Manus: Ellen Brown Furman,
efter Robert Mazurs bok The Infiltrator.
Medverkande: Bryan Cranston, John Leguizamo, Benjamin Bratt, Diane Kruger, Yul Vazquez, Juliet Aubrey, Amy Ryan, Olympia Dukakis m.fl.
USA, 2016
Nordisk Film
Bryan Cranston. Enastående i TV-serien Breaking Bad. Fenomenal i Trumbo. Lika briljant i The Infiltrator. Likheterna med Trumbo är att Cranston återigen spelar en verklighetsbaserad roll. Likheterna med Breaking Bad ... ja, här är det ännu mer droghandel. Cranston spelar en infiltratör, Robert Mazur, som
på 1980-talet tog sig an drogmaffian och klarade av det. Det verkar som ett självmordsuppdrag och man väntar hela tiden på att något ska gå åt helvete (skit samma att verklighetens Mazur lever och har hälsan än idag).
Diane Krüger spelar hans låtsasfru som han infiltrerar med, Juliette Aubrey hans fru i verkligheten. Det är inte lätt med två fruar! Två barn har han också, men bara i det verkliga livet, inte i infiltrationen.
The Infiltrator är packad med bra skådespelarinsatser, och man har också fått fram en autentisk 1980-tals känsla (även om en del av musiken är modernare).
Det här är två timmar med intensiv och lågmäld spänning. Inga biljakter eller storslagen action. Man förlitar sig på skådespelarna och mycket utspelar sig som i ett kammardrama. Infiltrationen blir inte lättare av att Mazur börjar gilla de personer som han ska sätta dit ... Blir man insyltad i sylten är det lätt att själv bli kladdig.
Det här handlar om mer än droghandel. Pengarna ska ju även tvättas. Det är inte bara Pablo Escobar som ska tas ner, utan även Bank of Credit and Commerce International, som tagit olagliga
First American Bank shares i Washington, D.C.
Det krävs en bra skådespelare för att spela en bra skådespelare och Mazur verkar skälv ha varit en sjuhelvetes bra skådespelare för att lura alla bankdirektörer och drogbaroner. Han blev precis den alla ville att han skulle vara. Dvs. någon som skulle kunna leda till ännu mer pengar.
Det här är två timmar med intensiv och lågmäld spänning. Inga biljakter eller storslagen action. Man förlitar sig på skådespelarna och mycket utspelar sig som i ett kammardrama. Infiltrationen blir inte lättare av att Mazur börjar gilla de personer som han ska sätta dit ... Blir man insyltad i sylten är det lätt att själv bli kladdig.
Det här handlar om mer än droghandel. Pengarna ska ju även tvättas. Det är inte bara Pablo Escobar som ska tas ner, utan även Bank of Credit and Commerce International, som tagit olagliga
First American Bank shares i Washington, D.C.
Det krävs en bra skådespelare för att spela en bra skådespelare och Mazur verkar skälv ha varit en sjuhelvetes bra skådespelare för att lura alla bankdirektörer och drogbaroner. Han blev precis den alla ville att han skulle vara. Dvs. någon som skulle kunna leda till ännu mer pengar.
Filmen är baserad på boken The Infiltrator av Robert Mazur.
En högkvalitetsfilm där allt stämmer: manus, regi, skådespelarinsatser och hela stämningen är rätt.
En högkvalitetsfilm där allt stämmer: manus, regi, skådespelarinsatser och hela stämningen är rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.