till och med har en egen kalesch (dåtidens sportbil). Good guy Edward och good girl Elinor (Emma Thompson) får varandra på slutet, de som verkligen älskar varandra. De är fattiga och lever lyckliga för de älskar varandra ... Bad guys går på pengar, good guys går på kärlek. Det är inte ofta man får se Hugh Grant dumpad i en film. Det är ungefär lika sannolikt som att se Chris Evans dumpad i en film. Sensmoralen att "good" är att älska utan pengar, och att "bad" är att älska för pengar ... den har inte ändrats med tiden.

Det finns en lång rad bröllop i filmen. I slutet dyker Lucy och John upp i bröllopsmyllret, där även andra folk som du sett under filmens gång dyker upp ... och ska gifta sig. Goda råd är inte dyra på rådhuset. Och John köper chicken nuggets från en food truck på vägen hem. Det ser mycket godare och trevligare ut än den där äckliga maten på alla de där dyra brun-crème-grå-beigea restaurangerna som figurerade tidigare i filmen. Bra sensmoral i den här filmen ... God mat = lycka. Och det behöver inte vara dyr mat. Kakan du bakat själv hemma är godare än den där konstiga efterrätten med toppad med ett grönt blad på svindyra restaurangen som dessutom tar 25 dollar i parkeringsavgift och dubbelt så mycket i reservationsavgift Och mysmiddagen hemma tar inte ens ut en reservationsavgift ... 

P.S. Det är väldigt mycket siffror i dialogerna. Men under alla uträkningar och all reklam om att äktenskap är för evigt ... så är det ingen som påpekar att männen i filmen beställer 20 år yngre kvinnor och de lever ungefär 10-20 år kortare tid ...  (speciellt denna typ av stressade karriärsmän, de verkar bara vara en drink och ett börsfall borta från en hjärtinfarkt) så kvinnorna borde då återigen bli singlar under 30-40 år av parets "gemensamma" för evigt tillsammans liv ...? För evigt är då procentuellt en väldigt kort del av livet ... 

Under de långrandiga diskussionerna om egenskaper och äktenskap och kalkyler och siffror i filmen Materiaists dök plötsligt Joyce från Torsdagsmordklubben upp som en underhållande liten röst av visdom i mitt minne ... Joyces dotter Joanna dejtar en hel del, och Joyce påpekar att snygga karlar inte är snygga länge (deras utseende försvinner) rika karlar är inte rika länge (deras pengar försvinner) och kända karlar är inte kända länge (deras kändisskap försvinner) men en lärare, det är bra grejor det, och professor det är man på livstid! Utbildning och kunskap är inget som försvinner, det bär man med sig. Dessutom tillägger Joyce för sig själv att Joanna själv är rik så det räcker, hon har råd att välja en fattig lärare som partner. Kärleken segrar! Hurra! Alla värden i världen är inte materiella.

BOK: Min hund är smartare än din! av Emma Virke och Joanna Hellgren - Säg vov till livet! Hundar spelar Chess och vilar upp sig

Titel: Min hund är smartare än din!

Författare: Emma Virke
Format: Inbunden 

Utgivningsdatum: 2025-04-25

Förlag: Lilla Piratförlaget

Illustratör: Joanna Hellgren
ISBN: 9789178135905

Vilken hund är smartast? Min hund eller din hund? Två barn som inte har någon egen hund går förbi en rastgård och de ser genast ut var sin hund ... en gullig, korvig, ljusbrun tax och en gråvit, charmig trasselsudd. So far, so good ... Men sedan ska barnen försvara sina val inför varandra. Vilken av hundarna är egentligen bäst?

De hittar på alltmer långsökta situationer som hundarna ska lösa efter bästa förmåga (bland annat att klättra upp i ett träd för att rädda en katt, eller att hämta brandkåren som får rädda katten åt en ...) tills hundarna nästintill har fått superhjälteegenskaper. Sedan går de in i väggen, hundarna alltså, blir utslitna och måste åka iväg och vila upp sig. Bland annat genom att spela schack ... För det gör alla som är smarta. Vems hund är smartast? Så är de igång igen ...

Emma Virkes text är precis så rolig och tramsig och lekfull som den påhittade handlingen kräver och Joanna Hellgren står för bilderna där korvtaxen och trasselsudden står i centrum i ofta fullständigt absurda situationer. Flera uppslag kan vecklas ut, och därmed fördjupas och utvecklas historien ytterligare, både bildligt och bokstavligen. Och bilder och bokstäver samverkar med varandra på ett ypperligt sätt.

Något med texten och bilderna och de schackspelande hundarna gör att tankarna börjar driva iväg till musikalen Chess och den påhittade rivaliteten där ... Kanske är rivaliteten mer spännande för omvärlden (vare sig det gäller hundar eller människor) än för de som historien handlar om? Själva huvudkaraktärerna, hundarna i rastgården, leker vidare med varandra i all vänskaplighet, välsignat ovetande om att de är schackspelande superhjältar som en dag ska rädda världen.

Emma Virke och Joanna Hellgren ligger även bakom den Augustprisnominerade bilderboken Min mamma är snabbare än din! Det här är ännu roligare. Något för hundvänner i alla åldrar ... och utmärkt att läsa tillsammans. Humor, fart och absurditeter gör det här till en verklig liten läsfest! Två tassar upp!

BOK: På jakt efter Josef Frank av Ulrica Sievert - På spaning efter de brev som flytt ...

Titel: På jakt efter Josef Frank

Författare: Ulrica Sievert

(Fullständigt namn: Ulrica von Schwerin Sievert)
Antal sidor: 302
Utgivningsdatum: 2025-10-03
Förlag: Norstedts

Medarbetare: Annika Lyth (form)

ISBN: 9789113125978

Det är dags att slå ett slag för en av årets finaste biografier och fackböcker: På jakt efter Josef Frank. Det var nära att boken fick en annan rubrik: Förföljd av Josef Frank. För författaren Ulrica Sievert har länge känt sig förföljd och manad av Josef Franks eget spöke eller minne att skriva den här biografin. Hon har tidigare skrivit en mycket vacker bok om hans akvareller. Josef Franks brev dök upp (levererade av Josef Franks spöke?) bara en vecka efter lanseringen. Om inte det var ett tecken, så ...  ?!

Nu tänker Ulrica att allt som händer henne är tecken på att hon är utvald för att skriva den här biografin, på att Josef Frank ständigt övervakar henne och knackar henne på axeln. Knack, knack. Sönerna funderar på om mamma är geni eller bara lite pinsamt mamma-galen medan de steker pyttipanna. Den yngre lutar åt det förstnämnda alternativet och lyssnar gärna på teorier om Josef Frank och den äldre lutar åt det andra alternativet medan han funderar på hur han ska fly hemmet som är fullt av Josef Frank.

Hur blir man insnöad på Josef Frank? Det här är inte lika dramatiskt som Bea Uusmas besatthet av Andrées olycksaliga Arktis expedition med luftballongen Örnen. Men På jakt efter Josef Frank och den nya boken Vitön om Andrée & Co har ändå sina beröringspunkter. Bland annat detta att vi kastas mellan nu och då. Att vi får följa författaren i hennes jakt och i hennes vardag och i hennes besatthet, samtidigt som vi får följa våra kända huvudpersoner i dåtiden. När Bea Uusma är ute och joggar med en vän i boken Vitön och byter jacka med vännen så inser hon att det där kan medlemmarna i Andrée expeditionen också ha gjort: bytt jackor med varandra. Det leder till en viktig upptäckt. När Ulrica Sievert är ute och promenerar hittar hon ett par fynd som får henne att inse att hon är Josef Franks utvalda för att skriva hans biografi ... Vi får komma nära våra författare, och vi får komma nära författarnas biografiska objekt. 

Ulrica har flera faktiska beröringspunkter med Josef Frank, han är bland annat en del av hennes familjs släktträd och hon och hennes syster jobbade som unga med presentinslagning på Svenskt Tenn under julruschen. Ulrica träffar i nutid Hedvig Hedqvist, som häromåret skrev en utmärkt biografi om  Estrid Ericson, hon som grundande Svenskt Tenn och som Josef Frank hade ett fantastiskt samarbete med.  Det rekommenderas varmt att slå till och införskaffa Estrid Ericson biografin också, den är full av överdådigt vackra bilder och man får en fin överblick över vad Svenskt Tenn står för och har stått för genom tiderna och hur pass viktig Josef Frank var för succén. Biografin På jakt efter Josef Frank har en färgsektion i mitten med foton och memorabilia och andra intressanta saker. Resten är svartvit text. Fokus här är inte på foton av snygg design utan på Josef Franks brev och hans relationer och vad han skrev om sitt skapande och vad han hade för idéer och tankar.

