söndag 5 februari 2017

FILM: Jag älskar dig - en skilsmässokomedi


Björn Kjellman spelade samma medelålders stereotyp för ungefär 20 år sedan.

I helvetet är det fransmännen som har hand om organisationen, engelsmännen har hand om matlagningen, svenskarna har hand om humor och underhållning.

Nu är det ju mycket i Frankrike som är väldigt välorganiserat. Den demokratiska processen till exempel och så vården, som ligger långt före den svenska - kolla t.ex. in den franska dramakomedin Läkaren på landet.

Engelsk matlagning har också gått framåt. Vem skulle inte vilja bli bjuden på middag av Jamie Oliver eller Nigella? Mums!

Men svenskar och humor och underhållning ... Där verkar klichéen hålla i sig. Där är det kört. Mest för att svenska filmer som ska föreställa humor håller fast vid sina klichéer.

När det finns roliga filmer är det ofta barnfilmer, som Sune-filmerna eller den senaste Tsatsiki-filmen. De var kul familjefilmer och framförallt barnen tycker att de är kul och det är ju det som är meningen.

Det finns ingenting som är kul med Jag älskar dig - en skilsmässokomedi och manusförfattarna staplar klichéer på rad - inte för att vi ska tycka att de är kul, inte på ett ironiskt sätt utan på fullt allvar.

En av manusförfattarna till årets stora svenska komedi, Martina Haag, skrev till exempel berörande och roligt på skilsmässotemat i Det är något som inte stämmer.

Martina Haag kan skriva. Hennes delvis självbiografiska roman Det är något som inte stämmer blev framröstad till årets bästa roman av läsarna, prisutdelningen var på bokmässan i Göteborg. detta i konkurrens med verk av författare som David Lagercrantz och Lianne Moriarty och resten av den internationella bästsäljargräddan.

Men allt som var bra med Det är något som inte stämmer saknas här.

Här är det mycket som inte stämmer.

Till en början så är filmen som en Woody Allen kopia. Jazzmusik och storstad. Så mycket storstad som man kan hitta, Stockholm hade varit en småstad i USA eller Frankrike, men vi har inget New York eller Paris att filma i, så låt gå. Jazzmusik och Stockholm. Vackra bilder, fin musik. Inget att anmärka på.

Men. Man behöver inte använda klichéen medelålders tråkig man i medlelivskris igen. Den används i nästan varje svensk komedi. Bjorn Kjellman har spelat denna karaktär till leda. Han spelade denna karaktär redan för tjugo år sedan, typ. Som i Adam och Eva. Där han också fick ihop det med en yngre tjej, en av vännernas barnflickor, för de tjejerna i filmerna vill inget hellre än att vara redskap som hjälper den medelålders mannen ur sin medellivskris  - en sak som INTE bör kopieras från Woody Allen: Gammal man som får ihop det med hälften så gammal, eller en tredjedel så gammal, tjej. Fungerar inte. Ser bara knäppt och pedofilaktigt ut. Vare sig det är Steve Carell, Woody Allen eller Björn Kjellman som spelar rollen. och det finns noll personkemi mellan personerna.

Det finns ignen bakgrundshistoria till vare sig Björn Kjellmans eller Christine Meltzers karaktärer i filmen, inte varför de blev ihop, inte hur det har haft det ihop och inte varför de separerar - vilket händer några minuter in i filmen och man skulle inte kunna bry sig mindre om dem.

Christine Meltzers rollfigur får ihop det med en snygg italienare, men hennes karaktär är mest bitchig och elak. Precis som alla hennes väninnor i filmen.

Är alla medelålders stockholmskvinnor sådana? Knappast. var får filmen dem ifrån?

Björn Kjellmans karaktär heter förresten Gustaf. Precis som den medelålders mannen i Svensson, Svensson som blev för tråkig för Susanne Reuters karaktär -... Skillnaden är att Susanne Reuter har talang och kan lyfta nästan vad för smörja som helst. Det är inte fallet med Christine Meltzer som tar sig genom filmen genom att använda valfritt antal grimaser från alla sketcher hon någonsin medverkat i. (Hon var ju helt okej som hippie-morsa i den senaste Tsatsiki filmen, vad har hänt?)

Tråkig, klichétyngd och slappt skriven historia med lamt, tillrättalagt slut - svensk humorfilm går till valfri krets i helvetet.

Se till att någonting nytt händer nästa gång och använd aldrig aldrig aldrig igen tråkig medelålders man i kris. Det kommer bara att leda till att svensk komedi går in i en ännu djupare kris.

Regi:
Titel: Jag älskar dig - en skilsmässokomedi
Medverkande: Björn Kjellman, Christine Meltzer m.fl.
Sverige, 2016
Nordisk film

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.