Den stil som idag ses som typiskt svensk skapades av en judisk man som föddes i Österrike och som växte upp i ett kulturellt, intellektuellt och internationellt skönhetsbejakande klimat som frodades på caféerna i Wien. Josef Frank hängde på samma ställen som Joseph Maria Olbrich, Josef Hoffmann, Otto Wagner, Gustav Klimt,  Oskar Kokoschka, Koloman Moser, Max Kurzweil, Josef Engelhart, Ernst Stöhr, Wilhelm List och alla de andra kändisarna som avgudande Art Nouveau och grundlade Wiener Sezession stilen. Så kom nazisterna, det var slut på konst, skönhet, frihet ... och Josef Frank flydde till Sverige tillsammans med sin svenska fru Anna. De var goda vänner med Carl och Karin Larsson, man kan gissa att de inspirerade varandra. Josef Frank blev känd för sitt samarbete med Estrid Ericson på inredningsfirman Svenskt Tenn, som faktiskt gör mycket mer än bara tennsaker, men varumärket var så inarbetat sedan tenn-tiden att Estrid Ericson inte ville byta namn på firman. Josef Frank är känd för sina blommönster, men hans liv var inte någon dans på rosor. Breven som Josef Frank själv skrivit avslöjar vad han verkligen tyckte om Sverige, hur han kände sig i exil i New York och hur bittert det var att inte längre få några arkitektuppdrag. De avslöjar mycket om samarbetet med Estrid Ericson. Men framför allt handlar breven om den livslånga, unika, kärleksfulla relationen till Dagmar Grill. Josefs fru Annas vackra, smarta kusin.

Dagmar Grill förtjänar en egen biografi. Hon verkar ha varit en enigmatisk person - så många människors inspiration och musa, så många människors stora kärlek eller svärmeri ... och ändå helt klart en alldeles egen människa som inte tillhör någon annan, varken som musa eller kärleksintresse. Hennes föräldrar Baltzar och Violet Grill i Djursholm var Carl och Karin Larssons goda vänner - och så började hon hamna på Carl Larssons tavlor, iklädd Karin Larssons kreationer. Grannen Elsa Beskow hade fyra pojkar, men ingen flicka, och så stod Dagmar Grill modell för karaktärer i Elsa Beskows odödliga barnböcker.

Hur var relationen till Joseph Frank? Att Dagmar inspirerade verkar obestridligt. Att både Anna och Josef Frank tyckte om Dagmar är otvetydigt. Men fanns det en kärleksrelation mellan Josef och Dagmar? Författaren Ulrica Sievert letar igenom brev och spekulerar, utan att komma fram till ett otvetydigt svar. Hur man använder ord och fraser och tilltal ... det har förändrats över nästan hundra år. Dessutom har varje grupp av nära vänner, familj, släktingar och så vidare sin egen kod, sitt eget sätt att uttrycka sig och umgås. Hur som helst: triangeln Josef-Anna-Dagmar intrigerar och fascinerar än idag.

Slutligen ... även designen av denna bok är ett mästerverk. Så snygg, så taktil, så skön att hålla i när man läser den. Art Nouveau ledstjärnan John Keats sa: A thing of beauty is a joy forever. Det gäller absolut även böcker.

BOK: Det mystiska sällskapet - Dan Brown för småbarn när Sommarskuggan får en egen ny bokserie

Titel: Sommarskuggan - Det mystiska sällskapet

Författare: Magnus Johansson
Serie: Sommarskuggans nya äventyr (del 1)
Antal sidor: 112
Utgivningsdatum: 2025-09-26
Förlag: Rabén & Sjögren
Illustrationer: Anette Bengtsson Vargas
ISBN: 9789129750812

Det är kåpor och komplotter och konspirationsteorier och superhemliga hemligheter och hotfulla främlingar och korrupta maktmänniskor och mystiska rikedomar och hemliga sällskap och hologram och skuggor och spöken ... Det är Dan Brown för barn. I Sverige. 

Det mystiska sällskapet (vilket låter som en Dan Brown titel) är starten på en ny serie för Sommarskuggan.

Sommarskuggan är en av de mest kända karaktärerna som uppfunnits av SVT. Efter sin början i Sommarlovsmorgon så har karaktären blivit franchise, och efter flera bilderböcker för yngre barn, bland annat den charmiga Sommarskuggan och Halloweenbuset, så är det nu dags för en illustrerad kapitelbok där Skuggvärlden ska försvaras mot de som vill förgöra den.

Sommarskuggan är inte den enda skuggan, det finns till exempel också Guldskuggan som kan producera guld och Radioskuggan som ... ja, den ger Radioskugga. Mycket Göteborgsvitsigt.

Platsen i boken är en generisk svensk lantlig småstad vid namn Småbyinge. Lite som den generiska amerikanska småstaden i rebooten av Ghostbusters. 

En vacker morgon samlar kommunalrådet Egon Krans alla invånare på torget (de måste ha ett stort fiktivt torg i Småbyinge) och meddelar att man hittat guld och ska öppna en gruva i staden. Inom två dagar kommer halva Småbyinge att sprängas bort, för att ge plats till en gruva ... Meh. Inte ens i Kiruna hade de vräkta människorna bara två dagar på sig. Det här är bara för att skapa en tropisk klyschig tickande Hollywoodtilmklocka ... Så drar filmen igång. 

Det finns tre kids som heter Charlie, Melker och Aron, utklädda till Ghostbusterskopior och med vapen som bland annat kan skjuta nät, och det är denna trio som syns tillsammans med Sommarskuggan på bokens omslag. Detta är gänget som ska rädda Småbyinge. Och Guldskuggan, hen som alla vill åt, för att hen kan producera guld. Det finns ingen guldgruva, det är bra Guldskuggan som promenerar runt och lämnar spår efter sig. Sommarskuggan bor hemma hos Charlies morfar som är huvudman för Skuggväktarna, ett superhemligt hemligt sällskap, och så finns det ett annat mystiskt hemligt sällskap iklädda kåpor som är ute efter att fånga och förgöra alla skuggorna ... 

Det finns fler hemliga sällskap och kåpor här än i en Dan Brown roman, och det vill inte säga lite. Det här är en bok full av troper. De onda, de goda, de fula ... och alla de hemliga. The Secret of Secrets. Ondast av ondingar är kommunalrådet och denna bok kommer effektivt att spä på politikerföraktet och cementera det redan hos de allra yngsta, de som tittar på barnkanalen, och det kommer att göra det ännu svårare att värva yngre personer till det tråkiga och otacksamma lokalpolitiska arbetet i framtiden. En farlig trend - för i det långa loppet kan lokalpolitiken utrotas och allt kan beslutas i Stockholm, långt från folket som påverkas, eftersom ingen vill ställa upp och vara. 

De kåpförsedda är så klart onda. Och så finns ett ondskefullt hologram, som påminner om Palpatine i den där sista Star Wars filmen The Rise of Skywalker som vi alla vill glömma. Och så finns det en lurig lärarvikarie som spejar på barnen. Är hon ond eller är hon bara gammal folkpartist som vill ha ordning och reda i skolan?

Hur är hjältarna? Radioskuggan är en kul ordvits. Sommarskuggan gör precis ingenting i det här äventyret, och det är en stor besvikelse (speciellt för barnen som ska lyssna på berättelsen). Guldskuggan gör inte mycket utom att vara i fara. Det finns nästan inga tjejer i hela berättelsen. Den gode vuxne är Charlies morfar, han har samma roll som tjejens morfar i de nya rebootade Ghostbustersfilmerna. Charlie har två killkompisar, inga tjejkompisar eller systrar eller nån kusin eller nån morsa eller mormor som ... ja, Ghostbusters hade i alla fall en Ghostbustermamma och en ställföreträdande Ghostbustermormor (den före detta sekreteraren Annie Potts). Den gode journalisten, från Lilla Aktuellt, är också en karl. Var är brudarna? Har halva populationen i Småbyinge redan försvunnit? Och så finns det ett manligt spöke (kunde det inte ha fått vara en hen?) som rör till allting i sina försök att hjälpa till. Och spöken behöver inte falukorv, det har barnen lärt sig i Harry Potter böckerna. 

Det finns en tråkig trend i mycken populärkultur där det bara behövs en tjej i gänget, medan det finns flera pojkar, killar, karlar, gubbar ... Som i Harry Potter, Skurkarnas skurk, Handbok för Superhjältar, hela Smurfdalen, Dan Brown böckerna, Star Wars, Avengers, forna tiders Ghostbusters .... och så vidare. Det finns också en trend att utesluta tjejiga tjejer och tjejer med tjejkompisar till förmån för "tomboys", generiska neutrala karaktärer med pojknamn som bara hänger med killar och pratar sport, mysterier, äventyr, vapen, uppfinningar ... 

Det mystiska sällskapet slutar med en cliffhanger, och morfar kör till Malmö med Sommarskuggans kista ... så i nästa volym får vi förhoppningsvis lite intressanta miljöer, som när Cirkusdeckarna åker land och rike rund för att undervisa läsarna om geografi. Illustrationerna här är i serietidningsstil, med lite drag av manga-anime-action, vilket gör att det ser lite "vuxet" ut i barnens ögon, och inte som en småbarnsbok. 

Om du inte orkar läsa 700 sidor med hemliga sällskap och hemligheter och konspirationer av Dan Brown, så kan du ge dig på den här boken istället. Lagom kvällsläsning, lagom överkomliga kapitel, lagom startbräda för en franchise som har potential att bli intressantare, och i allmänhet ... alldeles lagom. Det är också en lagom börja-läsa-själv bok, eftersom redan kända karaktärer som Sommarskuggan skapar en lätt igenkännbar inkörsport, och eftersom kapitlen är så pass korta och med illustrationer som sammanfattar det viktigaste vad som händer. Ett litet alternativ till att se på barnkanalen på läslovet. Och ... boken håller mycket bra tempo, det händer nya saker hela tiden och ingen hinner bli uttråkad.

BOK: MiniPotter - Hermione Granger - J.K. Rowling och Laura Proietti - Smartast och snyggast med touch of Slytherin

Titel: MiniPotter - Hermione Granger - Guider till Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling 

Format: Inbunden

Serie: MiniPotter

Antal sidor: 32

Utgivningsdatum: 2025-08-29

Förlag: Rabén & Sjögren

Översättare: Annika Meijer, Lena Fries-Gedin

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Pocket Potters - Little Guides to the Harry Potter Stories by J.K. Rowling: Hermione Granger

Illustratör: Laura Proietti

ISBN: 9789129752021

MiniPotters är här för att flyga ut över världen - gulliga små böcker i inbundet (ganska stort) pocketformat, med en enda karaktär som står i centrum i varje volym, personligt och fantasifullt tolkad av någon av alla fina illustratörer som finns att välja mellan. 

Givetvis är MiniPotter Harry Potter inte den enda boken att ges ut på debutdatum för serien - Harry måste ju ha sällskap av sin bästa vän Hermione! Han klarar inte någonting utan henne. Han skulle inte ens ha överlevt det första året på Hogwarts, han skulle ha blivit dödad av någon av de där fällorna som Hermione räknade ut hur man skulle överlista ... Glöm det. Harry skulle ha dött redan första terminen, Severus Snape hade gjort slarvsylta av honom och fått honom relegerad, om inte Hermione hade gjort läxorna åt honom. Eller "rättat läxorna". Harry har det bra som har en privatlärare. 

Hermione är mycket mer än Harrys privatlärare. Hermione löser mysteriet med de förstenade eleverna (med hjälp av forskning i biblioteket). Hermione hjälper Harry att lösa alla uppgifterna i trekampsturnéringen. Hermione försvarar Harry gång på gång mot mobbare som Draco och hans anhang och hon försvarar förslavade husalver (som Dobby, fast Dobby bara har ögon för att avguda Harry) och hon grundar Hogwarts egen motståndsrörelse Dumbledores armé när en elak rektor försöker att korrumpera skolan. Snacka om elevinflytande ... Varken Dumbledore eller Harry hade något med denna gräsrotsrörelse att göra. Strength in numbers - and solidarity. Man gillar Hermione. Medan Harry är mer av "solo" hjälten som får credd för allt han gör (och lite till) så jobbar Hermione ofta under radarn och i det tysta och tänker flera varv redan innan katastroferna visar sig. 

I den här boken dyker vi in i Hermiones privata värld. Vad jobbar hennes föräldrar med? När har hon födelsedag? Vad tycker hon om för djur? Vad är hon rädd för? Vem går hon på skolbalen med? När blir hon prefekt? Vad har hon för favoritämne? Vilket ämne är det enda som hon inte fick toppbetyg i, till skillnad från Harry, som var lärarens gullgosse, och han hjälpte tydligen inte Hermione med hennes läxor i det ämne som han själv var favorit i ... (bland annat med hjälp av en gammal lärobok med magiska fusk-anteckningar i ...)

Bland alla Hermiones prylar finns mojängen som gör att man kan resa tillbaka i tiden (och gå på dubbla lektionspass). När det gäller Hermiones favoritdjur: hon älskar uttrar (hennes patronus är en utter, Taylor Swifts kille hade gillat detta ...) och även kattdjur (Taylor Swift själv hade gillat detta ...) och hennes eget husdjur Krumben är till hälften katt, till hälften mytologiskt djur ... knizzlare. Man måste älska ett djur som har dubbla z i namnet. Man kan inte ens använda ordet i Alfapet.
Man får snurra lite på boken för att ta in all information och alla tjusiga illustrationer. Det blir spektakulära trollformler och förvandlingar - och massor av extra elevhemspoäng till Gryffindor längs vägen.

Bästa Hermione-grej? Förmodligen den lilla handväskan som ser ut som ett ugglehuvud ... den rymmer hur mycket som helst. Typ packning och förnödenheter och överlevnadsprylar och campingutrustning för ett helt år i vildmarken. Sådana praktiska handväskor hittar man inte på Prada.

Alla MiniPotters har olika illustratörer. Denna gång har turen kommit till Laura Proietti, som studerat illustration och animation i Italien. Alla gör sina tolkningar, Lauras Hermione är mörkare och har större och burrigare hår än i de andra MiniPotters som kommit ut samtidigt. Jämfört med illustratörerna som tagit sig an Harry Potters och Ron Weaslys MinerPotterböcker så har Laura fått Ron att se relativt snygg ut. Ron har också fått samma rödhåriga färg som Hermiones älskade Krumbens päls. Kanske en hint om att Hermione och Ron kommer att bli ihop ... ? Rött kanske är Hermiones favoritfärg? Laura Proiettis favoritfärg är grönt, hela boken är grön (till skillnad från Harry Potters MiniPotter som är Gryffindor-röd) och Laura är stolt Slytherin. Deras färg är grön, som ni minns. Laura älskar kattdjur hennes favoritdjur i trollkarlsvärlden är (så klart) knizzlare.

Laura Proiettis illustrations fångar verkligen Hermiones utryck, vare sig hon är på allvarligt eller busigt eller irriterat eller rebelliskt humör, vare sig hon sitter i biblioteket och läser tillsammans med Krumben eller briljerar med sina Accio ... och Alohomora ... Man kan nästan höra henne mumla trollformler, frambesvärja blåklocksflammor eller en silverfärgad, lekfull utter ... Och den här boken är lika söt och charmig som en skuttande silverutter. En perfekt bok till samlingen, en fröjd att bläddra i och skratta åt om och om igen ...

Ja, en del använder MiniPotters som introduktion så att man ska hänga med i böckerna (och filmerna) ... men man kan också med stor glädje ha dem som igenkännande highlights och fira med efteråt.

Dessutom: spoilervarning utfärdas om du börjar med MiniPotter serien. Här avslöjas bland annat att Rita Skeeter är en animagus som kan "bugga folk" olagligt genom att förvandla sig till en skalbagge. En helt annan buggningsskandal än den som The Guardian avslöjade och som figurerar i nya serien The Hack ... Den magiska världen och mugglarvärlden påminner om varandra. Och visst finns det satiriska inslag när det gäller vår värld i Harry Potter världen. Buggningsskandalen är bara toppen på isberget.

BOK: MiniPotter - Harry Potter av J.K. Rowling och Natalie Smillie - Potter-charm i pocketformat

Titel: Harry Potter MiniPotter 

Undertitel: Guider till Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling
Författare: J.K. Rowling
Format: Inbunden 

Serie: MiniPotter

Antal sidor: 32

Utgivningsdatum: 2025-08-29

Förlag: Rabén & Sjögren

Översättare: Annika Meijer, Lena Fries-Gedin

Originaltitel: Pocket Potters - Little Guides to the Harry Potter Stories by J.K. Rowling: Harry Potter

Illustratör: Natalie Smillie 

ISBN: 9789129752007

Vad är det som är litet, gulligt, uggligt, allitterativt och väldigt Halloween-igt? Svar: PocketPotters, nu på svenska som MiniPotters. Små inbundna böcker för ganska stora fickor där vi nördar ner oss i en av huvudpersonerna på Hogwarts. Först ut i serien är så klart ... Harry Potter själv. I MiniPotter pocketformat!

Hur gammal var Harry när han började på Hogwarts? Vem gav honom Marodörkartan? Hur stor är den gyllene kvicken och hur många poäng får man om man fångar den? Vad heter alla de andra i Harry Potters quidditchlag och vilka positioner spelar de på?

Vi gör ett besök på Privet Drive 4, ser bilder från familjens fotoalbum, följer med till Diagongränden och ser alla de fina skyltarna som tillhör de affärer som Harry går och shoppar i ... Snyggast är så klart Eeylops Ugglemarknad. En hand som håller en uggla och reklamskrift på en vinge: "Kattugglor, hornugglor, tornugglor, bruna och snövita ugglor". "Snowy owl" är egentligen fjälluggla på svenska. Men kör på. De kan vara snövita. När det är riktigt kall vinter. 

Minns du förresten vilken glass som Harry fick när Hagrid bjöd honom på något extra gott på Florean Fortescues Glassbar? (Svar: choklad och hallon med hackade nötter. Magiskt gott!)

Vi får följa med till Gryffindors elevhem och inspektera röran i Harrys rum och vad han har för grejor, vem som gett dem till honom och så vidare ... Hans vänner får ett eget uppslag, hur de träffar Harry och hur de blir vänner. Ugglan Hedwig får givetvis ett eget uppslag - det allra snyggaste, där man får vända på boken för att kunna läsa texten. Och inte mindre än nio olika tjusiga Hedwigs pryder bara det här uppslaget och flyger på framgångens vindar... (Det finns många fler Hedwigs i resten av boken, och på bokens omslag.) Hedwig kommer med paket eller med brev eller bara med sällskaplig tröst till Harry. Och Hedwig är Hogwarts enda fjälluggla. 

Magiska prylar, Harrys patronus, mytbildningen kring Harry, pojken som överlevde, magiska minnen, citat från andra karaktärer ... och Harry själv som får sista ordet. "Jag tycker om ett lugnt liv, det vet ni." Tur för miljarder fans runtom i världen att Harry inte fick ett så lugnt liv. Det hade inte blivit så många tjocka böcker i sådana fall ...

Natalie Smillie som ritat illustrationerna beskriver sig som en typisk Hufflepuff, hon gillar örtlära, trollformellära och trolldryckskonst och kan tydligt se sig själv plantera om mandragoror i växthusen på Hogwarts. Hon bor i Devon, gillar hundar och har haft en karriär inom Royal Air Force. Så ja, det finns andra sätt att komma upp i luften än med en Nimbus 2000.

Det här är en mycket fin presentbok som är kärleksfullt och humoristisk illustrerad. Natalie Smillie har verkligen tagit fram många fina detaljer från Hogwarts och de andra kända Harry Potter miljöerna. I media tycks MiniPotter marknadsföras som introduktion till Harry Potter världen. Det är helt fel ... det är ju stor spoilervarning! Givetvis ska man börja med böckerna eller filmerna, helst helt utan förkunskaper, så att man får bli överraskad. Den här boken är packad med extrafakta, men också med highlights från alla böcker och filmer ... så läser du denna bok först så vet du för mycket om vad som kommer att hända för att kunna bli överraskad och förundrad.

Här finns drakar, hisnande quidditchmatcher, hemliga lösenord och mysig shopping i Diagongränden, allierade (Hermione & Ron) och fiender (Draco & Co), sura lärare (Severus Snape) och fina mentorer (Albus Dumbledore och Minerva McGonagal) ... och ett smakprov på en hel värld av magi, äventyr och vänskap som väntar. Att gå på upptäcksfärd i den här boken är som att ha en chokladgroda som hoppar förväntansfullt i handen och att hitta det där samlarkortet man vill ha ... samtidigt!

Natalie Smillies illustrationer är förtrollande. Varje sida är så varm, färgglad, lekfull ... och full av potteresk magi. Varje liten detalj är som en blinkning från henne till oss andra, både gamla hardcore fans och nytillkomna läsare. Man märker att hon själv är en nörd och ett fan i allra bästa bemärkelse - hon är stolt över vad hon gör och hon gör det bra, hennes entusiasm och kärlek lyser igenom på varje sida i hennes fina arbete.

BOK: Min första köksträdgård av Emilie Aastrup - Dejlig dansk odlingsglädje!

Titel: Min första köksträdgård 

Författare: Emilie Aastrup

Antal sidor: 43

Utgivningsdatum: 2023-09-14
Illustratör: Emilie Aastrup
ISBN: 9788741526331
Förlag: Alvilda förlag

Varför kupar man potatis? Vilka rädisor ska man skala? Varför ska man lägga rödbetsfrön i blöt innan sådd? På detta och mycket annat för du svar på boken Min första köksträdgård, skriven och illustrerad av Emilie Aastrup.

Det är höst och skördetider och dags för skördefest med pumpor, kål, potatis, betor, morötter och mycket annat ... och så blir det vinter och dags att planera nästa års odlingar. För att det ska bli roligt för små barn att komma in i odling ... kan man med fördel börja med denna bok. Stor text, många illustrationer och mycket pedagogiskt ritat hur man ska göra. Man behöver egentligen inte kunna läsa så bra, man kan bara titta på bilderna.

När det gäller de inledande frågorna ... Rödbetsfrön gror mycket bättre och snabbare om du lägger dem i blöt i ett glas vatten över natten. Rädisor växer väldigt fort, så du kommer att få många rädisor som har blivit stora och smakar stärkt. Släng dem inte i komposten, skala dem innan du äter dem, för den starka smaken sitter bara i skalet. Och potatis måste skyddas från ljus så att potatisarna inte blir gröna och giftiga. Därför skottar man lite extra jord runt potatisplantan när den börjat växa.

 
Det finns också gott om tips hur man kan odla inomhus, på fönsterbrädan eller på balkongen. Och hur man ska anlägga odlingsbäddar utomhus. Hemligheten bakom all god skörd är god jord. Och vad ska man göra med allt ogräs? Hur ser de ut? Här finns bilder på brännässla, tistel, maskros, groblad, rölleka och kirskål. Du kanske inte vill ha dem i din köksträdgård. Men växterna i sig är inte farliga, alla är ätliga och nyttiga. Kirskål kan användas som spenat eller i gryträtter. Rölleka kan användas i myggsprej. Maskros kan man ha i sallad. Tistlar är en insektsfavorit och lockar pollinerare som du vill ha till din köksträdgård, så du kan lämna dem på andra ställen i trädgården. Brännässlor kan man göra näringsvatten av, eller te, och de fungerar också som fjärilsmagneter. Nässelfjärilar behöver dem till exempel för att deras fjärilsbarn ska få något att äta.

Gödning och kompost, vattning och gallring, ogräsrensning och uppluckring, nyttiga maskar och snygga odlingskanter ... allt går man igenom här. Och ... hitta ditt eget sätt. De fyra barnen i boken börjar med jord med ogräs eller gräsmatta eller balkong eller fönsterbräde. Alla får skörd och goda saker att äta, efter att ha följt tipsen i boken. På slutet finns det plats att rita upp och planera sin egen trädgård. Satsar du på bönor, ärtor, morötter, potatis, kål, majs, rädisor, rödbetor ... eller alltihop ... ?

Även om du bara kör ärtor och bönor kan du mixa olika sorter, tidiga och sena, så du får en lång och härlig skördetid. Och visst är egenodlade grönsaker mycket mycket godare än de man köper! Är det för att det är närodlat och härodlat och ekologiskt ... eller är det också för att det blir godare när man har ansträngt sig lite extra innan skördefesten?

Boken är mycket snyggt upplagd med alldeles lagom mängd text och bild för att vara en bra grundinspiration för nuvarande och framtida odlare. Smaklig läsning - och smaklig odling! Dejlig dansk matgläde och odlingsglädje är smittsam.

BOK: Ljusligheter - poesi som skiner av Hanna Lundström

Titel: Ljusligheter  - poesi som skiner 

Författare: Hanna Lundström

Utgivningsdatum: 2023-04-27

Förlag: Schildts & Söderströms

Illustratör: Maija Hurme

ISBN: 9789515258885

Sommaren är presenten som någon slagit in i gröngräs, dagg och smultron. Grattis den är din!




Ljusligheter är en present till oss alla - urban poesi och naturlyrik förenas i ljuvlig, ljuslig samklang. Stillsam eftertanke och yster sprallighet samsas med varandra, rimmen är lekfulla som en hoppande vårbäck, hela diktsamlingen andas hoppfullhet, förundran, upptäckarglädje och under.

Körsbärsträd med vårens knoppar, en tussilago, en ficklampa, ett lasersvärd och Baskervilles rysliga hund. Från ljusligheter till kusligheter och tillbaka igen rör vi oss, som i ett böljande hav, när Hanna Lundström målar världen med ord och Maija Hurme med pensel och palett.

Det här är en inspirerande diktsamling för poesiälskare i alla åldrar, med tonvikt på små saker och små människor, upptäckarglädje och nyfikenhet. Det är som upplagt för barn att sedan experimentera både med ord och färger och att tala om och måla av sina känslor - både de ljusa och de mörka. 

Hanna Lundström arbetar som pedagog och använder lyrik i sin undervisning och inspirerar barnen till att skapa själva. Inspirerande var det också att höra Hanna Lundström på Bokmässan i Göteborg. Vilken tanke och vilken kraft hon lägger ner, både i sitt eget skapande och i att få ut skaparglädjen till andra. Hon gör flitiga besök i skolor, förskolor och bibliotek och sprider skaparglädje i sina spår.

Boken Ljusligheter har en röd tråd, men alla dikter kan också avnjutas fristående och som egna enheter.

Vi rör oss mellan regnbågsglimmer och gråtunga moln, men ljuset segrar alltid till sist. Det är härligt att sjunka in i dikterna och bilderna och deras samspel, lekfullheten, allvaret, underfundigheten, eftertänksamheten ... Allt träffar rätt. En femetta i bokform. En blandning av ljust och mörkt med humor och distans.

Schildts & Söderströms är ett finländskt bokförlag som ligger i Helsingfors. Förlaget har ut på sitt cv böcker av många ledande finlandssvenska författare. Finlandssvensk kultur är bra på att blanda ljust och mörkt med humor och distans. 

BOK: Den stora halloweenjakten av Klara Nordin Stensö och Mimmi Nordin

Titel: Den stora halloweenjakten 

av Klara Nordin Stensö, Mimmi Nordin

Serie: Den stora jakten

Läsålder: 3-6 år

Antal sidor: 28

Utgivningsdatum: 2025-09-26

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustratör: Klara Nordin Stensö

ISBN: 9789129750119

Eira har längtat hela dagen - men hon har bara fått stanna på sitt rum. Något stort är på gång, det har Krillan bestämt. När kusinerna äntligen dyker upp, börjar det: Den stora Halloweenjakten!

Det är ingen riktig jakt, snarare är det leka skattletare, fast i mycket mer begränsad skala än i Pippi-böckerna. I den här boken har en massa olika lappar gömts på olika ställen i lägenheten (och i förrådet och i grannens lägenhet), med rimmade verser, ledtrådar som leder till nästa lapp, och slutligen hamnar skattletarna på balkongen där en massa Halloweengodis står uppdukat. 

Men är det roligt? Och i sådana fall ... för vem? Eira tycker att det är för läskigt. Det är inte roligt med stora människor som klär ut sig till monster och mordoffer. Storebror ligger i ett hav av blod i badkaret ... Det ser ut som något ur Madame Tussauds skräckkabinett, brides in the bath murderer (den del av Madame Tussauds som var barnförbjuden) och man funderar på att de stora människorna, föräldrar, anhöriga, äldre syskon, gör det här för att de själva tycker att det är kul, inte för att barnen ska ha kul.

De äldre personerna borde kanske kolla på filmen Coco och duka upp med tagetes och ringblommor och foton på anhöriga och roliga historier om dem ... Eller gå på Liseberg och hälsa på kaninerna och duka upp en skördefest med morötter och kål och pumpor och annat gott. 

Och ... varför ska alla högtider firas med överdos av sött? Tänk på alla barn som inte tål sött? Man känner sig utesluten från kalaset. Påskjakten var sötsaker, kunde inte Halloween fått vara skördefest med annat än sötsaker? Same old, same old ... Och häxor till påsk, häxor till Halloween... Gäsp. Variera er.

Liseberg med gröna kaniner och morötter var en fullträff. Och det är kul att barn frivilligt vill äta grönsaker och rotfrukter som Halloween-kaninerna ...

En tankeställare för äldre syskon, kusiner, föräldrar, vårdnadshavare ... det här är inte vad 3-6 åringar tycker är kul. Gör ett småbarnsskojigt Halloweenfirande med pyssel, berättelser, musik, dans, blomstergirlander, grönsaksstavar och mys och saker som de själva tycker är kul, inte den lama Madame Tussauds skräckfestival som ni själva vill ha. Det är stor skillnad på 3 år och 30 år och vilket firande man vill ha och orkar med.

Detta är den fristående fortsättningen på boken Den stora påskjakten.

BOK: En tradwifes hemlighet - Sjukt spännande, sjukt kul och helt sjukt.

Titel: En tradwifes hemlighet

Författare: Liane Child

Antal sidor: 313

Utgivningsdatum: 2025-10-20

Förlag: HarperCollins Nordic

Översättare: Elisabeth Essén

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The Tradwife's Secret

ISBN: 9789150982589

En tradwifes hemlighet. Den här romanen är sjukt spännande, sjukt kul, sjukt osannolik och bara helt sjuk. Boken marknadsförs som deckare&thriller, men är snarare humor&satir. Vilket så klart är bokens styrka. Tradwife trenden och omvärldens fascination inför denna trend är verkligen som gjord för skarp, mörk samtidssatir.


Tradwives är inte något speciellt känt begrepp i Sverige. SVT gjorde ett informativt reportage om fenomenet tradwives den 9 oktober i år, eftersom tradwife-influencers har tagit en allt större marknadsdel på sociala medier. De marknadsför "hemmafrudrömmen" och predikar att leva på sin mans inkomst ... Samtidigt är de entreprenörer och tjänar miljontals dollar. Hur går det ihop? SVT intervjuade Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, och hon påpekade att "de kvinnliga entreprenörerna som kallar sig tradwives har möjligheten att arbeta med det de vill på grund av att kvinnorörelsen har kämpat för kvinnors rättigheter i århundraden. Och att inte erkänna vikten av det tycker jag rent ut sagt är ignorant."

Huvudpersonen i den här boken heter Madison - hon lever det perfekta livet, har över tio miljoner följare, fyra barn, en rik man, bor på en ranch där familjen kan avsluta dagen med att sitta på verandan och se ut över ägorna ... och allt är baserat på en stor fet lögn.
Det finns ju stora och små lögner och lögner används dagligen i sociala medier - Madison fixar hemgjord granola till frukost, men egentligen är det hennes hushållerska som gör den (och all mat i hemmet) - off camera. De flesta förstår att sociala medier inte är på riktigt - det som presenteras är en tjusigare, filtrerad, tillrättalagd version av folks liv och vardag - men nivån på fusket är inte alltid lätt att ana. Madison kan inte ens baka det surdegsbröd som hon marknadsför i sina kanaler.

Men folket äter upp lögnerna. Både de som älskar Madison och de som tittar på henne fast de inte gillar henne.

Det finns en viss ironi i att många av Madisons följare konsumerar hennes innehåll medan de pendlar till och från jobbet ... jobb som de säger att de vill ha, men som de samtidigt avskyr.

Parallellt får vi följa ett ungt tonårspar som flyttar ut på landet i jakt på "tradwife - tradman" drömmen ... som snart blir en mardröm. Surdegsbrödet blir misslyckat, räven tar alla hönsen, ingen av alla storslagna planer går i lås, arbetet med att kånka dunkar av vatten till det fallfärdiga huset leder till fler och fler gräl ... Det här livet är raka motsatsen till "det ljuva livet på landet" som Madison lever idag, med massor av anställda som gör allt jobb (och med rinnande vatten i kranarna).

 
Madisons liv är inte perfekt. Det finns "hatare" på nätet, och Madison mottager mordhot. Konstiga typer smyger runt ranchen och Madisons man vill inte höra några argument för att anställa vakter eller säkerhetspersonal - som man är det hans sak att försvara sin familj och sina vidsträckta ägor och vem som helst förstår att det kommer han inte att klara av, ingen spoilervarning där.

Sedan håller inte deckare&thrillerintrigen hela vägen. Lori hade kunnat sticka när som helst. Hon har inga band som håller henne fast hos Madison. Hemligheten i det förflutna är ingen hemlighet. Det går inte så lätt att byta namn och identitet. Det finns spår. Och internetdeckarna som spårade "the true story" bakom Baby Reindeer hade kunnat komma åt sanningen kvickare än du säger sökmotor. Rivaliteten mot andra tradwives på internet hintas det om, men det utforskas aldrig. En helt missad intrigtråd som hade kunnat bli hur kul som helst. Barnen är odrägliga och ingen plot twist i hela världen kan få dem snälla och empatiska - de borde snarare bli traumatiserade på grund av det som händer i boken. Callie fyller ingen funktion annat än att gnälla. Hon marknadsför sig själv som underdog, men hon kommer från en rik familj som lätt hade kunnat hosta upp eller låna de pengar som hon eller hennes bror är skyldiga en droglangare ASAP. Madison kommer från en mycket fattigare bakgrund. Och vilken droglangare ger ett helt års tidsfrist med att betala ... ? Callie och Madison grälar gång på gång, och även om Callie låtsas att hon hatar det republikanska drömlivet vill hon också gärna ligga med Madisons man. Även om hon är demokrat och vegetarian och tror att Michelle Obama är världens mest kända kvinna genom tiderna. Madison håller på Maria. I detta fall får vi ge Madison rätt. Massor av de bästa kompositörerna genom tiderna, som Mozart, Händel och Schubert, har skrivit Ave Maria låtar som fortfarande är megahits. Michelangelo, Da Vinci, Rafael och så vidare har alla avbildat Maria ... och de är bland de bästa, vackraste och mest berömda skapelserna i historien. Maria är med i otaliga låtar, konstverk, tv-serier, filmer ... och så vidare. Dessutom. Att marknadsföra någon som känd på grund av vem hen är gift med ... då hade man lika gärna kunna säga att Cherie Blair eller Birgitta Kristersson är världens mest kända kvinna genom tiderna. 

Det här är en riktig bladvändare som kommer att ge många sömnlösa timmar. Man känner ett visst hopp för USA och amerikanerna, med en sådan satir som omfamnar både republikaner och demokrater och all dubbelmoral och all falsk marknadsföring. Sedan, på baksidesfliken, upptäcker jag att författaren är från London. Hon bakar aldrig surdegsbröd, maxansträngningen är bananbröd. Det är inte konstigt att man känner igen sig i humorn och syrligheten och satiren - det är samma stil som i original-The-Office och Extras. Något man växt upp med, en "comedy of manners" som man känner igen och som slår hårt mot alla inblandade i den här romanen. För alla kör med dubbelmoral och alla ljuger, både för sig själva och för andra, och ett traditionellt lyckligt slut verkar långt, långt borta ... Samtidigt: saker som kraschar får fler tittare, fler följare. Och kanske också en multimiljondollardeal på Netflix. En misslyckad tradwife säljer ännu mer än en lyckad.

BOK: Paddvättens skog av Ylva Karlsson - Diskbänksfantasyn tar sig ut i skogen

Titel: Paddvättens skog 

Författare: Ylva Karlsson

Serie: Mörkmarken (del 1)

Antal sidor: 151

Utgivningsdatum: 2025-10-03

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustrationer: Katarina Strömgård

ISBN: 9789129750355

Allt i den här boken är sant. Jag har skrivit ner det för att det är så konstigt. Och jag kan lika gärna erkänna det. Alltihop hände för att jag åkte för långt med bussen. Och jag åkte för långt med bussen för att jag grät. Men jag tänker inte berätta varför. Det hör inte till historien.

Enel råkar kliva av bussen på alldeles fel ställe, just den där dagen, eller så är det alldeles rätt ställe, för Enel just nu ... ? En skog som ser ut som Enel känner sig. En skog som är ogästvänlig och snårig, en skog som nästan ingen besöker, tät, ihopvuxen, taggig ... full av risiga snår och sankmarker. Enel tycker att det känns som om de taggiga buskarna rör sig och vill dra henne till sig, det finns ovanliga blommor och fåglar som tittar skumt på henne, och så måste hon längs vägen rädda en paddvätte, som är slemmig och ful och som morrar och är sur ... Men paddvätten kan ju inte rå för hur den ser ut. Eller att den behöver räddas.

Att Enel gråter hör i alla högsta grad till historien.  Hennes mamma ligger på sjukhus och Enel har skuldkänslor för att hon ringde 112 för sent.

Liksom i Den oändliga historien och Spiderwick så fungerar fantasy och realitet som bollplank för varandra. Och liksom i Spiderwick serien så har författaren och illustratören ett närapå zoologiskt vetenskapligt intresse för faunan i den förtrollade skogen. Vilket man bland annat ser i Katarina Strömgårds fina studier av övernaturliga varelser ... Sedan är det ju inte allt som stämmer. Älvor är ungefär lika stora (eller små) som Pernilla Wahlgren. Det fanns massor där jag bodde förr. Älvor är inte alls så små som fjärilar. Ylva och Katarina måste helt enkelt ha sett nya muterade fjärilar (fjärilar muterar skitsnabbt med de nya klimatomställningarna").

Och så är det kul att Ylva använder sig av "found source" traditionen. Found script, found movie ... lite som i Blair Witch  Project. Det är skrivet så som man tänker sig att en mellanstadieunge i sorgeprocess skulle skriva, om hen blev utsatt för en massa konstiga övernaturliga varelser ... Nice touch.

Och nu till diskbänksfantasy - denna genre som svenska författare (och illustratörer) excellerar i. Väldigt bra grundad realism med lite fantasypåbyggnad och nordisk folklore som topping ... Någonstans längs vägen börjar jag tänka på Bland tomtar och troll ... och kommer på att Katarina Strömgård brukar göra suggestiva illustrationer till denna ypperliga sagosamling som fortfarande kommer ut med nya volymer inför varje jul. Den äldsta julboken/jultidningen efter Julstämning. Ska man vara arvtagare till John Bauers sagoskog så ska man. Det här ger tidig sagolik julstämning, eller noventstämning.

Paddvättens skog är bara början för Ylva Karlsson och Katarina Strömgård ... den här serien kommer att fortsätta att florera mitt emellan fantasy och realism. Vi har inte sett det sista av Enel. Eller paddvätten.

Slutligen en eloge till utformningen, layouten, formatet ... Den här lilla boken är verkligen en pärla. Säger mycket med få ord - och väl valda illustrationer.

BOK: Nalle Puh Vinter i Sjumilaskogen - Vintermys med snö, kalas och charmiga missförstånd

Titel: Nalle Puh: Vinter i Sjumilaskogen

Författare: A.A. Milne, Jane Riordan
Format: Kartonnage

Serie: Nalle Puh

Antal sidor: 89

Utgivningsdatum: 2025-09-10

Förlag: Modernista

Översättare: Torun Reuterswärd

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Winnie-the-Pooh: Winter in the Wood

Illustratör: Mark Burgess

ISBN: 9789181084146

"Vintern... vintern... vintern kommer. Skynda... skynda... vintern är snart här," viskar röster genom skogen. Men vem är Vintern? undrar Nalle Puh och hans vänner, och hur ska den välkomnas?

Alla är överens om att det ska bjudas på något gott. Alla är med om att samla ihop goda ingredienser ... bland annat valnötter (som vännerna glömmer att skala innan de slänger dem i smeten) och alla är överens om att man ska kavla ut kakorna. Åsnan anmäler sig som frivillig för att agera kavel. Han är bra på att rulla sig.

När Christoffer Robin förklarar att Vintern är en årstid (precis som vår, sommar, höst) som inte behöver välkomnas med fika, blir de lekfulla djurvännerna ännu gladare - för nu får de äta upp alla kakorna själva, utan att spara något till Vintern! 

Det här är en liten bok med stor charm. I helt fristående äventyr upplever Nalle Puh och hans vänner den kallaste och många gånger mysigaste årstiden. Det är fullt av kalas och äventyr och lek i snön. Det firas Go Djul (ännu ett litet missförstånd) med fina presenter och varm vänskap och rykande het choklad. Det byggs en snö-Nalle-Puh som ser ensam ut, så vännerna bygger också en snö-Nasse som kan hålla honom sällskap. Och slutligen försöker alla vännerna hålla sig vakna till Midnatt för att fira Det Nya Året. De laddar upp med godsaker, lekar, mer godsaker, minnesburk och mycket annat trevligt, men går det att hålla sig vaken så länge? Det är speciellt svårt att hålla sig vaken när man är Ett Mycket Litet Djur.

Det här är en bok med hög igenkänningsfaktor. Alla vandringarna i Sjumilaskogen. Alla godsakerna  som äts under vinterns fina firanden. Smällkaramellerna med sina skojiga små överraskningar ...

Det finns ett par små invändningar mot översättningen. Cracker är inte smällare, utan smällkaramell. Smällare är nyårsofog som skrämmer slag på hundarna. Smällkarameller ger på sin höjd en minimal puff ifrån sig när man öppnar dem och de är packade med roliga saker, som pappershattar, skämt och små presenter ... Smällare och smällkarameller är inte alls samma sak.  Mince pies innehåller mer än frukt. Christopher Robin kallar gång på gång Nalle Puh för "dum". Silly betyder snarare fånig. Som man kan säga till en god vän, "sluta fåna dig ..." Dum, speciellt för barn, betyder elak. Och Nalle Puh är aldrig dum. Han är varken ointelligent eller elak och självklart inte en "dum gammal björn". 

Äventyren av Jane Riordan är gjorda helt i samma anda som de av A.A. Milne och illustrationerna av Mark Burgess påminner om de som E.H. Shepard skapade. Något som är konstigt är att Christopher Robin under årets kallaste tid aldrig har byxor på sig. Det har barn när det är vinter. Även originalets Christopher Robin hade förmodligen ratat kortbyxor för varmare alternativ nu när det är en kall vargavinter på ingång.

Det här är så klart en allåldersbok som leder till skratt och leenden för alla generationer ... Det är också Smash into Pieces favoritval för Läslovet. Tuffa grabbar gillar tuffa nallebjörnar. Och det finns ingen tuffare björn än Nalle Puh. Alltid redo att ställa upp för sina vänner, alltid redo att bistå med något gott, alltid trofast och humoristisk ... och måhända lite gammal men aldrig, aldrig dum. Fina smarta gamla björn ... Välkommen tillbaka! Vi sparar några vinterkakor med valnötter till dig! Och en klick honung till efterrätt.

Om författarna: 
A.A. Milne (1882-1956) var en engelsk författare och dramatiker, känd över hela världen för sina odödliga berättelser om Nalle Puh. Nalle Puh: Vinter i Sjumilaskogen är en officiell och auktoriserad uppföljare till Milnes Nalle Puh-böcker: en kärleksförklaring till Sjumilaskogen för både gamla och nya entusiaster. Liksom flera tidigare Nalle Puh-uppföljare utgivna på Modernista är boken skriven av den engelska barnboksförfattaren Jane Riordan och illustrerad i E.H. Shepards klassiska stil av Mark Burgess.

BOK: Himmel och pannkaka - recept för bästa läslovet!

 

Himmel och pannkaka

Himmel och pannkaka - En rimsaga där det blir pannkaka av en lyckad fest!

Eva Lindell

Himmel och pannkaka

Illustrationer: Cecilia Heikkilä
ISBN: 978-91-502-1964-7
Berghs förlag



Himmel och pannkaka är en sprallig, charmfull och rolig rimsaga för de minsta barnen. Man måste helt enkelt älska en bok där till och med pannkaksreceptet står på vers! Den här härliga boken fyller tio år i år.

Rimsagor är utmärkta för att delge språkglädje och läslust till små barn - läsning börjar med “memorerande” och det som är rimmat är lättare att komma ihåg. Det här kan lätt bli en ny favorit vid godnattstunden!

Mambrassen på kalashumör!

Mambrassen (rimsagans protagonist) vaknar en tidig morgon och bestämmer sig för att ha ett stort kalas för sina bästa vänner, i denna optimistiska saga, där bilderna breder ut sig med stora landskap eller mysiga interiörer över generösa helsidesuppslag. Färgskalan går från senapsgult till midnattsblått, som en mörkare variation på den svenska flaggan. Mambrassens inredningstips tycks vara hemtrevligt stökigt. Och stökigare ska det bli under sagans gång!

Mambrassen skriver etthundratrettiofyra brev för att bjuda in alla sina vänner och spargrisen blir alldeles tom, eftersom frimärken är dyra.

Musik är kul, men inte mättande.

Alla etthundratrettiofyra festgästerna kommer och har med sig musikinstrument och dansar och sjunger och spelar. Men så blir gästerna hungriga …

Vi måste ha nåt gott att äta!
ropa flera gäster.
Tårta, bullar, chips och glass
man brukar få på fester!

Alla störtar in i köket men där finns inte någon tårta, några chips eller något av allt det där andra de hoppats på. (Mambrassen har förmodligen gjort slut på alla pengarna på frimärken).

Ju fler kockar, desto fler pannkakor!

Alltså bestämmer sig alla etthundratrettiofyra gästerna för att hjälpa till och göra pannkakor. Sedan när alla är mätta dansar de och spelar till långt in på småtimmarna.

Mambrassen summerar med orden:

Minnen av den festen
det ska jag spara på.
Fast allting blev pannkaka
så blev det bra ändå.

Boken avslutas med ett pannkaksrecept för fem gäster - vill du ha etthundratrettiofyra gäster (som Mambrassen) tar du varje ingrediens gånger tjugosju. Alla instruktionerna står också på rim, precis som hela rimsagan.

En lagom lång saga.

Det här är en lagom lång godnattsaga, rimsagor gör att de är lätta för barn att memorera och läsa högt själva, men man får många frågor om vad det är för djur på bilderna och vad de har för sov- och matvanor i verkligheten och var de bor någonstans (Sverige? Amerika? Australien?) och om de går i ide. Man kan fantisera ihop många svar. Sedan får man frågor var de andra djuren är, för det syns inte etthundratrettiofyra djur på någon av bilderna - men man kan ju alltid räkna hur många som syns just nu. (De små djuren kanske står bakom de större.)

Aptit på pannkakor och kalas!

Blir man sugen på pannkakor? Onekligen. Fast de fick ingenting till pannkakorna i boken och så här års, när värmen äntligen kommer, är det faktiskt gott med en klick glass till. Det blir liksom mera kalas!

Varför hade Mambrassen inte köpt hem något till sina vänner? Inte chips, inte läsk, inte glass … ? Han hade inte ens gjort popcorn och partygirlander! Himmel och pannkaka, det blir många frågor och mycket att svara på! Det finns massor av kalasböcker som riktar sig till små barn numera, så de vet att man ska förbereda sig noga för att fixa party. Men mest av allt undrar de: varför gjorde Mambrassen slut på sina pengar på frimärken när han kunde ha skickat inbjudan via mail, sms eller sociala medier? Till och med Bamse hänger på facebook numera. Fablernas värld kräver tydligen uppdatering.
Men Mambrassen hade i alla fall köpt hem en massa ingredienser och misslyckats med att göra pannkakor - elvispen har stänkt ner hela köket och i den röran kommer gästerna. Lösningen är först att stänga om röran och låtsas som ingenting. Sedan är lösningen att släppa in gästerna i röran och låta dem hjälpa till. Ett nog så trevligt kalasbudskap - man behöver inte göra allt själv och det måste inte vara välstädat överallt.

Tiden står stilla.

Men det här är en klassisk tidlös saga à la Muminvärlden. Där tiden står stilla och alla är snälla och allt ordnar sig till det bästa. Djuren är trevliga och charmiga, alla är individuellt och personligt tecknade. Vem blir din favorit? Kanske sengångaren, som inte bryr sig om att gå hem från kalaset. Den lägger sig bara i närmsta träd!

BOK: Försoning - Sista striden i House of Night!

 

House of Night - Sista striden!

PC Cast, Kristin Cast

Försoning - House of Night del 12
ISBN: 9789163882913
Bonnier Carlsen


Sista striden i Nattens hus!

Välkommen till slutstriden - den spännande tolfte och sista delen i serien och fenomenet "House of Night", som har över tolv miljoner läsare världen över.
Zoey och hennes vänner står inför den avgörande kampen med det onda, sedan Neferet slutligen gjort sig känd för de dödliga. En mörk gudinna är lös i Tulsa och världen!
Bara den som besitter förmågan att kalla samman elementen och utöva gammal magi kan besegra henne. Och denna enda är Zoey Redbird. Men att använda gammal magi innebär stora risker...
Vem vinner och vem förlorar i denna episka strid mellan ljus och mörker?

Detta är del 12 och den sista delen i vampyrserien "House of Night". Liksom i de tidigare delarna är tempot högt och dramatiken stor.

BOK: House of Night av PC Cast och Kristen Cast är tillbaka!

 

House of Night - En ny genre visar sig bland Vampyrlitteraturen!

Tema: Halloween tips!

P.C. Cast och Kristen Cast

Serie: House of Night

Svensk titel: Blottad

Originalets titel: Revealed

Översättning: Catharina Andersson

Förlag: Bonnier Carlsen

Vad ska man säga om en vampyrroman som innehåller repliker i stil med “Döda allihop, men rädda Armani-klänningen!” ?!

P.C. Cast och Kristen Cast (författarparet som består av mor och dotter) har skapat en egen subgenre i vampyrlitteraturen eller också så har de skapat en egen subgenre till internatskolelitteraturen.

House of Night serien är en blandning av olika genrer, känner man till den amerikanska succéserien Gossip Girl av Cecily Von Ziegesar ligger det nära till hands att tänka att så här hade Gossip Girl tjejerna betett sig om de varit vampyrer.

För liksom i Gossip Girl finns här de som är populära och de som är mindre populära och även vampyrer lider av märkeshysteri. Vem vill inte ha en Armaniklänning i storlek 34? Man kan ju först dricka blod från offret och sedan tillskansa sig klänningen … (och vampyrerna har aldrig några viktproblem hur mycket de än glufsar i sig).

Det är alltså så “the bad girl” i serien resonerar.

Det finns även “good girls”, nördar, bögar och alla andra typer som man är vana vid att se i amerikanska high school serier, enda skillnaden är att här är alla vampyrer, sjukt snygga, och har evigt liv, i alla fall tills de tar kål på varandra.

Huvudpersonerna är kvinnliga, good girls, bad girls, nördar. Zoey Redbird är hjältinnan man ska heja på, Nefret är “the bad girl” som är verkligt svår att ta kål på. Trots att hon är en vampyr är Zoey en ganska vanlig tjej, som gillar att hänga med kompisar, ta en fika och titta på Star Wars filmer. Men dessutom måste hon ju stoppa Nefret och rädda världen och sitt “hus” på internatskolan, House of Night.

Blottad är del 11 i vampyrserien House of Night. Liksom i de tidigare delarna är tempot högt och dramatiken stor. Det gäller verkligen för Zoey att ha en snabb hjärna, att hon vågar lita på sin magkänsla när förnuftet inte räcker och att hon har många, goda vänner som hjälper till. De tidigare böckerna i serien är Vampyrens märke, Sveket, Utvald, Svart ängel, Jagad, Frestad, Bränd, Uppvaknandet, Ödet och Gömd.

OBS!  Denna serie House of Night kommer i nyutgåva, de tre första böckerna kommer  den 3 november 2025!

Nya coola omslag!

BOK: Den blå timmen av Paula Hawkins - Grace tar f-all trenden till nya nivåer

Titel: Den blå timmen

Författare: Paula Hawkins

Antal sidor: 302

Utgivningsdatum: 2025-02-21

Förlag: Modernista

Översättare: Jessica Hallén

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The Blue Hour

ISBN: 9789181081954




För så många deckarfans kommer Paula Hawkins alltid att vara Kvinnan på tåget. Så många försöker upprepa denna succé, som till exempel i den undermåliga Netflix-filmatiserade Ruth Ware romanen Kvinnan i hytt 10 - som basically är Kvinnan på tåget på en båt. Men inte Paula Hawkins själv. Hon har gått vidare. Genom eld och vatten ...


Ur förtärande eld, så hette Paula Hawkins förra spänningsroman, den bästa hitintills, och nu är det dags för en massa vatten att ta eldens plats ... Vi befinner oss till stora delar på en ogästvänlig skotsk ö, där tidvattnet gör att ingen hjälp finns att tillgå när allt så småningom går söderut.

Att skriva serier är något som många deckarförfattare och thrillerförfattare hänger sig åt. Fördelen är uppenbar, det är tidsekonomiskt. Även de som inte skriver serier har en benägenhet att skriva samma bok gång på gång, med samma upplägg. Vad är skillnaden mellan Lucy Foleys Bröllopsfesten och Midsommarfesten? Har du läst en Harlan Coben har du läst dem alla (och har du läst en Harlan Coben serie så har du definitivt läst dem alla). Men om du har läst en Paula Hawkins ... så har du ändå inte en susning om vad som gäller i nästa bok. Den blå timmen är inte likt något hon skrivit tidigare, och det påminner inte heller om något annat i deckare-och-thrillergenren. Utom möjligen de klaustrofobiska vibbarna som Agatha Christie ofta skapade när hon använde sig av öar och tidvatten, och en liten krydda av Daphne du Maurier, hon med Fåglarna och Rebecca. Liksom i romanen Rebecca så är huvudpersonen död innan Paula Hawkins thriller börjar, och det finns en Mrs. Danvers liknande karaktär som gör allt för att skydda minnet av huvudpersonen ... Eller om hon försöker skydda sig själv?

Allt i Den blå timmen kretsar kring den talangfulla Vanessa Chapman. En keramiker och målare som också skapade en serie med sju skulpturer. Splittring II från 2005 är startpunkten för berättelsen.

Inledningen av boken är ett klagomeddelande från en nitisk besökare som sett Vanessas senaste retrospektiv, och påpekar förnumstigt att det inte är ett hjortben i skulpturen utan ett människoben. Och han låter sig inte övertalas om motsatsen, han är för tusan rättspatolog och kan se skillnad på ben och ben. Till skillnad från konstvetare. Här någonstans börjar man tänka på Bea Uusma ... hon är läkare och har skrivit Augustprisbelönade Expeditionen och Vitön, och hon har bland annat avslöjat att forna tiders forskare som ägnade sig åt Andrée expeditionen blandade ihop björnben och människoben. Specialisters förmåga att göra fel och att tolka fel är bottenlös. True story.

Det är i alla fall en stackars konstvetare som ska nysta i det här mysteriet i Den blå timmen och han får dessutom i uppgift att försöka få tag på resten av Vanessa Chapmans konstnärliga arv. För hennes hushållerska, förlåt, jag menar så klart hennes bästa vän Grace som är läkare, skulle få allt som inte var konst. Det är bara det att Grace och konstvetarmaffian inte har samma definition av vad som är konst och vad som inte är konst, så Grace har behållit mer än vad arvet tillåter. Tidigare har konstvetarna försökt ta i med hårdhandskarna, men nu sänder de alltså en mjukis som ska ställa in sig hos Grace och få tag på konstkvarlåtenskapen ... samtidigt som han utreder människobensstatyn.

I berättelsen finns två miljöer som framför allt gör intryck och dominerar i berättelsen. Eris Island vid den skotska västkusten, som är en ö i sex timmar, en halvö i sex timmar ... sedan en ö igen ... och så vidare ... vilket beror på tidvattnet. Cue Agatha Christie vibes. När det är ebb kan man gå eller köra bil till fastlandet, som är ungefär en kilometer bort. Eris Island är karg och vindpinad och det finns bara två byggnader att tala om, och flera fantastiska klippor. Den andra miljön som spelar en stor roll ligger några timmars bilresa från Eris Island, ett par mil nordväst från Inverness. Godset Fairburn House är centrum för stiftelsen Fairburn Foundation, som grundades av Douglas Lennox, och här finns flera betydande konstsamlingar. Fairburn Foundation fick i testamentet all konst av Vanessa Chapman. Douglas Lennox var hennes gallerist i många år, och nu har Chapman samlingen Fairburn Foundations viktigaste samling. Splittring II har bland annat visats i Paris och Berlin och är nu utlånad till Tate Modern i London. Det är där som en känd rättsantropolog besöker utställningen och påpekar att hjortbenet är ett människoben. Det hela håller på att urarta till skandal, Tate Modern tar genast bort utställningsobjektet, och man vill öppna verket för att göra en undersökning ... men stiftelsen säger nej. Så kan man inte behandla konst.

Douglas Lennox dog en jaktolycka (var det en olycka?) och stiftelsen leds nu av hans son Sebastian som anställt en expert på Vanessa Chapman som ska ta hand om den samlingen. James Becker är experten i fråga, han kommer från blygsamma förhållanden, har doktorerat på Vanessa Chapman, avgudar henne och hennes konst, har en fru som heter Helena och bor i en skogsvaktarstuga på godset. James och Sebastian har mot alla odds blivit vänner ... De kommer från väldigt olika livsresor och Helena var tidigare Sebastians flickvän, hon gjorde slut med Sebastian precis innan bröllopet och blev ihop med James istället.

I det förflutna finns mysteriet kring Vanessa Chapman och benet i skulpturen, varför hennes man Julian försvann spårlöst för tjugo år sedan och hur Grace Haswell blev Vanessas bästa vän, men det var en komplex relation. Det är just denna Grace som James ska försöka charma och förhandla med för att komma åt resten av Vanessas konstnärliga arv.

Stiftelsen skulle få allt som handlade om konstnärskapet och Grace skulle få resten. Men var går gränsen? Stiftelsen påpekar att flera dokumenterade verk av Vanessa Chapman saknas, men framför allt saknas enorma mängder av dokumentation kring verken - och som alla som någon gång sett ett avsnitt av Antikrundan vet: Proveniens är allt. Storyn runtomkring är allt. Det kan påverka värdet något enormt. Och det är även viktigt för James forskning. Det här är liksom James heliga graal.

Men Grace vägrar att lämna ifrån sig fler saker eller dokument. Det är dödläge.

Enter James. Han ska skickas in som förhandlare och han är så glad över uppgiften. Han är som jultomtens största fanboy på julafton. Att få besöka den plats som var så viktig för Vanessa Chapman och hennes konstnärskap, att få se hennes ateljé ...

Så en stor del av boken utspelar sig på ön (eller halvön) och vi har James och Grace och enorm mängd kvarlämnade papper. Det är odaterade dagboksanteckningar, små noteringar av olika slag, allt möjligt krafs som kan vara viktigt eller oviktigt ... Det handlar både om konsten och privatlivet och det finns många hemligheter och lögner som Grace inte vill att någon annan ska komma och avslöja.

Dåtid och nutid flyter samman och James lever farligt, även om han inte verkar förstå det.

Det finns många diskussioner om Chapmans verk och konstens utveckling, boken verkar vara skriven av en initierad konstvetare och det är ett imponerande grundligt arbete som har gjorts av Paula Hawkins.

Det är komplext och intrikat, med en långsamt molande spänning. Som man säger på engelska: it's a slow burner.

Har de olika Paula Hawkins romanerna något gemensamt? De verkar ju så olika - när det gäller folk, miljöer, tempo, upplägg ... Men. En sak har romanerna gemensamt. De befolkas av kvinnor som inte bryr sig om att vara behagfulla eller behagliga. Och Grace har tagit den där Hawkinska f-ck-all trenden till helt nya nivåer.

Mer av samma författare:

Spännande lästips av Paula Hawkins: 2015 kom hennes första psykologiska thriller, Kvinnan på tåget, som gjorde succé över hela världen, såldes i fler än tjugo miljoner exemplar och blev dessutom en storfilm med Emily Blunt i huvudrollen. Hennes två följande böcker, I djupt vatten och Ur förtärande eld, har båda toppat New York Times bästsäljarlista och den senare nominerades till Årets thriller vid British Book Award 2021.